Monitor oktober 2012: USA-valet

Monitor oktober 2012, Innehåll:
1. Ledare: USA-valet handlar om att stoppa blödningen
2. Helga Zepp-LaRouche på Rhodos: En vision för mänsklighetens framtid
3. Ilska över Obamas lögner
4. Obama medskyldig till attentatet i Bengazi
5. Island ett steg närmare bankdelning
6. F.d. finansminister vill återinföra Glass-Steagall
7. Vänsterpartiet pressar på för bankdelning,

Fysisk ekonomi oktober 2012:
8. LaRouche representerad i internationellt forskningssamarbete för Försvaret av jorden - SDE,
9. Trycket för magnettåg i Sverige ökar

Monitor: Tryck som pdf

Fysisk ekonomi: Tryck som pdf

Monitor
1. Ledare: USA-valet handlar om att stoppa blödningenUSA-valet handlar om att stoppa blödningen

Lyndon LaRouche har gjort klart att det som valet i USA handlar om, är om vi kommer att hamna i ett nytt världskrig med kärnvapen eller ej. Med Obama i Vita huset är nya krig i Mellanöstern med flyganfall mot Irans kärnkraftsanläggningar ett faktum. Det är de flesta strategiska och militära kommentatorer i västvärlden mer eller mindre eniga om.

Det som de inte fattar är att detta krig egentligen inte handlar om Iran, utan om att kuva Ryssland och Kina. Dessa både stormakter och deras allierade skall tvingas rätta in sig i det brittisk-amerikanska imperiets nya världsordning, där varje rest av nationell suveränitet och självbestämmande, över både ekonomi och utrikespolitik, är utplånade. Ryssland och Kina har markerat att de inte tänker gå med på detta, både genom sitt agerande i FN:s säkerhetsråd angående Syrienkriget och genom tester av sin atomkrigsberedskap. Under Obama har USA, britterna och Nato flyttat fram sina militära positioner, i synnerhet sedan invasionen av Libyen förra året, med hjälp av sina nyfunna vänner, de islamistiska jihadisterna. Direkt därefter flyttades fokus mot Syrien och samma jihadistiska grupper flögs hastigt till Turkiet med hjälp av Natos vänner Saudiarabien och Qatar. Men då satte Ryssland och Kina ner foten i FN. Trots det fortsätter kriget med andra medel utan något slut på den religiösa blodspillan. Men det som kan välta kamelen är en attack mot Iran, som Israels premiärminister Benjamin Netan­yahu redan har lovat att göra, och som Obama har gjort klart att han kommer att stödja.

LaRouches krav på att Obama skall bort innebär inget stöd för Mitt Romney, som har minst lika stora krigsplaner och inga diplomatiska lösningar i sikte. Det som krävs är ett ledarskap och medborgarskap med idéer. Det är den rollen som LaRoucherörelsen spelar just nu i både USA och Europa.

Här hemma i Sverige och Europa fortsätter ekonomin att blöda, p.g.a. bankräddningspolitiken. Massor av fiktiva pengar pumpas in i ett bankrutt finanssystem, samtidigt som befolkningen och den reala ekonomin stryps med åtstramningar. Detta vansinne har gjort livet omöjligt för miljoner europeiska ungdomar och pensionärer. Ekonomins fysiska potential, i form av industrikapacitet, verktygsmaskintillverkning och utbildad arbetskraft, håller på att gå förlorad för alltid i vågen av nedläggningar och varsel, precis som vi förlorade den kärntekniska sektorn i den galna anti-kärnkraftspolitiken från 1980-talet till idag. "Experterna" säger att det är "lågkonjunktur" och den får man bara vänta ut, som om det vore en övernaturlig kraft som styr samhället. De "åtgärder" och "satsningar" som både regering och opposition föreslår är en droppe i havet. De föreslagna s.k. höghastighetsjärnvägarna Järna-Linköping och Mölndal-Bollebygd är ett plottrande som kommer att stå nationen dyrt. Att lägga ett nytt järnvägssystem ovanpå ett förfallande gammalt system är som att dra på sig ett par byxor genom att stoppa i huvudet först. Dessa förslag saknar vision och övergripande helhetssyn. Om Sverige skall ta sig ur transporturholkningen måste ett helt nytt system byggas från grunden. Detta kommer att visa sig mer effektivt, långvarigt och kostnadseffektivt, speciellt om vi satsar på framtidens teknik i form av magnetsvävartåg. Ett sådant projekt finansierat med kapitalbudgetmetoder utanför statens årliga budget, med lån från riksgälden med ingen eller låg ränta, kan få fart på Sveriges nu krisande bilindustri och dess underleverantörer igen. Tillsammans med byggandet av en miljon nya bostäder och nya kärnkraftverk kan Sverige skapa sin egen nya industriella revolution. Alla andra diskussioner riskerar att bli ett mycket farligt tidsfördriv.

