Monitor juni 2013: Sa du diktatur och krig?

Monitor och Fysisk ekonomi, juni 2013. Innehåll:

1. Ledare: Vad sa du? Diktatur och krig?
2. LaRouche varnar för Obama-diktatur
3. Turkiets syrienpolitik nyckeln till protesterna
4. Brittiska kungahuset styr bankpaketpolitiken
5. Obamas finansreform har Cypermodellen
6. Glass-Steagall nu även i Senaten
7. Cypernmodellen igenom Europaparlamentet
8. Glass-Steagall i Europaparlamentet
9. Svensk kampanjtidning utdelad
Fysisk ekonomi, juni 2013
10. Upploppen i Husby är en del av kollapsen

Monitor (Tryck som pdf)

Fysisk ekonomi (Tryck som pdf)

1. Ledare: Vad sa du? Diktatur och krig?

LaRoucherörelsen har de senaste åren varnat för att alternativet till en ordnad konkurssanering av västvärldens bank- och finanssystem i linje med bankdelningslagen Glass-Steagall, är krig och fascism. Efter avslöjandet av den kriminella Cypernmodellen-lösningen för bankkrisen i USA och EU, som innebär att bankerna i en systemkris kan beslagta insättarnas pengar, och avslöjandet att USA:s National Security Agency i hemlighet har givits rätten att avlyssna vartenda mobilsamtal och läsa vartenda e-postmeddelande inkl en stor del av de interna svenska som går via de amerikanska servrarna och stora IT-bolagen, så finns det ingen ursäkt för den som klagar på LaRoucherörelsens polemiska angrepp på president Obama och den brittiska oligarkins styre över EU.

Obama har gjort sig förtjänt av Hitlermustaschen som pryder hans nuna på LaRoucherörelsens plakat, genom sitt försvar av drönarmorden på civilpersoner i Afghanistan, Pakistan, Jemen och Somalia, genom sitt försvar av avlyssningsdiktaturen i namn av kamp mot terrorismen, och genom sitt stöd till en bankräddningspolitik som dödar både människor och den reala ekonomin.

Och inte nog med det. Britterna spelar en ledande roll i att hetsa både Europa och USA till att beväpna de syriska rebellerna och al-Qaidas globala jihadistarméer som har invaderat Syrien, vilket oundvikligen kommer att leda till både ett regionalt krig och till slut ett globalt krig, ett världskrig med USA och Ryssland på var sin sida om krigsfronten i Mellanöstern.

Ha inga illusioner! Vi var nära ett tredje världskrig den 5 maj. Israels flygräder mot Syrien den dagen förde Mellanöstern och hela världen till randen av ett globalt krig. Syrien, Iran och Hizbollah var redo att omedelbart besvara de israeliska angreppen i tron att Israels Harmagedon-besatte premiärminister Netanyahu hade startat slutspelet. Men Rysslands president Vladimir Putin ingrep direkt och bad Assad att han skulle vänta tills Putin hade talat med Obama. Det var under dessa samtal som en ny process inleddes, i och med insikten om vad priset för mänskligheten kommer att bli, om inte den syriska krisen kan avlägsnas från de militära lösningarnas bord och läggas på de fredliga förhandlingarnas dito. Det tydligaste tecknet på en strävan att försöka undvika krig var mötet som Putin och hans utrikesminister Sergej Lavrov hade i Moskva den 7 maj med USA:s utrikesminister John Kerry. Resultatet blev den planerade konferensen som ska föra samman den syriska regeringen och oppositionen för att förhandla fram ett eldupphör och en politisk uppgörelse baserad på Genèveöverenskommelsen i juni 2012. [Se en längre rapport om detta på LaRouche.se under titeln: "Undkom vi ett tredje världskrig den 5 maj?"]

Men nu, efter veckor av förnyad brittisk krigshets, går en pressad Obama tillbaka till den militära lösningen, och lovar att beväpna de syriska rebellerna och kanske införa flygförbud i både norra och södra Syrien, som man gjorde i Libyen 2011 för att störta Ghaddafi. Putin sade på G8-mötet på Nordirland nej till en "Libyenlösning" i Syrien, och då är vi tillbaka i samma situation som rådde den 5 maj!

Det finns helt uppenbart bara en lösning på denna kris som kan skona mänskligheten från den värsta tänkbara tragedin, och det är en fredlig lösning. Men en sådan fredlig lösning kan bara bli hållbar om den kombineras med en ny ekonomisk ordning, som kan garantera en bättre framtid för alla inblandade parter. Det brittiska imperiet, nu förkroppsligat av västvärldens finansoligarki, ser sitt system gå under. De kan inte tänka sig ett annat system och därför är de beredda att dra alla andra med sig i sitt fall. Men vi andra i de moderna nationalstaterna i USA och Europa har fortfarande ett val. Men det kräver att vi lägger fram alternativet på bordet för våra landsmän, våra folkvalda och våra regeringar. De onda krafterna kan hållas tillbaka, men det kräver att de goda träder fram, och att de gör det fort!

2. LaRouche varnar för Obama-diktatur

Det amerikanska folkets ilska över presidentens massiva spionageverksamhet och andra brott mot Konstitutionen växer med den senaste kaskaden av olika läckor. Lyndon LaRouches bedömning i sitt fredagstal den 7 juni var att tiden är inne för riksrätt eller på annat sätt tvinga Obama att avgå. Om dessa övergrepp tolereras står USA inför en öppen diktatur, varnade LaRouche.

