Utveckling av Arktis - men hur?

Den internationella forskningsexpeditionen till den kanadensiska delen av arktiska havet överraskades av kartor över området som de ryska forskarna tog med sig. De var bättre än den kanadensiska flottans. Uppenbarligen hade någon varit där före!

Polarsatelliterna och passagerarflygplanen färdas dagligen över Arktis. Kärnvapenrobotarna har också sina utstakade rutter där. Världens största isbrytare Tyfon var en rysk ubåt utvecklad för att bryta sig upp genom isen från positioner under den arktiska isen. Tekniken var en strategisk flank för att kunna fyra av kärnvapenrobotar från gömställen som inte kunde hittas från ytan.

Varför var militären, rymdbolag och flygbolag först i Arktis? Därför att för dem är det normalt att tänka utanför den fyrkantiga lådan. Varför tänker vi normalt inte på liknande sätt om de arktiska områdena? Är inte vår tankevärld formad av land och hav, det vill säga vad vi ser med våra sinnen? Vi tänker inte vanligtvis på havsbottnens områden och rymden. Men med vetenskapligt tänkande kan vi se nya dimensioner och öppna nya möjligheter för mänskligt arbete och liv.

Är Atlanten en del av Arktis? Om man ser på Arktis på en jordglob, kan man se var delar av Atlanten korresponderar med Alaska, Sibirien och norra Kanada. Om man ritar en cirkel från Anchorage förbi Grönlands sydspets, så går den genom Oslo, Stockholm, Helsingfors och S:t Petersburg! Går man ner till Kamtjatkas, Hudson Bays och Labradors breddgrader består Arktis av hela Nordsjöns kustområden, Engelska öarna, Irland, Danmark och hela Östersjöns kustområden. Genom Golfströmmen har dessa delar av Arktis redan blivit möjliga att bo och leva i. Vi är redan där, men trots det finns, utöver för fiske och sjöfart, inte Arktis i vårt medvetande.

Norrmännen har, sedan den första oljeproduktionen startade i Nordsjön med Ekofiskfältet 1969, varit i en självgående rusch mot Arktis. Varför? För att de har bundit upp sig till att investera så mycket som möjligt av sina vinster. De har en ekonomisk politik som säger att om olje - och gasinkomsten inte används till utveckling av nya sådana fyndigheter, kommer pengarna bara att placeras i den gigantiska Norska oljefonden till ingen praktisk nytta. Liksom en bonde, som tjänar för mycket och bara investerar i sin gård, får massor med traktorer , byggnader och boskap på sin gård.

Denna policy gör den norska olje- och gasutvecklingen till ett automatiskt maskineri som arbetar sig upp mer och mer mot Arktisk. Nu har de den bästa teknologiska kunskapen för att jobba i det arktiska havet. De var först med att börja olje- och gasutvinningen i de ogästvänliga klimaten i Barents hav utanför Nordkap. Gazprom, ENI, Total och Alaskas oljebolag har liknande drivkraft upp mot Arktis. De är precis som andra råvarubolag fastlåsta i sin affärsverksamhet som är inriktad på upptäckt och utvinning av mer och mer fyndigheter. Detta har varit en viktig drivkraft för att komma upp till Arktis.

Dessutom har vi den ryska Vernadskyimpulsen att utforska Arktis för att kunna expandera noosfären. Detta uttrycks i den ambitiösa ryska Arktisplanen som presenterades av president Vladimir Putin på det Internationella Arkisforumet i Arkangelsk i september 2011. Den ryska nationen uttrycker denna vilja med sin expansion av isbrytarkapaciteten, som kommer öppna upp den nordostpassagen för året om trafik. Som det enda landet i världen har Ryssland nu börjat producera den första flytande kärnkraftsreaktorn som kommer förse städer längs med Sibiriska kusten med elektricitet. Detta är viktiga drivkrafter för att ta sig mot Arktis: nationella statliga projekt, militär närvaro och råvarubolag.

Men det finns problem som Lyndon LaRouche förutsåg för länge sedan när han i sin bok "Jordens Kommande 50 år" diskuterar utvecklingen av ett sann Euroasiatisk kultur. Han skriver:
"Under denna tidsperiod har den europeiska civilisationens folkmängd varit mindre än den asiatiska, med relativ stor marginal. Ändå har den europeiska civilisationen varit mäktigare, speciellt sedan den klassiska grekiska kulturen tog sin början ungefär 600 f. Kr."... "Detta har i grund och botten att göra med människans unika natur, speciellt med den självbild som förmedlas till den typiska samhällsmedborgaren. Detta kan utvecklas till en katastrof i Asien, även i nationerna som nu träder fram som relativt stora, nya världsmakter, så vida inte människosynen som avspeglas i den stora fattiga massans villkor förändras, från en status som billig arbetskraft, till en intellektuellt upplyst, kreativ och uppfinningsrik del av befolkningen. Detta blir självklart en central fråga i varje internationell diskussion inom ramarna för en dialog mellan kulturerna."[sid. 81, 85]

Man kan formulera frågan på ett annat sätt: Var är medelklassen i arktisprojektet? Skall medelklassen transportera sig själva och sina varor genom gasledningarna?

Den oligarkiska problematiken i Arktis är just nu med en brutal fråga på liv och död. Den präglar tyvärr gruvnäringens utveckling i de norra delarna av Sverige, där de nya arbetarna saknar bostäder. Se på de nya svenska gruvarbetarna i Kiruna som tvinagas på i sina husvagnar. Vi ser det på bristen på infrastrukturprojekt, där sex miljoner ton järnmalm årligen, från den nya Gruvan i Pajala, inte kommer att transporteras på något nytt järnvägsspår utan istället kommer fraktas med hjälp av 90 tons lastbilar. De kommer att gå var 6e minut på den 9 meter breda landsvägen från Pajala till Svappavaara. Det är en resa på 150 km och den tar 5 timmar fram och tillbaka. Även i en välfärdsstat som Sverige blir gruvarbetarna behandlade som boskap och infrastrukturen utvecklas inte. Gruvbolagen bär sig åt så här i hela världen. Ända från Sibiriens Gulag, till kolonialismens gruvor och medeltidens saltgruvor finns en gammal inrotad tradition att se på gruvarbetare som boskap.
Och hur behandlas ursprungsbefolkningen i Arktis? Det är bara att konstatera att Grönland har fått ge namn åt slumkvarteren nära järnvägsstationen i Oslo. Människorna i Arktis behandlas av tradition som boskap av oligarkin.

Emot oligarkin har vi vetenskapsstäderna. På ön Kotelny nordost om den sibiriska floden Lenas utlopp i Ishavet planerar ryssarna att bygga staden Umka. Den skall byggas ut för att härbärgera 5.000 människor för att de skall kunna ägna sig åt forskning och gruvutvinning i Arktis. Eftersom temperaturen där kan vara - 30 grader C under långa perioder och knappt över 0 grader C någonsin, så planeras staden byggas under ett stort tak med inomhusklimat. Umka´s design liknar en månbas med kupoler där också växter kan odlas. Man planerar också att ta hjälp av rymdteknik för att med reflektorer på satelliter få solljus till staden under det mörka halvåret. I staden skall förutom arbetsplatser och bostäder också finnas torg, parker, lekplatser, sjukhus, daghem, skolor, bibliotek, kulturhus, hotell, äventyrsbadb och affärer. (Se ett reportage på engelska om vetenskapsstaden Umka på http://rt.com/news/arctic-lead-cold-war-667/ ) Det visar vad de mänskliga behoven är i Arktis för att göra ett familjeliv möjligt där. Men det västeuropeiska unika bidraget till Arktis måste vara att utveckla det vetenskapliga tänkandet för alla på Arktis, inte enbart för en typisk Östeuropeisk klass av intellektuella eller specialister.

