USA:s uppgift i världen i dag

USA är den enda nationalstaten som grundats med den uttalade målsättningen att avskaffa kolonialism och imperialism i världen. Hur bra - eller dåligt, under inflytande av oligarkiska intressen - USA har lyckats fullgöra den uppgiften, har varit skillnaden mellan krig och fred, mellan ekonomisk utveckling och depression.

I ett tal i Billerica, Massachusetts, den 14 januari 2000, lade den demokratiske presidentkandidaten Lyndon LaRouche fram sin syn på den utrikespolitik som USA måste föra, för att återigen bli det "frihetens tempel och hoppets ledstjärna" för världens nationer som det en gång var. Talet återges här något förkortat.*

Frågan om USA:s uppgift i världen, som en debatt om den amerikanska utrikespolitiken, är den viktigaste frågan i dag. Den grundläggande konflikten mellan de två motsatta riktningarna i den debatten är viktigare än den någonsin varit, eftersom vi befinner oss mitt uppe i en av de värsta kriser som världen upplevt på många hundra år. Tyvärr har nästan ingen av presidentkandidaterna den blekaste aning om vad detta betyder. De flesta amerikaner vet inte heller längre vad denna politiska konflikt egentligen handlar om, och vad som står på spel. Jag ska försöka förklara det nu.

New England är rätta platsen att tala om detta, eftersom det var här som John Winthrop, New Englands grundare, förklarade 1630 att det låg en viss politik i att bygga en nation i Nordamerika, med utgångspunkt från Massachusettskolonin.

Men det hela började inte här. Det var en idé som hade kommit till Nordamerika från Europa. Det var en politik som i en eller annan form redan var förhärskande på 1400-talet, renässansens århundrade. Det är dessa idéer från renässansen som vår utrikespolitik har byggt på när den har varit som bäst, och som den borde bygga på i dag.

Från och med romarriket - tiden omkring Kristi födelse - hade civilisationen runt Medelhavet kollapsat, och levt vidare bara i en mer eller mindre degenererad form, i omkring 1500 år. Men i och med Kristi födelse och det ledarskap som hans apostlar visade hade det förts in en ny syn på människan och samhället, som grundades på den klassiska grekiska traditionen, och framför allt på Platons idéer. Särskilt i Johannesevangeliet och i Paulus' brev finner man denna människosyn, på vilken vår utrikespolitik senare skulle grundas - framför allt Paulus' första brev till korintierna, kapitel 13.

Kognitiv förmåga

Grundidén är: Människan är inget djur. Människan kan, till skillnad från alla andra arter, viljemässigt öka sin arts makt i och över universum. Vi kan det, därför att vi äger en förmåga som kallas kognition, en förmåga att upptäcka allmängiltiga naturlagar och andra principer, att bevisa att dessa lagar är de som gäller, och att använda dessa lagar på ett sätt som ökar människans makt i och över universum, och förbättrar människornas levnadsförhållanden.

De kristna kämpade i nästan 1400 år för att grunda ett samhälle i enlighet med den principen: att alla människor är skapade till Guds avbild, därför att vi har denna förmåga till kognitivt tänkande, till agape, som gör att vi kan öka människans makt i och över universum, och förbättra våra livsvillkor genom upptäckten av nya principer, vilket inget djur kan göra.

Vi måste alltså ha en samhällsform som anstår en sådan varelse, människan skapad till Guds avbild. Det var först i mitten på 1400-talet, under den gyllene renässansen, som de första framgångsrika stegen togs mot att faktiskt bilda ett sådant samhälle, som människor hade kämpat för i 1400 år. Det skedde i samband med kyrkomötet i Florens. Men fienderna - romarrikets feodala tradition - försökte stoppa uppkomsten av denna samhällsform, som vi i dag kallar den suveräna nationalstaten. Mäktiga krafter, med säte i Venedig, organiserade en revolt mot strävandena att bilda ett samhälle av detta slag.

Den första nationalstaten som grundades i enlighet med denna princip var Ludvig XI:s Frankrike. Henrik VII i England följde detta framgångsrika exempel och grundade den första moderna nationalstaten i England, även om hans son Henrik VIII som bekant förvillade sig. Resultatet blev religionskrig i Europa från omkring 1517 ända fram till Westfaliska freden 1648. De som var motståndare till nationalstaten i Europa försökte försvara den gamla feodala ordningen, genom att hetsa den ena delen av Europa mot den andra i fruktansvärda religionskrig.

En ny nationalstat i Amerika

Det var under dessa förhållanden som människor i England och på andra håll kom på tanken att bilda en ny nationalstat på den nordamerikanska kontinenten.

Men låt oss dröja kvar på 1400-talet. En kris bröt ut. Den venetianska oligarkin, en finansoligarki, organiserade Konstantinopels fall, och överlämnade Konstantinopel till det ottomanska riket. Därmed hade Europa splittrats, och det planerade bildandet av nya nationalstater förhindrades.

I det läget lanserade en av männen bakom kyrkomötet i Florens, Nicolaus Cusanus, ett alternativ till den ottomanska erövringen av Konstantinopel, för att försöka rädda civilisationen som helhet, och i synnerhet den europeiska civilisationen, med hjälp av kolonisering, upptäcktsresor, för att hitta bundsförvanter bakom ryggen på det ottomanska riket. En vän till Cusanus, lantmätaren Toscanelli, ritade en karta över jordklotet. Denna karta inspirerade portugiserna till att utforska Atlanten och Indiska oceanen.

Christofer Columbus, som korresponderade med Toscanelli, kände till kartan. Han gick till Isabella I av Spanien, som bekostade hans resa till Amerika, under vilken han använde kartan för att återupptäcka kontinenten på andra sidan Atlanten.

Lite senare, i början av 1600-talet, gjorde så John Winthrop sin stora insats genom att grunda New England, och så fröet till en suverän nationalstatsrepublik. De patriotiska amerikaner som ville föra det arvet vidare, arbetade därefter på att utveckla det som sedan blev den amerikanska nationen, och driva på dess utvidgning västerut, i riktning mot Asien.

I mitten på 1800-talet satte Lincoln och andra i gång det stora projektet att bygga en järnväg tvärs över kontinenten. Järnvägarna var egentligen utvecklingsområden. Där järnvägen drogs växte det upp jordbruk, industrier och städer. Det kom folk från Europa, som började bruka jorden och utvidgade det exploaterade området.

Till slut nådde man fram till västkusten. Från 1861 till 1876 utvecklades USA, under Lincolns och hans närmaste medarbetares ledning, till världens starkaste ekonomi, den tekniskt mest högtstående. 1876-77 var USA den modell som hela världen såg upp till och ville efterlikna. Ryssland anammade den amerikanska modellen. Tyskland ändrade sin politik i grunden 1877, för att ta efter den amerikanska ekonomiska politiken. Japan anammade Henry Careys amerikanska modell på 1870-talet. Sun Yat-sens modell för Kinas utveckling var densamma som den amerikanska 1861-76.

Vid den här tiden bröt det ut en stor debatt mellan patrioterna och förrädarna i USA. Patrioterna sa, i Cusanus' efterföljd, att vi måste blicka över till andra sidan Stilla havet, och hjälpa nationerna i Asien att utvecklas.

Europeisk "feodalism"

Hur såg den andra uppfattningen ut? På grund av problemen i Europa är det bästa man kan säga om de politiska systemen i Europa, att de är underlägsna det statsskick som vi införde här i USA. Vad är skillnaden? Vår statschef är en vald president. Enligt vår lag har ingen person större makt än presidenten. Det är det som utmärker vår konstitution.

Nationerna i Europa är, med undantag för det som de Gaulle försökte göra med den franska Femte republiken, inga riktiga republiker. Det har aldrig funnits någon riktig republik i Europa, i alla fall inte sedan ansatserna på 1400-talet. Under inflytandet från den amerikanska revolutionen väcktes frihetstanken, och under senare delen av 1700-talet och under 1800-talet gjordes oförtrutna försök att skapa republiker i Europa. Men det lyckades aldrig.

Man byggde rörelser för att demokratisera samhället. Man satte tryck på den rådande feodala formen av statsskick, som bestod av ett kungahus, en statsförvaltning och ett parlament.

Parlamentet var en feodal institution. Kungen, eller statsförvaltningen, kunde när som helst upplösa parlamentet, genom att iscensätta en parlamentarisk kris. Regeringen hade makt att sätta de styrande under tryck, men ingen makt att föra sin egen politik. Det som hände i Europa var alltså bara demokratiska reformer av ett feodalt system.

De bästa i vårt samhälle visste att det som vi är, inte hade grott i den amerikanska myllan. Det kom inte från "vilda västern" med sina whiskeybarer och indianer och cowboys som sköt ihjäl varandra, vilket är vad Teddy Roosevelt sa. Republiken USA kom från de största tänkarna i Europa, som kom hit med de bästa idéerna från Europa, i förhoppningen att dessa idéer skulle slå rot och växa här. I slutet av 1700-talet kallades vår republik "frihetens tempel och hoppets ledstjärna för hela mänskligheten". Vår uppgift som nationalstat var att vara en inspiration för och vän med hela mänskligheten, som skulle hjälpa till att skapa ett system av suveräna nationalstater, som skulle samarbeta på ett ekumeniskt sätt, till varandras ömsesidiga nytta.

Den här nationens uppgift är att bli, återigen, hoppets ledstjärna och frihetens tempel för mänskligheten, vilket den inte är nu. Inte ens för sina egna medborgare. Inte för de 80 procenten låginkomsttagare. Men den måste bli det igen. Det är vår uppgift. Det är den roll som presidenten måste spela i sina kontakter med andra nationer: att nå fram till överenskommelser och samarbetsformer som är förenliga med detta.

Stjäl från Japan

Nu gör vi inte det. Vi befinner oss i en fruktansvärd situation. USA är inne i en ekonomisk kris, och om det inte var för att vi stal så mycket från andra länder skulle vi veta hur fattiga vi är. USA använder sin makt, i kombination med det brittiska Samväldets makt, för att stjäla massivt från andra länder. Det skulle inte vara någon börsuppgång på Wall Street om inte USA hade plundrat Japan under de senaste 14 åren.

Vi har ett underskott i betalningsbalansen - vi, som nation, gör av med 300-400 miljarder dollar mer varje år än vi tjänar. Vi tar dessa pengar från andra länder. Vi lever på andra länders slavarbete, eller nästintill slavarbete. Vi är inte längre en producerande nation. Våra jordbrukare går i konkurs. Det finns ingen som tar deras plats, utom billig arbetskraft på stora företagsfarmer. Inom industrin går den tekniska kunskapen förlorad.

Vi är en nation som har förstört sig själv. Sedan Carters tid, i mitten på 1970-talet, har vår skuldsättning blivit en cancer. När Japan, Ryssland, Brasilien, Mexico, Europa faller, så faller vi också. Det finns folk bland landets 20 procent höginkomsttagare som har aktieoptioner som de använder för att köpa hus, dåliga hus, för en miljon dollar. När de förlorar sina jobb, när Internet-bubblan spricker, kommer de inte att kunna betala sina miljonlån. Vi kommer att få panik i landet. Dessa människor kommer att bli galna. Om vi inte kan erbjuda en lösning av Franklin D. Roosevelts modell, kommer vi att få se hur dessa vita skjortor förvandlas till brunskjortor. Det finns en vrede, som man ser i stödet för dödsstraffet, en absolut gemenhet hos det amerikanska folket.

Sedan i augusti 1998, då den ryska finanskrisen bröt ut, har vi gett oss in i krig. Medan president Clinton distraherades av riksrättsprocessen från sommaren 1998 till februari 1999, började Al Gore och hans vänner organisera krig, tillsammans med den brittiska regeringen - mot Sudan, Irak, och det idiotiska kriget mot Jugoslavien, som ingen kunde vinna. Man har provocerat fram krig i Kaukasus, och mellan Indien och Pakistan. Det påminner om situationen på 1930-talet. Vi har ett hot om en deflationistisk kollaps, och vi har kaos och krig som sprider sig. Vi har de två största dumskallarna i amerikansk politik som favoriter i de republikanska och demokratiska primärvalen.

De personer som representerar de "stora pengarna" är hysteriska. Deras plan är inte att börsen ska fortsätta att stiga i all evighet; genom de stora företagssammanslagningarna roffar de åt sig guldgruvor, kraftförsörjning, kommunikationer, livsmedel - allt som representerar ett kassaflöde när finanssystemet vänder näsan i vädret. Om vi inte kan förhindra det, kommer vi att få ett helvete på jorden, åtminstone för årtionden framöver.

Nytt Bretton Woods

Lösningen är att vi måste fatta beslut och bemöta krisen på det sätt som Franklin D. Roosevelt gjorde. Vi måste skapa ett nytt valutasystem. Vi måste dra det gamla genom ett konkursförfarande. Vi måste upprätthålla ordningen, så att livet kan fortsätta som vanligt. Vi måste förbättra sysselsättningen och produktionen. Vi måste göra detta omedelbart, som i en katastrofsituation. Vi måste förhindra kaos och återställa ordningen, och börja ta oss samman igen.

Den här idén om ett Nytt Bretton Woods är mycket enkel. Från 1944 fram till 1958 hade vi ett valutasystem och en ekonomisk politik som, trots sina fel och brister, fungerade, jämfört med allting annat vi har haft sedan dess. Världen återhämtade sig efter kriget. Våra industrier byggdes upp genom att de hjälpte Europa och Japan att utvecklas, genom samarbetet i Marshallhjälpen, tack vare de gamla Bretton Woods-överenskommelserna, som byggde på: suveräna nationalstater, guldreserver, fasta växelkurser, skyddstullar för alla länder, långfristiga lån till låg ränta för att befrämja handeln. Det fungerade! Om vi inte hade gått ifrån detta, så skulle världen inte ha råkat in i de finansiella och ekonomiska kriser som vi har i dag.

