Monitor med Fysisk ekonomi, januari 2016

Monitor och Fysisk ekonomi, januari 2016. Innehåll:
1. Ledare: Skapa framtidstro i flyktingarnas hemländer
2. Det nya årets EU-regler för bankkriser dödar
3. Cypernmodellen införs i Sverige
4. Varför kallas det Cypernmodellen?
5. Slipper staten betala nästa bankkris nu?
6. Cypernmodellen mot insättare och företagare
7. Storbankernas och storföretagens blunder
8. Ingen skillnad mellan Saudiarabien och ISIS
9. Sveriges folkmordsembargo mot Syrien
Fysisk ekonomi jan 2016
10. Fast förbindelse mellan Finland och Sverige!
11. Öregrundtunnel mellan Åland och Sverige
12. Året då alla i Kina fick elektricitet
13. Regeringschef skämtar om miljönhysterin
14. Upprättelse för E. G. Geijer på Sveriges Radio
15. Zepp-LaRouche talade för japanska företagare

Monitor (pdf)

Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor, januari 2016.
1. Ledare: Skapa framtidstro i flyktingarnas hemländer

I sitt nyårsbudskap för 2016 skissade Schillerinstitutets internationella ordförande Helga Zepp-LaRouche vad som behöver göras för att övervinna de faror som hotar världen, och sätta igång ett ekonomiskt återuppbyggnadsprogram i hela världen.
- Det transatlantiska finanssystemet befinner sig i en sammanbrottskris, men det finns redan en strategisk metod som gör att vi kan lösa både det problemet och flyktingskrisen i Europa, sa hon. Det handlar om den "win-win"-idé som Kina presenterat i sin "Ett bälte, en väg"-politik, för att stimulera infrastrukturbyggen och ekonomisk utveckling till ömsesidig nytta för alla berörda länder längs den Nya Sidenvägen.

- En sådan inställning är precis vad som behövs i Sydvästasien, sa Helga Zepp-LaRouche, i hela området från Afghanistan till Medelhavet, från Kaukasus till Persiska viken, där så många länder har slagits i spillror i geopolitiska krig. Idén om den Nya Sidenvägen borde utsträckas till att omfatta hela detta område, för att dra igång stora infrastrukturprojekt, få öknarna att blomstra, återuppbygga städerna som lagts i ruiner och anlägga nya städer, och underlätta för industriföretag och jordbruk.

- Det enda sättet att hejda flyktingströmmarna är att skapa framtidstro i länderna som människor flyr ifrån på grund av krig, terror, svält och fattigdom.

Fredsansträngningarna för att försöka hitta en lösning på kriget i Syrien är ett steg i rätt riktning, sa Zepp-LaRouche, men hon underströk att utöver de rent militära frågorna måste också ett ekonomiskt utvecklingsperspektiv, ett slags Marshallplan för den Nya Sidenvägen, sättas upp på dagordningen.

En liknande idé, fast mycket mer begränsad, har framkastats av den tyske biståndsministern Gerd Müller, som har efterlyst ett frikostigt finansierat återuppbyggnadsprogram i Irak och Syrien, som skulle motivera internflyktingarna i dessa båda länder att stanna kvar i området. "Vi behöver någon form av Marshallplan för återuppbyggnaden av Irak och de befriade områdena i Syrien", sa Müller till Bild-Zeitung den 30 december. Kostnaderna som det handlar om, sa han, skulle vara kanske en tjugondedel av vad det kostar att ta emot flyktingarna som kommer till Europa.

Sveriges medborgare måste också börja ta denna chans att sätta fart på det egna landet genom samarbete med Kinas strategi för att utveckla den Nya Sidenvägen. Det är så Sverige kan hjälpa till att ta fram en verklig lösning på flyktingkrisen med utveckling i hemländerna. Medan detta pågår kan arbetslösa svenskar och flyktingar sättas i fullt jobb i de stora skandinaviska projekten, t.ex. att bygga tunneln till Finland och genomgående magnettåg för både gods- och persontrafik.

2. Det nya årets EU-regler för bankkriser dödar

Ett strålkastarljus sattes på brutaliteten i EU:s nya regler för bankkriser, vilka trädde i kraft i de flesta medlemsländer den 1 januari 2016, när en 68-årig italiensk pensionär i staden Civitavecchia tog sitt liv. Det har skakat det italienska folket. Alltsedan det skedde i november, när han förlorade alla sina besparingar, har det pågått en stor debatt om bankerna.

Pensionärens bank var en av fyra mindre italienska banker som hamnat i kris och "rekonstruerades" av regeringen den 22 november 2015. Mer än 100.000 bankkunder förlorade sina besparingar genom en s.k. "skuldreduktion" (även kallad "bail-in" eller "Cypernmodellen").

