Varför det måste bli ett slut på geopolitiken!

"De fyra makterna" Illustration av Chance Mcgee

Världen är faktiskt ur led. En sak är i alla fall säker: Den nuvarande mångfacetterade krisen kommer inte att kunna övervinnas med gamla recept, och absolut inte med geopolitiska schackdrag, färgrevolutioner à la George Soros eller det gammaltestamentliga "lika för lika" som förordas av Die Zeits kanske inte alls så liberala utgivare Josef Hoffe. Det som behövs är i stället en högre förnuftsnivå, som definierar det som är ett gemensamt intresse för alla världens nationer. Just den nivån pekade den ryske utrikesministern Lavrov på i sitt senaste tal inför duman, där han föreslog en allians mellan Washington, Moskva och Peking, för att hitta lösningar på de globala utmaningarna.

Man är frestad att parafrasera Schillers dikt "Vid nittonde seklets början": "Tvenne mäktiga system kämpar om allenastyret i vår värld", nämligen det gamla geopolitiska systemet som skapar krig, och det nya framtidsorienterade paradigmet som är en ödesgemenskap för mänskligheten. De som företräder det förstnämnda systemet, den dödsdömda nyliberala globaliseringsordningen, reagerar på den upplevda maktförlusten med verbala utbrott som kliniskt kan diagnostiseras som hysteri. I detta läger verkar det inte heller finnas värst mycket heder mellan tjuvarna, eller de olika fraktionerna. Det bästa exemplet: Theresa Mays besök i Washington, som skulle "inhägna" den nya amerikanska administrationen i det brittiska imperiets geometri. Den nya ordningen däremot styrs av helt andra principer; den bygger på ett win-win-samarbete och expanderar snabbt.

Den viktigaste interventionen i detta hänseende kom från Sergej Lavrov: "Vi menar att förbättrade relationer mellan Ryssland, USA och Kina varken är exkluderande eller involverar projekt som borde oroa andra stater; relationerna är öppna och rättvisa. Jag är säker på att Rysslands, USA:s och Kinas ekonomiska strukturer på flera sätt kompletterar varandra i materiellt och ekonomiskt hänseende." Dessa tre nationer skulle kunna spela en viktig roll även vad gäller internationella säkerhetsfrågor, sa han. Han förklarade att Ryssland och Kina redan har ett gott samarbete på detta område och förväntar sig att Donald Trump, som bedyrat att USA inte längre kommer att blanda sig i andra staters inre angelägenheter, också kommer att samarbeta.

Det kinesiska utrikesministeriet stödde omgående, genom sin talesperson Hua Chunying, det ryska förslaget om ett trilateralt samarbete mellan dessa tre nationer, som alla har ett inflytande i världen och är permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd. De har ett stort ansvar för världsfreden, och för stabilitet och utveckling, sa hon.

Om Donald Trump skulle bestämma sig för ett nära samarbete med Ryssland, Kina och Indien, så vore det i praktiken slutet för geopolitiken. Rädslan för detta drev uppenbarligen den brittiska premiärministern Theresa May att som första utländska regeringschef söka upp Trump och utan uppehåll utgjuta sig om den underbara relationen mellan Reagan och Thatcher, som "den moderna världen" hade att tacka för sin existens. Denna anglo-amerikanska speciella relation måste nu återigen ta ledningen för den nya tidsåldern, sa hon. Brittiska The Times menade att May inte alls underskattar Trump, utan vill dra fördel av stämningarna som ledde till brexit som en viktig ideologisk bro till Trumps Vita huset. Financial Times fantiserade om en annan avsikt med Mays mission, nämligen att utnyttja denna speciella relation till att spjälka loss Ryssland från Kina medelst allehanda eftergifter och manipulationer. New York Times å sin sida hade rubriken: "Brittisk inriktning på Trump äventyrar den europeiska ordningen", med anspelning på Trumps negativa inställning till EU.

Den geopolitiska fraktionens totala förnekande av verkligheten tar sig de mest befängda uttryck. Josef Joffe skrev till exempel i Die Zeit som argument mot Trumps protektionistiska åtgärder att globaliseringen har "skapat oerhörda rikedomar, som upprätthåller den generösa välfärdsstaten och bäddar mjukt för förlorarna. Protektionism gynnar favoriserade industrier, men gör landet fattigt – först de svagaste ."

Detta är det klassiska nyliberala "narrativet", att det är fantastiskt att kasinoekonomins profitörer har kunnat bli så oerhört rika, att de sedan kan avspisa förlorarna med allmosor och dessutom känner de sig ädla när de gör det. Det är precis denna trångsynthet som brexit, Trumps väljare och italienarnas nej till en författningsändring riktade sig emot. Joffes slutsats, att Europa måste ta över USA:s roll "för att rädda den liberala världsordningen", är lika skrattretande som tidningen Die Welts fråga: "Blir förbundskanslern USA-presidenten Trumps motspelare och den fria världens ledare?" Norbert Röttgen [CDU-politiker, f.d. miljöminister, ordf. i utrikesutskottet] hyser uppenbarligen liknande ambitioner för sig själv och hänger sig åt den ena mediala excessen efter den andra. Han vill konfrontera Trump med "nya samhälleliga allianser" och sätter tydligen sitt hopp till folk som McCain.

