Monitor och Fysisk ekonomi, september 2013

Monitor och Fysisk ekonomi, september 2013. Innehåll:
1. Ledare: Är fred den sista utvägen?
2. LaRouche varnar för kärnvapenkrig vid ingripande mot Syrien
3. Reinfeldt ordnade barnkalas åt Obama
4. Obama såg sitt rätta ansikte i Stockholm
5. Obama värre än nazisterna och Östtyskland
6. Schweiziska parlamentet röstade för full bankdelning
7. Femte motionen för Glass-Steagall i italienska parlamentet
8. USA:s storbanker stjäl 30 miljarder dollar från städer
9. Regeringen godkände Cypernmodellen
10. Liikanen gav Riksgäldens bankdelningsmotståndare en match

Fysisk ekonomi september 2013:
11. Stockholms Handelskammare: Tunnelbana möjliggör 350 000 bostäder
12. Tysk antikärnkraftspolitik stänger även kolkraften, ruinerar kommuner

Extra bilaga: Kommunalrådsuppropet:
13. Bredda stödet för bankdelning med Kommunalrådsuppropet
14. Kommunalrådsuppropet från Arzviller

Monitor (Tryck som pdf)

Fysisk ekonomi (Tryck som pdf)

Extra bilaga: Kommunalrådsuppropet (Tryck som pdf)

Monitor, september 2013:
1. Ledare: Är fred den sista utvägen?

Det ryska förslaget att Syrien ska lämna ifrån sig sina kemiska vapen, trots att inga bevis för Assad-regimens ansvar för gasattacken den 21 augusti i en Damaskusförort har presenterats, har tillfälligt skonat regionen och hela världen från en eldsvåg som skulle hota att uppsluka inte bara Mellanösten utan stora delar av världen. En förfallen och en av det amerikanska folket hatad Obama-administration fick bromsa sina krigsmaskiner, och ge en fredlig lösning en chans. Det är inte tack vare Obamas olust att starta ännu ett krig, utan tack vare det massiva motståndet mot hans politik i USA och stora delar av världen, och inte minst från själva det amerikanska folket, militären och kongressen.

Fastna inte i den dagliga hjärntvätten som utnyttjar de oskyldiga syriska barnens mördade kroppar som vapen i en lögnaktig och barbarisk krigspropaganda som Obama-administrationen och dess medhjälpare i Europa och Saudiarabien driver för att starta nya krig där hundratusentals fler kommer att mördas. Vi som inte ännu blivit omgärdade av krigets fasor, bör i stället tänka på hur vi kan dra världen ur detta helvetet. Även om det är svårt och känslomässigt krävande, måste vi tänka rationellt och mänskligt för att se orsakerna till denna kris bortom det "uppenbaras" skuggor som vi ser på TV.

LaRoucherörelsen i USA leder motståndet mot detta försök att dra in USA och Ryssland i ett nytt globalt krig. LaRoucherörelsen har också förklarat bakgrunden till Obamas och den brittiska regeringens desperation att starta ett nytt krig. Vilka är de krafter som tror att de gynnas av ett sådant krig? Varför har de blivit så desperata de senaste månaderna. Hur hänger det ihop med förfallet av det västerländska banksystemet, och den nu populära lösningen på krisen med en bankdelning enligt Glass-Steagall-lagen? I detta nummer av Monitor publicerar vi texten till ett flygblad som Lyndon LaRouches kampanjkommitté i USA gav ut i slutet av augusti och som delades ut i ett flertal amerikanska delstater. Flygbladet blev också populärt i Ryssland och andra länder. Där sammanfattas bakgrunden till krigshotet. I detta flygblad liksom i resten av Monitor diskuteras lösningen för både bankkrisen och kriget som sammanflätade aspekter av samma problem.

I Sverige bidrog LaRoucherörelsen, genom sin medverkan i protesterna mot president Obama under hans besök i Stockholm, till att visa fram det rätta ansiktet på Obama och de krafter som står bakom honom (se rapporten på sid. 2). Detta hjälpte även den svenska regeringen och utrikesminister Carl Bildt att ta ett steg tillbaka från Obamas ställning för krig, och visa sitt stöd för en fredlig och politisk lösning för Syriens inbördeskrig. Det är viktigt att Sverige inte tar ställning i denna minst sagt luddiga situation och samarbetar med Ryssland och de krafter i USA och regionen som söker en fredlig lösning. I slutändan kommer fred i Mellanösten att handla om ett bryta det brittiska imperiets kontroll över de manipulerade etniska och religiösa konflikter som skapades av imperiet självt. Sedan handlar det om att basera fred på ett framtidsblickande process med ekonomisk utveckling och samarbete mellan nationer som stöttepelare. Men detta bygger på en förändring av det som LaRouche kallar det "angloholländska" finansiella och ideologiska systemets hegemoni över västvärlden.

Det är bittert ironiskt att mänsklighetens tillstånd är så omskakat och rubbat att i stället för att säga att krig är den sista utvägen måste man säga att fred har blivit den sista utvägen. Men vi får acceptera det som erbjuds och ta vara på vad kan bli en sista chans. Vi kan bygga vidare på den för att säkra möjligheten att ha en sann mänsklig civilisation.
***

2. LaRouche varnar för kärnvapenkrig vid ingripande mot Syrien

Den amerikanske ekonomen och veteranstatsmannen Lyndon LaRouche varnar för kärnvapenkrig om Obama attackerar Syrien militärt. Hans uttalande speds massivt i Washington redan från samma dag det skrevs med den amerikanska LaRoucherörelsens flygblad och därefter i hela USA. Uttalandet översattes och spreds också i Europas huvudstäder liksom på ryska på många viktiga hemsidor och bloggar. LaRouche slog fast:

1. Alla slags angrepp på Syrien har potential att utlösa ett större krig, vilket skulle kunna leda till kärnvapenkrig och utplåning. Hotet är så allvarligt, att alla andra överväganden för ett amerikanskt militärt ingripande mot Syrien måste förkastas inför detta överhängande hot. Påståenden att Obama-administrationen är i "samförstånd" med Ryssland och Iran om att undvika en sådan upptrappning måste avfärdas som otillförlitliga, i synnerhet med tanke på risken för att ett militärt ingripande leder till världskrig och sannolikhet för insatser av kärnvapen.

2. Händelserna i Syrien måste ses från perspektivet att världen i dag domineras av ett imperiesystem med historiska rötter i Europa som går tillbaka till Troja och Romarrikets tillblivelse. Europas sjukdom som fram till denna dag består, i form av det nutida anglo-holländska system som dominerar hur världen uppför sig. Det brittiska kungahuset kan citeras förespråka en massiv befolkningsminskningspolitik ned mot 1 till 2 miljarder människor. President Obama är redskap för denna internationella grupp som i USA företräds av Wall Street-sfären. Kärnvapenkrig måste absolut förhindras och ett militärt angrepp på Syrien, oavsett i hur begränsad omfattning, för världen närmare ett sådant krig.

