Obamas "skålpund kött"! - Gör något nu!

Ända sedan sitt besök för att krama om den otäcka lilla drottningen i London utger sig president Barack Obama inte längre för att vara den person han verkade vara, under en kort tid, under den närmast föregående, inledande, korta "smekmånadsfasen" av hans presidentskap. Jag sitter inne med kunskap om vissa exakta inslag i hans beteende just nu, både ifråga om dess karaktär och de hotande, fruktansvärda konsekvenserna för världen, om detta mönster tillåts fortgå utan en total omkastning, mycket snart, av varenda politik han lagt fram sedan han gjorde den där pilgrimsfärden för att knäfalla inför det imperiala Buckingham Palace helgedom. Den verkliga nyheten är de hemska saker som kommer att ta över världen, saker som kan vara här fortare än du hinner säga "Adolf Hitler", såvida inte vissa specifika och mycket radikala förändringar som jag föreslår genomförs mycket snart.

Under dessa rådande omständigheter, då jag måste drista mig till att säga sanningen i denna fråga, vad som än händer, har jag det tunga, förhållandevis unika moraliska ansvaret att säga det följande till dig.

_______________________

Precis som jag sa skulle hända i min internationella webcast den 25 juli 2007, har en oavbrutet fortskridande, allomfattande fysisk-ekonomisk sammanbrottskris svept över världen alltsedan dess. Jag inte bara varnade för detta, jag angav också de direkta åtgärder som behövde sättas in för att förhindra en accelererad sammanbrottskris i ekonomin i stort.

Alla någorlunda insatta i viktigare händelser i samtidshistorien efter president Franklin Roosevelts död, erinrar sig att min första ekonomiska prognos – en varning i mitten av 1956 för att en djup recession var att vänta från och med februari-mars 1957 – sedan följdes av en allmän prognos, framförd 1959-60, om att systemet med fasta växelkurser kunde komma att börja upplösas under 1960-talets senare hälft; en prognos om nedgången i oktober 1987; en prognos om en "ekonomisk lerlavin" som skulle spoliera president George H.W. Bushs omvalskampanj; en prognos om att systemet skulle börja bryta samman kring decennieskiftet 1999-2000; samt min prognos den 3 januari 2001 om att man det året kunde vänta sig ett stort terroristdåd mot USA. Och så vidare. Alla prognoser som jag gjort under åren 1956-2007 har alltid slagit in inom den i prognosen angivna tidsrymden.

Det är anmärkningsvärt, och av största betydelse för det som jag framför här, att min förhållandevis enastående framgång som prognosmakare inte beror på att jag skulle vara ett geni, utan på att de som kunde gälla för mina främsta rivaler är så odugliga. Jag vet att det monetaristiska sättet att göra statistiska prognoser är en profession där oduglingar lätt drar på sig ett välförtjänt förakt. Mina egna prognoser utgick från hur valet av en viss politik påverkar framkallandet av de katastrofer som ställer den statistiska prognosmetodens anhängare i skamvrån. Det är den förda politiken, inte statistik, som har framkallat alla de stora ekonomiska katastroferna i modern tid.

Jag har sedan dess besannats bortom varje vettig människas tvivel, medan alla mina presumtiva, i övrigt vettiga och någorlunda bildade konkurrenter, som gått emot mig, har visat sig ha haft fruktansvärt fel. Man skulle därför ha trott att president Barack Obama skulle ha varit både smart och förnuftig nog att undvika att råka i konflikt med mina varningar. Han har uppenbarligen misslyckats, som president, hittills, på den punkten. Om han ogillar det jag sagt, och jag har knappast skäl att betvivla att han gör det, har han huvudsakligen sig själv att skylla.

