WEBCAST: "Att avvärja undergången" - frågor och svar

Lyndon LaRouche gav denna internationella webcast, arrangerad av LaRouche PAC, den 12 mars 2008 i Washington D.C. Moderator var LaRouches taleskvinna Debra Freeman.

Hela internetkonferensen kan ses här:
http://larouchepac.com/media/2008/03/12/averting-doom.html

Annons för webcasten

Här följer diskussionsstunden. För att komma tillbaka till LaRouches inledande tal, klicka här.

---------------

DIALOG MED LAROUCHE

Snabblänkar till frågorna:
1. Hillary Clintons förslag till lösning av bostadskrisen
från en medarbetare till en presidentkandidat
2. Dick Cheneys planer på ett missilförsvarssystem
från en demokratisk senator
3. Stimulanspaket: realekonomiskt eller finanspolitiskt?
från Hamilton-gruppen
4. Vet Barack Obama om att han blir utnyttjad?
från en svart kongressledamot
5. Operationen mot guvernör Eliot Spitzer
från en delstatskongressman från New York
6. Vad är korporativism?
från en presidentkandidatur
7. Vad är det för skillnad mellan Roosevelt och Keynes?
från flera institutioner

8. Valen i Zimbabwe och situationen i Afrika
från en zimbabwier i utlandet
9. Övergången från eurodollars till ett Nytt Bretton Woods
från John Ascher i publiken
10. Fascisthotet
från en demokratisk stabsmedlem
11. Varför röstar fler ungdomar på Obama?
från en kampanjchef för en av kandidaterna
12. Fyrmaktsöverenskommelsen
från publiken
13. Klimatförändringar
från Carlos Cano, ordförande för Conseno
14. Kan ett nytt krig undvikas?
från en EIR-prenumerant
15. Ett utbildningssystem av moral och kreativitet
från publiken
16. Kan splittringen bland demokraterna överbryggas?
från en demokratisk rådgivare
17. Giulio Tremontis handlande mot globalisering
från italienare
18. Hur uttrycker sig ondska hos individer?
från en f.d. superdelegat för demokraterna

-----

DEBRA FREEMAN: Tack, Lyn. För dem av er som känner till hur vi går tillväga, så hanterar vi delen med frågor och svar på följande vis: Det är ett visst antal frågor som skickas in medan vi talar, från olika institutioner här i Washington och internationellt. Folk som lyssnar på webcasten via internet har möjlighet att skicka in frågor via e-post. Och ni som samlats här i publiken kan också ställa frågor. Vad jag skulle be er att göra om ni har en fråga till herr LaRouche, är att identifiera er själva på de indexkort som tillhandahålls av personalen. Om ni vill att jag ska ställa er fråga, skriv då bara ut frågan. Om ni vill ställa frågan själva, så är det OK, men ni måste då indikera frågans natur, för vi försöker gruppera frågor med en viss koherens.

Lyn, den första frågan kommer från någon medverkar i att skriva policyn för en av presidentvalskampanjerna. Frågan lyder: "Mr LaRouche, som du nog vet har senator Clinton modifierat sitt bostadspolitiska förslag till att anta en politik som kraftigt skulle sänka mängden pengar som husägarna är skyldiga, på följande sätt: 1) Hon vill ändra behandlingen av konkursförfaranden för personers huvudsakliga bostadshus. 2) Hon vill blockera förändringar av räntan. 3) Blockera husutmätningar under en specificerad tidsperiod. Hon hade från början sagt 90 dagar; hon har nu förlängt det till 120 dagar. 4) Hon vill lagstifta om att skriva ner bolån. Och slutligen vill hon tillåta de nuvarande husägarna att bo kvar som hyresgäster. Min fråga till dig är denna: Kan detta göras utan att etablera en separat och ny federal institution? Det verkar väldigt svårt för oss att kunna implementera detta inom ramverket för det nuvarande banksystemet."

LYNDON LAROUCHE: Det hon föreslår är förenligt med vad som behövs, det är klart; men det kommer inte att fungera av sig självt. Problemet ligger därför i vad det utelämnar. Ni måste förstå - vad som inte nämns i detta är bankerna. Ni måste förstå vad Carlyle-kollapsen kommer att innebära för andra institutioner. Det betyder att vi går igenom en ny fas, en utvidgad fas av en hyperinflationär kollaps av den amerikanska ekonomin och hela sektorer och stora delar av dessa institutioner. Jag tycker inte att att förlusten av Carlyle-gruppen är någon stor förlust i sig. Det är ingen viktig regeringsinstitution. Däremot är förlusterna av dessa institutioner, när det sker på ett oordnat sätt, ett hot. Därför är det dumdristigt att skjuta upp vissa frågor i avsikt att kunna nå en kompromiss. Detta är vad politikerna tenderar att göra; de kompromissar och börjar kompromissa med sitt samvete genom att på det hela taget kompromissa alltför mycket. Utan mina åtgärder kommer det inte att fungera. Annars är den uppenbara avsikten, den särskilda avsikten, bakom hennes andra förslag åt rätt håll. Jag har inget emot dessa mål, men det är inte tillräckligt. Och om det inte är tillräckligt, så är det ett misslyckande.

Vi måste, å ena sidan, ha ett heltäckande skydd för husägarna så att de inte blir vräkta. Vi måste låta folk bo kvar i sina hem. Visst kan det finnas undantag här och var, men låt oss för stunden glömma undantagen. Låt oss titta på det huvudsakliga arbetet som vi har att göra. För om du låter industrin kollapsa, låter du hela samhällen kollapsa.

Å andra sidan, om du inte skyddar bankerna, är allt meningslöst; då har du stängt ner hela samhällen. Utan bankinstitutioner i samhällen, kommer du att stänga ner hela samhällen; de kommer inte att kunna producera. Du måste skydda bankerna, så länge som de håller på med legitima bankaffärer, särskild som det var innan [Federal Reserve-cheferna] Volcker och Greenspan. Du måste alltså ha konkursskydd för banken samtidigt som du har konkursskydd för hushållet. På så sätt har du nu stabiliserat samhället. Du sätter ingen tidsgräns för det.

Det hon säger är bra på ett sätt; låt oss se om vi kan göra det inom 120 dagar. Fast det kommer inte räcka, kan jag tala om för er. Det kommer inte att räcka till; här talar vi om år. Se tillbaka på några av de erfarenheter vi hade med Roosevelt på 1930-talet. När jag var i konsultbranschen på 1950- och 1960-talet, sprang jag ibland på fall där banker just då höll på att städa upp efter sina problem från 1930-talet. Det var långsiktigt och därför måste man ha ett flexibelt synsätt baserat på att hålla ekonomin i ett strukturellt funktionsdugligt skick i alla dess aspekter. Vad som än krävs, hur länge det än tar, måste man göra det. Även om du inte gillar att utkämpa långa krig, måste du ibland göra det, och ibland på vissa fronter, och detta kan vara en av dem.

Så långt om dessa åtgärder. Nu är det så att Federal Reserve-systemet är bankrutt. De gillar inte att säga det, men det är det. Greenspans Federal Reserve-system är hopplöst bankrutt. Så hur gör vi med det? Jo, Federal Reserve-systemet är ett organ skapat av regeringen. Det är inte en del av regeringen; det är organ som är skapat av regeringen. Det är inte någon konsitutionell institution och ska inte heller vara någon sådan. Det är helt enkelt ett verktyg för privata intressen, privata organisationer, skapat av den federal regeringen genom olika lagar, som kallas Federal Reserve Acts. Men det är bankrutt!

Vad gör vi? Jo, vi förklarar Federal Reserve-systemet bankrutt och låter regeringen styra det. Detta är en implicit lag i vår konstitution. Den federala valutan är statens egendom. Den skapas av den federala regeringen med representanthusets medgivande. Förenta Staternas president är president för banksystemet, men finansministern är den som i själva verket utför funktionen, och representanthusets bankkommission, med presidenten som ledare för det, men det involverar bankkommissionen, som har ansvar för lagstiftning som stöd till att definiera program och ändamål för utgivningen av valuta.

Det är allt vi behöver göra, men vi måste har modet att göra det. Problemet här är att en reform av det slag som krävs inte kan göras i smyg. Försök inte att göra någon liten sak i smyg, som du tror kan göra något gott. Du måste tala om för det amerikanska folket vad det är du gör, vad reformen är, varför du gör den och hur den kommer att fungera; och vad deras roll är, vart de kan gå och vad de kan göra för detta. Du måste få befolkningens deltagande och medgivande för denna politik. Vad som krävs är därför att lägga Federal Reserve där det hör hemma, i ett konkursförfarande under den federala regeringens kontroll, under finansdepartementet; detta är vad som krävs, tillsammans med andra åtgärder.

Men du kan inte ta till halvdana åtgärder i ett fall som detta. Hela systemet brakar samman. Du kan inte reformera en del av en pajad bil. Du måste reformera hela grejen.

FREEMAN: Lyn, nästa fråga kommer från en demokratisk ledamot i senaten, som har nära anknytning, och faktiskt historisk anknytning, till militären. Hans fråga är: "Mr LaRouche, jag vet inte om du är medveten om detta, men vicepresident Cheney har tagit tillfället för 25-årsjubiléet av SDI [det strategiska försvarsinitiativet] i akt till att föreslå ett missilförsvarssystem. Du identifieras återkommande som SDI:s intellektuella upphovsman. Är det fallet att Cheney till slut har kommit till din ståndpunkt? Eller har ditt förespråkande av ett SDI förändrats?"

LAROUCHE: [ironiskt] Broder Cheney har blivit omvänd! Det han föreslår har inget med SDI att göra. Han ljuger! Han gör det hela tiden; bli inte förvånad om han gör det igen. Han är även degenererad och får det mesta av sin degenerering från sin fru, som är experten! Hon är chefen; han är den fula hunden därute, tjudrad på gräsmattan. Hon äger honom! Hon är en brittisk underrättelsetillgång; han är faktiskt en brittisk agent. På sätt och vis skulle man kunna kalla honom en förrädare mot USA. Han är agent för Blair och har varit det större delen av tiden.

Hur som helst var SDI ett förslag som kokades ihop av mig. Det utarbetades mellan 1977 och 1979 och var en viktig del av min presidentvalskampanj, nomineringskampanj, vid den tiden. När Reagan blev vald - jag hade träffat honom kort vid ett evenemang i New Hampshire och vi hade haft kul ihop genom "fjärrkontroll" och annat om vissa saker. Ni förstår, han tillhör min generation och när vi stötte ihop med folk som George Bush d.ä. så brukade vi säga: "jaja, den där clownen". Och Reagan visste alltid att George H.W. Bush var en clown. Han är inte lika psykotisk som sonen, men han var en clown i alla fall. Han är inte direkt någon seriös tänkare.

