Monitor och Fysisk ekonomi, november 2011: Stoppa kriget och galenskapen bakom det!

Innehåll:
1. Ledare: Stoppa kriget och galenskapen bakom det!
2. Uppladdning för krig i Persiska viken: Stoppa ett tredje världskrig, av Helga Zepp-LaRouche
3. Obama beordrade mordet på Khaddafi
4. Khaddafi kunde ha avslöjat mycket
5. Inga pengar till Brittiska imperiet
6. Ekonomiprofessor: Tyskland behöver ny DM!
7. Reinfeldt gick emot bankdelning
8. Bankdelning togs upp i Sveriges Radio
9. Schillerinstitutets lösning hyllad i stor dansk tidning
10. Ledande dansk ekonom för Glass-Steagall
11. Finsk minister och riksdagsledamot för Glass-Steagall
12. Occupy Wall Street HAR krav: Glass-Steagall!
Fysisk ekonomi november 2011
13. Ta tillbaka Riksbanken från bankerna!

Ladda ned Monitor (pdf)

Ladda ned Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor, november 2011

1. Ledare: Stoppa kriget och galenskapen bakom det! av Hussein Askary

Vi är tillbaka hela varvet till imperiets "slutgiltiga lösning" för sina finanskriser: krig, världskrig! I slutet av 1800-talet såg det brittiska imperiet hur de stora nationerna i Europa och delar av Asien följde i den framgångsrika amerikanska industrialiseringens fotspår. Ett överlägset ekonomiskt system baserat på nationella krediter och samarbete och transporter över kontinenterna höll på att byggas upp och bli ett hot mot det brittiska imperiets "frihandelsbaserade" kontroll över världshaven. Imperiet svarade då med att manipulera sina mäktigaste motståndare, Tyskland och Ryssland, till att förgöra varandra, en process som började med mindre krig på Balkan (Se filmen Firewall [2]). Lyndon LaRouche varnar nu för att imperiet tänker göra samma sak idag igen, med början i Mellanöstern.

Ett krig mot Iran är i görningen just nu. Nya brittiska lögner om Irans påstådda kärnvapenprogram (liknande Tony Blairs om Irak före kriget 2003) ska hetsa Israel och USA till att bomba Iran. Det egentliga målet för britterna är inte Iran, utan att manipulera in USA i en dödlig konfrontation med Ryssland, Kina och Indien. Dessa tre länder åtnjuter just nu en ekonomisk tillväxt baserad på skapandet av nationella krediter och samarbete för att utveckla den reala ekonomin på den eurasiska kontinenten öster om Uralbergen. Detta medan det transatlantiska ekonomiska systemet, med centrum i London och Wall Street, håller på att förinta sig självt för att rädda ett berg av spelskulder.

London tänker inte tillåta att Asien utvecklar sig och konkurrerar med västvärldens dominans. Man är beredd att med krig hindra att befolkningen där både ökar i antal och får det ekonomiskt bättre. Londons viktigaste vapen nu är den Nero-liknande diktatorn i Vita huset Barack Obama och Israels Benjamin Netanyahu. Därför är, enligt LaRouche, den kortaste vägen till att förhindra ett världskrig att avsätta Obama med stöd i den amerikanska författningen. På andra håll i världen måste vi vända på varenda sten för att mobilisera motstånd mot detta vansinniga krig som kan hota den mänskliga civilisationens existens.

Hur många världskrig behöver vi för att lära oss läxan? Det blodiga och grymma andra världskriget var en kopia av det första. Imperiets penningsystem leder alltid till diktatur, krig och konfrontation eftersom det är baserat på en socialdarwinistisk människosyn, där pengar är makt, makt över andra människor och nationer. Fred, samarbete, kreativitet och tankar om en bättre framtid finns inte i dess värld. Det enda som finns är en kamp alla mot alla, styrd av konkurrens, girighet och omedelbar behovstillfredsställelse.

Vi är på väg att bli ett omänskligt samhälle. En 91-årig demenssjuk kvinna, Ganna Chyzhevska, skulle utvisas från Sverige. Varför? För att spara pengar, enligt den svenska staten! Gamla människor, mentalt sjuka, handikappade kostar pengar, och skapar inga pengar. Det är så människor betraktas i det malthusianska brittiska penningsystemet. Det var det resonemanget som började slå till mot den tyska och italienska befolkningen under de första åren av fascismen. Människor som inte kan arbeta är en belastning för samhället, sade nazisterna! Så småningom började man leda gamla, mentalt sjuka och handikappade till dödskamrarna. Hur långt är vi här i Sverige från ett sådant samhälle när statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström oförskämt argumenterar att utvisningen av Ganna grundar sig på sådana kallblodiga ekonomiska kalkyler?

Undrar du varför gamla människor dör som aldrig förr på Sveriges äldreboenden, som skandalerna kring den privata vårdkoncernen Carema Cares äldreboenden visar? Att låta gamla människor dö av undernäring eller liggsår för att spara pengar är inte så många steg från att skicka dem till gaskammare!

En regering med denna typ av idéer och människosyn skulle inte tveka en sekund att följa britterna och USA till ett världskrig mot deras ekonomiska konkurrenter. Det har den också visat i Afghanistan och Libyen.

Det är upp till oss, medborgare, att välja vilket samhälle vi vill leva i! Tidpunkten för det valet är nu, inte 2014!

Det finns emellertid en säkrare och mänskligare väg mot framtiden. Den börjar med en omorganisering av det bankrutta finanssystemet i den atlantiska världen: Sanering av banksystemet med en bankdelningslag efter Glass-Steagall-modellen; stopp för vansinnig finansspekulation och införandet av nationella kreditsystem för återuppbyggnad av den fysiska ekonomin i USA och Europa; en global överenskommelse med USA, Ryssland, Kina och Indien i spetsen om ett nytt internationellt valuta- och kreditsystem för byggandet av transkontinentala infrastrukturkorridorer och en särskild Marshallplan för utvecklingen av Afrika.

Fred kan bara garanteras genom ekonomisk utveckling och samarbete där människor och nationer betraktas som människor och inte som gladiatorer i en stängd stridsarena, eller rovdjur i ett globaliserad djungel.

2. Uppladdning i Persiska viken: Stoppa ett tredje världskrig! av Helga Zepp-LaRouche

Världsfreden är i största fara. Under tiden som G20-länderna återigen visat sig totalt oförmögna att lösa den eskalerande finanskrisen, euro-experimentets fiasko blivit uppenbart och nu efter Grekland även Italien ställts under protektorat och Europatanken därmed drivits in absurdum, har en gigantisk militär uppladdning ägt rum i Mellanöstern och Persiska viken-regionen. Högsta beredskap gäller: Ett militärt angrepp på Iran, som nu förbereds för fullt, kommer oundvikligen att leda till ett tredje världskrig där kärnvapen kommer att komma till användning och slå ut den mänskliga civilisationen för århundraden framöver.

Det brittiska imperiets, d.v.s. det monetaristiska globaliseringssystemets finansoligarki har tydligen bestämt sig för att svara på det transatlantiska banksystemets hotande kollaps med ett krig mot Iran och Syrien. Den perversa logiken bakom denna föresats är antagandet att det är bättre för imperiet att behålla kontrollen i en sönderslagen värld efter detta krig, än att tvingas åse hur den atlantiska regionen kollapsar samtidigt som de stora asiatiska nationerna utvecklas med höga tillväxttakter och etablerar sig som världsledande ekonomiska stormakter.

Den överdrivna koncentrationen av amerikanska stridskrafter i området runt Persiska viken, i Indiska oceanen och i östra Medelhavet, brittiska flottförbands närvaro i detta område, för att "ge stöd till ett amerikanskt angrepp", som brittiska The Guardian rapporterade, samt tillkännagivandet av den israeliske premiärministern Netanyahus och hans försvarsminister Baraks avsikt att själva angripa Iran militärt, medger endast en slutsats: Det handlar inte om Irans eventuella avsikter att tillverka kärnvapen - avsikter som återigen officiellt förnekats av USA:s egna säkerhetstjänster - utan det handlar om en uppladdning för ett potentiellt tredje världskrig. Iran har för övrigt all rätt att utveckla kärnenergin för fredliga ändamål, och högt ansedda israeliska militära experter har upprepade gånger framhållit att inte ens iranska kärnvapen - vilka, som sagt, varken finns i nuläget eller kommer att finnas i en snar framtid - skulle utgöra något hot mot Israels existens, med tanke på Israels egen betydande kärnvapenarsenal.

Efter hektiska konsultationer mellan USA, Storbritannien och Israel - Tony Blair var i USA hos Obama, försvarsminister Barak i London, den brittiske generalstabschefen i Israel - bröt det ut en öppen revolt i Israel mot Netanyahus krigsplan. Enligt den israeliska pressens rapportering gick såväl nuvarande och tidigare chefer för de israeliska stridskrafterna, Mossad, Shin Bet och den militära underrättelsetjänsten som Kadimapartiets ledare Tzipi Livni ut och fördömde i kraftfulla ordalag det planerade kriget mot Iran med argumentet att Iran inte alls utgör något hot mot Israels existens, men att däremot, som den f.d. Mossad-chefen Efraim Halevy sa, ett sådant krig skulle ödelägga hela regionen för hundra år framåt.

Och inte nog med det. Den iranska regeringen har redan svarat att ett angrepp på Iran, som enligt välinformerade källor skulle riktas inte bara mot kärntekniska anläggningar utan också mot Revolutionsgardets infrastruktur och andra för den politiska ledningen viktiga installationer, skulle få "apokalyptiska konsekvenser". Ledande experter på Mellanöstern är eniga om att ett angrepp på Iran ögonblickligen skulle leda till ett tredje världskrig. Vedergällningsangrepp mot amerikanska, brittiska och israeliska ställningar i regionen, som t.ex. de omkring 100.000 amerikanska soldaterna i Afghanistan, de omkring 30.000 amerikanska soldaterna i Irak och de 27.000 amerikanska soldaterna i Gulfstaterna, samt Nato-, brittiska och amerikanska baser, skulle vrida upp eskalationsstegen till nya höjder.

