Monitor och Fysisk ekonomi, maj 2012: Eurokrisen och Ryssland synar farligt bluffspel

Ladda ned Monitor (pdf)

Ladda ned Fysisk ekonomi (pdf)

Innehåll:
1. Ledare: Eurokrisen och Ryssland synar farligt bluffspel
2. Inför de anglo-amerikanska kärnvapenhoten - Ryssland kapitulerar inte!
3. Krav på Glass-Steagall efter JP Morgans klavertramp i bankkasinot
4. De tyska Socialdemokraterna vill dela bankerna, men ...
5. Narkotika i världens banksystem
6. Royal Society vill stoppa svält med folkmord
7. Svenska Dagbladets "solidaritet" sätter aktiekurser före människoliv
8. Cheminade lanserar 78 kandidater till franska nationalförsamlingen
Fysisk ekonomi maj, 2012:

9. NAWAPA XXI - Århundradets amerikanska projekt!
10. Hur USA har råd att bygga NAWAPA


1. Ledare: Eurokrisen och Ryssland synar farligt bluffspel

Den gångna veckan har öppnat möjligheterna för västvärlden att hitta tillbaka till sin humanistiska sida, sedan den grymma imperiepolitiken klätts av på front efter front. Grekernas väljaruppror håller på att spräcka hela eurosystemets tvångströja och diktaturlösningar. Det största oppositionspartiet Syrizas unge ledare Alexis Tsipras har vänt på Bryssels och finansmarknadernas utpressning, till även tidningen Dagens Industris förtvivlan. Tsipras säger att, eftersom den nuvarande politiken att låta Grekland kollapsa drar med sig hela EU i undergången, måste EU avbryta åtstramningspolitiken och satsa på tillväxt för alla medlemsländerna. Sådana ord kan dessutom ge anklang hos den nye franske presidenten François Hollande, som också kräver tillväxt och bankdelning.

Den amerikanska banken JP Morgan har avslöjats med jätteförluster, som redan har ökat från 2 till 7 miljarder dollar, men de kommer att öka ännu mer eftersom banken kommer att få svårt att i detta läge avveckla hela denna värdepappersaffär i London på 100 miljarder dollar. Sedan återstår att se hur stora förluster JP Morgan har i sina övriga derivataffärer på minst 70.000 miljarder dollar. Miljardförlusten utlöste en nödvändig diskussion om återgång till bankdelningslagen Glass-Steagall i alla stora amerikanska medier. Även kreditvärderingsinstituten erkänner att EU:s banker är ruttna och nedvärderar dem på löpande band. Ruttenheten gäller även moralen eftersom det internationella banksystemet tagit hjälp av narkotikapengarna för att överleva finanskrisen.

I Syrien har en al-Qaida-anknuten grupp tagit på sig ansvaret för den senaste tidens sprängdåd i Damaskus. Den syriska regeringen har påträffat massor av utländska medborgare bland de väpnade grupper som tillfångatagits eller dödats. I USA kräver senatorn Jim Webb en undersökning av vilka krafter som oppositionen i Syrien består av. Västvärlden avslöjas med byxorna nere. Tillsammans med världens värsta terrorister bedriver man en blodig attack på ett självständigt land.

Västvärlden har också avslöjats vara i färd med en kärnvapenutpressning, som kan hota hela mänskligheten med undergång. Nato och USA under brittisk ledning har drivit på konflikterna om Iran och Syrien och samlat en enorm kärnvapenarsenal i området runt Iran, som vida överstiger vad ett regionalt krig i Sydvästasien skulle kunna kräva. Det är en utpressning mot Ryssland och Kina å det desperata brittiskledda finanssystemets vägnar, som i ett gränslöst barbari kräver att hela världen, inklusive världens fattigaste, skall betala till västvärldens svindlande bankräddningspaket. Ryssarna har svarat direkt mot USA att man inte tänker acceptera Natos och USA:s nya antirobotsystem i Polen, Rumänien och Turkiet. Väst avslöjas på så sätt utöva en kärnvapenutpressning mot Ryssland som gör att ett totalt kärnvapenkrig hotar.

