Ryssland-sanktionerna är en kupp mot USA:s författning. Europa måste försvara sina intressen!

Veckoanalys av Helga Zepp-LaRouche, ordförande Internationella Schillerinstitutet och för det tyska partiet Medborgarrättsrörelsen Solidaritet

5 augusti 2017

Den nära nog likriktade omröstningen i den amerikanska kongressens båda kammare om nya sanktioner mot Ryssland (samt mot Iran och Nordkorea) är en oerhörd skandal, med uppseendeväckande implikationer på flera nivåer: Det är en kupp mot den amerikanska författningen och ett skoningslöst angrepp på de europeiska "allierade", det sätter tillbaka den strategiska konfrontationen mot Ryssland och Kina, som Trump ville undvika, på dagordningen, och det är ett brott mot folkrätten, eftersom man gör anspråk på extraterritoriell giltighet för amerikansk rättskipning. Det är verkligen på tiden att resten av världen lär sig att försvara sina egna intressen, som bara kan ligga på en helt annan politisk nivå.

President Trump undertecknade en lag om vilken han slog fast att den innehöll olika författningsvidriga element som han inte tänkte rätta sig efter. Uppenbarligen ville Trump inte utsätta sig för nesan att kongressen skulle upphäva hans veto med en röstövervikt på mer än två tredjedelar av ledamöterna. I representanthuset röstades lagen igenom med 419 röster mot 3, i senaten med 98 röster mot 2.

Det rör sig om inget mindre än en kupp mot Förenta staternas författning från 1787, som ger presidenten ensam rätten att bestämma relationen till andra stater. Lagen avser till och med att frånta presidenten möjligheten att någonsin kunna häva sanktionerna. I praktiken måste Trump skicka en formell begäran till kongressen om att häva sanktionerna, vilken kongressen sedan har 30 dagar på sig att besvara jakande eller nekande, något som utsikterna inte ser särskilt ljusa ut för med de nu demonstrerade majoritetsförhållandena. Därmed har kongressen i praktiken kidnappat presidentens makt att föra utrikespolitik och samtidigt på en helt avgörande punkt satt den av författningen föreskrivna maktdelningen mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten ur kraft.

Kongressens sanktioner ett brott mot folkrätten

Det tog flera dagar innan de berörda kretsarna i Tyskland och Europa hade hämtat sig från chocken att den amerikanska kongressens folkrättsvidriga anspråk på att amerikansk lagstiftning äger giltighet även extraterritoriellt, alltså i hela världen, den här gången med en full bredsida mot USA:s "allierade" och "vänner" i Europa på områden som rör Europas existentiella intressen, nämligen energisäkerhet och – om de bara skulle tänka igenom det lite mer ordentligt – frågan om krig och fred i de termonukleära vapnens tidsålder.

Detta slår mot den tyska ekonomin i en situation där den redan i många år pressats av Obama-administrationens Ryssland-sanktioner – i några företags fall ända till konkurs – samtidigt som USA:s egen export till Ryssland har ökat.

Straffåtgärder kan sättas in mot företag som deltar i östersjöledningen Nord-Stream-2 och andra ryska energiprojekt, alltså potentiellt mot leverantörerna av allt material som behövs för produktionen, alla produktions- och serviceföretag, deras chefer och dessutom mot dessa företags verksamhet i USA. I Tyskland protesterar talespersoner för teknikföretagens organisation VDMA och handelskammarorganisationen DIHK mot sanktionerna och kräver att den tyska regeringen ska sätta ner foten. Det blir nog inte lätt. Utrikesminister Sigmar Gabriel har visserligen beskyllt USA för att vilja tvinga Europa till import av amerikansk flytande naturgas framställd genom fracking, och ekonomi- och energiminister Brigitte Zypries har stämplat sanktionerna som ett brott mot folkrätten. Men inom CDU finns det en hel rad quislingar som av hänsyn till sina atlantiska karriärer hellre skulle sälja sin egen mormor än företräda nationens intressen.

Även regeringens position att stämma av reaktionen på USA:s sanktioner med EU torde med tanke på oenigheten inom EU visa sig vara förspilld möda. Polen och de baltiska länderna är motståndare till Nord-Stream-2, och bara alltför villiga verktyg för anglo-amerikanska manipulationer när det gäller Ryssland. Efter den misslyckade energiomställningen, diesel- och kartellskandaler går det numera knackigt för den tyska ekonomin.

Tydligen har Kina insett att samma krafter som är ansvariga för den likriktade omröstningen i kongressen om sanktionerna mot Ryssland, också är hänsynslösa nog i sin strävan att nå sin unipolära utopi för att gå i den omtalade Thukydidesfällan ifråga om Kina. Flera kinesiska talespersoner och medier har gjort klart att Kina kommer att hjälpa Ryssland att hantera de ekonomiska konsekvenserna av sanktionerna, och i nödfall också komma till undsättning om det ryska finanssystemet skulle krascha. Kina och Ryssland, som aldrig i historien har haft bättre relationer än de har nu, skulle fördjupa sitt strategiska partnerskap ännu mer, och det skulle kanske kunna verka avskräckande.