Hur skall vi lyfta de fattiga från att bara betraktas som billig arbetskraft? Generellt handlar det om att förse människorna med högre energiflödestäthet och vetenskap!

1. Överallt där en ny gruva upprättas, kommer det att bli konfrontation med ursprungsbefolkningen. Normalt tänker man inte på en ambulans som infrastruktur, men räddningstjänsten i Arktis är den infrastruktur som definierar utrymmet för mänsklig aktivitet. Låt oss därför rekrytera all ursprungsbefolkning genom att förse dem med helikoptrar, kommunikation och hälsovård. Låt dem bli ryggraden för säkerhet och räddningstjänst, eftersom de är de som känner till förhållandena vid fronten i att befolka Arktis.

2. Gruvdrift som på månen - Organisera gruvnäringen på botten av havet eller gruvhålen med den senaste och högsta teknologin, eftersom det tvingar fram avancerad utbildning, välfärd och bättre löner till arbetarna. Var finns de som kör truckarna i de nya gruvorna? De sitter uppe på marken och kör fem truckar på en gång.

3. Bygg varje ny gruvstad med vetenskapsstäder som modell med bra bostäder, inomhusklimat och tät kontakt med nationella utbildnings- och kultur institutioner. Bygg med tanke på att varje ny stad är ett steg i utvecklingen av Arktis, och att kunskapen om Arktis är ett steg mot koloniseringen av månen och solsystemet.

4. Stimulera forskning och kunskap om råvaruhantering och -förädling, likväl som bioprospektering av det arktiska växt- och djurlivet, för att utveckla en medelklass med små och medelstora företag. Befolka forskningsstationerna på Svalbard och de Arktiska universiteten i Tromsö, Norge; Akureyri, Island; Nuuk, Grönland; Umeå, Sverige; Oulu, Finland och Arkangelsk, Ryssland och den nya ryska vetenskapsstaden Umka. Tacka ja till de norska, ryska och grönländska inviterna att deltaga i utvecklingsprojekten för att bredda näringslivet i Arktis med små och medelstora företag.

5. Organisera transporterna inte endast för bulkfrakt utan även för medelklassindustrin. För detta behövs höghastighetståg även mot norr. Använd den nationella kontrollen över råvaruexploateringen för att utveckla den nya infrastrukturen som kommer att behövas i Arktis, så som Norge gör. Bryt den monetaristiska ickeinvesteringspolitiken i Danmark, Sverige och Finland. Öppna upp transportlänkar till Arktis från norra delen av Kontinentaleuropa, så som Fehmarnbron och höghastighetståg i den nordiska triangeln från Köpenhamn till Oslo, Stockholm, Helsingfors och S:t Petersburg, Via Baltica, Tallinn-Helsingfors tunneln, Bottenviksbågen med nya länkar till norska kusten, höghastighetståg från Berlin till St. Peterburg och Moskva, Belkomur- järnvägen mellan Arkangelsk och Perm och NEW-New-Godstransport korridoren från Kina till USA.

6. Samarbeta i de arktiska projekten med Ryssland, Kina, Sydkorea, Japan, Indien, Kanada och USA i linje med mottot: "High North, Low Tension" för att skapa en samarbetszon för fred, precis som de gemensamma rymdprojekten. Som den norska utrikesministern Jonas Gahr Störe poängterar, det finns ingen kapplöpning mot Arktis när alla gränser är tillsammans. Det finns därför ingen kamp om naturresurserna, utan bara en gemensam kamp för kunskap.

Karahavet bortom ön Novaja Semlja var i år isfritt för första gången i februari. Likt våra förfäder för 10.000 år sedan följde den tillbakadragande isen, låt oss resa till den Arktiska kusten, inte endast till de thailändska stränderna!

Denna artikel i Fysisk ekonomi bygger på det föredrag Ulf Sandmark
höll på Schillerinstitutets konferens i Berlin den 24-25 februari 2012. De finns på engelska Video  |  Text

Se även den tidigare artikeln "Sverige och Finland får upp ögonen för Arktis!" med länkar till LPAC-viderona