Monitor och Fysisk ekonomi, oktober 2015

Innehåll

1. Ledare: "Min regering tror Obama är mentalt krasslig"
2. Brådskande meddelande om finanskrisen
3. LaRouche om presidentvalet
4. Mördaren i Vita huset
5. Bankdelningslag antagen igen i schweziska parlamentet
6. Bankdelningsmotion (v) igen i Riksdagen
7. Moment-22 för FED
8. Åt vilket håll är Sverige på väg?

Fysisk ekonomi, oktober 2015
9. Helga Zepp-LaRouche och Sidenvägsrapporten hyllades i Peking

LADDA NED MONITOR (PDF) - LADDA NED FYSISK EKONOMI (PDF)

Monitor, oktober 2015

1. Ledare: "Min regering tror Obama är mentalt krasslig"

Medan Ryssland med stöd av Kina skördar framgångar i militära insatser mot rebeller i Syrien går USA:s president, inklusive svans, bärsärkargång. Obamas försvarsminister Ashton Carter har meddelat att "alla nödvändiga steg skall tas för att avskräcka Rysslands ondskefulla och destabiliserande inflytande och aggression i Europa och Syrien". Som exempel nämns "invasionen" av Krim (där 80 procent av befolkningen dock röstade för att gå med i Ryska federationen) och stöd till östukrainska rebeller, vilka ju slåss mot en naziregim i Kiev (tillsatt av USA).

Carter anklagar också Ryssland för att slåss mot fel killar i Syrien - dvs inte bara mot IS-trupper, utan även förment "pro-västliga" islamistiska rebellgrupper som strävar efter att störta president Assad. Än mer upprörande finner han, att de skjutit kryssningsrobotar mot Syrien från Kaspiska havet, utan att förvarna "befryndade nationer". (Faktum är att de kom överens om insatsen med Iran, Irak och Syrien).

Ryssland har dock stor anledning att däremot inte betrakta USA som "befryndad nation". Amerikanskt stridsflyg har "som första leverans" skickat 50 ton ammunition till "moderata" (!) rebeller i Nordsyrien - vilka enligt ryska UD:s farhågor kommer hamna i terroristers händer. Samtidigt erhåller de amerikansktillverkade pansarvärnsrobotar - uppenbarligen att användas mot den rysk-syriska offensiven.

Den 13 oktober inledde Nato sedan kärnvapenkrigsövningen Steadfast Noon riktad mot Ryssland, där nio Natomedlemmar övade i att släppa låtsasatombomber.

Mot denna bakgrund pekar amerikanska anklagelser ut proryska rebellgrupper i östra Ukraina som ansvariga för nedskjutningen av malaysiska flygplanet MH17, något holländska utredningen aldrig påstått, utan är ren propaganda.

Allt detta utgör Obamas reaktion på BRIKS diplomatiska framgångar i samband med FN:s generalförsamling i september, där det visade sig att det inte är Putin som är isolerad, utan Obama, som därför reagerar ursinnigt och hämndlystet.

Tänkande makthavere förstår att endast ett politiskt enande av länderna kan stoppa våldet i Syrien och därmed även minska flyktingströmmarna, något tyske utrikesministern Steinmeier insett som under oktober månad besöker länderna, inklusive Iran.

Största hotet utgår dock från Obamas sinnestillstånd, vilket inte kan lösas diplomatiskt. På sociala medier cirkulerar amerikanske säkerhetsexperten John Schindlers samtal med en EU-diplomat som ska ha frågat Schindler: "Hur går riksrättsprocessen? Min regering tror Obama mentalt är rätt krasslig".

Vilken regering det handlade om förtäljer icke Schindler, men bästa medlet att trappa ned läget vore faktiskt att göra Obamas mentala hälsa till allmänt samtalsämne, så att vägen blir fri för att direkt avsätta honom enligt amerikanska Konstitutionens 25:e tillägg om just presidenter "oförmögna att utöva ämbetets befogenheter och plikter".

2. Brådskande meddelande om finanskrisen

Ansvariga nyckelpersoner i Kongressen (det finns några) och andra amerikanska regeringsföreträdare uppmanas omgående tillsätta utredning tillika anta åtagandeförklaring, i form av omedelbar lag som omedelbart träder i kraft, enligt följande:

1) Det råder för närvarande akut nödläge vilket inte bara hotar kosta miljoner amerikaner livet, utan även andra länders medborgare.