Ett nytt krig mellan Israel och Libanon skulle bli följden. I och med närvaron i Persiska viken och östra Medelhavet av tre atomdrivna amerikanska hangarfartyg, eskorterade av ett ansenligt antal fregatter och jagare med avancerade antirobotsystem, och det faktum att Israel nyligen utfört tester med en Jerikoraket som kan bestyckas med kärnstridsspetsar och har en räckvidd som kan nå Irans territorium, samt att det israeliska flygvapnet nyligen genomfört manövrer på Sardinien (!), där man övade insatser av F16-plan mot avlägset belägna mål och bränslepåfyllning i luften, är det förprogrammerat att kärnvapen kommer att sättas in, så fort kriget väl har börjat. Från ryskt officiellt håll har man redan gjort klart att också varje militärt ingripande mot Syrien är oacceptabelt. Tändtråden till tredje världskriget brinner.

Ur artikel skriven av Helga Zepp-LaRouche 5 nov. 2011

3. Obama beordrade mordet på Khaddafi

Ordern om att mörda Muammar Khaddafi kom från USA:s president
Barack Obama, som inte ville att den libyske ex-diktatorn
skulle tas till fånga levande och ställas inför rätta. Det verifierades
den 25 oktober av New York Times. Natten innan Khaddafi mördades
hölls ett 90 minuter långt möte i Vita huset om bland annat
Khaddafis framtida öde. Tre alternativ presenterades för president
Obama: 1) arrestera Khaddafi och ställa honom inför rätta i Libyen;
2) arrestera Khaddafi och ställa honom inför rätta i Haag; eller
3) mörda honom. De två första alternativen avvisades med hänvisning
till att det inte finns något fungerande rättssystem i Libyen
och att låta krigsförbrytartribunalen i Haag sköta rättegången
skulle vara att kränka Libyens suveränitet.

Även om New York Times inte drar slutsatsen, så är det klart och
tydligt: Inom 24 timmar efter det att ordern gavs var Khaddafi död.
Enheter från USA:s och Natos underrättelsetjänst identifierade
Khaddafis förehavanden och order gavs om ett flyganfall på dennes
konvoj, som uppges ha satt upp vit flagg på sina fordon. Om
vita flaggor kan fastställas är attacken i så fall en krigsförbrytelse.
Först avfyrades en missil från en amerikanskt drönare och därefter
bombade franskt flyg konvojens fordon. Enligt The Guardian
var "brittiska och franska kommandosoldater på plats tillsammans
med de libyska rebellerna. Marktrupperna var väl koordinerade
med flyganfallet och hela operationen övervakades av underrättelsetjänsten".

Samma dag förklarade den undersökande journalisten Wayne
Madsen, intervjuad på Alex Jones Show, att hans libyska källor
uppgav att Khaddafi hade flaggat för eldupphör samtidigt som
en Predator-drönare bombade hans konvoj. Madsens källor förklarade
att Khaddafi hade tänkt överlämna sig till al-Qaida-rebellerna
som belägrade Sirte, före morgonbönen kl. 5.00, men att det
senare bestämdes att han skulle överlämna sig efter soluppgången
eftersom de vita flaggorna då skulle vara klart synliga. New York
Times hävdar att Khaddafi försökte fly från Sirte. Men Madsen
visar på "flykthistoriens" omöjlighet: "Varför genomförde han i så
fall inte flykten i skydd av mörkret, i stället för i dagsljus" då amerikanska
drönare "konstant övervakade området"?

4. Khaddafi kunde ha avslöjat mycket

"Ett steg har tagits bort från civilisation", konstaterar David Rehling
i en artikel med rubriken "Rättegång tack - även för massmördare"
i den danska tidningen Information den 21 oktober. Rehling
skriver: "Veckomagasinet The New Yorker har kunnat visa att
amerikanska specialstyrkor hade instruktioner att inte arrestera
bin-Ladin, utan endast mörda honom. En rättegång skulle, enligt
Obama-administrationen, blivit alltför besvärande." Samma gäller
i fallet med Khaddafi, och därför "ligger det en förråelse" i
accepterandet av det sätt han dödades på.

Rehling förklarar, att efter andra världskriget bestämde segrarmakterna
att de ansvariga för krigsförbrytelserna skulle ställas
inför rätta, i vad som blev Nürnbergrättegångarna och rättegångarna
i Japan. De anklagade gavs möjlighet att försvara sig, till skillnad från hur de själva hade behandlat sina motståndare när de
satt vid makten. Rättegångarna "bidrog otvetydigt till den tyska
och japanska befolkningens mentala helandeprocess efter 1945.
De tjänade även som en reningsprocess, vilket även var fallet med
krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien."

Rehling påpekar att den internationella brottsmålsdomstolen i
Haag i juni utfärdade en arresteringsorder mot Khaddafi och hans
son, och skriver: "När västvärlden gång efter annan accepterar
morden på folkmördare, som bin-Ladin och Khaddafi, är det för
att dessa brottslingar under sin storhetstid stått under västmakternas
beskydd. Vid en eventuell rättegång kunde Khaddafi ha avslöjat
sina hemliga militäravtal med den brittiske premiärministern
Tony Blair under hans besök i Libyen 2007. Liksom bin-Ladin
kunde ha avslöjat hur USA gav stöd till hans krigföring mot sovjetarmén
i Afghanistan på 80-talet. Det blev de hindrade från."

5. Inga pengar till Brittiska imperiet

Toppmötet för G20 i Cannes var ett totalt misslyckande för det
Brittiska imperiet. Det var tredje gången på tio dagar som det globala
Brittiska (finans)imperiet och deras springpojkar misslyckades
få igenom den storlek på hyperinflationistiska räddningspaket
för sina banker som man snabbt behöver och kräver - men egentligen
är omöjliga.

- De är bankrutta, desperata och har inga möjligheter kvar,
kommenterade Lyndon LaRouche den 5 november och fortsatte:

- Deras system bryter samman och de är tomhänta. Deras enda
politik att ta itu med detta är ett tredje världskrig och en Hitler-liknande
kupp i USA med hjälp av Barack Obama.

De senaste veckorna har britterna försökt och misslyckats med
att få fram nya friska fantasibelopp från de europeiska regeringarna,
från amerikanska Federal Reserve och även från BRIK (Brasilien,
Ryssland, Indien och Kina) och andra G20-länder.

1) På toppmötena den 26 oktober med Europeiska rådet och
eurozonen pratades det mycket om strukturen på det nya räddningsinstrumentet
EFSF osv. Men ifråga om nya pengar blev det
ingenting. Det sades inget bestämt om storleken på EFSF, inget
bestämt om nedskärningen av den grekiska statsskulden och inget
bestämt om "rekapitaliseringen" av banker.

2) På mötet den 1-2 november med den amerikanska Federal
Reserves FOMC talades det om hur en ny kvantitativ lättnad
(QE3) var möjlig i framtiden, men ingen ny mur av pengar restes
upp mot den nuvarande röran. Den stridbara oppositionen mot
QE3 fortsätter göra sig gällande i Feds styrelse.

3) På toppmötet den 3-4 november med G20 i Cannes blev det
ingen överenskommelse om stöd till EFSF, ingen överenskommelse
om att öka IMF:s pengapåsar för att kunna stödja räddningspaketen,
inget löfte från BRIK-länderna om att hosta upp pengar
och till råga på allt förklarade den nye chefen för Europeiska centralbanken
(ECB) Mario Draghi, att ECB inte skulle vara långivare
i sista hand för att rädda banker.

Djupet i Londons besvikelse fångades i en artikel i The Guardian
den 4 november med rubriken: "Global recession allt närmre,
när G20 misslyckas". Larry Elliott klagar där över att "ett splittrat
G20-möte kunde inte komma överens om något friskt finansiellt
stöd till krisländer... Förhandlingarna i Cannes slutade i oordning...
Storbritanniens hopp att tyskarna skulle ge efter och tilllåta
ECB bli garant för euron gäckades ... [Det var] en dag i ständigt
mörker... [Storbritanniens] finansminister George Osborne
bekräftade att finansdepartementet har en krisplanering ifall eurozonen
kollapsar. ... Man hade hoppats att G20 skulle gå med på att
öka IMF:s resurser med så mycket som 250 miljarder dollar för att
komma upp till 1.000 miljarder dollar, men oenigheter tvingade
världsledarna att skjuta fram frågan till ett möte med finansministrarna
för G20 i februari nästa år."

Efter toppmötet sa Tysklands Angela Merkel:
- Det var knappast några länder här som sa sig vara redo att gå
med på EFSF.

6.Ekonomiprofessor: Tyskland behöver ny DM!

I ett intressant inlägg i den tyska veckotidningen Focus den 19
september poängterar ekonomiprofessor Dirk Meyer, till skillnad
från förbundskansler Angela Merkel: Ja, det finns ett alternativ till
euron och de oändliga räddningspaketen till bankerna.

Meyer, som tidigare har uttalat sig emot räddningspaketen för
bankerna och var en av flera experter som försökte få dem stoppade
i den tyska författningsdomstolen, skriver att politikerna bara
försöker bekämpa symptomen och inte orsakerna till krisen. Eurozonen
liknar ett skepp med 17 kaptener på väg att lida skeppsbrott
och valutaunionen är i upplösning.

Nu beskriver han hur det skulle kunna gå till när Tyskland går
tillbaka till D-marken. För det första måste regeringen handla
snabbt, men det behövs bara fem dagar för att genomföra alla
omröstningar som behövs i olika instanser. Meyer föreslår att man
helt enkelt stänger bankerna i två dagar för att förhindra spekulanternas
aktiviteter. Han föreslår en rad åtgärder, t.ex. att eurosedlarna
ska stämplas med magnetbläck under den tid som euron är
en övergångsvaluta. Och kostnaden för omställningen ligger på
samma nivå som när euron infördes, cirka 20 miljarder euro.

Med sitt inlägg ger professor Meyer ett indirekt stöd till Helga
Zepp-LaRouches krav på att Tyskland måste lämna euron. Helga
Zepp-LaRouche är säker på att det skulle bli ett rungande ja till
den nya D-marken om det hölls en folkomröstning idag.

7.Reinfeldt gick emot bankdelning

Debatten om bankdelning har tagit en ordentlig fart i medierna
och Riksdagen sedan Vänsterpartiet har tagit en full strid mot Alliansregeringens
erbjudande om svenska pengar till krisande europeiska
banker. Regeringen har nämligen anmält sin vilja att bidra
med tio miljarder kr till en europeisk bankakut som skall hjälpa
bl.a. franska och italienska banker. Det innebär att Sverige skall
binda sig ännu mer vid EU och bankstödspolitiken.

I en debatt med EU-minister Birgitta Olsson i TV-programmet
Agenda den 23 oktober jämförde vänsterpartisten och partiledarkandidaten
Jonas Sjöstedt detta med att sitta kvar på "Titanic" just
innan fartyget gick på isberget. Sjöstedt krävde också bankdelning,
som ju är nyckeln till att kunna säga nej till bankräddningspolitiken.
En bankdelning innebär att en livbåt sätts ut och räddar
människorna och den lilla del av finanssystemet som är samhällsnyttig,
medan ingen kan rädda det Titanic av ruttna spekulationspapper
som håller på att sjunka. Bara med en sådan bankdelning,
typ den gamla amerikanska Glass-Steagall-lagen, kan betalningssystemet
för människors dagliga försörjning och produktionen
hållas igång, samtidigt som spekulationsbubblornas gigantiska
skuldberg sjunker och försvinner.

Vänsterpartiets offensiv fortsatte med debattinlägg i radio, TV
och tidningar av både Sjöstedt och partiets ekonomiska talesperson
Ulla Andersson. I Riksdagen den 26 oktober krävde partiledaren
Lars Ohly en delning av bankerna i en debatt med statsminister
Fredrik Reinfeldt om Sveriges hållning i eurokrisen. Reinfeldt
kunde då inte ge något svar. Men två dagar senare i en frågestund
i Riksdagen tog han öppet ställning emot Glass-Steagall. Det var
Jonas Sjöstedt som till slut fick statsministern att åtminstone kommentera
denna enda möjlighet att lösa eurokrisen.

- Det finns andra sätt, före att börja dela banker, inledde Reinfeldt
sitt svar.

Reinfeldt menade att "ökad kapitaltäckning i bankerna" var ett
sådant "annat sätt" och pekade på att EU-toppmötet hade uttalat
sig för just detta.

Ökad kapitaltäckning kan emellertid inte ersätta någon bankdelning. Det finns så mycket ruttna spekulationspapper i bankerna,
att även ett lite större kapital snabbt kan försvinna i finanskrisen.
Då blir det staten som tvingas täcka resten av förlusterna,
enligt den nuvarande obegränsade garanti som staten har givit de
fyra "systemkritiska" svenska storbankerna. Samma resultat blir
det om staten nationaliserar en sådan förlustbank, eftersom staten
då tar på sig ansvaret för Svarte Petter i spekulationsspelet. Det har
gjorts i Storbritannien och just lett till stora kostnader för staten.

Idén med ökad kapitaltäckning kommer från Baselgruppen,
som är tillsatt av Internationella regleringsbanken i Basel (BIS).
BIS kallas populärt centralbankernas centralbank, men är ett internationellt
maktcentrum för de stora bankintressen som kontrollerar
de många privatägda centralbankerna, som Federal Reserve
i USA, Bank of England, Banca d'Italia osv. Deras intresse med
Basel III-reglerna om ökad kapitaltäckning är att driva på sammanslagningen
av bankerna och slå ut alla tidigare skyddade regionala
banker och sparbanker. Med den ökade kapitaltäckningen
gynnas storbankerna, som har omfattande spekulations- och sidoaffärer
och därför klarar en högre kapitaltäckning. EU har också
för vana att stöda dessa monopoliseringsintressen i namn av globaliseringen
och internationell konkurrenskraft.

En bankdelning är det enda sättet som de stora spekulationsriskerna
kan hanteras. Det sker genom att staten helt enkelt inte
garanterar spekulationsrisker och låter bolag som gör spekulationsförluster
gå i konkurs. Den lilla del av bankverksamheten
som är samhällsnyttig för människor och företag, kan staten
däremot klara av att garantera. Med en liten risk behövs inte heller
någon särskilt stor kapitaltäckning. Det betyder att många mindre
banker kan fortleva och även nystartas. Den samhällsnyttiga
bankverksamheten är ungefär vad dagens sparbanker ägnar sig åt,
så en bankdelning kommer knappast att påverka en majoritet av
Sveriges banker överhuvudtaget.

8. Bankdelning togs upp i Sveriges Radio

Under hela onsdagen den 12 oktober hade Sveriges Radio P1, och
även delvis P3 och P4, en temadag om den globala skuldkrisen.
På eftermiddagen sändes Studio Ett Special om skuldkrisen med
inbjudna samt debatt över chatt och direkt med studiopubliken.
För första gången i denna finanskris togs Franklin D. Roosevelts
lösning med Glass-Steagall och New Deal upp i radion, genom
den fråga som LaRoucherörelsens Ulf Sandmark ställde från studiopubliken
direkt i sändningen under 16-timmen. Det blev den
enda positiva lösningen mitt i alla skräckscenarier som presenterades.