Vi i Schillerinstitutet och LaRoucherörelsen vill därför samla alla som bryr sig om landet och världen till en dialog om idéerna som kan vara grunden för politisk aktion. Vi bjuder in dig till vår internationella konferens i Tyskland den sista helgen i november för att börja detta arbete. Läs Helga Zepp-LaRouches tal på Rhodos, på en konferens om en dialog mellan civilisationerna, som är underlaget för denna konferens!

2. Helga Zepp-LaRouche på Rhodos: En vision för mänsklighetens framtid

Helga Zepp-LaRouche, ordf. för det internationella Schillerinstitutet, höll detta tal på det avslutande plenarmötet för 2012 års World Public Forum Dialogue of Civilizations, som gick av stapeln på Rhodos den 4-7 oktober.

Mina damer och herrar!

Många viktiga frågor har behandlats här under dessa dagar, men jag tycker i likhet med prof. Dallmayr att vi inte kan avsluta den här konferensen utan att än en gång rikta uppmärksamheten på det faktum att vi som civilisation står på randen till ett kärnvapenkrig. Risken för ett militärt angrepp på Iran, en upptrappning av läget mellan Syrien och Turkiet, amerikanska hangarfartyg i västra Stilla havet nära de omstridda öarna, och Hillary Clintons uttalande att ett angrepp på dessa öar skulle aktivera försvarsalliansen mellan USA och Japan, den spanska regeringens beslut att medverka i Natos robotförsvarssköld, allt detta visar hur farligt läget är.

Under de senaste veckorna har alla tänkande människor blivit medvetna om att hela mänskligheten är hotad. Den mer eller mindre kontinuerliga politiken att "byta ut regimer", som efter Sovjetunionens fall har inneburit att man har "bombat Irak tillbaka till stenåldern", störtat Libyen ned i anarki, gjort Afghanistan till en mardröm och utsatt den sekulära staten Syrien för utländsk inblandning och religionskrig - den politiken kan genom ett militärt angrepp på Iran sätta hela världen i brand. Mellanöstern kan bli ett nytt Balkan, där rådande allianser precis som i upptakten till första världskriget leder till en storbrand. Det otänkbara kan bli verklighet: Att ömsesidigt garanterad förintelse inte längre verkar avskräckande, utan blir konsekvensen av ett krig där kärnvapen sätts in och utplånar mänskligheten. Inte vid någon eventuell tidpunkt i framtiden - utan inom de närmaste veckorna.

Dynamiken som driver krigshotet accentueras av det transatlantiska finanssystemets accelererande sammanbrott. Bernankes likviditetsexpansion, eufemistiskt kallad "quantitative easing III", är precis lika hyperinflationistisk som Mario Draghis "allt som behövs"-devis, dvs Europeiska centralbankens köp av statsobligationer utan begränsningar. Det hyperinflationistiska sedeltryckandet, i kombination med brutala åtstramningar - i rikskansler Brünings efterföljd - mot befolkningen och mot den reala ekonomin, har redan förkortat livet för miljontals människor i Grekland, Italien, Spanien och Portugal och hotar att kasta in Europa i en eldstorm av socialt kaos.

Mänskligheten håller på att krascha in i bergväggen i full fart. Frågan vi skyndsamt måste besvara, är om människosläktet inför hotet om sin egen undergång är intelligent nog att ändra kurs i tid, bort från det nuvarande paradigmet att försöka konsolidera ett världsimperium och hycklande legitimera krig som lösning på geopolitiska konflikter, och ersätta det med ett nytt, som gagnar mänskligheten.

För att kunna lösa det här problemet måste vi ta itu med ett epistemologiskt problem: vi måste göra oss kvitt kvarlevorna av tankemönster som är grundade i det oligarkiska systemet, inklusive deduktiva, positivistisk empiristiska, monetaristiska eller linjära statistiska projektioner som uttryck för en dålig oändlighet, eftersom de hör till en världsåskådning som inte har någonting att göra varken med det verkliga fysiska universums lagar eller med människans förmåga till kreativt tänkande.

Vad vi i stället måste göra är att uppbåda samma kreativitet och kärlek till mänskligheten som Nicolaus Cusanus, Johannes Kepler, Gottfried Leibniz, Johann Sebastian Bach, Ludwig van Beethoven, Friedrich Schiller, Vladimir Vernadskij eller Albert Einstein hade, bara för att nämna några, och utforma en vision om en bättre framtid för mänskligheten, som givetvis kan bli verklighet bara om tillräckligt många samlas kring denna goda sak.

En sådan vision kan aldrig komma ur ett aristoteliskt tänkande, eller vara resultat av ett "samförstånd" om hur många mindre viktiga frågor ska lösas, dvs genom att tänka "underifrån", utan den börjar med att man tänker "uppifrån". Med sin metod coincidentia oppositorum, motsatsernas samgående, där det Ena tillhör en högre ordning än de Många, hade Nicolaus Cusanus lagt grundstenen inte bara till Westfaliska fredens och folkrättens princip, utan också till en allmängiltig problem- och konfliktlösningsmetod som är giltig än idag. Det betyder att vi måste börja med att definiera vad som är hela mänsklighetens gemensamma mål. Vad kan vara viktigare än den ontologiska frågan om esse, att vi lyckas säkerställa människosläktets varaktiga fortbestånd?

