Tankar om Trumps tal i FN: "Tänka fritt är stort ..." – men vi måste tänka själva!


Veckoanalys av Helga Zepp-LaRouche

Med alla dåliga nyheter som dagligen strömmar ut från de etablerade medierna är det förvisso inte lätt att bevara en optimistisk syn på framtiden. Men det är fullt möjligt att få en klar bild av den komplexa strategiska realiteten – givet att man försöker skaffa sig en egen förståelse av vår tids viktigaste frågor. Och det kräver intellektuellt arbete.

Eller har du redan bockat av alla punkterna: Trump, Putin, Xi Jinping och Kim Jong-un är diktatorer som man inte behöver ta reda på något mer om vilka avsikter de har, för det vet man ju redan; kvinnorna i Amerika, som plötsligt har formerat sig i #MeToo-rörelsen, är alla heroiska, plötsligt befriade Barbiedockor som äntligen gör uppror mot ett decennielångt sexuellt förtryck; och självklart är afrikanerna fattiga för att de inte vill ha någon utveckling. Listan över sådana icke-ifrågasatta axiom skulle kunna förlängas med många fler fördomar.

För en tysk läsare skulle det inte hjälpa om man så läste tio dagstidningar varje dag, från Bild till FAZ, plus såg nyhetsprogrammen på teve som Tagesschau och Heute, man skulle ändå inte ha en chans att få ta del av de otroligt spännande saker som hände i samband med årets generalförsamling i FN. Ifråga om Trumps tal handlade kommentarerna bara om skrattet som en del av åhörarna reagerade med när Trump berättade vad han har åstadkommit hittills under sin tid som president.

Det som faktiskt var det mest intressanta med Trumps tal var den självmedvetna framställningen av hans förkastande av "gamla dogmer, misskrediterade ideologier, och såkallade experter som visat sig ha haft fel under årens lopp, om och om igen", kombinerat med hans egen vision om en bättre mänsklighet, som förenas av sin gemensamma historia och arbetet för en gemensam framtid. I detta tal presenterade Trump för hela världssamfundet det som är förklaringen till att det transatlantiska etablissemanget reagerat så totalt hysteriskt på hans intåg i Vita huset: Här är en amerikansk president som inte följer den hittills dominerande klassens "stadgar", som tänker "utanför boxen". Och verkligen, om man bortser från en del mindre väsentliga olikheter, så är Trumps vision om alla patrioters kärlek till sina egna respektive nationer och mänsklighetens gemensamma framtid inte alls så långt fjärmad från president Xi Jinpings "kinesiska dröm" och tal om "den enda mänsklighetens ödesgemenskap".

Och om man betraktar Trumps FN-tal mot bakgrund av de många komplexa diplomatiska aktiviteter som han var inblandad i, i form av bilaterala möten i utkanten av generalförsamlingen, så framstår den elaka bild som hans politiska motståndare målar upp som helt igenom lögnaktig.

Trump träffade till exempel den koreanske presidenten Moon Jae-in, som tillerkände honom det mesta av förtjänsten för den positiva utvecklingen av relationerna med Nordkorea och kärnvapenavvecklingen. Moon underströk det mycket nära samarbete som han haft med Trump under dessa förhandlingar, och sa att det gjort att Trump blivit "mer än en vän" för honom, som han har "fullt förtroende" för. Han uttryckte också sin förhoppning om att försoningsprocessen med Nordkorea före årets slut ska krönas med ett fredsfördrag och en återförening av de båda koreanska staterna.

Den ryske utrikesministern Lavrov tillfogade för sin del att Ryssland kommer att göra allt man kan för att garantera en positiv ekonomisk utveckling för Nordkorea i ett återförenat Korea. Den japanske premiärministern Abe betonade i sitt FN-tal att han hoppades på att under detta år kunna sluta ett fredsfördrag mellan Japan och Ryssland, något som skulle innebära en enorm förbättring av förutsättningarna för fred och stabilitet i hela östra Asien.

Koreansk återförening och fredsfördrag mellan Japan och Ryssland redan i år? Trump "mer än en vän" för president Moon? Visste du det, och passar det in i din bild av Trump och din syn på hur "den nya Sidenvägsandan" har förändrat relationerna mellan länderna i Asien? Om inte, vänd dig då med dina klagomål till Tagesschau & Co.