På konferens efter konferens visar den barbariska imperieandan öppet sina intentioner inför sommarens miljökonferens Rio+20. Talet om behovet av en minskning av jordens befolkning med miljarder människor sker officiellt i "miljöns" namn, men det förklarar hur någon kan vara beredd att riskera ett kärnvapenkrig.

I samband med Nato-mötet i Chicago öppningstalade statsminister Fredrik Reinfeldt på en konferens för ISAF-styrkorna i Afghanistan. Fanns det någon som inte förväntade sig att han där skulle ge sitt kamikazeartade stöd till denna imperiepolitik som leder till katastrofal åtstramning, plundring, terrorism, narkotika, folkutrotning och totalt kärnvapenkrig? Skall detta vara slutet på Sveriges långa historia? Är det inte dags att kräva att vi ställer oss på mänsklighetens sida och stoppar atomkrigshotet genom att lösa eurokrisen på ett fredligt och demokratiskt sätt?

2. Inför de anglo-amerikanska kärnvapenhoten - Ryssland kapitulerar inte!

Den 3-4 maj stod den ryska regeringen värd för en internationell konferens i Moskva om Natos och USA:s planerade nya antirobotsystem i Östeuropa. Detta antirobotsystem är ett försvarssystem mot kärnvapenbärande raketer som kommer att rubba hela den globala strategiska kärnvapenbalansen. Nato hävdar att avsikten är att kunna stoppa ett ännu ej existerande hot från kärnvapenrobotar från Iran. Ryssland hävdar att antirobotsystemet kommer att utgöra ett hot mot Rysslands kapacitet att svara med kärnvapen på en eventuell amerikansk kärnvapenattack. Ryssarna visade på konferensen att det planerade antirobotsystemet skulle kunna skjuta ner ryska interkontinentala robotar, vilket innebär att Rysslands försvar undermineras och att dess kärnvapenavskräckande effekt därmed också undermineras.
- Det finns inget annat mål för denna robotsköld än Ryssland, sa sekreteraren för det ryska Nationella säkerhetsrådet Nikolaj Patrusjev

Rysslands försvarsstabschef, general Nikolaj Makarov, varnade under öppningsceremonin för konsekvenserna om Nato fortsätter att strunta i Rysslands kritik. Makarov hänvisade till "detta antirobotsystems destabiliserande natur" och sa:
- Om situationen förvärras kommer beslut att fattas om att i förebyggande syfte använda tillgängliga vapen för att oskadliggöra detta antirobotsystem.

Som förberedelse för detta kan Ryssland behöva flytta fram sina stridskrafter närmare de planerade antirobotanläggningarna i Polen, Rumänien och Turkiet. Makarov sa:
- Utplacering i södra och nordvästra Ryssland av nya vapen mot antirobotsystemets komponenter, inklusive utplacering av Iskanderrobotar i Kaliningradområdet, är ett möjligt sätt att oskadliggöra det europeiska antirobotsystemets infrastruktur.

Iskanderrobotarna har Nato-beteckningen SS-26 och är efterföljare till Scudrobotarna. De är placerade på fordon och är laddade med konventionella sprängämnen.

Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov sa att samtalen med USA hade "kört fast" och lett till ett "dilemma". Serdjukov sa:
- Antingen lyckas vi med konststycket att samarbeta och agera gemensamt mot nya utmaningar från robotar och andra hot, eller så blir vi tvungna att svara med nödvändiga militära åtgärder.

Ryssland ställer sig öppet till samarbete med USA om att lösa problemen och föreslår gemensamma system mot eventuella hot från kärnvapenrobotar, men också för att försvara Jorden mot asteroidnedslag och andra kosmiska faror.

Den kraftigaste reaktionen mot Nato-politiken kom den 7 maj när president Vladimir Putin, i ett samtal med USA:s president Barack Obama, tackade nej till att närvara vid G8-mötet på Camp David den 18-19 maj, samma helg som Natotoppmötet ägde rum i Chicago.

I Putins ställe reste premiärminister Dmitrij Medvedev till G8-mötet. Dagen före avresan till USA gjorde han ännu ett skarpt uttalande om att västländernas politik för regimbyten i Mellanöstern hotar att leda till kärnvapenkrig. På en konferens om internationell rätt, International Legal Forum, i S:t Petersburg förklarade Medvedev:
- Idén om staters suveränitet är viktig. Den får inte undergrävas även om det kan innebära en omedelbar politisk fördel, som att bli vald till en viss befattning. Försök i den riktningen hotar världsordningen.

- Den senaste tiden uppvisar många exempel på att staters suveränitet har undergrävts. Militära operationer mot andra stater utan godkännande från FN, politiska styren som förklarats vara illegitima inte av det berörda landets folk utan av andra stater samt införandet av kollektiva sanktioner återigen utan godkännande av internationella organisationer, är några sådana exempel. Detta gör inte världsläget bättre, eftersom förhastade militära ingripanden i en annan stats inre angelägenheter vanligtvis hjälper radikala krafter till makten.

- Sådana ingripanden, som undergräver en stats suveränitet, kan lätt leda till fullskaliga regionala krig även med - och jag menar inte att skrämma någon - användning av kärnvapen. Detta är något som alla bör ha i åtanke när vi talar om staters suveränitet.

3. Krav på Glass-Steagall efter JP Morgans klavertramp i bankkasinot

Medan JP Morgans vd försöker tona ned förlusten på två miljarder dollar i bankens Londonkontor, som blev offentlig den 10 maj, så menar den förre amerikanske arbetsmarknadsministern Robert Reich att förlusten kan växa sig mycket större. JP Morgans dåliga affärer är så stora att man inte kan avveckla dem utan att marknaden påverkas och förlusterna blir ännu större, skrev Reich på sin blogg samma dag. Han konstaterade:

"Det som just hänt på JP Morgan avslöjar hur skört och ogenomskinligt banksystemet fortfarande är, varför Glass-Steagall måste återinföras och varför rekommendationen från Federal Reserve i Dallas, att Wall Streets jättar måste styckas upp, borde följas."

Londontidningen The Guardian var också inne på att förlusterna kan bli mycket större: "Mer än en högtflygande affär lär ligga bakom förlusterna - som banken medgett kan eskalera. JP Morgan är mycket selektiv med vilken information som lämnas ut eftersom dess konkurrenter skulle kunna ändra priserna för banken när man avvecklar affären."

Somliga anser att JP Morgans förluster kan uppgå till så mycket som 20 miljarder dollar. De dåliga affärerna var på över 100 miljarder dollar. Man bör erinra sig hur LTCM-fondens kollaps, med en precis liknande derivatproblematik i botten, puttrade på i tre hela månader, innan den i slutet av 1998 mognade till att nästan åstadkomma en global finanskollaps.

Kraven på Glass-Steagalls återinförande efter JP Morgans debakel har varit många:

New York Times finansreporter Gretchen Morgensen skrev i sin söndagskrönika: "Så mycket står klart: Om Glass-Steagall fortfarande funnits, så skulle problemaffärerna hos JP Morgan inte hänt."

Den ärkemonetaristiska österrikiska skolans hemsida zerohedge.com kommenterade ett inslag i TV-programmet "Meet the Press": "Det viktigaste som inte nämndes var Glass-Steagall, den lag vars avskaffande ledde till sammanblandningen av insättarkonton med hedgefondsverksamhet genom införandet av Gramm-Leach-Bliley-lagen. Om Amerika skall ha skuggan av en chans att återgå till normalitet, måste Glass-Steagall återinföras."

Peter Morici på Fox News krävde Glass-Steagall med "undantag":
- Den enklaste lösningen är att återigen separera affärsbanker från finansbolag, vilket var fallet under Glass-Steagall, med några få undantag.

- Affärsbanker borde fortsätta vara reglerade och ha en statlig insättargaranti, och finansbolag borde vara fria att ta risker med sina aktieägares kapital. Om de senare skulle gå i konkurs pga sina investerares dumma affärer borde de förlora sitt kapital, men skattebetalarna ska inte fastna på kroken.