Italienarnas upprördhet steg till kokpunkten, när det kom fram att medan vanliga bankkunder förlorade sina livs besparingar, fick stora långivare och aktieägare förvarning och kunde avveckla sina positioner, vilka i några fall uppgick till miljonbelopp.

Folk ilsknade till ännu mer, när det blev känt att Centralbanken hållit tyst om bankens krisläge i två år, vilket möjliggjort för banken att systematiskt sälja dessa "förgiftade" värdepapper till pensionärer under dessa år. Det var en speciell slags investering i banken som gav högre avkastning, men också klassades som närstående ägarkapital och därför var avsedda att kunna beslagtas för att minska bankens för stora skulder. De ca 100.000 ägarna av dessa oprioriterade obligationer (subordinate bonds) förlorade alla sina pengar upp till 750.000 euro. Placerarna informerades inte ordentligt och insåg inte att deras värdepapper skulle jämställas med bankaktierna och därför inbegripas i skuldreduktionen.

Från den 1 januari 2016 börjar de flesta av EU:s medlemsländer tillämpa denna Cypernmodell för bankrekonstruktioner. För Sverige börjar det den 1 februari, eftersom regeringen här tog god tid på sig för att noga kunna genomföra EU:s direktiv. Riksdagen kunde därför, trots snabbast möjliga beredning, komma till beslut först på sitt sista möte före jul.

Skuldreduktion (bail-in) är den byråkratiska termen för stöld av bankkundernas tillgångar. Men som fallet visar med rekonstruktionen av de fyra små italienska bankerna, där man bara tog andelar av de kundtillgångar som EU-reglementet tillåter, är detta ett tveeggat svärd. Denna bankräddningsmetod kan stjälpa banksystemet mer än hjälpa det, eftersom det kommer att sprida panik bland bankkunderna som skulle rusa till banker vid minsta kristecken och ta ut sina pengar.

I fallet med de fyra mindre italienska bankerna Banca Etruria, Banca Marche, Carichieti (Sparbanken Chieti) and Carife (Sparbanken Ferrara) genomfördes bankrekonstruktionen med ett regeringsbeslut. Denna brådska visar att regeringen försökte få det avklarat före 1 januari för att slippa tvingas använda EU:s mer omfattande nya skuldreduktionsreglemente. Regeringen kunde därmed begränsa skuldreduktionen.

Bankkontoinsättningarna rördes inte, men aktier och obligationer i bankerna beslagtogs. De fyra bankerna kommer att likvideras och delas upp på fyra överbryggningsbanker och en "bad bank" (en "ryggsäck" för dåliga lån). Bankerna skall dessutom stödas med 3,5 miljarder euro, vilket kommer att betalas av en bankstödsfond, som är ägd av banksystemet.

Men, bankstödsfonden har inte tillräckligt med pengar. Därför skall tre storbanker, Unicredit, Intesa and UBI, ställa upp med pengar mot att regeringen ger de tre bankerna skattelättnader på sammanlagt två miljarder euro. Detta har avslöjats av konsumentorganisationen Adusbef och betyder att det är skattebetalarna som betalar denna del av notan åt bankerna.

Regeringen har nu tvingats stödja tillsättningen av en parlamentarisk utredning, som är välkommen om den får en oberoende ordförande. Det som behövs är en lika orädd ordförande som Ferdinand Pecora, den italienskättade advokaten från New York som ledde den berömda amerikanska Senatskommittén 1933. Han avslöjade de mäktigaste bankerna på Wall Street och banade vägen för Franklin Roosevelts finansreformer och återuppbyggnadsprogram New Deal.

På samma sätt skulle den italienska utredningen kunna avslöja hur bankerna lurat sina kunder, men också hur de fyra krisbankerna gjorts om till kasinon och därför gått i konkurs. En sådan undersökning skulle kunna återinföra regler för god banksed och garantier för insättarna genom en bankdelningslag. Denna fråga ligger redan på parlamentets bord sedan Movisol (italienska LaRouche­rörelsen) i många år fört kampanjen för bankdelning och direkt och indirekt påverkat parlamentet så att det där nu finns hela sex olika motioner för att införa bankdelning.

Alessandro Di Battista, ledamot i italienska parlamentet för Femstjärnerörelsen, och initiativtagarna till en av dessa motioner, satte i en TV-intervju den 10 december igång den stora debatt som nu pågår i Italien om bankdelningsfrågan: 
- Låt oss en gång för alla, sa han, skilja affärsbanker från investmentbanker, så att en medborgare kan veta, när han sätter in pengar i en bank, att banken inte är inblandad i spekulationsverksamheter, inte spelar på aktiemarknaden, utan bara ger ut lån och bedriver normal bankverksamhet.

3. Cypernmodellen införs i Sverige

När Cypernmodellen den 1 februari 2016 införs i Sverige kan kunders tillgångar i bankerna, framför allt företagares och storsparares insättningar, beslagtas för att täcka bankernas förluster i nästa bankkris. Om inte en bankdelning genast införs är detta ett recept för att också svenska medborgare kommer att dödas av bankpolitiken.

Svenska företagare kommer att kunna krossas igen, precis som när deras tillgångar beslagtogs för att täcka bankförluster i bankkrisen 1990-93, fast nu mycket snabbare och effektivare med den nya lagen för bankrekonstruktion. Den misär som kommer drabba dessa företagare och deras anställda, kan man lätt inse om man tänker efter. Med den nya lagen kommer en bankkris att direkt slå sönder den reala ekonomin och, när kunderna i panik tar ut sina pengar ur bankerna, även banksystemet.

Det enda som kan skydda bankkunder, företag och samhällsekonomin när finansbubblorna nu brister, är att bankerna omedelbart delas, så att bankernas spekulationsverksamheter, och deras förluster, separeras bort från den traditionella bankverksamheten - den som hanterar betalningsförmedling, kontohantering, handelsfinansiering och företagslån.

4. Varför kallas det Cypernmodellen?

När kunders tillgångar beslagtogs vid bankkrisens på Cypern i mars 2013 tvärstannade realekonomin så att hamnarna proppades igen av fartyg, när containrarna inte kunde hämtas för att företagen plötsligt inte hade tillgång till sina konton för att betala. Bilder av bankkunder som köade framför bankomaterna dök upp i tidningarna i hela världen. Det belopp som beslagtogs från bankkunderna var först 60 procent, vilket sänktes senare till strax under 50 procent. Privatkunder skyddades av den statliga bankgarantin upp till 100.000 euro.

Medan de flesta runt om i världen undrade om detta verkligen var tillåtet, chockades européerna av hur eurogruppens ordförande, holländaren Jeroen Dijsselbloem plötsligt den 25 mars 2013 uttalade sig om detta som en "Cypernmodell" (eng: "a Cyprus template"). Detta kallas också "bail-in" eller "skuldreduktion".

Nu har Cypernmodellen tröskats igenom alla EU-instanser och Sverige var ett av de sista medlemsländerna att besluta om den. Den stora nya bankkrishanteringslagen heter "Lag om resolution". Den den ytterst komplicerade lagtexten på 147 sidor är utformad i enlighet EU:s långa direktiv för bankresolution (BRRD).

Knappast någon i Sverige har hört om att euroländernas tal om Bankunion också skulle drabba Sverige och att Cypernmodellen skulle införas här. EU:s, eller rättare sagt bankernas makt, visades av att inte ett ord nämndes i svenska media om vare sig propositionen eller riksdagsbehandlingen. Ordet Cypern fanns ingenstans att se.

5. Slipper staten betala nästa bankkris nu?

När Cypernmodellen åren 2012-14 debatterades i Europeiska rådet och i Europaparlamenteten pågick en viss debatt, bl.a. från den svenska moderate europarlamentarikern Gunnar Hökmark som var ansvarig rapportör för frågan. Han var också den enda som skrev något på sin blogg när beslutet före jul togs i Riksdagen. Han var nöjd liksom Svenska bankföreningen, som tidigare skrivit att detta direktiv innebär att skattebetalarna inte belastas vid nästa bankkris. Det är deras omskrivning för att bankkunderna betalar bankernas spekulationskalas.

Samma sak skrev Riksgälden i ett meddelande den 29.12 om denna nya lag: "Förlusterna hanteras genom att institutets aktie- och fordringsägare får sina innehav nedskrivna och/eller konverterade till aktiekapital (s.k. skuldnedskrivning eller bail-in). Därigenom skyddas skattebetalarna och det blir i stället institutets ägare och de professionella investerare som har lånat ut pengar till institutet som får bära förlusterna, på samma sätt som i en vanlig konkurs."

Men att skattebetalarna kommer undan är fel, åtminstone vid kriser för stora eller flera banker. Skattebetalarna kan fortfarande få betala kalaset. I enlighet med en samtidigt införd ny lag om "Förebyggande statligt stöd till kreditinstitut" kan staten fortsätta att "i förebyggande syfte" ge "garantier och kredittillskott" banker, förutom Riksbankens extraordinära likviditetsstöd.

Huvudnumret, förutom Cypernmodellen, i den nya lagen om resolution är att bankerna skall ta på sig kostnaderna för bankresolution genom att samla ihop till en ny fond kallad Resolutionsreserven. Men fram till dess bankernas klämt ur sig pengarna till denna resolutionsreserv, skall staten täcka mellanskillnaden. Dess storlek på 15 miljarder kr är knappast mer än ett fikonlöv i förhållande till svenska bankernas årliga balansomslutning på mer än 17.000 miljarder kr och, inkl. derivaten, på över 90.000 miljarder. När resolutionsreserven inte räcker, är det staten som får träda in.

Bankinsättningar upp till 100.000 euro skyddas av den statliga bankgarantin. Men bankernas insättningar i bankgarantifonden uppgår till endast ca 30 miljarder kr. Det innebär att även bankgarantin till största delen också kan komma att betalas av skattebetalarna.

6. Cypernmodellen mot insättare och företagare

Lagtexten om bankresolution döljer att Cypernmodellen är riktad mot insättare och företagare. Det har EU-kommissionen och EU-parlamentets förhandlare under ledning av Hökmark sett till. Det talas i stället om att syftet med resolutionen (bankkrishanteringen) är att "skydda insättare enligt lagen om insättningsgaranti" och att kvalificerade insättningar från fysiska personer är skyddade, liksom även insättningar från mikroföretag, samt små och medelstora företag. Detta gäller dock bara för sådan insättningar upp till 100.000 euro.

Det innebär att privatkunders och företagares banktillgodohavanden är i största fara i detta system för bankkrishantering. När inte bankernas ägarkapital och supplementärkapital (typ förlagslån) räcker, är det de som skall ta smällen. Insättningar som är mer än 100.000 kr, hamnar bland de andra oprioriterade fordringsägarna, med ett par stora elefanter före i kön.

En elefant är de säkerställda obligationerna, dvs allt som bankena har lånat upp och garanterat mot vissa fastigheter och annat. En annan elefant är derivaten. Dels går alla derivat knutna till de säkerställda obligationerna före. Många derivat faller också in under den prioriterade elefanten "betalningar som förfaller inom sju dagar".

Samtidigt står det också i lagen att "om det finansiella systemets stabilitet hotas" kan särskilda åtgärder vidtas innebärande att alla andra derivat också får gå före i kön. Derivaten anses vara viktiga för det "finansiella systemets stabilitet". Derivatmarknaden är nämligen så gigantisk att varje marginell förlust där kan skapa värdesvängningar som rubbar den finansiella stabiliteten. Det allra första förslaget till bankkrishantering för EU kom också från de internationella derivathandlarnas organisation.

Andra elefanter är de kvalificerade skulderna från stora långivare till banken. De kan också sättas före i kön med hjälp av ytterligare tre gummiregler: 1. om det krävs för att den som övertagit verksamheten skall kunna driva verksamheten, 2. att undvik allvarlig störning i det finansiella systemet [igen!], resp. 3. att undvika värdeförstörelse för andra borgenärer. Resonemanget är, att eftersom banken skall hållas i gång så krävs "hänsyn" till dem som finansierar banken (med typ förlagslån). De blir sålunda ytterligare elefanter som går före i kön.

Det är nödvändigt att sparka ut elefanterna ur kön för att vanligt folk och företagare skall kunna skyddas. Det görs genom en bankdelning, som skiljer bort spekulationsverksamheterna. Dels flyttas de gigantiska derivaten bort, dels minskar risken för bankernas egna förluster. Bankerna blir mycket mindre, men mycket säkrare.

7. Storbankernas och storföretagens blunder

De svenska storbankerna och de svenska storföretagen behöver också snarast en bankdelning, även om de inte verkar inse det. Svenska bankföreningen har, i sin blinda berusning av marknadsliberalisering och glansen från EU, troligen gjort sin största blunder genom tiderna. Man har drivit på en ny banklag som överlåter bankkrishanteringen för de fyra svenska storbankerna till EU:s myndighet SSM, i stället för Riksgälden.

Så fort en svensk bank har dotterbolag inom euroområdet, t.ex. Baltikum, har nämligen EU:s myndighet SSM förtur att sköta bankkrishanteringen (resolutionen). Svenska Riksgälden får ingå i det speciella resolutionskollegium av myndigheter från de länder där banken var aktiv, men om det uppstår tvister är det EU:s myndigheter som bestämmer. "Talan som avser det utländska beslutet får inte föras i Sverige" står det på många ställen i den svenska nya lagtexten.

Det innebär att EU-byråkrater, i praktiken styrda av de internationella storbankerna och deras finansinstitution BIS, får rätt att stuva om i Sveriges bankväsende och näringsliv. Sveriges banker kommer att få mycket svårt att försvara sina tillgångar, när de bli behandlade som matfisk bland de internationella hajarna. Detta gäller även de svenska bankernas storföretagskunder, eftersom en resolutionsmyndighet har till uppgift att gå igenom bankens hela låneportfölj och bestämma hur de skall värderas. Många företag kan då se sina tillgångar nedvärderade, så även de drabbas av förluster och kanske tvingas in i kriser, där de måste säljas eller styckas.

Detta blir något helt annat än de svenska myndigheternas behandling av bankerna under bankkrisen på 1990-talet eller när Kreugerkoncernen plundrades. I stället för att vara vargar, kommer de stora svenska bankerna och företagen att bli villebråd i den internationella huggsexan om olika länders tillgångar.

Det är bråttom för alla delar av svenska näringslivet att få en bankdelningslag i kraft. Det gäller framtiden och livet för många människor i Sverige!

8. Ingen skillnad mellan Saudiarabien och ISIS

De massavrättningar som den saudiarabiska regimen genomförde den 2 januari, måste fördömas av alla civiliserade människor, innan det saudiska agerandet utlöser ett världskrig. De är en tydlig påminnelse om att det inte finns någon skillnad mellan det saudiska kungadömet och ISIS.

Den första och omedelbara åtgärden, skriver LaRoucherörelsen i USA på sin hemsida, måste vara att genast offentliggöra de hemliga 28 sidorna i den amerikanska kongressens ursprungliga utredning av attackerna den 11 september 2001. Där beskrivs det saudiska kungadömets direkta inblandning i planläggningen av dessa attacker mot New York och Washington. President George W. Bush gömde undan dessa 28 sidor, och president Barack Obama har fortsatt att hålla dem undangömda.

Flera kongressmän i både senaten och representanthuset har i motioner krävt att de ska offentliggöras (HR 14 och S 1471). Nu är det dags att kongressens båda kamrar, den amerikanska allmänheten och hela världen får tillgång till innehållet i dessa 28 sidor.

Om innehållet hade kommit ut, hade det inte funnits någon Islamisk stat som hotar världen idag, och Saudiarabiens stöd till den globala jihadistiska terrorismen skulle ha stoppats för 13 år sedan. Det som Bush och Obama har gjort för att skydda denna smutsiga saudiska hemlighet, är liktydigt med förräderi mot det amerikanska folket, skriver LaRoucherörelsen i USA. 3.000 amerikaner dödades i attackerna den 11 september 2001.

Även de svenska politiker och journalister är medskyldiga till ISIS härjningar så länge de håller tyst om de hemligstämplade 28 sidorna och om Saudiarabiens fortsatta stöd till ISIS och terrorismen! Hur länge skall den svenska undfallenheten mot USA, Storbritannien och Wallenbergs saudiska vapenexport fortsätta och tillåta att Saudiarabien bara fortsätter stöda ISIS? Hur länge skall Sverige låta den saudiska regimen tillsammans med Storbritannien och USA fortsätta folkmordskriget mot det fattiga Jemen?

9. Sveriges folkmordsembargo mot Syrien

Under två besök i Damaskus har den svenskbaserade Syriska stödkommittén för Demokrati skaffat information om situationen i Syrien. Ett möte var med en syrisk-kanadensisk man på hotellet som kommit direkt från en stor släktbegravning för en liten flicka. Hon hade dött i cancer och han var bottenlöst förtvivlad över att Västvärlden blockerade cancermedicin även för barn. Han kunde inte förstå det på något sätt, trots att han levde i Västvärlden.

Delegationen hade möjlighet att i november 2014 att besöka hälsominister Nizar Yazigi som bekräftade att man saknade dessa cancermediciner, liksom även mediciner för diabetes, smärtstillande och del andra. Landets alla 18 läkemedelsfabriker hade systematiskt förstörts av oppositionen, som monterat ned vad man kunnat och sålt det i Turkiet. Han berättade också om förstörelsen av de stora sjukhusen så att 60 procent av dem var utslagna.

När delegationen återkom till honom ett år senare i november 2015, berättade han att nationen hade lyckats förbättra medicinförsörjningen, så att det nu fanns 89 procent av de mediciner som behövs. Dessa ges gratis till medborgarna, också så gott det går till rebellkontrollerade områden. Fortfarande saknades medicin för cancer och diabetes, vilket betyder att folk, även barn, fortfarande dör helt i onödan i cancer och diabetes, om de inte kan betala flerdubbla priser för dessa mediciner när de på dyra omvägar smugglas in i Syrien.

I och med att dessa mediciner blockeras, så uppfyller inte Västvärlden, inklusive Sverige, villkoren för det embargo som EU har riktat mot Syrien. Humanitär hjälp får inte förhindras av något embargo. Annars blir embargot en folkmordspolitik. Man kan kortfattat summera detta, med att så länge embargot leder till att barn i den statliga syriska sjukvården dör i brist på cancermedicin pga embargot, bedrivs en folkmordspolitik mot Syrien.