Detta mönster av misslyckanden under den aktuella tiden har varit fallet inte bara i USA efter president Franklin D. Roosevelts tid, utan runt om i världen; nu har det uppenbarat sig igen genom ett mönster av dålig ledning från president Barack Obamas och hans administrations sida: ett mönster av dålig ledning som svänger fram och tillbaka inom gränserna för en form av sjukvårdspolitik och andra specifika former av ekonomiskt beteende, av bland andra Peter Orszag, Larry Summers och Ezekiel Emanuel, som i Nürnbergrättegångarna mot nazisterna stämplades som "brott mot mänskligheten".

Det ovan sagda kan inte kategoriseras som ett antingen rättvist eller orättvist omdöme; det är det enda omdömet som samtidigt är både sant, vettigt och anständigt; det är den enda uppfattningen som anstår någorlunda vettiga och intelligenta människor som är kloka, modiga och ärliga nog att kalla saker vid deras rätta namn.

Faktum är att vi, och hela världen, med valet av president Obama, har blivit svindlade av ett köpt presidentval med den dyraste prislappen i världshistorien. Det har till stor del visat sig vara "det bästa presidentskapet som kunde köpas för den internationella knarklangaren George Soros och andra internationella storsvindlares internationella knarkpengar."

Det snällaste man kan säga om president Obamas nu förda politik är att den inte bara är ondskefull sett till de specifikt fascistiska intentioner som kommer till uttryck i praktiken, till exempel i de fall där den i princip är en exakt kopia av Adolf Hitlers politik, till exempel hans rådande politik på sjukvårdsområdet och i s.k. "miljöfrågor": även om den skulle kunna betraktas som ett ärligt misstag begånget av rena dårar. Det som för övrigt bör påpekas i denna fråga är att han helt klart har blivit hjärntvättad av de "beteende"-ekonomer han för närvarande valt att omge sig med. Om inte dessa hjärntvättare och deras rent ut sagt fascistiska kumpaner i finanssektorn berövas sitt inflytande finns det inget hopp för USA under innevarande kalenderår, och inte för resten av världen heller; den politik som nu förs av Obama-administrationen måste ändras, på det sätt som jag visat på, mycket snart.

Ditt sätt att reagera på min varning blir därmed ditt eget val av din egen framtid. Vakna! Innan det snart är för sent.

Presidenten har själv faktiskt hållit med om detta, om än indirekt, genom sitt sätt att försöka ursäkta sitt nuvarande agerande. Vi måste lyfta fram det faktum att han har anammat en kopia av Adolf Hitlers sjukvårdspolitik, senare klassad som folkmord, från den 1 september 1939. Så mycket pengar har kastats ner i Londons och Wall Streets svarta hål, i räddningspaket för internationella storsvindlare, att nästan ingenting finns kvar, enligt Obamas utsago, för vare sig en produktionsökning eller sjukvård. I stället för att tvinga på den amerikanska befolkningen stigande dödstal borde han ha slopat räddningspaketen för de bedrägliga fordringarna från de värsta storsvindlarna på den här planeten, och omorganiserat systemet genom ett konkursförfarande. Han borde ha agerat för att öka den nationella ekonomins faktiska produktion, i stället för att slå sönder den med folkmordsmässiga, nymalthusianska dårskaper. Hans politik har i praktiken hittills varit: Offra barnet för det väldigt, väldigt smutsiga finansiella badvattnets skull!

Genom sitt lama ursäktande av att han plundrar statskassan för att göda svindlarna har den nu sittande presidenten lämnat oss med det faktum att den enda möjligheten för USA att överleva, fortfarande, nästan två år efter den 25 juli 2007, är att stoppa de direkt bedrägliga "räddningspaketen" för Wall Street och London och omorganisera systemet genom ett konkursförfarande, precis som jag specificerade då. I valet mellan att tjäna svindlarna eller det amerikanska folket har president Obama ställt sig på svindlarnas sida, samma svindlare som gjorde så mycket för att köpa in sig i hans numera mer än värdelösa presidentskap.

