Tron på pengar är största hotet mot samhället

Vad är värde? Det globala finansiella sammanbrott vi nu bevittnar har gjort den frågan högaktuell. Bäst lämpad att besvara den är Lyndon LaRouche, världens främsta auktoritet vad gäller ekonomiska prognoser. I ett framträdande på LPAC-TV den 28 april förklarade han:

Problemet är att ekonomi så som det lärs ut i dag, och som de flesta institutioner tror på, har varit och är fullständigt inkompetent. Föreställningen att värde kan mätas i pengar är alla tiders största svindel.

Den här föreställningen växte fram i den europeiska kulturen i antikens Grekland, i samband med perserrikets fall. Den långa raden av västerländska stormakter med en maritim kultur har sitt ursprung i den här processen, där Grekland gick under i det peloponnesiska kriget, och makedonierna och andra folk tog över efter grekerna. Det ledde så småningom till romarriket och så vidare.

Världen, det vill säga framför allt den västerländska kulturen men även den transatlantiska kulturen, var i princip en maritim kultur som byggde på pengar. Och pengarna var en internationell stormakt, mäktigare än någon enskild stat. Det var så världen styrdes.

Förändringar inträdde: Karl den store gjorde ett ryktbart försök, som var lyckosamt så länge han levde. Han grundade den första moderna europeiska staten, som sträckte sig från Pyrenéerna djupt in i det som vi nu kallar Tyskland. Han uppförde ett system av vattenleder, det vill säga han skapade förbindelser mellan floder genom att bygga kanaler, vilket gjorde att det nu för första gången blev möjligt att bedriva något som liknade kommersiell frakt inom länderna, och inte bara mellan de stora flodernas mynningar. Därmed lades den första riktiga grunden till en nationalstat.

Efter Karl den stores död lyckades Bysantium riva ner hans system. Men Karl den store levde ändå kvar som en förebild.

En lång period följde i Europas utveckling, med ett ekonomiskt synsätt som alltid byggde på ett penningsystem.

Upptäckten av Amerika

Man upptäckte Amerika, i viss mening kan man säga att det faktiskt upptäcktes av kardinal Nicolaus Cusanus. Det var i alla fall en som hade studerat Cusanus och talat med Cusanus' medarbetare, Christoffer Columbus, som ca 1480 bestämde sig för att korsa Atlanten enligt en karta han fått från en medarbetare till Cusanus, en karta som byggde på Eratosthenes' arbete. 1492 fick Columbus äntligen ihop pengarna för att ge sig iväg och han korsade Atlanten.

Det funkade inte med detsamma: Vi korsade Atlanten, men eftersom habsburgarna kontrollerade koloniseringen i Mellan- och Sydamerika så blev det inte lyckat. Det första lyckade kolonibygget på det amerikanska fastlandet var i delstaten Massachusetts, som då benämndes Commonwealth of Massachusetts. Där införde man ett kreditsystem, vilket var första gången i historien som man, med någon varaktighet, hade en sund idé om ett samhälles ekonomiska utveckling. Det växte fram i Massachusetts på 1600-talet, och det slogs ner, temporärt, genom krossandet av Massachusetts Bay Colony, och återuppväcktes igen, under inverkan av Gottfried Wilhelm Leibniz, i form av det som hände under Benjamin Franklins ledning och så vidare.

Med stöd fram till 1783 från Ryssland, Spanien och Frankrike - nationer som sedermera krossades genom Napoleonkrigen - fortlevde USA, och kom igen, och med hjälp av Lincolns roll byggde USA de transkontinentala järnvägarna, de första i sitt slag. I stället för att vara beroende av floder och kanaler för att kunna utveckla ett territorium hade vi nu ett snabbgående transportmedel, som nationer kunde använda för att erövra landets inre delar. USA:s exempel kopierades från 1877 och framåt i Europa genom de amerikanska framgångarnas inverkan på Tyskland under Bismarck, och även i Ryssland, genom den fantastiska möjligheten att bygga transkontinentala järnvägar kors och tvärs i hela Eurasien.

Detta är alltså grunden för den moderna ekonomin. Men det finns ett problem: ingen nation i världen har någonsin tagit fram en lyckad ekonomisk modell - utom USA, och det har bara varit under korta perioder under rätt president och rätt förutsättningar. Vår författning är inte en penningförfattning. Vår författning vilar på ett kreditsystem, inte ett penningsystem; medan Europa än till denna dag vilar på ett penningsystem, och inte ett kreditsystem.

