Flygblad till Riksdagen: Rösta ja till bankdelning!

Flygblad utdelat utan Riksdagen vid Glass-Stagalldebatten 19 juni 2012:

Ladda som pdf:

svenska/media/GSdemoRiksd2_0.pdf

Rösta ja till bankdelningslagen Glass-Steagall!
Nej till bankräddningspaket!

Hela eurosystemet är slut. Protester och motstånd gör att det inte går att pressa fram tillräckligt skattemedel från Euroländerna till deras bankräddningspaket. Bankförlusterna kommer på bordet, i en takt som är snabbare än räddningspaketen kan manglas fram. Det är bara början eftersom det finns tusentals miljarder euro i förluster i eurozonens banker. Internationella valutafonden uppgav officiellt i sin senaste årsöversikt att det saknas 3.800 miljarder dollar i dessa banker. Inofficiellt uppgavs samma siffra vara 9.000 miljarder dollar, eller 25 procent av eurozonens banktillgångar. Inga kapitalreserver eller bankunioner kan täcka detta. Desperationen är så total att Västvärldens samtliga stora centralbanker nu helt satsar på ett hyperinflationärt massivt kreditskapande, populärt kallat "sedeltryckning".

På väg in i en ny gigantisk transatlantisk bankkris har varje svensk satt minst fyra årslöner i pant åt de fyra svenska storbankerna, om de skulle behöva mer hjälp. Det är vad den svenska obegränsade garantin till dessa storbanker uppgår till minst. Garantin är egentligen ännu större än de 4,5 ggr BNP som storbankernas balansräkningar utgör, eftersom de dessutom ägnar sig åt derivatspekulation långt utöver balansräkningarna. Dessutom innebär nya räddningspaket eller lån till bankerna att de växer ännu mer, så att garantin utökas utom all kontroll från dem som riskerar att få betala bankbubblans kollaps.

När som helst kan denna garanti utlösas nu när de spanska bankerna bryter samman. Även om förlusterna inte blir 100 procent, inser vem som helst att även mindre förluster i bankerna innebär att enorma summor lastas på medborgarnas ryggar. Med en 20-procentig förlust kan närmare en hel BNP lastas på statsbudgeten och Sverige vara i en värre kris än Irlands.

Det går att krypa ur den oändliga bankgarantin och begränsa garantin till en bråkdel av dagens summor. Detta är idén med bankdelningen enligt det gamla system som gällde tidigare med utgångspunkt från den amerikanska bankdelningslagen Glass-Steagall från 1933. Enligt det systemet garanteras bara den del av banksystemet som är samhällsnödvändig, medan bankerna själva får ansvara för sin kasinoverksamhet. Redan då gjordes ett politiskt beslut att bankkundernas insättningar skulle betraktas som samhällsnödvändiga och garanteras av staten med en speciell statlig insättargaranti. Glass-Steagall innebar att man på liknande sätt bestämmer vilka andra samhällsnödvändiga bankaktiviteter som var tillåtna i banker som garanteras.

Sådana banker som garanterades enligt Glass-Steagall kallades affärsbanker. De tilläts sköta betalningssystem, bankkonton, bankomater, utlåning direkt till människor och företag. De finansverksamheter som inte fick ha någon statlig garanti var de som tidigare kallades finansbolag (internationellt kallas de investmentbanker) och står för det rena kasinot i finanssystemet - värdepappershandeln. Genom att svenska banker och finansbolag sedan 2004 fick slås samman har statsgarantin för affärsbankerna också börjat gälla förlusterna i finanssystemets kasino. En ny bankdelningslag innebär att dagens jättebanker åläggs att återigen sortera upp sin verksamhet i den garanterade affärsbanksverksamheten respektive i finansbolag. Sedan måste de välja vilken del man tänker fortsätta med och göra sig av med den andra. Det måste vara fullständig boskillnad, så allt jäv och sammanblandning av roller upphör. Insättarnas pengar skall skyddas från spekulation som bankerna tjänar på.

I dagens finanskris borde denna uppdelning redan varit gjord, eftersom risken är enorm att jättelika spekulationsförluster från bankerna lastas på medborgarna när nu eurobankerna kollapsar. Det gör att det nu är mycket bråttom att krypa ur den oändliga bankgarantin.