LaRouche gjorde rubriker efter ett internettal den 11 april 2009, där han beskrev Barack Obama som en Nero-liknande nickedocka som kan manipuleras till att göra vad som helst i den brittiska drottningens tjänst. Beskrivningen av Obama som psykiskt labil, som nu görs allmänt, uppfattades då som högst kontroversiell.

I dag har Obama "tillåtits fortsätta till en punkt där han griper efter absolut, total diktatur över nästintill alla" och det är det som man i ledande kretsar plötsligt blivit medveten om. LaRouche jämförde sedan Obama med Nixon: "Tiden är inne för den rättsliga gång som en gång förut tagit itu med en president och kastat honom ur tjänst den gången på tidigt 1970-tal - samma behandling, förmodligen med en eller ett par extrasparkar, väntar Obama".

"Det som hände i veckan är så klart, att Kongressen rest sig i revolt och mönstret är, att detta spionage, som Obama bedrivits å den engelska drottningens vägnar, satt dem i ett läge där folk nu - i den frågan och många andra frågor som anhopar sig - är beredda att köra ut den här luffaren ur huset. Det är där vi nu står. Vi står på randen. Kommer Obama lyckas göra sig absolut diktator över USA? Nej, han kommer inte lyckas, för brittiska drottningen är den som innehar posten och han är enbart hennes nickedocka. Faran är dock, att om han lyckas, å hennes vägnar, med det han satt igång, kommer vi ha en absolut diktatur i USA".

I frågerundan gick LaRouche in på det igen: "Vi har har nått en punkt där Obama begått övergrepp, brutala övergrepp mot USA, dess medborgare och ekonomi, på alla tänkbara sätt. Vi är nu i det slags läge där folk säger - och det var det vi såg i Kongressen i veckan, vad som hände var, att en plötslig revolt ägde rum i Senaten mot operationen. Plötslig revolt! De satt där tysta och lyssnade på skitsnacket och så plötsligt, bomm! Saker ändrades och upproren började. 'Va? Vad gör du med oss? Du gör detta med oss?' Det var det som ekade från Kongressen".

"Detta återspeglas också från Storbritannien, där brittiska röster av ansenlig betydelse gjort samma slags iakttagelser".

"Det som hänt är, att Obama aldrig var en verkligt bra människa. Han var aldrig särskilt omtyckt men folk var rädda för honom och när viktiga människor är livrädda för vad någon luffare kan hitta på - och ja, Obama gjorde mycket grymma saker för att skrämma folk - och visst, en del senatorer försökte täcka upp för Obama men de flesta gjorde det inte. Så tiden är nu mogen för att visa Obama till utgången, eller kastas ut vid utgången. Vi har nått en av dessa tider där Obama är kapabel att upprätta en faktisk öppen diktatur över amerikanska folket och institutionerna, eller så kommer han åka ut".

3. Turkiets syrienpolitik nyckeln till protesterna

Massprotesterna som nyligen spreds över Turkiet tändes av regeringens politik att stödja kriget mot Syrien. Enligt källor i Istanbul som amerikanska EIR kontaktat är massdemonstrationerna i hög grad ett svar på sittande regeringens vansinniga syrienpolitik. Bilbomben som dödade 56 turkiska medborgare den 11 maj i provinsen Hatay nära syriska gränsen var enbart sista droppen i befolkningens tålamod. Han varnade också för, att allt är möjligt om demonstrationerna fortsätter, till och med en militärkupp.

Demonstrationerna har spritts mycket längre än turkiska medier rapporterar, där de facto censur råder. Västerländska medier har å andra sidan rapporterat på plats med luriga foton och tidningsrubriker. Enligt vår källa är enda anledningen till att inga jättedemonstrationer à la arabiska våren ägt rum folkets rädsla för polisrepressalier. Medan endast 10 000 människor samlades på Taksimtorget i Istanbul deltar uppemot två miljoner i någon form av stöddemonstration i staden, mest i de egna kvarteren. Det tar formen av hundratals människor åt gången samlade på gatan framför sina hus eller slår i kastruller, ropar slagord osv. Efter klockan 21 blir hela stan en kakofoni av protester. Senaste gången något liknande ägde rum var precis innan militärkuppen i början på 1980-talet.

Demonstranterna har dessutom döpt träden i den omstridda Getziparken vid Taksimtorget efter de 56 dödsoffren för bilbomben i Hatay. 30 andra träd har döpts efter de 30 kurder som förra året föll offer för turkiska flygvapnet när de misstogs för PKK-terrorister.

Demonstranterna utgörs inte enbart av så kallade sekularister utan består av folk från samhällets alla läger, vänsterfolk, högerfolk och till och med islamister som tappat tron på det sittande partiet. "Folk är arga över ekonomin", menar han och pekade på, att de omskrutna tillväxtsiffrorna enbart gynnat redan rika turkar. "Syrienpolitiken var dock sista droppen", fortsatte han och avslöjade, att den allmänna uppfattningen är, att syrienpolitiken fullständigt misslyckats och att regeringen måste backa från den tuffa linjen.

4. Brittiska kungahuset styr bankpaketpolitiken

Tidskriften EIR:s ekonomiredaktör John Hoefle (larouchepub.com) har kartlagt det brittiska nätverk som genomdrev den amerikanska finansministern Hank Paulson kända omsvängning till att ge ut de jättelika bankräddningspaketen. Nätverket visade sig vara bankirer ur kungahusets närmaste krets. Här är rapporten:

I och med den globala finanskraschen september 2008 agerade det brittiska kungahuset snabbt för att ta makten inte bara över räddningspaketen, men även över omorganiseringen av det globala systemet som skulle komma efter. Företrädare för Drottningen, Bank of England samt Londons Citys mäktiga bankintressen träffades för att sätta upp apparaten som skulle lura världen över ett folkmordsstup motiverat med att "pengarna skall räddas".