Hur som helst, det som hände var något som även sades vid ett berömt vittnesmål under en rättegång, från en medlem av Nationella Säkerhetsrådet. Det jag gjorde var att jag körde en operation, som jag - något kom genom underrättelsetjänsten till mig, vissa frågor om hur vi borde handskas med relationerna till Sovjet. Jag svarade på detta under antagandet att jag helt enkelt gav råd till dessa personer inom underrättelsetjänsten om vad jag tyckte att de skulle göra med Sovjetunionen. De kom tillbaka till mig och sade: "Nåväl, kan du åta dig att göra denna undersökning?" Och jag sade "ja", så jag svors på sätt och vis in och blev en som gjorde detta. Sedan när Reagan blev president, togs min funktion i att göra detta över under Nationella Säkerhetsrådets överinseende, under chefen för rådet. Så jag gjorde en operation från den perioden, särskild 1982 till 1983, å Reaganadministrationens vägnar. Och det som presidenten föreslog den 23 mars 1983 var exakt det som jag hade föreslagit. Orsaken att han gjorde det på det sättet, var att han offentligt bekräftade för den sovjetiska regeringen det som jag redan hade talat om för den sovjetiska regeringen via den bakdörrsorganisering som jag gjorde för den amerikanska regeringen vid den tiden.

Och detta var SDI. Precis som i mitt tal den 12 oktober 1988 i Berlin, då jag förutsåg Comecon-sektorns omedelbara kollaps med början i Polen, var det ämnat för den omedelbara framtiden och gav rekommendationer för hur USA skulle agera gentemot Sovjetunionen vid en kedjereaktionskollaps av den typ jag hade förväntat mig och som inträffade. Så poängen, syftet med detta, var aldrig ett system för att utkämpa krig. Det var ett system för att förebygga krig. Och det du gör är - du är inne i en situation där du har ett antagonistiskt förhållande mellan stater i historien, och du vill inte ha något krig, men du kan inte klara upp alla fredsfrågorna på en gång. Ibland måste du ta konkreta steg i riktning mot ett samarbete kring vissa sekundära saker, som enligt erfarenhet kommer att leda till ett samarbete rörande mer fundamentala saker. Ibland kallas detta för att bygga upp förtroende; ibland skulle jag kalla det för att skapa nya vanor.

Vår poäng var - sättet det började på - var början på Carter-regeringen, vars politik jag fördömde, innan Carter hade valts, för att leda mot en hotande termonukleär konfrontation, att accelerera detta hot. Mitt synsätt var: få detta under kontroll, för termonukleära vapen är inte de ofelbara vapnen för all framtid. De har endast en viss makt så länge du ger dem denna makt. Men vi har teknologier som vi skulle kunna utveckla, genom vilka vi signifikant skulle kunna avvärja en ballistisk missilattack. På den tiden kunde vi inte, och idag kan vi inte heller, eliminera alla attackerande missiler. Men vi skulle kunna försäkra att en nation under attack överlever, vilket skulle betyda att detta bara skulle bli ytterligare ett stort problem som ingen skulle vilja ha.

Så idén att man inte skulle kunna uppnå en fullständig seger genom en preventiv eller preemptiv termonukleär attack, var målet vi arbetade mot. Och idén var att arbeta för två ändamål: Ett, att ta dessa teknologier som vi från en vetenskaplig ståndpunkt visste existerade, och utveckla dem. Nummer två, att använda denna hävstång som ett sätt att främja teknologier som ökar arbetets produktiva kraft i vart och ett av dessa länder; och jag medverkade i ett antal teknologier som skulle utvecklas för detta ändamål. Idén var att Sovjetunionen skulle samarbeta med oss genom att ge oss vad de visste om vissa teknologier eller vad de gjorde. Vi skulle dela detta med dem. Vi skulle tillsammans utveckla saker som ingen av oss kunde utveckla på egen hand. Och tack vare detta, skulle vi skapa ett system för att tillintetgöra hotet. För när vi går in i ett samarbete och bort från denna ultimatistiska konfrontation, hade vi chansen att förhandla fram något ur detta.

Idén att permanent utkämpa krig för att utrota någon utpekad fiende, är det dummaste man kan tänka sig. Du måste leva på den här planeten med andra människor. Du kan aldrig förklara krig för att utrota ett annat folk eller nation. Det är inte moraliskt och det kommer inte att fungera; det slår tillbaka. Du måste hitta ett sätt att få till stånd ett samarbete mellan nationer och göra detta mer attraktivt än att döda varandra. Du måste ibland göra detta med viljan att försvara dig själv under processen av att få det resultatet. Men du är ute efter fred, inte krig! Om du utkämpar ett krig, är det för att bevara möjligheten för fred, inte för att föreviga kriget.

Reagan, med alla sina fluktueringar, höll med om detta fram till 1986 och höll troligen med om det även efter denna tid. Gorbatjov hatade mig på denna fråga och jag hade massor av problem med Gorbatjov, och har fortfarande. Han hatar mig fortfarande på detta ämne. Men det var det som var frågan. Det finns inget av detta hos Cheney, som jag fullständigt föraktar. Han är bara en ond ligist; han är knappt ens människa i något som helst funktionellt avseende. Och han försöker få in oss i ännu ett krig, igen, mot Iran just nu. Det är detta som är kontentan av amiral Fallons resignation. Det finns alltså ingen förbindelse, ingen likhet, mellan mig och Cheney. Jag skulle vilja låsa in Cheney tillsammans med sin fru och låta de två få varandra att lida.

FREEMAN: Jag tror att den gode senatorn visste om det, men han ville att det du sade skulle gå till protokollet. Innan jag går vidare till nästa fråga, har någon skickat in ett citat som de tyckte passade in på dagens situation. Det är ett citat från John Milton, och eftersom jag, innan jag blev världens ledande expert på sängvätning, faktiskt skrev min uppsats om John Milton, tänkte jag att jag kunde läsa det. Citatet är: "You, therefore, who wish to remain free, either instantly be wise or as soon as possible, cease to be fools. If you think slavery an intolerable evil, then learn obedience to right reason, and the rule of yourselves." Så vem det än var som grävde fram det, gjorde ett bra jobb.

Nästa fråga kommer från en grupp inom Hamilton-projektet, som tydligen lyssnar på webcasten. De säger: "Mr LaRouche, under tiden du talar, brottas vid med frågan om ekonomisk stimulans kontra fiskal stimulans. Skulle du i sammanhanget av detta vänligen kunna diskutera frågan om en stark dollar. Hur skulle du försvara dollarn inom dessa ramar?

LAROUCHE: Jag skulle försvara den genom de åtgärder som jag redan har indikerat, men det finns några andra specifika saker som jag skulle göra. Till exempel behöver vi riktig infrastruktur. Vi kommer inte att få det från den där förrädaren [Rohatyn]; vi kan få det från mig och från andra som håller med mig. Vi måste ersätta bilen, vårt beroende av den och beroendet av tunga lastbilar på motorvägar som de förstör, med kollektivtrafik, vilket betyder starkt förbättrade former av spårtrafik eller magnetsvävtåg. Vi behöver storskaliga projekt för färskvatten. Vi behöver gå till verket för att återuppbygga Oglala-reservoaren, som jag drivit på för att göra i några år. Vi behöver ett omfattande program för kraftproduktion med hög energiflödestäthet och dess tillämpning genom kärnkraft. Vi behöver det nu.

Vi behöver andra saker. Exempelvis behöver vi ett nytt sjukvårdssystem. Det nuvarande är ett massmördande, hemskt system, vilket de flesta som har att göra med sjukvård vet om. Detta betyder att institutioner måste återuppbyggas; det betyder andra saker av det slaget. Vi måste ha ett federalt system för garanterad hälsovårdsproduktion, inte denna hop av stölder som kallas för privata sjukvårdsprogram. Vi kan ha privat sjukvård, men den måste skyddas av den federala regeringen, så att alla kan garanteras tillgång till sjukvård. Och håll det enkelt; gör det inte komplicerat. Behåll det enkelt, med goda adminstratörer som arbetar inom institutioner som konstant förbättras för att få saken att fungera. Flexibelt. Inget mer med dessa långtidskontrakt, som till stor del är bedrägliga eftersom de tolkas om i alla fall. Så huvudsaken är saker av detta slag.

Jag skulle också kunna tala om utbildning. Vårt utbildningssystem stinker! Vi har troligtvis aldrig i den amerikanska historien haft ett så dåligt utbildningssystem. Vi har undervisning "mot" personer, i stället för att utveckla de mentala krafterna. Med vår ungdomsgrupp har vi ett expanderande program som riktar in sig på fundamental vetenskaplig forskning, och jag kan tala om att medan folk håller på med det, arbetar de på en nivå som motsvarar universitetsexamen och som är överlägset det som lärs ut på universitet idag.

Vi har ett fall med en skandal där NASA är inblandat. Vårt arbete på Kepler var bra och grundligt. Faktum är att det innefattade arbete som aldrig tidigare gjorts på detta sätt; det bästa utbildningsprogram om detta som någonsin existerat. Några killar uppe på Harvard gjorde ett bedrägligt försök att kopiera detta, och misslyckades. De producerade ren smörja. De kunde inte, de kunde inte göra beräkningarna, så vad de därför gjorde var att de tog vårt arbete och försökte kalkera det vi kommit fram till om hur detta fungerar. Och till slut hade de ingen aning om vad Kepler upptäckte. De vet fortfarande inte vad gravitation är. De skrev tydligen en hel bok om det här, som är ett bedrägeri, och som handlar om gravitationsprincipen och hur den fungerar. De presenterade allt där, ungefär lika bra som vem som helst skulle kunna göra, fast de vet inte ens vad gravitation är för något. Och det är typiskt för vad som försiggår på utbildningsinstitutioner idag. Vi måste tänka på att inte utbilda på prestationsbasis - vi tränar inte sälar att prestera eller skälla på något visst sätt. Vi försöker att utveckla människor som vill ha en självständig kapacitet för kreativt tänkande. Vi vill stimulera denna kreativitet; vi vill inte programmera dem. Vi vill få bort programmerad inlärning och dylika saker. Vi vill få bort prestationspoäng i utbildningen.