För mänsklighetens fortbestånd fordras, pga det fysiska universums anti-entropiska lagbundenhet, att den potentiella relativa befolkningstätheten hela tiden måste öka samtidigt som energiflödestätheten i produktionsprocesserna också måste öka. Om vi vill hitta en lösning på det dubbla existenshotet mot mänskligheten, risken för ett globalt kärnvapenkrig och den ekonomiska systemkrisen, så måste det nya paradigmet vara i samklang med skapelseordningen. Vi behöver en fredsplan för 2000-talet, en vision, som samtidigt både inspirerar tanken och inger hopp.

Trots att vi förfogar över alla vetenskapliga och tekniska medel för att kunna garantera alla människor mänskliga livsvillkor, så lider en miljard människor av hunger och undernäring, 25.000 barn - en mindre stad - dör varje dag av svält, och tre miljarder lever i fattigdom och är nekade sina mänskliga rättigheter - är det då inte en helig plikt att vi faktiskt använder dessa medel? Vi behöver en storstilad utvecklingsstrategi, med utgångspunkt i

FN:s utvecklingsdecennier på 1950- och 1960-talen, som fullständigt förkastar de senaste 40-50 årens paradigmskifte som fel väg att gå, och återupplivar tanken på "fred genom utveckling".

En sådan vision skulle kunna vara förverkligandet av Världslandbron, med sina många stora projekt, som t.ex. Nawapa, tunneln under Berings sund, utveckling av Arktis, den eurasiska landbrons utvidgning framför allt till Mellanöstern och den indiska subkontinenten, och Afrikas anslutning till Världslandbron genom tunnlar, både under Gibraltar sund mellan Spanien och Marocko och mellan Sicilien och Tunisien.

Det finns två stora regioner i världen där bristen på utveckling ropar på hämnd. Den ena är den afrikanska kontinenten, som aldrig fått en chans att återhämta sig från århundraden av kolonial utplundring; den andra är Mellanöstern, som just nu befinner sig långt under sina guldåldrar, då Bagdad var världens kulturella centrum, eller då Pamyra Tadmur i Syrien var en juvel längs den gamla Sidenvägen. Vi måste få till stånd en diskussion om en vision om en ekonomisk och kulturell renässans för dessa områden, som för in ett element av förnuft på en högre nivå än lokala etniska och historiska konflikter. Om företrädare för en grupp stormakter skulle göra ett sådant utspel till världssamfundet, och visa att det faktiskt finns ett alternativ, att alla människor på planeten kan överleva, då skulle denna hoppfulla inställning, som just nu saknas helt, kunna föras in i debatten.

Samma sätt att tänka med hjälp av coincidentia oppositorum, att angripa problemet "uppifrån", som kan användas för att råda bot på underutvecklingen i världen med hjälp av Världslandbron, behöver vi också för att försvara oss mot hotet som kommer från rymden, som hotar oss alla. Ryssland har ett projekt för Strategic Defense of the Earth, SDE, och har bjudit in USA, och potentiellt fler länder, att samarbeta med Ryssland om ett gemensamt robotförsvar och om att skydda Jorden mot asteroid- och kometnedslag, vilket skulle kunna ersätta den nuvarande geopolitiska konfrontationen och det existenshot den innebär. SDE-projektet följer i traditionen från SDI, Strategic Defense Initiative, förslaget om hur kärnvapenhotet och uppdelningen av världen i militära block skulle kunna övervinnas, som min man Lyndon LaRouche tog fram för över 30 år sedan och som president Ronald Reagan gjorde till USA:s officiella regeringspolitik 1983.

SDE-projektet innehåller såväl system för tidig varning om människoskapade och naturliga katastrofer som samarbete kring bemannade rymdfärder. Det är den absolut nödvändiga ekonomiska vetenskapsmotorn som den krishärjade världsekonomin behöver för att komma upp i högre produktivitetsnivåer och skapa den nya vetenskapliga och teknologiska kapacitet som också behövs för att lösa problemen här på Jorden. Gemensamma bemannade rymdfärder är det nödvändiga nästa steget i människans utveckling, och med detta "utomjordiska imperativ", som den högt ansedde vetenskapsmannen och raketingenjören Krafft A. Ehricke efterlyste, kan mänskligheten nu äntligen bli vuxen, och lämna bakom sig sådana barnsjukdomar som att lösa konflikter med krig.

Om vi lyckas samla oss kring visionen om hur vi kan nå mänsklighetens gemensamma mål, och presenterar detta perspektiv som en medveten strategi för att undvika krig, då kan det ge hopp till ungdomsgenerationen, som nu över hela världen hotas av massarbetslöshet och desperat hopplöshet. Om ungdomarna utvecklar samma passion och upphöjda idéer som en gång livade rymdforskningens pionjärer, vilka nu gläder sig åt instrumenten på Mars-bilen Curiosity, som har "utvidgat människans sensoriska förmåga", om än med 14 minuters fördröjning - om ungdomar utvecklar den passionen, då har vi vunnit. I människans nästa skede kommer människorna att tänka som forskare och som kompositörer av stora klassiska konstverk.

Antingen agerar vi nu, i denna stund av yttersta fara, för mänsklighetens gemensamma mål, eller så kommer vi att upphöra att finnas till.

3. Ilska över Obamas lögner

Washington Times krönikör Jeffrey T. Kuhner krävde den 27 september att president Obama avsätts för sin medskyldighet till att ha gjort Libyen till ett terroristnäste. Kuhner använder delvis de argument LaRoucherörelsen har fört fram i sina flygbladskampanjer. Han säger att president Obama förråder det amerikanska folket och vilseleder systematiskt för att dölja sitt ansvar för terroristattacken mot USA-konsulatet i Bengazi och slår fast:

- Han har amerikanskt blod på sina händer - blod som han inte kan tvätta bort.

Kuhner avslutar:

- Obama har begått högförräderi och andra brott. Ju förr han lämnar sin post desto bättre.

Ordföranden för kongressens inrikesutskott Peter King krävde samtidigt att USA:s FN-ambassadör Susan Rice måste avgå för att hon inte erkände att det var en terroristattack som riktades mot USA:s konsulat i Bengazi på årsdagen av 11-september-attacken, i vilken ambassadör Chris Stevens och tre andra amerikaner mördades - inte en "spontan demonstration mot Muhammed-filmen".

I en intervju för The National Review sa han:

- Bengazi hade ett al Qaida-näste, milisverksamhet, terroristaktivitet. Vi visste att byggnaderna där inte var tillräckligt skyddade. De var tillfälliga, i praktiken privata bostäder som inte hade några av de skyddsåtgärder som ett konsulat skall ha. Att tillåta att den amerikanske ambassadören reste dit, att tillåta förvaring av dokument där eller någonting överhuvudtaget på en så osäker plats med så liten bevakning, förefaller vara grovt försumligt och kan vara brottsligt försumligt.

Ordförandena för utrikesutskottet, underrättelseutskottet, justitieutskottet och bevillningsutskottet kräver mer information för att de anser att både Barack Obama, Hillary Clinton och Susan Rice lämnat felaktig information. Flera senatorer skrev brev till Clinton och krävde ut de sista rapporterna som kom från ambassadör Stevens. Dessa visade sig innehålla en varning för "Guns of August", det vill säga en referens till skotten i Sarajevo som utlöste första världskriget.

Förre Arkansasguvernören och republikanske presidentkandidaten Mike Huckabees välformulerade uttalande ringer nu i öronen på många amerikaner:
- Regeringens uppenbara lögner är en historia som inte kommer att försvinna eftersom alla med en intelligenskvot högre än växtlivet begriper att detta var en terroristattack.

4. Obama medskyldig till attentatet i Bengazi

Lyndon LaRouche krävde den 15 september att den amerikanska kongressen hålls samlad för att omedelbart inleda riksrättsåtal mot president Barack Obama för brott som lett till att USA:s Libyen-ambassadör och tre andra amerikaner blev mördade på det amerikanska konsulatet i Bengazi den 11 september. LaRouche sa:
- President Obama var medskyldig på förhand till händelserna som ledde fram till dessa amerikaners död. Det finns tillräckligt med bevis för att omedelbart inleda riksrättsåtal.

- Under veckorna före attentatet slog amerikanska tjänstemän flera gånger larm om att säkerhetsläget i Bengazi hade brutit samman. Utrikesdepartementet avrådde amerikaner från att resa till Libyen. Alla bevis fanns för att vidta strikta säkerhetsåtgärder. Ändå gjordes ingenting. Dessa underlåtelsesynder ligger på presidentens bord.

Bevis 1. President Obama har fortsatt Bush/Cheneys mörkläggning av det saudiarabiska kungahusets direkta inblandning i 11 september-attacken 2001. Obama träffade offrens familjer i Vita huset i februari 2009 och ombads offentliggöra det sista, 28 sidor långa kapitlet i kongressens utredning av attacken, som i detalj redogör för den roll Saudiarabiens USA-ambassadör prins Bandar bin-Sultan hade i finansieringen av flygplanskaparna. Obama vägrade att lämna ut dokumenten som skulle avslöja den vidare brittisk-saudiska inblandningen i den globala jihadistiska terrorismen, via en skatteparadisbaserad hemlig fond, som inrättades 1985 av prins Bandar och den dåvarande brittiska premiärministern Margaret Thatcher. Al Yamamah-avtalet om att byta olja mot BAE:s stridsflygplan har skapat en gigantisk hemlig fond, som under tre årtionden använts för att främja terrorism, undergrävande verksamhet, statskupper och mord.

