Monitor och Fysisk ekonomi, mars 2011: Gör som japanerna!

Monitor nr 3 2011 Innehåll:

1) Ledare: Gör som japanerna - Fly inte, lös problemet!
2) Världen är rubbad - 4,5 meter! Är vi smartare än dinosaurierna?
3) LaRouche lovordar Japans agerande
4) Kina satsar på självavstängande kärnkraft
5) Sydvästasien och Nordafrika - uppror efter 40 år av ekonomisk nedgång
6) Masstrejken i USA och Glass-Steagall
Fysisk ekonomi nr 3 2011
7) Folkets ansvar för bubbelbankerna är obegränsat
8) Bankdelningslag diskuterad i Riksdagen
9) Dansk majoritet för Angelideskommission

Ladda ned nyhetsbrevet Monitor (pdf)

Ladda ned bilagan Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor nr 3 2011:

1) Ledare:Gör som japanerna - Fly inte, lös problemet!

Den grekiske filosofen Platon berättar för oss i dialogen "Timaios" att det finns två tydliga orsaker till att mänskliga samhällen har gått under: Den ena är naturkatastrofer, den andra är folks dumhet. I samma dialog berättar en egyptisk präst för den unge Solon från Aten hur världen har upplevt stora översvämningar där hela civilisationer försvunnit under havets yta och att krafter av kosmiska proportioner hade format den värld de "unga" grekerna levde i.

Den nästan apokalyptiska jordbävningen i Japan som följdes av en aldrig tidigare skådad tsunami visade oss vilka krafter det handlar om. Men istället för att fly från alla dessa problem, som svenska UD rekommenderade, stannade japanerna och kämpade med livet som insats för att rädda de drabbade människorna och de krisande reaktorerna i Fukushima.

Man kan vara tacksam för att majoriteten japaner inte läste svenska och europeiska massmedier, som bombarderade befolkningen med en total hysteri mot kärnkraften som gränsade till skadeglädje. Tänk om japanerna hade lyssnat på denna propaganda och lämnat kraftverket att brinna, vilken katastrof skulle det ha blivit?

Men till skillnad från Platons tid där människor inte hade kunskapen och redskapen för att hantera stora naturkatastrofer, är det snarare dumheten än naturkatastroferna som kan bli orsaken till vår civilisations utrotning.

Den transatlantiska finansoligarkin som vill överleva den omfattande finansiella och ekonomiska krisen på människors bekostnad, vill med sina massmedier och sin gröna rörelse sprida terror och rädsla för vetenskap och teknik och tvinga folk att acceptera fattigdom, åtstramning och en minskning av världens befolkning. Rädsla och okunnighet är de enda "verktyg" de kan erbjuda folk som vill lösa problemen i världen: problem som matbrist, vattenbrist, elbrist, sjukvårdsbrist osv.

De påstår att vår lilla planet, med sina "begränsade resurser", är det enda vi har. De säger att om vi minskar befolkningen och stoppar ekonomisk utveckling, kan vi överleva. Men till skillnad från vad de gröna inbillar sig, så är vår planet inte ett isolerat akvarium i ett tomrum. Allting som händer med solen, solsystemet, vår galax och andra galaxer påverkar vår jord. Den kosmiska strålningen och solens aktivitet har betytt allt för livet på vår planet på gott och ont. Därför kommer en vetenskaplig förståelse av sambanden mellan naturkatastrofer och dessa kosmiska faktorer att vara avgörande för vår överlevnad både på jorden och i solsystemet. LaRoucherörelsens vetenskapliga team arbetar intensivt med att mobilisera vetenskapsmännen och institutionerna och ställer viktiga frågor om dessa kosmiska krafters påverkan på den geofysiska dynamiken på jorden inklusive jordbävningar och vulkaner.

Det är genom vår rationalitet och kreativitet som vi kan förebygga dessa katastrofer. Problemet är dumheten bland de politiska och ideologiska ledarna, som kan fälla oss.

Japan kämpar nu och kan bevisa att vi kan hantera sådana problem om vi inte flyr från dem. Vi kan bygga bättre och säkrare kärnkraftverk och annan infrastruktur, bara vi får lov. Vi kan skydda oss bättre mot jordbävningar och tsunamivågor. Vi kan lösa finanskrisen och den ekonomiska krisen för att befria människosläktet från spelskulderna med en Glass-Steagall-lagstiftning och börja skapa de nödvändiga krediterna för att bygga vår värld på sundare grunder. Som USA:s president Franklin D. Roosevelt uttryckte det: "Det enda vi behöver frukta är fruktan själv." Eller, som Platon varnade oss, dumheten!

2) Världen är rubbad - 4,5 meter! Är vi smartare än dinosaurierna? av Helga Zepp-LaRouche,ordf. Schillerinstitutet, 20 mars 2011

De dramatiska konsekvenserna av jordbävningen i Stilla havet med en styrka på 9,0 på richterskalan - tsunamin, som tillsammans med jordbävningen dödade tiotusentals människor, och den därigenom utlösta kärnkraftsolyckan i Fukushima - ställer faktiskt mänskligheten inför en existentiell utmaning. Men den är av ett helt annat slag än det som medierna med sin dygnet-runt-katastrofrapportering försöker tuta i oss. Hur företrädarna för alla de i förbundsdagen företrädda partierna reagerade på händelserna - inklusive förbundskansler Merkels dramatiska kovändning - kan i alla fall bara beskrivas så som FAZ gjorde den 17 mars: som resultatet av en "energipolitisk hjärntvätt".

Vi är just nu konfronterade med två fundamentala kriser: 1. finanssystemet i det transatlantiska området är inne i slutfasen av sitt sammanbrott, vilket som reaktion har fått en masstrejkprocess som sprider sig till allt fler regioner i världen, och 2. en dynamisk process av kraftigt förstärkt solaktivitet, som sammanhänger med en serie jordbävningar och vulkanutbrott framför allt i stillahavsområdet - den s.k. "eldringen" - och som förutses öka ännu mer under de närmaste två åren.

Men i stället för att ställa den helt avgörande frågan hur Japan kunde drabbas av det värsta jordskalvet i sin historia med en styrka på 9,0 på richterskalan - de japanska kärnkraftverken är byggda för att klara skalv på 8,2 - så fokuserar medierna dagarna i ända så gott som uteslutande på den förskräckliga olyckan i Fukushima, utan att reflektera det minsta över att detta inte handlar om en isolerad händelse i Japan, utan om det tredje skalvet inom ramen för väldiga förflyttningar av kontinentalplattorna i stillahavsområdets "eldring", som började med ett skalv i Chile den 27 februari 2010 med en styrka på 8,8 på richterskalan, följt av ett skalv på Nya Zeeland den 22 februari 2011, som med en styrka på 6,3 förstörde landets näst största stad, Christchurch, och nu skalvet på 9,0 i Japan den 11 mars.

I och med detta senaste skalv flyttades Japan 4,5 meter närmare USA, och nordöstra Japan sjönk med 75 cm, vilket ytterligare förstärkte tsunamins förstörande kraft. Sedan dess buktar planeten ut och in i 6,5-minuterstakt och vibrerar så att den liksom brummar, några oktaver under det område som det mänskliga örat kan uppfatta. Enligt Nasa har jordaxeln tippats 17 cm, Jorden har fått en skjuts och snurrar två miljondels sekunder fortare. Ryska och amerikanska forskare varnar för att fler katastrofala jordbävningar är att vänta i Nord- och Sydamerika under den närmaste tiden.

I det senaste skalvet i Japan frigjordes energi motsvarande 480.000 kiloton TNT. En jämförelse: den största testade atombomben motsvarade 50.000 kiloton, Tjernobylolyckan var knappt en femtedels kiloton, 0,2 kt. Eruptionerna på solytan, som nu uppträder med större intensitet, frigör energi på uppemot en biljon (1.000.000.000.000) kiloton. Och dessa eruptioner, som i sin tur sammanhänger med cykliska processer i vår galax, sätter i gång elektrodynamiska processer som har ett klart samband med den ökade skalvaktiviteten på Jorden, även om vi ännu inte vet exakt hur detta samband ser ut.

Om vi vill undvika att hela planeten en inte så vacker dag plötsligt ska se ut som nordöstra Japan gör i dag, då måste vi snabbt se till att lära oss mer om de processer som försiggår i vårt solsystem och i vår galax, och det betyder att vi bland annat så fort som möjligt behöver komma upp i högre energitätheter i produktionsprocessen, för att så snart som möjligt kunna bemästra kärnfusionen - alltså den process som äger rum i solen. Bara då kan vi tillgodose energibehoven hos en växande världsbefolkning, som vid det här århundradets utgång kommer att ha ökat sexfalt. Och bara då kan vi när så behövs ingripa i dessa processer, på ett sätt som innebär att vi "råder över naturen".

Om vi i dag skulle avveckla kärnkraften inte bara i Tyskland utan i hela världen skulle det betyda några miljarder människors omedelbara död. Om bara Tyskland skulle välja att avveckla, skulle det betyda slutet för Tyskland som industrination, massfattigdom och ett ännu mer förfulat landskap genom miljöfarliga vindsnurror och solpaneler.

De problem som finns med kärnkraften i dag är helt och hållet ett resultat av forskningssabotaget som har pågått ända sedan 1970-talet, och som har lett till att t.ex. högtemperaturreaktorn, som har en inbyggd säkerhet, i dag bara byggs i Kina. De tekniska problem som uppstått med kokarreaktorerna i Japan - nota bene orsakade av den med solaktiviteten sammanhängande jordbävningen - hade kunnat vara överspelade för länge sedan, och Tyskland skulle ha fortsatt att vara ledande i utvecklingen av HTR och andra säkra reaktortyper. Det är den vägen vi måste slå in på, samtidigt som vi tillsammans med andra nationer snabbar på utvecklingen av fusionskraften.

I användningen och bemästrandet av fusionskraften ligger nyckeln inte bara till en långfristig energi- och råvarusäkerhet för mänskligheten, utan också till vår förmåga att hantera de processer som nu utspelar sig på grund av eruptionerna på solytan, där kärnfusion pågår oavbrutet, på ett sådant sätt att mänskligheten kan överleva.