Ledningscentralen för operationen lades på Standard Chartered Banks huvudkontor i London. Standard Chartered Bank är en bank - precis som HSBC - som växte ur det brittiska imperiets verksamheter rörande opium, slaveri och kolonial plundring. I teamet ingick bland annat stora bankirer från UBS (S.G. Warburgs nya hem), Drottningens börsmäklare JPMorgan Cazenove samt Citigroup, Storbritanniens finansdepartement samt baronessan Shriti Vadera, medlem i drottningens råd Privy Council.

Gruppen kom fram till en plan för att tillskjuta kapital direkt i bankerna. USA:s Finansminister Hank Paulson avvisade först detta tillvägagångsätt och förespråkade istället att låta regeringen köpa upp problemtillgångarna. Under påtryckningar kapitulerade Paulson och USA gick med på den brittiska planen.

Monarkin valde Credit Suisse och dess chef i Storbritannien, James Leigh-Pemberton, för att leda operationen. Valet av Leigh-Pemberton ger inblick i relationen mellan brittiska kungahuset och City samt hur det brittiska imperiet faktiskt fungerar. Han är sonen till Robin Leigh-Pemberton, före detta chef för Bank of England och riddare av Strumpebandsorden. Han är även "Receiver-General" (den som tar emot och utför betalningar) för prins Charles´ hertigdöme Cornwall, där han upprätthåller sin familjs mångåriga band till kungahuset. Innan han började på Credit Suisse tillbringade James Leigh-Pemberton 15 år på S.G. Warburg (där han var protegé till Sir Siegmund Warburg). Han är även med i styrelsen i Lord Jacob Rothschilds flaggskepp RIT Capital och har därmed anknytning till två av Storbritanniens mäktigaste bankdynastier. Båda dynastierna med mångåriga band med Kungahuset.

Mervyn Davies dåvarande ordförande för Standard Chartered var även ordförande i Fleming Family & Partners, som är "familjekontor" för mäktiga familjen Fleming. Denna bankdynasti sålde sin egen bank Robert Fleming & Co. till Chase Manhattan år 2000. Familjen Fleming har länge samarbetat nära med familjen Keswick som är känd för narkotikahandel ända tillbaka till Brittiska imperiets opiumhandel mot Kina på 1700-talet. Familjen producerade också Ian Fleming, en före detta spion som blev författare och skapade James Bond.

Flemingfamiljens inflytande utövas också av två direktörer för Fleming Family & Partners Lord Renwick of Clifton och Lord Waldegrave of North Hill, den senare också styrelsemedlem i Fleming Family & Partners. Lord Renwick var viceordförande i investmentbanken JPMorgan i London och Lord Waldegrave var viceordförande för investmentbankverksamheten på UBS och ordförande i Rhodesfonden (uppbyggd av arvet efter ärkekolonialisten Cecil Rhodes och den brittiska kolonialismens förvaltare).

Räddningspaket har därmed från början styrts av de äldsta och smutsigaste komponenterna av det brittiska imperiet. De är samma intressen som från början skapade det globala kasinot som nu är i kris. Det är denna incestuösa kabal som har makten över Federal Reserve, BIS, ECB, IMF, Financial Stability Board samt andra övernationella myndigheter, och som använder finanssystemets kollaps för att införa en global folkmordsdiktatur.

5. Obamas finansreform har Cypermodellen

Först efteråt har det klarlagts att Obamas stora finansreform 2010 kallad Dodd-Frank-lagen innehöll samma system för beslagtagande av insättarkonton som på Cypern. En artikel av LaRouchePAC:s Leandra Bernstein avslöjar för allmänheten att deras banktillgångar när som helst kan beslagtas för att stärka upp bankernas kapital mot spekulationsförluster.

Dodd-Frank-lagen var på 848 sidor och dess tillämpningsföreskrifter håller fortfarande på att skrivas. I december 2012 hade 8843 sidor av tillämpningsregler författats och eftersom det endast motsvarar 30 procent innebär det att sammanlagda antalet sidor för att tillämpa denna lag kommer att bli cirka 30.000 sidor. Fortfarande håller kongressen med olika hearingar på att sätta sig in i vad lagen innehåller, men ännu är det knappast någon som har uppmärksammat avsnittet under Titel II om att bemyndiga insättargarantimyndigheten (FDIC) att sköta ordnade likvidationer av banker. Där finns den Cypernmodell som "skyddar skattebetalarna" genom att tillåta beslagtagande av deras insättarkonton precis som på Cypern, där hela ekonomin tvärstoppades när företagens och institutionernas kassatillgångar beslagtogs liksom även privatpersoners konton över 100.000 euro. I stället för att skattebetalarna ger bankräddningspaket (bail-out) ges här möjligheten att tillåta bankerna ta pengar direkt från insättarkontona (bail-in, eller på "svenska": skuldnedskrivningsverktyget).

Metoden "bail-in" är den exakta motsatsen till Glass-Steagall, skriver Bernstein. Med bail-in överlever banken, men inte insättarna. Ändå var Glass-Steagall-lagen endast 18 sidor, jämfört med Dodd-Franks juridiska gröt.