Inlägget kommenterades direkt efteråt av Sven Hagströmer
från Avanza Bank, som berättade att just detta diskuteras idag "att
staten skall inte sitta och garantera kasinobankerna, dvs dom som
sitter och spekulerar med spararnas pengar, utan att dom skall gå
ut i soptunnan." Hagströmer avslutade med att öppna för att detta
kan bli något som också européerna tittar på.

9. Schillerinstitutets lösning hyllad i stor dansk tidning

Den stora danska vänsterliberala dagstidningen Information har
gått ut stort till stöd för Glass-Steagall. Man hyllar i efterhand
Schillerinstitutets ordförande Tom Gillesberg för den valkampanj
han drev för någon månad sedan. Man citerar tre danska och tre
amerikanska ledande ekonomer, som stöder Glass-Steagall, och
en bankekonom, som är emot.

Under en stor bild på Tom Gillesbergs valaffisch inleds artikeln
på detta sätt:

" 'Glass-Steagall eller kaos!' Løsgængeren Tom Gillesberg
skabte med sine valgplakater en del undren på de københavnske
gader under valgkampen. For hvad er Glass-Steagall egentlig?
Det vidste kun de færreste, og i kombination med plakatens skarpe
farver og overnaturlige udtryk blev Tom Gillesbergs budskab
næppe taget seriøst af ret mange. Men Glass-Steagall er alt andet
end gal skab, mener såvel danske som amerikanske økonomer."

10. Ledande dansk ekonom för Glass-Steagall

Danmark regeras sedan den 3 oktober av en koalitionsregering
bestående av Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och
Radikale Venstre. Därför är det mycket viktigt att Christen Sörensen,
dansk ekonom, professor och före detta ordförande i Danmarks
Ekonomiska Råd ("De vise männen" i folkmun) skrivit en
artikel i danska Schillerinstitutets kampanjtidning, där han stödjer
ett återinförande av Glass-Steagall-lagen och inrättandet av
en kriskommission, vars uppgift ska vara att utreda orsakerna till
finanskrisen, likt den amerikanska Angelideskommissionen .

11. Finsk minister och riksdagsledamot för Glass-Steagall

I Finland har förslaget om att återgå till bankdelningslagen Glass-
Steagall tagits upp av partiledaren för Vänsterförbundet Paavo
Arhinmäki i en tidningskrönika den 28 oktober. Paavo Arhinmäki
är också kulturminister. Även riksdagsledamoten Anna Kontula,
som representerar Vänsterförbundet i Grundlagsutskottet, har på
sin blogg gjort ett uttalande om olika åtgärder för att lösa finanskrisen,
inklusive kravet på en reglering av finanssystemet genom
både Glass-Steagall och en transaktionsskatt.
På finska Wikipedia finns en speciell sida om Glass-Steagall,
som förklarar dess historia och pekar på det utbredda stödet internationellt
med länkar till bl.a. LaRoucherörelsen. En länk går till
Helga Zepp-LaRouches upprop för Glass-Steagall, vilket nu också
har översatts till finska.

12. Occupy Wall Street HAR krav: Glass-Steagall!

Anklagelsen mot Occupy Wall Street-rörelsen att den inte har
någon inriktning eller några krav är en lögn. I USA har LaRouche-
PAC:s organisatörer och flera LaRouche-kandidater under organisering
på plats vid Occupy Wall Street Events på så skilda orter
som Wall Street, Seattle och Washington D.C., funnit att rörelsen
har konkreta krav. Kraven inkluderar: Att sparka ut Obama från
makten och att med en gång återinföra Glass-Steagall med hjälp
av bankdelningsmotionen som är lagd i kongressens representanthus
(HR 1489).
Påståendet att Occupy Wall Street inte skulle ha några krav
ska därmed inte tas på allvar. Denna lögn används av krafter som
vill lura massan att göra det som Wall Street vill - inklusive miljörörelsen,
som existerar på grund av att den finansieras av Wall
Street-intressen.

Fysisk ekonomi november 2011

13. Ta tillbaka Riksbanken från bankerna!

Riksbanken ägs av oss men jobbar mot oss. Under finanskrisen har Riksbanken lånat ut 300 miljarder kronor till bankerna, men Riksbankens lån till jobb, bostäder och framtidens infrastruktur för de unga var NOLL kronor. Den direkta kontrollen över Riksbanken måste överföras till folket och Riksbanken sättas i folkets tjänst, inte bubbelbankernas!

I land efter land öser man nu pengar över bankerna, eller I räddningspaket till ländernas skuldbetalningar som också går till bankerna. Allt slaktas åt den heliga kalven: sjukvård, omsorg om gamla och handikappade, skolor, rättssystem och samhällsservice. Dessutom höjs skatter, så att ekonomierna görs till öknar. Men det första som slaktas är alltid framtiden, d.v.s. alla projekt och nybyggnader som skall vara den plattform framtidens liv och samhälle skall vila på. För ungdomen vandrar arbetslösheten i olika länder från 20 procent, till 30, 40 och ända upp till 50 procent. Ännu fler kan bara hanka sig fram på osäkra tillfällighetsanställningar, utan möjlighet att skaffa bostad och bilda familj.