Under vår planets utvecklingshistoria har det många gånger inträffat att arter och släkter har dött ut i samband med stora jordbävningar och vulkanutbrott; dinosaurierna är bara ett berömt exempel. Om vi inte vill att människosläktet också bara ska finnas kvar som fossil, så måste vi lära oss att bättre förstå hur det oerhört stora universum, som är i ständig anti-entropisk utveckling och där det hela tiden bildas nya galaxer, påverkar vårt solsystem och därmed processerna på Jorden.

Om människan till skillnad från alla andra levande varelser inte hade haft denna kreativa förmåga, som gör att vi kan förstå naturen och sedan råda över den, då hade vi aldrig höjt oss över en befolkningspotential på kanske fem miljoner människor, nämligen som samlare och jägare. I universums historia utgör människans historia en löjligt liten bråkdel av tiden. Mänskligheten går alltså i sina allra första babyskor, vad gäller vår intellektuella och moraliska utveckling.

Krisens förlopp så här långt har visat att den japanska befolkningen var intellektuellt och känslomässigt mycket bättre rustad att klara krisen än majoriteten av den av medierna och miljö-nissarna hjärntvättade tyska befolkningen. Om vi inte i en snar framtid vill sluta som dinosaurierna, då behöver vi en banklagstiftning som sätter stopp för kasinoekonomin och en verklig renässans för naturvetenskaperna och den klassiska kulturen. Om vi genomför det, kan vi se framtiden an med optimism.

Se svenska EAPTV-videon "Eldringen" här

och tre LPACTV videor på larouchepac.com

3) LaRouche lovordar Japans agerande

Lyndon LaRouche berömmer i ett uttalande de japanska myndigheterna för deras modiga och förnuftiga agerande i en av de värsta katastrofer den mänskliga civilisationen upplevt: "Den japanska hållningen är föredömlig." LaRouche lovordar framför allt den "is i magen" och den beredskap landet uppvisat, för att hantera ett sådant nödläge. "Även om det nästintill är omöjligt att vara förberedd på en katastrof av en sådan omfattning gör Japan ett utmärkt jobb. De reagerade med ett stoiskt lugn, vilket man inte nog kan rekommendera andra länder världen över att ta efter."

Till skillnad från internationella mediers och miljörörelsens ovetenskapliga rapportering, vilka bara sprider hysteri, förklarade ryska Kurtjatovinstitutets president Jevgenij Velichov att Fukushima inte kunde bli något nytt Tjernobyl. LaRouche håller Velichovs expertis för avgörande under detta händelseförlopp. Andra experter bland andra chefen för kärnkraftsavdelningen på Imperial College i London, Robert Grimes, utgår ifrån att ingen risk för läckage av högradioaktiva ämnen föreligger. Grimes menar att det värsta är att förhållandena försvårar uppröjningsarbetet.

LaRouche kallar jordbävningen och den efterföljande tsunamin för en av "naturens och solens största angrepp på den mänskliga civilisationen".

Han säger att mänskligheten måste ta den japanska jordbävningskatastrofen som en väckarklocka för att ta reda på hur jordbävningar uppstår i "eldringen" runt Stilla havet och hur de sammanhänger med solens och galaxens cykler och kosmiska strålning. Se tre nya videor på larouchepac.com

4) Kina satsar på självavstängande kärnkraft

Kina kommer, i stark kontrast till den världsomfattande hysteriska reaktionen mot kärnkraft, att fullfölja byggnationen av sina planerade 34 nya reaktorer. 27 är redan påbörjade och de utgör cirka 40 procent av världens alla pågående kärnkraftsbyggen. Den kinesiska regeringen kommer att göra en översyn av landets kärnkraftverk men man har inga planer på att överge kärnkraftsteknologin. Det enda man avvaktar med är beslut om att bygga ytterligare kärnkraftverk.

Man gör dock ett undantag, för en ny typ av självavstängande kärnkraft. Man har nämligen fattat beslut om att bygga en högtemperaturreaktor, av en modell som är helt och hållet utvecklad i Kina, vid staden Rongcheng i Shangdongprovinsen. Chefen Mu Zhanying för det kinesiska kärnkraftsbolaget CNEG framhåller att säkerheten i denna reaktortyp är helt överlägsen den i kärnkraftverken i Fukushima. Om en olycka skulle inträffa, tål reaktorn temperaturer på över 1.600 grader i hundratals timmar utan någon risk för härdsmälta. Reaktorn är en 200 MWe högtemperaturreaktor som kyls med gas. Med denna s.k. fjärde generationens reaktor leder Kina nyutvecklingen av HTR. Kina är ensamt om detta sedan först Tyskland och USA och förra året också Sydafrika stoppade utvecklingen av HTR. I Sydafrika höjs nu röster för att återuppta utvecklingen deras egen HTR-modell.

Säkerheten i HTR-teknologin uppvisades år 2004 i Peking för ett gäng skärrade journalister. Driftpersonalen vid en mindre prototypreaktor stängde helt abrupt av kylsystemen, marscherade ut ur kontrollrummet och lämnade journalisterna ensamma med reaktorn. När kylningen upphör i en konventionell reaktor så överhettas bränslestavarna, radioaktiviteten ökar och en härdsmälta är inte bara en teoretisk möjlighet utan högst trolig. I Peking såg de vettskrämda journalisterna hur temperaturen i reaktorn steg till 1.600 grader. Därefter började den falla tillbaka till normala nivåer. Ingen människa grep in. Ingen behövde göra något.

Var och en av de biljardkuleformade bränsleelementen innehåller tusentals små urankulor, var och en inkapslad i kiselkarbid som fungerar som inneslutning av alla restprodukter. Uranet, som är anrikat till bara nio procent och därför inte går att använda till kärnvapen, är placerat så att neutronproduktionen avstannar när reaktorns temperatur ökar, vilket automatiskt dämpar kedjereaktionen. Högtemperaturreaktorer med en härd av sådana kulor är i praktiken härdsmältesäkra.

Den 21 mars uppgav brittiska Daily Telegraphs finansreporter Ambrose Evans-Pritchard att Kina ett par veckor före den japanska jordbävningen drog igång ett stort utvecklingsprojekt för en annan idiotsäker typ av kärnkraftsreaktor. Den kinesiska vetenskapsakademin har valt att satsa på saltsmältreaktorer med torium som bränsle. Torium är i sig inte klyvbart, utan behöver ständigt tillskott på neutroner för att bilda det klyvbara uran-233. Evans-Pritchard pekar på att tekniken ursprungligen utvecklades i USA, och att USA nu håller på att bli teknologiskt akterseglat på samma sätt som när ryssarna sköt upp sin Sputnik i rymden.

5) Sydvästasien och Nordafrika - uppror efter 40 år av ekonomisk nedgång av Hussein Askary, ordf. LaRoucherörelsen i Sverige, 23 mars 2011

Destabiliseringen i Nordafrika och Sydvästasien är på väg in i ett kritiskt skede, som kan sluta med att hela området "somaliseras" och ger upphov till en global konflikt. Det som saknas är en förståelse av sambandet mellan masstrejken och den nu 40 år långa ekonomiska sammanbrottsprocessen, och därmed en lösning på den ekonomiska krisen.

Den politiska ledningen i det sviktande transatlantiska imperiet blundar helt för denna verklighet, och lever i illusionen att räddningspaketen till bankerna kommer att lösa finanskrisen i Europa och USA, och att masstrejken är ett fenomen begränsat till Sydvästasien och Nordafrika där förtryckarregimer är problemet och måste bytas ut.

Den revolutionära stämningen ersätts av väpnade konflikter och man håller på att sumpa den historiska chansen till en verklig förändring av det internationella samfundets karaktär och inriktning.

Saudierna antänder gräsbränder överallt i ett försök att rädda sitt 200-åriga anglo-saudiska imperium. I framför allt Jemen och Bahrain (Saudiarabiens grannländer) nästan tvingar de regimerna att slå ned de folkliga upproren. Det finns ingenting som kan stoppa massprotesternas spridning och intensifiering till hela regionen, men saudiernas agerande, sanktionerat av européernas och t.o.m. Obama-administrationens tystnad, kommer att skapa betingelserna för krig mellan shia- och sunnimuslimer i området där Iran skulle kunna gå in och sätta eld på den östra delen av Saudiarabien. Det skulle ge en helt ny dimension åt krisen, och förvandla den från ett lokalt begränsat spänt läge till en globalt genomgripande omkastning.

I vissa delar av området kan revolutionen övergå i en somaliseringsprocess, framför allt i Libyen och Jemen, där stammar och klaner har en dominerande ställning och är beväpnade samtidigt som regimerna klamrar sig fast vid den militära makten till sista blodsdroppen.

Det faktum att den politiska ledningen i Europa och USA inte förstår vad de gett sig in i och agerar från dag till dag beroende på åt vilket håll vinden verkar blåsa (som de gör i Libyen) är ett fruktansvärt förebud om kaos. Gaddafiregimen kommer inte att störtas av några flygangrepp, och Nato kommer att bli tvunget att gå in med marktrupper när slakten på civila i städerna intensifieras. Men Nato-ledningen är inte redo att ta ett sådant steg och en konflikt inom den militära alliansen är under uppsegling, med tanke på att Nato-landet Turkiet är helt emot ett militärt ingripande.

I Jemen avtecknar sig en utveckling liknande den i Egypten. En stor del av försvarsmakten ställer sig på demonstranternas sida, bl.a. den första pansardivisionen som gick in i huvudstaden för att skydda demonstranterna på Hurriyatorget. Men försvarsministern och försvarsstaben hålls enligt jemenitiska källor som gisslan i presidentpalatset och tvingas framträda i TV och säga att de stöder president Ali Abdullah Al-Saleh. Presidenten och hans närmaste män har förskansat sig i presidentpalatsområdet (efter att ha skickat iväg sina familjer till Saudiarabien), i väntan på slutstriden, om de inte lyckas lugna folket och armén med hot om inbördeskrig och blodbad om de angriper presidentpalatset för att störta honom. Han har lovat att lämna ifrån sig makten i januari 2012, men demonstranterna och oppositionen nöjer sig inte med det. En marsch till presidentpalatset planeras till på fredag, men oenighet råder bland de unga demonstranterna om huruvida detta kommer att sluta med ett blodbad. Några av demonstranterna vill försöka få med sig armén på sin sida, men det kommer sannolikt inte att lyckas eftersom armén vill undvika en strid mellan de olika delarna av landets försvarsmakt.

De av Saudiarabien och Qatar styrda TV-kanalerna Al-Arabiya och Al-Jazeera sprider desinformation till världen om läget i Jemen, när de hävdar att försvarsmakten och stammarna fortfarande är lojala mot Al-Saleh.

Qatar och Saudiarabien är medlemmar i Gulf Cooperation Council vars ledare gärna vill byta ut regimer i andra arabländer men inte i deras egen närhet. De förtrycker folket i Bahrain, och breder på tjockt med lögner för att dölja vad som händer där. Den saudiska armén, Bahrain-styrkor och wahabitiska gangsters angriper shiamuslimska och andra oppositionella stadsdelar i huvudstaden med omnejd. Man gör systematiska gripanden av politiska ledare och aktivister. Men ingen reaktion har hörts från Al-Jazeera eller västliga medier.

Iran har sagt åt Saudiarabien och Bahrain att upphöra med dessa gripanden, men har inte talat offentligt om att ingripa. Men alla vet att Iran har allierade i hela området (anhängare av ayatolla Khameneis fanatiska gruppering), från Irak, Kuwait, Saudiarabien och Bahrain till Förenade arabemiraten, vilka kan mobiliseras för att skapa trubbel i denna av wahabiter och sunnimuslimer dominerade region. Den troliga konsekvensen skulle bli ett militärt angrepp på Iran från USA:s och Natos och troligen även Israels sida.

I Syrien håller en proteströrelse på att ta form men den är hittills koncentrerad till den södra och den norra delen, där lokala eller etniska motsättningar (som i fallet med kurderna i norr) är mer uttalade. Regimen i Syrien har styrt över en polisstat, men till skillnad från i Tunisien, Egypten och Jemen har den inte släppt in Världsbanken och IMF för att plundra landet. Trots sina knappa ekonomiska resurser har den syriska regeringen lyckats upprätthålla en viss ordning med hjälp av subventionerade priser på mat och bränsle, och genom att skapa offentligt finansierade jobb åt stora delar av befolkningen. Men de senaste årens hyperinflationstryck ställer till med problem även för detta relativt skyddade samhälle.

Jordanien är mer illa ute men kungahuset manipulerar fortfarande medborgarna genom att skylla alla problem på regeringarna som har avlöst varandra. Kungen byter följaktligen hela tiden ut regeringar och ministrar. Detsamma gäller för Marocko, även det styrt av en kung, men där är de sociala förhållandena förskräckliga och prisinflationen slår hårt mot befolkningen sedan många år tillbaka. Algeriet befinner sig i en likartad situation, men regeringen har försökt köpa folkets stöd med högre löner, framför allt till polisen, militären och andra offentliganställda, precis som den irakiska regeringen har gjort. Men alla dessa åtgärder har en gräns och en urladdning kommer snart att ske.

Alla regeringarna i området är således sårbara för denna massstrejkprocess, och deras och omvärldens oförmåga eller vägran att se vad som faktiskt ligger bakom masstrejken och hur den ekonomiska krisen kan lösas, kommer att dra med sig hela världen på denna väg mot samhälleligt sönderfall.

6) Masstrejken i USA och Glass-Steagall

Protesterna i Wisconsin fortsätter oförtrutet varje dag samtidigt som hundratusentals amerikaner i alla USA:s femtio delstater deltar i manifestationer till försvar för rätten till en människovärdig levnadsstandard. De reagerar på de exempellösa angrepp som riktas mot det sociala skyddsnätet, mot skolor och sjukvård och mot fackliga rättigheter både på nationell nivå och i delstaterna, samtidigt som Wall Street och utländska banker stöttas med skattemedel.

Upproret började i Wisconsin, där den i november valde men redan hatade republikanske guvernören Scott Walker vill driva igenom en lag som i praktiken skulle avskaffa kollektivavtalen för offentliganställda och kraftigt minska hjälpen till fattiga. I huvudstaden Madison samlades den 26 februari enligt den fackliga landsorganisationen AFL-CIO mer än 100.000 människor och ytterligare 25.000 i grannstaten Indiana.

De sex kandidater som LPAC - LaRoucherörelsen i USA:s demokratiska parti - ställer upp med i nästa kongressval år 2012, går ut med ett gemensamt uttalande som sprids av LPAC över hela USA, för att ge orientering åt alla dem som ansluter sig till massstrejksrörelsen:

"När man på plakat i Wisconsin uttrycker stöd för Egypten och när varje dag nya nationer ansluter sig till kravet på rättvisa så är det uppenbart att dessa protester inte är något lokalt fenomen. Hela mänskligheten vänder sig emot de gångna fyra decenniernas globalisering, mot konstgjort höjda matpriser p.g.a. Paulsons, Bernankes och Obamas hyperinflationistiska bankräddningspaket, vilka har slussat tusentals miljarder dollar till det bankrutta, kasinoliknande finanssystemet och vilka pekas ut i finanskrisutredningen FCIC:s rapport som bedrägeri och som orsak till den finanskris vi nu sitter fast i.