2) Detta beror direkt på Wall Streets konkurs. Wall Street befinner sig i fullständig och oåterkallelig konkurs. Borgensåtaganden från Bush och Obama i tur och ordning, liksom alla omgångar "kvantitativa lättnader" har endast lyckats göra Wall Street-värden värdelösa och fullborda dess konkurs.

3) Tillåts Wall Street än en gång krascha på egna villkor, något som förefaller nära förestående, blir följden historiens värsta panik, som kommer dra med sig allt som återstår av den amerikanska ekonomin. Vi kommer uppleva massdöd i samma omfattning som Digerdöden, vilken utplånade en tredjedel av Europas befolkning. Att rädda Wall Street en gång till, vilket är vad Obama kommer kräva om han tillåts behålla ämbetet, skulle å sin sida enbart utlösa en lika dödlig hyperinflation.

4) Wall Street skall således preventivt avvecklas genom amerikanska statens försorg, i samma anda som vad Franklin Roosevelt skulle ha gjort om han levt idag (även om den kris han stod inför var långt mildare). Den enda verksamhet som kan tillåtas fortsätta skall hålla samma strikta standard som bankdelningslagen Glass-Steagall höll.

5) Staten skall ge ut amerikanska dollar på kredit för att hålla folk vid liv och alla arbetsföra i arbete, i samma anda som Roosevelts liknande åtgärder med Harry Hopkins.

6) På något längre sikt skall amerikanska statliga krediter nyttjas för att skyndsamt höja amerikanska arbetskraftens produktivitetsnivåer genom ökad energiflödestäthet till följd av vetenskaplig och teknisk utveckling.

7) Att äntligen avlägsna Barack Obama från presidentämbetet vore ett utmärkt startskott för nämnda brådskande reformer.

3. LaRouche om presidentvalet

Presidentkandidater från USA:s demokratiska parti förbereder sig nu inför kampanjerna och primärvalen nästa år. Partiets veteran framför andra Lyndon LaRouche (93) har i följande uttalande den 20 oktober satt ribban för aspiranterna:

"Övervägande majoriteten förnuftiga amerikaner reagerade på demokratiska partiets första clownföreställning till debatt med besvikelse och upprördhet ..."

"Som svar på det breda stöd jag själv erfor, enbart genom att säga sanningen om dessa styggelser, är det min plikt att lämna följande korta förklaring över landets nuvarande kris och lämpliga ramar för hur detta livsviktiga presidentval skall behandlas."

"För det första är dessa dagars avgörande samtalsämne att Wall Street är hopplöst och oåterkallerligt i konkurs och att ingen seriös förbättring i större delen av amerikanska folkets livsvillkor kan ske förrän Wall Street en gång för alla läggs ned. Första och omedelbart tillämpbara medlet vad gäller Wall Streets konkurs är att återinföra bankdelningslagen Glass-Steagall."

"Om man ärligt betraktar kollapsen i amerikanska ekonomins produktivitet är den nakna sanningen att en stor växande majoritet av medborgarna står inför förlorad arbetsplats, svält, förlorad sjukvård, nedgånget utbildningsväsen och den grundläggande infrastrukturens allmänna förfall. Detta har tilltagit under Obamas presidentskap men började redan tidigare, särskilt under George W. Bushs två mandatperioder."

"Ett försök att i den pågående valkampanjen utelämna denna fundamentala sanning, genom att driva sakfrågor eller populistiska paroller, dömer USA till undergång - och det på mycket kort sikt."

"Wall Street måste som helhet stängas. Hela Wall Streetsystemet är i konkurs och måste avslutas. Sedan måste vi göra det Franklin Roosevelt gjorde för att komma ur den stora depressionen. Idag står vi inför en än större utmaning, bland annat pga nedgången i arbetets produktivkraft i landet. Stäng Wall Street, återinför Glass-Steagall som medel för att omgrunda en livsduglig banksektor och starta sedan ett statligt kreditprogram för att återuppliva den produktiva ekonomin med hjälp av investeringar i infrastruktur och andra viktiga program. Vi måste vända kollapsen i industriproduktionen och utbilda en ny generation unga människor i de färdigheter som krävs för att fortbestå i en modern och teknikintensiv växande ekonomi."

"Dessa samtalsämnen är vad kandidater i presidentvalet 2016 måste ta till sig. Ett försök att avvika från denna väsentliga dagordning innebär samma som att kapitulera för Wall Street och de krafter som eftersträvar USA:s totala upplösning."

