Nicolaus Cusanus: Den stridbare fredsmäklaren

Nicolaus Cusanus, född 1401, var så "modern" att hans idéer ännu inte har förverkligats. Tänk om hans tankar om trosfred kunde tillämpas i Mellanöstern!

För 600 år sedan föddes universalgeniet Nicolaus Cusanus i den tyska staden Kues, i dag Bernkastel-Kues, i Moseldalen. Till hans ära har konferenser, konserter och andra tillställningar arrangerats världen över för att sprida kunskap om denne märkvärdige mans verk. Cusanus är nämligen långt ifrån lika känd som sin efterföljare, Leonardo da Vinci!

Den som väl börjar sätta sig in i Cusanus' tankevärld fascineras av hans mänskliga godhet och livsglädje, och upptäcker snart att han har oändligt mycket att ge på livets alla områden. Det är naturligtvis svårt för oss nutidsmänniskor att sätta oss in i hur människor levde på den tiden, och hur en person som Nicolaus Cusanus lyckades skriva ned sina tankar och förslag under de mest omöjliga förhållanden.

Hur såg världen ut i början av 1400-talet? De allra flesta människor var fattiga, kunde inte läsa och skriva, och dog mycket unga. Ett fåtal åtnjöt någon form av bildning. Det fanns inga bilar, inga telekommunikationer. Nicolaus själv kom inte från en fattig familj, hans far var en välsituerad flodskeppare. På den tiden var det mycket ovanligt att barn till borgare gjorde karriär i kyrkans tjänst - och kyrkan på den tiden var nästan allt. Den moderna nationalstaten fanns inte. Det andra som dominerade människornas liv, förutom kyrkan, var adelsfamiljerna, och det var adelsmän som innehade de allra flesta höga posterna inom kyrkan.

Men Cusanus bröt detta mönster. Genom sin intellektuella skärpa och förhandlingsförmåga blev han en uppskattad, och samtidigt kontroversiell, man i kyrkopolitiken. Som tänkare var Cusanus så "modern" att hans idéer ännu i dag inte har förverkligats. Ett slående exempel är hur Cusanus argumenterar för trosfred mitt i det brinnande kriget mellan muslimer, barbarer och kristna. Hans tankar är i högsta grad aktuella. Tänk om de stridande parterna i Mellanöstern skulle bryta med de intressen utanför området som vill ha krig, och sätta sig runt ett förhandlingsbord i samma stil som Cusanus föreslår i sin dialog "Om trosfred"?

Mellanöstern och trosfred

När Konstantinopel (i dag Istanbul), som var den östromerska kyrkans huvudsäte, föll för turkarna 1453, reagerade Cusanus på den meningslösa förstörelsen och den växande militansen inom den kristna kyrkan med att skriva dialogen "Om trosfred". Den börjar med ett konstaterande:

"Nyligen förekom ohyggliga grymheter under turkarnas konung i samband med erövringen av Konstantinopel."

Sedan blir Cusanus personlig: "När en man som tidigare besökt dessa trakter underrättades härom, blev han så upptänd av iver för Gud att han under ihärdigt suckande bönföll alltings Skapare att han i sin godhet måtte hejda de förföljelser som härjat mer än vanligt på grund av religionernas olikartade heliga bruk."

Under den tid då Cusanus var djupt engagerad i försöken att ena de öst- och västromerska kyrkorna, hade han också besökt Konstantinopel och intresserat sig för islam. I "Om trosfred" föreslår Cusanus att "denna världs mest ansedda män" skall församlas i Jerusalem för att förhandla fram trosfred.

"Och då alla som utövar eller lider sådan förföljelse", låter Cusanus Guds ord säga, "inte drivs därtill av något annat skäl än att de tror att detta gagnar deras frälsning och att de gläder sin Skapare på detta sätt, har Herren förbarmat sig över folket. Han blir nöjd med att all olikhet i religionerna genom alla människors gemensamma överenskommelse enhälligt återförs till en enda och framdeles osårbar religion."

I Cusanus' dialog deltar nästan tjugo personer från olika religioner och folkslag i fredsförhandlingen: en grek, en italienare, en arab, en indier, en kaldé, en syrier, en perser, en turk, en tysk, en tartar, en armenier, en jude, en fransman, en skyt, en böhmare, en engelsman och en spanjor.

Detta var i sanningens namn ett vågat tilltag av Cusanus! Inkvisitionen hade börjat redan på 1100-talet, och tillämpades med full styrka framför allt i Spanien under 1400-talet. Allt oliktänkande (kätteri) bestraffades hårt. Och här kommer Cusanus (han får inte bara behålla sitt huvud, han blir senare, 1459, utsedd till generalvikarie i nio månader för påve Pius II, Piccolomini), och föreslår att man i stället skall diskutera sig fram till en trosfred, inte bara med judar och muslimer, utan även med råa hedningar!

