Monitor och Fysisk ekonomi, oktober 2011: För samman kontinentalplattorna

Innehåll:
1. Ledare: Kan vi föra samman kontinentalplattorna igen?
2. Finansmarknadsministern uttalade sig för Glass-Steagall
3. Miljöpartister motionerar om Glass-Steagall
4. Schweiz beslutar om en första bankdelning
5. Helga Zepp-LaRouche kräver folkomröstning om EU-diktatur
6. Londons City till Angela Merkel:
7. Geithners ultimata plan - "the nuclear option"
8. Lyndon LaRouche gratulerar Putin
9. Grekiska oppositionen blickar mot Ryssland
Fysisk ekonomi oktober 2011
10. Centrum flyttas från Atlanten till Stilla havet
11. En planet räcker inte: Människans utforskning av rymden kräver internationellt samarbete
12. Kina tar steg på vägen mot egen bemannad rymdstation
13. Obamas regering befrämjar matspekulation

Ladda ner nyhetsbrevet Monitor (pdf)

Ladda ner bilagan Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor, oktober 2011:
1. Ledare: Kan vi föra samman kontinentalplattorna igen?

Det tog ca 300 miljoner år för planeten Jordens kontinentalplattor att flytta sig isär från varandra från att ha varit en enda superkontinent Pangea. Fysiskt flyttar sig dessa plattor något tiotal millimeter per år, politiskt och ekonomiskt rör de sig i häpnadsväckande fart åt olika håll idag.

Under EU:s styre har Västeuropa rört sig bort från sin naturliga euroasiatiska platta. USA:s nordamerikanska platta har, under både Bush och nu Obama, krympt politiskt och ekonomiskt. Vid Stilla havet rör sig å andra sidan Ryssland och Kina, tillsammans med Indien, för att bilda en ny kontinent långt bort från den pessimism som präglar det självdestruktiva Europa.

Visst är Kina och Indien fortfarande utvecklingsländer med en stor befolkning som lever i fattigdom, och stora delar av Ryssland är underutvecklade eller ruinerade efter många år av marknadsekonomisk plundring. Men hur kan de ha så högt kreditvärde både politiskt och ekonomiskt? Svaret är: 1. De har en klar idé om framtiden som sträcker sig över minst två generationer, och arbetar systematiskt mot sina mål; 2. De har sin suveränitet och sitt självbestämmande i behåll, till skillnad från Europas nationer som får sina order från politiska institutioner i Bryssel styrda från Londons City.

Denna bild av hur kontinentalplattorna rör sig presenterades av den amerikanske statsmannen Lyndon LaRouche i ett tal till nationen den 30 september. Talet som sändes direkt på internet finns arkiverat på www.larouche.se

Men LaRouches syfte med talet var inte att kommentera läget utan att mobilisera krafter i USA och världen för att lösa denna kris. Han vill överbrygga gapet mellan kontinenterna ekonomiskt genom en allians mellan huvudsakligen Ryssland, Kina, Indien och USA. EU-länderna kan inte initiera denna utveckling på grund av bristande suveränitet och idéer, men både de och andra länder kan ansluta sig senare.

Högst upp på LaRouches lista med lösningar står återinförandet av bankdelningslagen Glass-Steagall och ett stopp för alla räddningspaket för bankers spelskulder. Eftersom president Obama hittills har saboterat de ansträngningar i den riktningen som gjorts i USA:s kongress, menar LaRouche att Obama måste avsättas eller hans makt åtminstone begränsas för att detta skall lyckas. Obama har bevisligen bara agerat för att försvara Citys och Wall Streets finansintressen medan det amerikanska folket blir fattigare och fattigare och landets infrastruktur och vetenskapliga institutioner som Nasa förfaller.

Därefter kommer byggandet av världens infrastrukturnätverk och broar som kan utveckla både nationer och hela kontinenter och knyta samman jordens kontinentalplattor i en väldig symfoni av utveckling, produktivitet, framtidsoptimism och fred.

På sikt kan samarbetet leda världens nationer vidare ut i rymden, ut i hela solsystemet och till och med galaxen!

Vi ser många tecken på att de lösningar vi i LaRoucherörelsen har kämpat för börjar komma upp på dagordningen både internationellt och här hemma i Sverige, som exempelvis debatten om Glass-Steagall i Sveriges riksdag.

Frågan är: Kan vi, andra medborgare och politiker göra jobbet snabbt och i tid innan den hyperinflationistiska sedeltryckningen och den gröna sörjan dränker oss och gör oss försvarslösa mot de faror som jorden alltid har utsatts för av kosmisk strålning från solen och andra strålkällor både i vår galax och andra galaxer? Kom ihåg att utrotningen av dinosaurierna bara var en i raden av galaktiska kriser som hittills med jämna mellanrum har utrotat 90 procent av alla arter på Jorden! Människan är den enda arten som viljemässigt kan styra detta fenomen och bygga ett försvar som kan göra vår art odödlig.

2. Finansmarknadsministern uttalade sig för Glass-Steagall

Finansmarknadsminister Peter Norman har uttalat sig för att Sverige genomför en Glass-Steagall-lag "så snart man hittar en möjlighet att genomföra den tekniskt." Det var vänsterpartisten Jonas Sjöstedt som ställde en fråga i Riksdagen den 22 september och fick igång den dialog över blockgränsen som fick regeringen att börja tala om detta för första gången.

Frågan löd: "Herr talman! Min fråga riktas till finansmarknadsminister Peter Norman. Sannolikt befinner vi oss i en begynnande finanskris. En delorsak till den är en omfattande spekulation på finansmarknaden och ett överdrivet risktagande inom delar av finanssektorn. Frågan är hur denna sektor på ett effektivare sätt kan regleras. En idé är att skilja traditionell bankverksamhet från annan finansiell aktivitet. Det gjordes till exempel i USA genom vad som kallas the Glass-Steagall Act på 1930-talet. I dag har något liknande föreslagits av den brittiska bankkommissionen. Även i Schweiz pågår en debatt om att separera bankverksamhet - som samhället självklart måste garantera - från finansiell spekulation som samhället rimligen inte bör vare sig subventionera eller garantera på motsvarande vis. Pågår en sådan diskussion i regeringen? Och när får vi i Sverige en lagstiftning som är inriktad på att stödja en sund bankverksamhet, inte på att stödja en orimlig finansspekulation?"

Finansmarknadsminister Peter Norman svarade: "Herr talman! Jonas Sjöstedt tar upp en väldigt viktig fråga, en fråga som blir extra viktig i den finansiella kris vi nu ser. För att ta Glass-Steagall-akten i USA kan jag säga att det också fanns ett förslag från den tidigare Fed-chefen Paul Volcker för kanske tio, eller åtta, år sedan med en liknande idé. Nu kommer också den så kallade Vickersrapporten med en liknande idé. Min bild är att försök att göra detta på ett effektivt sätt inte varit speciellt effektivt. Enligt min uppfattning beror det på att det är väldigt svårt att göra skärningen mellan vad som är stabil verksamhet och vad som är lite mer instabil verksamhet. ..."

I sin andra replik gjorde Norman sedan sitt principuttalande: "Herr talman! Beträffande den första delen av Jonas Sjöstedts inlägg kan jag nog svara att jag håller med. Om man på ett effektivt skulle kunna skilja de två verksamheterna inom banksektorn tror jag att det kunde vara en väg att gå. Jag utesluter förstås inte att man hamnar där. Jag vill bara påpeka att det jag med min erfarenhet har märkt och det jag hör när jag talar med kolleger ute i världen är att det är väldigt svårt att göra detta. Jag återkommer gärna till frågan, för i grunden är det en bra idé. ..."

3. Miljöpartister motionerar om Glass-Steagall

I en riksdagsmotion med titeln "Affärsbanker och investmentbanker" kräver de båda miljöpartisterna Valter Mutt och Annika Lillemets en utredning om "en ny lagstiftning för den svenska banksektorn i syfte att separera affärsbanker från investmentbanker samt begränsa den statliga bankgarantin till de förra."

Motionen hänvisar till Glass-Steagall-lagen och pekar på att "många bedömare anser att upphävandet av den här lagen 1999 lade grunden för dagens finanskris." Man hänvisar också till Vickerskommissionen i Storbritannien, som "rekommenderat regeringen att införa lagstiftning som ålägger bankerna att mycket tydligare än idag hålla isär den traditionella bankverksamheten från övrig verksamhet, och liknande förslag förs nu också fram i en rad andra länder."

Som de miljöpartister de är, hänvisar de till den första ledande miljönissen i historien, när de inleder sin motion på följande sätt: "Aristoteles skilde på ekonomi och krematistik. Det förra begreppet stod för hushållning och långsiktigt värdeskapande och var något som kom alla hushållets medlemmar till del. Krematistik, däremot, betecknade köpslagan och spekulation och var något som främst berörde de i transaktionen inblandade, snarare än att tillgodose behov i samhället. I vår tid talar vi istället om finanssektorn kontra den reala ekonomin. I den förra skapar pengar pengar, till exempel genom handel med valutor vars inbördes värden oupphörligt fluktuerar eller genom att alltmer avancerade och "förpackade" värdepapper handlas globalt i realtid. I den senare produceras varor och tjänster med hjälp av arbete, energi och naturresurser."

4. Schweiz beslutar om en första bankdelning

Den 30 september antog det schweiziska parlamentet en ny lag avsedd att hantera de banker som är för stora för att tillåtas falla, som jättebankerna UBS och Credit Suisse, utan att genomdriva den fullständiga Glass-Steagall-lagstiftning som man var på väg att anta den 19 september.

Ordföranden för den övre kammarens ekonomiutskott, den liberale ledamoten Dick Marty (FDP), sa till Les Echos att den genomröstade bankdelningslagen kanske inte går tillräckligt långt. Bankerna gjorde fruktansvärt mycket lobbyarbete för att kastrera förslaget, berättade han.

- Betydelsen av dessa två schweiziska banker för vår ekonomi och vårt land är utan jämförelse i världen. Credit Suisse motsvarar 100 procent av vår BNP och UBS 280 procent, berättade han och sa att han ansåg att den nya globaliserade modellen för investeringsbanker driver bankerna att "ta sinnessjuka risker".