Det finns bara ett säkert sätt att övervinna den ovan skisserade strategiska oordningen: De gemensamma intressen som förenar alla världens nationer måste etablera en högre nivå, där de förmodade motsättningarna försvinner. De fyra grundläggande ekonomiska lagar som Lyndon LaRouche har definierat för en lösning på krisen utgör grunden för detta:

1. Som en första, absolut nödvändig åtgärd måste det transatlantiska finanssystemets hotande krasch, som riskerar bli mycket värre än den 2008, avvärjas med hjälp av en bankdelning genom att Glass-Steagall-lagen återinförs. Med LaRouchePAC i spetsen är flera organisationer i USA just nu mobiliserade för att öka trycket på Trump att stå fast vid sitt vallöfte och senast i sitt tal om tillståndet i nationen tillkännage att han inför Glass-Steagall-lagen i dess ursprungliga form från 1933.

2. För det andra måste det inrättas en nationalbank i Alexander Hamiltons tradition, vars uttryckliga syfte måste vara att i enlighet med den fysiska ekonomins strikta principer finansiera investeringar i infrastruktur, industri och grundforskning, som höjer arbetskraftens och industrianläggningarnas produktivitet och på så vis skapar en produktiv full sysselsättning.

3. För det tredje måste ett internationellt kreditsystem enligt samma principer möjliggöra ett långsiktigt internationellt samarbete i återuppbyggnaden av världsekonomin.

4. För det fjärde måste ett internationellt samarbete om både ett kraschprogram för fusionsteknologins förverkligande, som ger mänskligheten energi- och råvarusäkerhet, och på rymdforskningens område, etablera den framtidsorienterade högre nivå som är nödvändig för att skapa en verklig fredsordning.

Om Trump tackar ja till Lavrovs erbjudande och det blir ett konstruktivt samarbete mellan USA, Ryssland och Kina, är ett sådant win-win-samarbete inom räckhåll också för alla andra länder. De första kontakterna mellan Trump och den indiske premiärministern Modi har redan lett till positiva avsiktsförklaringar.

Under dessa omständigheter måste Tyskland liera sig med denna nya strategiska allians. Det ligger i vårt absoluta intresse att samarbeta med USA, Ryssland, Kina, Indien och många andra länder i den ekonomiska uppbyggnaden av Mellanöstern, och att gemensamt även ta itu med den länge eftersatta uppgiften att industrialisera Afrika. Bara så kommer vi att lösa flyktingskrisen på ett humant sätt och samtidigt till en del gottgöra att vi så länge passivt åsett Bushs, Obamas, Blairs och Camerons angreppskrig i Sydvästasien, respektive tillåtit att de europeiska regeringarna indirekt eller delvis har stött dessa krig.

Frank-Walter Steinmeier [utrikesminister, SPD] har rätt i sin iakttagelse att i och med Trumps valseger är den gamla ordningen från 1900-talet definitivt slut. Och det är en mycket bra sak.

Det kommer nu an på oss alla att bidra till att den nya ordningen ska göra mänsklighetens sanna identitet som kreativ art rättvisa, så att vi kan koncentrera oss på de stora uppgifter som vi som enda levande varelse är kapabel att lösa. Och dit hör sådana frågor som vad liv egentligen är, den mänskliga kreativitetens roll i universum och utvecklingsprincipen för detta universum, som enligt vår nuvarande kunskap består av cirka två biljoner galaxer. Och, inte minst, frågan om förverkligandet av en ädel karaktär med hjälp av en estetisk fostran.

Läs eller se talet av Helga Zepp-LaRouche på Schillerinstitutets seminarium i Stockholm den 11
januari 2017. Som dokumentation kommer här en länk till en
fullständig utskrift av talet inklusive
hennes bilder. Där finns också en videon av hennes tal: http://schillerinstitute.org/highlite/2017/0111-stockholm/hzl-eir.html

Hussein Askarys tal på seminariet finns på video här:
http://www.larouche.se/artikel/hussein-askarys-presentation-pa-schillerinstitutets-seminarium-video-in-english

Ytterligare
kommentarer till situationen kring president Trump efter installationen
finns på svenska i nyhetsbrevet Monitor:
http://www.larouche.se/artikel/monitor-med-fysisk-ekonomi-januari-2017

Läs Helga Zepp-LaRouches analyser varje vecka i LaRoucherörelsens nyhetsbrev. Beställ det här: http://larouche.se/sida/laroucherorelsens-nyhetsbrev.html

Läs vad mer av henne på denna hemsida här: http://www.larouche.se/stories_by_forfattare/64/4349

Läs mer om hennes bakgrund här: http://www.larouche.se/om-oss/helga-zepp-larouche