President Trumps bomb till Wall Street: Dra ett streck över Puerto Ricos skulder

President Trump fann att orkanen över Puerto Rico också blåste bort skulderna till Wall Street.

av Harley Schlanger
7 oktober 2017

Efter den amerikanske presidentens besök i Puerto Rico bävar Wall Street för att USA:s ekonomiska politik ska ges en ny inriktning.

Medan de amerikanska medierna envetet fortsätter att puckla på president Donald Trump och nu beskyller honom för att strunta i de av orkanen Maria drabbade puertoricanerna, släppte presidenten en bomb som fick Wall Street att skaka i sina grundvalar och för första gången gjorde mainstream-medierna mållösa: Efter sitt besök på den stormhärjade ön sa Trump till Fox News korrespondent Geraldo Rivera att man måste "dra ett streck över" Puerto Ricos skulder – runt 74 miljarder dollar.

På frågan vad hans regering kunde göra för att hjälpa Puerto Rico med återuppbyggnaden sa Trump: "Vi måste se över hela deras skuldstruktur. De är ju skyldiga dina vänner på Wall Street en massa pengar. Och vi kommer att behöva dra ett streck över det. ... Skulderna på ön var enorma. ... Vi ska se till att hjälpa människorna."

Puerto Rico kämpar sedan 2014 med att klara sina skuldbetalningar, i augusti 2015 missade man betalningen på ett lån på 58 miljoner dollar, efter att den dåvarande guvernören Padilla hade deklarerat i juni 2015: "Skulderna är omöjliga att betala tillbaka."

Men den amerikanska kongressen ville inte ta itu med skuldkrisen och röstade i stället med stöd från båda partierna och president Obama igenom den s.k. Promesa-lagen. Med Promesa inrättades en finansiell tillsynsmyndighet med långtgående befogenheter att fatta beslut om Puerto Ricos statsbudget och omstrukturera skulderna, med den beryktade "Big MAC" som förebild. Big MAC var den finansdiktatur som Wall Street-bankerna tvingade på staden New York i slutet av 1970-talet för att driva in skulderna.

När Obama undertecknade Promesa-lagen sa han: "Nu har Puerto Rico tid på sig att staka ut en ordnad finansiell väg framåt." Promesa stipulerade att alla skulder eller åtminstone lejonparten av dem måste betalas. För att kunna uppfylla detta drev tillsynsmyndigheten med Obamas fulla stöd igenom ännu hårdare besparingsåtgärder än de redan beslutade och prioriterade skuldbetalningarna före sjukvård och pensioner. Åtstramningspolitiken fick till följd att den redan sönderslagna ekonomin på ön försvagades ytterligare, andelen fattiga steg till över 45 procent och en stor utvandringsvåg utlöstes.

Som Trump konstaterade var Puerto Rico redan i ett eländigt läge, när de två orkanerna drog in över ön. I intervjun på Fox News sa han om skulderna som Puerto Rico har till Wall Street: "Vi kommer att behöva dra ett streck över dem. ... Man får säga farväl till det. Jag vet inte om det är Goldman Sachs, men vem det än gäller så kan han vinka farväl till det."

Panik på Wall Street

Bara att Trump nämnde möjligheten att dra ett streck över Puerto Ricos skulder försatte Wall Street i panik. New York Times skrev att investerarna var "chockade" av Trumps uttalande, eftersom det skulle innebära "stora förluster för investerarna". De största innehavarna av puertoricanska lån är enligt tidningen Wall Street-jättarna BlackRock, Franklin Templeton Investments och Goldman Sachs fondförvaltning. Bloomberg varnade för att tanken på avskrivning av skulder för mer än 70 miljarder dollar skulle "rubba investerarnas förtroende". Nyheten orsakade ett kursfall på puertoricanska lån, till rekordlåga 37 cent per US-dollar.

Nästan direkt efter Trumps intervju på Fox News blev chefen för hans budgetbyrå Mick Mulvaney ombedd att förklara presidentens uttalande. Mulvaney försökte lugna med att säga att man inte skulle tolka det Trump sagt "bokstavligt". Regeringen skulle "inte befatta sig med de fundamentala problem som Puerto Rico hade före stormen". Det stämde inte med Trumps löften om att bygga upp en ny och bättre infrastruktur på ön. Men sedan sa Mulvaney emot sig själv när han medgav att USA:s regering var besluten att "återuppbygga ön".

Mulvaney – tidigare anhängare av sparfanatikerna, de s.k. "underskottshökarna" i kongressen – spädde sedan på förvirringen när han sa på CBS News att Trump "absolut inte" skulle gå in med något statligt räddningspaket ("bail-out") till Puerto Rico. Det hade alls ingen lugnande inverkan på Wall Street, eftersom han därmed indirekt sa att man planerade en "avskrivning" av skulderna och att fordringsägarna inte skulle kompenseras av den amerikanska staten. Typisk för reaktionen på Wall Street var den ilskna kommentaren från experten på makroekonomi Larry McDonald på ACG Analytics som angrep Trump: "Vi är väl ingen diktatur. Det finns konkursdomare och en rättsstat." Men han erkände att hela debatten "skapade oro på lånemarknaden".