3. Det rådande anglo-holländska globala finanssystemet går slutgiltigt mot allmän konkurs. Det kommer snart och detta driver en desperat fraktion av anglo-holländarna till att överväga en upptrappning mot globalt krig. Det faktum att en seriös rörelse i USA och andra delar av världen är för en Glass-Steagall-lösning på den globala konkurskollapsen driver ytterligare Wall Street till panik.

4. De potentiella konsekvenserna av ett angrepp mot Syrien måste läggas till det faktum, att ingen folksrättslig eller amerikansk konstitutionell grund finns för Obama att angripa Syrien. Besegrar vi Obama angående Syrien kommer han att koka över. Han måste avlägsnas från sitt ämbete av det skälet och det faktum, att han överväger att angrepp mot Syrien. Vetskapen om de politiska konsekvenserna är i sig tillräcklig grund.

5. Den amerikanska militären har skurits ned genom mer än ett decennium av långa krig. Logiken i den amerikanska upprustningen mot Ryssland och Kina tar världen mot ett kärnvapenkrig i Stilla havet. När stubinen väl tänts, även av ett begränsat militärt ingripande mot Syrien, hamnar läget omedelbart utom kontroll.

6. Förhindrar vi Syrienanfallet till varje pris och inför Glass-Steagall omedelbart finns nya utsikter för global stabilitet omedelbart tillgängliga. USA har möjligheten att bli Kinas partner. Världen är en röra och vi behöver en faktor av stabilitet. Kineserna vet, att en fortsatt kollaps i Europa och USA innebär Kinas kollaps. Kombinerar vi Glass-Steagall med en samlad global intensivansträngning för att utveckla fusionskraft kan de förhållanden som driver världen mot ett utplåningskrig oskadliggöras helt.

7. Detta annalkande krig kan i princip stoppas av ett relativt litet antal människor som förstår hur man utför en verksam flankmanöver. Logiken i Obamas rådande politiska bana är, att om vi låter den ha sin gång befinner vi oss under kärnvapenkrigshot . Ryssland har trängts in i hörnet och alla ytterligare handlingar kan provocera fram hämningslösa gensvar. Putin agerar än så länge, även om han befinner sig i ett känsligt läge, med behärskning.

3. Reinfeldt ordnade barnkalas åt Obama

President Obamas besök i Sverige var ett barnkalas som Reinfeldt fått ordna för en president som inte längre klarar av att sköta den amerikanska politiken. Det var ungefär detta som den ryske utrikesministern Lavrov sa vid sitt besök hos sin amerikanska kollega John Kerry i Washington, med tonen riktad mot Obamas irrationella beslut att inte träffa Putin i Moskva. I Sverige kunde man se Lavrov på SVT:s Aktuellt den 9 augusti säga detta:
- Jag minns när jag för första gången träffade John i hans nuvarande roll. Han sa att våra länder har ett särskilt ansvar och att vi måste bete oss som vuxna människor och samarbeta. Vi försöker göra det och förväntar oss detsamma.

Genom att diplomatiskt lägga orden i Kerrys mun kunde Lavrov elegant rikta denna förödande sarkasm mot Obama med betydelsen: "Du beter dig inte vuxet!"

Detta gav också det rätta perspektivet på Obamas besök i Stockholm. Knappast något gott kom ur detta besök eftersom Obama snabbt är på väg utför. Som det beskrevs den 10 augusti Daily Telegraph är Obama en s.k. "lame duck". Ordinarie kommentatorn Janet Daley skrev där att "Västvärlden inte längre kan förlita sig på ett amerikanskt ledarskap i världen. Under den återstående delen av Obama-administrationen kan man inte förlita sig på Washingtons omdöme och effektivitet gällande utrikespolitiken." Daley pekade på hur Obama triumfatoriskt proklamerat att kriget mot terrorismen är över, för att senare stänga 19 ambassader p.g.a. terrorhot. Samma flopp var den stora "omstarten med Ryssland". "Förra veckan, om man fortsätter med datormetaforen, kraschade omstarten dramatiskt och tog alla programmen med sig."

Sedan fortsatte Daley med Obamas Stasi-liknande övervakning med NSA: "Opinionsmätningar visar att majoriteten av den amerikanska befolkningen reagerar mot NSA:s avlyssning och skulle kunna se Snowden som en som ärligt slagit larm och gjort något för nationen." Hon pekade på att de radikalt skilda politikerna, den liberale kongressmannen John Lewis och den konservative senatorn Rand Paul, båda jämför Snowden med Martin Luther King.

I samma nummer skrev tidningens USA-korrespondent Peter Foster att Obamas inrikespolitik också är ett misslyckande. "I ett stort tal om ekonomin i början av juli erkände [Obama] sitt misslyckande indirekt, när han varnade för att om Amerika fortsätter hanka sig fram ("muddle along") som nu - och han gav absolut ingen anledning att hoppas något annat - så kommer den amerikanska drömmen om att få det bättre att dö en långsam död." Foster avslutade med att "de flesta amerikaner ser på [Obamas] Washington med förtvivlan".

Artiklarna ropade ut vad Lyndon LaRouche länge talat om: Att Obama har en farlig personlighet liknande den romerske kejsaren Neros och att Obama, p.g.a. allt kriminellt han gjort, är på väg ut. LaRouche har sedan sitt berömda internettal den 11 april 2009 krävt att Obama lagligt ska avsättas så fort som möjligt så att USA kommer på rätt köl igen.

4. Obama såg sitt rätta ansikte i Stockholm

Det svenska barnkalaset för president Barack Obama, som han föredrog framför vuxenmötet i Moskva, utmanades av bilden av Obamas rätta ansikte med Hitlermustaschen. Han såg den själv när han i sin bilkortege längs Valhallavägen närmade sig Tekniska högskolan. Han sågs le och peka på bilden från sin pansarbil. Även hans säkerhetsvakter i efterföljande bilar brast ut i breda leenden och från presskårens bussar sågs folk peka mot bilden, som de säkert sett många gånger hemma i USA sedan den kom till strax efter LaRouches berömda tal om NerObama den 9 april 2009.

Gruppen av LaRoucheaktivister på Valhallavägen hade visat plakaten och delat ut tidningar hela eftermiddagen vid Tekniska högskolans tunnelbanestation och många stockholmare har, om inte tidigare under åren, fått se Obamas rätta ansikte under den senaste veckans utdelning av det nya numret av Ny Solidaritet "Stoppa fascismens återkomst!"

Den stora protesten i Stockholm mot Obama genomfördes med demonstrationen på kvällen samma dag i Stockholm. Den var organiserad av 4:e septembernätverket i form av en marsch från Medborgarplatsen på Södermalm till Riksdagen med tal och sång både vid start och mål.

