Vad är mänsklig ekologi?

"Som den store ryske vetenskapsmannen och akademiledamoten Vladimir Vernadskij skulle uttryckt det: arbetets produktiva kraft tilltar när man förlägger produktionen och transporten av varor och tjänster inom ramarna för människans kvalitativa förbättring av biosfären som sådan. Fröet till alla dessa förbättringar i levnadsvillkor och produktivitet ligger i effekterna av grundläggande upptäckter av fysikaliska principer."1

Den människosyn som är inbyggd i Lyndon LaRouches lösning för finanskrisen, som du har läst om i de föregående artiklarna i pamfletten, är raka motsatsen till den som LaRouches motståndares och deras blinda sympatisörer står för. Förbättringen av biosfären genom upptäckter av fysikaliska principer som överförs till ekonomin i form av teknologi, medför alltid en ökning av det som LaRouche har benämnt som den relativa potentiella befolkningstätheten.

Upptäckter av denna typ görs uteslutande av självständiga individer, och ju fler individer vi har på planeten, med bra utbildning, hälsovård och andra levnadsvillkor, desto större blir möjligheten till en ökning av antalet upptäckter.

Finns det liv, finns det hopp

LaRouche ansluter sig till Vernadskijs idé om tre distinkta nivåer av existens i naturen, vilka interagerar med varandra i ett dynamiskt sammanflätat system: det icke-levande, det levande och det kognitiva.

– Vi riktar uppmärksamheten på två av Vernadskijs synpunkter på hur Jorden är naturligt organiserad. Vernadskij betonade att det finns ofullständiga, men ovedersägliga bevis för att levande processer ger upphov till mätbara fysikaliska förändringar hos icke-levande processer, förändringar som icke-levande processer inte själva ger upphov till. Han kallade detta för biosfären. Han betonade också att människan genom sin kreativa vetenskapliga förmåga ingriper i biosfären på ett sätt som ger upphov till mätbara fysikaliska förbättringar av biosfären, vilka inte sker utan ett sådant mänskligt ingripande. Han kallade vår planet, i vilken levande processer omvandlar icke-levande processer, och kognitiva processer omvandlar levande processer, för en noosfär.2

Så länge människan funnits på Jorden har hon ökat sin kraft i och över naturen, och samtidigt ökat sin befolkningstäthet. Kurvan för ökningen av befolkningstätheten i Europa (se figur) bevisar detta. En utvecklingsprocess har ägt rum på Jorden i miljarder år, där liv har förvandlat icke-levande materia och skapat ökade förutsättningar för mer liv, som till exempel världshaven. Människan har bara gjort denna process snabbare och intensivare, och mer organiserad. Det är det mest naturliga i människans förhållande till naturen. Miljörörelsen vill ställa naturen på huvudet, och kommer på så sätt att skada inte bara mänskligheten, utan också naturen som numera är beroende av människan för att förbättra förutsättningarna för liv.

Ta till exempel LaRouches förslag att göra öknarna i Sydvästasien, Centralasien,och afrikanska Sahara gröna igen, så som de var under istiden. I ett tal i Abu Dhabis Zayed Center juni 2002 uppmanade han de oljeproducerande länderna i Golfen att ställa om sina ekonomier från att vara beroende av export av olja och naturgas. Han föreslog att de skulle bygga högtemperaturreaktorer för att avsalta havsvatten. Detta skulle hjälpa till att förvandla stora delar av öknen till gröna skogar och frodiga åkrar, som dessutom kan bidra till att göra klimatet kallare. För det andra kan kraften som produceras i kärnkraftverken användas för att förvandla olja och naturgas till industriella råvaror, i stället för att låta dem eldas upp i kraftproduktionen. Detta har LaRouche kallat Oasplanen och det var kärnan till en fredsprocess mellan Israel och arabländerna som han ville starta 1975. Han fick stöd från israeliska och arabiska statsmän, men saboterades av mäktiga politiska krafter i USA och Europa.

Franklin D. Roosevelt

Förebilden för LaRouche är den amerikanske presidenten Franklin Delano Roosevelt (1882-april 1945) som räddade USA:s ekonomi från depressionen och hjälpte världen besegra fascismen och nazismen. Hans ekonomiska politik gjorde USA under några få år till världens och historiens största industriella makt. Roosevelt var en trogen anhängare av det "amerikanska ekonomiska systemet" som är byggt på den konstitution och de republikanska principer som var resultatet av den amerikanska revolutionen mot det brittiska imperiets frihandel och slavsystem. Roosevelt gjorde den amerikanska självständighetsförklaringens idéer till en levande politik: Han använde konstitutionens stipulation att regeringens uppgift är att främja "den allmänna välfärden" för nu levande och kommande generationer, till att stifta lagar som kunde lyfta hela nationen ur den ekonomiska krisen och åter ingjuta optimism.

