Rädda människorna från klimathysterin!

Samtidigt som en ständigt större del av världen under ledning av Kina och dess nya Sidenvägsinitiativ rör sig allt snabbare mot ett nytt paradigm byggt på fred genom samarbete om ekonomisk utveckling, gör den västliga eliten desperata försök att rädda sitt kollapsande system, som vilar på finansspekulation och plundring av låglöneländer.

Metoden man använder är, precis som Lyndon LaRouche förutsåg och varnade för redan på 1970-talet, gammal och beprövad: man försöker få igenom sin politik med hjälp av en irrationell och delvis också våldsbenägen, det vill säga fascistisk massrörelse. Och den drivande kraften bakom detta är den gröna ideologin och en konstgjort uppförstorad, hysterisk rädsla för en klimatförändring, som man gör människan ensamt ansvarig för.

Precis som massprotesterna mot kärnkraften en gång blockerade en fortsatt utbyggnad och banade väg för den senare beslutade avvecklingen av kärnkraften, så ska motståndet nu brytas ner inom politik och vetenskap mot den "fossilfria ekonomi" som "klimataktivisterna" kräver.

"Fossilfri" betyder att alla industriella processer som innebär utsläpp av koldioxid, som till exempel framställning av stål och cement, ska upphöra, liksom också framställning av elektricitet ur kol, olja och gas. Därmed är det mer eller mindre garanterat att någon industriproduktion egentligen inte kan äga rum, eftersom den "renare" industrin drar mer el och därför inte kommer att kunna konkurrera med företag i länder där elpriset är betydligt lägre.

Ironin i detta – och det avslöjar hyckleriet hos "klimataktivisterna" – är att bortfallet av den konventionella och kärnkraftsproducerade elkraften ska kompenseras med en massiv utbyggnad av "förnybara" energikällor. Det betyder nämligen att enorma mängder träd måste fällas – många fler än dem som man nu strider för att bevara i Hambacherskogen i Tyskland – eftersom varje vindkraftverk som ska uppföras i en skog kräver att man röjer i snitt en hektar skog.

Internationell kampanj

Den 8 oktober skruvades hysterin upp ännu ett snäpp, när FN:s klimatpanel IPCC i en ny rapport plötsligt förklarade att den globala temperaturhöjningen absolut måste begränsas till 1,5°C jämfört med den förindustriella tidsåldern, annars går jorden i princip under. Men denna slutsats är inte grundad på vetenskapliga fakta, utan bara ett resultat av modellkörningar som bygger på ytterst tvivelaktiga, ideologiskt präglade antaganden, och tjänar bara till att sprida hysteri.

Med hjälp av denna hysteri vill man få till stånd folkrättsliga och juridiskt bindande bestämmelser om ett förment värnande om klimatet, som kommer att göra det omöjligt för alla länder som väljer att följa dessa bestämmelser att bygga upp eller upprätthålla en produktiv ekonomi. EU:s miljöministrar beslutade faktiskt redan den följande dagen att gränsvärdena för nytillverkade bilars koldioxidutsläpp fram till 2030 ska sänkas med 35 procent.

Vilka konsekvenser sådana gränsvärdebestämmelser helt tagna ur luften kan få i praktiken, visar förbuden mot dieseldrivna fordon som ska börja gälla i städer som Frankfurt och Berlin från och med nästa år. I Frankfurt till exempel måste kanske en tredjedel av stadens bussar tas ur drift, i Berlin är 50.000 hantverkare rädda för att inte längre kunna ta sig fram till sina kunder. Det är givet att införandet av sådana förbud får allvarliga följder för viktiga funktioner i våra storstäder.

Vem ligger bakom?

En central roll i bakgrunden till klimatkampanjen spelar European Climate Foundation under sin ordförande Caio Koch-Weser. Koch-Weser satt 2006–2016 i styrelsen för Deutsche Bank, som vid den tiden var starkt engagerad i handeln med utsläppsrätter och på det sättet tjänade bra på klimathysterin.

Mellan 1973 och 1999 var Koch-Weser på Världsbanken, från 1991 som vice ordförande och från 1996 som verkställande direktör. Hans fru Maritta Rogalla von Bieberstein Koch-Weser arbetade också länge i Världsbanken (1980–98) och sitter nu i styrelsen för Earth3000, GEXIE (Global Exchange for Social Investments) och Deutsche Klimastiftung. Hon satt också med i den rådgivande kommittén i Campact – åtminstone vid tiden för de delvis våldsamma demonstrationerna i Stuttgart mot trafikprojektet Stuttgart21, som Campact var med och organiserade.