Till demonstrationen anslöt sig inte bara en kontingent från LaRoucherörelsen i Sverige - EAP utan också mer är tusen svensksyrier från Stödkommittén för demokrati i Syrien och organisationen Syriensolidaritet.se. Med hjälp av alla syrierna som försvarade Syriens suveränitet och frihet mot de anglo-saudiska terrornätverken och USA:s krigshot blev demonstrationen Sveriges hittills största manifestation mot kriget mot Syrien. Det var närmare fyra tusen deltagare i demonstrationståget. Hela Götgatsbacken kokade av demonstranter och när de sista demonstranterna kom ut på Slussen ringlade demonstrationståget bortom synhåll på Munkbron vid Gamla Stan. Det visade slutgiltigt att stödet för regeringssidan bland svensksyrierna är helt överväldigande.

De många plakaten med Obamamustaschen svävade över tåget och fick åskådare längs hela vägen att rycka fram sina kameror för att få egna bilder på dem. De fanns också med på den enda bilden av alla protesterna mot Obama som publicerades i Svenska Dagbladet dan efter. Expressen hade med Obamas rätta ansikte på flera av sina bilder från demonstrationen och Obamas besök i Stockholm. Krigshetsarnas tidning Dagens Nyheter var så störd på protesterna mot Obama att man endast hade en minimal bild och artikel om demonstrationen. Men i den stora översiktsartikeln på sid 12 i samma DN om Sveriges syn på Obama stod det: "Stjärnglansen från USA:s president har mattats av drönarattacker och övervakningsskandaler. I går gick demonstranter genom Stockholm med en bild av Obama med Hitlermustasch."

Se bilder från demonstrationen på EAP:s facebooksida här [1]

Läs LaRouches varning för kärnvapenkrig vid attack mot Syrien här [2]

Läs om hur Reinfeldt ordnade barnkalas åt Obama här [3]

Läs EIR:s rapport inför årsdagen av 11-septemberattentatet mot det amerikanska konsulatet i Benghazi 2012 om terroralliansen mellan London och Rijadh http://www.larouchepub.com/special_report/2013/bust_the_london-riyadh_gl... [4]
[1] https://www.facebook.com/photo.php?fbid=405707472874614&set=pcb.40570921...
[2] http://larouche.se/nyheter/2013/08/29/larouche-varnar-for-karnvapenkrig-...
[3] http://larouche.se/artikel/reinfeldt-ordnar-barnkalas-at-obama
[4] http://www.larouchepub.com/special_report/2013/bust_the_london-riyadh_gl...

5. Obama värre än nazisterna och Östtyskland

Paul Craig Roberts,en av Ronald Reagans statssekreterare i finansdepartementet och f.d. vice chefredaktör för Wall Street Journal, slet den 5 september på sin hemsida bort alla illusioner om regeringen Obamas politik, i ett inlägg med titeln "Amerikanska regeringen ertappad inför världen som en samling krigsförbrytare och lögnare". Roberts anklagar Obama och Kerry för att ljuga för världen. De ljuger om den Stasi-liknande övervakningsapparaten i USA. Obamas mordvåg med drönare i sju länder överträffar, menar han, till och med Hitlers ambitioner. Roberts skriver:

"Har amerikanska allmänheten tillräckligt stark karaktär för att hantera det faktum, att deras egen regering står ertappade inför världen som en samling krigsförbrytare som ljuger varje gång de öppnar munnen? Kommer Kongressen och amerikanska allmänheten köpa lögnen från Vita huset, att de måste stödja krigsförbrytare och lögnare för att Amerika inte ska tappa ansiktet?

"Obama-regimens lögner är så genomskinliga och grova, att Rysslands annars försiktige och diplomatiske president Putin förlorade tålamodet och sa det alla redan vet: John Kerry är en lögnare. Putin sa: 'Detta är för mig mycket otrevligt och överraskande. Vi har talat med dem [amerikanerna] och utgår ifrån att de är anständiga människor men han [Kerry] ljuger och vet att han ljuger. Det är sorgligt'.

När utrikesminister Colin Powell av den kriminella Bush-regimen skickades fram att ljuga för FN hävdade hans stabschef att Powell inte visste att han ljög. Det gick inte upp för utrikesministern, att Vita huset skull kunna skicka honom till FN för att starta ett krig som dödade, lemlestade och berövade uppehället för miljoner irakier på helt påhittade grundvalar.

Den avskyvärde John Kerry vet att han ljuger. Här står USA:s utrikesminister och marionettpresidenten Obama och medvetet ljuger för världen. Det finns inte en korn av integretet i amerikanska regeingen. Ingen hänsyn till sanning, rättvisa eller människoliv. Här står två människor så ondskefulla att de vill upprepa i Syrien vad Bushs krigsförbrytare gjorde i Irak.

Hur kan amerikanska folket och deras företrädare i Kongressen tolerera sådana krigsförbrytare? Varför ställs inte Obama och Kerry inför rätta? Obama-regimen uppvisar Nazitysklands och kommunistiska Statsitysklands alla kvaliteter, förutom att Obama-regimen är värre. De spionerar på hela världen och ljuger om det. Obama-regimen är helt besatta av att mörda folk i sju länder, en mordsvåg som inte ens Hitler försökte sig på.

Huruvida den kriminella Obama-regimen kan köpa Kongressen och europeiska lydstater till ett genomskinligt krigsbrott kommer snart avgöras. Beslutet kommer avgöra världens öde.

Rent faktamässigt är slutsatsen i ryska regeringens rapport till FN, att de stridsmedel som användes i de kemiska attackerna i Syrien liknar stridsmedlen i händerna på al-Nusra och är annorlunda de vi vet Syrien förfogar över.

Obama-regimen har inte släppt några bevis till FN. Detta på grund av att den kriminella regimen inte har några, endast påhittade sagor.

Om Obamaregimen haft några bevis skulle dessa ha släppts till Storbritanniens premiärminister David Cameron så att omröstningen i parlamentet gått igenom. I avsaknad av bevis var Cameron tvungen att erkänna för parlamentet att han inte hade några, bara en tro att syriska regeringen använt kemiska stridsmedel. Parlamentet sa till Washingtons marionett, att brittiska folket inte tänker gå i krig på grundval av premiärministerns ogrundade trosuppfattning.

Ska amerikanska folket och resten av världen bara stå där och suga på tummarna medan en ny naziststat uppstår i Washington?

Kongressen måste rösta ned kriget och tydliggöra för Obama, att om han trotsar Kongressens konstitutionella makt kommer han ställas inför riksrätt.

Om amerikanska Kongressen är för korrumperad eller inkompetent för att göra sin plikt måste resten av världen sluta sig till FN:s generalsekreterare och Rysslands president och förklara unilateral militär aktion från USA:s regering för krigsbrott och att den kriminella amerikanska regeringen måste isoleras från världssamfundet. Vem som helst av dess medlemmar som ertappas resa utomlands kommer gripas och överlämnas till Haag för rättegång".

http://www.paulcraigroberts.org/2013/09/05/the-us-government-stands-reve...

6. Schweiziska parlamentet röstade för full bankdelning

Med en stor majoritet på 100 mot 70 röstade det schweiziska parlamentets nationalråd för bankdelning den 10 september. De tre partierna Folkpartiet (SVP), Socialdemokraterna (SP) och de Gröna gjorde gemensam sak och stödde alla tre motionerna för bankdelning. Stödet är mycket solitt sedan företrädare för de tre partierna samarbetat i en arbetsgrupp i frågan sedan 2009. Frågan går nu vidare till den lägre kammaren, ständerådet, som också förväntas stödja förslaget. Den kan eventuellt fördröjas om det också blir en beslutande folkomröstning nästa sommar, men i befolkningen finns ett brett stöd för bankdelning.

En av initiativtagarna förre fackledaren och nuvarande riksdagsledamoten Corrado Pardini berätta om beslutet i en intervju i Basler Zeitung dagen efter:
- Strukturen på vårt förslag har tre element. Det första är åtskiljande av kreditbankverksamhet från finansbolagsverksamhet. Det andra är frikopplingen av staten från finansbolagens risker. Den federala regeringen och kantonerna skall inte längre rädda insolventa finansbolagsverksamheter. Det tredje är en höjning av bankernas riskkapital .. vi föreslår 20 procent.

På frågan om sin "oheliga" allians med det borgerliga Schweiziska folkpartiet (SVP) sa Pardini:
- Idag talar vi med alla som är intresserade, inte bara med SVP. ... Om [SVP:s grundare Christoph] Blocher, som själv arbetade på finansmarknaderna på 1990-talet och förespråkade finansbolagsverksamheterna, nu kommer till en position som reflekterar en socialdemokratisk tradition, är jag glad för det. Om SP och jag vill åstadkomma något, tycker jag det är OK.

Den schweiziske författaren Gian Trepp sammanfattar hur diskussionerna gått i Schweiz på sin blogg där han konstatera att bankdelningsbeslutet avslutar "fasen av fatalistiskt accepterande av status quo av den olösta frågan om banker som är för stora att gå under. Faktum är att [Schweiz två jättebanker] UBS och CS destabiliserar den schweiziska ekonomin. I förhållande till den reala ekonomin, som levererar de flesta av jobben, är de båda storbankerna fortfarande så stora att en högst sannolik insolvens kan kollapsa hela ekonomin. ... Separationen, både juridiskt och ifråga om kapital och ledning av finansbolagsverksamheter från de stora bankerna, löser upp denna högriskkonstellation varaktigt."

Läs om hur parlamentet i Schweiz 2011 behandlade bankdelning men trots majoritet inte enades här http://larouche.se/nyheter/2011/10/04/schweiz-beslutade-om-en-forsta-ban...

7. Femte motionen för Glass-Steagall i italienska parlamentet

Ytterligare en Glass-Steagall-motion har lagts fram i italienska parlamentet. Den lades lades fram den 12 juni i senaten av Lega Nord-medlemmen Massimo Bitonci tillsammans med hela hans partigrupp på 16 medlemmar inklusive Bitonici. Innehållet i motionen som har nummer S820, finns ännu inte på senatens hemsida, men väntas likna den som lades fram i deputeradekammaren av ledamoten Caparini.

Detta var den femte motionen för bankdelning enligt Glass-Steagall i italienska parlamentet efter nyvalet tidigare i år. Den fjärde lades fram den 1 juli av 48 senatorer från det nyinvalda partiet Femstjärnerörelsen (M5S). Initiativtagaren senator Giuseppe Vacciano hade fått med sig nästan hela sin partigrupp i senaten (48 av de 50) på denna motion. Han presenterade motionen samma dag på partiet hemsida med en video med rubriken: Äntligen går M5S fram med en ny Glass-Steagall-lag för att skilja affärsbanker från investmentbanker". Vacciano är regional representant i italienska centralbanken och beskriver i motionen de förslag på bankdelning som diskuteras internationellt.

Motionens text bygger på ett uttalande nyligen från Toskanas regionstyrelse och använder som exempel den krisande jättebanken Monte dei Paschi i Siena (MPS) på varför bankdelning behövs och hur det kan användas:
"Först granskar regeringen räkenskaperna för MPS-banken för avgöra vilka aktiviteter som är spekulativa och vilka som är normala för en affärsbank och därefter delas banken upp i två delar. När det är slutför får affärsbanksdelen pengar från regering för att garantera bankens insättare och krediter. Den andra delen sätts i ett ordnat konkursförfarande (varvid den största delen av skulderna elimineras)."

Motionen avslutas med vad en sådan lag innebär:
"Italien kan gå in i en ny era ... Detta skulle också ha funktionen att dra landet bort från en kultur av lättförtjänta vinster från spel på marknaderna, en verklig kollektiv blindhet som drabbat lagstiftare över hela världen att det går att få välstånd utan uppoffringar från kortsiktiga satsningar på derivat och skapande av pengar ur intet. Den reala ekonomin och de med svett ihopsamlade besparingarna får inte slukas av den spekulativa finansvärlden. Därför är det mer än nödvändigt att en sådan kinesisk mur återuppbyggs som skiljer investmentbanker och de bankirer som berikar sig på insättare och sparare från de banker som lånar ut sina pengar till den reala ekonomin."

Det finns nu fem motioner för Glass-Steagall i det italienska parlamentet: två i deputeradekammaren och tre i senaten. Förutom ovanståend två i senaten har förre finansiministern och numera senatorn och partiledaren Giulio Tremontin lagt fram en motion. I deputerade kammaren har motionerna lagts fram av Davide Caparini (Lega Nord) respektive Marco di Lello (PSI-PD).

Den 3 juli ställde sig också ett av Italiens största fackförbund bakom kraven på bankdelning i ett "Manifest för goda finanser" presenterat av generalsekreteraren Susanna Camusso. Den kopplades dock ihop med EU:s bankunion.

Även i Spanien har radioprogramledaren Mitoa Campos, som arbetar med rörelsen "Verklig demokrati nu!" (DRY), dragit igång en kampanj för bankdelning enligt Glass-Steagall. Enligt www.diariovasco.com reser hen nu runt och håller föredrag om detta där han jämför med krisen på 1930-talet och berättar om invandraren från Sicilien Ferdinand Pecora som blev åklagare i USA och ställde hela Wall Streets finanselit inför rätta.

8. USA:s storbanker stjäl 30 miljarder dollar från städer

USA:s sex storbanksbrottslingar, nämligen JPMorgan Chase, Morgan Stanley, Citigroup, Bank of America, Goldman Sachs, Wells Fargo samt deras tjuvkompisar, har stulit över 30 miljarder dollar från lokala förvaltningar på delstats- och kommunal nivå genom manipulerade ränteswapavtal sedan ungefär 2005. Rikträntan LIBOR som är avgörande för dessa swapavtal, manipulerades av dessa banker till sin förmån.

Swapparna som marknadsfördes som ett sätt att spara pengar på räntekostnader för offentliga medel, har möjliggjort en plundring på över 100 miljoner dollar per år vardera från några delstats- och kommunförvaltningar. Om förvaltningarna skulle försöka upphäva dessa avtal så skulle de bli skyldiga att betala mycket större summor till bankerna i form av s.k. uppsägningsavgifter. För att kunna genomföra dessa betalningar har de lokala förvaltningarna tvingats skära ner på livsviktiga sociala tjänster och infrastruktur, vilket gör att medborgare dör. Mars 2010 gav Servicarbetarna fackförening (Service Employees International Union - SEIU) ut en rapport som hette "Storbankerna pressar miljardvister från offentliga budgetar". I rapporten anger man den årliga nettosumman som delstaten, staden eller offentliga inrättningen fick betala ut till bankerna pga ränteswappavtal.

Nedan finns en lista från rapporten över swappbetalningarna som några förvaltningar betalar varje år (dessa summor kommer från 2010 och de flesta betalar lika mycket nu). Varje fall är ett exempel på brott mot mänskligheten:

Årliga swapbetalningar för offentliga organ (miljoner dollar/år)

Delstaten Kalifornien 135,2
Samtliga lokala förvaltningar i Kalifornien 229,5
Delstaten New Jersey 118,4
Staden Detroit 107,1
NY Metro 103,7
Delstaten New York 102.0
Staden Philadelphia 94,4
Staden Chicago 66,9
Delstaten Illinois 57,7
Chicagos kommunala skolor 35,7
Denvers kommunala skolor 34,7
Staden Denver 33,9
Pennsylvania Turnpike 26,4
Staden Charlotte 22,7
Staden Baltimore 18,5
Delstaten Massachusetts 18,5

Alla offentliga organ 1 615,8

De sex storbankbrottslingarna, tillsammans med Royal Bank of Canada,
Deutsche Bank m.fl. är motparterna för dessa swappar. Om Glass-Steagall skulle återinföras, skulle Wall Street försättas i konkurs. Men om det införs tillsammans med ett Hamiltonskt kreditsystem, så skulle dessa städer kunna överleva och utvecklas.

9. Regeringen godkände Cypernmodellen

Precis som befarat godkände svenska regeringen att företagen offras nästa gång bankernas skall "räddas". Likt på Cypern skall bankerna även i Sverige kunna få ta företagens bankkontopengar så att vanliga löner och annat inte kan betalas. När företagen krossas är människorna strax efter när de inte längre har någon försörjning. Det skedde på toppmötena för EU:s finansministrar och därefter regeringscheferna 26 resp. 27-28 juni. Där bestämdes att bankernas förluster skall kunna täckas med de pengar de har närmast till hands, nämligen pengarna på kundernas bankkonton. Insättningsgarantin gäller men för företag är 100.000 euro en småsumma, när löner och varor skall betalas.

Regeringen och EU kunde ha valt skydda bankkontona från att smittas av finanssystemets spekulationsförluster genom bankdelning. På så sätt hade man kunnat rädda människor och realekonomi. Utan den brandväggen vältras hela det globala spekulationssystemets förluster över på bankkunderna, när det inte räcker med bankernas ägares och långivares insatser.

I samma veva tog regeringen aktivt ställning mot bankdelning Det skedde i remissvar till EU:s stora utredning om bankdelning, den s.k. Liikanenrapporten. Regeringens myndigheter Riksgälden och Finansinspektionen svarade i juli att de vill vänta med bankdelning "tills de fulla effekterna av de regelverk som redan är på väg kan utvärderas." Det innebär att man stoppar bankdelning med samma fördröjningstaktik som bankerna använder i EU-sammanhang. Bankerna har ju lyckats tränga sig före med sina förslag om Cypernmodell och den överstatliga bankunionen, som ger dem makten till ännu värre plundring, en plundring som bankdelningen skall stoppa.

I regeringen är det Anders Borgs finansdepartement som handlagt frågan och på toppmötet var det Fredrik Reinfeldt som slutligt såg till att Sverige godkände EU:s och bankernas kupp i stället för bankdelning satsa på bankernas Cypernmodell.

10. Liikanen gav Riksgäldens bankdelningsmotståndare en match

Den finske riksbankschefen Erkki Liikanen kom till svenska riksdagen den 10 september och presenterade själv sin expertgrupps förslag till EU om bankdelning, den s.k. Liikanenrapporten framlagd till EU-kommissionen 2 oktober 2012. Det genomfördes som en öppen utfrågning hos Finansutskottet "om att förebygga och hantera finanskriser" och blev mycket dramatisk eftersom de svenska värdskapet svarade med att avfärda hans förslag till förmån för bankernas olika pseudoförslag om kapitaltäckning och Cypernmodell. Liikanen tvekade inte utan gav ordentligt svar på tal. Det blev den mest informativa debatten mellan ledande experter från båda sidorna hittills i Sverige. Detta trots att Liikanens förslag inte är en fullständig bankdelning, med juridiskt och ägarmässigt helt skilda delar, enligt Glass-Steagall.

Efter Liikanens inledning var två svenska experter inbjudna att kommentera, dels Irma Rosenberg, fd vice riksbankchef och ordförande i Finanskris kommittén, numera i styrelsen för Riksgälden, dels Riksgäldens chefsekonom Lars Hörngren, nuvarande ordförande i Finanskriskommittén. Rosenberg pläderade emot Liikanengruppens förslag för bankdelning och för Cypernmodellens "bail-in"-förslag. Hörngren gick i sin kommentar till bred attack på förslaget till bankdelning med argumenten från remissvaret. Hörngren sa:

- Vi behöver inte ett regleringsprojekt till på bankområdet just nu! Det överlappar det regelverk som ännu inte införts (kapitaltäckning) eller ens förhandlats färdigt ([EU:s] krishantingsdirektiv [som innehåller Cypernmodellen]). De nya reglerna är redan oöverblickbara för banker och tillsynsmyndigheter. Ingen har grepp över reglernas konsekvenser. Det kan påverka viktiga värdepappersmarknader negativt.

- Separation har ett problem: Det finns verksamheter som är både samhällsnyttiga och riskfyllda. Vi behöver marknadsgarantier för statspapper... Problemen började i de vanliga bankerna ... Egenhandeln har ej lett till stora förluster och täcks av 5-10 procent av vinster. Det är en bra modell!

Liikanen svarade skarpt att han aldrig sagt att riskfyllda aktiviteter inte kunde vara viktiga. Men behöver de en statsgaranti, frågade han och sa att det ej tillhör en normal marknadsekonomi. Han pekade på skillnaden mellan kulturerna i hushållsbanker och investmentbanker och hur blandningen av dem ledde till kriserna för vanlig kreditgivning. Han redogjorde för hur bonuskulturen från finansbolagen spreds till hushållsbankdelen så att bonusen delades ut, inte när lånen betalades, utan när de gavs. Det var denna kortsiktiga kultur, som ledde till den vårdslösa bankutlåningen som är känd som lån till kunder som man redan på förhand visste inte klarade att betala tillbaka, sk "subprimelån".

- De två kulturerna kan inte fungera på samma sätt på samma tid, sa Liikanen.

Diskussionen kan ses på riksdagens webbTV på Finansutskottets sida för "Öppna utfrågningar" här [1]

Läs om Liikanenrapporten i Bruksanvisningen för bankdelning här [2]

I ett tal som Finlands riksbank översatt till svenska berättar Erkki Liikanen i Bryssel om sin grupps rapport. Se här [3]:
[1] http://www.riksdagen.se/sv/Utskott-EU-namnd/Finansutskottet/Oppna-utfrag...
[2] http://larouche.se/artikel/bruksanvisning-for-en-bankreform-med-tre-steg
[3] http://www.suomenpankki.fi/sv/suomen_pankki/ajankohtaista/puheet/pages/1...

Fysisk ekonomi september 2013:

11. Stockholms Handelskammare: Tunnelbana möjliggör 350 000 bostäder

I en remarkabelt kompetent rapport, för att komma från någon annan än LaRoucherörelsen, föreslår Handelskammaren i Stockholm att man bereder väg för så mycket som 350 000 bostäder genom en kraftig utbyggnad av tunnelbanenätet (så att det blir ett nät istället för två trattar in mot centralstationen). Rapporten inleder med en historisk tillbakablick som gör det tydligt att det förekom ett paradigmskifte efter rekordåren på 1950- och 1960-talen med "Almprotester" och "oljekrisen" (1973). Trots att en del byggts sedan dess var det vid mitten på 1970-talet som beslutet uppenbarligen fattades att lägga ner landet. Att detta var ett internationellt skifte som omöjligt kunnat utlösas av någon lokal företeelse, utan tarvar en avsikt, nämns inte explicit i rapporten. Det som är bra med rapporten är att man noggrant demonstrerar att tunnelbanan kan byggas ut till en försvinnande låg kostnad, med fördelar som sträcker sig långt bortom att det blir enklare att ta sig till jobbet utan bil. Bostadsbyggandet som föreslås är naturligtvis inte tillräckligt, men det är fantastiskt att man inte håller sig till att fibbla med ett par tusen bostäder här och där. Om liknande satsningar görs i hela landet behöver människorna inte längre fly till Stockholm och då kan 350 000 bostäder räcka en bit på vägen.

Ur rapporten: "Den första riktiga tunnelbanelinjen öppnade 1950 och gick mellan Hökarängen och Slussen. Under de därpå följande 35 åren byggdes tunnelbanan ut kontinuerligt. Till en början var Stockholms stad huvudfinansiär med hjälp av de berörda kranskommunerna. Med tiden tog staten ett allt större finansiellt ansvar. Gröna linjen byggdes ut under åren 1950-1960, röda linjen 1964-1978 och blå linjen 1975-1985."

"Varför har det under 30 års tid inte diskuterats en utbyggnad av Stockholms tunnelbana? Flera av de linjer som nu föreslås har funnits på ritborden långt före 1985. Det gäller t.ex. från Kungsträdgården till Nacka, från Ropsten till Lidingö och från Hagsätra till Älvsjö. Stockholms län har sedan 1985 vuxit med en halv miljon nya invånare utan att någon ny kapacitet tillkommit i tunnelbanenätet. Inte heller på vägnätet eller pendeltågsnätet har kapaciteten ökat nämnvärt under denna tid. Resultatet har blivit stora kapacitetsproblem i alla trafiksystem."

"Bristen på bostäder är Stockholms nålsöga. [...] Om inte bostadsproblemen lindras stagnerar huvudstadens utveckling. Nu kan Stockholms Handelskammare presentera ett sätt att möjliggöra 350 000 nya lägenheter. Vi har ritat om tunnelbanekartan, vilket skapar förutsättningar för nya bostadsområden. Tunnelbanan är blodomloppet i Stockholms infrastruktur och tunnelbanestationerna de knutpunkter kring vilka stadens nya bostäder kan byggas. Det handlar inte bara om ökad kollektivtrafikandel. Det handlar om hur vi vill att staden och förorterna ska utvecklas."

"Vi har alltså ett stort tunnelbanenät, men ändå har vi stora kapacitetsproblem. Det hänger ihop med att alla linjer strålar samman i mitten och att det saknas tvärförbindelser och alternativa bytespunkter."

"Hur många bostäder skulle en sådan utbyggnad av tunnelbanenätet, som Handelskammaren skissat på, kunna möjliggöra? [...] Förtätningspotentialen i förorterna är mycket stor. En ökad kapacitet på gröna linjen skulle öppna för omfattande förtätning i Söderort med upp till 100 000 nya bostäder, huvudsakligen i förorter från 1940- och 1950-talet. ...[D]et finns mycket mark mellan husen som inte används och som ofta har ett begränsat värde som grönområde. [...] Det finns också stora markområden mellan bostadsområdena som inte används alls och som ger möjligheter till nya större exploateringar."

"Potentialen är mycket stor. Närmare 100 000 nya bostäder kan byggas i miljonprogramsområden utefter befintliga och tillkommande tunnelbanelinjer i Handelskammarens förslag. I anslutning till Nacka centrum och utefter gamla Värmdöleden kan cirka 50 000 nya bostäder tillkomma, särskilt om inre delen av Saltsjöbanan läggs ner. Helt nya områden kan byggas på Gärdet, i Danderydsberg, Arninge, Masmo, Sätra och Järvafältet på sammanlagt minst 100 000 bostäder. Bara i Masmoområdet skulle 20 000 nya bostäder kunna byggas. Handelskammaren uppskattar alltså att en utbyggnad av tunnelbanenätet enligt vårt förslag skulle möjliggöra minst
350 000 nya bostäder. "

"Det borde [...] finnas goda möjligheter att komplettera miljonprogramsområdena med påbyggnader och nya hus och skapa tätare och mer levande miljöer. Den viktigaste åtgärden för att förändra miljonprogramsområdena borde alltså vara att bygga mer och vackrare i dem. Eftersom tunnelbanan redan finns där är det också ett sätt att utnyttja redan befintlig infrastruktur. Ett exempel på hur en sådan förtätning skulle kunna göras har gjorts av arkitekten Jerker Söderlind och visar området mellan Skärholmen och Vårby Gård. Miljonprogramområdenas utveckling är ett problem som Sverige delar med många och det finns gott om erfarenhet från andra länders försök att åstadkomma förändringar. Det är uppenbart att det inte räcker med sociala insatser. Det krävs ett batteri av olika åtgärder, där arkitektur och stadsmiljö är viktiga parametrar som måste finnas med. På många håll i Europa har man till och med rivit de fulaste husen för att kunna skapa en mer attraktiv miljö. "

"Stockholms län växer med ett helt Göteborg på 15 år, men varken bostäder eller transportinfrastruktur byggs ut i tillnärmelsevis den takt som skulle behövas för att alla de nya invånarna ska få någonstans att bo eller kunna förflytta sig. Nästan hälften av befolkningsökningen består av födelseöverskott. [...] Redan idag är dock trängseln i trafiken och bristen på bostäder ett allvarligt problem som hotar Stockholmsregionens fortsatta tillväxt."

Monetaristiska problem gör sig påminda: "Finansiering"

Frågan som många ställer sig när det talas om att bygga nya linjer i tunnelbanesystemet eller några hundra tusen bostäder är: Var ska pengarna komma ifrån? Det är en naturlig fråga om man sitter fast i det monetaristiska tänket som dominerat i västvärlden sedan åtminstone 40 år. Vi i LaRoucherörelsen föreslår som bekant att man genom bankdelningslagen Glass-Steagall stänger ner bankernas kasinoverksamhet och riktar statliga krediter direkt till samhällsnyttiga projekt, i stil med dem som Handelskammaren skissar fram. Det vore en början att omedelbart genomföra vad de föreslår. Det borde inte ta mer än 2-3 år att färdigställa.

Klart är dock att det inte kommer att byggas något om man inte helt släpper den idag allmänt rådande monetarismens tro på pengars inneboende värde. I rapporten resonerar man om finansiering i monetaristiska termer. Om det beror på pragmatism eller övertygelse låter vi vara osagt.

I rapporten sägs det angående "Kostnader och finansiering" bland annat:

"Eftersom kostnaderna varit ett argument mot utbyggnad av tunnelbanenätet är det viktigt att sätta in investeringarna i ett större sammanhang. Vad händer om Stockholms tillväxt hämmas och företagen flyttar till bättre fungerande regioner i världen? Har vi råd att låta bli att satsa på ett bättre fungerande trafiksystem? Dessutom måste man se utbyggnaden av tunnelbanenätet i ett längre perspektiv. Två miljarder kronor om året blir 20 miljarder kronor på tio år. Med en medveten och strategisk utbyggnad av tunnelbanenätet utan felsatsningar och slöseri med investeringsmedel på kortsiktiga projekt kan utbyggnaden ändå ske i en takt som inte innebär alltför stora årliga insatser. Kalkylen måste också inbegripa kostnader för alternativa kollektivtrafiksystem. [...] En bussförare kan transportera 100 personer åt gången medan en tunnelbaneförare klarar av 1200. När trafikflödena flyttas från bilar, bussar och spårvägar i ytläge till tunnelbana under jord frigörs värdefull mark som kan användas antingen för bättre framkomlighet för den trafik som blir kvar där eller till helt andra ändamål. Med detta sagt finns det många sätt att faktiskt få fram pengarna. En högst naturlig och motiverad åtgärd är ökade statliga anslag mot bakgrund av den stora betydelse Stockholm har för hela Sveriges tillväxt och välstånd."

Så långt allt i sin ordning, men sen trasslar man in sig alldeles:

"Det är helt nödvändigt att staten tar ett större finansiellt ansvar för att lösa Stockholms stora trafikproblem, medverka till en minskad miljöbelastning från trafiken och möjliggöra ett ökat bostadsbyggande. Staten bör stå för minst 50 procent av kostnaderna för utbyggnad av tunnelbanan, utöver intäkterna från trängselskatten. Det skulle också göra det lättare att hitta olika typer av medfinansiering. Det kan vara exploateringsintäkter, olika typer av samfinansiering i form av offentlig-privat samverkan och ökad brukarfinansiering genom höjda biljettpriser."

Frågan uppstår: Varför tala i dessa termer efter att ha sett till alla realekonomiska fördelar? Utgör inte rapporten med undantag för denna sektion om kostnader och finansiering i själva verket ett tydligt argument mot att alls syssla med exploateringsintäkter, biljettintäkter och trängselskatt? Det man i rapporten kallar "samhällsnyttan" gör det övertydligt att hela landet skulle få del av att staten riktar krediter så att dessa projekt byggs. Att pengar inte är en bristvara har räddningspaketen till bankerna bevisat. Satsar man på rätt saker betalar investeringarna sig själva. Rent monetärt så beskattas dessutom all tillväxt, vilket betyder att allt som leder till ökad produktion ökar inkomsterna till staten, inkomster som staten alltså inte ens behöver för att göra investeringar om man kontrollerar sitt eget suveräna kreditsystem. Om dessa tunnelbanelinjer räcker för att göra det "lönsamt" att bygga, eller om det krävs ett spårtaxisystem på magneträls, eller om det är olönsamt är egentligen inte frågan. Frågan är om vi inte borde bygga bostäder i alla fall, just eftersom det behövs.

Rapporten "Tunnelbana möjliggör 350 000 bostäder" som alltså utgör en milstolpe i debatten och ett stort steg i rätt riktning, kan läsas i sin helhet på Handelskammarens hemsida: chamber.se.

12. Tysk antikärnkraftspolitik stänger även kolkraften, ruinerar kommuner

För två år sedan, efter tsunami- och jordbävningskatastrofen i Japan som fick kärnkraftverken i Fukushima att haverera, beslutade Tyskland att kärnkraften skulle avvecklas. I Tyskland, som varken har problem med jordbävningar eller tsunamis, stängdes omedelbart sju av sjutton kärnkraftverk. 2015 ska de resterande tio kärnkraftverken börja stängas.

Sedan 2010 har vind- och solenergi tvångssubventionerats i så stor omfattning att kol- och gaskraftverk drabbas av allt större förluster och ägarna börjar tala om nedläggning av produktionen. I förlängningen kommer energiförsörjningen att hotas, kommunerna att ruineras och befolkningens levnadsstandard att drastiskt sänkas. Kol och gas utgör tillsammans med kärnkraften ryggraden i den tyska ekonomin. De garanterar en säker elproduktion även när det inte blåser och solen inte skiner.

Varför hotas även kol- och gaskraftverken av stängning? När handeln med vind- och solproducerad el är större än vanligt på elbörsen EEX i Leipzig, som ska gynna "alternativ el", så pressas elpriset ned (el från vind och sol är som sagt kraftigt subventionerad) och elen från kol och gas blir för dyr.

Den 7 juli hände just detta. Solen gassade i hela Tyskland och solpanelerna producerade 22 gigawatt el. Elpriset på EEX föll till under en cent per kilowattimme. För kol och gas är detta en katastrof eftersom enbart råvaran kostar mer än en cent per kilowattimme. Det är heller inte så lätt att vrida av och på dessa kraftverk som en del inbillar sig. Om kapacitetsutnyttjandet sjunker under 40 procent, är det väldigt svårt att vrida upp det igen.

Ledande producenter som Steag och EnBW har ansökt om att få stänga 15 kraftverk. RWE undersöker möjligheten att lägga ner 15 kraftverk med en sammanlagd kapacitet på 10.000 megawatt el. Eon överväger att minska produktionen med 11.000 megawatt.

Planer på flera nya kraftverk har skrinlagts och några, där byggnationen är i gång, fortsätter man att bygga enbart för att det vore dyrare att avbryta. Man bygger trots att det står klart att dessa moderna kraftverk under nuvarande villkor kommer att gå med stora förluster.