"Den del av amerikanska folket som är besvikna på förra veckans clownföreställning kräver inte mindre. En kandidat som inte håller måttet hör inte hemma i kapplöpningen Detta är varken en tävling i popularitet eller vem som bäst lever upp till en förtryckt och nedgången befolknings värsta impulser. Detta val avgör huruvida USA ännu förfogar över moralisk förmåga att överleva."

"Jag hör amerikanska folkets rop på en framtid utan Wall Streets förbannelser. Vi förtjänar inte mindre."

Demokraternas kampanj har, menar LaRouche, hittills mest liknat en tävling i vem som mest stöder Obama. Namnkunnigaste kandidaten, fd utrikesministern Hillary Clinton pressas dock i Kongressen om hur hennes lögner bortförklarade terrorattacken i libyska Benghazi 2012, där fyra amerikanska tjänstemän dödades av samma islamister som året innan åtnjöt USA:s fulla stöd i kriget mot Gaddafi och som idag styr landet efter att ha drivit den valda regeringen i exil. Den omtalade debatt som föranledde LaRouches uttalande påminde mer om en hysterisk melodifestival än tankeutbyte och politisk debatt.

4. Mördaren i Vita huset

Redan från början av Barack Obamas presidentperiod har han haft återkommande tisdagsmöten där man fastställt dödslistorna för de kommande 60 dagarnas drönaroperationer. På grund av tidigare skandaler med lönnmord av bland andra CIA, som avslöjades i början av 1970-talet, stiftades 1975 lagar som explicit förbjöd presidenter att beordra lönnmord. Därför används nu i stället benämningen "målinriktat dödande" som förstås är samma sak.

Hur detta går till och hur kommandokedjan ser ut har nu i detalj avslöjats av internettidskriften The Intercept, som leds av bland andra Glen Greenwald, som var den som spred Edward Snowdens NSA-dokument. De åtta artiklarna baseras på hemliga dokument som läckts från myndigheter nära regeringen i Washington. Dessa visar att president Obama är en massmördare. Hela drönarpolitiken, som är det viktigaste i Obamas antiterroristprogram har skett i strid med USA:s konstitution och internationell rätt.

Generallöjtnant Michael Flynn avskedades från sitt arbete som chef för "Defense Intelligence Agency" av Obama för drygt ett år sedan, för att han ansåg att Vita husets mellanösternpolitik inte baserades på kunskaper om förhållandena på marken. Han säger i Intercept: "Drönar-operationen handlar just nu bara om dödande. När du hör frasen "gripa eller döda" är "gripa" en felbenämning. Vi griper inga längre. Hela vår mellanösternpolitik tycks bygga på att skjuta med drönare. Det är vad regeringen har bestämt att göra i sin antiterroristkampanj. De gillar Specialstyrkornas och CIA:s möjligheter att hitta en kille mitt i öknen, i en skitig liten by, och släppa en bomb på hans huvud och döda honom."

Vita huset säger i ett officiellt policydokument:"Vid varje tillfälle föredrar vi att gripa hellre än att döda. Vi har noggranna regler för användande av dödligt våld och dessa regler inkluderar nära nog fullständig säkerhet att terroristmålet är på plats, nära nog fullständig säkerhet att ickestridande inte kommer att skadas eller dödas, en bedömning att ett gripande inte är möjligt under den pågående operationen."

Vidare sägs:"Det måste finnas en laglig grund för att använda dödligt våld och detta dödliga våld kommer bara att användas mot ett mål som utgör en kontinuerligt omedelbart överhängande hot mot personer från USA."

Under en femmånadersperiod dödades 155 personer av drönare och andra flygplan från USA i nordöstra Afghanistan. Av dessa var 19 personer på mållistan. 136 av de dödade fanns inte på någon lista. Är de män mellan 15 och 45 år klassificeras dessa ändå som "fiender dödade i strid (EKIA - enemy killed in action)." Vilka dessa var vet ingen och Obama bryr sig inte.

I ett av dokumenten som läckts sägs, att det i juni 2012 fanns 16 personer i Jemen som president Obama sagt skall dödas men under 2012 dödades mer är 200 personer av drönare i Jemen. Det är också så att Hellfire-missiler inte enbart skjuts mot människor. Det är faktiskt så att de flesta drönaranfallen siktar på mobiltelefoner. SIM-kortet talar om var mobilen finns så länge den är påslagen. Om en nattlig räd tystar en mobil kallar operatörerna det för en "touchdown."