Trumps beskyllning mot Iran, för att vara huvudsponsorn av terrorism i världen, är förstås ett alldeles oerhört påstående, med tanke på det Saudi-ledda förintelsekriget mot Jemen och USA:s eget decennielånga samröre med terroristiska organisationer, sedan Zbigniew Brzezinski på 1980-talet spelade ut "islamkortet" mot Sovjetunionen. Å andra sidan gav Trump faktiskt sitt stöd till den av Putin och Erdogan framförhandlade kompromissen, som innebär att man inrättar en buffertzon i Idlib och därmed avstyr den hotande militära upptrappningen mellan fem länder, varav tre är kärnvapenmakter, nämligen Ryssland, USA, Turkiet, Israel och Syrien. Trump tackade också uttryckligen de statsledare som hade fört Astanaprocessen framåt – alltså även Iran.

I månader har det varit tal om ett arbete med att ta fram en allomfattande fredsplan för Sydvästasien, som Trump har initierat, något som med tanke på regionens komplexitet och dess karaktär som slagfält för det brittiska imperiets Great Game-scenarier är en mastodontuppgift. Men även här kan man skönja en fasett av den trumpska diplomatin som helt skyms av de etablerade mediernas svartvita målarkonst: Den italienska tidningen La Verita berättade i detta sammanhang om möjligheten att Italien i de pågående förhandlingarna kan få en medlarroll mellan USA och Iran. Den italienska premiärministern Giulio Conte, som träffade Trump för ett bilateralt möte i samband med FN:s generalförsamling, representerar nämligen det enda mer betydande västlandet som både har byggt upp en mycket fin relation med Trump och samtidigt har etablerat utomordentligt goda kontakter med Kina, vilket givetvis har stor betydelse för dynamiken kring Iran.

Även här ser man alltså att gällande Trumps politik är det mer på sin plats med gråskala och pastellfärger, än de nämnda mediernas grälla neonfärger.

Trumps framhävande av alla nationers rätt till suveränitet välkomnades av såväl det ryska utrikesministeriets talesperson Maria Zacharova som av Kina, även om de inskärpte att denna rätt måste gälla för alla, inte bara för USA. Detta anspråk på suveränitet står faktiskt i diametral motsats till den interventionistiska hållning varmed den amerikanska administrationen ofta anser sig kunna genomdriva amerikansk rättskipning extraterritoriellt överallt i världen, till exempel ifråga om sekundärsanktionerna mot utländska företag som inte vill underkasta sig sanktionerna som USA tillämpar mot Ryssland, Kina och Iran. Den kinesiska halvofficiella tidningen Global Times betonade att både suveränitetsprincipen och principen om alla nationers likställdhet härstammar från Westfaliska freden, och att det är absolut nödvändigt att gå tillbaka till dessa principer i de internationella förbindelserna.

Den mest problematiska aspekten med Trumps tal är att han pekade på värdestegringen på börsen som det viktigaste exemplet på vilken succé den amerikanska ekonomin har varit under hans tid som president - en "succé" som när som helst kan svepas bort genom utbrottet av en ny finanskris, mycket allvarligare än den 2008. Och förklaringen till underskottet i USA:s handel med Kina är inte primärt Kinas inträde i WTO, utan det beror på politiken som förespråkades av Council on Foreign Relations och Trilaterala kommissionen på 1970-talet, då de började utarbeta och genomdriva det såkallade Projektet för 80-talet, som explicit skulle leda till "världsekonomins kontrollerade sönderfall". Detta hängde ihop med utopin om ett "post-industriellt samhälle" och utflyttningen av produktion till låglöneländer, dit Kina hörde på den tiden. Hela regioner i USA, från Pittsburgh till det såkallade rostbältet i Mellanvästern, vittnar idag om följderna av denna i grunden oligarkiska, nyliberala politik.

I Tyskland är tillståndet i Nordrhein-Westfalen, en gång landets stolta industriella centrum, det sorgliga uttrycket för denna avsiktliga avindustrialiseringspolitik.

Med det nuvarande regeringseländet och den totala avsaknaden av ett tydligt framtidsperspektiv är det extremt viktigt att skapa sig en differentierad och oberoende bild av Trump, Ryssland, Kina och på andra viktiga områden. Det borde vara uppenbart för varje tänkande människa att världsfreden hänger på att framför allt USA, Ryssland, Kina och därefter andra viktiga länder, som Indien, Japan med flera kan etablera en positiv grund för samarbete. Och därför borde vi byta ut klichéerna som de etablerade medierna producerar i det geopolitiska etablissemangets intresse, mot en oberoende bedömning. Som sagt: "Tänka fritt är stort ..." – men bara om vi tänker själva.

zepp-larouche@eir.de

Läs mer om attacken på president Trump från de brittiskstyrda kuppmakarna:

https://larouchepac.com/20181001/target-kavanaugh-hearings-was-you

https://larouchepac.com/20180930/search-and-destroy-vs-advice-and-consent-new-low-war-trump-also-turning-point-organize