Varför Roosevelts amerikanska system är bättre än det brittiska

På internetkonferensen den 1 oktober fick Lyndon LaRouche en fråga från en kongressledamot angående skillnaden mellan ett kreditsystem, som är bra, och ett penningsystem, som är dåligt. LaRouche svarade:

– Först och främst är det viktigt att förstå att folks uppfattning om pengar är fel -- vi har ett samhälle där felutbildningen är enorm. Men det är också en fråga om den faktiska penningpolitiken. Roosevelts Bretton Woods-system var i överensstämmelse med avsikten med USA:s konstitution. USA:s system är egentligen inte ett penningsystem, så kasta ut penningteorin genom fönstret.

– Läs konstitutionen, och börja förstå lite vad teorin handlar om. Avsikten med konstitutionen är kärnan i det amerikanska systemet, i motsats till det förbannade brittiska systemet. Vi har ett kreditsystem, inte ett penningsystem.

– Det betyder att våra pengar skapas genom ett kongressbeslut, som ger presidentämbetet makt att ge ut pengar som kredit, antingen i form av tryckta pengar, eller i form av krediter förmedlade genom det statliga banksystemet till lokala banker, där godkända typer av utgifter -- godkända, eller indirekt bemyndigade, av kongressen - finansieras genom att kredit, statlig kredit, vilket är statlig skuld, överförs till en bank eller ett företag. Ibland växlar vi det direkt till pengar, eller så kommer det längre ned i kedjan ett godkännande av en utgivning av pengar motsvarande den skapade krediten.

– De europeiska systemen är inga amerikanska system. De är penningsystem. Efter Roosevelts död gjorde Truman & Co om det internationella fasta växelkurssystemet till ett penningsystem, ett brittiskt system. Det brittiska penningsystemet bygger på gamla venetianska principer, där pengar ges ut på olika sätt, av olika institutioner, men utanför regeringarnas kontroll. Regeringar kan reglera det. Regeringar kan ingripa i det, men grunden är att pengarna inte är statliga, de är ingen kredit. Därför blir pengar och penningsystem, enligt det brittiska systemet, en självständig kraft i samverkan eller förhandling med nationens kreditsystem, kreditsystem i meningen konstitutionella system. Därför hamnar penningutgivningen utanför regeringens kontroll på det ena eller andra sättet. Det anglo-holländska liberala systemet är det brittiska imperiets kärna. Det är baserat på pengar, på centralbankssystem.

– USA är inte ett centralbankssystem, även om somliga försökt göra Federal Reserve-systemet till ett centralbankssystem. Vi har ett korrumperat system, jämfört med kraven i vår konstitution, och mitt förslag är helt enkelt att vi går tillbaka till kreditsystemet. Förenta staterna är den enda myndighet som har befogenheten och monopolet på att ge ut valuta eller kredit som leder till valuta. De två är utbytbara. Den amerikanska statens kreditskuld får inte skapas utan ett kongressbeslut, utan kongressens godkännande, och därför är det USA:s regering som har skulden och har kontrollen över skulden. I det brittiska systemet är det centralbankirerna som kontrollerar skulden, i så hög grad att regeringarna inte blandar sig i.

– Poängen är att allting vilar på detta begrepp om ett kreditsystem. Om vi, USA, säger att någonting enligt lagen är kredit, så är det kredit. Vi är självständiga. Våra självständiga beslut skapar kredit.

– Tänk efter: vi har mycket som vi behöver bygga. Någon säger att vi inte har pengar. Då kommer frågan: vad skall vi göra åt det? Jag vill bygga ett amerikanskt magnettågsystem tvärs över hela USA. Det kommer att ta ungefär 20-25 år att få det på plats. Det kommer att kosta mycket pengar. Vad skall vi göra? Nå, kongressen kommer att godkänna dessa pengar, som kredit. Utnyttjandet kommer att begränsas, enligt lagen, till detta ändamål. Så börjar vi bygga. Vad händer? Kreditutgivningen betyder att en massa människor börjar arbeta. Institutioner börjar arbeta. Man börjar bygga systemet. Människor arbetar. Människor börjar producera mer. Värden skapas, i stället för att kastas bort, och vi blir mer produktiva eftersom vi skapar saker som kommer att göra oss mer produktiva, med ett helhetsgrepp uppifrån och ned; grundläggande infrastruktur.

– Vi investerar i saker som ökar människors produktivitet, antingen direkt genom att skapa jobb som behövs och är nyttiga för värdeskapandet, eller genom att skapa en infrastrukturkostym som mångfaldigar arbetskraftens produktionsförmåga i hela samhället. Om man kan ta sig till jobbet på en timme per dag, i stället för två och en halv timme per dag, både fram och tillbaka, då ökar produktiviteten. Vi vill öka arbetskraftens produktivitet. Men kreditsystemet fungerar inte på basis av saker man kan ta på. Kreditsystemet fungerar på basis av produktivitet. Vi investerar i saker som vi säkert vet kommer att öka arbetskraftens produktivitet per person och kvadratkilometer i samhället, eller vi gör det därför att det är någonting bra för andra länder, och därmed på något sätt till nytta även för oss.

– Egentligen handlar det om att man måste ha en känsla av nationell målsättning och internationell målsättning. Vår målsättning är att vara mänskliga. Skillnaden mellan människor och apor visar sig i vetenskap och kultur. Det viktiga är att förbättra tankeförmågan, förbättra arbetskraftens produktivkraft, höja mänsklighetens levnadsstandard, mänsklighetens produktivitet, människans mening med livet, och investera i sådana saker. När en miljötomte kommer fram, så säger vi att vi skall öka produktiviteten genom att sluta investera i dig eftersom dina idéer inte fungerar. Vi måste vara tydliga.

Dokumentet tillhör dossiern: