Monitor och Fysisk ekonomi, november 2013

Monitor och Fysisk ekonomi, november 2013. Innehåll:
1. Ledare: Islossning när Obama sjunker
2. LaRouche: Nödsituation i USA
3. USA:s katastrofala nedgång under Obama
4. LaRouche i annons för Glass-Steagall med 40 representanter
5. Många krävde bankdelning av EU-kommissionen
6. Bankerna till storoffensiv mot bankdelning
7. Nordeachefen: "Inga fler bra idéer tack!"
8. Motionen för bankdelning åter i Islands Allting
9. Storoffensiv för Glass-Steagall i Danmark
10. 50 år efter John Kennedy
11. Dag Hammarskjöld och Kennedy

Fysisk ekonomi november 2013
12. Schillerinstitutets konferens i Los Angeles:
Utveckling runt Stilla havet - lös upp imperiets grepp
13. Banbrytande Ryskt-koreanskt samarbete

Monitor: Tryck som pdf

Fysisk ekonomi: Tryck som pdf

Monitor, november 2013:

1. Ledare: Islossning när Obama sjunker

Stora kriser bär också på stora möjligheter, enligt kinesisk visdom. Så är fallet i dagens krisladdade värld. Hotet om att kriget i Syrien ska leda till en global konflikt har avvärjts, för tillfället. När motståndet mot Obamas beslut att attackera Syrian i slutet av september blev massivt, klev vissa institutionella krafter i USA in, i militärledningen representerade av generalstabschefen Martin Dempsey och i utrikesdepartementet av John Kerry, och återuppbyggde broarna med Ryssland, de broar som Obama hade bränt vid G20-mötet i S:t Petersburg den 5-7 september. Fredskonferensen Geneve-2 har aviserats att äga rum i mitten av december. Den syriska oppositionen har accepterat att delta trots påtryckningar från Saudiarabien, som öppet har hotat gå till krig mot Syrien på egen hand - som om de jihadister som saudierna stödjer och finansierar inte redan har förvandlat Syrien till en blodig mardröm.

Även i fallet Iran, där ett militärt angrepp var "på bordet" enligt Obama, har dessa krafter i USA kunnat ändra läget dramatiskt för att avvärja en konfrontation med Ryssland även där. Den nytillträdde presidenten Rouhanis tal i FN:s generalförsamling i september och utsträckta hand har fångats upp och lett till ett avtal om Irans kärnkraftsprogram och lättnad i de hårda ekonomiska sanktionerna mot Iran. Det har gett nytt hopp om att militära hoten begravs. Även i det här fallet är Obamas, och därmed britternas, försvagade ställning avgörande. Både Israel och Saudiarabien har hysteriskt attackerat den nya öppningen och lovat att agera på egen hand för att förhindra ett avtal med Iran. Men om USA och Ryssland står enade för fred, kan ingen stoppa detta.

Finans- och bankkrisen och eurokrisen står nära en explosion på grund av Obama-administrationens och EU:s envisa fasthållande vid den farliga "bankräddningspolitiken" och plundringen av samhället som pågått sedan 2008. Men även i denna mörka stund har en strimma ljus kastats över läget. Obama har nu så svagt stöd att han kan avsättas och bankdelningslagen Glass-Steagall kan genomdrivas i sista stund innan finanskraschen ödelägger världsekonomin. Mobiliseringen har fått ny fart och nya medmotionärer i den amerikanska kongressen. Massmedia har ändrat sin inställning till frågan och rapporterar fritt om det stora stödet för Glass-Steagall i landet. I synnerhet har senator Elisabeth Warrens mobiliserande tal uppmärksammats i media. Hon är en av många senatorer från båda partierna som har motionerat om att återinföra bankdelningslagen. I representanthuset är antalet nu uppe i 78 och i senaten 11.

Även i Europa har massmedieblockaden mot både bankdelningförslagen och Schillerinstitutet börjat hävas. Schillerinstitutets vänners valkampanj i Danmark fick stora rubriker och dubbelsidiga reportage i två stora tidningar. Dessa tidigare fientliga tidningar skrev plötsligt positiva artiklar och gjorde därmed valaffischerna kända i hela landet. En journalist berättade öppet om att han hade ändrat sig och nu skulle rösta på Tom Gillesberg. Valanalytiker på TV förklarade att Gillesberg hade missgynnats av media i tidigare val och lät honom börja komma till tals. En liknande öppning kan också börja ses i Frankrike där Jacques Cheminade och hans parti Solidaritet och Framsteg uppmärksammades inför sin partikongress i den stora dagstidningen Le Figaro.

Den "nya sidenvägen-strategin", som vi har skrivit om de senaste månaderna, har fått nya anhängare. På andra sidan jordklotet har Sydkoreas president Park Geun-hye också utnyttjat Obamas svaghet. Hon deklarerade i oktober att hennes land har valt att ansluta sig till den växande rörelsen av nationer som vill bygga Nya Sidenvägen i form av ett nätverk av ekonomiska utvecklingskorridorer från Asien till Europa. Denna politik fick sedan ett stort genombrott när president Putin besökte Sydkorea. Även Japan har visat intresse för att samarbeta med Kina, Ryssland och deras allierade i Eur­asien. Detta kan kasta omkull 200 år av brittisk geopolitik som har delat upp nationer i motstående block, om plötsligt USA:s allierade kan samarbeta med Kina och Ryssland som har ansetts som konkurrenter.

För Sverige och Europa är valet enkelt. Lämna finanssystemets Titanic och gå över till räddningsbåten, bankdelningen. Efter det kan man landa i en sund kreditpolitik där satsningar på storskaliga infrastrukturprojekt och återindustrialisering återskapar nationens välstånd och framtidsutsikter. Världen har ändrats dramatiskt de senaste månaderna. Det är dags att våra politiker hänger med i den nya Eurasiska realekonomiska utvecklingen, annars kan sidenvägskaravanen passera oss sittandes mitt i en ekonomisk och politisk öken.

2. LaRouche: Nödsituation i USA

I de högsta skikten av den amerikanska statsförvaltningen är det allmänt känt att Obamas presidentskap håller på upplösas i förvirring och oordning. Ansvariga personer i Vita huset är förskräckta över det ständigt tilltagande kaoset, som virvlar runt en Obama som psykiskt håller på att falla samman och är bortkopplad från verkligheten och omgiven av en inre klick, som det är omöjligt att ha att göra med. (Notera hur denna pågående härdsmälta bara under de senaste veckorna t.ex. rörde till de känsliga amerikanska relationerna till Egypten, till Iran och till Afghanistan.)

Den 20 november kommenterade den amerikanske ekonomen och statsmannen Lyndon LaRouche detta läge och utfärdade denna förklaring om att USA befinner sig i nödsituation:

"Med tanke på att vi står på randen av ett fullständigt sammanbrott av vår ekonomi, kan vi inte tolerera en kaotisk situation med denna president. Därför måste det till ett riksrättsåtal nu. Det finns rikligt med grunder för det - den allt överskuggande huvudorsaken är att USA måste räddas. Det måste införas ett moratorium för vräkningar och det måste bli en granskning av de utestående fordringar som kretsen kring Wall Street har, men nyckelfrågan för vår överlevnad är att få bort Obamas från hans ämbete innan sammanbrottet kommer.

Vi har alla grunder att göra det. Hans regering har varit ett systematiskt fiasko, vilket gör att man kan ifrågasätta hans kompetens. Faktum är att han är en fullständigt instabil person som inte kan fortsätta fungera. Han måste sparkas ut, eftersom han i alla fall är på väg att gå under.

Kärnfrågan är att vi inte kan låta kollapsen ske med en sådan president vid makten."

3. USA:s katastrofala nedgång under Obama

Sedan Obama tillträdde har det skett en katastrofal försämring av den ekonomiska situationen för alla delar av den amerikanska folket med undantag för de superrika. På en av de internetkonferenser som Lyndon LaRouche håller varje fredagskväll presenterade han och hans medarbetare en dramatisk illustration av realekonomins sammanbrott med hjälp av 16 diagram. (http://larouchepac.com/webcasts/20131115.html) De beskrev bl.a. finanssystemets tillväxt och minskade utlåning till den reala ekonomin. Det tog upp manipulationen av arbetslöshetsstatistiken, nedgången i levnadsstandarden, prishöjningar, den drastiska minskningen matproduktionen, hur 47 miljoner amerikaner är beroende av matkuponger (som Obama just skurit ned så att de kommer att sakna matkuponger för en vecka per månad).

Misstron mot Obama var därför stor redan innan han inlät sig i budgetstoppet i ett spel mot med republikanerna och för att bereda marken för nya räddningspaket till Wall Street. När sedan hans sjukvårdsreform Obamacare rullades ut, brast förtroendet totalt för Obama i det amerikanska folket. Liksom många andra rapporterar Helga Zepp-LaRouche därifrån att det är vad amerikanerna nu allmänt talar om.

93 miljoner, ungefär hälften av amerikanerna som hade sjukförsäkring, håller på att bli av med den, trots Obamas löfte om motsatsen. Miljoner får nu meddelanden från sina försäkringsbolag om mångdubblingar av avgiften, ibland 500 procent. Andra blir av med den och ibland också sina jobb eftersom företag under 50 anställda slipper betala och inte heller för dem som arbetar deltid.

Av de 30 miljoner amerikaner som inte hade sjukvårdsförsäkring har 9 miljoner inte råd trots subventionen. Resten har så svårt att registrera sig på den beryktade hemsidan att de riskerar böter.

Det står nu klart Obamacare är till för att rädda Wall Street, vars stora försäkringsbolag kan håva in 300 miljarder per år i höjda försäkringspremier och 200 miljarder från det statliga stödet till hittills oförsäkrade. De sammanlagda 500 miljarderna är i klass med det stora bankstödspaketet 750 miljarder (TARP), men är dessutom per år. Dessutom ingår bankernas åtstramning i paketet. Nittio procent (!) av alla sjukhus på landsbygden skall läggas ned. Obamas ökända dödspanel skall ta bort vård efter nazisternas kriterier om "onyttiga ätare". De som inte kan jobba, dvs. småbarn, handikappade och gamla, skall förvägras "dyr" vård.

I Sverige börjar allt fler inse att Obamacare inte är en svensk sjukvårdsförsäkring. Det fanns ett sådant förslag från den demokratiske kongressmannen John Conyers att utvidga Medicare, den allmänna sjukförsäkringen för pensionärer, till alla medborgare. Det stöddes av många demokrater och även LaRouche, men Obama ville hellre rädda Wall Street än fattiga amerikaner.

4. LaRouche i annons för Glass-Steagall med 40 representanter

LaRouches politiska aktionskommitté (LaRouchePAC) återförde bankdelningen till dagordningen, efter Obamas och Wall Streets avledningsmanöver med budgetkrisen, med hjälp av en stor annons den 17.10 i den för Washingtonkongressen viktiga tidningen The Hill. Tillsammans med LaRouche framträdde där 40 delstatskongressledamöter, lantbrukarledare, fackföreningsledare, kända publicister och en presidentkandidat.

Med budgetkrisen gick Obama in i ett äventyrligt spel med både USA:s och världens ekonomi. Avsikten var att ställa till en sådan kris att amerikanska folket och kongressen kunde skrämmas att gå med på Wall Streets och Obamas politik att 1) stoppa Glass-Steagall, 2) hålla igång penningpumparna och 3) börja använda Cypernmodellen att låta bankerna stjäla sina kunders bankkonton. Kongressen lät det ske och inklusive att lämna ifrån sig makten över budgeten när systemet med "automatiska" budgetnedskärningar av välfärden träder i kraft den 15 januari 2014.

Glass-Steagall måste återinföras nu för att inte Wall Streets brutala åtstramning skall drivas igenom i den kommande finanskraschen.

5. Många krävde bankdelning av EU-kommissionen

EU-kommissionen har den 29 oktober publicerat ett remissvar från LaRoucherörelsen i Sverige-EAP. Det gällde frågor om EU:s utredning om bankdelning, som finske riksbankchefen Erkki Liikanens grupp blev klar med i november förra året - den s.k. Liikanenrapporten. Detta remissvar finns på kommissionens officiella hemsida tillsammans med de andra remissvaren från andra organisationer och myndigheter. Ett svar från EAP:s systerparti i Frankrike Solidaritet och framsteg finns också med, inklusive hela deras färdigformulerade lagförslag för bankdelning till franska nationalförsamlingen.

Glädjande nog har även en annan svensk organisation, Bankrättsföreningen, också lämnat in ett svar och uttalat sig kraftfullt för bankdelning, för att skydda företagare och skapa bättre möjligheter till finansiering för dem. Bankrättsföreningen (brf.nu) har bildats av de företagare som i svenska bankkrisen 1990-93 fråntogs sina företag när bankerna behövde pengar och sa upp lånen och hotade företagarna med konkurs om de inte lämnade ifrån sig företagen för struntsummor.

Vad som är slående är hur de flesta svaren till EU-kommissionen stöder full bankdelning med skilda ägare liknande den tidigare amerikanska banklagen Glass-Steagall. Alla konsumentorganisationer utom en gör det, liksom alla finansinstitutioner som inte är banker. Det gäller även några banker och många av dem som skickade individuella svar. Motviljan mot bankdelning finns helt klart bland de statliga institutionerna som svarat från olika länder, vilka samfällt går emot den. Bakom dem finns också storbankerna som nästan mangrant också är emot.

6. Bankerna till storoffensiv mot bankdelning

Remissvaren på Liikanenrapportens bankdelningsförslag har spridit oro bland bankerna. Efter att ha läst dem "med stort intresse" har cheferna för de nordiska och baltiska bankföreningarna, med Thomas Östros i spetsen, den 15.11 skrivit ett gemensamt brev till den ansvarige EU-kommissionären Michel Barnier och de nordiska och baltiska kommissionärerna för att "peka på vilka konsekvenser förslaget om uppdelning av universalbanker kan få för den reala ekonomin". De skriver att "förslaget innebär att tradingrelaterad verksamhet under vissa förutsättningar måste avskiljas från vanlig bankverksamhet och läggas i ett separat bolag." De hävdar "att små ekonomier, som i Norden och Baltikum, är starkt beroende av att universalbanker kan ägna sig åt handel med värdepapper utan strikta begränsningar. Bankerna agerar marknadsgaranter och säkerställer därmed likviditeten i kapitalmarknaden. Utan dessa tjänster skulle institutionella investerare, såsom pensionsfonder och andra kapitalförvaltare samt stora exportföretag inte
kunna hantera sina risker på ett effektivt sätt."

Detta argument bemöttes klart och tydligt av EU:s utredare Erkki Liikanen vid en utfrågning i Riksdagens finansutskott den 10 september 2013. Liikanen svarade att han aldrig sagt att riskfyllda aktiviteter inte kunde vara viktiga. "Men behöver de en statsgaranti", frågade han och svarade att det ej tillhör en normal marknadsekonomi. "Det finns många samhällsnyttiga tjänster som inte garanteras av staten", sa han. Bankerna fortsätter argumentera som om alla deras spekulationsverksamheter skulle bli illegala vid en bankdelning, men det är alltså inte sant. De måste bara skiljas bort från den traditionella bankverksamheten till ett annat bolag där inte medborgarna står för risken.

7. Nordeachefen: "Inga fler bra idéer tack!"

På Svenska bankföreningens årsmöte den 7 november krävde Nordeas VD Christian Clausen stopp för för nya regleringar av banker med rubrikens ord. Det muntrade upp de församlade besvärade bankmännen. Även den nya ordföranden för Svenska Bankföreningen, SEB:s Annika Falkengren, uttalande sig mot "överregleringen". Liknande uttalanden kommer samfällt från bankchefer i hela EU med undertonen framför allt riktad mot de ökande kraven på bankdelning.

Med hjälp av EU-kommissionen har Europas storbanker lyckats manövrera bort bankdelningsförslaget som finske riksbankchefen Erkki Liikanen kom med i sin rapport i november förra året. I stället har man drivit fram sina egna förslag till "regleringar" och vidhäftade nya former av bankstöd. Det är därför bankirerna nu inte vill ha fler förslag.

EU kommissionen har försinkat bankdelningen samtidigt som man tagit fram och snabbehandlat införandet av Bankunionen. Den innebär att EU fortsätter med räddningspaketen till olika sydeuropeiska krisländer, vilket bara var ett förtäckt bankstöd som går tillbaka som skuldbetalningar till de europeiska storbankerna. Europeiska centralbankens (ECB) masstryckning sedlar fortsätter också för att direkt stöda bankerna. Förutom denna ökade skuldsättning av medlemsstaterna innehåller Bankunionen Cypernmodellen för att plundra företagen och realekonomin för bankernas skull.

Bankunionen innebär att makten över den ekonomiska politiken centraliseras alldeles enormt. Helt mot EU:s stadga och trots tyska protester har makten över bankkrishanteringen tagits ifrån medlemsstaternas gemensamma organ ministerrådet och överförts till den teknokratiskt kontrollerade ECB. Det innebär att Europas storbanker kommer att kunna skyddas på bekostnad av medlemsstaternas medborgare, företag och småbanker.

ECB har fått makten bli bankinspektion för 129 stora banker, trots att man inte har personal att sköta det och inte kommer att kunna hinna bygga upp kompetensen på flera år. Det borgar för godtycke och för att de banker som har mest inflytande kommer att gynnas. Både ECB och storbanker anser att det är för mycket med 6400 banker i Europa och att fler borde ha stängts.

Det är från denna kommande maktkamp med hjälp av EU:s Bankunion man skall förstå Nordeas positionering för att komma på den vinnande sidan genom att Martin Clausen, Nordeas VD, satt sig som ordförande i den Europeiska bankföreningen. Nordea har av engelska centralbanken också tilldelats den högsta utmärkelsen bland banker. Nordea har tillsammans 29 andra banker i hela Världen utnämnts till att vara ett "G-SIFI" (Globalt systemviktigt finansinstitut). Förutom Nordea finns också SEB och Swedbank med bland de 129 bankerna som ECB skall skydda och rädda före alla andra och allt annat.

Kommissionen försöker således införa hela Bankunionen innan EU-valet och tillsättningen av en ny kommission avbryter beslutsprocessen nästan hela nästa år 2014. Genom att förhala förslagen från Liikanenrapporten, och bl.a. skicka ut den på en extra remissomgång, finns nu inte tid att inom EU lägga fram och behandla någon bankdelning före pausen nästa år. Bankdelningslagar kommer därför att behöva införas i varje medlemsland för sig, som med hjälp av sina folkvalda måste återta sina länders demokratiska kontroll över den ekonomiska politiken.

8. Motionen för bankdelning åter i Islands Allting

Glass-Steagall-motionen för bankdelning har återinlagts i Islands riksdag Alltinget och debatterades i sin första omgång den 30 oktober. Motionstexten är exakt densamma som det betänkande som den 18 mars 2013 antogs enhälligt av Alltingets Utskott för ekonomi och handel, men som inte hann färdigbehandlas innan Alltinget stängdes inför valet i april.

Eftersom initiativtagaren till den ursprungliga motionen Alfheidur Ingadóttir inte återvaldes till Alltinget, lades motionen fram av hennes kollega i partiet Vänsterpartiet - De Gröna Árni Thór Sigurdsson med medmotionärer från samma parti och Socialdemokraterna. Under debatten i Alltinget den 30 oktober stödde Jón Thór Ólafsson från det nyinvalda Piratpartiet också motionen.

Island som drabbades av en total bankkris 2008, valde att inte ge någon total statlig garanti för krisbankerna eftersom de var privata. Bankerna fick själva stå för sina misstag. Staten kunde sedan gå in och garantera olika inhemska lån vilket gjorde att bankerna kunde öppna igen och sköta alla inhemska transaktioner som tidigare. Denna de facto bankdelning gjorde att bankernas orimliga internationella spekulationsskulder inte hamnade på staten och därmed undvek nationen Island en konkurs.

Eftersom den inhemska spekulationen fortsatte och nu återupptas för internationella affärer, behöver Island en bankdelning liknande Glass-Steagall för att sanera bort de inhemska spekulationsskulderna och försvåra att nya spekulationsbubblor byggs upp.

9. Storoffensiv för Glass-Steagall i Danmark

Danska Schillerinstitutet använde kommunalvalet den 19 november för att kraftfullt bryta fram med den nedtystade lösningen på finanskrisen. Med kandidater, valaffischer och en stor kampanjtidningsupplaga har de fått stora tidningar, TV och radio att, tvärtemot bankoligarkins intresse, börja berätta om förslaget till bankdelning enligt Glass-Steagall.

Sju kandidater för partiet Schillerinstitutets vänner (SIVE) ställde upp i kommunalvalet i de två största städerna Köpenhamn och Århus med ordföranden Tom Gillesberg i spetsen. Valplakaten hade texten: "Glass-Steagall, Inte EU-fascism; Bankunionen kommer att ta dina pengar och ditt liv!" Förutom kandidaternas porträtt fanns också grafiken om bankdelning, det tidigare välkända slagordet "Magnettåg över Kattegatt" och en symbol för fusionskraft för att antyda vilka projekt som blir möjliga med partiets Trepunktsprogram: 1.Bankdelning, 2.Kreditsystem och 3.Utvecklingsprojekt.

Det nya valplakatet skapade stor uppmärksamhet i media. Århuskandidaten Hans Schultz intervjuades på TV2 Östjyllands Regional-TV under rubriken:

"Även om de är små så tänker de stort. Kandidatlisten vill ändra det internationella finanssystemet". Hans Schultz sa där: "Hur skall vi hantera en finanskris med en skuldbubbla av astronomiska dimensioner, och som är baserad på spekulativa finansinstrument? Den skulden kommer vi aldrig kunna betala och därför måste vi finna en lösning..."

Det var denna elefant i rummet, där man diskuterade de typiska kommunalvalsfrågorna, som SIVE-partiet försökte få folk att se och ta itu med. Och faktiskt hjälpte även några stora media till att sprida valplakaten i hela Danmark. Tabloidtidningen Extrabladet, som motsvarar Expressen i Sverige, använde hela baksidan för att visa upp inte enbart den senaste valaffischen, utan även två föregående som visade Gillesberg hade rätt om finanskraschen när alla andra hade fel.

Den stora nationella dagstidningen Information intervjuade Gillesberg på ett helt tidningsuppslag med rubriken "Vi är inte bara en grupp magnettågsentusiaster". Artikeln var en fullständig helomvändning sedan 1970-talet, då Information ledde en media-kampanj av förtal mot LaRoucherörelsen. Författaren Kenneth Praefke beskrev nu valaffischerna som "mer profetiska än politiska" och återkom till valaffischerna från valen 2005, 2007 och 2011 där finanskraschen förutsågs. Affischerna är "ikoniska med sina invecklade budskap", skrev han.

Gillesberg intervjuades två gånger på den nationella radiostationen 24/seven och två gånger på Köpenhamns universitets radio. I den första intervjun på 24/seven hände det remarkabla att både programledaren och alla andra gäster öppet rekommenderade lyssnarna att rösta på Gillesberg. Programledaren hade skrivit en satirisk artikel på baksidan av Extrabladet under 2005 års valkampanj då valaffischen hade slogan: "När bubblan brister: Ett Nytt Bretton Woods". Han erkände att han drivit med Tom då, men att Tom hade haft rätt. Han tyckte det var synd att han inte bodde i Köpenhamn så han kunde rösta på Tom. En annan deltagare, en ekonomiprofessor från Köpenhamns handelshögskola, berättade att han redan röstat på Tom.

När mediauppmärksamheten kring partiet ökade inbjöds Gillesberg efter en rad förvecklingar till en debatt i TV-programmet "Deadline" den allra sista kvällen före valet. Gillesberg kunde där igen få ut temat från valaffischen. I sista självande minuten på själva valdagen fick Gillesberg också vara med på samma TV-kanals morgonprogram tillsammans med två andra lokala partier.  Tom visade upp sitt valplakat och förklarade igen vad partiet vill.

SIVE-partiets valresultat blev: 545 röster i Köpenhamn (0.2%), en ökning på över 500 procent, 168 i Århus (0.1%) en ökning på över 200 procent och 488 i mellersta västra regionen på Jylland, vilket nästan var en fördubbling. Totalt 1201 röster.

Kampanjen gör det möjligt att fortsätta, men nu i en landsomfattande rörelse, inte som hittills i bara Århus och Köpenhamn. Målet är nu att fram till EU-valet om sex månader, se till att alla danskar får veta vilka olyckor som planeras för dem genom EU:s bankunion, det gemensamma ramverket för bankkrishantering och hur vanliga människor skall offras för bankernas skull. Men också visa att det finns ett fungerande alternativ med Trepunktsprogrammet.

10. 50 år efter John Kennedy

Den 22 november är det 50 år sedan världen chockades av skotten i Dallas som dödade president John Kennedy. Nu efteråt kan man se på vilket sätt mordet blev en historisk vändpunkt, vilket ger ett perspektiv på vilka politiska krafter som låg bakom mordet och varför endast goda amerikanska presidenter mördas.

LaRoucherörelsen i USA har inför årsdagen publicerat en rad intervjuer och artiklar på www.larouchepac.com/jfk

En som intervjuas är Kennedys nära medarbetare och politiskt allierade, den före detta kongressmannen från New Jersey 1958-72 Neil Gallagher. Han är nu i 90-årsåldern men fortsätter sin modiga kamp mot polisstaten som bara blivit värre sedan FBI chefen Edgar Hoovers dagar på 1960-talet. Många av hans vänner och medarbetare i kampen mot Hoovers underminering av den amerikanska demokratin sviktade men Gallagher har vägrat att kapitulera. I intervjun slår han fast att FBI var den enda maktapparat som kunde genomföra och mörklägga mordet på Kennedy. Ordet från denne rakryggade politiker väger mycket tungt i hela floran av böcker och teorier om Kennedymordet. Ett annat tungt vittne är han som kallades "Mr X" i JFK-filmen av Stone. Denne verklige person som ledde åklagare Garrison på spåret till mördarna, är en överste och heter Fletcher Prouty och intervjuas också.

Schillerinstitutet arrangerade på 50-årsdagen en konsert med W.A. Mozarts Requiem för att minnas Kennedy och återuppta hans politiska kamp. Helga Zepp-LaRouche talade men också, genom en inspelning, Neil Gallagher. Konserten hälsades med ett telegram från Irländska republikens president Michael D. Higgins för att "minnas Irlands älskade hädangångne son John Kennedy".

11. Dag Hammarskjöld och Kennedy

En artikel och videofilm på www.larouchepac.com/jfk belyser Kennedys kamp mot den brittiska imperiepolitiken. Den tar också upp Kennedys kamp mot kolonialmakterna i speciellt Kongo och ställer mordet på Dag Hammarskjöld i en ny dager. Det framgår tydligt att Hammarskjöld hade samma fiender som Kennedy.

Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare och mördades den 17 september 1961 genom att ett militärflygplan sköt ned hans plan när det skulle landa i den brittiska kolonin Nordrhodesia. Sverige har i underkastelse till det brittiska imperiet aldrig vågat utreda detta mord på en av våra internationellt sett största politiska ledare. Sveriges osjälvständighet har gjort landet sårbart för senare politiska attentat. En svensk flygkapten, Göran Andrée kom till nedslagsplatsen dagen efter tillsammans med en FN-chef i Kongo och den svenske konsuln Bengt Rösiö. Andrée såg kulhål från 20 mm ammunition i flygplanskroppen och skottskador hos de omkomna men hans vittnesmål tystades aktivt ned av svenska UD. En ny ideell Hammarskjöldkommission har bildats 2012 och förhoppningar har väckts om att svenska myndigheters tystnad om orsaken till mordet skall hävas.

Mycket har skrivits om att CIA och därmed indirekt även Kennedy skulle ha legat bakom morden på Kongos första president Patrice Lumumba och på Hammarskjöld. LPAC-artikeln visar hur Kennedy stödde frihetskampen i Afrika redan som senator i Kongressen och hur han under presidentvalkampanjen påbörjade ett samarbete med afrikanska befrielseledare som Sekou Touré och Lumumbas mentor Kwame Nkrumah. Lumumba mördades tre dagar innan Kennedy installerades som president den 20 januari 1961, eftersom man visste att Kennedy aldrig skulle tillåta det. Att Kennedy inte hade kontroll över underrättelseorganen framgår tydligt av deras medverkan i mordet i Dallas på honom själv.

Fysisk ekonomi november 2013

12. Schillerinstitutets konferens i Los Angeles:
Utveckling runt Stilla havet - lös upp imperiets grepp

Den 2 november höll den amerikanska grenen av Schiller-institutet en konferens på temat "Developing the Pacific and Ending the Grip of Empire" (se rubriken ovan). Presentationerna i sin helhet finns, liksom tidigare konferenser tillgängliga på: newparadigm.schillerinstitute.com.

I den här sammanfattningen fokuseras främst på de projekt som talarna tog upp. Stora infrastrukturprojekt utgör det tredje steget i Trestegslösningen för finanskrisen. De första två - bankdelning och kreditsystem - handlar främst om att skapa förutsättningar för att kunna göra dessa stordåd. Det viktigaste med bankdelning är just att bryta med den imperialistiska monetarismen, och dess sjuka spekulationskasinon.

Den Eurasiska landbron idag

Leni Rubinstein, EIR:s korrespondent till FN i New York och en viktig talesperson för Schillerinstitutet i relation till Kina, talade om bakgrunden till makarna LaRouches idé med den Nya Sidenvägen och hur den faktiskt annamats som policy av Kina under namnet Den Eurasiska landbron. Det innebär att delar av den redan byggts eller är under konstruktion. Hon fokuserade på den historiska kampen mot imperier, eller oligarkism, och satte in Schillerinstitutets arbete med de asiatiska nationerna i den kontexten. Hon förklarade även närmare den karta (till höger) som ofta används:
- Jag vill att ni håller i bakhuvudet att det handlar om en kamp mot oligarkism. Ni ser de här linjerna [på kartan]. De är vad vi kallar utvecklingskorridorer, eftersom det inte bara är järnvägar eller transportkorridorer [se infälld bild]. ... Vi talar om uppemot 15 mil breda band med magnettåg, [nya och gamla] städer, kärnkraftsanläggningar, vatten- och jordbrukssystem o s v.
- Tänk er ett globalt löpande band för storskalig produktion. Varhelst du bygger dessa korridorer, får planeten liv - modernt och effektivt jordbruk och gruvdrift blir möjligt. Helt nya landområden som nu är öde, blir produktiva.

Rubinstein pekade avslutningsvis i sin presentation på att, även om det kan verka vara ett enormt projekt, så har mycket redan hänt under de 20 år som gått sedan Schillerinstitutet först la fram förslaget till Kina och andra länder.
- [Kina] har byggt inte mindre än fyra höghastighetsjärnvägssträckningar i öst-västled. Med höghastighetståg talar jag om 325-350 km/h. Jag har själv rest med dessa och de är helt fantastiska. De skakar inte, och är tystgående. Ett exempel: Resan mellan huvudstaden och Tianjin i norra Kina tar idag en halvtimme. För fem år sedan tog resan över tre timmar.
- Detta påverkar hela befolkningen mycket, det är normalt för en student eller en vanlig löntagare att åka med dessa mycket moderna tåg. Motsvarande tåg finns inte i västvärlden.

Förutom snabbtågen tog hon upp den gigantiska Tre raviners damm och den spirande maskintillverkningsindustrin som utvecklas för områden med svåra väderförhållanden.

Vattenvägar

Amerikanen Dr. Howard Chang, prof. emeritus vid San Diegos universitet, är en världsledande vatteningenjör. Även han talade om " Tre raviners damm":
- Jag började arbeta på det här projektet för 30 år sedan. När projektet föreslogs på allvar [1990-talet] fanns det stort motstånd, bland annat från den kinesiska vetenskapsakademins ordförande som sagt "vattnet är så grumligt att, förr eller senare, kommer reservoaren att bli överfull med avlagringar - det kan ta 100 eller 500 år. Dammen kommer att bli ett vattenfall och kommer att bli en ständig plåga för Kina".
- Jag var inblandad datasimuleringar av flödet av vatten och sediment genom reservoarerna. ... Denna resevoar kommar att slammas igen men bara till 40 procent, ungefär, på lång sikt. 60 procent av resoervoaren kommer att finnas kvar ständigt. Varför?
- När man ser reservoarer som Lake Mead med klart vatten innebär det att sedimenten lagt sig på botten. Det är dammar för vattenmagasinering, som är runda. Den här reservoaren är en flodreservoar... När reservoaren slammas igen tror folk att den blir grundare... Men inte så! ... Vår datasimulering visade att slammet lade sig längs stränderna så floden blev trängre men fortfarande nästan lika djup som idag. Så länge det är ett flöde kommer det att skapa en kanal genom slammet i en flodreservoar och flödet i Yangtsefloden är enormt, ett flöde som av sig själv alltid kommer att bevara reservoarens kapacitet.

Tre raviners damm ingår i ett av de tre gigantiska vattenprojekten att föra vatten från det regnrika södern till det regnfattiga norr. Sammanlagt kommer dessa föra över sju procent av Yangtseflodens vatten till den Gula floden i norr. Det östligaste är delvis en utvidgning av den gamla Kejsarkanalen.
- Den Östra överföringen är på väg att bli färdig. Jag skulle säga inom ett par år eftersom projektet började byggas för ungefär tio år sedan. Centrala överföringen [från Tre raviners reservoar till Peking]är också nära fullbordan. Om ytterligare två eller tre år kommer den att bli klar.
- Kostnaden? För Östra och Centrala vattenöverföringarna blir totalkostnaden 60 miljarder dollar. ... Den Västra överföringen är mycket, mycket imponerande eftersom det är ett så bergigt område. Sträckningen kommer att gå genom så många berg, genom så många floddalar. ... Så den kommer att kräva enorma anslag.

Nicaraguakanalen

Professor Chang presenterade också Nicaraguakanalen som alternativ till Panamakanalen för en annan del av Stilla havet.
- Nicaraguakanalen har bedömts av näringslivets, vetenskapens och industrins kretsar att bli nyttig. När den blir klar kommer den att fyllas av tung trafik eftersom Panamakanalen har begränsningar och tonnaget blir tyngre hela tiden.
- Bygget av denna kanal mellan Atlanten och Stilla havet, kommer att bli en upphöjd kanal av flera skäl. Ett, tidvattenskillnaden kan bli så hög som sex meter, så vattennivån måste vara kontrollerad. ... Det finns en mycket stor sjö [Nicaraguasjön] som gör kanalen möjlig [det finns vatten till slussarna]- men det skapar också en del utmaningar. ... Det finns opposition mot tung oceansjöfart genom denna sötvattensjö....
- Det är läget. Men vi har hört något nytt? ...Nyligen kom ett förslag från en herr Wang Jing [i Hongkong] att finansiera de 40 miljarder dollar som behövs för kanalen .

KRA-kanalen genom Thailand

Denna kanal skulle förbinda Stilla havet med Indiska oceanen och är huvudprojektet för att åstadkomma den Nya Marina Sidenvägen, som föreslogs på ASEAN-mötet av Kinas president Xi (se Fysisk ekonomi oktober 2013). Den skall komplettera trafiken genom Malaccasundet som har redan har trafikstockningar och trafiken ökar snabbt.
- Låt mig tala om problemen: Det går inte att bygga en upphöjd kanal, den måste bli på havsnivån. För att bygga en upphöjd kanal krävs ett stort magasin av vatten, därför att det går åt mycket vatten för slussar och dammar, men här finns ingen sjö. Men en kanal på havsnivån måste skäras genom bergen - det är problemet. ... Det skulle bli det största jordförflyttningsprojektet någonsin.

En annan talare på konferensen var den thailändske LaRoucheaktivisten Pakdee Tanapura som berättade om hur han 1983 arrangerade en konferens i Thailand för Krakanalen där Lyndon LaRouche och transportminister Samak Sundaravej var talare.

2001 beslöt regeringen utse en officiell nationalkommitté för Krakanalen som Tanapura är medlem av och blivit internationell talesman för. Han har i den egenskapen talat i både Japan, Kina och Sydkorea om projektet. Efter många turer fram och tillbaka går nu arbetet framåt i den allmänna utvecklingsoptimismen i Sydostasien, rapporterade Tanapura.

12. Banbrytande Ryskt-koreanskt samarbete

Rysslands president Vladimir Putin och hans sydkoreanske kollega Park Geun-hye lät den 13 november underteckna 17 historiska avtal för nära samarbete. De grundar sig på (icke-officiella) avtal med Nordkorea som utarbetats på rysk inrådan om att färdigställa järnvägarna och oljeledningarna genom landet; införliva Sydkorea i det rysk-nordkoreanska konsortium som håller i järnvägs- och hamnprojektet i utvecklingszonen Rajin-Khasan (Rason) i Nordkoreas nordöstra hörn; utöka Sydkoreas roll i utvecklingen av Rysslands östra delar; samarbete inom varvsindustrin och mycket mer.

Vid sidan av men parallellt med ryska projekten går Nordkoreas samarbete med Kina framåt i Rason. Rason är en avgörande tröskel till det stillahavsfokus en framgångsrik världsekonomi, efter över 500 års atlantfokus kommer ha. Stillahavsfokuset är den strategi Lyndon LaRouche sedan 1990-talet haft huvudrollen i att utforma som ledmotiv för framtida amerikansk utrikes-, säkerhets- och ekonomisk politik.

Eurasisk framtid

Parks ord efter att ha tagit emot Putin i Seoul var, att avtalen "kombinerar Sydkoreas politik för stärkt eurasiskt samarbete med Rysslands starka engagemang i Asien och Stilla havet... Sydkorea och Ryssland kommer hand i hand bygga en ny eurasisk era för framtiden". Det Park hänvisar till är "Eurasiska initiativet" som går ut på att binda samman kontinentens länder och folk med vägar och järnvägar i det hon kallar "Sidenvägsexpressen". På sikt ska Rason bli en port till europahandeln för Asiens stillahavsländer.

Det är den ekonomiska och därmed politiska styrka denna utveckling medför som Västs militära upprustning runt Kina ämnar förhindra. Park och Putin visar oss i väst vägen till fred och välstånd och en lösning på den ekonomiska kris brittiska imperiet behöver för att behålla världsherraväldet.

---