Henry Blodget på Business Insider kräver Glass-Steagall och en konkurssanering på ett sätt som mycket liknar LaRouches:
- Återigen, separera "banker" från Wall Streets spelverksamhet. Glass-Steagall fungerade mycket bra i 70 år - låt oss återinföra den.

- Detta skulle möjliggöra företagets fortsatta verksamhet och se till att förlusterna hamnade där de hör hemma - hos idioterna som köpt aktier i banken eller lånat den pengar. Samtidigt skulle hotet mot systemet elimineras. Det är svaret.

- Och nu när JP Morgan har bevisat att inte ens "de bästa" banker har den blekaste aning om vad de håller på med (eller inte bryr sig), är det på tiden att kongressen äntligen får ändan ur vagnen. Att inget hänt efter finanskrisen är skandalöst. Men om ingenting händer nu, borde hela regeringen avgå av skam.

Terry Ponick i Washington Times skriver: "I denna situation är den lätta, enkla lösningen att skrota Dodd-Frank och den ännu oskrivna Volcker-regeln och återaktivera den gamla goda Glass-Steagall. Storbankerna har inte längre sina kunders intressen närmast hjärtat. Washington har inte längre sina väljare närmast hjärtat. Vi är inte längre den amerikanska regeringens uppdragsgivare. Vi är dess vasaller och tjänare. Vi styrs av bankskurkarna som kontrollerar det mesta av regeringen."

Gary Anderson på Strategic Default Books lägger London till listan: "Glass-Steagall borde åtföljas av regler som förbjuder våra banker att göra affärer inom 'the square mile' [läs: Londons City]. Finanssystemet har förlorat mycket pengar där. Vadslagningen är obegränsad eftersom man kan belåna sina tillgångar där om och om igen. Det är inte tillåtet på Wall Street. City är oreglerad och Storbritanniens parlament har ingen makt över detta finanscenter, som är det närmaste den nya världsordningen man kan komma. Till och med den engelska drottningen bugar för Citys borgmästare, när hon kommer innanför det som var murarna för Londons gamla stad."

Allan Sloan på Washington Post skriver: "Jag är helt för att tygla bankerna som omfattas av den statliga insättargarantin. Jag var emot avskaffandet av Glass-Steagall ... Men kongressen i sin vishet avskaffade Glass-Steagall."

4. De tyska Socialdemokraterna vill dela bankerna, men ...

I samband med den franske presidenten och socialistledaren François Hollandes besök i Berlin publicerade det tyska socialdemokratiska partiet SPD en rapport, som utarbetats tillsammans med det franska Socialistpartiet, som dömer ut den så kallade fiskalunionen och bland annat kräver följande:
• en bankdelningslag
• ökad skyldighet för bankerna att stå för sina egna spekulationsförluster
• en tillsynsmyndighet som ska se till att det investeras i realekonomin
• en "tillväxtpakt" i stället för fiskalpakten (alias sparpakten/självmordspakten).

Man vill även ha en så kallad tobinskatt och investeringar i tillväxtfrämjande program.

Samtidigt kräver SPD dock att en europeisk fond ska kunna ingripa mot ett land vars skuldsättning överskrider 60 procent av BNP. Fonden skulle få mer långtgående befogenheter än till och med ESM, och elda på det hyperinflationistiska förlopp som eurozonen med omnejd redan befinner sig mitt uppe i.

Summan av dessa föreslagna åtgärder skulle till syvende och sist inte bli särskilt annorlunda än vad som redan varit uppe på bordet under Merkozy-tyranniet. De svenska Socialdemokraterna befinner sig dock ännu längre bort från den verkliga lösningen än deras kontinentaleuropeiska kamrater gör. Det borde de rätta till.

5. Narkotika i världens banksystem

Dr Antonio Maria Costa, som mellan 2002 och 2010 var chef för FN:s avdelning mot narkotikahandel och kriminalitet (UNODC), ger en inblick i hur narkotikapengar har förgiftat finansvärlden, i en exklusiv intervju i den amerikanska LaRoucherörelsens vecko-tidskrift EIR, publicerad den 27 april. Knarkhandelns penningtvätt har kunnat växa enormt p.g.a. att de bankregleringar som flera länders regeringer, ibland med hjälp av Costa, hade infört, har slagits sönder i det globaliserade banksystemet.

I januari 2009, bara några månader efter sammanbrottet i det transatlantiska banksystemet, väckte en intervju med Costa i den österrikiska tidskriften Profil stor internationell uppmärksamhet. Costa förklarade där att massiva kontantflöden från narkotikahandeln hade förts in i bankerna för att rädda dem efter det att bankernas interbankmarknad stängts.

I intervjun i EIR berättar Costa om narkotikahandelns penningtvätt och hur man kan isolera den. Han betonar nationalstatens roll i detta arbete, och kritiserar legaliseringslobbyn. Han menar att legaliseringskraven är ett nytt opiumkrig. Costa ser gärna att systemet med delade banker à la Glass-Steagall återinförs för att handskas med problemet, även om han menar att det inte är en tillräcklig åtgärd.

Costa kom även i denna intervju med ett nytt dramatiskt uttalande om hur banker har gjort sig beroende av narkotikapengarna. EIR frågade vem som tog initiativet till att dra in narkotikapengarna i banksystemet: "Var det brottsorganisationerna som utnyttjade finanskrisen, eller var det bankerna som i finanskrisen sökte upp brottsorganisationerna för att komma åt deras pengar? Hur gick det till?" Costa svarade:
- Finanssektorn är helt genomsyrad av kriminella pengar och därför är det troligen mer korrekt att säga att det inte var maffian som försökte ta sig in i finanssystemet, utan att det var bankerna som aktivt letade efter kapital, inklusive de kriminellas pengar. Och inte bara som insättningar, utan också i form av aktiedelägarskap och i en del fall fick de också styrelserepresentation i banker.

Costa deltog den 13 mars i en debatt om droglegalisering som sändes på Youtube från en studio i London. Debatten var organiserad av legaliseringslobbyn. Tre av deltagarna var mot legalisering: Costa, den pensionerade amerikanske generalen Barry McCaffrey och New Yorks förre chefsåklagare Elliot Spitzer. Costa sopade rent i debatten när han jämförde dagens knarkkrig med det brittiska Ostindiska kompaniets opiumkrig mot Kina för 150 år sedan:
- De som är för att legalisera knarket idag säger att de vill stoppa kriget mot knarket. Jag säger att vi måste stoppa alla knarkkrig. Låt mig förklara. Vi som debatterar här representerar 10 procent av mänskligheten och vi föreslår en knarkpolitik för världen men vi glömmer de knarkbrott vi själva begått. 2012 firar vi ett otäckt jubileum, ett som får det att vända sig i magen på mig.

- Det är 150 år sedan de opiumkrig avslutades, genom vilka våra västliga länder tvingade Kina att konsumera knark. Då, som nu, var det giriga investerare. Då, och ni kanske kommer ihåg det, var det det Ostindiska kompaniet som ville tjäna pengar på att förgifta kineserna med opium. Kina var emot detta. Våra länder svarade med att sätta igång ett krig. Våra länder vann kriget och tvingade kineserna att knarka i hundra år. Tiotals miljoner kineser dog av knark, krig och svält.

6. Royal Society vill stoppa svält med folkmord

Det brittiska imperiets desperation är nu så stor att man öppet avslöjar sina planer på ett globalt folkmord hundra gånger värre än Hitlers. Den brittiska "vetenskaps"-akademin Royal Society kräver under förevändning av låtsad oro för världens 1,3 miljarder hungrande människor minskad folkmängd och minskad konsumtion.