Guvernörer, stadsfullmäktige, tjänstemän i offentliga sektorn och vanliga medborgare ger sig i luven på varandra, och beskyller varandra för att vara orsak till 'de för stora utgifterna', men dessa angrepp missar målet. Det som FCIC-rapporten (fcic.gov/) visar, och som den brittiske marionetten Obama vägrar att erkänna, är att krisen har orsakats av den decennielånga avvecklingen av viktiga bankregleringar, som skilde de ekonomiskt värdefulla funktionerna från finanshajarnas spekulationer, framför allt avregleringen av finansiella derivat och upphävandet 1999 av Glass-Steagall-lagen. Nu är städer och delstater bankrutta och dukar under när intäkterna minskar samtidigt som hjälpbehovet ökar, utan något hopp om en förändring i sikte.

Om Glass-Steagall hade återinförts förra året så hade detta kunnat undvikas. President Obama var emot det, då liksom nu, eftersom ett återinförande av Glass-Steagall skulle sänka hela imperiesystemet med säte i London, dels genom att hedgefonder och andra finansbolag skulle tvingas i konkurs, dels genom att ländernas regeringar överallt, med USA i spetsen, återigen skulle låta sina medborgares välfärd och sina ekonomiers integritet gå före Wall Street-lakejernas och deras brittisk-imperiala moders felslagna spekulationer. När värdelösa spelskulder för tusentals miljarder dollar raderas från balansräkningarna kan staten på nytt ge ut krediter till produktiva projekt som den nordamerikanska vatten- och elalliansen Nawapa, för att stoppa den fysiska produktionens kollaps och ge krishjälp till delstaterna."

Därför förespråkar de sex LaRouche-demokraterna - Ra-chel Brown (Massachusetts), David Christie (Washington), Bill Roberts (Michigan), Kesha Rogers (Texas), Diane Sare (New Jersey) och Summer Shields (Kalifornien) - att man ska ta fasta på de "självklara" principerna i den amerikanska författningen och självständighetsförklaringen. Dessa grundningsprinciper har alltid varit tänkta att gälla för hela mänskligheten, och eftersom de är "självklara" dyker de upp nu, till synes spontant, men egentligen mycket lagbundet, som reaktion på en decennielång destruktiv politik i världen. Se larouchepac.com/campaigns

Fysisk ekonomi nr 3 2011-03-24

7) Folkets ansvar för bubbelbankerna är obegränsat

Riksrevisionens hårresande rapport om de svenska bankerna i Baltikum slår fast att det svenska folket har ett obegränsat ansvar inte bara för det svenska banksystemet utan också för det baltiska banksystemet. Bankerna har givits rätten att själva obegränsat utvidga denna garanti och därmed det svenska folkets potentiella skuld. Detta visar att en bankdelningslag av typen Glass-Steagall omedelbart måste införas, innan Sverige hamnar i samma typ av katastrof som Irland.

Svenska folket har en potentiell skuld till bankerna som vida överstiger den svenska statsskulden. Den svenska staten har lämnat en garanti flera gånger BNP för att skydda bankerna och deras bubblor. Denna jättelika potentiella skuldsättning uppstod när staten, genom bankräddningspaketen efter bankkrisen 2008, påtog sig ansvaret för att hålla igång banksystemet. Garantin gäller i synnerhet de fyra stora "svenska" bank-erna Nordea, SEB, SHB och Swedbank, som kallas de "systemkritiska bankerna", eftersom en kollaps idag av någon av dessa fyra hotar att blockera alla svenska bankers funktion och därmed hela betalningssystemet. Denna garanti kallas "statens implicita garanti" till bankerna, eftersom den inte finns direkt uttryckt i klartext och i belopp, utan följer av statens åtagande att se till att i alla lägen hålla igång banksystemet.

Så här sammanfattar Riksrevisionen dagens situation i rapporten Myndigheternas insatser för finansiell stabilitet - lärdomar i ljuset av utvecklingen i Baltikum 2005-2007:

"Statens implicita ansvar. Staten har en implicit garanti att stödja banksystemet när det uppstår kriser. Det isländska exemplet visar att den garantin kan bli orimligt kostsam när banksektorn växer sig väldigt stor i förhållande till landets ekonomi. Idag har svenska staten inga verktyg för att begränsa storleken på banksektorn och den därmed sammanhängande implicita garantin."

"Genom att de svenska bankerna hade en dominerande roll i de baltiska betalningssystemen fick svenska staten ett implicit ansvar för dessa och därigenom för ländernas ekonomiska stabilitet. Utvecklingen visar att svenska staten kan få ett indirekt ansvar för andra länders ekonomier när bankernas utlandsetableringar medför att de får en dominerande roll på kreditmarknaden."

Det är alltså inte längre bara LaRoucherörelsen som varnar för att Sverige hotas av en allvarlig statsfinansiell kris med den nuvarande bankpolitiken. Nu varnar även en så tung statlig myndighet som Riksrevisionen.

Vad ska man då göra? Det håller inte att låta aktieägarnas kapital vara den banksäkerhet som staten kräver. Det räcker inte ens om kapitalkraven ökas genom Basel III eller extra stabilitetsfonder. Det är som att förlita sig på en snuttekudde i en flygkrasch. Svenska folket kan tvingas täcka nödlidande bankskulder på en eller flera gånger BNP.