I maj 1933 godtog kongressen Roosevelts lagstiftning för en "New Deal", där staten - enligt det ursprungliga amerikanska, hamiltonska systemet - kunde skapa krediter för den omfattande infrastruktursatsningen och grundandet av Tennessee Valley Authority. Denna statliga myndighet förvandlade de sju delstater som Tennesseefloden flyter igenom till en agro-industriell tyngdpunkt i USA. Förhållandena i regionen då var inte bättre än i någon fattig region i Afrika i dag, inte bara för människorna utan även för naturen.

Landskapets sluttningar var renskalade på alla träd efter inbördeskriget (1861-65) och det orsakade en allvarlig jorderosion och katastrofala översvämningar. 30 procent av befolkningen plågades av malaria och tuberkulos spred sig i stora områden. Hälften av befolkningen var bönder och 97 procent hade ingen elektricitet. Byggandet av vattendammar, elledningar, broar, sjukhus, skolor osv förvandlade regionen till något helt annat inom loppet av sju år. Skogarna återplanterades och jorden blev förbättrad. I hela USA ökade arbetskraftens produktivitet enormt, eftersom alla projekt använde den senaste tekniken. Arbetare fick högre utbildning, bättre löner och bättre sjukvård.

Roosevelt reste mycket i Afrika under andra världskriget och såg med egna ögon hur det brittiska imperiets frihandelspolitik plundrade nationer. Han hade planerat att hjälpa Afrikas nationer, när de efter kriget skulle bli självständiga, med hjälp av samma metoder han använt för att återuppbygga USA:s ekonomi. Tyvärr dog Roosevelt före krigets slut och hans efterföljare Harry Truman gick ihop med det brittiska imperiet och förrådde Roosevelts dröm.

Den drömmen har nu lämnats över till oss att uppfylla i dag.

Ett långsiktigt samarbete för hela Eurasien

LaRouches förslag om ett Nytt Bretton Woods-system i Roosevelts anda innebär att ett nytt kreditsystem måste inriktas på utvecklingen av biosfären på hela jordklotet. Ett långsiktigt samarbete mellan USA, Ryssland, Kina och Indien blir kärnan i världsordningen, där Europa, Japan och andra nationer ansluter sig för att bygga den euroasiatiska landbron. Landbron är inte bara en handelsväg som den gamla Sidenvägen, utan är uppbyggd av "utvecklingskorridorer" som blir ryggraden i utvecklingen av nya städer och ekonomiska regioner. Nya vattenresurser kommer att vara avgörande för denna kamp mot ökenspridningen. Nya stora vattenresurser kan skapas på två kända sätt: 1. Avsaltning av havsvatten med hjälp av kärnkraft, 2. Omledning av floder till torra områden som till exempel från Sibirien till den hotade Aralsjön i Centralasien, eller från Zairefloden till den uttorkade Tchadsjön i Afrika.

Detta är ett arbetsuppdrag för de kommande 100 åren. Det kommer att testa vår kulturs förmåga att överleva. Vi kan krossa alla rasistiska axiom om överbefolkning. Vi kan med dagens teknik försörja dubbelt så många människor med en högre levnadsstandard. De enda gränser som finns för utveckling, är de som människor sätter för sig själva antingen på grund av rädsla för det okända, accepterandet av populära fördomar, som dagens så kallade klimatförändring på grund av koldioxidutsläpp, eller av rent existentiellt förakt för andra människor.

Den nuvarande ekonomiska krisen har lämnat oss med endast ett egentligt alternativ: Att överleva och utvecklas vidare med LaRouche-Roosevelt-metoderna och göra planeten till en blomstrande trädgård och börja sikta på andra planeter. Det andra alternativet är ren fascism och en mörk tid för mänskligheten. (Se Hussein Askary, Miljörörelsens rasistiska rötter)

  1. Lyndon LaRouche, Ekonomi och kreativitet
  2. "Vernadskijstrategin", tal av LaRouche på Schillerinstitutets konferens den 24 april 2004.