Nytt Bretton Woods: Rysslands roll i en återhämtning

En falsk bild av Franklin D. Roosevelts Bretton Woods-system lanserades nyligen i Modena, Italien, av ett par välmeriterade kappvändare, Jonathan Tennenbaum och Paolo Raimondi. Deras helt och hållet avsiktliga bedrägeri var riktat mot både viktiga ryska vetenskapsmän och framstående italienska politiker. Detta bluffmakarpar, som de senaste åren kan sägas ha gått över till "den andra sidan", företrädde en liten, London-orienterad krets bluffmakare som har bjudit ut sig till försäljning i jakt på anställningar och berömmelse som brittiska euro-oligarkiska underrättelsekretsar skulle förse dem med. Metoden som användes av detta bluffmakarpar för att bedra de ryska och andra inbjudna gästerna, var att helt fräckt utge sig för att i nuläget jobba ihop med mig.

Ett ansenligt antal deltagare i denna tillställning i Modena har sedan dess sagt sig vara chockade över upptäckten att de låtit sig luras av de speciella kanaljerna Tennenbaum och Raimondi. Den följande utläggningen kommer förhoppningsvis att tjäna som någon form av kompensation för dem, för den pinsamma belägenhet de försatts i av detta bluffmakarpar.

Ämnet för de följande sidorna i denna redogörelse gav sig annars av det sätt på vilket de ifrågavarande ryska deltagarna, varav några riktigt framstående, lät sig föras bakom ljuset. Botemedlet mot att de blivit utnyttjade på detta sätt erbjuds på de följande sidorna, som en korrigering av den bristande förståelse för Roosevelts faktiska Bretton Woods-reform som tillställningens arrangörer visade. Denna korrigering från min sida kommer att fylla igen en kunskapslucka i denna fråga hos de nutida europeiska makthavare som är födda efter slutet på det stora kriget 1939-45. Målsättningen är att sprida kunskap om vad som faktiskt krävs för en nutida motsvarighet till det förslag som president Franklin D. Roosevelt initierade på Bretton Woods-konferensen 1944.

Det som vållar svårigheter för särskilt vissa ryska experter är att de ofta har fallit offer för felaktiga antaganden av den typ man kan förvänta sig som en följd av en tidigare, pro-marxistisk indoktrinering i Adam Smiths brittisk-imperialistiska monetära dogm. Därför har också de flesta européer i dag en benägenhet att motsätta sig en kompetent förståelse av president Franklin D. Roosevelts faktiska intentioner, och känner inte till den leibniziska fysisk-ekonomiska vetenskap som låg till grund för utformningen av det hamiltonska kreditsystem som president Roosevelts intentioner föll tillbaka på.

Det är alltså viktigt att jag bringar klarhet i dessa angelägenheter, till nytta inte bara för ryssar, utan också för de flesta andra patriotiska européer, och även för framstående personer i dag i Nord- och Sydamerika. Ekonomi är ett väldigt speciellt ämne i den meningen att alla praktiserar det, men nästan ingen i regeringsställning i hela världen i dag har någon egentlig förståelse av vad det är som de faktiskt praktiserar.

Förord: Dollarn är fortfarande mäktig

Men, den är inte allsmäktig.

Det som tydligast visar på behovet av en reform av det nuvarande, hopplöst bankrutta internationella finanssystemet är de omedelbara problem som den senaste tidens fallande dollarkurs innebär för Kina. Och utan Kinas medverkan kan ingen framgångsrik reform av det nu redan bankrutta världssystemet genomföras av någon del av världen i detta läge.

Utmaningen som huvudstäder runt om i världen har att hantera är, med en annan formulering: "Vad händer med USA:s dollarskulder till Kina?" Utan ett paritetssystem som bygger på den ungefärliga nuvarande fysiska substansen i de USA-dollar som Kina innehar som fordringar, skulle ingen framgångsrik återhämtning från den nuvarande världsekonomiska sammanbrottskrisen vara möjlig. Utan en reform av den typ som kräver det samarbete som jag har specificerat att USA, Ryssland, Indien och Kina bör inleda, finns ingen möjlighet att undvika att hela planeten går in i en långvarig ny mörk tid för hela mänskligheten.

