Obama kanske inte är "Den Utvalde"

Efter Barack Obamas möte med två dussin prominenta ekonomer, vid sin återkomst till USA, måste sannolikheten för att Obama någonsin faktiskt kan bli president allvarligt betvivlas. I något som kan beskrivas som en tidig "oktoberöverraskning" delade den republikanske kandidaten John McCain ut ett potentiellt dödande politiskt slag mot Obamas attraktionskraft. Ett lika förödande omdöme om Obamas mentala tillstånd gavs av Washington Posts Dana Milbank.

Samtidigt har en reklamfilm som McCain-kampanjen publicerat på temat "Den Utvalde" åsamkat stora synliga skador för Obamas image, ett slag som måste betraktas som en förvånande tidig "oktoberöverraskning" från republikanerna.

Det minsta man kan säga är att det finns en väldigt stor grad av sanningsprägel hos dessa och liknande karakteriseringar av de illavarslande defekterna i Obamas offentliga framträdanden så här långt. Att han svänger sig med attityden att "jag är herren på täppan", är den mildaste av de uttalade bekymren gällande Obamas nuvarande, euforiska sinnestillstånd.

Frånsett dessa psykologiska kartläggningar av senator Obama som figurerar i massmedierna, har inget uppenbarat sig i tryckt form från Obama-kampanjen som skulle erbjuda någon form av genmäle till realiteten av den just nu framrusande, globala finansiella sammanbrottskrisen, som för närvarande slungas fram genom det internationella systemet mot en nu hotande snar kollaps av världsekonomin som helhet. Det skulle inte vara oskäligt att känneteckna Obamas kampanj så här långt som ett "vindägg". Att McCains kampanj verkar dregla av lystnad, med högtflygande förväntningar, så länge som Obama fortsätter med sin, uppriktigt sagt, dåraktiga nonchalans för dessa frågor, är förståeligt.

Vad som borde oroa oss

Naturligtvis är senator Obama inte någon ny Adolf Hitler. Sättet som intressen med centrum i London på 1920-talet styrde utbildningen och valet av Adolf Hitler som en framtida ledare, är det bästa kända exemplet på det särskilda sätt som marionettartade, konstgjorda ledare ibland skapas från personer som i normala fall skulle tyckas vara ytterst olämpliga för en sådan roll.

Det är på denna aspekt av Obamas bakgrund som skaparna av den nämnda McCain-videon koncentrerat sin attack. Det är på denna sida av Obama som Dana Milbank på Washington Post fäst sin uppmärksamhet.

Det är viktigt att här lägga till ytterligare en punkt.

När man har att göra med kriser som denna, är det viktigt att betrakta den berörda personligheten från samma känslomässiga ståndpunkt som för förhållandet mellan patient och terapeut inom psykiatrin. Patienten måste betraktas som ett offer av sitt tillstånd. Avsikten måste vara att såväl hjälpa patienten som de sociala omständigheter som förorsakat patientens problem. Målet får inte vara att "döda", utan att "bota". Detta betyder inte att få fram en person som är lämpad för den position som han siktar på, utan att sikta på ett resultat som faktiskt skulle vara till nytta för såväl denna person som det samhälle som han, eller hon, befinner sig i. I vårt fall handlar det om USA, som under de nuvarande omständigheterna hotas av undergång.

I fallet Obama måste vi ta hänsyn till två avgörande faktorer. För det första vilka illvilliga intressen, såsom de i Storbritannien, som har valt ut honom och använder honom som ett förgängligt verktyg för sina ändamål. För det andra att förse senatorn med en säker utväg från den situation han har försatts i av dessa illvilliga intressen, såsom den brittiske agenten George Soros och Felix Rohatyn, som skapat den knipa som både senator Obama och USA nu sitter i.

Det ska erkännas att senator McCain har uppenbara problem, vilket gör att man inte kan rekommendera att välja honom; det mest brådskande problemet är emellertid fallet Obama. Botemedlet består av att hålla båda partiernas nomineringar öppna för att överväga trovärdiga alternativ, i stället för att redan nu låsa sig fast vid ett val, i endera fallet. Vi har ännu en månad på oss att undersöka alternativen. Låt oss inte störta oss in i något förhastat beslut; särskilt inte nu -- i augusti månad -- då tumultartade utvecklingar, som nästan ingen skulle kunna föreställa sig, är på väg att uppenbaras.