Så det är många saker som behövs: Masstransporter; sjukvård; vattenvård; energiutveckling. Detta är de saker som primärt driver en ekonomi. Detta är områden som du snabbt kan generera. Till exempel vill vi så snart som möjligt fånga upp den förlorade ingenjörspotentialen hos bilindustrin. Vi vill få de människorna tillbaka i arbete. Vi vill använda dessa kadrer som ett sätt att samla människor för storskaliga byggnadsarbeten, som t.ex. järnvägssystem, kanalsystem, vattenförsörjningssystem i allmänhet, kraftsystem. Och dessa personer skulle kunna göra det. Vi kunde ha gjort det 2006. Ta hela den här biten av bilindustrin som de har lagt ner; i stället för att slänga bort den, anställ samma personer på samma platser för att göra kontrakt på dessa sorters arbeten. Och de skulle kunnat göra det; de gjorde det under andra världskriget; det var så vi vann andra världskriget. Bara få de här killarna tillbaka i denna sorts arbete. Vi måste åter få tag i de färdigheter vi har, så fort som möjligt, för högteknologiska, kapitalintensiva resultat inom infrastruktur. Och detta kommer att bli något som driver på och det kommer att fungera precis på det sätt som Franklin Roosevelts program fungerade. Det kommer att vara ett annat program, men samma sak, samma syfte.

FREEMAN: Ett antal personer som är anhängare till Barack Obama har sänt in väldigt upprörda frågor, och i vissa fall inte ens frågor utan kommentarer, som jag inte kommer att läsa. Men bara så ni vet, jag fattar galoppen. Det kom en fråga som skickats in av en medlem av Black Congressional Caucus [de svarta ledamöternas grupp i den amerikanska kongressen], som säger: "Mr LaRouche, tror du verkligen att Barack Obama är fascist eller att han bara blir utnyttjad? Är det inte möjligt att han är smartare än dem som tror att de utnyttjar honom, och att han i själva verket utnyttjar dem?"

LAROUCHE: Tyvärr är han inte smartare. Jag tror inte att han är någon fascist; jag tror att han är något av en marionett. Han är en kille som har sitt eget, särskilda hala sätt att ta sig fram i livet, men han har inte gjort ett enda riktigt programförslag i en nation som bryter samman; inte ett enda förslag med någon substans, som skulle kunna vara genomförbart. Hillary har gjort det. Jag tycker inte att hon har gjort tillräckligt. Jag tycker inte att någon har gjort tillräckligt, men poängen var, Obama blir utnyttjad. Han byggdes upp av folk som jag känner. De placerade ut honom och de planerar att förstöra honom. De använder honom som toalettpapper, attraktivt för mannen som sitter där och är desperat och behöver någon sorts service. Sedan planerar de att spola ner honom efter detta.

Detta är ett faktum och dessa personer [Obamas supportrar] måste inse det. Obama är en bluff, inte för att han skulle koka ihop elakheter, men eftersom han blir utnyttjad och inte har den blekaste aning om vad det är som händer med honom. Allt tyder på att han är fullständigt förvirrad. Han vet att det är något som inte står rätt till. Han har ingen aning om vad det är, eftersom han vägrar att inse att hans kampanj är en intetsägande kampanj. Han kan inte kvalificera sig som USA:s president baserat på vad han har uträttat. Han har inte gjort någonting för att upprätta det minsta tecken på att han har kompetens för det. Han har inte nämnt en enda programpunkt som faktiskt skulle kunna fungera, som är relevant för vad det amerikanska folket behöver. Han säger: "Vänta på mig! Jag är mirakelmannen. Stålmannen! Jag kommer strax flygande och gör underverk. Jag är mannen från Krypton!"

Detta är ett stortartat spel för lättlurade, och om man tittar på USA:s historia, på USA:s politiska historia, så är detta typiskt för butter-and-eggs-kampanjen under depressionen. Detta är ett pyramidspel, en liknande sorts plan. Killen har inte något begrepp alls om hur den amerikanska ekonomin fungerar. Han har ett sofistiskt begrepp om lag och rätt, genom att använda det på ett sätt där alla kan tolka orden, men ingen är överens om meningen.

FREEMAN: Denna fråga kommer från någon som har ett statsämbete i New York, men den liknar ett antal frågor som har kommit in. "Mr LaRouche, skulle du kunna ge en kommentar om de attacker som har New Yorks borgmästare Eliot Spitzer som måltavla?"

LAROUCHE: Mina tankar, så vitt jag känner politiken, och jag känner folk och vet hur affärerna sköts, är att det inte finns många politiker i det här landet som nått ett av de relativt högre ämbetena utan att ha flockvis med skelett i gardroben. Jag tror inte att brottssyndikaten låter någon bli deras man, utan att först få dem att göra något som kan användas mot dem, när de vill i framtiden. Så funkar det. Jag tror inte att folk litar på någon annan - en del folk - litar på någon annan, att främja deras karriär, om de inte har något som kan användas mot dem, i förväg, för att kontrollera dem, för att hota dem. Jag skulle säga: "Kolla i allas garderob."

Så, om du betraktar det från den vinkeln, som jag gör eftersom jag har en del erfarenhet i sådana här frågor - jag har erfarit en del väldigt fula bedrägerier, och jag vet hur de slår till, de som skapats av justitiedepartementet med flera i rättvisans namn. Men, när man betraktar det, tänker man: "Varför kommer de med något från sin kittel, vid den här tidpunkten, och i vilket syfte?" Han hade precis bekräftat sitt stöd för Hillary Clinton, vilket han redan givit tidigare på sätt och vis, men sedan pressats att ta tillbaka och ändra. När han vägrade göra det, ett par dagar senare - pang! - hände vad? Tänka sig! De hade nåt att använda mot honom, i sin häxkittel, och de drog fram det. De sa: "Schas, schas! Och det är bäst för nästa person som vägrar lyda order att de lär sig den läxan." Ställ frågan: Vem är siktet inställt på härnäst?

Jag tror inte att Spitzer var särskilt speciell i det här hänsendet. Jag tror att antalet sexfreaks i kongressen förmodlingen överträffar... [LaRouche avbryts av skratt från publiken] Jag menar, det här finns bara inte. När folk faller för den här typen av saker, säg: "Okej, när kände de här personerna till det här? De har hittat den här kvinnan i garderoben, va? De har ett nummer för henne. Nummer ditt eller datt. Hur länge hade hon ett nummer? Var det någon i justitiedepartementet, från Bushs justitiedepartement? Var det nån annan? Varför hade de det? Varför en sådan brådska att få det publicerat nu? Varför rapporterade de inte det direkt när de fick reda på det? Varför vänta?" Således är det kanske de som spred skandalen som ska dömas.

Inte för att jag förespråkar den här sortens beetende. Det är inte en särskilt trevligt sak att göra, speciellt inte som offentlig person, det förstör ditt rykte. Men! Jag känner till politiken. Jag vet inte hur många andra av USA:s politiker som skulle undslippa en liknande skandal. Varför? Därför att de satt det i system. Inte bara brottssyndikaten, utan även underrättelsetjänsterna och så vidare, vilket jag känner till från direkt erfarenhet: Innan de främjar någon ser de till att göra personen "pålitlig" genom tydliga bevis som kan användas för att hänga dem närhelst de inte rättar in sig i leden. Så funkar politiken. Jag säger således, låt oss öppna allas garderober! Säg: "Om du har nåt att bekänna, bekänn nu! Låt oss alla tillsammans gå och bikta oss. Som ett gammalt hederligt väckelsemöte, alla erkänner sina synder tillsammans! Låt oss starta ett officiellt organ för syndernas bekännelse!" [Publiken jublar och skrattar]

Således, när de stöter på en skandal av det här slaget, kan du bedöma situationen på basis av vad som sker i samhället. Samhället är, så vitt jag vet, otroligt korrupt, och mäktiga människor är de mest sannolika att fångas in i något som kan tolkas som korruption. Vi har inte ett hederligt system, och det måste tas i beaktande.

Först och främst skulle jag säga att jag vill ha en utfrågning. Okej, Spitzer kallades fram. Jag vill veta, vilket datum hade ni den här informationen? Vem fick ni den ifrån, och vilket datum? Fråga sedan: Så du skickade informationen vidare? Ja. När hade du den? Eller, varför kommer ni med det här nu, precis när han just hade bekräftat sitt stöd för Hillary Clinton? Vi ser New York Times, och alla de andra ropa "gud, vilken hemsk man, hemsk." Jag tror inte att han är en hemsk man. Jag tror att han är en typisk politiker. Och, jag säger ju det, att det finns väldigt få undantag från den sorten.

FREEMAN: En annan fråga från någon som medverkar i en presidentkampanj. "Mr LaRouche, vad gäller fascisthotet har du identifierat korporativismen som den struktur genom vilken den moderna fascismen infördes i Europa av Mussolini. I dess tidiga fas verkar det som om det var en lockande idé, så till den grad att historieböckerna berättar att till och med FDR flörtade med den. Och, på ytan, för många idag, verkar den politik som föreslås rimlig. Jag vet att du rörde vid detta ämne i huvuddelen av ditt tal, men skulle du kunna tala lite mer om vad särskilt korporativism är för något och hur detta skiljer sig från vad vi känner till som det Amerikanska Systemet, för jag är medveten om att många av mina välmenande kolleger håller på att sugas in i något som väsentligen är korporativistiska modeller."

LAROUCHE: Låt oss först ta fallet med Ed Rendell, guvernör i Pennsylvania. Jag tror inte att Ed Rendell har förstånd nog att veta vad som händer honom, ärligt talat. Jag tror inte att han är en dum person, men jag tror att när det gäller ekonomi och politik, har han inte alla hönsen hemma. Jag tror inte att Schwarzenegger har någon som helst intelligens. Han vet att han kommer, men det är allt. Men borgmästare Bloomberg, sett till hans egna prestationer och meriter, är ett av de mest gigantiska exemplen på korruption som jag känner till idag, av alla individer. Någon frågade, utmanade honom: "Så du har 11 miljarder dollar?" Och han säger: "Nej, jag har 40 miljarder dollar!" Ingen i denna värld har tjänat 40 miljarder dollar under sin livstid. Det är omöjligt. Och jag vill veta vad hans stora bedrift är? Vad gjorde han? Uppfann Gud eller nåt?

Poängen är: många av de här killarna är dumbommar och de vill vara dumbommar. Det amerikanska folket, särskilt åldersgruppen mellan 50-65, av tjänstemannaslaget, har blivit sofister, på samma sätt som det gamla Grekland under Perikles, som gick under i det Peloponnesiska kriget. De är dumma! Varför är de dumma? För att de är opportunistiska. De tänker inte på sanningen; de tänker på hur de ser ut. De är baby-boomers; de tänker på hur de ska ta sig fram. De är folket som spottade på, som förkastade industriarbetarna, som förkastade lantbrukarna, som förkastade vetenskapen, naturvetenskapen, förkastade kärnkraften, förkastade de teknologier som är nödvändiga. Och de sade: "Du måste vara praktisk, du måste vara praktisk. Se, folk behöver jobb, eller hur? OK, det här ger dem några jobb." Att göra vad? Kassera in avgifter på egendom som skapades av regeringen - federal, statlig eller lokal - som nu leasas ut till någon bolagshaj, som ges makten att sätta vilket pris som helst för att gå på den gata som regeringen skapat.