Dessa strikta regler, som formulerats av Obamas regering och underskrivits av Obama själv, har brutits mot vid varje attack. Så även enligt sina egna regler är Barack Obama skyldig till massmord.

5. Bankdelningslag antagen igen i schweziska parlamentet

Den 23 september antog det schweiziska parlamentet, Nationalrådet, två nästan likalydande motioner från Socialistiska partiet (SP) och Schweiziska folkpartiet (SVP), som var den stora vinnaren i valet den 18 oktober. Bägge kräver en äkta bankdelning för att försvara nationens intresse mot konsekvenserna av en global finanskollaps.

Det rör sig i princip om samma motioner som Corrado Pardini (SP) och Thomas Aeschi (SVP) redan 2013 lade fram och som då med buller och bång antogs och skakade om i etablissemanget. Regeringen uppmanades att skilja affärsbanker och banker som förvaltar förmögenheter från banker som bedriver egen handel.

I de nya motionerna heter det: "De gångna åren har olika åtgärder minskat de risker som en bankkris för med sig.

Trots detta är det fortfarande så att om en systemrelevant bank hamnar i allvarliga svårigheter så skulle det dra in nationalekonomin. Då skulle staten tvingas att rädda dessa banker, vilket i sin tur i värsta fall skulle kunna leda till en statskonkurs."

Både regeringen och den andra kammaren av parlamentet, Ståndsrådet, avslog de tidigare motionerna. SP och SVP, de två största partierna, som för det mesta strider mot varandra, bestämde sig för att göra ett nytt försök. Därmed tvingar de Ståndsrådet att åter ägna sig åt frågan. Samtidigt driver Schillerinstitutet sin kampanj i Schweiz för en strikt bankdelning i perspektivet att landet ska ansluta sig till den utvecklingsdynamik som BRIKS erbjuder. Även den schweiziska organisationen Impulswelle är fast besluten att se till att temat inte förträngs.

Många schweizare är oroade över det omedelbara hotet om en ny finanskris och de svåra skador som landets industri skulle drabbas av om landets båda "systemrelevanta" jättebanker, UBS och Credit Suisse, kollapsar.

6. Bankdelningsmotion (v) igen i Riksdagen

Denna nya bankdelningsmotion är angelägnare än någonsin eftersom den fortsatta finanskrisen nu rullar på med närmast panik på finansmarknaderna. Om inte regeringarna i Västvärlden svarar på denna nya fas av finanskrisen med bankdelning enligt Glass-Steagall, kommer miljontals människor och miljontals företag att gå under. Det går inte att fortsätta den rådande politiken att pumpa in nya pengar i finanssystemet genom centralbankernas kvantitativa lättnader, låga räntor och klartecken för bankernas plundring av realekonomin. Det kommer att leda till det finansiella sammanbrottet som kommer att slå sönder i första hand Västvärlden.

Bakom kulisserna pågår just nu flykten till vad som anses vara säkrare placeringar - bort från tillväxtmarknader, råvaror och företagslån. Nya jättelika spekulationsförluster efter de låga råvarupriserna öppnar nya svarta hål i storbankernas balansräkningar. Det är nya förluster som är så stora att de inte kan hämtas igen. Fortfarande finns icke-återhämtade förluster från Lehmankraschen gömda i böckerna. Förlusterna kan därför inte annat än att sprida sig i en kedjereaktion av förluster till en ännu större krasch än 2008. Lehmankraschen föregicks också av en stor nedgång på råvarupriserna.

Som den svenska riksdagsmotionen beskriver situationen, har den svenska staten en implicit garanti som även omfattar bankernas investmenbankverksamheter där spekulationen är värst. Det är därför i sista stund att försöka vidta åtgärder så att inte kraschen slår sönder den reala ekonomin helt och hållet. Det avgörande är att begränsa statens ansvar för bankerna som motionen skriver: "Endast bankernas traditionella verksamhet ska omfattas av den implicita garantin."

Det kommer också senare att behövas vräkningsförbudsregler för att stoppa bankernas vräkningar av de familjer som inte kan betala sina bostadslån. Även pensionerna måste garanteras av staten när pensionsfonderna ryker. Det är människor och företag (jobb) som måste skyddas. Egentligen måste banksystemet för realekonomin skyddas omedelbart genom en bankdelning. Men även om motionen inte hinner gå igenom eller ens färdigbehandlas, så kan det vara helt avgörande för nationens överlevnad att den finns under behandling. När regeringen till slut tvingas vidta åtgärder mot kraschen, finns den nu igen på bordet och kan bli den politik som tillämpas ist.f. nya jättelika bankräddningspaket och rent fascistisk bail-in av bankkundernas pengar.

