Om tidningsankor som smakar illa, eller: Vad står på spel för Tyskland och världen på G20-mötet?

Veckoanalys av Helga Zepp-LaRouche, ordförande för det internationella Schillerinstitutet och ordförande för det tyska partiet Medborgarrätsrörelsen Solidaritet.

Det kommande G20-mötet i Hamburg den 7-8 juli lovar att bli spännande, utfallet kommer hur som helst att jämföras med det enormt lyckade G20-mötet i Hangzhzou, där president Xi Jinping imponerade med sin integrationskraft som politisk ledare. Det blir också intressant att se hur sanningsenligt händelserna kommer att rapporteras i medierna, när nästan hela världen är på plats, eller åtminstone representerad, i Hamburg och det kanske blir svårare att mata allmänheten med de vanliga tidningsankorna.

Till och med den kritiska läsaren eller tittaren, som frapperas av den slentrianmässiga "spinnen" i Tagesthemen eller Heute-Journal, häpnar över de följande siffrorna: Sarah Sanders, vice presstalesperson i Vita huset, citerade nyligen en undersökning gjord av Media Research Center som visade att de tre TV-bolagen ABC, NBC och CBS under fem veckor efter tillsättandet av specialåklagaren Robert Mueller i sina kvällsnyheter hade ägnat 13,5 gånger mer sändningstid åt negativ eller felaktig rapportering om Ryssland och Trump än åt alla andra frågor tillsammans. Från maj till juni rapporterade de totalt 26 minuter om skattereformer, infrastruktur, ekonomi, jobb och sjukvårdsreformer, men ägnade 353 minuter åt angrepp på Trump och felaktigheter om Ryssland. Man kanske ska tänka på det när Caren Miosga i nästa Tagesthemen-sändning med ögonbrynen höjda ända upp till hårfästet i upprörd ton talar om Trump eller Putin.

Pinsamt bara att hela "Russiagate"-historien om Rysslands påstådda hjälp till Trump nu avslöjat sig som fria fantasier. På CNN, som hört till de mest högljudda ifråga om Trump-teamets påstådda spel under täcket med Ryssland, har tre journalister avskedats därför att den ansvarige redaktören var oförsiktig nog att bli inspelad på video när han medgav att TV-bolaget inte hade några belägg för storyn om en Trump-medarbetares påstådda Rysslandskoppling, och att det egentligen bara handlade om tittarsiffror.

Den kinesiska tidningen Global Times konstaterar att den amerikanska elitens fientliga inställning till Trump har lett till att medierna i princip bara rapporterar nyheter som ställer Trump i dålig dager, och när Trump gör någonting positivt, till exempel skapar jobb, satsar på infrastruktur, förbättrar relationerna till andra länder, så rapporterar de ingenting alls, för det är medierna inte intresserade av.

Till sist tvingades också New York Times erkänna att det ofta upprepade påståendet att samtliga USA:s 17 underrättelsetjänster hade bekräftat analysen att Ryssland hackat och spridit Demokraternas e-post var lögn. Obamas nationella underrättelsechef James Clapper tvingades erkänna inför den amerikanska senatens underrättelseutskott att detta påstående härrörde från "handplockade" analytiker från endast fyra av dessa underrättelsetjänster, nämligen CIA, NSA, FBI och Clappers egen enhet. Och som alla experter vet – kommenterade den grävande journalisten Robert Parry – visar redan beteckningen "handplockade" att resultatet av analysen var bestämt på förhand, eftersom det i detta fall handlade om inbitna Rysslandshatare eller anhängare till Hillary Clinton.

Man kan alltså vara spänd på hur de tyska mediernas rapportering om G20-mötet kommer att stå sig vid en internationell jämförelse.

Förtecknen för G20-mötet i Hamburg visar på disharmoni, trots det planerade uppförandet av Beethovens nionde symfoni i Elbphilharmonie. Förbundskansler Merkel anser sig behöva ge uttryck för sitt missnöje med Trumps politik i en regeringsförklaring i förbundsdagen och samla omkring sig de olika EU-representanterna som kommer till mötet för att inför den kommande invasionen positionera sig som "den fria västvärldens ledare".