- Det var otänkbart för trettio år sedan, att en koncern som UBS kunde investera tiotals miljarder euro i en enstaka risk som subprime [icke kreditvärdiga bostadslån].

- Den stora uppgiften idag är att definiera hur vi skall kunna separera den systemviktiga delen i dessa båda banker från deras högriskaktivitet som investeringsbank. Idén att skapa ett ägarbolag ovanför dessa två enheter är inte genomförbar. Lösningen skulle kunna vara att isolera dessa affärsverksamheter i två tydliga juridiska personer, utan att riskera att bli anklagad för att begränsa den fria marknaden. I själva verket behöver vi en klar legal grund och en politisk vilja att åstadkomma detta, och för närvarande har vi ingendera.

Enligt den nya lagen måste UBS och Credit Suisse höja sin kapitaltäckning till 19 procent, vilket vida överstiger de kommande Basel III-kraven. De måste också utarbeta en "katastrofplan" så att banktjänster som är avgörande för den reala ekonomin kan upprätthållas i händelse av bankrutt eller insolvens, s.k. "livstestamenten". Ytterligare lagstiftning kommer att fylla ut detaljerna.

Det var avslöjandet den 15 september om brakförlusten för UBS på 2,3 miljarder euro, bortspelade av en derivathandlare i London, som fick de schweiziska politikerna att försöka begränsa statens kostnadsansvar för dessa bankaffärer. Nu har ett första land i Europa antagit en bankdelningslag. Den är tyvärr otillräcklig, men med tanke på den politiska striden internationellt och Schillerinstitutets aktiviteter i i Schweiz, är inte sista ordet sagt.

5. Helga Zepp-LaRouche kräver folkomröstning om EU-diktatur

Efter G20-mötets beslut om att göra allt man kan för att återfinansiera det globala banksystemets spekulativa bubbla konstaterade Helga Zepp-LaRouche, ordf. för partiet BüSo i Tyskland, i ett uttalande den 25 september att G20-ländernas ledare "inte lärt sig någonting av de misstag som den tyska Riksbanken begick under Weimarrepublikens dagar. De håller på att sätta igång en hyperinflation som kommer att få den tyska Riksbankens handlingar 1923 att se ut som småpotatis i jämförelse."

Hon varnade också för att den här gången kommer den hyperinflationistiska dynamiken att drabba hela världen och inte bara ett land som för 88 år sedan. Hon hänvisade till Lyndons LaRouches uttalande: "Att USA gör sig av med Obama och lagstiftar om bankdelning med Glass-Steagall är de två förutsättningarna för att USA ska kunna nå en överenskommelse med Ryssland och Kina om ett alternativ till G-20-ländernas vansinniga politik." Denna Stillahavsallians skulle ge Europa en möjlighet att överleva.

Zepp-LaRouche förklarade att Europa, och framför allt Tyskland, måste avvisa de krav och påtryckningar som finansoligarkin kommer med om att vi ska rädda det dödsdömda systemet genom att släppa lös likviditeten.

Krav och påtryckningar i stil med dem som Harvardekonomen Kenneth Rogoff uttalade i Frankfurt den 22 september måste alltså tillbakavisas. I samband med att han då mottog det tyska "nobelpriset i ekonomi" från Deutsche Bank sa Rogoff att "Tyskland måste skapa ett skyddsnät för Spaniens och Italiens och kanske även Frankrikes statsskulder".

Om Rogoffs plan får sättas i verket, vilken förutsätter att alla "konstitutionella hinder" röjs ur vägen, skulle det innebära självmord för Tyskland, konstaterade Zepp-LaRouche. Hon kräver därför en folkomröstning om hela eurosystemet.

"Istället för att göra upp olika scenarier för hur man ska tvinga igenom en gigantisk räddningsaktion trots tyskarnas motstånd, kanske till och med genom ett regeringsbyte i Berlin, bör en nationell folkomröstning hållas, i enlighet med den tyska grundlagens § 146". Grundlagen kräver folkomröstning för att det tyska statsskicket ska kunna ändras, och det är precis vad den nya bankräddningsmekanismen EFSF innebär.

Även i andra länder, som Sverige, är det rätt att kräva en folkomröstning, eftersom EFSF betyder en de facto förändring av EU-fördragen, som explicit förbjuder en skuldunion, där ett land står för ett annats skuld. Sverige bör lämna EMU, som vi idag följer och i praktiken är med i, även om vi (på grund av folkets nej 2003) inte genomfört det så kallade tredje steget: att byta utseendet på våra pengar och knyta dess växelkurs till de andra euroländernas, samt följa räntan som ECB lägger.

En folkomröstning om euron och EMU har en långtgående effekt. Alternativen är tydliga:
"Antingen väljer folket att ansluta sig till räddningpaktens främjare, som i verkligheten inte är mer än ett gäng simpla banditer, eller så väljer vi att alliera oss med de länder som arbetar för en ny, rättvis ekonomisk världsordning, där produktiva krediter ställs till förfogande för sedan länge nödvändiga, gigantiska satsningar på gränsöverskridande infrastrukturprojekt såsom Beringsundstunneln och Nawapa-projektet i Amerika", avslutade Zepp-LaRouche.

6. Londons City till Angela Merkel: Ta på er skuld på 2.000 miljarder euro

"Sorry Deutschland. Historien har gaddat ihop sig mot er igen. Ni måste hosta upp 2.000 miljarder euro, och bruka våld på er centralbank, och acceptera en inflation på 5 procent, eller få skulden för Götterdämmerung. Det är inte sjysst men det är det som valutaunionen har gått ut på hela tiden. Var det ingen som sa det?"

Med denna bryska sanning avslutade brittiska The Telegraphs finanspolitiska kommentator Ambrose Evans-Pritchard en längre artikel daterad 25 september, med rubriken "Geithnerplanen för Europa är sista chansen att undvika en global katastrof". Evans-Pritchard skrev att om inte Tyskland går med på den s.k. Geithnerplanen och öppnar penningkranarna, så kommer de europeiska bankernas lån uppgående till 3.500 miljarder dollar till de s.k. tillväxtländerna att sluta flöda, och då är det, enligt IMF, risk att det blir "tvärstopp" även i dessa länder, d.v.s. en ännu större bubbla brister.

Citys språkrör Evans-Pritchard ljög att det återigen varit USA som fått ta ansvar: "Det räddningspaket för eurozonen på flera tusen miljarder euro som nu håller på att arbetas fram kokades till största delen ihop i Washington, i maskopi med EU-kommissionen, och nu trycks det på Tyskland med den amerikanska diplomatins fulla kraft."

Det som Evans-Pritchard beskriver är en plan av Geithner som Lyndon LaRouche varnade för. Först avvisades planen på EU:s finansministermöte i Polen förra helgen, men i Washington på IMF-mötet pressades den igenom som ett nytt gigantiskt skuldberg för Europa men framför allt för Tyskland.

Helga Zepp-LaRouche sa dagen efter: "Det finns fortfarande ett visst motstånd och maskirovka angående vilken mekanism som ska användas. Men, verkligheten är att Geithners så kallade 'nuclear option' - att dränka hela världsmarknaden i likviditet för att 'avvärja hotet om en svallvåg av konkurser och bankhaverier och katastrofala risker' - innebär att den europeiska EFSF ska användas på samma sätt som TALF i USA. Den ska hantera krisen genom att ge hävstångseffekter med en faktor 1 till 10, vilket i praktiken skapar oändliga mängder med pengar. Det innebär att främst Tyskland kommer att få betala, vilket naturligtvis är helt omöjligt."

De tyska förbundsdagsledamöterna fick inte veta detta när EFSF-beslutet pressades igenom den 29 september. Många kunde, när TV-programmet Panorama frågade dem, inte säga ens på ett ungefär vilka summor de röstade om eller vilka länder som redan fått utbetalningar. På en fråga från Gerhard Schick från De gröna, om EFSF skulle utvidgas med olika hävstångseffekter, svarade finansminister Schäuble svävande att han inte kunde utesluta det, eftersom de riktlinjer som EFSF skulle följa inte hade utarbetats ännu. Strax därefter avslöjade den tyska affärstidningen Handelsblatt, att riktlinjerna redan i hemlighet hade beslutats, men att förbundskansler Merkel själv hade bett EU-kommissionens ordförande Barroso att inte säga någonting om det offentligt innan omröstningen var klar i förbundsdagen.

7. Geithners ultimata plan - "the nuclear option"

När man nu inte ens kan upprätthålla illusionen av att Greklands statsskulder skall betalas, enades man på IMF-mötet i Washington om att låta Grekland skriva ned sina skulder med femtio procent. Denna statsbankrutt och nedskrivning av statsobligationerna skapar förluster i Europas banker och penningfonder, typ svenska tredje AP-fonden.

Man har alltså bestämt att låta den grekiska statsbankrutten ske i ordnade former och samtidigt förhindra att drabbade banker går i konkurs genom att låta den europeiska bankräddningsfonden EFSF satsa kapital i bankerna.

För att den grekiska statskonkursen inte skall sprida sig till Italien, Spanien och Frankrike, skall den av Anders Borg omtalade "skyddsvallen" av pengar skapas för stödköp av dessa länders statsobligationer. Annars kommer bankerna att drabbas inte bara av de grekiska statspapperens nedvärdering, utan också av förluster på de mycket större innehaven av statspapper från dessa euroländer.

Pengarna, 2.000 miljarder euro, skall komma från amerikanska Federal Reserves sedelpress. De skall överföras till Europa genom swapavtalet mellan Federal Reserve och ECB som ger ECB rätt att hämta obegränsat med dollar från Federal Reserve för att låna vidare. Men ECB skall bara låna dessa dollar vidare till EFSF. På detta sätt skall EFSF:s beslutade kapacitet på 440 miljarder euro växlas upp till 2.000 miljarder euro, med en hävstångseffekt på nästan fem gånger (det talas redan om att öka skyddsvallen till 4.000 mdr euro och då är det tio gånger). I finanstidningarna talas även om andra modeller för att få fram dessa hävstångseffekter.

Anledningen till att det behövs många förslag är att man försöker finna en politisk formel som gör att framför allt Tyskland kan förmås att ta på sig denna skuld på 2.000 miljarder euro. Tysklands insatser i EFSF ökar med beslutet som togs i förbundsdagen den 29 september, från 123 till 211 miljarder euro. Men därtill kommer en 20-procentig buffert, vilket gör att garantisumman egentligen är 42 miljarder större, d.v.s. 254 miljarder euro. Bufferten har tillkommit för att Tyskland och andra kvarstående länder skall kunna gå in om något euroland faller ifrån, antingen för att landet ifråga självt behöver stöd eller inte vill vara med och betala till EFSF. Men om nu EFSF alltså skall användas med hävstång, kan Tyskland ha åkt på att garantera det mesta av de 2.000 miljarderna euro, trots att det helt strider mot Lissabonfördraget att göra sådana överföringar mellan länder liksom mot den tyska författningsdomstolens förbud att sätta Tyskland i skuld på detta sätt.

Avsikten är att EFSF skall ge de 2.000 miljarderna till bankerna på något sätt. Bankerna kan tillföras detta miljardregn genom att EFSF eller ECB stödköper deras innehav av nödlidande statsobligationer, tillför kapital till bankerna eller ger pengar till eurokrisländer, så att de kan betala sina skulder till bankerna.

Om inte detta stöd ges, varnar IMF, kan den flera tusen miljarder euro stora utlåningen från Europas banker till s.k. tillväxtländer (även de bubblor) rasa ihop och kräva ännu fler tusentals miljarder euro i stöd till Europas banker. Vilken tuva som helst kan välta hela detta lass. Nu låter man Grekland gå i statsbankrutt och försöker bygga skyddsvallen av pengar runt omkring för att hålla bubblorna uppe. Eliten satsar på hyperinflation helt enkelt, men man vill att Tyskland skall ta på sig en skuld av historiska dimensioner. Precis som Versaillesskulden efter första världskriget kommer detta inte att drabba bara Tyskland utan hela Europa.

Det är alltså hög tid att sanera bankerna med Glass-Steagall i stället för att pina grekerna och alla andra med denna onödiga kris. Med Glass-Steagall kan länderna skilja bort sitt ansvar för de stora förlusterna på bankernas spekulation i värdepapper, som t.ex. grekiska statsskulder. Länderna kan med begränsade garantier hålla igång de små delar av bankerna som är nödvändiga för människor och företag. Den övriga "finansbolagsdelen" av banken måste vara helt avskild, så att den kan gå i konkurs utan att staten skall utpressas att ta på sig dess skulder eller ställa ut garantier. Eftersom eurokrisen i huvudsak är en bankkris, kan den lösas genom en banklag som Glass-Steagall.

8. Lyndon LaRouche gratulerar Putin

Goda nyheter från omvärlden. Putin ställer upp i presidentvalet och nomineras av sitt parti. Eftersom hans parti "Enade Ryssland" är det överlägset populäraste och Ryssland är en republik med demokratiska val ser han ut att vinna också. Den amerikanske ekonomen och politiske ledaren Lyndon LaRouche gratulerade Putin dagen efter. Han gratulerade även Medvedev, som nominerades till första namn på partiets lista till dumavalet och därmed till att ersätta Putin som partiledare och premiärminister.

"Det här draget av Putin och Medvedev är precis den typen av överraskning som världen behöver. Att utöva ledarskap av den här kalibern sänder en tydlig, trotsig signal mot det brittiska imperiets härska-genom att-söndra-lekar, och innebär att man tagit det första steget mot en återhämtning av världsekonomin, med centrum runt Stilla havet."

"Under de senaste veckorna har den ryska ledningen, med Putin/Medvedev i spetsen, tagit nya initiativ gentemot Kina på precis de högteknologiska områden, inklusive rymd- och atomforskning, vars utveckling världen behöver för att kunna ta sig ur den rådande depressionen. Så snart USA, utan Obama, ansluter sig till den här rysk-kinesiska alliansen, har vi grunden för en Stillhavsallians som utgör alternativet till krig och en pestens tid."

"Vi hör redan gnäll och gny från det brittiska imperiets lakejer för detta avgörande beslut. Faktum är att de själva vållat den här situationen, genom att de saboterat de transatlantiska ekonomierna genom avindustrialisering och globalisering. Västerlänningar har ingen rätt att klaga."

"Putins och Medvedevs beslut är faktiskt ett hoppets tecken för hela mänskligheten. Nu krävs det att den amerikanska befolkningen dumpar sin brittiska marionettpresident, och ansluter sig till en allians med Ryssland och Kina som kan rädda mänskligheten."

"Den här alliansen är redan på gång, i och med Putins och Medvedevs tillkännagivande igår. Nu är det dags för amerikanska patrioter att agera, för att dumpa Obama så att vi kan ansluta oss, och ta de mått och steg som krävs för att rädda varje del av den här planeten från vad som annars vore den framtid som det brittiska imperiet vill se - avfolkning och död."

En av dem som inte var så nöjda med vad Putin företagit sig, var hans monetaristiske finansminister Kudrin, som länge varit en black om foten för den ryska regeringen. Under ett besök i Washington hade Kudrin sagt att han inte ville vara med i en regering ledd av Medvedev. I enlighet med den ryska konstitutionen tvingades Kudrin avgå, eftersom han vägrat förklara varför han gått ut i media och sågat den president han svurit att arbeta för.

Med tanke på vad som står på spel, kan man fråga sig varför Sveriges dominerande mediekoncerner ägnar sig åt just den typen av gnäll som LaRouche talar om.

9. Grekiska oppositionen blickar mot Ryssland

I Grekland, där det socialdemokratiska regeringspartiet Pasok är finansoligarkins lydiga redskap i krossandet av det nationella självbestämmandet, verkar den konservativa oppositionen sätta sitt hopp till Ryssland om hjälp med att krångla sig ur EU:s tvångströja.

Två parlamentsledamöter från det konservativa Ny demokrati, Simos Kedikoglou och partiets vice ordförande Dimitris Avramopoulos, närvarade på Enade Rysslands partikongress där premiärminister Putin och president Medvedev tillkännagav sina intentioner att byta poster med varandra efter nästa val.

Några veckor innan hade Kedikoglou låtit sig intervjuas i Russia Today och gjort mycket tuffa uttalanden mot EU. Han sa att "politikerna som har hand om EU har lämnat över för mycket makt till det finansiella etablissemanget. ... Ingen har valt dessa finansmän, ingen har röstat på dem men de har mer makt än de folkvalda ledarna". Han tyckte att "det är omoraliskt att tjäna pengar när man inte producerar något". Han sa att eurozonens konstruktion var bristfällig, särskilt hur Grekland hade blivit medlem.

På Rhodos den 1-2 oktober hölls en konferens om rysk-grekiskt ekonomiskt samarbete med en hundramannadelegation från Ryssland. En grekisk advokat på konferensen sa att man är mycket intresserad av att ryska företag deltar i privatiseringen av viktig infrastruktur "eftersom det kommer att bidra till vårt lands ekonomiska utveckling". Ryssarna har varit intresserade av att bygga ut järnvägen och energisystemet vilket är en väsentligt bättre affär än vad som erbjuds från EU och USA.

Intressant i sammanhanget är att det nu surras i politiska kretsar och på bloggar om att den förra Ny demokrati-regeringen under Costas Karamanlis manövrerades bort från makten därför att den ville bygga oljeledningen mellan Bourgas och Alexandroupoli som skulle leda rysk olja från Svarta havet till Egeiska havet. Karamanlis hade också ett gott samarbete med Kina, vilket ogillades av EU och USA.

Fysisk ekonomi oktober 2011

10. Centrum flyttas från Atlanten till Stilla havet

Lyndon LaRouche har berättat vad den nya politiska situationen, med Ryssland i strategiskt tillväxtsamarbete med Kina, betyder för att världen skall återhämta sig från den pågående civilisationskrisen. Så här sa LaRouche i sitt internetsända tal till USA den 30 september:

- Kina, Ryssland och andra länder i Asien och Stillahavsregionen kommer att börja samarbeta, som Ryssland och Kina redan gör, och Indien kommer att ansluta sig till detta. Därför kommer vi att omedelbart gå i riktningen över Stilla havet, i motsats till den nuvarande transatlantiska inriktningen. Det betyder att den amerikanska ekonomin i återhämtning kommer att förskjuta sin centrala verksamhet till Stillahavsregionen, snarare än den nuvarande transatlantiska regionen. Varför? Därför att Kontinentaleuropa inte fungerar. Dvs. de västliga och centrala delarna av Kontinentaleuropa fungerar inte längre. Vi ska försöka rädda det, men det bär sig inte självt just nu.

- Därför kommer vi att leva på krafttunga investeringar i Stillahavsregionen, från Arktiska havet och nedåt. Den avgörande saken från vår sida, från de västra och centrala delarna av USA, kommer att vara Nawapa. Nawapa kommer att vara motorn, som tillsammans med andra gigantiska projekt som nu är på gång, ifråga om Ryssland i Stillahavskustens och intilliggande regioner. Och Kina har också avgörande projekt. Kina och Ryssland samarbetar, därför att Sibirien har enorma tillgångar, som utvecklas nu, med den nuvarande ryska politiken under förre presidenten Putin och nuvarande presidenten Medvedev.

- Kina har en stor befolkning, medan norra Ryssland har en relativt liten eller liten befolkningstäthet. Sibirien har resurser, fysiska resurser, Kina har folk. Ryssland satsar på avancerad teknologi. Kina satsar nu på avancerad teknologi. Så därför skulle USA och Kanada och andra nationer gärna hoppa på detta tåg. Japan, Korea, Sydasiens länder, och Indien skulle gärna också hoppa på det. Därför kommer vi att ha en mycket omfattande aktivitet, en högteknologisk och kapitalintensiv aktivitet, som kommer att karakterisera Stillahavsregionen.