Redan den 21 januari i år hade den brittiska tidskriften Spectator en artikel som spekulerade om att president Trump skulle komma att tvingas bort i förtid från presidentposten – genom ett riksrättsförfarande, en kupp eller ett mordattentat. Kuppen har just skett genom den exempellösa omröstningen i kongressen, specialåklagaren Robert Mueller, f.d. FBI-chef, och hela FBI arbetar nu för fullt med att koka ihop "bevisen" för det hemliga samförståndet mellan Putin och Trump, som sedan ska leda fram till ett riksrättsförfarande. Den amerikanska historien, med en hel rad exempel på presidenter som fallit offer för geopolitiska konspirationer, ger anledning till oro för att det tredje av de i Spectator aviserade alternativen inte heller kan uteslutas.

Vad kan Tyskland göra i detta prekära läge? Väldigt mycket.

Sanningen om Ukrainakrisen och Russiagate måste komma ut

Till att börja med bygger den rådande hysterin mot Ryssland på två "narrativ" som saknar varje grund, och om det kommer fram hur det egentligen ligger till i dessa båda fall skulle det rycka undan mattan för det nuvarande spektaklet.

Det första av dessa "narrativ" handlar om att Putin skulle ha annekterat Krim i strid med folkrätten. Sanningen är, som Helmut Schmidt betonade, att Ukrainakrisen började med EU-konferensen i Maastricht där EU tog beslut om en imperial östutvidgning. Krisen utlöstes av försöket på EU-toppmötet i Vilnius i november 2013 att ställa Ukraina under EU:s och Natos inflytande genom ett associationsavtal med EU. Majdan organiserades med hjälp av från väst understödda NGOs och Bandera-nazister, vilka också låg bakom nazikuppen i Kiev i februari 2014. Som reaktion på det följde händelseutvecklingen i östra Ukraina och den folkrättsligt legitima folkomröstningen på Krim om en anslutning till Ryssland. (En omfattande dokumentation av händelserna då finns på Schillerinstitutets hemsida under  http://schillerinstitute.org/strategic/2017/02/20-soros-dossier/sd.html) Sanningen om Ukrainakrisen måste komma ut!

Det andra narrativet, som påstår att Ryssland manipulerade det amerikanska valet och "hackade" Demokraternas datorer, motbevisades nyligen i en skrivelse av "Underrättelseveteraner för förnuft" (Veteran Intelligence Professionals for Sanity, VIPS) och i en enormt viktig intervju som Ray McGovern gjort för LaRouchePAC. De f.d. underrättelseexperterna i VIPS, samtliga toppexperter på sitt område, har tagit fram de dataforensiska bevisen för att det inte skedde någon rysk hackning, utan data kopierades av en person på platsen och läcktes sedan (www.larouche.se/nyheter/2017/07/27/vips-analys-torpederar-kuppforsoket-mot-trump).

VIPS analysresultat måste också spridas till allmänheten och experterna bjudas in till utfrågningar i förbundsdagen!

Tyskland, och alla andra berörda länder, måste försvara sig mot USA:s folkrättsvidriga extraterritoriella rättsanspråk. Ett lämpligt forum för detta vore FN:s generalförsamling, som inleds i september och är det uppenbara organet när det gäller att vinna gehör för folkrätten.

Det allra viktigaste är dock att föra upp politiken och relationerna mellan nationer på en ny och högre nivå. Den nu inslagna vägen med sanktioner, motsanktioner, handelskrig, en eskalation av geopolitiska provokationer, krig genom ombud - hur ska det sluta? I ett stort, termonukleärt krig?

Om vi tyskar lärt oss något av de båda världskrigen under 1900-talet, borde vi energiskt ta initiativet och inte bara inleda en ny Rysslandspolitik utan också ta fasta på Kinas erbjudande om ett vinn-vinn-samarbete i utbyggnaden av den nya sidenvägen och tillsammans med Ryssland, Kina och andra länder återuppbygga det av Blairs, Bushs och Obamas krig förstörda Mellanöstern, och även utveckla Afrika.

Enligt opinionsmätningar är 83 procent av tyskarna emot USA-sanktionerna mot Ryssland, men 91 procent är emot Trump. Dessa massmedieskadade individer borde kanske fatta att det inte är Trump som är problemet, utan en likriktad amerikansk kongress som med alla medel vill återinföra den unipolära världsordningen, om så till priset av en utplåning av människosläktet.

---