Till detta kommer att Sveriges regering, tillsammans med flera av biståndsorganisationerna, har intagit en extrem hållning att inte samarbeta med den syriska regeringens institutioner. Sverige följer här inte ens FN:s Säkerhetsråd, och inte heller USA:s senaste politik. Ett uttalande S/PRST/2015/15 om Syrien antogs enhälligt av FN:s Säkerhetsråd den 17.8 2015. Uttalandet förespråkar att kontinuiteten av de syriska regeringsinstitutionerna och offentliga servicen skall upprätthållas, och att en fredlig övergångslösning måste innefatta alla de parter som är beredda att samverka för detta inom både regering och opposition. Bevarandet av den syriska statens regeringsinstitutioner är nödvändigt, anser FN, för att undvika ett återupprepande av misstaget från Irak, där statens upplösning ledde till det kaos som banat väg för den extrema jihadismen och massflykten.

Sverige stöder FN:s särskilde Syrienförhandlare Stefan de Mistura, som samverkar med den syriska regeringen, men har ingen egen politik att samverka med den syriska regeringens institutioner. Den svenska regeringens Syrienpolitik är lika extremt inriktad på regimförändring som Storbritanniens, Saudiarabiens och Turkiets.

Det som kommit i kläm i den extrema svenska Syrienpolitiken, är det humanitära biståndet till Syrien men också fredsarbetet.

De flesta internflyktingarna i Syrien har röstat med fötterna och flytt till regimkontrollerade områden. Om den syriska statens institutioner tillåts kollapsa, kommer många fler än hittills tvingas fly från Syrien. Sverige behöver upprätta samarbete med de syriska statliga institutionerna och regeringen för att se till att Sverige inte bryter mot EU:s Syrienembargo och därmed ytterligare bidra till ytterligare massflykt. Svenska ambassaden i Damaskus behöver bemannas för att samverka med hälsovård, skola, kulturminnesvård och annat som måste fungera i Syrien trots embargot.

Det är inte minst ett svenskt intresse att även i Syrien bedriva den intensiva svenska statliga politiken för att hjälpa ungdomar att hoppa av den extrema jihadismen. I Syrien kan dessa ungdomar spåras och hjälpas undkomma ISIS, bara om ambassaden är bemannad. Den syriska regeringen har ett eget arbete för att få jihadister att hoppa av. Det sker i det försoningsarbete där hittills 11.000 syriska rebeller avbrutit striderna och gjort avtal om att leva i fred med myndigheterna.

I de områden där striderna har upphört, har den syriska återuppbyggnaden redan börjat. I Damaskus kunde den svenska delegationen i november se hur spåren av krig och explosioner undanröjts i de flesta delarna av staden. Folk gick till skolor, arbeten och affärer i den livligt trafikerade staden. Det talades om att i vissa städer hade stora kinesiska projekt för återuppbyggnad av bostäder startat. Det stora kinesiska IT-företaget Huawei gjorde i november ett avtal om stora investeringar i telekommunikationerna.

Det finns all anledning att på plats samordna med de syriska statliga institutionerna för att inom ramen för vad som är humanitärt bistånd, dvs. mat, hälsovård, skola, bostäder, el och vatten, redan nu delta i en fredlig återuppbyggnad av Syrien, men fr.a. för att Sverige skall sluta var medskyldigt till ett folkmordsembargo på mediciner som gör att barn och gamla helt i onödan dör i cancer och diabetes

Fysisk ekonomi jan 2016

10. Fast förbindelse mellan Finland och Sverige!

Äntligen börjar diskussionen i media om att knyta ihop Sverige och Finland med en fast förbindelse. På första vardagen efter nyår berättade Sveriges radios ekonyheter om det. Det var nästan en månad efter Radiohusets granne finska ambassaden hade haft ett heldagsseminarium om det och 25 år efter att EAP tog upp förslaget som en del av att bygga de nordiska länkarna till Nya sidenvägen. Det var också profilprojektet i EAP:s valkampanjpamflett år 2006 för att skapa en miljon nya industriarbetsplatser i Sverige.

Just förbindelsen med Kina över land är utgångspunkten för det finska initiativet att lansera förslaget om en fast förbindelse mellan Finland och Sverige. I den finska presentationsvideon visar man hur en sådan förbindelse är möjligheten att styra över den kinesiska handeln med Europa genom Finland, Sverige och Danmark. En avgörande faktor är att den fast förbindelsen under Fehmarn bält mellan Danmark och Tyskland är på gång att byggas liksom Öresundsbron.