En av författarna till Royal Societys 106-sidiga rapport "Befolkning och planeten", Paul Ehrlich, berättade för den brittiska tidningen The Guardian vad det är för siffra han talar om, nämligen 1,5 miljarder människor. Men det är inte de som skall bort, utan de som skall bli kvar! Det betyder att han vill ha bort 5,5 miljarder människor, dvs mer än hundra gånger de männi-skor Hitler lät döda under hela andra världskriget. Paul Ehrlich har varit en ledande folkmordsförespråkare ända sedan han 1968 författade boken "Befolkningsbomben". The Guardian överträffade Ehrlich med sin formulering att världen "snabbt" måste gå mot en "befolkningsminskning".

Royal Society, Kungliga brittiska vetenskapsakademin, grundades 1660 och gjorde kvacksalvaren Isaac Newton till förebild för vetenskapen. I rapporten "Befolkning och planeten" tar Royal Society upp det faktum att 1,3 miljarder människor hungrar som förevändning för att ytterligare minska konsumtionen, dvs öka hungern. Budskapet är att "människans (teknikens) påverkan på jorden" måste minskas och i stället skall "de begränsade resurserna" omfördelas och koldioxidutsläppen kapas. Rapporten ingår i en offensiv tillsammans med Romklubben och Världsnaturfonden WWF, för att styra upp den stora FN-konferensen Rio+20 till att bli en folkmordskonferens.

Arbetsgruppen bakom Royal Societys rapport har letts av Sir John Sulston, som kräver att tillväxten stoppas med hänvisning till att den globala ekonomin inte är "hållbar" för miljön. Han har fått uppmuntran även från Sverige genom nobelpriset i medicin 2002 för sina studier av generna hos ... maskar.

7. Svenska Dagbladets "solidaritet" sätter aktiekurser före människoliv

Ledarskribenten Claes Arvidsson i Svenska Dagbladet går den 15 maj till attack mot Alexandra Pascalido för att hon i en artikel i tidskriften Arena uppmanat till solidaritet med Grekland. Arvidsson argumenterar för att det är EU:s politik som är "solidarisk", med hjälp av följande uppseendeväckande definition:

"Det handlar både om solidaritet och egenintresse. Det spelar roll om det finansiella systemet bryter ihop. Stigande börskurser till följd av ökad tilltro till att euron inte kraschar är ett allmän-intresse."

Arvidsson anser uppenbarligen att det är ett allmänintresse att greker dör för att aktiekurserna skall stiga.

Arvidssons solidaritet är med bankerna, som får EU-hjälpen på 130 miljarder euro till 95 procent. Men denna "solidaritet" gäller inte bara grekiska, italienska, tyska och franska bankers värdepapper utan även de stora vapenavtal som Frankrike och Tyskland mitt i krisen påtvingade grekerna. Riktig solidaritet är att sätta människoliv före värdepapper och vapenavtal.

Det finns alternativ till EU-politiken att döda greker och det är en bankdelning enligt Glass-Steagall. Då kan de grekiska bank-erna rekonstrueras och den lilla del av bankerna som behövs för människors kontohantering, realekonomi, handel och betalningssystem hållas igång. Staten behöver inte rekapitalisera bankernas förluster p.g.a. nedskrivningen av statsskulden eller felspekulationer. De utländska bankernas krav kan skrivas ned till en nivå som tillåter att landets människor överlever. Med en egen valuta kan sedan Grekland använda sin egen centralbank för att skapa de krediter som behövs för att sätta folk i produktiva jobb med att bygga infrastruktur och annat som kan göra att landet kan fungera som Europas port mot hela det dynamiska Asien och delta i en Marshallplan för hela Medelhavsområdet. Det är inte sant att EU:s åtstramningspolitik och avskaffande av den grekiska demokratin är "enda vägen"!

8. Cheminade lanserar 78 kandidater till franska nationalförsamlingen

Efter den första valomgången i det franska presidentvalet förklarade presidentkandidaten Jacques Cheminade att han skulle rösta mot Sarkozy, som "genom att ha böjt sig för finansvärldens krafter är ansvarig för det svåra läge Frankrike befinner sig i idag". Hollande hade däremot sagt att hans "främsta fiende är finansvärlden och att han kommer att försvara den franska sociala modellen". Men Cheminade såg inte hur Hollande skall kunna göra det samtidigt som han lovar att uppnå balans i budgeten till år 2017 och göra budgetbalanskravet till lag redan i juli i år.

