Roosevelt var ingen keynesian

Under sin direktsända internetkonferens den 12 mars 2008 redde Lyndon LaRouche ut ett vanligt missförstånd gällande påstådda likheter mellan Franklin D. Roosevelt, amerikansk president 1933-45 och företrädare för det amerikanska systemet, och John Maynard Keynes, brittisk ekonom.

En fråga löd som följer:

"Felix Rohatyn betraktar öppet sig själv som en anhängare av John Maynard Keynes. Han försökte nyligen att backa från sin tidigare öppet fientliga hållning gentemot Franklin Roosevelt, genom att säga att han stödde New Deal. Det finns dock uppenbarligen en del problem med det; man kan inte vara på båda sidor samtidigt. Men det är många som är dåligt informerade och, i vissa fall, ljugande auktoriteter som vidhåller att FDR och hans Bretton Woods-system väsentligen var keynsianskt. Skulle du kunna säga något om detta?"

LAROUCHE: Det är för att folk inte vet sin egen historia. Och det finns vissa personer i Europa, som, såklart, blev vuxna efter andra världskriget, som inte känner till sin historia på detta tema, inklusive personer som jag annars respekterar som ekonomer. Det som hände var att Roosevelt sammankallade Bretton Woods-sammanträdet 1944. Under konferensens gång kom John Maynard Keynes - ledande brittisk ekonom, som 1938 hade stött fascismen i en bok han skrev, en del av den första upplagan av hans General Theory - med ett förslag. Roosevelt hade inte haft som avsikt det som Keynes menade. Roosevelt själv hade inte stött Keynes. Roosevelt var tydlig under kriget: "När kriget är slut, Winston" - han talade med Churchill - "kommer det brittiska imperiet att avslutas." Keynes system är nu baserat på det brittiska imperiet, som system. Keynes var fascist. Det är hans bakgrund, som han själv sade i den tyska upplagan, som är den första upplagan av hans General Theory, publicerad 1938 i Berlin. Han sade att han föredrog att få sin bok publicerad i Tyskland vid den tiden, för att den skulle få ett bättre mottagande och vara mer tillämplig i Nazi-Tyskland än vad som skulle vara fallet i ett demokratiskt land. Och han hade rätt.

Vad som hände var detta. När Roosevelt dog kom Truman in och Truman var ett svin. Den avgörande frågan var denna: Roosevelts politik var, "Winston, när detta krig är slut, kommer vi inte att ha kvar något brittiskt imperium. Vi kommer att befria dessa människor och vi kommer att hjälpa dem att ha sina egna självständiga regeringar." Och Roosevelt hade några väldigt specifika förslag som han gjorde, som in Marocko, om den här särskilda frågan. Genom hela kriget var det så. Jag själv kommer från denna tradition, genom olika kanaler från pro-Roosevelt-perioden, som likt general Donovan, chefen för OSS1, och andra var hängivna Roosevelts bestämda intention för efterkrigstiden. När Roosevelt var döende, kort efter den fjärde gången han valdes till president, gick Donovan in på hans kontor för att träffa presidenten och kom ut grå i ansiktet och sade till en vän till mig som var med honom vid det tillfället: "Det är slut. Det är slut." Vilket betydde att Roosevelts program för efterkrigsperioden, som hade varit den centrala drivande kraften för alla riktiga amerikanska patrioter som förstod detta vid den tiden, var slut och britterna var på väg att ta över.

Det som hände var att Truman anammade den brittiska principen att inte uppmuntra frigörandet av kolonierna, utan att återetablera kolonialismen. Det var exakt vad Truman gjorde. Under dessa förhållanden blev avsikten med grundandet av Förenta Nationerna och avsikten med Bretton Woods-systemet undergrävd, för avsikten hade varit att befria kolonialländerna genom storskaliga infrastrukturprojekt och andra sätt att utveckla dessa nationer, och att skydda dem medan de övergick från kolonialstatus till suverän nationalstatsstatus. Kom ihåg att Roosevelts avsikt för efterkrigstiden var att ställa om den största ekonomiska maskin som någonsin utvecklats för krig och omvandla den till ett storskaligt program för utveckling av infrastruktur med det inkluderade syftet att befria koloniserade nationer och folk, för en status som självständiga nationalstater. Under dessa förhållanden omstörtades därför Bretton Woods-systemet under Truman. Inte längre handlade det om frihet, utan om ni kommer ihåg från den perioden, åtminstone från att studera den perioden, eftersom de flesta av er är yngre, kommer ni att minnas att alla de pro-koloniala krig som USA stödde, som i Indokina, som i Indonesien och på andra håll, som i Afrika, där de bedrev en smutsig politik som fortsätter än idag - den amerikanska politiken mot Afrika stinker! Den är mordisk, avsiktligt så! Under Nixon blev det värre. Den är kolonialistisk. Så därför genomfördes Roosevelts avsikt med Bretton Woods-systemet inte.

Under dessa förhållanden, där britterna tog mer och mer av en kontrollerande roll över den anglo-amerikanska politiken i efterkrigsperioden, tenderade politiken att gå i riktningen för Keynes' tal 1944. Så Roosevelts intention var inte keynesiansk, utan det var britternas intention och Trumans intention som var det. Och det är detta vi har ärvt.

Har vi gjort någonting, verkligen gjort någonting, för att få slut på kolonialismen, förutom att skapa neokolonialism? Vad är vår politik gentemot Afrika? Vad är vår linje när vi stöter samman med britterna på frågan om Afrika? Vad är USA:s politik avseende den brittiska policyn mot Zimbabwe, till exempel, eller andra nationer? Vad är USA:s politik angående det som hände på Lissabonkonferensen på frågan om Afrika? USA är fiende till svarta Afrika. USA är fiende till anti-kolonialism, för vi tror på systemet med frihandel och fri marknad, fritt att stjäla och fritt att handla med människor. Fritt fram att handla med regeringar. Så vad är standarden för regeringar? "Vi gillar inte er eftersom britterna inte gillar er. Vi gillar inte er regering eftersom den inte stödjer vår politik." Detta är vårt problem. Det är detta som Keynes-problemet verkligen handlar om. Keynes' politik var baserad på en egenskap av centralbanksystemet, vilket han förklarade i alla sina verk om detta. Det är inget mysterium. Han är en centralbankir, i ett centralbanksystem som är motsatsen i syfte och verkan till det som Federal Reserve-systemet skapades som och helt klart det som den amerikanska konstitutionen avsåg med det som ekonomisk policy. Det är detta det handlar om.

  1. Office of Strategic Services, föregångare till CIA
Dokumentet tillhör dossiern: