Oroligheter och kaos i Europa: Den nya Sidenvägen är räddningen


Veckoöversikt 15 december 2018 med utgångspunkt från Schillerinstitutets webcast med Helga Zepp-LaRouche

Trots att Frankrikes president Emmanuel Macron den 10 december på flera punkter gav efter för kraven från de Gula västarna så upphör inte protesterna. Macron klarade visserligen en misstroendeomröstning inom partierna på vänsterkanten, men fortsatta demonstrationer planeras.

Helga Zepp-LaRouche kommenterade denna händelseutveckling i Schillerinstitutets webcast den 12 december:

– Detta visar verkligen att hela det nyliberala paradigmet inte fungerar.

Macrons kapitulation för de Gula västarna väckte stor uppståndelse, inte minst i Italien, som pressats hårt av Macron och Bryssel att inte bryta mot stabilitetspaktens bestämmelser om hur stort budgetunderskottet får vara. Den italienska regeringens föreslagna budget hade ett underskott på 2,4 procent, men EU dikterade att det inte fick överstiga 2 procent.

– Man räknade snabbt ut att om Macron skulle stå fast vid allt det som han hade lovat i sitt tal, nämligen höjd minimilön, höjda pensioner och inga skattehöjningar, så skulle det resultera i ett budgetunderskott på 3,4 procent – och det skulle till och med bryta mot Maastrichtkriterierna, som är mer generösa än stabilitetspakten. Det betyder att alla länder som har drabbats av diktaten från EU att genomföra alla galna åtstramningar, nu känner sig stärkta.

De nyliberala medierna gick också i taket. Macron "gör Frankrike till det nya Italien", skrev den konservativa tyska tidningen Die Welt, som menade att den franske presidenten i och med sin "eftergiftspolitik" mot de Gula västarna inte längre är en partner i att rädda euron och EU, utan en "riskfaktor".

Den brittiska premiärministern Theresa May är också illa ute. Hon klarade misstroendeomröstningen inom sitt eget parti, med bara 200 röster mot 117, mot ett löfte om att lämna partiledarposten före nästa parlamentsval, planerat till 2022. Omröstningen i parlamentet om hennes "pseudo-brexit" måste skjutas upp; hon medgav själv att hennes plan hade misslyckats. Det enda som räddar May kvar vid makten är att ingen annan vill ha hennes position, eftersom det inte finns någon utväg ur den återvändsgränd som hon har försatt landet i.

– Brexit-omröstningen 2016 var ett uppror mot EU-politiken, mot åtstramningspolitiken, och när man ser på den otroliga fattigdomen i Storbritannien, de fruktansvärda förhållandena inom sjukvården – ingenting av det har blivit bättre, tvärtom, kommenterade Helga Zepp-LaRouche.

– När May for till Holland, till Berlin, till Bryssel, så hette det att hon "tiggde EU" om att göra ändringar i avtalet, men hon fick blankt nej. Hela brexit hänger alltså i luften.

Zepp-LaRouche betonade:

– Blir det en oordnad brexit så är frågan vad som händer med derivatmarknaderna i Londons City. Man ska komma ihåg att om det blir en upprepning av kraschen 2008 så är alla centralbankernas verktyg förbrukade och det är risk för totalt kaos.

Rörelsen för den nya Sidenvägen växer

Men samtidigt som de hittillsvarande pelarna i EU – Frankrike, Storbritannien, Tyskland – faller samman otroligt snabbt, så växer rörelsen för den nya Sidenvägen lika otroligt snabbt. Det är tydligt att den ena är lösningen på det andra. Fler och fler röster framhåller att den kinesiska ekonomiska modellen har lyft 800 miljoner människor ur fattigdomen och att den här processen nu sprider sig till resten av världen genom Kinas Sidenvägsinitiativ, medan EU sjunker ned i ekonomisk tillbakagång, fallande löner och politiskt kaos.

Två nya studier ger belägg för denna kontrast:

FN:s internationella arbetsmarknadsorganisation ILO kom i slutet av november med sin Global Wage Report för 2017, som visade att reallöneökningarna i världen är nere på sin lägsta nivå – nära noll – sedan 2008, trots att de, framför allt tack vare Sidenvägsinitiativet, ökade med 4,3 procent i tillväxtländerna. I Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien har reallönerna faktiskt fallit – ännu en orsak till att Italien och Spanien vill ansluta sig till Sidenvägsinitiativet.

På den andra sidan rapporterar en studie gjord av Aid Data vid College of William and Mary (i Williamsburg, Virginia) om "Kinas infrastrukturprojekt och fördelningen av ekonomisk aktivitet i utvecklingsländerna" att tvärtemot de växande inkomstklyftor som många västliga investeringsprojekt gett upphov till i utvecklingssektorn, har "Kinas utvecklingsprojekt i allmänhet och kinesiska transportprojekt i synnerhet minskat den ekonomiska ojämlikheten inom och mellan de subnationella lokaliteterna". Därmed har det skapats "ekonomiska spridningseffekter" som lett till "en jämnare fördelning av den ekonomiska aktiviteten". Studien finansierades av FN, Singapores utbildningsdepartement, USAID och olika stiftelser i USA och Europa.

Överallt i världen hålls konferenser som propagerar för samarbete med den nya Sidenvägen, i Kina kallat Belt & Road Initiative, förkortat BRI – dussintals varje vecka. Pratet om Kinas påstådda "imperialism" och "skuldfälla" biter inte.

Hur attraktiv den kinesiska modellen är mot bakgrund av krisen i EU visar exemplen Portugal och Italien.

Portugal trotsar EU – välkomnar Kina

Under den kinesiske presidenten Xi Jinpings besök den 4-5 december undertecknade Portugal som första EU-land en överenskommelse med Kina om "samarbete inom ramen för Sidenvägens ekonomiska bälte och den maritima Sidenvägen". Öppna och förtäckta hotelser från Bryssel, som inte vill att något EU-land ska engagera sig i BRI, kunde inte förhindra detta.

De båda regeringarna enades om att Portugal ska bli huvudtransitpunkt för handeln och särskilt för sjöfarten mellan Kina och Europa. Mycket viktigt är också att den gemensamma slutkommunikén efter president Xis möte med premiärminister António Costa den 5 december uttryckligen betonade intresset av "att främja samarbetet med tredjeländer i regioner som Afrika och Latinamerika". Sammanlagt 17 överenskommelser undertecknades i Lissabon, bland annat om ett "vetenskapligt och teknologiskt partnerskap Portugal-Kina 2030" på områdena rymdfärder, nanoteknik och modern datateknik, samt en separat överenskommelse om ett gemensamt forskningslaboratorium för rymdteknik i Portugal.

I en intervju med tysk radio sa Costa att han inte var orolig för att Kina på grund av sina investeringar skulle få ett för stort inflytande i Portugal:

– Portugal är sedan 500 år tillbaka ett land som är öppet mot världen. ... Samtidigt är vi en del av EU och uppfyller den inre marknadens bestämmelser. ... Vi har ett stort behov av utländska investeringar i Portugal.

BRI – ett tåg Italien inte vill missa

Den italienske finansministern Giovanni Tria talade sig också varm för sitt lands integration i det kinesiska BRI-initiativet, på en Boao Forum-konferens i Rom den 7 december med omkring 300 ledande politiker, företagare och akademiker från 15 länder. Han sa:

– Italien måste aktivt engagera sig i integrationsprocessen [i BRI], inte bara för att dra alla de möjliga fördelarna med ett deltagande i stora infrastrukturprojekt, utan också för att långsikt behålla en strategisk position vid BRI:s handelsvägar. BRI är ett tåg som Italien inte får missa. Särskilt viktigt är att italienska företag medverkar i projekt, särskilt i samarbete med kinesiska företag på marknaderna i tredjeländer.

I sin webcast menade Helga Zepp-LaRouche att världen är uppdelad i två tydliga mönster: Det ena försöker bara hålla i gång spekulationssystemet, som sviktar; det andra är länderna som är orienterade till den reala ekonomin, och de samarbetar med Kina.

Hon betonade att det finns ett samband mellan brexit, Hillary Clintons valförlust, valet av den nya italienska regeringen och nu de Gula västarnas rörelse:

– De är alla symtom på en och samma sak: att man inte kan bryta mot vanliga människors gemensamma bästa hur länge som helst, till förmån för de mycket rika. Och i Frankrike riktas vreden mot de mycket rika, vars president Macron anses vara. Man kan inte gå emot dessa intressen hur länge som helst utan att utlösa jordskalv.

Hon menade att allt detta förebådar slutet för EU:

– EU har nämligen visat sig helt oförmöget att reformeras. Och därför tror jag att vi har många fler turbulenta dagar och veckor och kanske till och med månader framför oss.

– Människor måste bestämma sig: Vill de stå på det vinnande nya paradigmets sida eller inte?

av Alexander Hartmann

Se Helga Zepp-LaRouches webcast om detta: Webcast 12.12.2018—French Mass Strike Decimates Globalists and Climate Change Hoax

Se ILO:s undersökning av reallöneutvecklingen i världen:
https://www.ilo.org/global/about-the-ilo/multimedia/video/institutional-videos/WCMS_651203/lang--en/index.htm

Se Aid Data om verkningarna av Kinas investeringar:
https://www.aiddata.org/mapping-china-global-investments-and-inequality