Den som inte förstår det, är inte kvalificerad att regera! Eller om de gör det, så måste du sätta dem i skolbänken igen, illa kvickt, och lära dem hur man regerar. De vet inte vad de gör. De gick från vetenskap till sociologi, och väldigt dålig sociologi till råga på allt. Vi letar efter samtycke. Vi är en nation av sofister. Våra politiker väljs för sina kunskaper i sofism eller för att kunna känna efter vad den nuvarande sofismen är. De tänker inte riktigt på verkligheten. De tänker inte på vad det innebär att ta en motorväg, som byggdes genom offentliga medel, som folk måste färdas på till och från arbetet. Nu sätter du en taxa på den. Du ställer upp en tullbom i båda ändar av denna sträcka och du kasserar in taxan. Vad i helvete är det du gjort? Vad har du investerat i? Du har investerat i att skapa en tullbom! Och kanske du gör ett par reparationer då och då längs vägen. Men den grundläggande saken är att du är där för att göra vinst! Och en vinst är något som du inte förtjänat, i detta fall. Så du säger: "Jaja, men det skapar jobb!" Nej, det stjäl jobb! Det stjäl folks liv, och problemet kvarstår så länge som folk har idén om detta fragmenterade, kartesianska tankesättet och inte tänker på konsekvenserna, inte söker de globala konsekvenserna av de beslut som de stöder och inte ser de verkliga konsekvenserna. De säger bara: "Det här skulle väl bli bra, eller? Hur kan du argumentera mot det? Det skulle göra en del gott, eller hur?", men den politiken kommer att förstöra landet. "Jag är bara en praktiskt lagd person. Fråga mig inte om det där! Jag vet inget om vad som är bra för landet. Jag vet bara att det här kommer göra en del gott." Idiot! Och om du väljer sådant folk, får du vad du förtjänar.

FREEMAN: Jag kommer nu att börja bunta ihop frågor, för vi tar emot ett stort antal frågor, särskilt från institutionerna, som liknar varandra väldigt mycket. Vi har fått flera frågor på ämnet Rohatyn, FDR och John Maynard Keynes. "Felix Rohatyn betraktar öppet sig själv som en anhängare till John Maynard Keynes. Han försökte nyligen att backa från sin tidigare öppet fientliga hållning gentemot Franklin Roosevelt, genom att säga att han stödde New Deal. Det finns dock uppenbarligen en del problem med det; man kan inte vara på båda sidor samtidigt. Men det är många som är dåligt informerade och, i vissa fall, ljugande auktoriteter, som vidhåller att FDR och hans Bretton Woods-system väsentligen var keynesianskt. Skulle du kunna säga något om detta?"

LAROUCHE: Det är för att folk inte kan sin egen historia. Och det finns vissa personer i Europa, som, såklart, blev vuxna efter andra världskriget, som inte känner till sin historia på detta tema, inklusive personer som jag annars respekterar som ekonomer. Det som hände var att Roosevelt sammankallade Bretton Woods-sammanträdet 1944. Under konferensens gång kom John Maynard Keynes - ledande brittisk ekonom, som 1938 hade stött fascismen i en bok han skrev, en del av den första upplagan av hans General Theory - med ett förslag. Roosevelt hade inte haft som avsikt att göra det som Keynes föreslog. Roosevelt själv hade inte stött Keynes. Roosevelt var tydlig under kriget: "När kriget är slut, Winston" - han talade med Churchill - "kommer det brittiska imperiet att gå i graven." Keynes system är baserat på det brittiska imperiet, som system. Keynes var fascist. Det är hans bakgrund, som han själv sade i den tyska upplagan, som är den första upplagan av hans General Theory, publicerad 1938 i Berlin. Han sade att han föredrog att få sin bok publicerad i Tyskland vid den tiden, för att den skulle få ett bättre mottagande och vara mer tillämplig i Nazi-Tyskland än vad som skulle vara fallet i ett demokratiskt land. Och han hade rätt.

Vad som hände var detta. När Roosevelt dog kom Truman in och Truman var ett svin. Den avgörande frågan var denna: Roosevelts politik var, "Winston, när detta krig är slut, kommer vi inte att ha kvar något brittiskt imperium. Vi kommer att befria dessa människor och vi kommer att hjälpa dem att ha sina egna självständiga regeringar." Och Roosevelt hade några väldigt specifika förslag som han gjorde, som i Marocko, om den här särskilda frågan. Genom hela kriget var det så. Jag själv kommer från denna tradition, genom olika kanaler från pro-Roosevelt-perioden, som likt general Donovan, chefen för OSS [Office of Strategic Services, föregångare till CIA], och andra var hängivna Roosevelts bestämda intention för efterkrigstiden. När Roosevelt var döende, kort efter den fjärde gången han valdes till president, gick Donovan in på hans kontor för att träffa presidenten och kom ut grå i ansiktet och sade till en vän till mig som var med honom vid det tillfället: "Det är slut. Det är slut." Vilket betydde att Roosevelts program för efterkrigsperioden, som hade varit den centrala drivande kraften för alla riktiga amerikanska patrioter som förstod detta vid den tiden, var slut och britterna var på väg att ta över.

Det som hände var att Truman anammade den brittiska principen att inte uppmuntra frigörandet av kolonierna, utan att återetablera kolonialismen. Det var exakt vad Truman gjorde. Under dessa förhållanden blev avsikten med grundandet av Förenta Nationerna och avsikten med Bretton Woods-systemet undergrävd, för avsikten hade varit att befria kolonialländerna genom storskaliga infrastrukturprojekt och andra sätt att utveckla dessa nationer, och att skydda dem medan de övergick från kolonialstatus till en suverän nationalstatsstatus. Kom ihåg att Roosevelts avsikt för efterkrigstiden var att ställa om den största ekonomiska maskin som någonsin utvecklats för krig och omvandla den till ett storskaligt program för utveckling av infrastruktur med det inkluderade syftet att befria koloniserade nationer och folk, för en status som självständiga nationalstater. Under dessa förhållanden omstörtades därför Bretton Woods-systemet under Truman. Inte längre handlade det om frihet, utan om ni kommer ihåg från den perioden, eller åtminstone genom att studera den perioden eftersom de flesta av er är yngre, kommer ni att minnas att alla de pro-koloniala krig som USA stödde, som i Indokina, som i Indonesien och på andra håll, som i Afrika, där de bedrev en smutsig politik som fortsätter än idag - den amerikanska politiken mot Afrika stinker! Den är mordisk, avsiktligt så! Under Nixon blev det värre. Den är kolonialistisk. Så därför genomfördes Roosevelts avsikt med Bretton Woods-systemet inte.

Under dessa förhållanden, där britterna fick en allt mer kontrollerande roll över den anglo-amerikanska politiken i efterkrigsperioden, tenderade politiken att gå i riktningen för Keynes' tal 1944. Så Roosevelts avsikt var inte keynesiansk, utan det var britternas avsikt och Trumans avsikt som var det. Och det är detta som vi har ärvt.

Har vi gjort någonting, verkligen gjort någonting, för att få slut på kolonialismen, förutom att skapa neokolonialism? Vad är vår politik gentemot Afrika? Vad är vår linje när vi stöter samman med britterna på frågan om Afrika? Vad är USA:s politik angående den brittiska politiken mot Zimbabwe, till exempel, eller andra nationer? Vad är USA:s politik angående det som hände på Lissabonkonferensen på frågan om Afrika? USA är fiende till svarta Afrika. USA är fiende till anti-kolonialism, för vi tror på systemet med frihandel och fri marknad, fritt att stjäla och fritt att handla med människor. Fritt fram att handla med regeringar. Så vad är standarden för regeringar? "Vi gillar inte er eftersom britterna inte gillar er. Vi gillar inte er regering eftersom den inte stödjer vår politik." Detta är vårt problem. Det är detta som Keynes-problemet verkligen handlar om. Keynes' politik var baserad på en egenskap av centralbanksystemet, vilket han förklarade i alla sina verk om detta. Det är inget mysterium. Han är en centralbankir, i ett centralbanksystem som är motsatsen i syfte och verkan till det som Federal Reserve-systemet skapades som och helt klart det som den amerikanska konstitutionen avsåg med det som ekonomisk politik. Det är detta det handlar om.

FREEMAN: Efter den här frågan kommer jag att börja alternera mellan institutionella frågor och frågor från personer som finns här i vår livepublik, så om ni har frågor är det dags att identifiera er. Lyn, nästa fråga kommer från någon från Zimbabwe. Innan jag ställer den här frågan skulle jag dock vilja skicka en hälsning till de grupper som har samlats på kontinenten, i både Sydafrika och Tanzania, som lyssnar på den här internetkonferensen. Den här frågan är som sagt från någon från Zimbabwe, som dock inte befinner sig i Zimbabwe just nu. Frågan lyder: "Käre herr LaRouche, jag skriver till dig som en zimbabwier som bor utomlands och som på grund av omständigheter utanför min kontroll inte kan vara med i de kommande presidentvalen i mitt land, vilket jag annars skulle göra. Jag skulle uppskatta din syn på den aktuella situationen i Zimbabwe och de kommande valen, betraktat inom den internationella och ekonomiska sfären. Jag skulle också uppskatta dina synpunkter angående Afrika som helhet och hur det nuvarande riskfyllda tillståndet för världens politiska och ekonomiska system kommer att påverka min redan extremt sårbara kontinent."

LAROUCHE: Först och främst behöver vi en förändring av världssystemet; annars kommer inget du föreslår att fungera; inget som du skulle vilja föreslå skulle fungera. Problemet med Afrika, ta Afrika söder om Sahara som exempel, men det är inte begränsat dit; men ta sub-Sahara som sådant. Vad är problemet? Det positiva är att den infödda afrikanska befolkningen har en väldigt stor andel relativt skickliga jordbruksarbetare, bönder och så vidare. Problemet är att eftersom de arbetar i ett land som ligger i ett tropiskt eller semi-tropiskt område, att om du odlar grödor, måste du skydda dem, för saker som skulle kunna förstöra grödorna sprider sig vilt omkring dessa områden, så därför, först av allt, måste du skydda, utveckla grödorna, skydda fröna, skydda förhållandena under vilka grödorna växer. Du måste också skydda grödan medan den växer. Du måste skydda den när den skördas, för småkryp och andra saker ger sig på den. Du måste transportera saken så att den inte ruttnar under transporten. Afrika har praktiskt taget den största jordbruksarealen av alla kontinenter, men en väldigt liten del av dess odlingspotential levereras för att konsumeras av afrikaner, eller andra, och sedan när du tar vad som skeppas ut ur Afrika - ni vet: brittiskstyrda Zimbabwe styrs fortfarande som Rhodesia, i vilket engelska och besläktade farmare ges alla sorters skydd för att odla grödor som skeppas ut för att utfodra folk i London. Parasiter, varför måste de livnära dem? Och när den afrikanske bonden i Zimbabwe hindras från att få tillgång till de medel som behövs för att göra den afrikanske bonden i Zimbabwe jämförbar, i termer av vad han kan göra, för han kan också göra det, där, då är grundproblemet en fråga om teknologi. Teknologi och infrastruktur.