Det finska seminariet tog också upp magnettågssteknologin genom att ha med Elon Musks Superloop i seminariet. Ett magnettåg som med hjälp av undertryck i rör kan färdas i 1000 km/tim. Man pekar också på att förbindelsen mellan Helsingfors och Oslo kan byggas med samma slags tåg och därmed knyta ihop hela den Nordiska triangeln med hjälp av magnettåg och fasta förbindelser

Finska ambassaden presenterar seminariet på följande sätt: "Idén om en fast vägförbindelse mellan Finland och Sverige har vuxit fram inom näringslivet, i akademiska kretsar och bland regionala aktörer i Sverige, Finland och på Åland. Den 23 november 2015 arrangerades ett seminarium kring visionen på Finlands ambassad i Stockholm."

Bro och tunnlar till Finland var profilfrågan i 2006 års valkampanjpamflett för LaRoucherörelsen i Sverige- EAP om att skapa en miljon nya industrijobb i Sverige.

11. Öregrundtunnel mellan Åland och Sverige

Tunneln till Åland bör gå mer norrut än Norrtälje för att kunna byggas i bra berggrund. Den finske geoteknikern Usko Anttikoski gjorde förlänge sedan ett förslag på var tunneln bör gå mellan Åland och Sverige. Han utarbetade också förslagen för tunnlarna mellan Umeå och Vasa, liksom mellan Helsingfors och Tallinn.

Hans studie av berggrunden visar att man bör undvika ett område av mjukt berg mellan Åland och Norrtälje, genom att lägga tunneln uppe vid Östhammar/Öregrund. Det skulle också göra det möjligt att dra järnvägen via Arlanda och rikets fjärde största stad Uppsala. Att välja en rakare väg från Stockholm mot Åland i höjd med Norrtälje riskerar att man hamnar i liknande problem som med Hallandsåsen. Problemen med Hallandsåsen berodde huvudsakligen på att man av olika skäl valde bort dragningen i den mycket berggrunden inåt land. Anttikoskis rapport var banbrytande och borde inte förbigås.

12. Året då alla i Kina fick elektricitet

Den 23 december 2015 anslöts två byar i Kinas nordvästliga provins Qinghai till elnätet. Därmed har Kina ett heltäckande elnät och 39 800 kinesiska medborgare som varit utan ström är nu strömförsörjda. De 9 614 hushåallen ligger till stor del i två byar på 4000 meters höjd i det tibetanska höglandet bortom provinshuvudstaden Qinghai. En tredjedel av hushållen är inte direktanslutna till det centrala elnätet, utan generar sin ström via solenergi. "Nu när vi har ström behöver vi inte längre elda med koskit för att värma våra hus eller använda oljelampor för att få ljus" sa en herde från byn Gomang.

I slutet av 2012 saknade nästan tre miljoner kineser elström. I mars 2015 lovade regeringschef Li Keqiang att man till årsslutet skulle nå målet att försörja alla hushåll med ström - vilket även lyckades!

13. Regeringschef skämtar om miljönhysterin

Den 23 december 2015 togs vattenkraftstationen Steung Taty i sydvästra Kambodja i drift. Dammens kraftverk har en kapacitet på 246 MW.

Regeringschefen Hun Sen yttrade sig roat över miljövännernas opposition till sådana energiprojekt: 
- Vissa miljövänner är fanatiska. De är emot allt, oberoende av vad det är. Därför har vi bara en möjlighet: Låt oss ge dessa fanatiker gammalmodiga facklor där de bor och stänga av strömme till deras hus.

Kambodja är starkt beroende av importerad ström. För närvarande bygger man med finansiellt stöd från Kina sju dammar och man planerar ytterligare 17 vattenkraftverk. Dessutom har man startat ett program för kärnkraftverk i samarbete med Ryssland.

Kambodja är ett av Asiens fattigaste länder. Landet har ännu inte återhämtat sig från USA:s bombangrepp under Indokinakriget och de västligt understödda Röda khmerernas folkmord under 1970-talet. De Röda khmererna störtades av Hun Sen och andra med hjälp av Vietnam.

14. Upprättelse för E. G. Geijer på Sveriges Radio

Det stora inflytande som Erik Gustaf Geijer haft på det svenska samhället "tystades redan vid hans död", berättade Ola Larsmo i programmet Filosofiska rummet i Sveriges radio P1 på Luciadagen. Nedtystandet av Geijer var "det bestående samhällets hämnd på upprorsmannen". Programledaren Lars Mogensen samtalade med författarna Larsmo och Per Svensson om Erik Gustaf Geijer. Producent var Thomas Lunderquist. Detta är en senkommen upprättelse för historikern, diktaren, musikern, filosofen, nationalekonomen och politikern Geijer, som länge lyfts fram av LaRoucherörelsen i Sverige - EAP.
- Det är märkligt att vi har en stor politisk tänkare som ingen egentligen vill använda sig av ... liberaler och sossar borde slåss om honom, sa Ola Larsmo.