Man kan inte bara dra upp en generalplan för ekonomin och tro att det ska fungera. Nationen måste känna att den har en uppgift. Det grundläggande problemet på den här planeten är, att när Roosevelt dog, så fullföljde vi inte det som han hade börjat, nämligen att utplåna alla spår av portugisisk, holländsk, brittisk och fransk kolonialism och imperialism, och göra slut på frihandelssystemets herravälde över den här planeten. Detta var Roosevelts avsikt, som han öppet deklarerade för Winston Churchill. När Roosevelt dog vann Winston Churchill. Washingtongänget tog order från Churchill, och dem som arbetade för Churchill.

Länder som Kina och Indien, och länderna i Sydostasien och i Sydamerika, kan inte själva, av egen kraft, återhämta sig snabbt nog för att kunna råda bot på hela sin befolknings förtvivlade läge. Men kapaciteten finns i världen att producera den teknik med vars hjälp dessa länder kan upprätthålla en real, stabil tillväxt. USA exporterade en gång i tiden verktygsmaskiner. Europa har exporterat högteknologi. Om de länder som har kapacitet att tillverka avancerade verktygsmaskiner kan förse utvecklingsländerna med de verktyg och den teknik de behöver, så löser det problemet.

Vi behöver sätta människor i arbete. Vi behöver bygga upp industrier och jordbruk. Vi behöver upprätthålla vår egen nationella ekonomiska säkerhet. Vad gäller exporten bör vi, tillsammans med Europa och Japan, koncentrera oss på att bygga upp universitet, särskilt med naturvetenskaplig inriktning, och bygga upp vår kapacitet att tillverka verktygsmaskiner, särskilt högt specialiserade sådana.

Detta borde vara vår uppgift, särskilt för de kommande 25-30 åren. Vi ska, tillsammans med andra nationer som kan det, göra det till vår uppgift att hjälpa resten av världen att lyfta sig ur sin eländiga situation, som förskräcker oss och väcker vår harm. Dessa nationer och vi ska således kunna mötas och komma fram till överenskommelser som är varaktiga, därför att de kommer att vara fördelaktiga för lång tid framöver. Vi måste förstå vår uppgift.

Allmän välfärd

Vår självklara uppgift ligger i den klassiska grekiska civilisationen, och dess unika bidrag till den globala civilisationen. Den ligger i den roll som kristendomen, särskilt apostlarna Johannes och Paulus, spelade i att ta detta klassiska grekiska arv, och använda det som ett verktyg för kristendomen, för att förbättra människans villkor, på samma sätt som renässansen gjorde senare.

Lagen måste vila på den allmänna välfärdens princip: att alla människor är skapade till Guds avbild. Som varelser utrustade med kognitiv förmåga och förnuft, är det vår skyldighet att arbeta för den allmänna välfärden, att utveckla och vårda alla människors förmåga till kognitivt tänkande och förnuft, att utveckla alla barn och alla vuxna. Att förbättra nu levande och kommande generationers allmänna välfärd, det är en legitim regerings enda moraliska auktoritet och främsta ansvar.

Vi är intresserade av att den här planeten ska styras av regeringar som följer denna princip om allmän välfärd, vilken är inskriven i förordet till vår konstitution. När vi lever upp till det åtagandet, blir vi återigen frihetens tempel och hoppets ledstjärna. Låt oss alltså vända oss till andra nationer med detta budskap, detta åtagande, och säga: "Låt oss sluta med dessa dumheter. Vi måste äntligen lära oss läxan. Låt oss ta itu med krisen."

Och samtidigt måste vi visa att detta inte är någon ny idé, och då måste vi förstå den klassiska grekiska traditionen, apostlarnas uppdrag, och renässansens landvinningar på 1400-talet. Vi måste förstå de stora vetenskapsmän som kämpade för att göra renässansen möjlig, och även Abelard, Karl den store, Dante och andra som kom före. Låt oss komma ihåg det, och låt dem leva genom oss. Det är ingen långsökt tanke. Vi slår bara fast en beprövad princip i historien, och särskilt i den amerikanska historien. Låt oss projicera den in i framtiden.

Detta är varje människas naturliga förmåga, och samtidigt rättighet: att inte vara ett djur som föds och dör, och roar sig lite i mellantiden. Alla människor har rätt att få leva på ett sådant sätt att de kan utveckla sitt förnuft, och hitta något gott som de kan göra för mänskligheten, så att de kan dö i visshet om att de genom det liv som de levde har säkrat en permanent plats åt sig själva i evighetens samtidighet.

Det är det åtagande vi måste göra: att väcka till liv det vi har inom oss, så att vi verkligen blir hoppets ledstjärna och frihetens tempel för hela mänskligheten. Det är det som alla mina företrädare som politiker, som har varit goda människor, har försökt representera. Och när vi har varit goda människor är det detta som vi amerikaner alltid har sett som vår självklara uppgift i världen.