I krisen skapar riksbankerna i Europa och USA enorma summor nya pengar och pumpar ut dem, inte för några realekonomiska förbättringar, utan för att bankerna och skatteparadisens hedgefonder skall pumpa upp ännu större bubblor och därmed pålägga samhället och människorna ännu större kostnader. Med den desperata penningutgivningen slår riksbankerna sönder de valutor, de är satta att skydda mot inflation och dyrtid. Ansvaret för bankernas spekulationsförluster lastas över på regeringarna och folken, som nu åläggs att direkt kapitalisera bankerna eller offra investeringsfonder, pensionsfonder och andra offentligägda tillgångar för att ta över bankernas förlustpapper.

Pensionfonderna bortspelade, Riksbanken återstår

I Sverige skryter Anders Borg om att vi "tjänar på" att kasta iväg miljarder till dessa "högavkastande", läs förlustriskabla, lånepaket för att krisländer skall betala till bankerna. Tredje AP-fonden betalade av detta skäl två miljarder kronor för grekiska statsobligationer, inte till grekiska folket, utan till någon som satt med Svarte Petter på andrahandsmarknaden. Men detta är något som inte bara pensionärerna nu skall ta smällen för, utan också alla de som kunde fått jobb, skatteintäkter och pensionsinbetalningar från de projekt dessa fonder kunde använts till.

Pensionsfonderna är nu placerade i spekulationsbubblor I aktier, fastigheter och derivataffärer över hela världen, så idag används de inte för att bygga landet på det sätt Gunnar Sträng gjorde på 1960-talet. Pengarna i dessa fonder, om det finns några kvar, måste återtas från den allt överskuggande politiken att hålla finansbubblorna vid liv. Det är därför främst Riksbanken och dess kreditskapande förmåga, det nu handlar om, ifall Sverige skall kunna byggas - ifall Sverige skall vara fritt.

Riksbanken har gjorts så "fri", som det bara går utan att Riksdagens ägande fråntagits. Varken Riksdag eller Regering får ha något inflytande på dess skötsel. Riksdagen får utse ett Riksbanksfullmäktige, som skall utse riksbankschef och direktion, men skall sen hålla sig borta från all "påverkan" av räntepolitik eller kreditgivning. Riksbanken skall i stället se till marknadens behov, vilket betyder att den i stället är ofri mot de fyra svenska storbankerna och internationella finanscentra som London och New York.

Riksbankens "självständighet" riktas således bara mot politikerna och svenska folkets inflytande. Det har gått så långt att Riksbanken bakom ryggen på politikerna i Riksdagen, I finanskrisen efter Lehmanbankens konkurs, gjorde enorma åtaganden i svenska folkets namn utan att ens Finansutskottet i Riksdagen fick veta hur farlig krisen i de svenska bankerna var. Detta fick riksdagsledamöterna först veta av två utländska utredare vid ett utskottsförhör den 31 augusti i år.

1. Återta Riksbanken - Svenska folket måste återta kontrollen över Riksbanken så att det svenska banksystemet inte huvudsakligen inriktas på att skapa finansbubblor, utan på att bygga en framtid. Det första som måste göras är att ta bort folkets obegränsade garanti till bankernas bubblor. Varken Riksbanken, Riksgälden eller statsbudgeten får I fortsättningen ha någon skyldighet att hålla igång bankernas kasinoverksamheter. Bankernas enorma verksamhet, med värdepapperstillgångar på 4,5 gånger BNP och ännu mer i den oreglerade derivat-handeln, kan med 10 procentiga förluster dra på svenska folket en halv BNP i ökade statsskulder precis som hände med det irländska folket.

2. Återinför Glass-Steagall - Därför måste statens obegränsade ansvar för storbankerna begränsas till bara de delar av bankverksamheten som är samhällsnödvändiga för att tjäna människor och realekonomi. Det traditionella sättet att hålla reda på detta, är att dela bankerna såsom USA gjorde 1933 med banklagen Glass-Steagall. Där utskiljdes insättarkonton, betalningar, lån till företag och handel till det som sedan kallades affärsbanker. Dessa affärsbanker förbjöds äga aktier eller handla med värdepapper. Sådant fick i stället skötas av investmentbanker (finansbolag), som fick stå för sina egna risker. Motsvarigheten till denna lag fanns också i Sverige och kan därför snabbt återinföras. På så sätt vi förhindra att bankernas skuldberg från deras spekulationsverksamheter nu övervältras på svenska folket.

3. Riksbankslån - Nästa steg är, att Riksbanken börjar ge ut lån till stora viktiga infrastrukturprojekt för att få igång Sverige. När Riksbanken hittills under krisen skapat pengar ur intet, var det för att för bankerna skulle hålla igång finansbubblorna. I stället för denna äventyrliga inflationsskapande kreditexpansion, skall Riksbanken skapa pengar ur intet till projekt, där man skapar reala tillgångar ur intet. Detta är inte inflationsdrivande eftersom denna kreditexpansion riktas till den reala ekonomin och skapar reala, fysiska värden i flera led. Det kommer då alltid att finnas en balans av reala tillgångar som motsvarar de pengar Riksbanken ger ut. Denna produktiva kreditexpansion skall fortsätta, så länge det finns arbetslösa och annan ledig kapacitet att sätta i fullt jobb med sådana projekt.