Statens ansvar måste omedelbart begränsas, genom att den systemviktiga delen av bankerna avskiljs från resten av banksystemet genom en bankdelningslag av typen Glass-Steagall. Denna del av banksystemet bör som tidigare kallas affärsbanker, och det är bara dessa som skall omfattas av den statliga insättargarantin och "statens implicita ansvar".

Bankdelningslagen måste genomdrivas omedelbart för att lyfta bort statens implicita ansvar för bankernas spekulationsförluster, vilket hänger som ett damoklessvärd över svenska folket. När som helst kan tråden brista i en ny internationell finanskris och svärdet rasa ned, precis som det gjorde för det irländska folket.

Det finns ingen anledning att begrava bankkrishanteringen i en lång utredning, och låta damoklessvärdet hänga kvar över folket under de närmaste månaderna av eurokris, dollarkris, Brasilienkris och/eller hyperinflationskris. Det finns nämligen redan en färdigutredd lagstiftning för banker i kris. Den togs fram av utredningen efter bankkrisen 1990-94 Banklagskommittén. I detta helt färdigutredda och remissbehandlade lagförslag (SOU 2000:66) begränsas statens ansvar till enbart insättargarantin. En bank i kris tas över av en offentlig förvaltare, som delar banken tillfälligt. Bankens alla gamla värdepapper sätts under konkursförvaltning. Samtidigt återöppnas, i en separat verksamhet med hjälp av insättargarantin, de bankdelar som sköter bankkundernas insättarkonton och betalningstransaktioner. På så sätt kan den systemviktiga delen av banken fortsätta att fungera, samtidigt som staten ej tar över ägandeskapet eller på något annat sätt garanterar bankens alla skulder och förlustaffärer mot bankens kreditgivare.

Det enda som behöver tillfogas, är att bankerna i kris skall utredas och rekonstrueras efter Glass-Steagall-principen, så att inte affärsbanksdelen åter sammanblandas med spekulationskasinot i finansbolagsdelen. När statens offentliga förvaltare är klar med konkursutredningen kan banken rekonstrueras eller läggas ned med dess separerade delar var för sig.

8) Bankdelningslag diskuterad i Riksdagen

Talespersonerna i ekonomiska frågor för Vänsterpartiet, Ulla Andersson, och för Kristdemokraterna, Anders Sellström, tog upp Glass-Steagall-politiken i samband med Finansutskottets öppna utfrågning den 1 mars. De tog upp möjligheten att minska riskerna i det svenska banksystemet genom antingen en bankdelningslag eller genom att på annat sätt skilja ut spekulationen. Det innebär att svenska folket har givits en chans att undvika att bli krossade under ett berg av skulder de inte själva är skyldiga till att ha skapat, utan bara övervältrats ett betalningsansvar för från bankerna.

De som utfrågades i Finansutskottet inför många riksdagsledamöter och ett stort pressuppbåd var, från regeringen, finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman, samt Riksbankens chef Stefan Ingves och Finansinspektionens generaldirektör Martin Andersson. Debatten fördes nu upp på högsta politiska nivå i Sverige, trots att alla närvarande journalister hittills valt att tysta ned Glass-Steagall.

Riksdagsledamot Ulla Andersson ställde följande fråga:

- Finansinspektionen tog upp hur man skulle kunna ha särskilda krav på mer risktagande och kanske systemviktiga banker och det är väldigt bra, men jag ser också problem med det hela. Vi har en finanskris som bl.a. beror på att man inte såg de stora risker som finanssektorn tog och därför kan jag också se att det kan vara lite problem med de här ökade kapitaltäckningskraven utifrån det perspektivet. Så min fråga är till Riksbanken: Skulle det inte vara bättre för stabiliteten att totalförbjuda bankerna från att handla i egna pengar, eller att ha någon form av bankdelningslag, så att skattebetalarna slapp garantera det stora risktagande som sker i den finansiella sektorn?

Nästa fråga avslutade riksdagsledamot Anders Sällström på följande sätt:

- Kan man någonstans hitta en linje här, där man angriper problemet på rätt sätt? Martin Andersson var ju inne på detta. Det som är kreditförluster oftast för bankerna, det är ju den här spekulationsmarknaden, där man är ute och spekulerar ganska kraftigt och där man har en tendens att ha följa John: där den ene spekulerar, följer den andra. Så min fundering är lite grand till finansministern och finansmarknadsministern, men även till Martin Andersson: Vilken verktygslåda skulle man kunna vidta för att kunna skilja det här åt, dvs. att klämma åt så att den här spekulationsdelen helt får stå på egen risk, på egna ben och inte hamna i skattebetalarnas händer så småningom, där medborgarna får vara med och betala? Kan man hitta åtgärder som är mer pricksäkra än att kanske enbart fokusera på skuldsättning bland hushållen?

De båda höga tjänstemännen öppnade för en diskussion om detta, även om de undvek att direkt kommentera. Anders Borg valde att tala om annat och styrde Peter Norman till att också göra det.

