Riksdagsflygbladet: Stor majoritet för bankdelning i Schweiz

Text till flygblad utdelat utanför Riksdagen vid öppnandet den 17 september 2013

Tryck flygbladet för utdelning som pdf

I den pågående finanskrisen med med allt värre åtstramning, massarbetslöshet och nedskrotning av framtidsprojekt kommer den fantastiska nyheten från riksdagen i Schweiz. Det är en viktig nyhet eftersom den bryter med den dominerande bilden att dagens krispolitik av ständigt större uppoffringar inte har något enda alternativ.

Nationalrådet, som är schweiziska riksdagens lägre kammare, röstade för full bankdelning den 9 september med röstsiffrorna 100 mot 70. Om riksdagens vilja genomdrivs kommer Schweiz´ båda jättebanker UBS och Credit Suisse att delas i två helt åtskilda bolag en affärsbanksdel med statlig insättningsgaranti och en kasinodel som tillåts gå konkurs. Spekulationsskulder för biljoner kommer att mista den "implicita" statsgarantin. När folkets skyldighet att betala bankernas spekulationsförluster upphör, saknar dessa bankers gigantiska spekulationsverksamheter full täckning. Stående för sig själva kommer de mesta av de spekulativa värdepapperen kollapsa och avskrivas. En bankdelning i Schweiz kommer därför att återverka på hela det internationella finanssystemet.

Ändå fanns ingen rapportering om schweiziska riksdagens viktiga beslut i internationell media, förutom en liten artikel i tyska finanstidningen Börzenzeitung. Tystnadens slöja råder över den omfattande internationella debatten om bankdelning. Det gällde också när motioner för återinförande av Glass-Steagall lades fram också i den amerikanska senaten i juli och att det nu finns tre motioner i båda kamrarna med 75 representanthusledamöter och 11 senatorer som medmotionärer. Samma sak när det under sommaren i Italien lades fram fem motioner i båda kamrarna med stöd från ledamöter från alla partiriktningar. Vi känner igen detta från Sverige där finansjournalisterna trots sina oändligt uppfinningsrika kommentarer om bankkrisen (läs Cervenka) varit knäpptysta om de bankdelningsmotioner som lagts fram i svenska riksdagen två år i rad.

I de schweiziska tidningarna var det däremot inte tyst. Banklobbyn rasade mot den "oheliga alliansen" bakom beslutet. Det var både det borgerliga Folkpartiet (SVP) och Socialdemokraterna (SP) med stöd av det Gröna partiet som hade satt alla andra åsiktsskillnader åt sidan för att skapa denna strategiska allians. Regeringen motsatte sig förslaget. Därför tillkännagav den socialdemokratiske ledamoten Corrado Pardini att hans partigrupp förbereder en begäran om att hålla en folkomröstning nästa sommar. Den är möjligheten att övervinna regeringens motstånd, eftersom sådana beslut är bindande och det idag finns en majoritet för bankdelning på 60 procent bland befolkningen.

Bankernas kommande företagsmassaker

En utlösande faktor till beslutet om bankdelning var att det i augusti blev känt att storbankerna i Schweiz vid sin nästa kris kan lägga beslag på 500 miljarder euro av insättningarna på bankkonton. Det är den nya Cypernmodellen ("bail-in") som först i alla länder i världen infördes i Schweiz i slutet av förra året genom en ny reglering av landets finansinspektion FINMA. Regeln förespråkades sedan 2009 just av folk från banken Credit Suisse och har sedan drivits igenom av Finansiella stabilitetsrådet på Internationella regleringsbanken (BIS) i Basel som fått igenom in den i Schweiz men också i EU. EU-toppmötet i juni godkände Cypernmodellen för hela EU inkl. Sverige.

I Cypernkrisen i våras tillämpades denna nya regel för första gången i praktiken och företagen blev av med nästan 60 procent av sina bankkontomedel. Cyperns ekonomi tvärstannade och hamnarna proppades igen när företagen förlorat sina pengar att lösa ut alla containrar. De artiklar LaRoucherörelsen spred i Schweiz om Cypernmodellen skapade stor uppmärksamhet och krav på att FINMA måste redogöra för hur mycket av insättarnas pengar som var riskerade i de schweiziska bankerna ifall någon av de två storbankerna gick i konkurs och skulle räddas. När FINMA :s rapport kom den 7 augusti visade det sig att:

1) När bankernas möjligheter att använda ägarnas och långivarnas medel var uttömda "skulle potentiellt också osäkrade tillgångar på cirka 300 miljarder SFR per bank användas för bail-in". Dvs. sammanlagt 600 miljarder SFR (= 505 miljarder euro) av privatpersoners och företags bankinsättningar utöver bankgarantin kunde beslagtas för att täcka förluster i de två storbankerna.

2) Genom att de två storbankerna har amerikanska filialer finns det möjlighet att en amerikansk domstol kan tvinga fram prioritering för amerikanska fordringsägare som då får tillgång till bankernas tillgångar, inkl. insättningar i Schweiz, före någon annan fordringsägare.

Det är inte konstigt att folk som har sina pengar i dessa storbanker börjat en långsam panikrusning för att hämta ut sina pengar och att Credit Suisse i slutet av sommaren var tvungen att betala 6,5 procent ränta för att kunna ta upp ett obligationslån.

600 miljarder SFR motsvarar 75.000 SFR (ca 550.000 SEK) per invånare. En schweizisk finansanalytiker skrev förra veckan att "UBS och CS är Cypern tio gånger om. Fortfarande döljer sig massor av ogenomträngliga derivat i de båda storbankernas balanser. Vänder vinden på marknaden, eller om någon högbetald bankchef felspekulerar, kan snabbt stora delar av ägarkapitalet vara utraderat."

Med hjälp av Cypernmodellen kan då bankerna, för att betala sina derivatförluster och fortsätta hålla öppet, lägga beslag på insättarnas bankkonton även om det leder till en massaker på företag och deras anställdas jobb. Det gäller även föreningars och institutioners bankkonton. I bankkrisen i Sverige 1990-94 kunde banker överleva genom att dra in lånen till företag, driva dem i konkurs och lägga beslag på deras tillgångar. Med Cypernmodellen kan bankerna ännu snabbare ta över företagens tillgångar.

Cypernmodellen är bankernas "lösning" på krisen. Genom massakrer på företag och andra viktiga institutioner kan bankerna stärka sig med deras tillgångar. Likaså med massakrer på de mindre banker man kommer åt. 29 "globalt systemviktiga banker" är utvalda att överleva. Bland dem finns just de två storbankerna i Schweiz, och i Norden endast Nordea. Inom EU talas det om att endast 150 av de 6000 bankerna är systemviktiga och därmed utvalda. I Sverige försöker Riksgälden hävda att alla fyra svenska storbankerna är systemviktiga.

Massakern på befolkningarna pågår redan i Sydeuropa. Respekten för människoliv är inget hinder i de utvalda bankernas kretsar. Där florerar teorierna om att "överbefolkningen" måste minska och redan på 1930-talet fanns där stödet till fasciströrelserna. Att människor dör nu pga den nuvarande "lösningen" på finanskrisen och kommer att dö i ännu större skaror, är inget misstag. Det är en avsikt.

Varför bankdelning?

Bankdelning separerar bort de högspekulativa derivaten från insättarmedlen. På så sätt kan spekulationsförluster inte smitta av sig på insättarmedlen. Genom bankdelning kan staten skydda den del av banksystemet som behövs för att ge service till den reala ekonomin. Bankkonton, betalningssystemet, bankomaterna och företagskrediterna är skyddade från värdepappersspekulationen.

Staten kan dessutom, när man inte behöver skydda spekulationsförluster i banker, med sin kreditmöjlighet i Riksbanken faktiskt rikta lån till ickefinansiella företag och, mitt i den värsta finanskrisen, öka produktionen. Med stora effektiviserande, energitäta, infrastrukturprojekt kan sådana riksbankslån också skapa trovärdighet åt landets framtida betalningsförmåga och omedelbart stabilisera valuta och statsupplåning.

Bankdelningslagen Glass-Steagall var första steget i president Franklin Roosevelts krislösning 1933 kallad New Deal. Steg två var statligt kreditskapande och steg tre var alla tiotusentals små och stora projekt. Bankdelning är en förutsättning för att få slut på massarbetslösheten. Utan bankdelning går nya statliga krediter, precis som dagens jättelika bankinfusioner från centralbankerna, inte till ökade reala investeringar, utan till ännu mer spekulation eller sparas för att finnas i reserv när bankerna krisar igen pga spekulationsförluster.

Världens gigantiska spekulationsskulder måste skrivas ned och det är det som blir resultatet när staten undandrar sin implicita garanti för bankernas spekulationsverksamheter. Med konkurser skrivs spekulationsskulderna ned och försvinner. Staten undviker då att rädda hela det gigantiska finanssystemets värdepapper och kan inrikta sig på att direkt skydda den reala ekonomin, boendet, pensionerna och statens egna skulder.

Wilhelm Tell

Att just Schweiz gör uppror mot Cypernmodellen säger tonvis. Ett bankväsende, hur stort det än är, kan inte vara viktigare än människorna. De upproriska schweizarna vägrar att riskera hela sin reala ekonom för storbankernas skull. Schweiz grundades historiskt på ett uppror mot europeisk imperiepolitik. Denna upprorsanda, symboliserat av den mytiske figuren Wilhelm Tell, lever vidare i den neutralitetspolitik som gjort att man ställt sig utanför EU och försvarat sin suveränitet. Nu lever Tells anda vidare i kravet att dela storbankerna.

---

Läs om beslutet i Schweiz här

Läs mer på engelska om FINMA:s rapport här