Bankdelningsfrågan har behandlats i Sveriges riksdag sedan allmänna motionstiden i oktober 2011 då ett förslag lades av de två riksdagsledamöterna från Miljöpartiet, Valter Mutt och Annika Lillemets. I motionen kallad "Affärsbanker och investmentbanker" (Fi234) anmodar de "regeringen att tillsätta en utredning med uppdraget att föreslå ny lagstiftning för den svenska banksektorn, med syftet att juridiskt tydligt separera affärsbanker från investmentbanker samt begränsa den statliga bankgarantin till de förra."

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet stöder bankdelningsförslaget och har reserverat sig i Finansutskottet mot de övriga partiernas avslagsyrkande. Detta innebär att bankdelningförslaget nu skall behandlas av hela riksdagen och det sker idag. Med dagens akuta kris i eurobankerna är bankdelningen en överlevnadsfråga för hela landet och måste debatteras stort.

Bankdelning enligt modellen Glass-Steagall måste införas omedelbart som en krisåtgärd från regeringen. Allianspartierna har nu bollen. Om de sumpar denna chans kommer svenska folket bli mycket mer förtvivlade än när fotbollslandslaget åkte ur EM. Hela landets ekonomi liksom de flestas privatekonomi kommer att slås i spillror om inte bankgarantin omedelbart begränsas. Den välfärd och svenska modell som det nya "arbetarpartiet" säger sig värna om, kommer att likt Greklands, Spaniens, Portugals och Irlands börja rullas tillbaka till 1800-talets brutala samhälle.

Regeringspartierna har redan i princip avvisat den obegränsade bankräddningspolitiken på skattebetalarnas bekostnad när de den 16 juni 2011 tillsammans med en enig svensk riksdag slog fast följande :

"Ett [europeiskt finanspolitiskt] ramverk bör bygga på regler och principer som tydligt klargör att alla banker, oavsett om de är stora eller små, kan avvecklas, hur det kan göras och att det är bankägarna och kreditgivarna som ska stå för kostnaderna, inte skattebetalarna, vilket till stor del var fallet under finanskrisen."

Det är avgörande att bankdelningspolitiken omedelbart fastslås i princip. Även om en ny bankdelningslag inte hinner genomföras före kraschen, kan dess principer börja användas direkt. När bankerna nu kraschar kommer det att behövas omedelbara statliga instruktioner för en konkurshantering av bankerna. Staten måste då undvika att ta över bankernas enorma förluster genom en nationalisering. Avgörande är då att man väljer att inte ta över bankerna utan låter en offentlig konkursförvaltare sköta saneringen av bankerna utan att staten äger dem. Då kan man direkt föra in bankdelningslagens principer enligt den gamla uppdelningen från Glass-Steagall.

Den offentliga förvaltaren fryser då bankerna och återöppnar snabbt de delar som är samhällsnyttiga och garanteras enligt bankdelningslagen. Ekonomin för människor och realt inriktade företag, betalningar, bankomater, osv. kan då hållas öppna, och statens nödkrediter kan direkt börja användas för att sätta folk i arbete. R esten av bankernas verksamheter utreds och hanteras separat. När bankernas sedan återstartas kan de rekonstrueras eller avvecklas separerade.

Debatten om bankdelning idag kan bli avgörande för hela den fortsatta hanteringen av finanskrisen i Sverige och om medborgarna skall undkomma den nu oändliga bankgarantin till storbankerna. På så sätt kan Sverige, liksom Islands beslut att inte garantera sina banker, bäst också påverka andra länder att tillsammans lösa eurokrisen utan världskrig!

Läs mer på:
www.larouche.se/gs
http://www.larouchepac.com/glass-steagall
http://thomas.loc.gov/cgi-bin/query/z?c112:H.R.1489:
(H.R.1489 är förslaget i USA-kongressen)

Allsång med EAP:
Glass-Steagall-kanon

Banker på jordens rund kommer förgå,
Med en bankdelningslag,
Med en bankdelningslag,
Med en bankdelningslag,
Kan mänskan bestå!