Transaqua: En vattenkorridor i centrala Afrika

I samband med en uppmaning i juni till den italienske utrikesministern Dini att undersöka massakrerna i Zaire, uppmanade den italienske parlamentsledamoten och f.d. transportministern Publio Fiori sitt lands regering att åter driva Transaqua-projektet - ett projekt som skulle kunna inleda en era av ekonomisk utveckling i hela det inre av Afrika.

Det var under 1990-talets första år som ett italienskt bolag, Bonifica-gruppen inom det italienska Återuppbyggnadsinstitutet, med Vatikanens stöd arbetade fram en projektstudie för en 240 mil lång inlandskanal, som skulle gå från Kivuprovinsen i östra Zaire mot nordväst till den snabbt krympande Tchadsjön. Kanalen är tänkt att leda bort ca 5 procent av vattnet som flyter i Zairefloden, världens näst vattenrikaste flod, och föra detta vatten direkt till det område i södra Sahara där ökenspridningen härjar som värst, nämligen Sahelbäckenet. Denna vattenmängd, 100 km3, motsvarar nästan 2 ggr Nilens flöde i norra Egypten. Kanalen genom centrala Afrika kommer att bli en livsviktig transportled för tunga transporter. Transportmässigt beräknas tio länder - Niger, Nigeria, Tchad, Centralafrikanska republiken, Kamerun, Zaire, Rwanda, Uganda och Kenya - kunna dra fördel av kanalen och dess vatten. Den kommer att korsa tre vegetationszoner.

Stoppa ökenspridningen

Utgångspunkten för Transaqua-projektet är, att om man ska kunna återställa den ekologiska balansen i Sahelområdet och hejda ökenspridningen, måste man skapa nya vattenresurser. Först då kan en intensiv odling med hjälp av konstbevattning ersätta dagens lågproduktiva traditionella jordbruk, som hämmas av områdets naturligt ringa nederbörd. I Bonifica-gruppens presentation av projektet 1992 betonas, att om ett sådant toppmodernt jordbruk ska kunna byggas upp, måste transportfrågan lösas för jordbruksprodukterna. D.v.s. kanalen kommer inte bara att leda vatten från det nederbördsrika östra Zaire till den torra halvöknen i Tchad, utan den kommer att få lika stor betydelse som transportled. Dessutom skulle en serie kraftverk i kanalen, främst på gränsen mellan högland och lågland i Centralafrikanska republiken, kunna producera 30-35 GWh el, eller motsvarande hälften av Sveriges samlade elproduktion!

Fullt utbyggd skulle kanalen kunna tillföra vatten för konstbevattnad odling norr och väster om Tchadsjön på 6-8 miljoner hektar. Som jämförelse nämner prospektet att 3,5 miljoner hektar under sådan intensiv odling förser 40 miljoner egyptier med mat i dag.

Två flodområden förenas

Transaqua-projektets topografiska förutsättningar är de två stora flodupprinningsområden som skulle förenas av kanalen. Det ena är den mäktiga Zaireflodens upprinningsområde, det andra är Tchariflodens, den flod som rinner ut i Tchadsjön. Dessa områden ligger som två jättelika tallriksformade platta bäcken, ställda lite snett mot varandra. Idén är att fånga upp en del av Zaireflodens tillrinning genom att bygga en kanal på 700-600 meters höjd över havet i östra Zaire. Kanalen ska vara självrinnande och kommer främst att gå genom existerande floder och dalgångar. Genom att utnyttja en del av gränsfloden Ubangi, en av Zaireflodens bifloder som rinner mellan Zaire och Centralafrikanska republiken, kommer kanalen fram till den punkt på ungefär 600 meters höjd där den med slussar och konstgjorda vattenfall kan ledas över till den lägre liggande Tchariflodens tillrinningsområde. I denna flodbädd leds sedan kanalen norrut till Tchadsjön.

Genom att den rika nederbörden i Zaire är jämnt fördelad över året kan en ganska blygsam avtappning av Zaireflodens tillrinning (5 procent) genom Transaqua-kanalen förse Tcharifloden med ett betydande vattenflöde året om på drygt 3 000 m3 per sekund. Denna flod har i dag under stora delar av året ett vattenflöde på bara 150-200 m3 per sekund, p.g.a. den låga nederbörden i området.

Byggs i etapper

Bonifica-gruppen framhåller i sitt prospekt för Transaqua från 1992 att projektet bör genomföras i etapper, där varje etappsteg är "ekonomiskt och socialt försvarbara". "Detta är otvivelaktigt möjligt om byggstarten påbörjas nedströms och arbetar sig fram uppströms", skriver man. Ett skäl till att börja nedströms är att det är i fallen ned mot Tchadsjön som de stora elkraftsuttagen kan göras.

Utredarna påpekar att det är Centralafrikanska republiken, ett av världens i dag fattigaste länder, som kommer att utgöra navet för den framtida Transaqua-kanalen. Där, i övergången mellan Zaireflodens och Tchariflodens bäcken, kommer man att stöta på de största teknologiska utmaningarna. Där ska kraftverken byggas. Där måste en hel konstgjord sjö anläggas för att säkra vattentillgången i kanalen, samtidigt som det är i Centralafrikanska republiken som kanalen kommer att korsa den planerade transkontinentala motorvägen mellan Lagos och Mombasa. Denna blivande knutpunkt blir en naturlig plats för en av Transaquas stora hamnar, och genom motorvägen får denna nation, helt omgärdad av land, tillgång till hamnar vid såväl Atlanten som Indiska oceanen. Kanalens betydelse blir enorm, eller, som det står i prospektet: "Investeringskostnaderna mäts inte bara i miljoner dollar, utan i frånvaron av krig, i att miljontals människor räddas från svält, i socialt lugn och i ett internationellt samvete."

(Ur: Eco Backlash 09/97)