Se på den ekonomiska potentialen - inte på pengar

På Schillerinstitutets konferens i Rüsselsheim i februari 2009 uppkom frågan om Italien är i bättre ekonomiskt skick än t.ex. Tyskland, på grund av att bankerna där inte har behövt så stora räddningsinsatser. Å andra sidan påpekades att Italien måste få bukt med underutvecklingen i den södra landsändan, kallad Mezzogiorno, vilket bara är möjligt om Italien lämnar euron och tar tillbaka kontrollen över sin egen ekonomi. Efter detta meningsutbyte gjorde Lyndon LaRouche följande inlägg:

– Ett klargörande när det gäller hur man formulerar frågan, är att man inte kan bedöma en ekonomi utifrån siffror över försäljning, investeringar o.s.v. Det viktiga med en ekonomi är vilken potential den har. Man kan t.ex. titta på den tyska befolkningen eller andra befolkningar, och se hur stor del av potentialen som inte används, eller hur stor del av den mänskliga potentialen som inte tillvaratas. Professor Hankels hänvisning till Mezzogiorno är högst relevant. Från och med 1960-talets mitt och under 1970-talet skedde egentligen ingen utveckling av Mezzogiorno.

– Men man kan också se på Tyskland, och hitta delar av den tyska befolkningen och områden som t.ex. den forna östzonen, som är utsatta för plundring! Man måste alltså räkna in det som inte har gjorts för att utveckla en ekonomi som en kostnad, likaväl som det har blivit gjort och som man har betalat för. Det är arbetets potentiella produktivitet per capita och per kvadratkilometer som är det yttersta måttet. Det måste vara ett fysiskt mått, inte ett penningmått. Man värderar pengarna efter vilket fysiskt värde de representerar. Det fysiska värdet är inte bara ett visst mått i dag, utan också den produktiva potentialen hos mer produktiva människor i morgon.

– Det betyder att Tyskland i den här meningen har en högre potential, just nu, eftersom det har en arbetskraft som fortfarande besitter en yrkesskicklighet, som kan återuppväckas. Åtminstone en skicklighet att ge råd, att bistå. Andra länder har inte utvecklats. Italiens största ekonomiska problem är detta Mezzogiorno. Det var bara norra Italien, eller en del av norra Italien, som gjordes till en nation; Italien som helhet utvecklades aldrig! Och det var aldrig meningen att det skulle utvecklas. Därför har Tyskland en större potential.

– Det som gjordes i Tyskland däremot, var att den östra delen plundrades och ruinerades, i stället för att utvecklas, vilket var en del av Maastrichtfördraget som slog sönder potentialen som fanns där.

– När vi ser på de här sakerna får vi alltså inte se på dessa ekonomier i termer av bara pengar. Pengarna är ett instrument för politiken, de bestämmer inte värdet på politiken. Och man måste se på de fysiska värdena och den framtida potential som skapas av det som görs nu, tillsammans med det som faktiskt produceras.

– Tänk inte på hur mycket pengar som finns på kontot. Tänk på potentialen, och tänk på framtiden: Vart är vi på väg? Vi bryr oss bara om var vi har varit i den mån som det har en betydelse för vart vi är på väg.