Även om svenska media helt tiger om bankdelningsfrågan, är det full fart i USA kring den i presidentvalskampanjen. Båda demokratiska presidentkandidaterna Martin O´Malley och Bernie Sanders har fört upp återinförandet av Glass-Steagall som en huvudfråga i valkampanjen, så ingen kommer undan den. Hillary Clinton har vägrat ta upp den och förlorar nu snabbt sitt stöd, när hon inte går emot Wall Street. Senatorerna Elisabeth Warren, Angus King, Maria Cantwell och John McCain har tagit upp det i Senaten, så nu finns det motioner i bägge husen, eftersom Marcy Kaptur och hennes nu 67 medmotionärer genast lade in en ny motion i år också. På den europeiska sidan har parlamentet i Schweiz med majoritet antagit en bankdelningsmotion i den lägre kammaren. Där är rädslan stor att hela landet skall dras med, nu när storbanken Credit Suisse väntas ha jätteförluster från lån till råvaruspekulation i Glencore. I Italien finns fem motioner i parlamentet från alla sidor. I Europaparlamentet finns det en rad förespråkare för bankdelning. De ville inte att någon fuskbankdelning skulle införas och hindra en riktig lösning på finanskrisen, vilket gjorde att de tillsammans stoppade det förslag Gunnar Hökmark hade förhandlat fram för parlaments räkning med EU-kommissionen. I England är den nye Labourledaren Jeremy Corbyn och hans finansministerkandidat John McDonnel helt för
fullständig bankdelning enligt Glass-Steagall. I Frankrike har förre premiärministern Michel Rocard i år kommit ut och "ångrat" avskaffandet av Glass-Steagall.

7. Moment-22 för FED

Sedan femton månader skjuter nu amerikanska centralbanken Federal Reserve (FED) den fruktade räntehöjningen på framtiden. På Federal Open Market Committees (FOMC) möte den 17 september röstades än en gång för oförändrad nollränta, en ledamot manade även till negativ ränta enligt svensk modell. FED-chefen Janet Yellens påhittade motivering var "hård motvind från utlandet", i synnerhet Kina.

Tvärtom var det FED själva som sänkte USA:s tillväxtprognos från 3 till 2,1 procent medan Kinas endast reducerades från 7 till 6,9 procent. Det var alltså i verkligheten USA:s svaga ekonomi som motiverade FED.

Internationella regleringsbanken BIS varnade i sin kvartalsrapport händelsevis två dagar innan FOMC-mötet för, att en eventuell räntehöjning skulle krascha hela globala finanssystemet. Skuldnivåerna gör, enligt BIS, finanssystemet känsligt om FED skulle strypa pengatillförseln. Marknadsturbulensen och kapitalflykten från Kina är varningssignaler att bubblans inflation nått en gräns.

Enligt rapporten är skulderna i förhållande till BNP högre idag än innan kraschen 2007-08. Europas, Nordamerikas och Japans central- och riksbanker befinner sig i ett olösligt moment-22: Räntehöjning leder till omedelbar konkurs, sedelpressen (kvantitativa lättnader) genom fortsatt lågräntepolitik leder till samma sak längre fram - ett klassiskt fall av att skjuta upp obeståndstidpunkt genom kreativ bokföring, dvs konkursbrott.

Enda sättet att undvika kaos är att införa Glass-Steagalllagar. Endast så kan badvattnet kastas men bebisen räddas.

8. Åt vilket håll är Sverige på väg?

Har regering och Riksdag några idéer om hur Sverige skall se ut om 10 år, om 25 år eller om 50 år? Finns några tankar, som skulle kunna ingjuta framtidstro och optimism hos befolkningen, bland våra styrande?

Nej, något sådant syns inte till. I dessa flyktingströmmarnas tid ägnar de sig i stället åt allmänna klagorop att för många kommer från krisområden för att söka skydd och en bättre framtid. Krisområden vars skapande till stor del helhjärtat stötts militärt, som i Libyen och Afghanistan, eller politiskt, som i Syrien och Jemen. Alla dessa kriser är skapade av Natos krigspolitik och i denna organisation vill alla borgerliga partier att vi skall bli medlemmar i och sossarna vill ha ett mycket nära samarbete.