Hamiltonsk kredit till infrastruktur

Det är dock inte i första hand en eventuell avskrivning av Puerto Ricos 74 miljarder dollar stora skulder som skapar panik på Wall Street. Detta är en löjligt liten summa, jämfört med de otaliga biljoner dollar i obetalbara skulder som företag och finansinstitut sitter med och de hundratals biljoner dollar som de utestående derivatförpliktelserna uppgår till. Det som sätter skräck i dem är tanken att Trump nu kanske infriar sitt vallöfte att sätta människornas intressen före bankernas och storföretagens. Med hotet om en slutpunkt för billiga pengar till finansinstituten, som tack vare likviditetsflödet till nollränta från Federal Reserve hittills kunnat rädda och rulla framåt sina omåttligt stora problemlån, är sannolikheten stor att en eller annan större betalningsinställelse kommer att utlösa en ännu större finanskrasch än den 2008. Efter 2008 års krasch förde G.W. Bushs och Obamas administrationer en politik för statliga räddningsaktioner och billiga pengar för att hålla svindlarna på "systemviktiga" banker och liknande institut under armarna. Detta har gjort att man kunnat blåsa upp den ena spekulationsbubblan efter den andra, så att skuldsättningens omfattning i dag är mycket större än den var i fastighetsbubblan, som sprack för tio år sedan.

Trumps uttalande om Puerto Rico skedde parallellt med nya tongångar rörande strategin för infrastruktursatsningar. De Wall Street närstående nyliberalerna i hans administration och i kongressen hade drivit igenom att hans löfte om en biljon dollar i infrastrukturinvesteringar skulle beläggas med en tvångströja – antingen skulle investeringarna "balanseras" av motsvarande summor på andra områden, eller så skulle de ske i formen offentlig-privat samverkan (OPS), som bara skulle investera i projekt som kunde ge snabb avkastning. Om USA vid tiden när landet grundades hade begränsat sig till sådana projekt så skulle det fortfarande vara ett fattigt land, som nästan uteslutande livnärde sig på naturahushållning.

Det skuldproblem man hade då löstes av grundlagsfäderna, framför allt av USA:s förste finansminister Alexander Hamilton, genom att man bildade en nationalbank som gav ut krediter för finansiering av stora infrastrukturprojekt och industritillverkning. Hamilton resonerade så här: Om man omvandlar skulderna till produktionskrediter, så kommer det att leda till en allmän produktivitetsstegring – genom framsteg i infrastruktur, industri och teknik, drivna av vetenskapliga innovationer – som ökar landets reala, produktiva välstånd så mycket att skuldbördan med tiden krymper ihop till intet. Hamiltons strategi var att skulderna från revolutionskriget skulle förvandlas till en tillgångspost, som han förklarade i sin rapport till kongressen 1790, och på så sätt kunde man bli fri från skulderna.

Detta är en central beståndsdel i Lyndon LaRouches "Fyra ekonomiska lagar": återgången till en hamiltonsk kreditgivning med en kapitalbudget för finansiering av utbyggnaden av infrastrukturplattformar med ständigt högre energitäthet. När Trump under valkampanjen talade sig varm för återinförande av Glass-Steagall-lagens delning och reglering av banker och för stora infrastrukturinvesteringar spred sig rädslan på Wall Street, särskilt som detta (och inte någon påhittad "rysk inblandning") var en väsentlig förklaring till hans valseger över Wall Streets favorit Hillary Clinton. Kommer Trump att säga upp den gamla pakten som gynnade bankerna och de finansiella vinsterna, och i stället slå in på en väg i LaRouches "fyra lagars" anda?

När Trump träffade ledamöterna i representanthusets skatte- och finansutskott den 26 september förklarade han att offentlig-privat samverkan inte lämpar sig för finansiering av den nödvändiga infrastrukturutbyggnaden, särskilt inte med tanke på den förödelse som de tre stora orkanerna ställde till med i augusti och september. En icke namngiven medarbetare i Vita huset sa till Washington Post att man hade undersökt OPS men att "det inte är någon patentlösning för alla infrastrukturproblem här i landet", och att "vi kommer att fortsätta studera alla tänkbara möjligheter". Trump har begärt ett paket på 29 miljarder dollar i federala pengar till katastrofhjälp och återuppbyggnad av de drabbade områdena.

Wall Streets farhågor för en total brytning med det nyliberala synsättet ifråga om infrastrukturfinansiering och bankreglering hänger direkt ihop med en annan orsak till de desperata försöken att avsätta Trump. Den bästa möjligheten för presidenten att lyckas med ett stort infrastrukturpaket skulle nämligen vara om USA inledde ett omfattande samarbete med Kinas Belt & Road Initiative. Trump har redan byggt upp en bra personlig relation med president Xi Jinping och de båda kommer snart att träffas igen, när Trump besöker Kina i november.

Alla förutsättningar finns för en definitiv brytning med den unipolära, nyliberala världsordningen, som har kastat in den transatlantiska världen i ett tillstånd av ständiga krig och ekonomiskt förfall. Det senaste försöket från medierna att driva in en kil mellan utrikesminister Rex Tillerson och presidenten är ett utslag av rädslan för att ett nytt paradigm ska slå igenom, ett paradigm präglat av internationellt samarbete, som sätter ekonomisk utveckling framför spekulation och skuldindrivning. Tillerson är djupt engagerad i att tränga tillbaka den förra administrationens regimskiftedoktrin, och ersätta den med ett positivt samarbete med såväl Ryssland som Kina.

Med utgångspunkt från denna övergripande strategiska dynamik är Wall Street-etablissemangets hysteri över Trumps uttalande i Puerto Rico fullt berättigad.