Många kommuner, som står som ägare av kol- och gaskraftverk, drabbas också hårt ekonomiskt när kol och gas sätts ur spel av den gröna elen. I Tyskland ska vinsten från de kommunala elbolagen återinvesteras i den kommunala budgeten. Nu kommer t.ex. det kommunägda RheinEnergie AG inte att kunna leverera de 60 miljoner euro som staden Köln redan räknat med i sin kommande budget. För många tyska kommuner, som redan inte ens till hälften kan täcka sina utgifter med egna medel, kommer krisen att bli ännu värre.

Extra bilaga: Kommunalrådsuppropet

13. Bredda stödet för bankdelning med Kommunalrådsuppropet

Den 10 augusti 2013 sammanstrålade tyska och franska kommunpolitiker i den franska byn Arzviller (Moselle) i Frankrike för en ytterst inspirerande träff. Efter flera timmars överläggningar hade man enat sig kring "Arzvillerdeklarationen" som startskottet till uppbyggnaden av en tvärpolitisk rörelse som ska driva kampanjen för en bankdelning av Glass-Steagall-modell i kommuner och på riksnivå i respektive länder.

Värd för träffen var Arzvillers borgmästare Michel Carabin, som i sitt välkomsttal också tackade Jacques Cheminade från Solidarité & Progrès som hade sett till att den kom till stånd. Cheminade kandiderade i förra årets franska presidentval, med stort stöd från framför allt borgmästare i mindre kommuner. En av hans främsta programpunkter var bankdelning som lösning på den ekonomiska och finansiella krisen.

Carabin konstaterade att bankdelning är en fråga om liv eller död för kommunerna. Det finansiella spekulations- och svindlerisystemets utplundring av den reala ekonomin måste upphöra, sa han, annars går kommunerna under: "Som ni vet är kommunerna också arbetsgivare. När man drar åt kranarna, när man inte hjälper oss att hålla folk i sysselsättning, då går vi också under. Vi stryps - från alla håll."

Många andra deltagare kunde vittna om skruvstädet som kommunerna sitter i: krympande skatteintäkter, ökande sociala kostnader och byråkratiska bestämmelser om en budget i balans, som urholkar den ekonomiska substansen och bara gynnar bankerna.

Helga Zepp-LaRouche från tyska BüSo, initiativtagare till träffen, satte in den i ett dramatiskt sammanhang, inklusive hotet om ett kärnvapenkrig. Hon underströk att ett återinförande av Glass-Steagall-lagen, som man i USA nu har gått i "närstrid" med Wall Street om, är den enda chansen att stoppa det omedelbara hotet om ett totalt finansiellt sammanbrott och finansoligarkins planer på en fascistisk lösning. Cypernmodellen, staden Detroits konkurs och planerna på "bail-in" för hela Europa visar att finansoligarkin medvetet förbereder en politik som leder till befolkningsminskning.

Denna utmaning och tanken att Arzvillerträffen var ett avgörande steg i att dra i gång en rörelse i hela Europa för att driva igenom en bankdelning och försvara det gemensamma bästa, vann märkbart gehör hos deltagarna. Efter fortsatta diskussioner kunde man enhälligt anta Arzvillerdeklarationen, som grundval för kommande aktiviteter och träffar.

Efteråt har fler kommunalråd i Tyskland och Frankrike liksom även från Italien stött Arzvilleruppropet.

Hjälp till att bredda stödet för bankdelning även i Sverige genom att be kommunpolitiker att stöda uppropet. Bankerna är inte bara en fråga för rikspolitiker!'

Skicka en kopia av det underskrivna uppropet till Schillerinstitutet, Box 6057, 129 06 Hägersten.

14. Kommunalrådsuppropet från Arzviller

Vi, tyska och franska kommunalråd och kommunfullmäktigeledamöter, har träffats här i Arzviller/Moselle i Frankrike denna lördag den 10 augusti, i det 50-årsfirande fransktyska Elyséefördragets anda.

Vi protesterar mot sveket från våra ledande politiker, som visat sig oförmögna att stå upp emot en finans­oligarki som slår sönder välfärden, trampar på vår nationella frihet och globalt driver igenom en politik som leder till avfolkning.

Detta får konsekvenser för våra kommuner som vi känner av varje dag: skatteintäkterna krymper, nödvändiga välfärdstjänster kan inte längre utföras. Skandalen om den internationella manipulationen av Libor-­räntan och bankernas svindlerier med ruinerande swap-affärer, som många kommuner i Tyskland och Frankrike blivit lidande av, är bara toppen på isberget och visar att man behöver lägga om kursen för att skydda det gemensamma bästa och befolkningen.

Det som särskilt upprör oss är den nya banklagstiftningen i Europa, som tillåter en hämningslös spekulation i såväl Tyskland som Frankrike, samtidigt som man genomför kriminella åtstramningar. Vi vill inte se en upprepning, av liknande orsaker, av 1930-talets fasor och är fast beslutna att stoppa denna djävulsmekanism.

Vi är övertygade om att det första steget måste vara en bankdelning, för att förhindra att de brottsliga finansmän, som hittills känt sig skyddade av staten, kan ställa till mer skada. Det handlar om principen bakom Franklin D. Roosevelts Glass-Steagall-lag, som gällde även i Europa efter 1945 - att spekulation ska vara skiljd från affärsbanksverksamhet.

För att sätta fart på våra länders ekonomier igen behöver vi samtidigt i hela Eurasien - från Atlanten till Kinesiska sjön - gemensamma stora och långsiktiga investeringsprojekt, underställda de respektive suveräna nationerna och inriktade på att utveckla befolkningen och naturen. Om vi skaffar fram de därför nödvändiga krediterna genom våra egna nationalbanker, så kommer vi att själva kunna bestämma över vår egen framtid.

Utan en återgång till sådana offentliga initiativ, på såväl riksplanet som regional nivå, kommer vi att fortsätta att vara underkastade diktaten från finansoligarkin i Londons City och på Wall Street och deras kollaboratörer i våra egna länder. Vi vill i stället ge rättvisa och människovärde en röst igen, hitta tillbaka till det bästa i vår historia och därmed åter leva upp till vår självbild som tyskar och fransmän - som patrioter och världsmedborgare.

Det betyder helt klart att euro-systemet, som förbjuder finansiering av stora projekt med nationella krediter och prisger staterna åt storbankernas godtycke, måste överges. Vi vill ha en värld utan Londons City och Wall Street, så att kommande generationer ska kunna fortsätta att upptäcka, skapa och driva fram en gemensam utveckling. Vi vill ha ett riktigt folkens Europa!

Detta är inte ett åtagande som är knutet till något visst parti, eller grundat på konsensustänkande eller kompromisser. Vi känner oss förpliktade till våra barns och barnbarns framtid och till hela mänsklighetens fortsatta utveckling.

Vi stöder med stor sympati alla dem i USA som kämpar för samma sak och hoppas att de skall lyckas, för det kommer att göra oss starkare. Vi kommer att ge största möjliga offentliga spridning åt detta initiativ och mana på de ansvariga politikerna i våra länder att omgående vidta dessa nödvändiga åtgärder.

Jag stöder kommunalrådsuppropet från Arzviller om behovet av bankdelning:

.....................................................................................................................................................

---