- Under denna period kommer vi sedan att samtidigt börja arbeta för att återupprätta Västeuropa som ett system av självständiga nationalstater. Det kommer att vara slut på det Brittiska imperiets nuvarande politik. Faktum är att vi kommer att vara mycket glada att se det brittiska imperiet försvinna helt! Engelsmännen kan leva. Irländarna har rätt att leva, äntligen. Men poängen är att Europa kommer att vara i ett omorganiseringstillstånd och de måste återta sina nationella självbestämmanden. Det nuvarande systemet har förstört Kontinentaleuropa, åtminstone dess västra och centrala delar. Det måste återuppbyggas, och det måste återuppbyggas med hjälp av oss och andra. Därför att marknaderna för de tyska varorna och andra varor från Europa finns fortfarande, potentiellt i Indien, Kina osv. Så vi kommer att ha ett återuppbyggnadsprogram i den transatlantiska regionen. Men det kommer att gå långsamt, i förhållande till vad vi snabbt kommer att få i Stilla havsregionen. Det är vår inriktning. ...

- Och vad som just hände förra lördagen, på konferensen i Ryssland, var att isen bröts och en ny era började. Och man kommer att märka det snart, om vi inte alla går åt skogen under tiden. Om vi får igång detta, kommer man att märka att USA, Ryssland,, Kina och också Indien, kommer att bli de ledande nationerna, som kommer utgöra motorn för omvandlingen av denna planet, bort från undergångshotet, till ett rikligt uppsving, och en strålande framtid.

- OK, tack så mycket.

11. En planet räcker inte: Människans utforskning av rymden kräver internationellt samarbete

I slutet av året ska tre astronauter - Don Pettit (USA), Oleg Kononenko (Ryssland) och André Kuipers (Europa) - skjutas upp med den ryska Sojus-raketen till den internationella rymdstationen ISS. Avresan är planerad att ske runt den 26 december. Sojus är, på grund av president Obamas kriminella nedrustning av det amerikanska rymdprogrammet och andra länders brist på teknikutveckling på detta område, den enda rymdfarkosten som står mänskligheten till buds i nuläget. Den närmast kommande Sojus-uppskjutningen är planerad till den 14 november. Om det blir problem med den kommer ISS en tid att lämnas helt obemannad, eftersom besättningen som är där nu är tänkt att återvända till Jorden kort efter den 14 november.

Vid presskonferensen med Pettit, Kononenko och Kuipers på Johnson Space Center i Houston den 21 september gällde de flesta frågorna olika tekniska aspekter på detta, eller hur de trivdes med att jobba ihop, men LaRoucherörelsens vetenskapsmagasin 21st Century Science & Technology hade en reporter på plats som kunde höja nivån på diskussionen till att handla om människans odödlighet.

Med utgångspunkt i behovet av en tremaktsallians mellan Ryssland, Kina och USA riktades den första frågan till Oleg Kononenko:

- Med tanke på att USA och Ryssland har en lång historia av samarbete med varandra, i sådana strategiska frågor som till exempel byggandet av de transkontinentala järnvägarna, i vilken riktning skulle du önska att de bemannade rymdfärderna utvecklas i framtiden, inte bara mellan USA och Ryssland, utan även Kina?

Kononenko svarade att han hade intrycket att utforskningen av rymden hittills har varit som en idrottsarena, där de olika nationerna har visat upp hur snabba och hur starka de är:

- Men rymdutforskningens framtid måste vara att vi samarbetar med varandra. Vi kommer bara att kunna färdas i yttre rymden om vi jobbar tillsammans på det.

Frågan om internationellt samarbete i yttre rymden följdes upp med en fråga hur de såg på internationellt samarbete ifråga om de massutrotningar av arter som har skett i planeten Jordens historia med en periodicitet på ungefär 62 miljoner år, och som vi är på väg mot nu. I stället för att svara med den döda sofism som har varit utmärkande för president Obama, som antagligen skulle ha sagt att massutrotningar är lika omöjliga att förutspå som hans opinionssiffror, så blev de tre rymdforskarna på podiet upplivade av frågan. Den lockade fram den djupa passion för att upptäcka nya saker och göra mirakel som alla känner som kommer i närmare beröring med bemannade rymdfärder.

- Jag måste säga att jag är helt övertygad om att en planet inte räcker! utbrast Don Pettit. Om dinosaurierna hade koloniserat andra planeter, om de hade haft ett rymdprogram, så skulle de fortfarande finnas kvar! Om mänskligheten planerar att leva tio eller tjugo miljoner år framåt, så måste vi se till att föra vårt DNA till andra planeter.

Kononenko tillade:
- Jag tror att mänskligheten förr eller senare kommer att få problem med råvaror, och då måste man söka efter andra sätt att försörja sig. Alltså måste människan utforska andra galaxer för att överleva.

André Kuipers höll med, och sa:
- Jag vet inte vem som sa det först, men det är som om vi står vid kanten av oceanen och bara har doppat tårna i vattnet, när vi har hela den här oceanen att utforska.