Artikeln om Dodd-Franks dödsbringande insmugna regler visar, att "den finansiella stabiliteten" sätts före den amerikanska konstitutionens prioritering av den allmänna välfärden. I Dodd-Frank prioriteras 28 globalt aktiva systemkritiska internationella finansinstitutioner förkortat till G-SIFI. För att de inte skall gå omkull har ett helt skyddsnät upprättats omkring dessa 28 storbanker, där alla länder åläggs samarbeta bl.a. genom att beslagta privatpersoners och företags insättarkonton.

"Systemkritiskt" anses det vara om dessa storbankers derivat tappar i värde pga av att någon krisbank tvingas sälja sina innehav. Därför avser man skydda derivaten genom att med bail-in i varje sådan storbank, för att tillföra kapital så de inte behöver sälja derivaten i panik. Det hjälper inte om man som t.ex. Gunnar Hökmark i EU-parlamentet vill att insättarnas pengar skall tas i anspråk sist i raden, dvs efter aktieägarna och långivare. I och med att den enorma derivatmarknaden skall sina pengar före kommer allt att tas ifrån även insättarna. Den globala derivathandeln är enligt gängse uppskattningar 1.200 biljoner dollar (engelska: 1,2 quadrillion) dvs. ungefär 20 gånger världens BNP. BIS siffra i december 2012 för OTC-derivaten (de som är registrerade) var 632 biljoner dollar.

Redan 2009 på det internationell toppmötet för gruppen av länder kallad G-20 inrättades en internationell organisation kallad Financial Stability Board (FSB) knuten till Internationella regleringsbanken BIS i Basel. Därefter har bail.in-metoden skrivits in i olika lagar och internationella avtal. I praktiken har en kupp genomförts bakom ryggen på befolkningarna av regeringar och bankirer för att kunna stjäla folkens tillgångar för att ges till vissa privata storbanker som har getts företräde framför allt annat genom att de kallas "systemviktiga".

Läs artikeln på engelska om Cypernmodellen i Dodd-Frank på: http://larouchepac.com/dodd-frank
Läs artikeln på danska på: http://schillerinstitut.dk/drupal/node/873

6. Glass-Steagall nu även i Senaten

Den 17 maj 2013, på 80-årsdagen av beslutet att införa Glass-Steagall 1933, lades en motion fram i den amerikanska kongressens senat om att återinföra lagen. Motionen kallas SB 985. Den lades fram av den demokratiske senatorn från Iowa Tom Harkin, som var en av de åtta senatorer som röstade för att behålla Glass-Steagall när den avskaffades 1999. Motionen i senaten har samma innehåll som den som tidigare lagts fram av demokraten Marcy Kaptur med republikanen Walter Jones som första medsponsor i kongressens representanthus. Denna motion, kallad HR 129, stöds hittills av sammanlagt 65 kongressledamöter.

Detta betyder att kampen för Glass-Steagalls återinförande nu har kommit in i en ny högre fas. För att ett lagförslag skall kunna antas av den amerikanska kongressen krävs nämligen, att det behandlas av båda kongressens kamrar. Det breda stödet i representanthuset räcker inte. Senaten blockerade hela förra året det förslag som fanns i representanthuset från Marcy Kaptur och med stöd av 86 medsponsorer. I samband med Obamas finansreform år 2010 agerade många senatorer kraftfullt för att inkludera Glass-Steagall men det stoppades av Vita huset. Först med Harkins motion har motståndet att över huvud taget behandla Glass-Steagall i senaten övervunnits.

Lyndon LaRouche gratulerade senator Harkin samma dag för att lagt fram motionen SB 985 trots massivt tryck från Obama Vita hus och senatens ledning att inte göra det. LaRouche sa:
- Detta är ett mycket viktigt nytt steg framåt. Det kommer att ha en viktig effekt av uppenbara skäl. Alla försök att undertrycka denna åtgärd har slagits tillbaka. Det är ett nytt läge nu. Dagordningen har ändrats. Trots alla försök att hindra denna åtgärd har senator Harkin tagit initiativet. Detta är ännu inte en hel seger men det visar att situationen inte är så hopplös som senaters ledning hade hoppats.

Samma dag tog också den mycket omfattande mobiliseringen för Glass-Steagall i delstaterna ytterligare ett steg framåt genom att en stödmotion lades fram i den tjugonde delstatens kongress och därefter även i de för bankpolitiken viktiga delstaterna New York och New Jersey. Tre av dessa 22 delstater har redan fattat beslut att uppmana sina representanter i båda kamrarna i den federala kongressen att stödja återinförandet Glass-Steagall. Denna kraftiga påtryckning från delstaterna, liksom de många brev som skickat från övriga världen, speciellt Europa, har haft en stor effekt på kongressen i Washington.

7. Cypernmodellen igenom Europaparlamentet

Politiken att börja rädda banker genom att beslagta innehaven på kundernas bankkonton, såsom gjordes på Cypern, håller på att godkännas av Europaparlamentet. Men det är inte de egna småbankerna kunderna skall tvingas rädda, utan det mest spekulativa i det internationella finanssystemet, derivaten, tillsammans med de några av de internationella storbanker som sköter det mesta av derivathandeln.

