Upprop för ett Nytt Bretton Woods

Efter uppropen 1997, 2000 och 2006, genom vilka tusentals namnkunniga personer från hela världen, däribland f.d. regeringschefer, parlamentariker, fackliga ledare, företagare, medborgarrättskämpar, kyrkliga företrädare, företrädare för militären och många andra, ställde sig bakom kravet på en omorganisation av det internationella finanssystemet, gör Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche nu följande nya upprop, som sprids internationellt genom Schillerinstitutet. Det kommer att publiceras med undertecknarnas namn på internet och i olika tidningar och det kommer att presenteras för den amerikanska kongressen och andra parlament runt om i världen.

Systemkraschen i det internationella finanssystemet är i full gång. Den amerikanska subprimelånemarknadens kollaps och stoppet för de japanska gratislånen är den utlösande faktorn, men inte orsaken, till att hela korthuset av "kreativa finansinstrument", som Alan Greenspan döpt dem till, nu rasar samman. I och med att uppköpsraseriet från hedgefondernas och riskkapitalbolagens sida de senaste åren och månaderna stegrades till allt vildare plundringståg, har bankerna, som finansierade de flesta uppköpen, nu blivit sittande med dessa osäkra fordringar. Fler bolåneinstitut i USA kommer att gå omkull, och fler banker kommer att dras in i kreditkrisens strömvirvlar. Den amerikanska bolånemarknaden uppgår till närmare 10.000 miljarder dollar, varav en dryg tredjedel utgörs av osäkra lån. I Tyskland är IKB och WestLB exempel på att bankstyrelserna har svårt att erkänna hur stora förlusterna är.

Myten att centralbankerna skulle ha obegränsade möjligheter att skjuta upp kraschen krakelerar: de kryssar nu mellan Skylla - inflationsbekämpning med högre räntor, vilket vore behövligt med tanke på inflationen i livsmedel, råvaror och olja, men det skulle leda till att bubblor som den amerikanska bolånemarknaden kollapsar ännu snabbare - och Charybdis - kreditkrisen som skulle utlösas av "reversed leverage"-kollapsen. När centralbankerna försöker förhindra en kedjereaktion genom att pumpa in hundratals miljarder dollar i ny likviditet, som de gjorde inom loppet av ett dygn under den andra veckan i augusti, betyder det bara att det blir en hyperinflation som i Weimartyskland 1923 - fast den här gången inte bara i ett land, utan i hela världen.

Detta är ett dilemma som det inte finns någon utväg ur: systemet har kommit till vägs ände. Konsekvenserna för världsbefolkningen hotar att bli katastrofala. När stater inte längre kan finansiera sina åtaganden, hotar samhällen att sjunka ned i kaos. Den modell som går under namnet globalisering är precis lika bankrutt i dag som det kommunistiska systemet var 1989-90. Alla principer som hänger ihop med globaliseringen, som utflyttning av högkvalificerade jobb till låglöneländer, fokus på aktiekurser, tjäna pengar på pengar, just-in-time-produktion, benchmarking o.s.v., är på väg ut. Det bedrövliga tillstånd som infrastrukturen i G7-länderna befinner sig i är den bästa indikatorn på den oreglerade fria marknadsekonomins fiasko.

För att skydda befolkningen mot de oerhörda skador som ett okontrollerat sammanbrott av det internationella finanssystemet skulle ställa till med, kräver vi att en konferens skyndsamt sammankallas för att fatta beslut om en ny global finansarkitektur med det av Franklin D. Roosevelt 1944 initierade Bretton Woods-systemet som förebild.

Vi vill också påminna om att det italienska parlamentet har tagit fasta på LaRouches förslag och den 6 april 2005 röstade igenom kravet att den italienska regeringen skall verka för ”att en internationell konferens på statschefsnivå sammankallas för att införa ett nytt, mer rättvist internationellt finans- och valutasystem”.