Det enda hoppet nu för hans presidentskap är att han måste svika de svindlare som köpte valet åt honom; han måste göra detta för att tjäna medborgarna i USA, vilkas förtroende han nu har svikit, och vilka han är skyldig kärnan i den ämbetsed han svurit.

Denna varning från min sida är inte en beskrivning av vad som eventuellt kan bli resultatet av den nuvarande administrationen; det är redan administrationens avgjorda karaktär, och dess slutliga självförstörelse. Hans förfärliga nuvarande öde kommer inte att kunna ändras, om vi inte befriar presidentskapet från det dominerande inflytande det nu står under från bland andra Larry Summers och "beteende"-svindlarna, som köpte den här presidentens samvete för så dyra pengar. Endast om presidenten kan förmås att kasta ut Summers och den nazistliknande beteendeekonomen Peter Orszag med flera, skulle potentialen hos de kvarvarande delarna av den nuvarande administrationen komma att spela en dominerande roll i ett mer gynnsamt val av riktning.

Min auktoritet på detta område

Om inte den politik som förts av USA:s kongress och presidentskap sedan Labor Day 2007 byts ut, i sin helhet, mot den politik som jag specificerat sedan min internationella webcast den 25 juli 2007, finns inget hopp i sikte om att civilisationen på den här planeten kommer att överleva bortom de nu levande generationernas livstid.

Jag har förvärvat inte bara rätten utan även skyldigheten, och kompetensen som prognosmakare, att säga detta, utan att behöva vara rädd för att missta mig. Utan att det gått så långt att jag mist livet, eller utsatts för smärtsam fysisk tortyr, har jag redan med råge betalat det politiska priset för rätten att säga det jag säger, och varenda vettig person i någon ledande befattning i våra styrande institutioner vet att det är så. Alla som känner till och är beredda att erkänna det svek som begåtts, officiellt, av de vanemässigt lögnaktiga massmedierna, och på annat sätt, mot mig och mina medarbetare, under de senaste närmare trettio åren, vet att det är så.

Det första som måste göras är att den nuvarande presidentens hela nuvarande politik och program, såväl som hans närmaste föregångares dito, måste upphävas, omedelbart. Han ska inte få ett enda dåraktigt år till att fortsätta sina nuvarande ansträngningar att rasera vår nation, och civilisationen i stort; förändringen måste ske med ens, och genast. Det finns ingenting bra med hans nuvarande ekonomiska politik över huvud taget. Vi riskerar egentligen ingenting när vi bemödar oss om att få honom att ändra sitt beteende; hela mänskligheten kan bara vinna det som mänskligheten i stort nu inte har råd att förlora.

Du frågar mig: "Kommer han att ställa upp på detta?"

Han kommer att göra det om medborgarna och institutionerna i vårt USA är fast beslutna att inte ge honom något annat val. Alla världens nationers framtid hänger nu på ett sådant förhållandevis omedelbart ingripande, från vårt USA, för att snabbt och med ens ändra den här presidentens agerande, om inte annat så för att din syster inte ska råka hamna i en gaskammare nånstans.

Den gången försäkrade man att "det kan inte hända", men det hände i alla fall. Nu säger vi att det var Hitlers fel, och det har vi rätt i; men vi borde också ha tagit itu med den kraft som skapade Adolf Hitlers regim, samma brittiska monarki som står bakom prins Philips Världsnaturfond i dag, en monarki som vi i USA senare var tvungna att rädda som priset för att världen skulle befrias från britternas skapelse Adolf Hitler, den gången.