EU:s lösning på detta är att muta Natos tredje största land, Turkiet, som är i en djup politisk kris, att bygga jättelika flyktingläger med miljontals invånare där ingen vill bo. Sedan vill EU bygga en mur runt sig själv för att slippa effekterna av kriserna som man själv har skapat. Denna politik drivs helhjärtat av alla allianspartier och sossarna.

Varför har vi regering och Riksdag? Jo, för att de skall garantera och planera för en hög materiell och kulturell levnadsstandard för alla med hjälp av en produktiv ekonomi.

I skymundan av flyktingströmmen sker annat. Det statliga bolaget Vattenfall och det privata utlandsägda bolaget E.ON har fattat beslut som kommer att leda till att elproduktionen i Götaland nästan halveras. Denna landsdel har nästan halva Sveriges befolkning. Om dessa fyra kärnkraftsreaktorer stängs kommer det att bli elbrist i södra Sverige. Priserna kommer att rusa uppåt och detta är också de inblandade företagens mål. De har i det nuvarande ekonomiska systemet bara till uppgift att tjäna pengar; inte att göra något bra.

Har regering eller Riksdag någon åsikt om detta. Nej, det verkar som de inte tycker att det angår dem att Sverige har god tillgång på elenergi.

Annat var det under Bretton-Woods-systemet efter andra världskriget. Finansiell spekulation var en marginell företeelse och banksystemet och finanspolitiken var till för att befrämja den reala ekonomin, skapa produktiva arbeten och skapa verkliga värden. I en sådan ekonomi ses människor inte som en kostnad utan som en tillgångar ty de kan bidra till en bättre framtid. Detta gäller förstås alla människor bosatta i ett land. Då duger det inte att ha regeringar som överlåter bestämmanderätten över investeringar till det globala ekonomiska systemet.

Fysisk ekonomi, oktober 2015

Översättningen av EIR:s Sidenvägsrapport till kinesiska presenterades i Peking av på ett symposium på Renmin-universitetet den 29 september under hyllningar från rader av kinesiska experter både den och Helga. Rapporten är nu den auktoritativa beskrivningen för Kinas forskare och strateger för vad den nya Sidenvägspolitiken handlar om.

Den kinesiska utgåvan av EIR:s rapport "Nya Sidenvägen blirVärldslandbron" presenterades officiellt i Peking av Schillerinstitutets grundare Helga Zepp-LaRouche på ett symposium på Renmin-universitetet den 29 september. Symposiet sponsrades av Chongyanginstitutet som också är en sponsor av kinesiska utgåvan.

Chongyanginstitutet grundades för några år sedan av forskare vid Renmin-universitetet, och anser sig vara den nya typ av tankesmedja som efterlysts av president Xi Jinping, som är angelägen om att få de bästa analyserna av det aktuella världsläget och kvalificerad rådgivning när Kina och världen nu går in i en ny era av internationella förbindelser. Både Wang Wen, verkställande chef för Chongyanginstitutet och viceordförande för Phoenix Publishing & Media Group, som är utgivare av den kinesiska utgåvan av rapporten, framträdde på presskonferensen som samlade 70 deltagare, varav minst 15 journalister.

I sitt föredrag på symposiet förklarade Zepp-LaRouche sin egen roll i framväxten av iden som i Kina går under namnet "Ett bälte, en väg". Hon berättade om hur hon och hennes man, ekonomen och statsmannen Lyndon LaRouche, efter Sovjetunionens fall hade utökat serien av utvecklingsprojekt som de arbetat med i decennier till att inkludera program för att binda samman hela eurasiska kontinenten.

Det skulle ske genom ett system av höghastighetståglinjer som skulle hjälpa till att ge Centralasiens kustlösa och nyligen självständiga stater och Rysslands vidsträckta underbefolkade och underutvecklade områden tillgång till huvudfåran i världshandeln, och skapa en landkorridor för handel och ekonomisk utveckling mellan Europa och Asien. Paret LaRouche döpte detta till "den eurasiska landbron".

Samtal med företrädare för den kinesiska regeringen i början av 1990-talet ledde till en konferens i Peking 1996, arrangerad under överinseende av det kinesiska ministeriet för teknik och vetenskap, berättade Zepp-LaRouche. På den konferensen, med experter från Kina och 34 andra eurasiska länder, framträdde hon själv med ett föredrag om förverkligandet av detta projekt. Asienkrisen 1997 och rubelkrisen 1998 förhindrade att projektet kunde utvecklas vidare. Det var först i september 2013 som Kinas president Xi Jinping återupplivade projektet i sitt berömda tal på Nazarbajevuniversitetet i Kazachstan, där han manade till skapandet av en ny Sidenväg, ett ekonomiskt bälte som skulle binda samman Europa och Asien.

Idén om en ny Sidenväg pekar i riktning mot ett nytt paradigm för mänskligheten, framhöll Zepp-LaRouche, och bort från "geopolitiken" som vållade två världskrig under det förra århundradet. Geopolitiken, sa hon, måste ersättas med idén om mänsklighetens gemensamma mål, som Xi Jinpings "win-win-politik" är ett uttryck för. Även om "Ett bälte, en väg" har blivit den gängse termen för det kinesiska projektet betonade Zepp-LaRouche Sidenvägens betydelse som historisk föregångare.

- Vi borde hålla fast vid benämningen Nya sidenvägen, eftersom det så tydligt uttrycker just den kulturella synen på det samarbete som manifesterades i gamla Sidenvägen.

Hon gick sedan in på krisen i Mellanöstern och strömmen av flyktingar som söker sig till Europa från de krigshärjade områden som skapats genom USA:s politik under Bush och Obama. Sent omsider har man i många europeiska länder börjat förstå att det behövs en annan politik och att grundorsakerna till flyktingkrisen måste angripas, sa hon. Det räcker inte att bekämpa de islamistiska extremisterna militärt, det måste också ske en verklig ekonomisk återuppbyggnad av hela regionen, som nu är totalt förödd av krig, så att de ungdomar som nu dras in i en våldsam jihad ser att de har en framtid.

- Vi kan förlänga Sidenvägen till Mellanöstern, och skapa centra för utveckling. Vi kan få öknarna att grönska och anlägga nya städer. Den nya Sidenvägen kan bli en fredsordning för 2000-talet, sa hon.

- Om det lyckas kommer det att bli början på en ny civilisationsepok och om det misslyckas kommer vi att gå in i en ny mörk tid.

EIR:s Washingtonchef William Jones målade sedan upp de enorma möjligheter som Sidenvägsprojektet öppnar för världen, även för USA. Han konstaterade att LaRouche redan 1975 föreslog att en internationell utvecklingsbank skulle bildas för finansiering av tredje världens utveckling, och att Guyanas utrikesminister Fred Wills, i samråd med LaRouche, i sitt tal inför FN:s generalförsamling 1976 uppmanade till en ny ekonomisk världsordning och ett skuldmoratorium för utvecklingsländerna.

- Men det skulle inte bli någon ny ekonomisk världsordning och inget skuldmoratorium heller, sa Jones. Och världen gick sedan in i ett nytt skede av inflationistisk expansion av det globala finanssystemet som nu är uppe i mer än två miljoner miljarder dollar i ackumulerade skulder - som omöjligt kan betalas.

- President Xis föreslagna Sidenväg till lands och till sjöss ger nu en möjlighet att styra bort från denna farliga kurs, sa Jones. Världen häpnar över Kinas utveckling de senaste årtiondena, sa han, och nu erbjuder Kina resten av världen en liknande utveckling.

Jones framhöll att även om USA:s regering varit allt annat än entusiastisk över projektet så finns det en växande förståelse i landet, särskilt på delstats- och kommunnivå, där man drabbats hårt av finanskrisen, men även bland industrifolk, för att det som Kina erbjuder världen innebär en strimma av hopp i ett annars katastrofalt ekonomiskt läge.

Föredragen följdes av inlägg från åtta framstående kinesiska forskare, som hade läst rapporten. Deras reaktion på rapporten var översvallande positiv. Professor Bao Shixiu, tidigare professor i militärstrategi vid Kinas försvarsvetenskapliga akademi, sa att sammanförandet av länderna i regionen kring det nya Sidenvägsprojektet i ett sammanhang av regional utveckling var uppgiften för dagen.

- Det hänger också ihop med idén om ett sunt samhällsstyre, sa professor Bao, och alla tycker väldigt mycket om den här tanken. Vi kan skapa en god grannsämja och börja bygga en gemensam framtid med Europa. Det var också det som var tanken med förslaget om den eurasiska landbron som Schillerinstitutet la fram på 1990-talet.

Ding Yifan, fd andre chef på det statliga kinesiska utvecklingsforskningscentrets institut för global utveckling, framhöll betydelsen av Lyndon LaRouches ekonomiska begrepp, som ligger till grund för rapporten.