Bevis 2. President Obamas beslut att starta krig mot Libyen, vilket ledde till mordet på Khaddafi, släppte lös en våg av anglo-saudiskt understödd ny-salafistisk terrorism, som har spritt sig från Libyen till andra delar av Afrika och till Syrien. Hans vägran att vända sig till kongressen för att få dess tillstånd att starta krig mot Libyen är ett brott som i sig räcker för riksrättsåtal.

Bevis 3. President Obama visade likgiltighet för de amerikanska medarbetarnas liv i Libyen genom att inte vidta lämpliga åtgärder för deras säkerhet. Trots flera varningar, bl.a. om att en sidogren till al-Qaida kallad Ansar al-Sharia hade infiltrerat de libyska säkerhetsstyrkorna, fanns inga marinkårssoldater på plats för att upprätthålla säkerheten vid konsulatet i Bengazi förrän efter den dödliga attacken. Mycket tyder på att attacken utfördes av just Ansar al-Sharia.

5. Island ett steg närmare bankdelning

Alfheidur Ingadottir har än en gång lagt sin motion om bankdelning i det isländska alltinget, och antalet medmotionärer har nu ökat till 16. Motionen uppdrar åt regeringen att förbereda för ett införande av en fullständig bankdelning till den 1 februari 2013. Presentationen av motionen den 24 oktober följdes av en timslång debatt i alltinget. Motionen ska nu behandlas i ekonomi- och handelsutskottet, innan den kommer upp till omröstning, vilket väntas ske i slutet av november. Alfheidur är vice talman i alltinget och gruppledare för Vänsterpartiet - De gröna, vars partiledare Steingrimur J. Sigfusson också är Islands industriminister. Intervjuer med båda finns att läsa i EIR 24 augusti 2012.

Debatten i alltinget ägde rum veckan efter att tre "ekonomiska experter", som har utrett behovet av en bankreform, kommit fram till att en bankdelning allvarligt borde övervägas. Självständighetspartiet, det enda partiet som inte finns med bland medmotionärerna till Alfheidurs motion, förklarade i alltingsdebatten att det beror på att de har lagt en egen motion om bankdelning. Det gör att det finns skäl att tro att även Självständighetspartiet kommer att rösta för Alfheidurs motion, när den kommer upp till omröstning, och att motionen då kommer att gå igenom. Island blir då det första landet som beslutar om återinförande av bankdelning.

Alfheidur har i andra sammanhang uppmanat de folkvalda i de övriga nordiska länderna att överväga ett liknande initiativ, och sagt att frågan om bankdelning kunde lämpa sig för att tas upp i Nordiska rådet. "Vi är valda för att tjäna folket, och vi måste agera modigt för att skydda folket i denna tid av djup ekonomisk kris", säger hon.

6. F.d. finansminister vill återinföra Glass-Steagall

Att återinföra bankdelningslagen Glass-Steagall vore en fantastiskt bra idé. Det sa James Baker III, som var finansminister under Ronald Reagan och utrikesminister under George Bush d.ä., när han frågades ut efter en föreläsning i Washington den 23 oktober.

Baker hade vänt sig mot det hätska tonläget som råder mellan de båda partilägren i den amerikanska kongressen och efterlyst en hövligare ton i den politiska debatten. Bill Jones, reporter på LaRoucherörelsens tidskrift Executive Intelligence Review, fick ordet och sa:
- Senaste gången vi var i närheten av en uppgörelse över partigränserna var när man försökte återinföra Glass-Steagall-lagen, men det stoppades av Obama, som var helt emot det. Skulle inte detta vara en fråga som demokrater och republikaner skulle kunna enas kring, kanske under en Romney-administration, för att börja få ekonomin på fötter igen?

Moderatorn bad Jones förklara vad Glass-Steagall var, men Baker sköt in:
- Det skulle skilja affärsbankerna från investmentbankerna.

Jones tillfogade:
- Det skulle befria affärsbankerna från alla skulder som lastats på dem genom att investmentbankerna trängt sig på dem. Det skulle rädda affärsbankssektorn som är livsviktig för våra industriföretag.

Baker fyllde i:
- Den här lagen sa att om man sysslar med värdepappershandel så kan man inte syssla med affärsbanksverksamhet, och vice versa. Jag tror inte att Romney skulle vara för Glass-Steagall. Men att återinföra den vore en fantastiskt bra idé. När jag var finansminister arbetade vi med Glass-Steagall. Problemet med banker som är för stora för att tillåtas gå under finns fortfarande kvar, och skattebetalarna kan bli tvingade att betala notan fler gånger. Jag skulle väldigt gärna se ett återinförande av Glass-Steagall.