Först och främst behövs samhällen i jordbruksområdena som kan förse lantbrukarna med teknologi; det som vi gjorde med jordbruksutvidgningsprogrammen i USA. Vi måste se till att utveckla en särskild behandling för de specifika förhållandena i Afrika, för att skydda grödorna. Vi måste skydda de skördade grödorna. Vi måste ha stationer där man kan paketera, säg, spannmålet, paketera det på ett sådant sätt att man använder radioaktivitet som ett sätt att neutralisera sjukdomarna som ger sig på en gröda. Nu kan du genom dessa åtgärder utöka mängden mat som netto produceras för konsumtion i Afrika. För att göra detta krävs det att vi utvecklar ett system av höghastighetståg, ett nätverk som fungerar. Vi måste förbättra vattenledningen. Vi måste kontrollera föroreningar av olika slag i floderna. De har floder som är fulla av väldigt aktiva och aggressiva livsformer och därför måste vi skydda oss mot det.

Det grundläggande är att Afrika behöver den infrastruktur som behövs för att göra det möjligt att producera tillräckligt med mat för dess eget folk. USA:s politik, sedan mitten på 1970-talet, har varit att inte låta det ske. För de säger att "råmaterialet i Afrika tillhör oss! Den nuvarande befolkningen i Afrika konsumerar redan för mycket av dessa råvaror som vi vill spara för framtiden för oss. Dessutom är befolkningen redan för stor. Vi måste minska den! Hur? Genom naturliga metoder. Naturliga metoder - söndring, krig, andra medel."

Det behövs energi. Den naturliga energin för Afrika är i grund och botten kärnkraft. Sydafrika har stöd, har redan några kärnreaktorer och kärnreaktorprogram som är lämpligt för större delen av Afrika. Detta behövs för Afrika. Det ger dig billig energi och kapaciteten, flexibiliteten att kunna göra många olika saker. Om vi därför skulle vilja hjälpa afrikanerna, skulle vi kunna göra det; programmen existerar. Men det är precis de åtgärder som kommer att behövas för att tillgodose Afrikas behov som är förbjudna under den nuvarande amerikanska politiken. USA får sina order från det brittiska imperiet, som snarare skulle kallas det brutala imperiet. [applåder]

FREEMAN: Jag sade att jag skulle börja blanda frågorna, och jag blandar verkligen ihop frågorna, för jag behöver tid för att organisera de här sakerna. John Ascher, som finns i publiken här, har en fråga. John, skulle du vilja komma upp till mikrofonen?

JOHN ASCHER: Lyn, din diskussion om petrodollarn och eurodollarn påminde mig, tog upp frågan för mig, om övergångsperioden till ett Nytt Bretton Woods. När Roosevelt först kom till makten, var han tvungen att handskas med kollapsen av guldstandarden, det faktum att dollarn var under massiv attack. Han vidtog åtgärder, gick faktiskt till krig mot spekulanterna, och jag undrar bara vad som måste göras för att genomföra denna övergång bort från detta eurodollar- eller petrodollarsystem, i termer av hur vi får in HBPA och det nya Bretton Woods. Vad ska vi göra med detta missfoster som existerar runtom denna planet uttryckt i alla dessa dollar som skvimpar runt? Jag kommer ihåg något du en gång, för flera år sedan, sade om alla knarkpengar som finns därute och vad som kunde göras för att tvinga folk att redogöra för alla dessa dollar. Så jag är nyfiken på om det finns något utöver tvåskiktsförslaget och de andra saker som du skisserat, som måste göras i en övergångsperiod av det här slaget.

LAROUCHE: OK, du förstår, John, förr arbetade jag som konsult och levde i en omgivning av konsulter, och var inblandad inte bara i de saker jag var direkt inblandad i, men även i det som annat folk i konsultbranschen ställdes inför. Och självfallet, om du är konsult, så blir du normalt sett inkallad när det rör sig om en potentiell konkurs eller en faktisk konkurs. Så många av mina bästa erfarenheter, eller mest upplysande erfarenheter, har varit - vid sidan av teknologi - har varit hur man handskas med konkurser. Och väldigt få människor har den träning som krävs för att handskas med en faktisk konkurs. Det är inget som stör mig. Det förvirrar andra.

Det du gör är exakt det som jag har föreslagit. Du ser över situationen, så som du hade gjort med ett företag som har gått i konkurs, och du säger: "Den här saken måste överleva; vi måste hålla den här saken levande. Det behövs för samhället, det är användbart, det har stor potential. Misstag har gjorts, förbiseenden inträffat, men vi måste bygga upp den här saken igen." Du måste ge dig in i tuffa förhandlingar med fordringsägare och andra, men jag är van vid det. Jag tyckte om det. Så vad du sedan gör, är att du helt enkelt sätter hårt mot hårt gentemot fordringsägarna och säger: "OK, om ni tror att ni kan slå er in här, så kommer ni inte att få något tillbaka. Det är punkt nummer ett." De grymtar och morrar lite, men du säger: "Jag bryr mig inte om hur mycket ni morrar och grymtar; sådant är läget. Ni kommer inte att få ut något alls, såvida ni inte håller med oss. Detta kan byggas upp igen; ni skulle kunna bärga något från den här röran. Det är väl ändå bättre än inget?" Och du börjar därifrån.

Vi är i en sådan situation för hela den amerikanska ekonomin. Du har, till exempel, dessa gyllene fallskärmar. Det finns inget hedervärt i dessa stölder. Det du börjar med är folket. Du börjar med vanligt folk, människor, för den individuella människan är det som är det viktigaste. För människan är självständig, dvs. människan har den kreativa förmåga som endast existerar hos den självständiga människan. Det är det som gör dem till människor, till skillnad från djur. Så det första du gör, är att försvara människan som människa.

Tänk er att hon nu är i ett samhälle eller i ett företag i samhället. Du vill försvara det, om du kan. Så du försvarar det; nummer ett. För att få det att fungera, måste du tänka på det samhälle där detta kommer att utspela sig. Och du måste tänka på det företag du har att göra med, och vad som faktiskt krävs. Vilka beståndsdelar behövs för att göra detta framgångsrikt igen? Det är vad du gör.

Hur är det med de saker som inte passar in i dessa kategorier? Låt mig säga er, vi måste tala om detta. Och det är precis det sättet du gör det på. De flesta fordringarna mot dollarn kommer aldrig att infrias. Även om de försöker att infria dem nu, kommer de till slut inte att få något. Om de är villiga att godta den här uppgörelsen, som låter alla leva, kan det gå rätt så bra för dem. De kanske inte gillar det, men det är det enda riktiga alternativ de har.

Det är därför som regeringarna kommer in i bilden. Vem har bäst omdöme i dessa frågor? Vem är den bästa tvisteparten i dessa frågor? Regeringen. Suveräna regeringars makt är det enda instrument som kan ordna upp en sådan här oreda. Så därför kommer vi att låta det här gänget gå igenom ett konkursförfarande. "Hallå där, borgmästare Bloomberg! Aldrig förtjänat en slant i sitt liv och han har $40 miljarder och vill stjäla ännu mer. För min del ska han ge, inte ta. Det är poängen. Det är ruskigt - en faktisk konkurs - när du vet att du implicit har fordringar i storleksordningen av hundratals biljoner dollar, och när du jämför med den faktiska nationalprodukten för vart och ett av världens länder idag, uttryckt i fysisk produktion. Hur ska du betala av dessa biljarder? Du kommer inte att betala av dessa biljarder. Hur betalades de tyska riksmarken av 1923? De kommer aldrig att betalas av. Du befinner dig nu i en hyperinflationär explosion. Den amerikanska dollarn, om du har den på en fri marknad, är implicit värd nästan ingenting. Den är i grund och botten utplånad. Du väntar bara på att bödeln ska komma och göra jobbet med att hugga av huvudet. Därför, innan detta händer, måste du organisera hela saken och säga att "ingen ska få göra något 'genomsnittshugg' i detta". Vi kommer att bestämma vad som överlever och vad som inte gör det. Först och främst måste folket överleva; det är din första norm. Vidare måste de mest produktiva inslagen i samhället överleva. Allt annat är öppet för alla.

FREEMAN: Vi fick ett meddelande från en av skribenterna borta på truthout, som är en internetsajt, som säger att de just har lagt upp en artikel om det faktum att guvernör Spitzer var på väg att sätta igång ett betydande initiativ mot ockerräntor. Författaren antyder att kampanjen mot honom även skulle ha med detta att göra. Vi ska ta en titt på det och tackar dig för att du påkallat vår uppmärksamhet om detta.

Lyn, nästa fråga kommer från en person i den demokratiska staben i representanthusets utbildnings- och arbetsutskott. Han säger: "Mr LaRouche, tror du att om Hillary Clinton skulle bli vald, att detta skulle betyda att fascism då inte kunde införas?"

LAROUCHE: I ett sådant fall, om hon skulle bli vald, skulle hon ha mitt fulla stöd och bistånd i att hantera just det problemet. Hon är ingen fascist. Hillary är inte detta. Hon passar inte in i den profilen. Andra personer gör det; de passar in i profilen för folk som skulle gå med i det, precis som många tyskar gjorde. De var inte fascister; de följde bara med. De låtsades bara som om de inte kunde se rökmolnen.

Du har alltså folk som inte vill se fascismens rökmoln, men Hillary är inte någon fascist. Jag kan, på detta stadium, läsa henne väldigt väl på avstånd. Inte i alla avseenden, men jag har en klar bild av vad hennes karaktär är, inklusive de saker som inte är de bästa eller mest användbara hos henne, och de saker som är de mest användbara. Hon är väsentligen en ärlig person. Hon är också en ärlig person som försöker anpassa sig till samhället, vilket uppmuntrar opportunism. Det är ett problem i dessa dagar. Jag tror att det finns väldigt få människor i samhället, särskilt i politiken, som inte är offer för stora doser av opportunism, vilket de tror är enda sättet att ta sig fram i denna verksamhet. Hon har på sätt och vis visat det; den betoning som hennes kampanj vid en tidpunkt hade på feminism, var opportunism. Hon tänkte inte på landet som sådant, även om hon på ett sätt gjorde det. Utan hon tänkte på saken att ha en kvinnlig president och de förändringar i samhället som det skulle innebära. Men det är att fly från den riktiga frågan. Om du vill att kvinnor ska ha bättre status i livet, varför inte tänka på dem som människor? Det finns fortfarande gott om folk som inte är kapabla att göra det i praktiken, till och med kvinnor.

