"Överlevnadsklubben" ändrar den eurasiska kartan

Bland den grupp eurasiska länder som LaRouche har döpt till "Överlevnadsklubben" djupnar insikten om att deras chans att klara sig undan den depression som den nu dominerande spekulationsekonomin skapar, heter stora infrastrukturprojekt.

Den internationella debatten om stora infrastrukturkorridorer tvärs över den eurasiska landmassan blir allt livligare. I Ryssland, Kaukasus och Centralasien går det knappt en dag utan att medierna där rapporterar om nya konferenser, nya projekt och nya diplomatiska möten på hög nivå som handlar om hur man kan bygga ut och förbättra infrastrukturen.

I Moskva den 15 maj 2001 tillkännagav transportministern Sergej Frank att en Eurasisk transportunion, EATU, har bildats, för att tjäna som ett forum för samtal mellan nationer i Europa och Asien, och även andra, som är intresserade av att bygga stora infrastrukturprojekt som ett sätt att ta sig ur den ekonomiska depressionen. EATU kommer att fungera som ett "permanent sekretariat" för de Internationella eurasiska transportkonferenserna, varav de första två hölls i S:t Petersburg 1998 och 2000, och den tredje ska hållas där 2003.

Transportminister Frank sa att det står öppet för länder, transportbolag, andra företag och organisationer att gå med i EATU. EATU kommer att verka för en snabb utbyggnad av transportkorridorer genom Ryssland som förbinder Europa med Asien. Dessa transportkorridorer, i vilka järnvägar bildar den huvudsakliga komponenten, kan bli fokus för den mest intensiva agro-industriella expansion som någonsin skådats på den här planeten.

Nord-sydlig korridor

EATU:s största satsning, förutom en uppgradering av redan existerande infrastruktur, bl.a. Transsibiriska järnvägen, är den nord-sydliga korridor som ska byggas från S:t Petersburg ner genom Ryssland och Iran till Bombay i Indien. En första överenskommelse om detta träffades mellan Ryssland, Iran och Indien på transportkonferensen i S:t Petersburg förra året.

Till en början kommer korridoren att gå sjövägen, med färja, över Kaspiska havet. I ett senare skede kommer järnvägar att dras på ömse sidor om Kaspiska havet, på den västra sidan genom de kaukasiska länderna, och på den östra genom de centralasiatiska republikerna. För Rysslands del betyder det att hamnen i Astrachan, där Volga flyter ut i Kaspiska havet, behöver förbättras. De styrande i Astrachan brukar framhäva stadens asiatiska prägel, genom att påpeka att det är den nordligaste platsen där lotusblomman växer.

Den nord-sydliga korridoren kommer att förkorta vägen mellan S:t Petersburg och Indien med två tredjedelar, jämfört med den nuvarande sjövägen genom Suezkanaen, och tiden förkortas till 30 dagar, jämfört med de 45 dagar som det tar sjövägen. Man räknar med att 15 miljoner ton gods kommer att fraktas på denna nord-sydliga rutt varje år.

Själva järnvägsförbindelsen kommer för tillfället att sluta i Bandar Abbas, vid Persiska vikens mynning i Indiska oceanen; därifrån kommer godset att fraktas med fartyg till Bombay i Indien.

Rysslands vice premiärminister Christenko talade på en konferens i Kazachstans huvudstad Alma-Ata i slutet av april om de stora möjligheter som skulle öppnas om den nord-sydliga korridoren kompletterades med ett nätverk av järnvägar och korsförbindelser mellan de öst-västliga eurasiska järnvägskorridorerna (Kina-Tyskland) och den nord-sydliga korridoren, särskilt om man kunde öka antalet knutpunkter mellan det iranska järnvägsnätet och Centralasien, och därmed volymen och snabbheten i landtransporterna från Europa till Indiska oceanen.

Diskussionerna i Alma-Ata utmynnade i ett beslut att bygga "en grandios transportkorridor, som förbinder östra Asien med västra Europa", i vilken "tekniskt samarbete på järnvägssidan mellan Kazachstan och Kina har en avgörande betydelse". Från iranskt håll har meddelats att man snart kommer att inviga en ny järnvägssträcka som förbinder Amirabad vid Kaspiska havets sydspets med det iranska järnvägsnätet, och att det kommer att underlätta godstransporter mellan Centralasien/Kaukasus och Asien/Persiska viken genom Iran.

Europa & Ryssland

Helt avgörande för Eurasiens ekonomiska utveckling är att förbindelserna mellan Ryssland och Västeuropa förbättras - att de eurasiska landbroarna kopplas upp till Västeuropas kärna, "den produktiva triangeln", enligt LaRouches ursprungliga idé. Samtidigt som EATU tillkännagavs höll president Putin toppmöte i Kreml den 17 maj, med EU-kommissionens ordförande Romano Prodi och Göran Persson från ordförandelandet Sverige. Efter mötet meddelades att de båda parterna hade beslutat att bilda en "gemensam ekonomisk sfär".

Putin förklarade att ett av de mest lovande områdena för detta samarbete är vetenskap och teknik, bl.a. inom ramen för det stora gas- och oljesamarbetet, och att det kommer att vara ämnet för nästa toppmöte mellan EU och Ryssland.

I fråga om konkreta förbindelser har det redan bestämts att Europakorridor nr 2 ska förlängas österut till Nizjnij Novgorod, och därifrån vidare till Jekaterinburg och Transsibiriska järnvägen. Ryssarna vill också snabba på beslutsprocessen när det gäller förlängningen av Europakorridor nr 9 (Helsingfors-S:t Petersburg-Moskva-Kiev-Bukarest, d.v.s. väster om Svarta havet) österut till den ryska hamnstaden Novorossijsk vid Svarta havet, och till Astrachan.

Förutom toppmötena har kontakterna ökat mellan Ryssland och Europa, även på det bilaterala planet, och allt större intresse visas för ett utökat ekonomiskt samarbete. Allteftersom finansbubblan punkteras, framstår ett realekonomiskt samarbete med Öst - den missade chansen för tio år sedan - som alltmer attraktivt.

(Ny Solidaritet, juni 2001)