I dag är behovet av en sådan grundlig omorganisation mer pressande än någonsin, men samtidigt har möjligheterna att faktiskt kunna genomföra den ökat. Och det beror på en historiens ironi. När Sovjetunionen började upplösas 1991 bestämde sig de neokonservativa i George Bushs regering för att göra om den amerikanska republiken till ett imperium, i enlighet med ”Project for a New American Century”. Det var en maktideologi som postulerade att USA:s politiska, ekonomiska och militära ledarställning aldrig mer skulle få hotas av någon nation eller grupp av nationer.

Men nu har just de neokonservativa i Bush/Cheney-regeringen med sin politik för föregripande krig och regimskiften sett till att samarbetsprocessen mellan nationerna i Eurasien och Latinamerika, som annars skulle ha tagit decennier, har utvecklats otroligt snabbt under trycket från den amerikanska unilaterala politiken. Statscheferna i en hel rad viktiga stater har gjort klart att de tänker försvara sina befolkningars gemensamma bästa mot övergrepp från de med globaliseringen förbundna finansinstitutionerna. Möjligheterna att föra upp frågan om en rättvis ny ekonomisk världsordning på agendan har därmed ökat enormt.

Men det vore en farlig illusion att tro att en omorganisation av det bankrutta internationella finanssystemet skulle kunna genomföras utan eller mot USA. Vi förordar därför ett samarbete med det riktiga Amerika i den amerikanska revolutionens och självständighetsförklaringens tradition, som vi förknippar med namn som Alexander Hamilton, John Quincy Adams, Abraham Lincoln, Franklin D. Roosevelt och Martin Luther King, och som i dag inspireras av Lyndon LaRouche. Amerika måste vara en del av den nya principgemenskapen mellan suveräna republiker, som hålls ihop av hela mänsklighetens gemensamma intresse.

De senaste månaderna har Lyndon LaRouche poängterat om och om igen att endast en kombination bestående ett förändrat Amerika, tillsammans med Ryssland, Kina och Indien, skulle vara stark nog att föra upp frågan om ett nytt finanssystem på dagordningen.

Därmed inte sagt att andra nationer inte kan och bör sluta sig samman som partners till dessa fyra stora nationer.

För att rätta till felen som begåtts på grund av de senaste fyrtio årens paradigmskifte, särskilt efter det att USA-presidenten Nixon 1971 avskaffade systemet med fasta växelkurser, och som efter Sovjetunionens upplösning genom en tygellös globalisering har lett till den nuvarande brutala rovdjurskapitalismen, måste följande åtgärder vidtas. Konferensen för ett Nytt Bretton Woods måste följaktligen besluta:

1. Det nuvarande internationella finanssystemet måste förklaras vara hopplöst bankrutt och ersättas av ett nytt.

2. Fasta växelkurser måste omedelbart återinföras.

3. Derivatspekulation måste förbjudas genom överenskommelser mellan regeringar.

4. En omfattande omplanering resp. avskrivning av skulder måste genomföras.

5. Genom en statlig kreditgivning i Alexander Hamiltons och det amerikanska systemets tradition måste nya kreditlinjer ställas till förfogande, vilka genom investeringar i grundläggande infrastruktur och teknologisk förnyelse skapar förutsättningar för produktiv full sysselsättning.

6. Utbyggnaden av de eurasiska landbroarna som kärnan i världsekonomins återuppbyggnad är den vision som inte bara kommer att skapa ett nytt ekonomiskt under, utan också kan bli en fredsordning för 2000-talet.

7. En ny ”Westfalisk fred” måste tillförsäkra alla världens nationer en tryggad råvaruförsörjning för minst femtio år framåt.

Vi menar att ”globaliseringssystemet” med sin brutala rovdjurskapitalism har gjort ekonomisk, finansiell och moralisk bankrutt. I stället måste människan åter sättas i centrum, och ekonomin måste först och främst tjäna det gemensamma bästa. Den nya ekonomiska världsordningen måste garantera alla människors okränkbara rättigheter.

Initiativtagare:

Helga Zepp-LaRouche,
ordförande Schillerinstitutet och BüSo
12 augusti 2007