Sedan börjar du då tänka på vad som behövs. Hur ska regeringen handla för att sätta den norm som upphöjer människors tillstånd, inklusive kvinnor? Vad är ditt uppdrag för mänsklighetens framtid? Vi lever i ett samhälle som låtsas vara väldigt religiöst och jag tror att dumhet ibland missuppfattas som religion. Men de tror inte på människans odödlighet, inte på något meningsfullt sätt. Du åker till något magiskt ställe, du kommer till någon annan avdelning och blir behandlad väl eller blir botad från din höga ålder eller något. Men människan, såsom jag gång på gång betonar, är väsentligen odödlig, något som inget djur är. Och människan som är kvalificerad att leda människor är någon som har ett begrepp om odödlighet på detta vis. Det viktiga är vad du gör för mänskligheten. Vad betyder ditt liv för mänskligheten i den tid som kommer? Vad är det som kommer att bli odödligt av det du har gjort med ditt liv, vad gäller mänsklighetens framtid? Och det är bara de personer som tänker på det viset, som är förmögna att kunna svara på en kris av den sort som vi har nu.

Jag tror att Hillary är kapabel till det; jag tror att Bill, på ett sätt, också är kapabel till det. Jag tror att det är hans underliggande, grundläggande moral. Jag tror att han på kort sikt är kapabel att vara en opportunist, som Hillary var, men jag tror att de skulle avvisa tanken att bli något annat än detta. De skulle protestera mot idén att inte se på vad ditt liv gjort för mänskligheten efter att du är död. Du skulle avvisa något sådant.

Jag menar, till exempel brukade föräldrar tänka på sina barn på det sättet. Chelsea behandlas säkert så av Hillary och av Bill. Hon är deras framtid och de kan titta på sin dotter, se på sin dotters liv och se på detta som ett uttryck för mänsklighetens framtid, ett uttryck för följden av deras egna liv och livsuppgifter. Det är så man måste se på det - och jag tror att hon har den kvaliteten. Jag tror inte att den är fulländad, men än sen? Jag hittar inte många personer där den är det.

FREEMAN: En annan fråga som skickats in av en av cheferna för en av presidentvalkampanjerna: "Mr LaRouche, du hänvisar gång på gång till din ungdomsrörelse och den roll som de spelar i att föra fram din politiska agenda. Och jag tror att vi alla är bekanta med dem här i Washington. Därför verkar det vara något av en anomali att de som är under 22 eller 23 år överväldigande röstar på Barack Obama. Kan du vara vänlig och förklara detta, för jag tycker det verkar vara en motsägelse och det stör mig."

LAROUCHE: Detta är en fråga om utbildning. Skyll inte på ungdomarna för deras egna misstag. Skyll på dem som utbildar dem eller påverkar hur de tänker. Exempelvis finner jag i åldersgruppen mellan 25 och 35 den högsta graden av relativ prestation vad gäller moral och i övrigt. I generationen mellan, säg, 14 och 18 år finner jag den största benägenheten för skapandet av terrorister i USA idag, hos dem som spelar för mycket videospel. De är mest mottagliga. Runt om i världen verkar det vara intervallet mellan 14 och 18 år som sannolikt kommer att producera det största antalet användbara terrorister, som skulle kunna användas av de företag som driver spelen, vilket är sättet det funkar på.

Du spelar spelen, du är 14 till 18, du är ungdom, du är ännu inte någon ung vuxen, du är ungdom. Företaget som skapat spelet har koll på det medan du spelar det. Företaget som driver spelet för statistik över ditt spel och din identitet varje gång du spelar det. Företaget som driver spelet sätter upp spelregler för att få dig att bli frustrerad och för att läsa av dina reaktioner. Företaget som driver spelet upprättar ett register, med hjälp av psykologer och sociologer, för att bestämma vilket barn som kan förväntas vara beredd att skickas ut för att utföra en "skjut-och-dö"-operation. Titta hur länge de kan koncentrera sig; ungdomar mellan 14 och 18, och 18 och 20, och 22, 23. Titta på dem. Hur långt är deras koncentrationsspann? Hur lång är den längsta mening de kan hålla koncentrationen på? Är den tio ord lång? Är den fem ord, eller två? "Jag vill..."

Vi har alltså byggt upp en potential för terrorister i USA, som kan jämföras med vad folk upplever i den islamiska världen, och liknande delar av världen. Där görs det på ett sätt; här görs det med videospel. Här och i Europa görs det mestadels med videospel. De som spelar videospel är den största källan till storskaliga terrordåd, jämförbara med de stora terrordåd vi ser i Sydvästasien. Deras koncentrationsspann är väldigt kort.

Säg att du nu blivit lite äldre och tänker på vad det här betyder. Hur är det med någon som är mellan 25 och 35 års ålder? Vad är skillnaden? Jo, de blev vuxna under loppet av tidsperioden mellan George W. Bushs två mandatperioder. Vad hände under denna period? Vad hände med livsvillkoren? Tänk på de ekonomiska omständigheterna i livet. Tänk på förväntningarna; tänk på vad som händer på universiteten; tänk på vad som händer på gymnasierna. Går det upp för dig att medan du sitter där och tänker på hur det går med samhället, så går samhället åt helvete och du gör inte en förbannad sak för att förändra det? Sedan vill du skylla på killen mellan 14 och 18 år, som är en potentiell massmördare, som går ut och dödar 22 personer innan han skjuter sig själv medan skylten "Game Over" dyker upp. Det är du som producerar honom! Varför? För att du tolererar George W. Bush och det han representerar. Med din massutbildning, med din massunderhållning, med dina program, tar du den yngre delen av den unga generationen, och de unga vuxna, och förstör dem genom den sorts kulturella miljö som du skapar omkring dem. Och till en viss grad gör du det medvetet.

Den andra saken är att du bara isolerar dig från någon som helst känslighet för verkligheten. Det huvudsakliga kännetecknet för dessa ungar, är att de inte befinner sig i den riktiga världen. Kännetecknet för MySpace och Facebook är att folk som betingats till detta, inte längre är i den riktiga världen. De är i en konstgjord värld. De är i ett elektroniskt rum, inte i det riktiga rummet; de är i den elektroniska rymden. De hittar på identiteter; de hittar på lögner och delar med sig av sina lögner. De argumenterar på ett sätt som inte har något kognitivt innehåll. De beter sig som möss i en bur, en bur för experiment.

Det som den här organisationen, LYM [LaRouches ungdomsrörelse], bygger på är ett visst urval av ungdomar, särskilt koncentrerat i intervallet mellan 25 och 35 år; ungdomar som har problem som de upplever, sociala, kulturella problem, psykologiska, som är en produkt av deras samhälle. Men inom denna åldersgrupp hittar vi en vetenskaplig förmåga, som överstiger den utexaminerade universitetsstudentens. Och vi sätter upp program för det, i och med att vi har uppdragsorientering. Vi har uppdragsorientering kring det grundläggande hos vetenskapen, från de gamla grekiska pythagoréerna, till Riemann, Einstein, Vernadskij och så vidare. För om du har denna orientering och är seriös, så förstår du verkligen detta; du kan verkligen förstå koncepten, i motsats till något babblande svar för att bli godkänd på ett prov eller något sådant, ett smart svar på tentan; men för att verkligen veta något, måste du ha den intellektuella karaktären och förtroendet och identitetskänslan som behövs för att få bort en del av den sofism som som finns hos den äldre generationen i detta samhälle.

Du kommer hos unga människor i denna kategori, denna särskilda kategori, att finna två kvalifikationer: Åldersgrupp, vilket är en fördel; att vara en del av denna åldersgrupp som närmar sig vetenskapen på ett verkligt sätt, inte för att bli godkänd på någon kurs, men för att göra upptäckter; upptäckter som de historiska upptäckterna. Du har en faktor, som är den enda faktor vi har, den bästa faktor vi har, för att leda samhället bort från den sophög där det för närvarande ligger.

FREEMAN: För dem av er som lyssnar via internet, så lyssnar ni till en direktsänd webcast från Washington D.C., som hålls av den amerikanske ekonomen och statsmannen Lyndon LaRouche. Lyn, nästa fråga kommer från publiken, från Allie Perebikovsky, och frågan handlar om den föreslagna fyrnationsöverenskommelsen mellan Ryssland, Kina, Indien och USA. Och frågan är: "Vad är dessa nationers historiska och kulturella bakgrund? Särskilt, vad är det som gör att just dessa nationer bildar den bästa kombinationen för att förändra det nuvarande världssystemet?"

LAROUCHE: Enkelt - det är jag! Eller snarare vad jag representerar och vad dessa nationer ser i vad jag representerar. Jag finner att i Kina bryr sig den nuvarande kinesiska regeringen om frågor som jag bryr mig om för Kina, och för oss. Jag bryr mig om det långsiktiga samarbetet mellan Kina och, särskilt, USA. Jag är sedan länge en förespråkare för Indien, eftersom jag gjorde min militärtjänst där borta ett tag, vid slutet av kriget. Jag känner även till Ryssland väldigt väl, på mitt sätt, och jag har goda förhållanden med ledande ryssar, inte alla, men ett antal av dem - och de känner mig, åtminstone ganska så väl. Också de, i kombination med USA, representerar den dominerande makten på denna planet idag.

Kombinationen av USA, Ryssland, Kina och Indien är de stora nationer som, tillsammans med grannar som skulle vilja arbeta med dem, är den dominerande makten på denna planet idag. Om du därför kan föra samman en allians av det här slaget, bland en sådan grupp av nationer, vet resten av världen att det är vi som har makten. Och eftersom folk är som de är, kommer de att komma och knacka på dörren och säga: "Får vi komma in?" Och vi kan säga: "Ja, ni kan komma in, som jämlikar." Och det är sättet vi kan bygga upp världen på. [applåder]

FREEMAN: OK, Lyn, nästa fråga har skickats in av Carlos Cano, som är ordförande för Conseno World Organization: "Mr LaRouche, varför framhärdar du i att strukturera om den gamla nyliberala modellen, när det är dessa tendenser som håller oss från en ny världsordning för att kunna rädda jorden från klimatförändringar genom ansvarsfull konsumtion?