Det är den svenske ledamoten Gunnar Hökmark som är samordnare för detta lagförslag. Sedan ett antal ändringar införts godkände Europaparlamentets ekonomiutskott förslaget den 20 maj 2013 med 39 röster mot 6. Ändringarna trumpetades ut som avgörande för att skydda bankkunderna, vars tillgångar under 100.000 euro aldrig skall kunna beslagtas, och de tillgångar därutöver "endast i sista hand". Företag och institutioner har ingen sådan garanterad summa, utan deras bankkonton kan beslagtas från första kronan, vilket gjorde att handeln slog tvärstopp på Cypern när deras kassor försvann till 60 procent. Det var ramaskriet från denna katastrof som fick Europaparlamentet att ändra lite på prioriteringsordningen, så att kontoinnehavarna flyttades högre i hackordningen till över bankens långivare, i stället för att vara i samma kategori som i Hökmarks tidigare förslag. Men denna förändring är närmast kosmetisk.

Fortfarande skall de "systemviktiga" derivaten ha sina pengar först, liksom de "systemviktiga" finansinstitutionerna. För Cyperns banker beslagtogs bankkontoinnehaven därför att den "systemviktiga" Europeiska centralbanken i första hand skulle ha tillbaka sina lån till de två Cypernbankerna. Skall derivatmarknaden skyddas genom att betalas först, går bankens alla pengar åt och insättarna förlorar sina pengar även om de har företräde framför både aktieägare och bankens långivare. Även om banken saknar derivat och lån till "systemviktiga finansinstitutioner", så kan banker i kris slås samman med sådana som har sådant. Därmed kan alla bankkonton i alla banker användas för att rädda den värsta spekulationen.

Hökmark och hans majoritetsvänner i Utskottet säger sig ofta värna om företag och vilket är kärnan i svenska regeringens politik att skapa jobb, dvs. "arbetslinjen". Här slår man sönder den reala ekonomin för att första hand försöka rädda några spekulanter som förlorat på sitt kasino. Efter Europaparlamentets godkännande av bankernas stöld av sina kunder konton, återstår mötet mellan finansministrarna och sedan premiärministrarna i Europeiska rådets toppmöten. Att Borg, Reinfeldt eller någon annan där skulle säga emot, har inte särskilt höga odds i det synarkistbankvänliga EU. Men bankdelning måste trots det genomdrivas eftersom det är enda sättet att skydda företag, kundkonton och de nödvändiga delarna av bankverksamheterna och i ordnade former börja återstarta Europas ekonomier med riktade statliga krediter. Väntar man kommer finanskrisen att förvärras, hela eurosystemet braka ihop och massdöden börja i kaoset. Då finns kanske en sista chans för att hejda kaoset genom att olika länder själva skyddar sina
bankers kunders konton och räddar realekonomi och människor genom att nationellt införa bankdelning.

Än tydligare blev Hökmarks företagsfientliga politik, när den parallella frågan om bankdelning behandlades i Europaparlamentets ekonomiutskott den 18 juni. Bankdelning har nämligen skilts ut från frågan om hur banker skall rekonstrueras, eftersom bankerna inte gillar det. Förslaget till bankdelning bygger på EU-kommissionens expertgrupp under ordförandeskap av den finske riksbankschefen Erkki Liikanen, vilket var långt från Glass-Steagall. Istället för att dela bankerna ordentligt i olika bolag med skilda ägare och personal, föreslår EU-kommissionen att bankernas skall delas inom banken i olika avdelningar. På så sätt kan i alla fall förlusterna från kasinot hamna på den "säkra" bankdelen. Samtidigt kan kundernas insättningar fortsätta lånas ut till spekulationsdelen av banken.

Just nu försenar EU-kommissionens bankdelningsförslaget, samtidigt som man med expressfart vill införa Cypernmodellen för hela EU. I Europaparlamentet hade bankdelningsförslaget 400 ändringsförslag, varav en från den italienska ledamoten Claudio Morganti om att skärpa förslaget till en full bankdelning. Detta stöds dock inte av Hökmark, vilket visar att hans stöd för Cypernmodellen inte är något misstag.

8. Glass-Steagall i Europaparlamentet

Två ledamöter i Europa parlamentet, Claudio Morganti, Italien och Mikael Gustafsson, Sverige, framhöll i tal till Europaparlamentet den 21 maj i Strasbourg, att bankdelning enligt Glass-Steagall bör vara ett alternativ till EU:s föreslagna bankunion.

Morganti påpekade att om vi vill få bukt med våra banker och problemen som de orsakar, kan Glass-Steagall lösa det. Europa borde gå den vägen också. I motsats till en Bankunion eller Liikanens lösningar, är en total bankdelning den enda egentliga lösningen.

Strax efter Morganti uttalade sig också den svenske vänsterpartisten Mikael Gustafsson klart för bankdelning. Han sa:
- Herr talman! Här i sessionen sägs det många fina saker om varför vi ska inrätta en bankunion, men inget visar faktiskt att central tillsyn skulle vara bättre än nationell tillsyn. Dåliga lagar och regler är lika dåliga vare sig man fattar beslut på central eller på nationell nivå. Istället för en bankunion borde varje land göra två andra saker: För det första kräva att bankerna delar upp sin verksamhet; en del som är den traditionella bankverksamheten och en annan som är spekulationsdelen. Dels borde vi öka kontrollerna av finansmarknaderna. De har under väldigt lång tid avreglerats på ett mycket oansvarsfullt sätt, och den här avregleringen har också lett till den finansiella kris vi nu har. Med de här två förslagen, bankdelning och återreglering, så skulle stabiliteten verkligen kunna öka inom finanssektorn och vanligt folk skulle därmed kunna slippa att betala för bankirernas kasinoekonomi.

9. Svensk kampanjtidning utdelad

Det andra numret av Ny Solidaritet utkom i maj med rubriken "Dela bankerna för att rädda samhället, inte systemet! Systemet är problemet!". Huvudartikeln handlade om hur stölden av bankkonton på Cypern av EU-kommissionen gjorts till modell för lagar för alla länder i EU. Tidningen, som ersatte Monitor den månaden, trycktes i 25.000 ex som spreds intensivt som en kampanjtidning under andra halvan av maj. Per post fick alla riksdagsledamöter den, liksom viktiga departement, myndigheter, kommuner och organisationer runt om i Sverige. EAP-aktivisterna har nu spridits mer än 90 procent av upplagan i vad som blev en stor våroffensiv.

Gensvaret på gator och torg var överväldigande positiv. Den ilska som gör att folk exploderar när man nämner något om banker, kunde efter en kort presentation snabbt kanaliseras till en fungerande lösning på krisen, med bankdelning som steg ett i en ekonomisk återuppbyggnadspolitik för världsekonomin och landet.

Läs Ny Solidaritet här

Fysisk ekonomi, juni 2013

10. Upploppen i Husby är en del av kollapsen

Följande analys av upploppen i Stockholm är en förkortad sammanfattning av en artikel av Andreas Persson som publicerades på larouche.se den 27 maj 2013 under rubriken "Bilbränder och medborgargarden: Är detta början på en ny mörk tid?"

Den fysiska, realekonomiska kollapsen och dess effekter och orsaker i de finansiella systemens kriser kommer att leda till en ny mörk tid likt den som Europa genomled på 1300-talet om vi inte implementerar en lösning. De kravaller som vi ser i Europas mindre privilegierade områden, såsom Stockholms förorter, är en inledande storm som kommer att framstå som en västanvind i jämförelse med vad som komma skall, om roten till det onda inte rycks upp.

Det tog ledande politiker och massmedia flera dagar att förstå att det inte är en så bra idé att försvara och ursäkta våldsverkarnas gärningar. De verkar ha tagits på sängen och förstår inte vad som händer.

Den fysiska orsaken till att situationen blivit som den är är att trestegslösningen som vi presenterat inte genomförts. Det finns specifika kausala skäl till att det sker just här och just nu. Nu, i maj, beror det till exempel delvis på vädret - som Facebookmyten lyder - "på sommaren tvingar utanförskapet en att agera politisk med att starta upplopp, på vintern är det softare att spela dataspel". Att tro att vädret är den faktiska fysiska orsaken blir absurt, i så fall skulle alla elda bilar, hela tiden mellan april och september.

När man hävdar att ett polisiärt ingripande som kan ha innefattat övervåld var den utlösande faktorn, tändhatten, så måste man ställa sig frågan: Vad består bomben av? En del tycker frågan är enkel, och svaret blir helt kort: invandring. På ytan är det lika logiskt som det är irrationellt att elda upp din ena grannes bil för att polisen dödade din andra granne. Om det inte fanns invandrare i Sverige så kunde inte dessa elda upp andra invandrares bilar här. Mycket logiskt.

Problemet med den typen av analys är att man helt bortser från alla andra delar av samhället - och den rådande globala existentiella krisens omfattning. Låt oss säga att en del kriminella, till exempel mordbrännare, skulle föredra att bidrag till samhället om de fick chansen. Vore det inte i så fall en idé att skapa produktiv full sysselsättning? De som då, fortfarande, beter sig kriminellt har inga ursäkter och undanflykter.

Till och med socialdemokraterna inser nu att arbete för alla vore bra. Så vad hindrar dem och Alliansen och de andra tre riksdagspartierna från att lösa krisen? Politiska skygglappar och pragmatism. De har ideologier som hindrar dem från att göra det rätta.

Deras "åsikter förleder förnuftet, såsom sjukdomen förleder smaken" som Cusanus uttryckte det. Deras realism hindrar dem från att agera mot finanssystemet, det Londoncentrerade frihandelssystemet, då den fienden är för mäktig. De ger sig hellre på vädret ("klimatförändringar" som människan ska ha orsakat) och liknande mindre svåra motståndare. Eller, varför inte invandrare?

Är invandrarna problemet?

Det korta svaret på frågan om huruvida invandrarna är problemet, eller "hur mycket invandring tål Sverige?" är 1) Nej, och 2) hur mycket som helst. Det lite längre, mer sanna svaret är att en reglerat omfattande invandring inte är ett problem, då människor, alla människor, kan producera mer än de kan konsummera om det ekonomiska systemet sköts bra. Lagar och internationella överenskommelser kan danas så att detta fungerar. Att tro att mordbrännare i förorterna är ansvariga för den ekonomiska kris som de ger uttryck för med sin kriminalitet är lite naivt. Vem har fattat besluten om att avreglera Sveriges banker, och lägga ner industrin? Vem förstörde kulturen? Kosovoalbaner? Kosacker? Araber? Islamister? Judar?

Nej. Det var Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink, Göran Persson, regeringen Bildt, och den formidabelt inkompetenta Alliansens påfund. Till och med Vänstern skryter stundtals med att de hjälpte Göran Persson med att stjäla svenskarna pensioner, samt slakta småföretagen och den offentliga sektorn, när de skulle "lösa krisen" på 90-talet. De löste inte krisen. De gjorde vad den internationella finansoligarkin med centrum i London och deras lakejer ville. "Finansvalpar" på Wall Street "flinade" så mycket åt Göran Persson att han gav dem alla våra pensionsfonder för att få tyst på dem.

"Den som är satt i skuld är inte fri"

Inte blev Göran Persson, eller Sverige, friare för att vi lydde och betalade. Du blir fri när du slår tillbaka. Men, du måste slå mot fienden, inte dess lyckligt ovetande fotsoldater. Det är uppenbart att de allra flesta kulturskribenter och liknande extremexistentialister, samt högerpolitiker som Kjell Olof Feldts efterföljare och regeringen Reinfeldt, föredrar att debatter med Sverigedemokraterna framför oss. Vi kritiserar de som orsakat krisen genom att inte försvara Sverige mot de attacker som kommit från de övernationella imperialisterna. Ni vet vilka. De liberaler och andra som inte bara vill ha globalisering, utan som menar att det är en slags naturkraft som ingen människa kan stoppa.

Liberalism som upprätthålls med vapenmakt är det brittiska imperiets metod. Det är det brittiska systemet. Vänstern är en rörelse som skapats i dess brittiska skapares avbild. De vill uppenbarligen ha väldigt snarlika saker - högerliberaler och vänstern - främst världsregering och befolkningsreduktion.

Kulturskribenterna är det tydligaste uttrycket för det vansinne som präglat kulturen under de 45 år som gått sedan den europeiska "kulturrevolutionen" 1968. Borde inte dessa få stå till svars för de kulturella problemen? Var det inte under deras kulturella omdaning som befolkningen förleddes att inte stoppa förfallet redan för decennier sedan? De slipper stå till svars nu. "De oppositionella" skyller på invandrarna. Och de etablerade kan känna sig så goda så, eftersom de försvarar dessa. Detta utgör hela debatten.

Finns problemets kärna verkligen i Husby?

Ingen som bor i Husby har haft någon som helst möjlighet att påverka de galna beslut som under decennier lett till dagens explosiva situation. Man kan nästan se hur den annars så sömnige Reinfeldt lyser upp lite när han får tala med Åkesson. Nu var det lätt att undvika orsakerna till oredan. Det enda han behöver göra är att säga: Nej, det är inte invandrarnas fel. Och så slapp han svara på vad som ligger bakom eländet med flockvis med mordbrännare. Nyflagellanter kan bli nästa retrotrend.

Naturligtvis kan ingen enskild mordbrännare eller stenkastande kriminell skylla på "samhället", eller Kjell Olofs Feldts avreglering av kreditmarknaden, när de försvarar sig i rätten - om de nu lagförs. De ska straffas oavsett. För att de ska straffas krävs dock att grips, vilket skett i alldeles för liten omfattning. Det verkar som att ironins ande behagar skämta med oss, när finansministern i Sverige säger att polisen behöver mer resurser. Vänta. Är det inte ditt jobb att ge dem de resurser som krävs? Varför finns det inga resurser?

Här blir det intressant. Hur mycket kostar alla socialbidragstagare, alla vandalism och all byråkrati som rör invandring? Även om vi helt bortser från allt som invandrare bidrar med finansiellt och fysiskt inser vi snart att det inte är så mycket kostnader jämfört med vad vi förlorar på att förstöra Sveriges produktiva förmåga, genom kulturexistentialism och monetaristisk sparpolitik. Innan hade vi råd med brandkår, vård, polis, skola, etc. och investeringar i infrastruktur, bostäder mm samt "generösa" (i verkligheten värdiga och rättvisa) allmänna försäkringssystem. Nu har vi inte råd med något av det mer.

Även de mest främlingsfientliga kalkyler kan inte komma fram till att invandringen kostat allt det där. Jämför den miljard som, säg, alla socialbidrag i Malmö kostar med den spekulativa delen av världens finanssystem som Sverige genom EU beslutat att ta ansvar för. Derivaten, som per definition är värdelösa, värderades innan krisen 2008 till 1406 000 miljarder dollar (1406 000 000 000 000). Sedan dess har de stigit i värde, dels eftersom pengar alltid förökar sig, dels eftersom dessa tillgångar har en implicit statlig garanti mot förluster. EU har i dokumenten som definierar Cypernmodellen, liksom USA i Frank-Dodd-lagen, bestämt att dessa ska ses som kärnan i systemet. Det är det som Borg, Merkel och Obama syftar på när de säger "systemviktiga". Du, och kriminella förortsungdomar, har det gemensamt att ni inte är systemviktiga. Ni kan med andra ord offras.

Det är med andra ord väldigt kontraproduktivt att beskylla relativt maktlösa småkriminella för samhällets förfall. De politiska beslutsfattarna har skulden. Det innefattar journalister. Gör dem inte tjänsten att skylla på någon annan. Bland inte ihop en konsekvens av förfallet, med dess orsak.

En varning för diktatur

Jag måste här höja ett varnade finger för den eventuella militariseringen av Europa. Det är verkligen fullt förståligt att medborgare blir arga på våldsverkare, och vill att polisen ska slå ner dessa relativt små uppror. Staten är de enda som ska kunna använda våld. Det blir förvisso märkligt när de lägger ut det på entreprenad med ordningsvakter och liknande avarter, fast det är en viktig princip. Bara staten får bruka våld. Det blir igen ironiskt när de som tycker att polisen ska göra detta, sedan själva ger sig ut och försvårar för polisen genom att på internet berätta att man tänker bilda fler pöblar, en slags anti-pöbel pöbel. De så kallade högerextremisterna har här lånat lite av sin logik från sina kolleger på vänsterkanten - från de fascister som kallar sig anti-fascister.