Ett penningsystem är till sin natur i princip ett imperiesystem. Med det menar jag att övernationella makter, som t.ex. romarriket, det bysantinska riket eller imperiemakten Venedig, som ledde fram till uppkomsten av det brittiska imperiet, har baserat sin multinationella makt på pengarnas makt över ekonomin - ett imperialt penningsystems makt över ekonomin.

Men vi har nu kommit dithän att om det imperiala penningsystemet får fortsätta att råda, på bekostnad av Roosevelt-traditionen, så går USA och Europa rakt in i en allmän sammanbrottskris. Det som vi nu bevittnar i Europa är en allmän sammanbrottskris för euro-systemet.

Det som har drabbat Grekland, som en följd av det idiotiska europeiska systemet, kommer att drabba hela Västeuropa. Exakt hur det kommer att se ut vet vi inte, men vi är nu inne i en global allmän sammanbrottskris, för hela världsekonomin, en sammanbrottsprocess som har sitt centrum i det trans-atlantiska området, i Europa och i Nord- och Sydamerika. Om vi i det här läget fortsätter med det nu rådande systemet kommer världen att gå in i en djup mörk tid, värre än den som Europa genomlevde under 1300-talet.

Vi befinner oss med andra ord på randen till ett sammanbrott av världsekonomin, på ett sätt som skulle innebära att världsbefolkningen skulle minska från 6,7 miljarder människor till mindre än två miljarder - vilket är den av britterna klart uttalade målsättningen för världen, en världsbefolkning som skulle hållas på en nivå av mindre än två miljarder människor, och de flesta av dem rätt olyckliga sådana.

Den transatlantiska krisen

Man undrar: "Vad är det för fel? Vad är det för fel på systemet? Varför begår världen sådana här misstag hela tiden? Varför är all ekonomi som lärs ut och praktiseras av regeringar i dag, inkompetent?" Därför att de tror på pengar. De tror att pengar är ett mått på värde. Det är denna tro på pengar som ett mått på värde som bygger upp systemet, och som leder till en sammanbrottskris, som den gjorde på 1300-talet, och nu igen!

Den slår mot hela det transatlantiska området, direkt. Den slår mot Ryssland, därför att Ryssland har ett ruttet finanssystem, som är brittiskstyrt. Det gör att Ryssland, som annars är en livskraftig nation, tack vare sina stora naturtillgångar, nu riskerar att faktiskt vittra sönder, på grund av den nu pågående krisen. Krisen kan utvecklas på olika sätt, den kan dämpas tillfälligt genom olika krisåtgärder. Men det rådande världssystemet, med det transatlantiska systemet i spetsen, upplever ett allmänt sammanbrott, ett massmordiskt sönderfall, om vi fortsätter som hittills.

Det vi måste göra är att vi, i USA:s fall, måste gå tillbaka till vår konstitutionsenliga tradition, som är ett kreditsystem, inte ett penningsystem. Och vi behöver helt enkelt göra flera saker. För det första finns det ingen lösning på den nuvarande krisen om inte initiativet kommer från USA. Krisen är väldigt okomplicerad: Vi har en transatlantisk kris. USA är inne i en allmän sammanbrottsprocess. Krisen har ingen botten.Och med det nuvarande arrangemanget finns det ingen som kan stoppa den. Så länge Obama fortsätter att vara USA:s president har USA inte en chans att överleva den här krisen. På grund av den politik han för.

Samtidigt är Europa dödsdömt; både Västeuropa och Centraleuropa är dödsdömda, genom eurosystemet. Just nu, den här veckan, har eurosystemet varit i upplösning. Det kallas "den grekiska krisen" - det är inte en grekisk kris. Grekland utnyttjades för att skyla över och skydda det brittiska systemet. Det är en transatlantisk kris, som nu har sitt centrum i eurosystemet.

Rysslands problem

Det finns ingenting som kan rädda eurosystemet i dess nuvarande form. Och eurosystemets sammanbrott är ett direkt hot mot det ryska systemet. Ryssland är en eurasisk nation, som delvis ligger i Europa, men den är också asiatisk. I det här läget styrs det ryska systemets atlantiska sida just nu av britterna, genom agenter i Ryssland som är brittiska agenter - som Gorbatjov, Tjubajs med flera, och de som jobbar för dem. De har ingen lojalitet mot Ryssland som sådant. De är bara lojala mot sina egna ambitioner och det som de får från sina brittiska vänner.

Å andra sidan är den ryska fysiska ekonomin, liksom Kina, Indien och även Korea, särskilt Sydkorea, Japan och andra länder uppbyggda kring en grundläggande inriktning på kärnkraft. De är uppbyggda kring utbyggnaden av masstransportsystem och annan grundläggande infrastruktur. Även om en majoritet av befolkningen i Kina och Indien är extremt fattig, så betyder satsningarna på kärnkraft och masstransportsystem att dessa länder är ekonomiskt livskraftiga. Problemet för dem är att det transatlantiska systemets sammanbrott kommer att ge upphov till ett kedjereaktionssammanbrott av det rysk-kinesisk-indiska systemet med åtföljande länder.

Det betyder att hela planeten nu riskerar att gå in i en mörk tid, om vi inte lyckas ändra i synnerhet USA:s politik. Europas enda chans att överleva är nämligen att USA går tillbaka till Franklin Roosevelts tradition i amerikansk politik, och det inflytande som Franklin Roosevelt hade tänkt utöva över hur världen skulle se ut efter kriget, om inte Truman hade efterträtt honom på det sätt som skedde.

Det s.k. amerikanska systemet, Roosevelts idé om det amerikanska ekonomiska systemet, är alltså nyckeln till att rädda hela planeten från ett kedjereaktionssammanbrott, som börjar i den transatlantiska delen av världen, och sprider sig in i den asiatiska delen av världen. Så ser situationen ut.

Och problemet är, att så länge vi tror på pengar, som ett penningsystem, och inte som ett kreditsystem, så är vi dödsdömda. Och problemet är att alla som lär ut ekonomi, särskilt i den transatlantiska världen, med mycket få undantag är inkompetenta att handskas med den här krisen! Det är tron på pengar som är roten till deras inkompetens.

Det händer nu

Man frågar sig hur detta kan vara möjligt. Men titta på den amerikanska ekonomin, till exempel. Sedan Truman tog över som president har det hetat att ekonomin växte eftersom vinsterna i vissa delar av näringslivet - nominella vinster, nominella tillgångar - ökade. Men alltihop var en bluff: i fysiska mått mätt har USA:s ekonomi faktiskt gått bakåt, ända sedan andra världskrigets slut. Men eftersom vi har ett penningsystem mäter vi värde i ett penningsystem, och inte i ett kreditsystem, inte i ett fysiskt system. Och de flesta ekonomerna är inkompetenta.

Jag har gjort ekonomiska prognoser sedan 1956, och jag har aldrig haft fel! Ingen av mina konkurrenter har någonsin gjort en pro­gnos som slagit in. Alla har fått underkänt. Det är ett dokumenterat faktum. Anledningen är att de s.k. konkurrenterna, och regeringarna, har grundat sina prognoser på statistiska metoder i ett penningsystem, och penningsystemet är i sig bedrägligt. De har inte beaktat den fysiska ekonomi som ett kreditsystem är till för.

Därför måste vi gå tillbaka till ett kreditsystem. Det betyder, att det första de måste göra, är att lära sig ekonomi av mig. Och nu finns det ett antal personer i ledande ställning som börjar förstå, på ett riktigt sätt, precis vad det är jag säger - och de är ekonomer av facket. Och då kan vi komma ut ur det här utan större problem.

Men först måste vi dra hela systemet genom ett ordnat konkursförfarande. Vi måste införa Glass-Steagall-regler, och stryka det mesta av skräppapperen från räkenskaperna; merparten av finansbolagens finansiella fordringar kommer att strykas. De som inte uppfyller Glass-Steagall-kraven kommer att raderas bort. Och det gäller även för Europa - annars finns ingen chans till återhämtning. Folk måste lära sig vad jag menar med "fysisk ekonomi", för om de inte gör det så kommer vi inte att kunna ta oss ur den här mörka tiden. Det som händer i Europa den här veckan - eurosystemets sammanbrott, som snart kommer att drabba Brasilien - kan mycket väl knäcka hela världsekonomin, den här veckan, i en kedjereaktion.

Det är dags för idioterna att vakna. Om vi inte går över till ett kreditsystem kommer vi inte att överleva. Vi ska göra om bank- och finanssystemet i det transatlantiska området enligt Glass-Steagall-metoden. Vi ska dra ett streck över alla skräppapperna. Då kommer vi, med stöd av konstitutionen, att kunna starta ett kreditflöde, för att dra igång den amerikanska ekonomin med hjälp av stora infrastrukturprojekt. Om den amerikanska ekonomin får fart, då kan Europa komma igång, och världen kan räddas. Men utan detta har den här planeten ingen chans. Det här är domedagen, precis som på 1300-talet. Det händer här och nu. Det är inte något som "kan" hända. Det händer redan i Europa, den här veckan!

---