Hur Barack Obama och Adolf Hitler än skiljer sig åt finns det ingen egentlig skillnad mellan den socialpolitik som president Obama nu har styrts in på av sådana kräk som Larry Summers och Peter Orszag, och Hitler-regimens såväl avsikter som konsekvenser då. Den här gången är det inte bara de europeiska judarna, ungrarna, polackerna, ukrainarna och ryssarna, och gamla och sjuka i allmänhet, som är de avskräckande offren för vidriga brott mot mänskligheten, utan också din egen amerikanska granne med lätt feber, eller en behandlingsbar skada, i huset bredvid. Den politik som Obama själv säger sig förespråka är folkmordsmässig till sin intention enligt samma standard från tiden för andra världskriget. Folkmord och slaveri har faktiskt varit det brittiska imperiets kännemärke, och är det fortfarande på den afrikanska kontinenten, och för de arabiska offren för Londons Sykes-Picot-program för marknadsföring av oljan i Sydvästasien, än i dag.

I ett par nyskrivna artiklar har jag lagt fram den skildring av historien som skänker insikt i det nu rådande, finansoligarkiska imperiesystemet, populärt kallat det "brittiska imperiet", ett imperium som annars är känt som en fortsättning av den venetianska formen av finansoligarkiskt styre i den specifika traditionen från Paolo Sarpis imperieliberalism.

Den enda räddningen för planeten undan de hotande farorna i detta ögonblick är det nationalekonomiska s.k. amerikanska systemet, som är ett kreditsystem, till skillnad från de i grund och botten alltid imperialistiska, rent monetaristiska penningsystemen. Endast kombinationen USA, Ryssland, Kina och Indien kan samverka till att bilda den första kärnan som behövs för att rädda hela planeten från att sjunka rakt ned i helvetet.

Nationerna i det kontinentala Väst- och Centraleuropa är tyvärr inte fria, för ögonblicket, att medverka i grundandet av det nya internationella kreditsystemet mellan samverkande suveräna nationsstater. För ögonblicket har den sista resten av verklig suveränitet bland nationerna i Väst- och Centraleuropa sugits ner i imperiehelvetet, genom de initiativ som togs av Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher och hennes ledande kumpaner, USA:s president George H.W. Bush och Frankrikes anti-gaullistiske president François Mitterrand. Bara om överenskommelsen som då slöts mot Tyskland och andra nationer på den väst-, central- och östeuropeiska kontinenten rivs upp, kan någon av dessa nationer nu bli fri att återta sin suveränitet över sina både in- och utrikespolitiska angelägenheter.

Det finns många dumma människor, inklusive många i mycket höga befattningar, som i ren okunnighet talar om USA som att det skulle ha övertagit rollen som imperium i det anglo-holländsk-liberala monetaristiska systemet. Men faktum är att det enda rådande imperiesystemet på den här planeten nu är det monetaristiska imperiesystem som har sitt säte i London, med "frihandel" som ledstjärna i teori och praktik.

Det finns bara två system att välja mellan. Det ena är ett system med nationsstater som var och en är fullkomligt suverän. Det andra, den suveräna nationsstatens fiende, benämns monetarism, eller frihandel. Imperiemakten som måste krossas, om någon enda nation ska kunna bli suverän igen, är monetarismen i alla dess former.

Monetarism innebär ett system där penningvärdena är frikopplade från nationell suveränitet, och därmed utgör den imperiemakt som alla nationer som accepterar monetarismen är underkuvade under såsom varande dess rena kolonier.

Vad gäller den nuvarande världskrissvindeln beror den helt och hållet på föreställningen att monetaristiska fordringar har företräde framför ländernas ekonomier. Ett gäng landsförrädare på centrala poster i USA:s regering och Federal Reserve-system har faktiskt agerat som medbrottslingar till en främmande monetaristisk finansmakt, en makt att plundra och ruinera många nationer som borde ha varit suveräna, inbegripet vårt eget USA.

I det avseendet, och i den meningen, är den politik som nu förs av USA, under rådande omständigheter, landsförrädisk till sina konsekvenser, konsekvenser som kanske rentav är den medvetna avsikten hos de avskyvärda dårar som låtit denna situation uppstå.

I den här meningen är jag en äkta patriot till vår republik. Kan du ärligt säga detsamma om dig själv.