"Aktivisten" Cusanus

Men Cusanus' trosfred kan inte uppnås hur som helst. I dialogen utvecklar Cusanus en kommunikation mellan de olika deltagarna om det högsta och bästa som mänskligheten eftersträvar. Det är inte riterna som är viktiga, utan att söka sanningen om det goda. På denna punkt var Cusanus egentligen en riktig "aktivist". Människans förbindelse med Gud måste stärkas genom hennes intellektuella verksamhet.

Vi kan avläsa hur Cusanus på ett mycket handfast sätt grep in mot adelsväldet över kyrkan under sina år som biskop i Brixen, i nuvarande Tyrolen. Han tillträdde detta ämbete 1452. Cusanus var ingen vän av hyckleri och skörlevnad, i synnerhet inte under klostrens täckmantel. Han tyckte att kyrkans män och kvinnor skulle leva upp till sina ideal och föreskrifter, och kämpade för rättvisa och sedlighet.

Allt annat än sedliga förhållanden rådde på det benediktinska nunneklostret i Sonnenburg. I själva verket fungerade klostret som ett lyxhotell för adelns ogifta damer. Cusanus vägrade att kompromissa med hertig Sigmund av Österrike, som också var greve av Tyrolen. Sigmund var adelns skyddsherre för kyrkan i Brixen. Cusanus grep in för att återställa den ordning som borde råda på ett kloster, och ingripandena gällde inte bara Sonnenburg. Det hela ledde till en strid på liv och död mellan adeln och kyrkan som Cusanus förlorade. Under dramatiska omständigheter lyckades han i juni 1457 sätta sig i säkerhet på borgen Buchenstein i Dolomiterna, och när Piccolomini valdes till påve 1458, kallades Cusanus till Rom.

Mitt under sina ovärderliga insatser för trosfred, ägnade sig Cusanus åt vetenskapliga studier. Genom att gå tillbaka till antikens och den arabiska renässansens tänkare, fylldes han av idéer om hur människan skulle kunna ta naturens krafter i sin tjänst. Han uppfann glasögonen, och mycket, mycket mer!

Cusanusrenässans

Som tur är växer en Cusanusrenässans fram i världen. Det verkar nästan som om Cusanus lyckas "smitta av sig" till de människor som börjar studera hans skrifter! I Sverige bidrar Birgit H. Helander till spridningen av Cusanus' idéer med mycket bra översättningar och artiklar. I Tyskland finns ett Cusanussällskap som engagerat sysslar med att samla ihop och ge ut Cusanus' skrifter på tyska (Cusanus skrev på latin). Internationellt har Schillerinstitutet sedan länge också bidragit till att öka intresset för denne store tänkare.

En av Schillerinstitutets många kulturgrupper, Tellgruppen i Hannover, har arbetat fram ett dramatiskt program om Cusanus' liv. Det har framförts i Berlin, Hannover och nu senast i Cusanus' alltjämt bevarade födelsehus i Bernkastel-Kues. "Tellgruppen entusiasmerade med sitt sökande efter visheten", skrev den regionala tidningen Trierischer Volksfreund om uppförandet. Ett av Tellgruppens intressanta grepp var att visa sambandet mellan Cusanus' idéer om ekumenik och hur Gotthold Ephraim Lessing senare belyser samma problematik i sitt verk "Nathan den vise".

På Schillerinstitutets konferens i maj i år talade Helga Zepp-LaRouche, Schillerinstitutets internationella ordförande, om Cusanus' begreppsvärld, framför allt om innebörden av "motsatsernas sammanfallande". När människans fakulteter får lov att arbeta, när hon engagerar sig för "det gemensammas bästa", då går det att komma överens, även om olikheterna (meningsskiljaktigheterna) är till synes oöverstigliga.

Cusanus på svenska:
• Om trosfred, Birgit H. Helander, Åsak 1985
• Gudsseendet, Birgit H. Helander, Artos 1999
Om den fördolde guden, William C. Jones, Ny Solidaritet dec. 1988

Om Cusanus:
• "Enheten i mångfalden enligt Nicolaus Cusanus", en idéhistorisk orientering av Birgit H. Helander, Artos 1999.
• Schillerinstitutets tidskrifter på engelska och tyska, Fidelio och Ibykus, har båda gett ut specialnummer om Cusanus i år.
• Dessutom finns på engelska boken "Toward a New Council of Florence: On the Peace of Faith and other works by Nicolaus Cusanus", utgiven av Schillerinstitutet
• "Honoring Nicolaus of Cusa: A Dialogue of Cultures", Helga Zepp-LaRouche, EIR 6 juli 2001.