Nordiska länkar till det eurasiska uppsvinget

Freden i Korea öppnar Asien för Norden

Ju mer tiden går efter murens fall i Europa, desto mer inser man hur mycket samarbete som denna mur blockerade. Nu när muren i Korea håller på att brytas ned, ser man vilka enorma möjligheter som öppnas.

Den 10 december 2002 hade minorna i den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea röjts för två järnvägssträckningar och vägar. De korta sträckorna byggs nu snabbt färdigt. Först blir den östra kustvägen klar och där planeras till slutet av december det första tåget på 50 år gå mellan de båda staterna. Järnvägsexperter från Ryssland gör nu en inspektionsresa för att planera upprustningen av den nordkoreanska järnvägslinjen till Ryssland för att förbinda den transkoreanska järnvägen med den transsibiriska.

Sydkorea förbereder sig intensivt för att utnyttja de nya möjligheterna. I Moskva förhandlar man om att kopplas in på de planerade "energibroarna" från Ryssland. Det gäller främst två 4 100 km långa gasledningar som ska börja byggas 2005 från området vid Bajkalsjön genom Mongoliet till Peking i norra Kina. Om dessa ledningar dras genom Nordkorea till Sydkorea och Japan, skulle enbart transfereringsavgifterna till Nordkorea räcka för att finansiera ett nytt gaseldat kraftverk och upprustning av hela landets kraftledningsnät, och ge gas till energi och konstgödsel.

Hökar flaxar i porslinsbutiken

Samtidigt som detta pågår stoppar USA, Japan, Sydkorea och EU från och med december sina oljeleveranser till Nordkorea. Det är krigshökarna med USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld i spetsen som krävt detta och kört ned det i halsen på sina allierade. Ursäkten för detta anges vara det nordkoreanska budskapet att landet anser sig ha rätt att ha kärnvapen. Den verkliga avsikten är att stoppa den transkoreanska järnvägen.

Järnvägsbyggena tog fart i september när USA var upptaget med Irakfrågan och grannländerna bestämde sig för att Koreakrisen inte skulle få användas för att splittra Ostasien. Transkoreajärnvägen är den felande länken för att via Pusan i Sydkorea dra in Japan på den Nya Sidenvägen, och skapa en järnvägsförbindelse hela vägen från Japan till Rotterdam, vilket skulle kunna få Eurasien att växa till en ekonomisk stormakt. Enligt den paranoiska nya amerikanska säkerhetsdoktrinen, som Rumsfeld drev igenom i september, ses framväxten av en sådan ekonomisk stormakt som ett hot mot USA:s intressen och anledning till förebyggande krig.

Amerikanska hökar försöker på alla sätt stoppa järnvägsbygget. Den amerikanske befälhavaren över den demilitariserade zonen drog löje över sig när han hävdade att minröjningen och järnvägen gjorde det möjligt för (det svältande) Nordkorea att invadera Sydkorea.

De hårdhänta och genomskinliga amerikanska metoderna att hindra freden att bryta ut, speciellt inför det sydkoreanska presidentvalet den 19 december, har givit näring åt en protestvåg utan like i Sydkorea. Det som tände gnistan var en olycka där två koreanska skolflickor blev påkörda av amerikanska soldater och omkom. Soldaterna frikändes av amerikanska myndigheter. Vad som började som en liten vänsterprotest, har nu vuxit till ett nationellt krav att amerikanska soldater i fortsättningen ska dömas av koreanska domstolar. Det har gått så långt att det blivit opatriotiskt att dricka coca-cola och äta på McDonald's och slagdängan "F***ing USA" dånar i etern.

Sydkoreanerna tar på detta sätt en strid för samma sak som nordkoreanerna har erbjudit USA. Nordkoreas uttalande att man ansåg sig ha rätt till kärnvapen, framfört till den amerikanske statssekreteraren James Kelly den 3-5 oktober, var nämligen kombinerat med ett erbjudande att börja förhandla med USA. Kelly översatte detta till att Nordkorea hade erkänt att man hade ett illegalt kärnvapenprogram, och bortsåg helt från att Nordkorea föredrog ett fredsavtal som kunde göra slut på det krigstillstånd som rått sedan Koreakriget för 50 år sedan. Detta permanenta krigstillstånd har varit en modell för hur den utopiska H.G. Wells-fraktionen i det amerikanska militär-industriella komplexet vill styra världen. Ett fredsavtal som undanröjer grunden för den amerikanska militära närvaron i Korea, skulle underminera hela den nya amerikanska säkerhetsdoktrinen just när den sjösatts.

Finland medlar åt EU

Sverige och Finland har som de enda västeuropeiska länderna länge upprätthållit diplomatiska förbindelser med Nordkorea. Därför har det blivit så att Finland har fört fredsförhandlingar för EU:s räkning på Koreahalvön. Det var också därför som det var möjligt för Göran Persson att som första västerländske statsminister besöka Pyongyang och i ett kritiskt läge föra dessa förhandlingar framåt.

Samtidigt har Finland styrt över sin import från Sydkorea på Transsibiriska järnvägen (med båt från Sydkorea via Vladivostok/Nachodka) och därigenom blivit en avgörande faktor för att hålla liv i det ryska järnvägsnätet och nu utveckla dess fjärrtrafik.

Transsibiriska järnvägen har också från Narvik i Norge återlanserats som en del av den Norra öst-västliga fraktkorridoren (NEW). Den förbinder USA:s östkust den rakaste vägen - över Narviks hamn, Malmbanan, Finland och Transsibiriska järnvägen - med Centralasien och Kina. I det nya eurasiska samarbetet har nu Kinas regering bestämt sig för att satsa på Norden och ordnat ett speciellt seminarium om NEW-korridoren i samarbete med den internationella järnvägsunionen (UIC). Seminariet hölls den 9-10 december i Peking med representanter för de viktigaste intressenterna, däribland svenska Banverket.

Fraktsamarbetet med Norden genom Eurasien kommer att få ett stort uppsving genom den transkoreanska järnvägen. De drygt tio dagar som det tar att frakta godset med järnväg från Stilla havet till finska gränsen är två-tre veckor snabbare än med sjötrafiken. Det betyder att Sydkorea, som är en av Asiens stora exportnationer, kan ge ordentligt liv åt Transsibiriska järnvägen. Potentialen ökar ju mer det ekonomiska samarbetet mellan Japan, Koreahalvön och norra Kina byggs ut.

Norra Asien på andra sidan jordklotet kan via Transsibiriska järnvägen och Norden kraftigt öka sitt ekonomiska utbyte med Västeuropa. Med NEW-korridoren kan den nordamerikanska ostkusten också få Nordasiens varor den rakare och snabbare vägen via Norden.

(Ny Solidaritet, december 2002)