Per Svensson berättade om hur författarna Lars Trädgårdh och Henrik Berggren skrivit om den svenska "statsindividualismen" i boken "Är svensken människa?", "och det bygger de helt och hållet till stor del på Geijer".

Larsmo slog fast: "Det finns hela sjok av geijeristiskt tänkande i svensk politik idag. Du hittar det hos sossar och liberaler och de nya moderaterna, men ingen nämner honom. Han är osynlig som politisk tänkare och det tycker jag är lite, lite märkligt."

Det som inte förklaras i radioprogrammet är hur Geijers inflytande kunde leva vidare genom den ungdomsrevolt som skedde i Uppsala 1848. Detta internationella revolutionsår manifesterades i Uppsala genom ett stort demonstrationståg av Uppsalastudenterna till minne av Erik Gustaf Geijer. Dessa studenter och tidigare elever till Geijer kom att prägla samhällsreformerna under hela andra halvan av 1800-talet i Sverige.

15. Zepp-LaRouche talade för japanska företagare

Schillerinstitutets internationella ordförande, Helga Zepp-LaRouche, var den 2 december inbjuden till Tokyo för att tala på två konferenser om hur det enda alternativet till geopolitiken, som är huvudorsaken till krisen i Mellanöstern och den akuta risken för ett tredje världskrig, är att förverkliga idén om världslandbron. På förmiddagen lyssnade 300 unga företagare när hon talade på Innovationsforum Asiens sjunde årliga möte. Forat leds av den förre Sony-chefen Nobuyuki Idei. På eftermiddagen talade hon inför cirka 100 toppföretagare, ekonomer och representanter för den japanska regeringens ekonomiska utlandsverksamhet som sponsrats av Canon Institute for Global Studies.

I sitt utförliga föredrag varnade Zepp-LaRouche för att de ständiga regionala konflikterna skulle kunna utmynna i ett världskrig mellan supermakterna. Bara en genomgripande förändring av de tankestrukturer som lett till kriserna kan ändra historiens gång. Hon presenterade de stora infrastrukturprojekt som måste genomföras för att förverkliga världslandbron. Dessutom betonade Zepp-LaRouche att Kinas strategi för den Nya Silkesvägen skulle kunna bilda kärnan i en ny, världsvid renässans.

När det gäller hur dessa stora projekt ska finansieras hänvisade Zepp-LaRouche till det amerikanska system som tillämpades för att industrialisera USA under 1800-talet. Detta "amerikanska system", som det kallades på 1800-talet, är diametralt motsatsen till dagens monetära tänkande. Det tillämpades framgångsrikt för att industrialisera Tyskland under Bismarck [liksom Sverige under inflytande från Geijer] och Japan under Meiji-restaurationen. Idag avspeglar sig detta system i Kinas ekonomiska under. Ett sådant system lägger tyngpunkten på kreativa upptäckter inom naturvetenskapen som sedan tillämpas i den fysiska ekonomin och leder till förbättringar i mänsklighetens levnadsvillkor.

Helga Zepp-LaRouche deltog i en paneldiskussion tillsammans med den förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, den förre chefen för det ryska järnvägsbolaget och grundare till forat "En dialog mellan civilisationer", som äger rum på Rhodos varje år, Vladimir Jakunin samt Paulo Nogueira Batista Jr.. Batista var tidigare chef för IMF i Brasilien och är idag vice ordförande för den Nya utvecklingsbanken (NDB) i Shanghai som BRICS-staterna har grundat. Diskussionen leddes av Daisuke Kotegava som innehaft en hög position i Japans finansministerium. Han var också vd för IMF i Japan under finanskrisen mellan 2007 och 2009.

Dr Jakunin stödde i sitt föredrag uttryckligen Helga Zepp-LaRouches förslag om att bygga världslandbron. Han påpekade att Rysslands eurasiska utvecklingskorridorer och Kina politik för Ett Bälte, En Väg passar utmärkt tillsammans och står för ett nytt tänkesätt som absolut behövs för att undvika de krig som det havererade neoliberala systemet utlöser.

När Strauss-Kahn inledde diskussionsrundan beskrev han det globala finanssystemets pågående kris. Han sa att budgetåtstramningar misslyckats och att man måste ersätta dem med modeller för tillväxtpolitik. Samtidigt konstaterades att det tyvärr inte finns något verkligt stöd för en sådan kursändring i världens dominerande finansinstitutioner.

---