Martin Andersson välkomnade en diskussion om bankrisk-erna p.g.a. spekulationen:

- När man ser på det här och det är väl lite grand vad vi försökt göra idag och det är att bredda diskussionen. För det är väldigt mycket fokusering på hushållen och det finns, som vi ser det på Finansinspektionen, [problem som] framför allt handlar om enskilda konsumenter som kan komma i kläm. Framför allt handlar det om konsumentskydd.

- Men det är inte på hushållsutlåningen som bankerna kommer att få problem. Det är när bankerna får problem och inte kan sköta kreditförsörjningen som svensk industri får problem och vi får handelsekonomiska stora problem. Det är därför det är viktigt att bredda den här diskussionen. ...

Frågorna och svaren kan ses på Riksdagens webb-TV "fortsättning 8" från utskottsförhöret med början efter 3:08 min

9) Dansk majoritet för Angelideskommission

Fyra dagar efter att danska Schillerinstitutet kommit ut med en ny tidning med kravet på en dansk Angelideskommission som huvudrubrik, som levererats till alla folketingsledamöter tillsammans med ett följebrev från danska Schillerinstitutets ordförande Tom Gillesberg, tillkännagavs att det nu finns en majoritet i Folketinget vid sidan av regeringspartierna, för att tillsätta en oberoende kommission för att utreda finanskrisen. Källan till nyheten var den danska fackliga landsorganisationen LO:s veckobrev A4, som också hänvisade till den amerikanska finanskrisutredningen:

"I USA och åtskilliga EU-länder har ekonomer de senaste åren vänt ut och in på finanskrisen för att finna svar på hur en ny kris kan undgås. Här hemma har regeringen hittills avvisat att utreda finanskrisens danska orsaker. Nu vill emellertid en politisk majoritet att också Danmark skall få en oberoende undersökning av finanskrisen."

LO:s veckobrev A4 skrev vidare att "en ny rapport från EU-kommissionen visar, att de europeiska bankerna fick statsgarantier för astronomiska 34.000 miljarder [danska] kronor. Danmark var med knappt 4.500 miljarder kronor - eller två en halv gånger den danska bruttonationalprodukten - i tätklungan i fältet av garantiutfärdare, mätt per invånare. Genom regeringens två första bankpaket har varje dansk medborgare garanterat mer än 800.000 kronor - ett belopp som endast överträffas av Irland. Bland annat storleken på de danska bankgarantierna har nu fått en majoritet utanför regeringspartierna att stöda att en oberoende kommission skall vända ut och in på krisen i Danmark och orsakerna till den. En rad länder har redan blivit färdiga med utredningar om finanskrisen. Undersökningarna har väckt mest uppmärksamhet i de hårdast drabbade länderna som Irland och Island, men också Frankrike, Norge, England och Holland har vänt ut och in på orsakerna till finanskrisen. I januari kom äntligen USA:s kommission om finanskri
sen." (A4 nr7/2011: ugebreveta4.dk/archive)

Detta händer i kölvattnet på Amagerbankens krasch, Danmarks nionde största bank, som ledde till att regeringen förlorade minst 6,8 miljarder Dkr, av de 15,5 miljarder som danska staten satt in i banken bara tre månader innan. Den 28 januari, tio dagar före Amagerbankens krasch, och en dag efter publiceringen av Angelidesutredningen, vittnade Schillerinstitutet inför Folketingets EU-utskott. Det första som då togs upp var Angelidesutredningen och detta sändes också ut i Folketingets egen webbTV.

De danska Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti har lagt fram ett förslag till en oberoende undersökning av finanskrisen. Det nya är att det högerpopulistiska Dansk Folkeparti nu också stöder det. Därmed finns en majoritet eftersom Danmark har en minoritetsregering, precis som Sverige. Om förslaget sa den socialdemokratiske talesmannen i finansfrågor Morten Bödskov (S):

- Nu har vi i Danmark på 80- och 90-talen och senast under finanskrisen varit vittnen till stora finansiella kriser. Varje gång har vi sett en kraftig exponering på fastighetsmarknaden, oerhörda kreativa finansiella produkter, riskvilliga bankledningar och en finansinspektion som har halkat efter. Det vill vi helt enkelt inte se igen en fjärde gång. Därför är en kommission nödvändig.

Dansk Folkepartis talesman Peter Skaarup sa att "det skulle vara bra att få en undersökning, som sakligt går igenom vilka dumheter och fel som begåtts under krisen. I det sammanhanget kan man inte undgå att komma in på bankernas roll."

Talesmän för minoritetsregeringens båda partier Konservativa och Venstre, liksom Bankföreningen, har uttalat sig emot en undersökningskommission.

Schillerinstitutet i Danmark ökar trycket för att få till stånd en dansk Angelideskommission och för att införa en bankdelningslag av typen Glass-Steagall genom att dela ut 60.000 exemplar av sin nya tidning och organisera alla aktörer i denna debatt. Tidningen innehåller den danska översättningen av Lyndon LaRouches webcast den 22 januari, en artikel om Angelideskommissionen och hela Schillerinstitutets vittnesmål inför Folketingets EU-utskott. Tidningen kan läsas på hemsidan schillerinstitut.dk

----