Varför rösta på Europeiska arbetarpartiet?

Sedan regeringen Löfven förlorade budgetomröstningen i Riksdagen har samhällsdebatten präglats av begreppet ”regeringskris”. Den kris vi mycket riktigt befinner oss i finns dock latent i det parlamentariska systemet och blir synlig varje gång oligarkins och folkets respektive självbevarelsedrifter drar åt olika håll.

Anledningen till att så många länder oligarkin trott sig ha runt sitt lillfinger nu i stället vänder sig till BRIKS är inte primärt ideologisk eller ens strategisk. Visst, hos många av BRIKS’ bundsförvanter finns en hämndlystnad mot USA (exempelvis i Sydamerika) eller så finns säkerhetspolitiska intressen (Iran, Syrien). Huvuddrivkraften är emellertid folkets självbevarelsedrift. Tydligaste exemplet är Ukraina. Folk i landets östra och södra delar ser framför sina ögon hur USA och Tyskland utser deras regering med uttalat syfte att vidta samma åtgärder som i Grekland, det vill säga göra landet till Europas nya fattighus. För att kväsa Donetsk, Lugansk och andra motståndsfickor mot koloniseringen tvekar Obama och Merkel inte att göda, föda, klä och beväpna privata, öppet nazistiska miliser, som själva stoltserar med att de utför etnisk rensning av ryssar.

I Västeuropa och Nordamerika är vi inte där än men regeringskriserna och den politiska turbulensen är ett uttryck för samma ryggmärgsreflex till självbevarelsedrift som hos folket i östra Ukraina: Vi upplever våra makthavare som fiender som jobbar för främmande makt. Naturligtvis är folk inte på det klara med vem denna ”främmande makt” är och därför kan motståndet rikta sig mot USA, EU, invandrare, högerextremister, vänsterextremister, judar, muslimer, eller något annat beroende på personliga kontexter och ideologiska lojaliteter.

Riksdagspartierna försöker med varierande framgång profilera sig mot ”fienden” för att vinna medhåll. Alliansen red på missnöjet med Socialdemokraterna och de rödgröna på missnöjet med Alliansen. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet red på missnöjet med båda blocken. Det har på sistone debatterats mycket om huruvida SD är ett protestparti eller inte. Sanningen är att vi har åtta protestpartier i Riksdagen. Det enda de alla har att erbjuda folket är löften om att vara mer kvalificerade att hantera en viss fråga än sina motståndare.

När regeringsperioder som en följd av detta kan börja räknas i veckor närmar sig systemet ett vägskäl. Det var det som präglade Tyskland i slutet på 1920- och början på 1930-talen innan en 85-årig senildement president Paul von Hindenburg 1933 fick nog och utnämnde vettvillingen Adolf Hitler till rikskansler.

Då som nu var det det ekonomiska världsläget som gjorde detta tänkbart. Det fanns en annan väg! Redan 1922 hade utrikesministern Walther Rathenau utarbetat storslagna samarbetsprojekt med Lenins Sovjetryssland, det så kallade Rapallo-avtalet. Detta fick ett abrupt slut med morden på Rathenau och en rad andra likasinnade statsmän och näringslivsfolk. Oligarkin skydde inga medel för att hålla Tyskland under de internationella finanskretsars förvaltarskap som Versaillesfördraget krävde.

Stoppa fascismen idag

Situationen idag är närmast identisk. En serie avtal (EU-fördrag, IMF-lån, stats¬obligationer, banklagar) håller förment självständiga länder under internationella finanskretsars förmyndarskap. Så länge befolkningarna har materiell säkerhet tolererar de regeringar som i sin tur tolererar att regera med oligarkins goda minne.

2011-12 var EU emellertid tvunget att i Italien och Grekland utse icke-valda teknokrater till regeringschefer (Mario Monti och Panagiotis Pikrammenos) när skentryggheten rämnade och de italienska och grekiska folken greps av självbevarelsedrift och regeringar riskerade revoltera mot EU:s och bankernas diktat. I november 2013 var det sedan den ukrainske presidenten Janukovytj som insåg vilket dråpslag det s.k. associationsavtalet med EU skulle innebära för Ukraina och av självbevarelsedrift i stället vände sig till BRIKS. Responsen var omedelbar och några månader senare var han och hans parti drivna i landsflykt av en väpnad kupp med nazister stödda av USA och EU.

Detta är parlamentarismen bakom fasaden: Så snart landet agerar utanför de ramar som satts upp av de institutioner vars förmyndarskap landet står under, åberopar dessa, i egenskap av fordringsägare, människorättskämpar eller dylikt, oskrivna lagar som står över landets och byter ut den obekväma regeringen mot en fogligare. Enda anledningen till att detta inte även hände i USA 1933 är just att landet inte har parlamentarism.

Även om det inte kan uteslutas att något liknande hände svenska regeringen i november 2014 står det klart att inget av partierna som ställer upp för omval till Riksdagen i mars uppvisar någon förmåga att lösa den ekonomiska kris som just nu leder hela Västvärlden mot diktatur och krig.

Alternativet

Det EAP kan göra med folkets förtroende i ryggen är att öppet bryta med det förvaltarskap som EU, storbankerna, Internationella regleringsbanken (BIS) och deras hantlangare i Riksbanken och andra myndigheter utövar över Sveriges ekonomiska politik.

Det är i princip samma politik som USA:s president Franklin Roosevelt löste depressionen med på 1930-talet, i motsats till fascismen i Europa. Med makten över den egna valutan hos de folkvalda kan med en strikt offentlig investeringskalkyl snabbt full sysselsättning skapas. Det är dock inga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är på tal. Vi ska anlägga en rikstäckande grundläggande ekonomisk infrastruktur som ger hela folket, kommun för kommun, hushåll för hushåll, möjligheten att med sitt eget arbete öka landets välstånd.

Det mest uppenbara behovet är ett rikstäckande magnettågnät som ger personer och lätt gods full rörlighet mellan landets alla delar i hastigheter på över 400 kilometer per timme. Detta avlastar i sin tur de ordinarie järnvägarna som då nästan uteslutande kan sköta den tunga godstrafiken.

Därtill behövs stora mängder ren, pålitlig och billig energi. Tiden är sedan länge mogen för en modernisering och utbyggnad av kärnkraften. I vårt grannland Norge finns rikliga mängder av grundämnet torium som kan användas i saltkylda högtemperatur¬reaktorer. Dessa är helt överlägsna kok- och tryckvattenmodeller då endast klyvningsprodukter blir över (inga aktinider), ingen härdsmälta kan inträffa och då inga ofantliga säkerhetspådrag behövs tar de betydligt mindre plats och arbetskraft i anspråk.

Den decentralisering av näringslivet som infrastrukturutbyggnad medför ger oss jättespännande möjligheter att bygga nya, moderna städer. Stadens princip är att bostad, utbildning, arbetsplats, kultur och kommers blandas så att kvarter lever. Alltså helt tvärt emot den galna förortsidén där man bor i ett område, går i skola i ett annat, jobbar i ett tredje, rekreerar sig i ett fjärde och handlar i ett femte.

Allt detta är fullt genomförbart med en offentlig investeringskalkyl. Det kommer definitivt att göra Sverige till en paria i den internationella finansvärldens ögon men det är priset vi måste våga betala. Vi har BRIKS’ fulla stöd för en sådan utveckling och svenska etablissemanget har säkert tillräckligt bra kontakter för att kunna sprida idén och få partnerländer i Europa starka nog att stå emot det gamla maktblock som vill förhindra en sådan politik.

Sverige kan därigenom avlossa startskottet till en försoning mellan Västvärlden och gamla rivaler. Ingen vinner på en upptrappad konflikt. Globaliseringen, som bygger på att en del av världen jobbar billigt åt den andra, leder oundvikligen till konflikter och måste upphöra. Oligarkin kan avskaffas genom att vi avslutar renässansens ofullbordade revolution och skapar en värld av helt suveräna nationalstater där ingen angelägenhet faller på någon annan än dessa mänsklighetens representanter. Oligarkin är ju trots allt inget annat än kvarlevan från de maktstrukturer som rådde innan nationalstaten fanns.

Rösta på Europeiska arbetarpartiet!

Åter till Ny Solidaritet: http://larouche.se/artikel/valpamflett-nej-till-nato-briks-en-vag-ur-kaoset