Nato spelar högt med en ny Kubakris

Nuvarande politik från Obama, Cameron, Nato, EU och tyska förbundskanslern Angela Merkel riktar in sig på ett enda mål: Putin ska jagas från makten genom regimskiftespolitik. I detta är alla medel tillåtna: Försök att utifrån så färgglada revolutioner i inte bara Ukraina, utan även Ryssland; upptrappade sanktioner och ekonomisk krigföring med målet att ruinera ryska ekonomin och störta Putin; ständigt fortsatt militärisk expansion och upprustning av Nato. Dessa åtgärder utgör i kombination ett ”chicken game”, där man ska få motståndaren att frivilligt kapitulera i ljuset av den uppvisade irrationaliteten. Det är en lek med den termonukleära elden som kan sluta med allas vår utplåning.

På sin hemsida Conflicts Forum citerar forne MI6-medarbetaren Alastair Crooke i sammanhanget en av de tre medlemmarna i John F. Kennedys krishanteringsråd under Kubakrisen, William Polk, vilken nyligen varnade för att vi idag befinner oss i samma eskalationsspiral som då, som kan leda till krig på riktigt. Enligt Polk råder samma dynamik som då: Oförmågan att ta in hur andra sidan omvänt betraktar oss, vägran att acceptera den andres ”sanning” och dennes subjektiva erfarenhet av historien, eller åtminstone erkänna att det någonstans därute skulle kunna finnas en annan sanning än ens egen.

Polk påminner om att det var stationeringen av dygnet runt stridsberedda och atombestyckade jupiterrobotar i Turkiet riktade mot Sovjet¬unionen som då föranledde dem att i sin tur stationera robotar på Kuba. Samt att USA, tvärtemot dagens populära version, inte alls tvingade Chrusjtjov på knä genom hot om hemskheter, utan att bägge länder tyst och stilla drog tillbaka sina robotar. Bakom detta låg tvärtom amerikanernas insikt att en fortsatt upptrappning skulle ha lett till ett förintande kärnvapenkrig. Polk varnade för att exakt samma konfrontationsmönster spelas upp idag och att de ansvariga uppenbarligen inte lärt sig någonting alls av historien.

Chicken game bygger på att två bilar i maxhastighet kör mot varandra och den som väjer först, då han tror att den andre är galen, förlorar. Fortsätter bägge köra har bägge visserligen bevisat sitt mod men dör trots det på fläcken.

Precis den ”strategin” kritiserade ryske utrikesministern Lavrov den 22 november inför Utrikes- och försvarspolitiska rådet i Moskva. Väst stöder helt och fullt extremisterna i Ukraina och har sålunda själva övergett principen om demokratiska val. Det som i stället kommit ur detta är ett chicken game med Ryssland för att se vem som först tappar nerverna. ”Mobbarnas” avsikt är att få Ryssland att vika sig först och tvinga landet att se på när ryssarna och den ryskspråkiga befolkningen i Ukraina förnedras.

Frågan är hur länge Putin och ryska regeringen kommer behålla nerverna. Hittills har alla löften brutits, att inte utvidga Nato till Rysslands gränser. Tvåsiffriga miljardbelopp har lagts på att med betalda aktivister störta rysslandvänliga eller neutrala regeringar i Östeuropa i ”färgglada revolutioner” – en strategi som ryska och för övrigt också kinesiska militären karaktäriserar som irreguljär krigföring.

På skandalöst sätt stöddes en nazistkupp i Kiev den 21 februari 2014, i vilken Victoria Nulands favorit ”Yats” blev premiärminister. Nazisternas övergrepp mot ukrainska befolkningen ignorerades och när befolkningen på Krim som reaktion på händelseutvecklingen slutligen i en folkomröstning beslutade sig tillhöra Ryssland skallade en sedan dess aldrig tystnande fariséerkör, att folkomröstningen förstört rättsordningen i Europa.

När ryska regeringen nyligen lämnade in en resolution till FN:s generalförsamling, som vädjade till regeringar att fördöma förhärligandet av nazi-ideologin och förnekelsen av nationalsocialisternas brott, röstade endast tre länder mot – USA, Kanada och Ukraina – medan EU-länderna lade ned sina röster! Att EU-länderna intar denna hållning är talande.

Det uppenbara ytterligare problemet består i att ingen Kennedy denna gång sitter i Vita huset, utan Obama, som nyss avlägsnat sin försvarsminister Chuck Hagel från makten, då denne känt sig lojalare mot generalstaben, som är mer orienterad mot att undvika krig, än mot Vita huset.

Vi behöver en öppen och ärlig debatt om det strategiska läget och därutöver, vad vårt verkliga intresse är. Erbjudandet från Kinas president Xi Jinping till Obama, att USA och andra länder samarbetar med Kina och BRIKS i bygget av Nya sidenvägen och en ekonomisk nyordning, ligger fortfarande på bordet.

Åter till Ny Solidaritet: http://larouche.se/artikel/valpamflett-nej-till-nato-briks-en-vag-ur-kaoset