7. Vänsterpartiet pressar på för bankdelning

I partiledardebatten den 17 oktober pressade Jonas Sjöstedt igen statsminister Fredrik Reinfeldt ifråga om bankdelning. Sjöstedt frågade varför Sverige ännu inte svarat på EU:s förslag om bankdelning. Reinfeldt svarade undvikande med sin egen politik att ta över småbanker i kris och sälja dem med vinst, utan att nämna att Sverige då likt Storbritannien riskerar att ta på sig gigantiska spekulationsförluster om inte aktieägarnas kapital räcker att täcka dem. Sjöstedt pressade på och sa:
- Fredrik Reinfeldt undvek att svara på det som var min huvudfråga, den om bankdelning. Är det inte dags att skattebetalarna slutar garantera finansiell spekulation samtidigt som vi står för ett sunt banksystem som måste fungera? Riskerna ökar ju flerfalt om man står för hela risktagandet för banksektorn medan den alltmer ägnar sig åt finansiell handel och mindre åt traditionell bankverksamhet. Är det inte vanlig marknadsekonomi att bankerna får stå för sina egna förluster och inte bara kan skicka notan till skattebetalarna om krisen kommer hit också?

Reinfeldt svarade då om ett annat EU-förslag nämligen det om en bankunion. Men till slut förklarade Reinfeldt varför han går emot bankdelning, nämligen att han anser att näringslivet och samhället behöver de spekulationsinriktade bankerna.

Fysisk ekonomi oktober 2012

8. LaRouche representerad i internationellt forskningssamarbete för Försvaret av jorden - SDE

För tillfället lever mänskligheten endast på en planet. Vi är alla utsatta för liknande hot - hot som inte skiljer på nationer, religioner, politiska partier eller socialgrupper - oväntad solaktivitet, jordbävningar, vulkanutbrott, översvämningar, nedslag av kometer och meteoriter - som inte tänker på nationsgränser innan de slår till. Så varför skall vi göra det , när vi försvarar oss mot dem?

Det var den grundläggande frågan på vetenskapssymposium "Rymden och mänsklighetens globala säkerhet" som hölls i Jevpatorija i Ukraina den 3-6 september 2012. De vetenskapsmän som deltog kom huvudsakligen från Ryssland och Ukraina men även från Kazakstan, Vitryssland, Tyskland och Kanada. Två medlemmar från LaRoucherörelsens forskningsteam "The Basement" Jason Ross och Benjamin Deniston var de enda amerikanerna där. Symposiet organiserades av den internationella organisationen för samordning av globala rymdövervakningssystem (IGMASS - International Global Monitoring Aerospace Systems) som har Svenska rymdstyrelsen och andra nationella och internationella rymdmyndigheter som partner. Organisationen är inriktad på att öka det internationella samarbetet för att att förutse naturliga och människoorsakade katastrofer inklusive att försvara jorden från asteroider med hjälp av rymdövervakningssystemen.

Även om IGMASS-organisationen har funnits några år, kom denna konferens i sammanhanget av det ryska förslaget hösten 2011 om att inrätta rymdövervakningsystemet "Det strategiska försvaret av jorden" kallat SDE efter det engelska namnet "Strategic Defence of Earth". Förslaget handlar om ett direkt samarbete mellan USA och Ryssland för att försvara hela jorden mot både kärnvapenmissiler och framtida nedslag av kometer och asteroider. Förslaget SDE är en uppgraderad version av det erbjudande kallat det strategiska försvarsinitiativet SDI, som Lyndon LaRouche initierade och president Ronald Reagan förslog den 23 mars 1983. Förslaget kunde då inte genomföras eftersom Sovjetunionen under Andropov och Gorbatjov avvisade det, men nu kommer erbjudandet tillbaka från ryssarna i utvidgad form. LaRouche och hans medarbetare har uttalat sig mycket positivt till SDE och har kraftfullt börjat stöda det, bl.a. genom en nyligen utgiven 68-sidig rapport på engelska för massdistribution kallad "The Strategic Defense of Earth".

IGMASS är i sig en organisation för att skapa ett "system av system" för att integrera olika existerande och kommande nya övervakningssystem från satelliter, flygplan och marken från hela världens länder för att skapa ett enat system för att i realtid övervaka hela jordklotet och den omgivande rymden i syftet att öka säkerheten för mänskligheten. Det handlar om att förutse naturkatastrofer (som jordbävningar, oväder, tsunamin) liksom hot från rymden (som asteroider, kometer och solstormar). IGMASS handlar alltså om ett system för att samordna alla tillgängliga system, men på ett annorlunda sätt än liknande initiativ från FN och liknande organisationer. IGMASS fokuserar till skillnad från dem på att upptäcka signaler innan katastroferna inträffar. Man söker efter förelöpare till katastrofer orsakade både av och utan människors förskyllan, för att använda dessa förelöpare för att förutsäga katastrofer innan de slår till.

Denna avgörande skillnad mellan organisationerna märks tydligast i frågan om att förutsäga seismiska skeenden, som jordbävningar, vulkanutbrott och tsunamin. Generellt är detta ett ämne som räddhågade vetenskapsinstitutioner dominerade av den allhärskande vetenskapsparadigmen reduktionismen, inte accepterar och ödslar bort tid och människoliv på att blint förneka. En rad föredrag på IGMASS-symposiet klargjorde att förutsägelser av seismiska skeenden, även om de ännu inte är perfekta, går framåt. Under det senaste året har framgångsrika förutsägelser gjorts för Ryssland genom IGMASS-systemets pilotprojekt. Bara detta kan innebära en revolutionerande framsteg för mänsklighetens försvar, men IGMASS som helhet är mycket bredare.