Säpo meddelade i dagarna att de nu utreder den autonoma vänsterns inblandning i upploppen. Det ter sig troligt att en och annan infödd svensk medelklassunge varit med i bilbrännandet och fönsterkrossandet. Det ligger i deras ideologi att ta till våld. De nationella medborgargardenas logik är lite haltande. De vill hjälpa våldsmonopolet, genom att bryta mot det?

Trots att våldsmonopolet är en bra idé måste vi betänka risken för att en upprustning av enbart polisen kan leda väldigt fel. Vi måste lösa hela krisen, och som en del av detta låta polisen få resurser att stoppa all kriminallitet. Om vi bara satsar på att ge polisen mer befogenheter och inför utegångsförbud och liknande så kommer det inte bara vara ett problem för ligister utan även för vanliga medborgare som snart kommer att inse att det måste demonstreras mot den sociala nedrustningen. Då kommer de, av kravallerna pådrivna, föreslagna nya undantagslagarna att kunna användas mot fredliga aktivister. För imperiet gör det väldigt liten skillnad om de får sin vilja igenom genom kaos, eller diktatur. Bara de får behålla makten och reducera världens befolkning så är de nöjda. Trestegslösningen är till för att se till att det inte sker.

Trestegslösningen igen

Steg 1. Bankdelning. Vi har skrivit mycket om Glass-Steagall tidigare och mer finns på larouche.se. Det är nog att här upprepa att Glass-Steagall standarden alltså är raka motsatsen till den så kallade Cypernmodell som föreslagits av Gunnar Hökmark (m) med flera i EU, samt av Frank och Dodd i USA. Glass-Steagall standarden (definierad i lagen från 1933) betyder kortfattat att man definierar vad som är en bank (Commercial Bank) strikt och det som faller utanför det blir ett finansbolag (Investment Bank). En sådan uppdelning, och att försäkringsverksamhet och hypotek skiljs ut från dessa två, leder dels kortsiktigt till att de största delarna av de problematiska spekulativa skulderna förintas i konkurser av ej samhällsnödvändiga finansbolag. Dels leder det till att värdepappersavarter som derivat inte kan skapas på det sätt som skett sedan Glass-Steagall avskaffades 1999. Genom bankdelning av Glass-Steagall-snitt kan småsparare, pensionspengar och produktiva företag räddas utan astronomiska räddningspaket. Med Dodd-Frank och Cypernmodellen offras precis dessa för att rädda "systemviktig" spekulation.

Steg 2. Kreditsystem, är det som de flesta välmenande européer har svårast att förstå. Det går ut på att skapa kreditlinjer till produktion och infrastruktur. Anledningen till att det är svårt att ta in är den acceptans av det förnuftsvidriga marknadsekonomiska tänket som spridit sig snart sagt överallt. Många tror att kommunistisk planekonomi är det enda alternativet till teorin med marknadsekonomi - som bara fungerar om man tror på osynliga händer och andra demoner. Om bara planekonomi och marknadsekonomi (eller en blandning av dessa två onda ting) finns, hur förklarar man då allt välstånd som skapats i de europeiska nationerna, inklusive USA? Inte var det imperialismen och utnyttjandet av kolonierna som ledde till det. Det var det produktiva arbete som utfördes som skapade välståndet.

Om man släpper fixeringen vid pengar som objekt, då kan man lätt förstå att kreditlinjerna helt enkelt syftar till att låta befolkningen arbeta produktivt. Om de gör det skapas värden som "betalar" krediterna. Mer "pengar" i omlopp matchat av mer produktion. Problemet med finanskollapsen är att vi under inflytande av monetarism och populär existentialistisk kultur, producerat mindre och mindre, förutom pengar. Där har vi producerat väldig mycket. Så enkelt är det.

Steg 3. Bygg stora infrastrukturprojekt. Det finns dock en annan nivå på det hela som relaterar till punkt tre. De ansatser som funnits till kreditsystem har förhöjt effekterna av det produktiva arbete som befolkningen gör på ett ickelinjärt sätt. Vi har tagit oss till annars omöjliga nya nivåer av ekonomiskt välstånd. När vi med kreditsystemet ger ut produktiva krediter direkt till infrastruktur, så skapar vi inte bara jobb, eller bara mer produktion. Genom utvecklandet av fusionskraft, exempelvis i samband med ett Marsprojekt, skapar vi en helt väsenskild ekonomi från dagens. Hur mycket pengar skulle man fått betala för en vattenklosett och anslutning till elnätet på medeltiden? Svår fråga, dessa fanns inte. Skulder som vi hade på 1800-talet, innan industrialiseringen, har med rätta blivit relativt små i dagen pengavärde. Detta gäller även framtiden, och det gäller i synnerhet för suveräna nationer, som har en egen valuta. Du kan inte vara för högt skuldsatt i en valuta vars värde du själv kontrollerar om du binder detta till produktionsökningar, linjära och icke-linjära.

Slutnot

Det finns en lösning på krisen och den har även en strikt kulturell dimension. Det talas om hur samhällen degenerar genom mass-arbetslöshet, fast det betänks inte alltid att det funkar åt andra hållet också. Om samhället börjar skapa hundratusentals produktiva arbetsplatser, då ändras kulturen till det bättre och kriminaliteten avtar.

Läs hela artikeln här

----