Dessutom, även om det vore önskvärt att endera Ryssland, Kina, Indien eller andra nationer skulle pressa på USA att initiera den Nya Bretton Woods-reform som jag har föreslagit, så är det absolut nödvändigt att denna reform av internationella institutioner faktiskt initieras som ett erbjudande från USA. Skälen till denna oundgängliga roll som USA måste spela ligger inte bara i det faktum att "dollar" betyder "de stora skulderna i världssystemet"; det betyder också att det endast är USA:s konstitution som erbjuder den lätt åtkomliga mekanism varigenom ett Nytt Bretton Woods-system av den nödvändiga karaktären faktiskt kan införas som en internationell fördragsorganisation.

Den självklara sannolika invändningen mot det som jag just sagt, skulle uttryckas av frågan: "Vad händer om USA inte kommer med ett sådant erbjudande?"

Även om förslag om ett "Nytt Bretton Woods" från Ryssland, Kina och Indien inte kan bli framgångsrika utan USA:s samtycke, så kommer framläggandet av dessa förslag i den westfaliska fredens anda, av dessa och andra nationer, att ha en kraftig, kanske oundgänglig inverkan i att trycka på USA i riktning mot att ta det nödvändiga initiativet till ett samfällt agerande.

Det enda kompetenta svaret på denna fråga, som många kanske undrar över, är att ett misslyckande att driva igenom denna reform nu, skulle betyda att vi alla antingen faktiskt hamnar i det helvete som vi har ordnat åt oss själva, eller att vi dömer flera kommande generationer på den här planeten till att genomlida något som grovt sett liknar detta. Kampanjen för ett "Nytt Bretton Woods" är följaktligen som ett av dessa slag i ett redan påbörjat stort krig där inget godtagbart val gives mellan antingen en westfalisk seger i politiken, eller så har planeten redan gått in i en ny mörk tid.

Ibland, precis som inom naturvetenskapen, är det naturen själv som ställer oss inför sådana val: I det här fallet gör regeringarna klokt i att bestämma sig för att göra det i rättan tid, eller så finns kanske dessa nationalstater inte kvar länge nog att hinna leta efter alternativ. Liberaler av den allmänna sort som den förträfflige engelske patrioten Jonathan Swift gjorde narr av, godtar förvisso inte sådana vetenskapligt grundade krav med bibehållen värdighet, på det sätt som Benjamin Franklins föregångare och beskyddare Increase och Cotton Mather i Massachusetts gjorde. För den händelse att det anglo-holländska liberala arvet från Paolo Sarpi skulle få överhanden i dag igen, kan mänskligheten således lämnas utan något annat hoppfullt val än att blicka långt in i den kanske avlägsna framtid då liberalismens moderna sofism har eliminerat sig själv från den mänskliga ekvationen, och mänskligheten äntligen blir fri från det som har blivit den oändligt tröttsamma, fortsatta existensen av det moraliska fördärv som Sarpi-varianten av den anglo-holländska liberalismen är.

Det speciella problemet i dagens värld är att det moraliska och vetenskapliga förfallet i den trans-atlantiska världen, särskilt på det norra halvklotet, från 1968 och framåt, har fått till följd att kompetent kunskap om de fysiska och övriga förutsättningarna för en lyckad form av ekonomi numera är sällsynt, om den alls är efterfrågad, inom den filosofiskt liberala generation med typisk medelklasstillhörighet som föddes mellan krigsslutet 1945 och upptakten 1958 till den så kallade Kubakrisen 1962.

Kort sagt: Det är hög tid för många nationer att faktiskt, med en gång, bli vuxna på riktigt. Dollarn har onekligen förlorat mycket i värde sedan den 31 juli 1971; men denna valutas unika potential som reservvaluta kvarstår, även om -- just för tillfället -- USA egentligen inte längre äger den.


Läs hela uppsatsen:
http://larouchepub.com/lar/2008/3535russias_role.html

Mer om LaRouches Nya Bretton Woods

Stöd Helga Zepp-LaRouches upprop som ska presenteras för FN:s generalförsamling


Den ryska rymdfarkosten Sojuz på väg från den Internationella rymdstationen i april 2006.
(Foto: NASA)