President Macron lovar: Europa ska samarbeta med nya Sidenvägen!


av Helga Zepp-LaRouche den 13 januari 2018

Frankrikes president Macrons tre dagar långa statsbesök i Kina den 6-9 januari innebär ett strategiskt genombrott. I sitt mycket emotionella och vittomspännande tal i Xian, en timme och en kvart långt, tillkännagav Macron ett omfattande samarbete från Frankrikes sida med Kinas nya Sidenvägsprojekt och utlovade att han som en pålitlig samtalspartner till Kina kommer att verka för att hela Europa ska samarbeta med detta initiativ. Därmed har Macron inte bara inlett en ny era mellan Kina och Frankrike, som de kinesiska medierna konstaterade, utan han har mycket tydligt markerat Frankrikes roll på världsscenen.

Talet innehöll en hel rad aspekter som visar att han har reagerat på det nya paradigm som president Xi Jinping har satt upp på den strategiska dagordningen med sin idé om ett vinn-vinn-samarbete mellan alla nationer – idéer som man också gärna skulle vilja höra från Berlin. Västvärlden måste, sa Macron, göra upp med den "unilaterala imperialism" som Frankrike och andra västmakter gjort sig skyldiga till i Afrika och på andra håll.

– Vi måste dra lärdom av det förflutna. Varje gång som vi har försökt tvinga igenom "sanningen" eller "lagen" mot nationerna själva så har vi gjort fel, och ibland har vi till och med skapat en ännu värre situation. Som i dagens Irak eller Libyen. Vi måste samarbeta om att utveckla respekten för den nationella suveräniteten.

Macron tog avstånd från västländernas anspråk på herravälde; det handlar inte om krigskonst, sa han, utan om konsten att samarbeta om att ge världen den nödvändiga harmonin. Han tackade Kina för att man med den nya Sidenvägen har skapat ett nytt epos, till skillnad från den "trötta, post-moderna" västvärlden, där stora epos är förbjudna.

Gör upp med västländernas "unilaterala imperialism"

Macron hade valt att hålla sitt tal i den symbolmättade staten Xian, som både är den kinesiska startpunkten för antikens Sidenväg och Xi Jinpings födelseort, och han uttryckte sin stora beundran för Kinas många bidrag till mänsklighetens kulturhistoria. Kina är än idag ett land av uppfinnare och ingenjörer som fortsätter att uppfinna framtiden, sa han. Han appellerade till Kina att samarbeta med Frankrike i Afrika, där Kina de senaste åren har gjort så stora investeringar i infrastruktur, och att initiera gemensamma projekt som kan bidra till hela kontinentens tillväxt. Den nya Sidenvägen och samarbetet mellan Frankrike och Kina kan hjälpa till att göra så att de misstag som Frankrike begick i Afrika med sin "unilaterala imperialism" inte upprepas.

Också den f.d. chefsekonomen i IMF Simon Johnson slog an en helt ny ton i en artikel i Le Monde, där han framhävde Kinas roll som snart världsledande på innovationsområdet – ett mål som han menade kan komma att uppnås redan detta år. Kina har inte bara på kort tid befriat 800 miljoner människor från fattigdom, man har också byggt bl.a. världens största snabbtågssystem på (fram till förra årets slut) 22.000 km, och den årliga konsumtionen i Kina kommer år 2021 att uppgå till två biljoner dollar, vilket innebär att världsekonomin varje år utökas med en konsumtionsmarknad av Tysklands storlek. Johnson är viss om att Kina år 2050 kommer att vara den globala motorn i de vetenskapliga och teknologiska innovationerna.

President Xi Jinping betonade för sin del att han och Macron hade samma synsätt i flera frågor, och att båda länderna som permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd har ett särskilt ansvar för att bevara fred och stabilitet i världen.

Av strategisk betydelse är såväl de omfattande samarbetsavtal som slöts mellan den franska kärnkraftskoncernen New Areva och det statliga kinesiska kärnenergibolaget Chinese National Nuclear Corporation, som ett samarbetsavtal på rymdområdet. Båda regeringarna offentliggjorde ett omfattande gemensamt memorandum i 27 punkter.

Två dagar efter Macrons tal i Xian offentliggjorde EU, som hittills varit den största bromsklossen för ett europeiskt samarbete med den nya Sidenvägen, en avsiktsförklaring med innebörden att EU nu vill lägga fram sin egen plan för en utbyggnad av den europeiska konnektiviteten, som ska samordnas med det kinesiska initiativet. Detta välkomnades genast av det kinesiska utrikesministeriet.

Giftspridare i medierna

Om allt detta har medborgarna i Tyskland fått veta nästan ingenting. (I Sverige har tidningsläsarna inte heller förunnats mer än ett enda litet TT-telegram och en affärsnotis om besöket [1] red. anm.) En dag efter Macrons tal i Xian publicerade Frankfurter Allgemeine Zeitungs söndagstidning en giftig tirad författad av en av tidningens utgivare, Holger Steltzner, med rubriken "Kinas väg till världsmakt", som i sin ton verkade vilja ta upp konkurrensen med [den nazistiska propagandatidningen] Der Stürmer eller [DDR:s propagandakanal under kalla kriget] Der schwarze Kanal. Steltzner öser sin galla över "digitalkommunisterna", som om GCHQ, NSA och Edward Snowden aldrig hade funnits. Avsikten med artikeln, som uttrycker exakt den "unilaterala imperialism" från västvärldens sida som Macron hade talat om, är uppenbarligen att skapa paranoia bland små och medelstora företagare för att de ska tas över av kommunistiska celler.