- Jag har känt Schillerinstitutet länge, sa han, och jag har lärt mig mycket av dem. De har mycket bestämda uppfattningar om världsekonomin. LaRouches syn på ekonomi utgår från den fysiska ekonomin. LaRouche använde begreppet negentropi för att beteckna de lagar som styr en välfungerande ekonomi, sa Ding.

- Helga Zepp-LaRouche la fram idén om den eurasiska landbron som en krigsförebyggande idé, tillade han. Den nya idén om bältet och vägen har rönt stor uppmärksamhet i hela världen. Vi får inte låta kapitalet styra över allting annat. Vi måste i stället styra över kapitalet.

Shi Ze från China Institute of International Studies förklarade att problemet i världen idag är det geopolitiska tänkesättet.

- Geopolitiken har skapat det farliga läge vi befinner oss i nu. Syftet med rapporten var att ta fram en idé som kan ersätta geopolitiken. Och jag hittade en sådan idé i den här boken, sa Shi.

- En annan sida av rapporten är den ekonomiska aspekten, som lägger tonvikten på utbyggnad av infrastrukturen. Vi behöver ta reda på de andra ländernas infrastrukturbehov, sa han och tillade:

- Jag hyser förtroende för utvecklingen av landbron och jag anser att fru LaRouche har haft stor framgång med sitt förslag.

Tao Qingmei från Long Way Foundation i Peking noterade att rapporten också tar upp frågan om ny ordning och nya sätt för länder att förhålla sig till varandra. Han sa:

- Den här boken speglar uppfattningarna hos amerikanska experter och jag hyser stor respekt för dem. Vi borde ompröva världen utifrån det nya sättet för länderna att förhålla sig till varandra.

Wang Xiangsui, som leder Center for Strategic Studies vid universitetet för luftfart och rymdfärder i Peking, kallade rapporten för "en väg till framtiden".

- Idag måste vi utgå från ett regionalt perspektiv, som tar hänsyn till både ekonomi, politik och kultur. Kina lär sig av andra länder. Och den här boken har stor betydelse i det avseendet, sa han.

Zhang Jianping, chef för avdelningen för internationellt ekonomiskt samarbete vid Kommissionen för nationell utveckling och reform, underströk att Sidenvägen bygger på samarbete och är öppet för alla länder som vill vara med. Även om han kunde konstatera att man från USA:s sida var skeptisk till Sidenvägen så såg han tecken på ändrad inställning i frågan om AIIB. I Europa däremot finns en stor entusiasm för projektet. Zhang menade att rapporten, som han också konstaterade var resultatet av 20 års arbete, var viktig för att vinna stöd för Nya sidenvägen i USA.

Zhao Changhui från Kinesiska exportkreditbanken lovordade Phoenix Publishing för utgivningen av rapporten. Han kallade Sidenvägsprojektet för ett tusenårsprojekt.

- När vi läser rapporten måste vi fråga oss själva hur vi kan göra skillnad. Den får oss att tänka på våra egna skyldigheter, sa han och efterlyste en framtidsvision hos forskarna, i stil med den som finns i rapporten.

Liu Ying, som leder Chongyanginstitutets avdelning för samverkansforskning, framhöll att rapporten inte bara var skriven med ett globalt perspektiv utan med ett modernt globalt perspektiv, som även inkluderar rymdperspektivet.

- Den här rapporten handlar mera om att förutsäga framtiden än att bara förklara det förflutna, sa Liu.

Alla deltagarna fick med sig ett exemplar av den kinesiskspråkiga rapporten. Chongyanginstitutet hade köpt in 1000 exemplar som de kommer att dela ut kostnadsfritt till ett urval politiker och intellektuella i Kina. Många ekonomiska nyhetsmedier rapporterade om den avslutande presskonferensen, med betoning på att EIR-rapporten var den första analysen av det kinesiska Sidenvägsprojektet som gjorts av "amerikanska forskare". Många uppmärksammade också Helga Zepp-LaRouches och Schillerinstitutets roll som initiativtagare till detta projekt i början av 1990-talet.

Att åtta tungviktiga kinesiska forskare deltog i symposiet och att det sponsrades av det prestigefulla Chongyanginstitutet visar att EIR-rapporten nu har blivit en auktoritativ källa för kinesiska forskare i arbetet med projektet "Ett bälte, en väg". De ekonomiskt banbrytande begrepp som LaRouche arbetat fram under de senaste drygt femtio åren är numera vardagsmat för det intellektuella skiktet i detta världens folkrikaste land.

---