LAROUCHE: Först och främst så tänker jag gå in på principen när jag svarar på denna fråga, som naturligtvis kommer att komma upp för många människor i olika former, men som väsentligen kommer att vara en och samma fråga. Först och främst är vi människor. Det finns inget något sådant i mitt arbete som den nyliberala eller liberala modellen. Jag vill inte ha den; jag vill inte ha någon del av den. Jag är emot liberalism och mot nyliberalism. De är fiktioner i mänskligheten; jag har inget att göra med någon av dem, så var inte orolig för det.

Å andra sidan tror jag att folk är ovilliga att förstå att mänsklighetens väsentliga natur kräver en betoning på vad som väsentligen är vetenskapligt framåtskridande, revolutionärt vetenskapligt framåtskridande. Vilket betyder en ökning av något som några sovjetiska vetenskapsmän, och nu ryska vetenskapsmän, kallar energiflödestätheten för tillämpade kraftkällor. Det betyder kärnkraft. Om du inte är för kärnkraft, är du inte i det riktiga universum, för mänsklighetens natur är detta.

Jämför med gorillan eller orangutangen, den svingande orangutangen. Det är därför han har så många brutna ben; han svingar sig för mycket; folk borde ta lärdom av det. Eller chimpansen. Man skulle kunna tror att dessa djur och människan har liknande potentiell befolkningstäthet på planeten. Och om vi vore miljöaktivister, skulle vi vara som babianer, fast kanske trevligare, inte lika våldsamma som babianer. Du har en babian som kommer, med tre baobabnötter under armhålorna och en i käften; det är en bra bild av detta. Men vi baserar oss på - vi är odödliga på ett sätt som inget djur är, eftersom vi kan öka den potentiella befolkningstätheten för den mänskliga rasen, även öka dess förväntade livslängd för individer, på ett sådant sätt att den individ som lever, som deltar i denna process, har en odödlig effekt på kommande generationer. Hon är inte bara en sak som kommer och dör; hon är inte någon död hund. Människan har en skapande kraft som inte existerar hos någon djurart - förmågan att göra fundamentala upptäckter av naturens principer. Inget djur kan göra detta. Varje djur har en relativt bestämd, förutbestämd potentiell befolkningstäthet. Mänskligheten är inte så begränsad. Mänskligheten är kapabel att öka planetens befolkning från ett par miljoner till dagens 6,5 miljarder, och vi kan gå vidare och leva längre. Mänskligheten kan göra detta, och om mänskligheten slutar att göra detta, går människan tillbaka till att bli ett djur. Problemet med miljödåren, eller nymalthusianen, är att han avsiktligt är ett djur, inte en människa. Dessutom är han emot att göra det som människor gör, så han blir ett hinder för andra människor som försöker göra det som människor gör. Så han skapar regler som säger att högteknologi inte ska införas i samhället, att vi ska gå tillbaka till ett enfaldigt samhälle, likt ett ap- eller babiansamhälle. Det är problemet. Ge upp den här idén om ett malthusianskt koncept. Det är en fiendedoktrin; det har varit mänsklighetens fiende så långt tillbaka som vi kan minnas. Det är Zeus' doktrin, från Den fjättrade Prometheus: att förbjuda människan att upptäcka eldens princip och på så sätt reducera människan till ett djur. Jag är helt och hållet för teknologisk utveckling, särskilt vetenskaplig utveckling.

FREEMAN: Lyn, detta har skickats in av flera EIR-läsare och andra: "Lyn, Dick Cheney är på väg till fem till sex länder i Sydvästasien och det är många som fruktar att ett Irankrig eller ett annat preventivt krig förbereds. Detta är särskilt fallet efter amiral Fallons avgång. Vad är din bedömning av denna region och hur tror du att USA kan undvika ett krig före presidentvalen?"

LAROUCHE: Nå, gör dig av med Nancy Pelosi, så kanske du kan göra dig av med Cheney. Nancy Pelosi har försvarat Cheney. Kongressen var redo att ställa Cheney inför riksrätt, och om Bush skulle protestera, ställa även honom inför riksrätt, ända fram till de senaste kongressvalen. Om du vill stoppa Cheney, så ställ honom inför riksrätt! Men för att göra detta, måste du få bort Nancy Pelosi, och Nancy Pelosi är fascisten Felix Rohatyns dresserade hundvalp. Så ditt problem är inte Cheney. Cheney är fru Cheneys hund och det är en stackars krake till hund därtill. Hon, i sin tur, ägs av det brittiska etablissemanget. Kanske du borde ställa drottningen av England inför riksrätt! Det är problemet. Försök inte att säga: "varför kan vi inte plocka upp en liten sak och fixa den?" Motorn saknas; försök inte att fixa växellådan.

FREEMAN: "Hej Lyn. Som du har sagt, och som de som har har lyssnat på dig i ett halvt sekel nu vet, är det helvetet på jorden som vi lever i. Och det finns orsaker till det i vårt utbildningssystem. Vårt utbildningssystems natur är inget annat än korvstoppningspolitik. Vad är därför din tanke om ett framtida utbildningssystem baserat på moral och kreativitet?"

LAROUCHE: Först och främst har kreativitet två aspekter. De betyder samma sak, men de har olika saker som mål. En är upptäckandet av universella fysikaliska principer, genom vilket människan kan förändra universum, för att göra universum bättre för människans liv. Kraften hos denna kreativitet, som uttrycks som fundamentala upptäckter, såsom de som gjordes av t.ex. Kepler, Leibniz, Riemann m.fl., är i själva verket en reflektion av samma sorts kreativitet som finns i storslagen klassisk konst och även i fråga om sociala relationer som sådana.

I naturvetenskap tittar vi på dynamik, för vi tittar på universum, faktiskt. För universum betyder universella principer, och universella principer betyder att vår referenspunkt är universum, så som vi definierar det. Men principen för kreativitet, som inte är densamma som den hos djur, baseras på samma mentala krafter som tillämpas på sociala relationer. Sociala relationer innebär musik, och så vidare. Dessa två kombineras till effekten av att man ser sig själv som odödlig - det vill säga, man ser sig själv som levande, som kommer att dö, men som just nu gör något som kommer att bli den frukt som de som levde före dig kommer att respektera och dra fördel av, och som kommer att bidra till de kommande generationerna. Så därför är stor klassisk konst av denna form. Den är till för att förmedla idén om vad det är att vara människa, från ett lägre stadium eller förhållande, till ett bättre livsförhållande, i vilket man har bättre möjligheter att tänka på mänsklighetens framtid och göra saker för mänsklighetens framtid. Så en del är kärlek till mänskligheten som sådan, vilket är den senare delen, och den första är kärlek till universum, i dess fysikaliska kapacitet. Dessa två saker är samma slags kreativitet, som existerar hos människan men inte hos aporna. Detta är därför policyn.

Kärleken till mänskligheten, som sådan, och kärleken till universum, som sådan, är grunden för en sund kultur. För om vi inte avancerar vetenskapligt, vad som då händer är att genom att använda de slags resurser som finns på ytan, går vi till ett lägre existensstadium, och mänskligheten degenererar eftersom vi inte har förbättrat vår teknik. Om vi förbättrat vår teknik, besegrar vi den utnötning som orsakas av att göra slut på den eller den resursen eller att uttömma den. Och känslan av triumf när vi säger att vi idag har gjort någonting som innebär att våra barn kan leva, och kan leva ett bättre liv än det vi hade, och att tänka på de sätt som vi organiserar våra relationer för att åstadkomma detta, det är kultur.

Men vi lär folk hur man uppför sig. Att uppföra sig, enligt någon annans standard! Mitt problem är hur man lär folk som sätter normerna hur man uppför sig. Jag menar det verkligen. Ta de uppblåsta rövar som vill sätta standarden för hur resten av oss ska uppföra oss - jag vill lära dem hur man uppför sig! [applåder]

FREEMAN: Okej, nästa fråga kommer från en välkänd konsult i det demokratiska partiet. Han säger: "Lyn, jag ser mig själv som en optimistisk kille, men uppriktigt sagt är jag oroad. Denna kapplöpning för demokraternas nominering är upplagd på ett sådant sätt att den skapar en bitter splittring bland demokraterna, och jag är rädd för att dessa klyftor kan vara för bittra och djupa för att överbryggas. Det är ironiskt. Barack Obama framställs som den kandidat som för in nya skikt i processen och som kan ena partiet, men det har varit folk bakom Obamas kandidatur som har gjort de handlingar som varit de mest splittrande. Om detta fortsätter är jag rädd för att vi måste förbereda oss på möjligheten av en republikansk seger. Jag tror att det delvis är detta du hänvisar till när du talar om hela det här Bloomberg-scenariet, men jag är inte säker. Givet de nuvarande händelsernas takt, tror jag att vi kan förvänta oss att världen kommer att se väldigt annorlunda ut när demokraternas konvent äger rum och det ger mig viss förtröstan. Men tror du att det finns något effektivt sätt att handskas med det här problemet nu?"

LAROUCHE: Åh, jag tror helt klart att det finns ett effektivt sätt att hantera det här problemet nu, och jag har exempelvis försökt göra det idag. Första av allt, förstå vem Felix Rohatyn implicit är, inte bara en fascist, som han explicit är, utan även implicit en fascist och förrädare mot USA. Nu är jag säker på att om du förmedlar denna idé - oroa dig inte så mycket om Obama. Obama är bara en pajas, politiskt sett. Han har ingenting att erbjuda, har inte erbjudit någonting. Han har bara haft en massa folk som har lekt med en bild, som folk som onanerar med en docka, vilket är allt det handlar om. Det finns ingen substans hos honom. Han har inte sagt någonting som har någon som helst substans. Och allt detta folk som säger att han är jättebra. Varför säger de att han är jättebra? Eftersom det inte finns något att kritisera. Han har inte tagit ställning till någonting. (Troligtvis inte ens när det gäller sex...)

Vad jag har sagt - och ni förstår vad det betyder - är att Felix Rohatyn inte bara är en fascist, och de som arbetar med honom och följer hans linje är också fascister, rekryter till fascism, som Nancy Pelosi! Om du säger att Nancy Pelosi inte är kvalificerad att vara fascist, men har blivit rekryterad till en fascistisk rörelse, så har du det till punkt och pricka. (Eller en fascistisk ickerörelse, om skruvarna i hennes ansikte är för hårt åtdragna.) Om du säger att Rohatyn implicit är en förrädare mot USA, och säger det högt och tydligt och gör det klart, så är ditt problem löst. Om du säger att Obama endast är en snubbe som har byggts upp och kommer att rivas ner igen av dessa typer, för att de vill ha en fascist som kallas för New Yorks borgmästare, har du gjort det oerhört klart.