Kina arbetar effektivt mot korruptionen, medan plutokratin härskar oinskränkt i väst och ingen enda bankir har fått skaka galler trots tresiffriga miljardbedrägerier i t.ex. Libor-skandalen, men Steltzner beklagar att detta betyder att det inte längre går att köpa inflytande av tjänstemännen. Han citerar också Sebastian Heilmann, chef för tankesmedjan Merics som tydligen har monopol på expertkunskaper om Kina, som varnar för "socialismen med kinesiska särdrag för en ny tidsålder".

Problemet med den sortens tirader är inte bara att de är giftspridare. Utan en objektiv nyhetsrapportering om nya initiativ av avgörande betydelse för världsekonomin och till och med för världsfreden, så fråntas människorna i det här landet sin rätt att själva kunna bilda sig en egen uppfattning. De fråntas hoppet om att det faktiskt kan finnas en positiv framtid för mänskligheten. Vad ska man kalla det? Speïcid?

Desto viktigare är Macrons intervention i Kina och hans löfte om att leda Europa till ett samfällt samarbete med den nya Sidenvägen. Därmed är frågan oåterkalleligt uppe på bordet, oavsett vilka begreppsmässiga fallgropar som kan dyka upp på vägen.

EU:s problem

Från partitopparna i den tyska "stora koalitionen", som just kommit överens om att de ska försöka bilda en ny regering, har i alla fall hittills inte hörts ett ljud – varken om samarbetet med den nya Sidenvägen eller om Macrons löfte. Både Macron och företrädarna för den planerade "stora koalitionen" vill driva på Europas fortsatta integration, med en bankunion, en kapitalmarknadsunion och utbyte och kontroll av data. Helt bortsett från att de tyska väljarna inte kommer att vara särskilt glada åt att ännu mer pengar därmed ska slussas till en ogenomtränglig och impopulär megabyråkrati i Bryssel, så lämnar det som hittills kommit ut från regeringssamtalen de mest väsentliga problemen helt utan avseende.

Den främsta orsaken till att den s.k. trojkans åtstramningspolitik har drivit de sydeuropeiska länderna till ekonomisk ruin, till att så gott som inga infrastrukturinvesteringar har gjorts – varken på Balkan eller i Tyskland – och till att länderna i Öst-, Mellan- och Sydeuropa är så öppna för samarbete med Kina, har att göra med EU:s statsskuldtak, kravet på balanserade budgetar och Europeiska Centralbankens politik som gynnar spekulanter. Den här politikens fortsättning efter 2008 har lett till att vi idag står inför det direkta hotet om en ännu värre krasch än då. Om EU och den eventuella nya tyska "stora koalitionen" håller fast vid den här politiken så blir den nya EU-planen lika lite realiserbar som den berömda Junckerplanen, som just släppt till sina omtalade "peanuts".

Mänskliga kreativiteten i centrum

Det som behövs är inget mindre än förverkligandet av de "Fyra lagar" som Lyndon LaRouche har definierat som den absoluta förutsättningen för en lösning på krisen, d.v.s. bankdelning enligt Glass-Steagall-modellen, ett nytt kreditsystem i traditionen från Alexander Hamilton och full integration i den nya Sidenvägens principer, det som Xi Jinping kallar "mänsklighetens ödesgemenskap". Det som Kina lägger fram är i strategiskt hänseende verkligen helt nya idéer, och människorna i Europa borde inte vara så arroganta att de bara avfärdar dem eller ser dem som ett hot.

Men Xi Jinpings idéer stämmer också principiellt överens med Europas humanistiska tradition, i den meningen att de ställer det gemensamma bästa och den mänskliga kreativiteten i centrum för politiken. Kring detta behöver vi en politisk diskurs, av den sort som inte alls finns i den ack så demokratiska västvärlden, men däremot desto mer av i Kina.

zepp-larouche@eir.de

[1] Läs det lilla som hittills skrivits på svenska om Vad Macron gjorde i Kina http://www.larouche.se/node/4539

Följ Helga Zepp-LaRouche varje vecka genom hennes webcast på engelska varje torsdag. Den senaste finner du på: http://newparadigm.schillerinstitute.com/ eller https://larouchepac.com/

http://www.larouche.se/nyheter/2017/10/04/varje-torsdag-kl-18-webcast-med-helga-zepp-larouche

Följ på Twitter!

Följ LaRouchePAC på Facebook

Följ svenska Schillerinstitutet på Facebook https://www.facebook.com/Schillerinstitutet/

Läs fler tal av Helga Zepp-LaRouche och andra på Schillerinstitutets konferens i Bad Soden: http://newparadigm.schillerinstitute.com/fulfilling-dream-mankind/