Spänningar är också förprogrammerade med president Erdogan, som förbjudits att tala i Tyskland till turkarna som bor där, sedan han på senare tid orienterat Turkiets politik mer till Ryssland och Kina och i konfrontationen mellan Qatar och Saudiarabien ställt sig på Qatars sida. På mötet deltar självklart också den saudiske kungen Salman, som ifråga om stödet till terrorism bara ser sandkornet i sin broder Qatars öga men inte bjälken i sitt eget.

Ett konstruktivt bidrag kan väntas från president Xi Jinping, som före toppmötet gör statsbesök i Ryssland och Tyskland där han kommer att stämma av sin politik med Putin respektive utbyta idéer med president Steinmeier och förbundskansler Merkel.

På G20-mötet kommer det sålunda att finnas den officiella dagordningen, med vars hjälp fru Merkel försöker göra frihandel och klimatförändring till huvudfrågorna och sedan bara i sista minuten åtminstone ge Afrika intrycket att i stället för de brutala frihandelsvillkoren ska nu "rättvis handel" ställas i centrum, något som i bästa fall är en kosmetisk åtgärd. Men troligen mycket viktigare blir de många bilaterala möten som kommer att hållas i anslutning till mötet. Till exempel kommer BRIKS-länderna att ha ett eget informellt möte före G20-mötet.

Framför allt mellan regeringarna i Berlin och Washington gnisslar det inför Hamburgmötet. I Trumps kabinett har de som förespråkat att Trump ska infria sitt vallöfte om importtullar på upp till 20 procent lyckats göra sig gällande. Fru Merkel sände sin G20-chefsförhandlare Lars-Hendrik Röller till Washington för att söka förmå Trump att backa från sitt förkastande av klimatöverenskommelsen i Paris och i handelsfrågan. Beskedet från den tyske ekonomiministern Zypries att EU kommer att dra åt "många tumskruvar" om USA inför handelshinder mot tyska och europeiska företag bidrar väl knappast till att förbättra det politiska klimatet. Det går därför inte att utesluta att G20-mötet kan krascha.

Om det blir uppenbart redan på Hamburgmötet eller bara kort tid därefter, så är det i alla fall bara fråga om en mycket kort tid: Systemriskerna i det transatlantiska finanssystemet, som oaktat Janet Yellens bedyranden om motsatsen bara har förvärrats sedan 2008, kräver en grundläggande omorganisation. Det kommer att visa sig att Schäuble gjorde Tyskland och världen en björntjänst när han styrkte den amerikanske finansministern i dennes opposition mot ett återinförande av bankdelningslagen Glass-Steagall.

Den enda möjligheten att G20-mötet skulle kunna bli en framgång vore en dagordning som toppades av införandet av en global Glass-Steagall-lag, kompletterat med ett nytt kreditsystem som i Alexander Hamiltons tradition ställer produktiva krediter till förfogande för investeringar i den reala ekonomin. Trump har vid ett flertal tillfällen lovat att han vill gå tillbaka till det "amerikanska systemets" ekonomiska politik, så som den representerades av Hamilton, Clay, Carey och Lincoln. Det tyska ekonomiska undret skedde framför allt tack vare den tyska Återuppbyggnadsbankens politik som följde i just denna tradition, så för Tysklands del finns det en direkt beröringspunkt. Och ett transatlantiskt finanssystem rensat från spekulationens excesser skulle kunna samarbeta mycket bättre med den nya sidenvägens banker, som AIIB, New Development Bank, New Silk Road Fund m.fl. om de nya sidenvägsprojekten.

Men man kan befara att förbundskansler Merkel har en mycket mer kortsiktig dagordning, och att hon och vi alla tvingas leva med konsekvenserna. Åtminstone ett tag.

Av större betydelse för världshistorien är om det första personliga mötet mellan Trump och Putin kommer att leda till en positiv ömsesidig förståelse och därmed skapa förutsättningar för att det som president Xi Jinping har kallat "en samhörighet för mänsklighetens gemensamma framtid" ska lyckas. G20-mötet kommer i alla fall att tydliggöra vilka politiska ledare i världen som har konstruktiva lösningar att komma med, och vilka som fortsätter att vara fångna i det kalla krigets och geopolitikens kategorier.

av Helga Zepp-LaRouche
1 juli 2017

Läs mer om internationella Schillerinstitutet och Helga Zepp-LaRouche på: http://newparadigm.schillerinstitute.com/

Läs mer om dettyska partiet Medborgarrätsrörelsen Solidaritet (BüSo):
BüSo Bürgerrechtsbewegung Solidarität