LaRoucherörelsens representanter förde in den politiska förståelsen för varför det brådskar med samarbetet med jordens försvar, för att skapa en god grund för internationellt samarbete i stället för världskrig. De talade om LaRouches unika ekonomiska metod för vetenskapsvärdering och nödvändigheten att lyfta mänskligheten till en högre plattform av energiflödestäthet för att kunna hantera hot från rymden, ekonomin och politiken.

Initiativen för försvaret av rymden (SDE) presenterades på svenska i de båda senaste numren av Ny Solidaritet 2012 nr 1 och nr 2
Läs hela Ben Densitons och Jason Ross´rapport från konferensen och se videofilmerna med deras föredrag på www.larouchepac.com/basement (på engelska)
Rapporten "The Strategic Defense of Earth" (68 sidor) kan laddas ned gratis som pdf på www.larouchepac.com/pdreport .
Hemsida för IGMASS: http://igmass.com/

9. Trycket för magnettåg i Sverige ökar

Det finns flera aktivister för magnettåg i Sverige som nu sätter press på regering och riksdag att sätta denna teknik på den politiska dagordningen. Hela den svenska infrastrukturens framtida utbyggnad är i stöpsleven genom den infrastrukturproposition som regeringen lade fram den 17 oktober inför planperioden 2014-2025. Det nya är att regeringen planerar en satsning på nya stambanor för snabbtåg. Men det är med gammaldags rälsbunden teknik som dessutom delvis skall kompletteras med gamla spår. Även om detta är de första nya stambanor som byggs i Sverige sedan 1800-talet är det fortfarande att lägga lapp på lapp så att komplexiteten i järnvägssystemet multipliceras, vilket blir en garanti för fortsatt kaos i järnvägstrafiken.

Regeringen sitter fast i det gamla åtstramningstänkandet som dominerat järnvägspolitiken i mer än ett halvsekel. Det sitter i väggarna på gamla SJ och Banverket, numera Trafikverket, att det inte finns pengar till att ta några helhetsgrepp. Allt som görs föregås av årtionden av utredningar i långbänkar.

Det "snabbtågsystem" som kommit ut ur denna planprocess är en stump mellan Järna och Linköping respektive mellan Mölndal och Bollebygd på sträckan mellan Göteborg och Borås. Tanken som uteslutit magnettåg är att snabbtågen skall kunna köras på de gamla spåren in till Stockholm resp. Göteborg. Det betyder att just på de sträckor som är mest belastade skall snabbtågen, som kräver fria banor när de skall rusa fram, samsas med långsamma godståg, lokaltåg och regionaltåg. Den som har stått och väntat på ett godståg vid en järnvägsövergång som anpassats till X2000-tågen förstår problemen. På själva snabbtågsbanan går det överhuvudtaget inte att köra godståg, banvallar och skenor är inte inställda för det. Att tränga in snabbtåg för 320 km/t på gamla banor ger heller ingen tidsvinst eftersom det inte går att köra de höga hastigheterna annat än på snabbtågsstumparna efter accelerationssträckor på 25 km.

Underhåll är ingen paradgren för järnvägen. Med snabbtågen kommer underhållet att bli ett ständigt växande sisyfosarbete allteftersom antalet och hastigheterna ökar. Snabbtågen sliter enormt på räls och materiel. Slutresultatet blir ganska små tidsvinster (35 procent) även sedan 100 miljarder plöjts ned under de årtionden det skulle ta att bygga hela sträckan mellan Stockholm och Göteborg. Att låta snålheten bedra visheten kommer att bädda för både kaos och växande enorma underhållskostnader in i en återvändsgränd för Sveriges utveckling.

Magnettågens nya Ipad

Speciellt efter det tekniksprång som den nya versionen av det tyska magnettåget Transrapid - TR09 gjort, har aktivisterna som driver frågan i facebookgruppen "Utred magnettåg i Sverige" alla argument på sin sida. Deras problem är att nå ut i en värld dominerad av bankkris och åtstramning. Bankerna vill inte ha nya infrastrukturprojekt som drar till sig den likviditet de så desperat behöver. Bankerna vill definitivt inte heller ha någon regionförstoring som öppnar nya områden för bebyggelse och punktering av deras surt bevakade bolånebubblor. De vill ännu mindre bli av med makten att skapa krediterna till staten, eftersom de då inte kan fortsätta styra hela finanssystemet till bubblor. Detta är de grundläggande ramarna i ekonomin som uppmuntrar och vidmakthåller trögheten (för att inte säga dumheten) på Trafikverkets och regeringens järnvägsplaneringsavdelningar. Det är det som får finansminister Anders Borg att kalla magnettåg för "sciencefictiontåg" i Ekots lördagsintervju den 8 september.