I sina funktioner på Världsbanken medverkade paret Koch-Weser aktivt till att styra in Världsbanken på en kurs som gick radikalt på tvärs med dess ursprungliga uppdrag att främja ekonomisk utveckling i underutvecklade länder, när man införde politiken att förvägra utvecklingsländerna stöd till stora projekt som kunde hjälpt dessa länder att utvecklas, med hänvisning till miljö- och klimatmässiga hänsynstaganden. Sedan den kursändringen har västländernas utvecklingsbistånd oftast bara bestått av små- och miniprojekt, som inte ändrat förhållandena i utvecklingsländerna.

Exakt denna icke-utvecklingspolitik föreslog Henry Kissinger 1974 som nationell säkerhetsrådgivare till USA:s president Richard Nixon i sin promemoria NSSM-200, med argumentet att USA behövde ha obehindrad tillgång till en tredjedel av världens alla naturtillgångar, och därför låg det inte i USA:s intresse att utvecklingsländerna skulle utvecklas ekonomiskt, eftersom dessa då själva skulle lägga beslag på en växande andel av naturtillgångarna.

Världen vill utvecklas

Länder som Kina, Ryssland och Indien kan knappast förväntas gå med på den typ av bestämmelser som IPCC kräver, eftersom de – med all rätt – ser detta som ett försök att fortsätta neka dem rätten till ekonomisk utveckling. USA kommer inte heller att gå med på det – åtminstone inte under president Trump. Möjligheten att faktiskt driva igenom folkrättsligt bindande bestämmelser på global nivå är alltså ytterst liten.

Kina och dess allierade i BRIKS-länderna har de senaste åren bildat ett helt spektrum av banker och fonder för finansiering av stora infrastrukturprojekt, till exempel BRIKS-ländernas Nya utvecklingsbank  NDB, Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken AIIB, Nya sidenvägsfonden NSR Fund och Fonden för den maritima Sidenvägen, som kliver in där Världsbanken och Internationella valutafonden vägrar. Och efterfrågan är stor, eftersom de flesta länderna i världen redan har väntat länge på chansen att äntligen få utveckla sina ekonomier. Runt 100 länder och internationella organisationer har anslutit sig till det nya Sidenvägsinitiativet. Sedan starten för fem år sedan har stora byggprojekt dragits igång överallt i världen, investeringsvolymen uppgår i nuläget till runt 5000 miljarder dollar – d.v.s. 40 gånger mer än Marshallhjälpen – och alla världens länder är inbjudna att vara med.

Även i Europa finns det faktiskt några regeringar – framför allt i Öst- och Sydeuropa – som ser detta uppbyggnadsprogram och samarbetet med Kina som en möjlighet att äntligen hitta en utväg ur den europeiska återvändsgränden av bankstöd och åtstramningspolitik, och det ökar trycket på de europeiska institutionerna att ge upp sitt motstånd mot ett samarbete med Kina.

Detta kan vara förklaringen till den senaste eskalationen av klimatkampanjen. Den transatlantiska eliten vet att den europeiska befolkningens tålamod är slut och att man med fortsatta val- och folkomröstningsresultat som i Storbritannien, USA, Italien och andra länder riskerar att förlora all makt – senast när den globala spekulationsbubblan brister, något som man redan ser början på. Klimatkampanjen är alltså en flykt framåt, ett desperat försök att ta tillbaka det politiska initiativet och byta ut det globala ekonomiska uppsvinget mot en fortsatt kräftgång – om så krävs med gatans våld.

Men denna kampanj är dömd att misslyckas, för även om Europa insisterar på en sådan ekonomiskt självdestruktiv hållning så kommer resten av världen att fortsätta på sin kurs mot ekonomisk utveckling; vi skulle bara beröva oss själva möjligheten att delta i och bidra till detta nya paradigm byggt på fred genom utveckling. En fortsatt nedmontering av vår ekonomi skulle också öka befolkningens motstånd mot denna självdestruktiva politik ännu mer, tills det nuvarande politiska systemet i EU-länderna bryter samman.

Men en sådan utveckling skulle vara förenad med otroligt mycket kaos och sönderfall. Därför vädjar vi till alla att inte låta sig smittas av klimathysterin, utan kräva av partierna att de tar sitt förnuft tillfånga och i stället för den fanatiska miljöpolitiken bedriver en politik för ekonomisk uppbyggnad. Det bästa är att ansluta sig till det kinesiskledda ekonomiska undret. Och om vi återigen satsar på tekniker som kärnkraft, kärnfusion och magnettåg, då kommer vi med säkerhet att göra mer för klimatet än den självutnämnda klimatlobbyn.

Alexander Hartmann

Det finns många artiklar som visar hur felaktig IPCC:s politik är. Se t.ex. sammanställningen på svenska: http://www.klimatupplysningen.se/2018/10/14/ipccs-forslag-att-na-15-grader-kostar-triljoner-aint-gonna-happen/

http://www.klimatupplysningen.se/2018/06/18/kina-droppar-solkraft/