Som ett utslag av tendensen att se bortom det egna jordelivets gränser, som människans utforskning av rymden brukar uppmuntra, tillade Kuipers:
- Om man tänker sig att man befinner sig långt in i framtiden och blickar tillbaka på vår egen tid, så kommer man att tycka att Jurij Gagarin, Armstrong, den första rymdstationen på Mars, gruvdrift på Mars och allt det där, att det var något helt normalt. Allt det där kommer att hända. Jag är säker på att mänskligheten kommer att färdas ut i hela solsystemet.

12. Kina tar steg på vägen mot egen bemannad rymdstation

Med president Hu Jintao och andra representanter för den kinesiska ledningen som åskådare vid rymdcentret i Peking, tillsammans med säkerligen många miljoner TV-tittare, lyfte den kinesiska rymdmodulen Tiangong-1 klockan 19.16 lokal tid den 29 september och lade sig i bana runt Jorden. Där ska den invänta den obemannade Shenzhou-8 som ska skickas upp före årets slut, och genomföra Kinas första dockningstest.

Tiangong-1 består av två moduler, men den är större och tyngre än Shenzhou-farkosterna som består av tre moduler och är utrustade för bemannade färder. Tiangong-1 har en experimentmodul, där besökande astronauter kan bo och arbeta vid framtida rymdfärder. Experiment kommer att utföras av besättningen när de är där, och fjärrstyras från marken när de inte är det.

Tiangong-1 är tänkt att kompletteras med uppföljarna Tian-gong-2 och Tiangong-3. När alla tre länkas samman kommer astronauter att kunna bo där i 20 dagar, och så småningom i upp till 40 dagar. En rymdfarkost för godstransporter, som ska leverera förnödenheter till besättningen, är också under utveckling.

Det första testet blir den obemannade dockningen, sedan bemannad dockning, och därefter hopkoppling av nya moduler. I slutet av detta årtionde planerar Kina att ha en rymdstation som kan vara permanent bemannad.

På en presskonferens inför uppskjutningen den 29 september berättade rymdcentrets talesperson Wu Ping om det internationella samarbete som bedrivs kring det kinesiska rymdprogrammet. Tiangong-1 skulle medföra 300 flaggor från det internationella astronautförbundet, som inleder sin årliga kongress den 1 oktober i Kapstaden. Forskare från Tyskland kommer att delta tillsammans med de kinesiska i experiment som utförs på den obemannade Shenzhou-8. Man har också haft ett samarbete med Ryssland. Hon nämnde inte att USA är förbjudet att ha något rymdsamarbete med Kina, på grund av den republikanske senatorn Frank Wolf och den Kina-hatande "människorättsmaffian" i kongressen.

13. Obamas regering befrämjar matspekulation

Metoderna för att spekulera med livsmedel blir allt absurdare i en värld där livsmedelsbrist och hungerkatastrofer råder. Trots detta befrämjar både Obamas regering och den svenska regeringen matspekulation.

Den amerikanska regeringens kontrollorgan för terminshandel med mat (CFCT) har lättat på villkoren för den dagliga handeln på Chicagos varubörs. Från den 22 augusti får priset för terminsaffärer med majs variera med upp till 40 cent om dagen per enhet, jämfört med den tidigare gränsen på 30 cent. Detta innebär att man tillåter ännu mer spekulation och prisfluktuationer på baslivsmedel.

När denna förändring förbereddes protesterade bl.a. majsodlarnas organisation, företag som levererar djurfoder, liksom kvarnar och andra som bearbetar spannmål, eftersom de som verkligen behöver majs är mycket oroliga för ännu större prisvariationer. Tyvärr utgör dessa bara en minoritet på varubörsen. Mer än 80 procent av handeln utförs av hedgefonder och andra spekulanter utanför livsmedelsbranschen.

Livsmedelsspekulationen har ökat explosionsartat sedan Goldman Sachs 1993 grundade de första fonderna för terminsaffärer med råvaror. FN:s särskilda rapportör för rätten till mat, Olivier de Schutter, påvisade i en rapport i september 2010 hur derivatspekulation driver upp livsmedelspriserna. Mellan 2003 och 2008 har t.ex. tillgångarna i råvarufonder ökat från cirka 13 miljarder till över 55 miljarder dollar. Även Svenska Handelsbanken uppmanar sina kunder att, av enbart finansiellt intresse, spela på matvaror.

Storspelare, förutom Goldman Sachs, är t.ex. Bank of America, Citibank, Deutsche Bank, HSBC, Morgan Stanley och JP Morgan. Goldman Sachs vinst på råvaruhandeln 2009 var mer än en miljard dollar, enligt World Development Fund. USA leder denna handel och London kommer tvåa. Livsmedelskartellföretagen, t.ex. Cargill, finns också med i detta rövarband.

Biståndsminister Gunilla Carlsson har engagerat sig för de svältande på Afrikas horn. När skall hon börja angripa dem som driver upp matpriserna och miljontals människor i svält genom hänsynslös spekulation? När skall hon angripa åtstramningspolitikens blockering av de dammbyggen på Afrikas horn som kan ge vatten till väderberoende åkrar och elektricitet för att driva pumpar för vattnet och kylanläggningar för att hålla maten ätbar? Den svenska regeringen måste bryta med sin avregleringsideologi och se till att livsmedelsproduktionen skyddas från hänsynslöst ocker.

---