Om du inte säger dessa saker, så lämnar du fältet öppet för fascisterna. Så förmågan att säga sanningen, i stället för att oroa sig över populariteten för sofistiska förklaringar; det är problemet. Och, som jag sade idag: jag säger implicit att Felix Rohatyn inte bara är en fascist, vilket han utan tvekan är - han är en fascist precis som Mussolini och Hitlerrörelsen, samma sak, ingen skillnad alls - han är inte bara en fascist och brittisk agent - Lazard Freres, brittisk agent - utan han är även en förrädare mot USA. Och jag tycker inte att vi borde stödja en förrädare mot USA som kontrollerar det demokratiska partiet, och jag tycker inte att vi borde ha Nancy Pelosi som talman för representanthuset, som kontrolleras av en fascist och implicit förrädare mot USA. Jag tycker inte att hennes omdöme om vad som borde hända i representanthuset är värt att lita på. Och jag tycker att vi vore idioter om vi skulle tolerera det. Jag fördömer henne - och du säger, "men, det är inte snällt att fördöma henne!" - varför inte fördöma henne? Hon är värd att döma ut. Hon är en struktur som är färdig att dömas ut, trots det arbete som lagts ned på att förhindra att hennes ansikte ramlar av.

FREEMAN: Om vi hade fler besiktningsmän, skulle hon bli utdömd. Lyn, jag kommer att ställa denna fråga till dig, för, jag vet inte exakt vad det beror på, men vi har sex frågor som har ställts på detta tema och de är alla nästan identiska. Fem av dem kommer från Italien och en kommer från en italiensk universitetsstudent i Buenos Aires. Frågan är: "Mr LaRouche, du vet säkert att Italiens förre finansminister Giulio Tremonti nyligen har skrivit en bok om slutet på globaliseringen och nödvändigheten av ett nytt Bretton Woods. Tyvärr är Tremonti en del av den politiska rörelse, Berlusconi-rörelsen, i vilken många är del av de gamla P-2-nätverken. De stödjer också en plattform som är rasistisk, främlingsfientlig och allmänt avskyvärd. Hur tror du att denna motsägelse kan lösas? För exakt trettio år sedan blev [Italiens premiärminister] Aldo Moro kidnappad och dödad av detta nätverk. Skulle du vänligen kunna kommentera vad som ligger bakom Tremontis handlande?"

LAROUCHE: Jag tycker att Tremonti är ett proffs, som vet vad han säger och vet vad han föreslår, och tror på det. Men han är också i ett Italien som inte har kunnat ha en regering som italienare har kontrollerat på ett tag, eftersom utländska makter har kontrollerat det, utifrån, genom att dra i trådarna, huvudsakligen från London.

Om du nu tar Moro-fallet: vem är den skyldige i Moro-fallet? Tja, du skulle kunna fråga Henry Kissinger om det, för han vet något om det. Men Henry Kissinger var inte den som gjorde det. London gjorde det. Italien har varit under kontroll, allt sedan den brittiska yachten Britannia flöt omkring utanför Italiens kust och en bunt folk åkte dit och ställde upp en policy. Så titta inte på en viss regering eller ett visst parti för att förstå saker och ting i Italien. Du måste titta på det faktum att du har ett land som inte tycker om att kontrolleras utifrån, men som kontrolleras utifrån. Du har ett land som domineras av amerikaner och britter, på olika platser som t.ex. Belaggio, vilket är Rockefellers högkvarter i Italien. Andra städer, samma sak. Så folk som han försöker att verka inom ett omoraliskt samhälle.

Faktum är att britterna, i perioden efter Sovjetunionens fall, bröt upp partierna i Italien, och reducerade dem så att de inte hade någon makt att kontrollera sig själva. Om den italienska regeringen försöker göra något, vad gör då britterna, ibland med amerikansk assistans? De förorsakar regeringens fall! De ser till att inget parti är starkt nog att kunna bilda regering.

Min syn på saken - och jag ser på detta som jag ser på det i Europa, och jag ser på det som Helga och jag ser på det - är att Europas nationer har blivit berövade sina rättigheter. Varje nation i Kontinentaleuropa, från Portugal till Vitryssland och den ryska gränsen, har blivit ruinerad. De har ingen makt, som sådan. De skulle kunna få en del katalytiskt, men de är kontrollerade allihop.

Thatcher - sin tids Nancy Pelosi - var verktyget för att diktera något som blev känt som en policy, som tvingades på Maastricht-policyn, som tvingades på Tyskland som samma slags policy som dikterades av britterna och Versailles-makterna på 1920-talet. Samma slags policy. Tyskland blev tillsagt att villkoren för en återförening var att de skulle förstöra sin industri- och jordbrukspotential; att de skulle förstöra sin vetenskapliga potential, vilket de gjorde, på order, med stöd från USA! En liknande sak gjordes mot Italien. En liknande sak försöktes, med viss framgång, i Frankrike. Hela Europa har berövats sin absoluta suveränitet. De skulle nu kunna få den tillbaka, som Helga [Zepp-LaRouche] försöker hjälpa till i den processen. Om de avvisar Lissabonfördragets strategiska policy, om de avvisar den policyn, kommer Europa att vara i stånd att kunna få tillbaka en del av sin frihet under nuvarande förhållanden. Men ingen nation i västra eller centrala Europa har någon suveränitet över huvud taget idag. Och därför verkar Tremonti i en situation där Italien inte har tillåtelse att utöva verklig suveränitet.

Så kampen är en kamp för vissa idéer och att försöka påverka processen, den intellektuella processen, för att försöka skapa ett försvar, men utan vår intervention på världsscenen, från USA, i samarbete med Ryssland, Kina och Indien, kommer västra, kontinentala Europa inte att bli fritt. Det kommer då bara att förbli vad det är idag, helt enkelt en brittisk koloni.

FREEMAN: Detta är den sista frågan och den kommer från någon som var superdelegat på det demokratiska konventet i Boston [i juli 2004]. Den här personen säger: "Mr LaRouche, för fyra år sedan drog du och din organisation igång en intervention in i det demokratiska konventet i Boston, vilket nästan blev räddningen. Även om det inte räckte för att vinna valet, finns det för mig inga tvivel om att det lade grunden som höll saker samman under valets efterdyningar, och säkerligen i den seger som demokraterna vann i kampen för att rädda sjukförsäkringssystemet från att privatiseras. Jag är frestad att fråga dig vad dina planer är för detta års konvent i Denver, men jag tänker ställa en helt annan fråga. Frågan som jag ställer till dig är denna: hur manifesterar sig ondska i individer?"

LAROUCHE: Det är en fråga om grad. När du säger att du vill sätta dit en viss del av den mänskliga befolkningen, så är du på väg mot ondska. För, du vet, när du hanterar problematiska fall, som individer och så vidare, i samhället, slänger du ibland upp händerna och säger: "det här fallet är omöjligt". Men du önskar ändå verkligen inte att något ont ska göras mot de människorna. Du önskar bara att de inte hade blivit som de är.

I allmänhet sträcker sig din angelägenhet till individer, fall för fall, men egentligen är det för mänsklighetens framtid. Jag menar, här är jag, 85 år gammal. Vad är det jag gör 85 år gammal? Vad baserar jag mig på? Jo, det jag baserar mig på är utfallet av den generation som nu i stort är mellan 18 och 25-35 års ålder, för det är denna generation som kommer att bestämma om vi har en framtid eller inte, för oss alla. Och således arbetar man på det sättet och det är så man undviker ondska.

Den andra frågan blir, så klart, en religiös fråga, men den religiösa frågan är ingen religiös fråga på det sätt som dåraktiga personer tycker om att tala om religion, för det de talar om är deras eget fantasiliv, inte verkligheten. Verkligheten är, förstår ni: såsom jag gjort ofta nog, ta Första Mosebok, som är ett väldigt intressant verk, ett anmärkningsvärt verk, för det säger något som sägs på ett metaforiskt sätt, men om ni tänker på vad jag vet om universum och mänskligheten, så stämmer det som sägs. Särskilt delen om man och kvinna, och på detta är jag en riktig auktoritet; att man och kvinna har en kvalitet som är frånvarande hos varje form av djurliv; det är kraften att kunna förändra universum - inte allt på en gång, eller med blixt och dunder eller något sådant, utan genom att göra upptäckter och agera på dessa upptäckter till civilisationens förmån, universums förmån. Detta kännemärke, till skillnad från det som gäller för djuren, är en kvalitet som överförs från en levande person till kommande generationer. Det du gör genom att bidra till mänsklighetens kunskap, kreativ kunskap så som upptäckten av vetenskapliga principer, eller realiserandet, implementerandet av en upptäckt som måste implementeras för mänsklighetens framtids skull; detta lever vidare, det lever vidare som en inbäddad del av mänskligheten, så även om individen dör som biologisk varelse, så dör inte det som de bidrog med till mänskligheten. Det lever inte kvar endast som något som man kan minnas, utan som något som i skolor kan återupplevas som en upptäckt eller verkan, av kommande generationer, vilket blir fundamentet för mänsklighetens vidare framåtskridande.

På detta sätt, på ett väldigt verkligt sätt, på ett väldigt praktiskt sätt, är den mänskliga individ som accepterar denna sortens roll i livet odödlig. Köttet dör, men bidraget till mänskligheten dör inte. Och samhällets huvudsakliga uppgift är att säkerställa att människor som lämnar detta bidrag, att deras bidrag inte försummas, inte går förlorat.

Om detta avvisas, om någon säger: "Jag! Mig! Oss! Det är vi som ska vara bossarna! Vi kommer att klara oss! Dom där andra, de ska bort! Vem bryr sig om dem? De är slödder!" - detta är början på ondska. Och när du börjar där och sedan säger: "Jag gillar att döda de här människorna, jag gillar att göra det här med dem, de förtjänar det, heh, heh, heh" - då har du ondska, och det finns gott om det. Det är Cheney, till exempel. Det är hans fru. Det är vad Pelosi gör. Pelosi, frånsett hennes dumhet, och hon är säkerligen överflödigt begåvad i det avseendet, är trots allt inte så dum att hon inte är medveten om vad hon gör. Därför handlar hon med onda avsikter. Den onda avsikten är att vara redskap för en ondskefull man, Felix Rohatyn. Det är problemet.

En sådan sak som ondska existerar alltså, men problemet är att folk försöker förenkla det till någon slags serieteckning, någon banal förklaring. Något ur Harry Potter eller nåt. Och de gör en fars av något som faktiskt är en universell princip, som man kan upptäcka: att människan inte är ett djur. Vi har ett djurs kropp, men det finns något annat med oss, något viktigare, som inte dör, eller som inte borde låtas dö, och detta är det bidrag som en människa kan göra, som inget djur kan göra, till mänsklighetens framtid och universums framtid, och det är förnekandet av detta som är den väsentliga ondskan.

---------------

Gå till LaRouches inledande tal