Med magnettåg blir tidsvinsterna 60 procent redan på korta sträckor, dels för att magnettågen accelererar till full hastighet på fem km, dels för att marschhastigheten är så hög som 500 km/t. Hela sträckan mellan Stockholm och Göteborg tar utan stopp 55 minuter och med tio stopp 100 minuter. Hela sträckan skulle göras till en region med pendlingsavstånd på mindre än en timme. Med regeringens föreslagna snabbtåg kommer man inte ens till Linköping på de utlovade 50 minuterna. Som Svenska Dagbladet den 18 oktober pekade på går det bara med magnettåg.

Magnettåget har lågt slitage eftersom tåget inte rör rälsen. Med den nya TR09 har underhållskostnaderna minskats ytterligare och är nu en tredjedel av snabbtågens. Det betyder att magnettågens underhåll helt kan täckas av biljettintäkterna. Det finns fortfarande massor av möjligheter till förbättring av tekniken, vilket ytterligare kan sänka kostnaderna. Det betyder också att svensk industri har möjligheter att utveckla patent och bygga upp en ny industri för produktionen av magnettåg. För detta krävs dock att Trafikverket börjar se på beställningen av ny järnvägsteknik på samma sätt som försvaret använder försvarsbeställningar för att driva fram ny teknik och utveckla en försvarsindustri med spetskompetens. Tyvärr ser många politiker inte fördelen med att ha ny teknik i sina samhällens infrastruktur eftersom de ofta tar hänsyn till yrkesgrupper som riskerar att försvinna om den nya tekniken införs. De tänker hellre på rösterna från sådana gamla starka lobbygrupper än på att möjliggöra nya företag med intres
santare arbetsuppgifter i kommunen och inte heller på att sådana företag kommer att göra allt för att få de första beställningarna att fungera för att kunna visa upp för andra kunder. Just magnettåg kan bli en storindustri för det land som är tidigt ute. Licensreglerna för Transrapid erbjuder en mycket intressant tekniköverflyttning.

Automatisering möjlig med magnettåg

En av magnettågsaktivisterna är den pensionerade civilingenjören Carl-Åke Utterström i den gamla lokbyggarstaden Västerås. I en artikel i Göteborgsposten den 9 september skriver han under rubriken "Dags att byta spår till moderna magnettåg":

"Inom industrin höjer man kontinuerligt automatiseringsgraden. Magnettåget, certifierat för förarlös drift sedan 2006, är helautomatiskt. Det övervakas från en operatörsstation. Genom att tåget 'svävar' och är förarlöst är det i mindre grad beroende av kostnadsutvecklingen av material, underhåll och personal än traditionell järnväg. I dag byggs sådana banor med prefabricerade bansektioner som förläggs på pelare. Detta gör byggtiden kort vilket innebär låg kapitalbindningskostnad. Komplexa system placerade i ställverk vid sidan av banan gör att reparationstiden blir kort.

Genom att magnettåget klarar snäva kurvradier och kraftiga stigningar (12,5 procent) kan det i huvudsak samlokaliseras med existerande motorvägskorridorer. Markbehovet är bara 2,1 kvadratmeter per löpmeter bana (konventionell järnväg kräver 14 kvadratmeter). Genom den upphöjda banan (drivmotorerna är placerade på banans undersida) kan den förhållandevis enkelt förläggas in till stadsmitt och ansluta ovanpå existerande resecentrum."

Detta betyder att magnettåg är mycket lämpliga att dra i stadskärnor i motsats till mycket dyra nya dragningar av vanlig räls. Behovet av dyra tunnlar (för den nu aktuella snabbtågsgenomfarten genom Norrköping resp. 20-miljardersprojektet Västlänken i Göteborg) minskar också eftersom magnettåget är mycket tystare. Man kan tillägga att magnettågets begränsade utrymmesbehov gör att även andra existerande korridorer genom landskapet som kraftledningar och gamla järnvägar kan användas.

Utterström berör också den helt nya nivån på automatisering av transporter som är möjlig med magnettåg, vars vagnar kan styras individuellt till olika platser eftersom motorn sitter i rälsen:

"Det automatiska förarlösa magnettåget kräver naturligtvis också mindre personalstyrka. Varje enskilt tågs exakta position avkänns med en noggrannhet av plus-minus en centimeter. Aktuell position kan visas på en display. Livslängden på magnetbanan är 80 år med ringa underhållsbehov och den tillverkas inomhus på fabrik.

Prestandamässigt är magnettåget överlägset konventionella tåg eller höghastighetståg. ... Denna prestanda är dessutom oberoende av väder. Tåget blir okänsligt för yttre störningar då det saknar kontaktledning, strömavtagare, hjul, axlar, lagringar, växellåda och konventionella bromsar. Det finns alltså ingen risk för lövhalka, kollision med tredje part, nedrivna kontaktledningar och översvämningar", slutar Utterström.

LaRoucherörelsens olika internationella kampanjer för magnettåg finns på larouche.se under "Världslandbron" länkade vid artikeln: "Låt inte de 'nya' höghastighetstågen bli stenålder".

---