4. Investeringsbudget - Staten måste separera ut investeringarna i en särskild budget. Idag hålls alla utgifter i samma budget, som dessutom har ett överskottsmål för att staten skall spara. Detta gör att investeringarna hålls tillbaka, eftersom något annat måste skäras ned för att t.ex. en väg skall byggas, speciellt eftersom vägens hela kostnad belastar startårets budget, trots att vägen används många årtionden framåt. Syftet med det nuvarande realinvesteringshämmande systemet är, att bankernas finansbubblor dels skall ha ensamrätt på Riksbankens kreditexpansionen, dels skall pumpas upp med statens skuldbetalningar. Med en investeringsbudget kan Riksbanken ge staten lån till statliga infrastrukturprojekt. Balans behöver staten enbart ha för de årliga kostnaderna, som redovisas i en driftbudget. Precis som för företag fördelas kostnaderna för investeringarna över det färdiga projektets livslängd genom avskrivningar, som blir en del av statens årliga driftskostnader.

5. Håll igång utrikeshandeln - Riksbanken är också nyckeln för att trots krisen kunna finansiera internationella projekt och skapa tillgång till utländsk valuta. Regeringen skall i samarbete med Riksbanken skapa stora ramavtal med andra länder, som gör att kredit återskapas ömsesidigt mellan länderna. På så sätt kommer gemensam export och import finansieras och utländsk valuta finnas till hands. För att sådana långsiktiga lån till långsiktiga projekt inte skall slås sönder av valutasvängningar, måste ett internationellt system med fasta växelkurser avtalas, växelkurser som kan omförhandlas precis som i det gamla Bretton Woods-systemet. På så sätt avvecklas också valutaspekulationen, som är en orättvis beskattning av oss alla.

6. Projekten stabiliserar valutan - Riksbanken är nyckeln till att folket kan sättas i fullt arbete genom projekt. Samtidigt är projekten det som stabiliserar Riksbanken. Det idag uppblåsta finanssystemet kan nedvärderas genom att ruttna värdepapper åker i sophinken, när spekulanterna tillåts gå i konkurs. Samtidigt kommer de återstående värdepapperen fortfarande vara övervärderade eftersom den reala ekonomin, industri, jordbruk och transporter, är så nedkörd att hela Västvärldens befolkningar inte längre kan producera själva det som vi behöver för att överleva, inte ens på en låg standard. Därför behövs en mycket snabb utbyggnad av den reala produktionskapaciteten med högsta teknik och energitäthet. När vi inte längre kan leva på att den fattiga världen jobbar gratis på vår bubbelkredit, har vi kort sagt inte tid att samla flis och åka spårvagnar med 1800-talsteknik.

Med energität kärnkraft, snart i form av fusionskraft, och med snabba magnettåg, spåtaxi och annan effektiv teknik, kan produktiviteten höjas i hela samhällsekonomin så att större värden skapas överallt i produktionen. Alla infrastrukturprojekt måste användas som teknikmotorer för att både åstadkomma högsta produktivitet, och samtidigt skapa nya jobb för att exportera den nya tekniken. Rymdutforskning är en del av den nödvändiga infrastrukturen, men är samtidigt just en sådan teknikmotor som genom produktivitetslyft kan skapa nya realvärden och fylla ut de övervärden som det gamla finanssystemet lämnat efter sig.

7. Krossa penningdiktaturen - Med Riksbanken i folkets tjänst kan vi skydda människorna och den reala ekonomin, mitt i den oundvikliga bankkrasch som kommer att förinta finansvärden för hundratusentals miljarder dollar internationellt. Systemviktiga delar av bankverksamheten kan ändå fortsätta fungera. Kraschen skall i största möjliga grad isoleras till finanssystemets s.k. "värdepapper". I och med detta krossas också den makt dessa värdepapper fört med sig. Kontrollen över ekonomin överförs på så sätt från den enda procent av världens befolkning, som idag kontrollerar det globala finanssystemet, till folkmajoriteten genom dess valda representanter i Regering och Riksdag, som styr huvudinriktningen på kreditgivningen och ekonomin med hjälp av Riksbanken.

Sedan du läst denna flygbladstext, så kan du gå vidare och se filmerna på Glass-Steagall-sidan här på larouche.se, för att se följande filmer:

Sky Shields om Skillnaden mellan penningsystem och kreditsystem [2]

"1932" om Roosevelt [3]

EAP:s program [4]

Mycket viktiga är också:

"Firewall" [5] på engelska

"The Takedown of Glass-Steagall" [6] på engelska

[2] http://larouche.se/artikel/sky-shields-om-skillnaden-mellan-ett-pennings...
[3] http://larouche.se/node/1332
[4] http://larouche.se/artikel/eap-s-program-for-valet-2010
[5] http://larouche.se/artikel/firewall-in-defense-of-the-nation-state
[6] http://www.larouchepac.com/gsfilm