Cheminade uppmanade sina väljare att rösta på Hollande i den andra och avgörande valomgången, och förklarade att han var beredd att ge Hollande en prövotid. Om Hollande håller sitt löfte och "drar igång en lagstiftningsprocess för att tudela bankerna, återinföra den politik som Franklin Roosevelt drev i USA och Frankrike efter befrielsen, bestämmer sig för en nationalbankspolitik som återför den ekonomiska makten till folket, klart deklarerar att Europa är på fel väg och har förlorat sin mening, då har han mitt stöd, som troligen är mer värt än stödet från alla principlösa socialister av Dominique Strauss-Kahns typ. Om han agerar på annat sätt, kommer jag att bli hans fiende, eftersom han då kommer att bli en medlöpare till den finansvärld han fördömde."

Cheminade har nu dragit i gång sin kampanj inför valet till den franska nationalförsamlingen, där hans parti Solidaritet & Framsteg efter genombrottet i presidentvalskampanjen ställer upp med 78 kandidater över hela Frankrike. Så här sa Cheminade i sitt eftervalsuttalande den 23 april:

- Resultatet av presidentvalet överensstämmer tyvärr med vad man kan förvänta sig. Den andra omgången kommer att äga rum mellan François Hollande och Nicolas Sarkozy, utan större spänning. Hollande kommer att vinna. Hollande är för närvarande inte beredd att stå emot den offensiv som Londons City och Wall Street kommer att dra igång mot Frankrike, eftersom hans benägenhet att söka samverkan innebär att han underskattar finansoligarkins reaktion.

- I detta läge kommer François Hollande efter den 7 maj att antingen visa tecken på motstånd mot den finansiella världen och då möta en offensiv på villkor som han är dåligt förberedd för. Därav behovet av att stödja honom genom att ta ledningen för motståndet i Frankrike, Europa och hela världen och på så sätt förlänga matchen. Eller så kommer han att ge vika, precis som François Mitterrand gjorde, och genomdriva en mer eller mindre omfattande social svältkur. I det fallet är det nödvändigt att fördöma och kompromisslöst motsätta sig en sådan politik.

- De röster som jag har fått är från beslutsamma motståndskämpar som tog mitt projekt på allvar och höjde sig över den fula bild som spreds. Det är med hjälp från denna militanta väljarbas som vi i valet till den lagstiftande församlingen siktar på att ställa upp med 100 kandidater, som mitt i stormen kommer att visa att de, liksom jag, är i stånd att försvara våra idéer.

- Jag är fast besluten att stödja våra kandidater som kommer att visa ledarskap i den kommande stormen och visa den väg vi måste följa för att undkomma den.

Fysisk ekonomi maj, 2012:

9. NAWAPA XXI - Århundradets amerikanska projekt!

LaRouchePAC har utarbetat en plan för att återuppliva hela Nordamerikas ekonomi, skapa jobb samt återställa säkerheten för den amerikanska statens kreditförmåga. Planen är uppbyggd kring ett kontinentalt flodreglerings- och elkraftprojekt som går under namnet Nordamerikanska vatten- och kraftalliansen (North American Water And Power Alliance) och presenteras i en rapport på 100 sidor kallad "NAWAPA XXI". LaRouchePACs plan är en detaljerad uppdaterad version av den ursprungliga NAWAPA-planen från 1960-talet, då projektet drevs av bl.a. president John F. Kennedy.

NAWAPA XXI-projektet skulle anställa mer än 4 miljoner människor i produktivt arbete direkt i projektet samt ytterligare 2 miljoner i stödjande verksamheter. Projektet skall säkerställa den nordamerikanska kontinentens försörjning med vatten, mat och kraft. NAWAPA XXI kommer att tillföra mycket elkraft till USA och Kanada, men framför allt öka de nuvarande otillräckliga vattenflödena i de fyra större flodsystemen i sydvästra USA och norra Mexico så att de torkdrabbade ökendelstaterna där kan fortsätta utvecklas. För Kanada och Alaska innebär NAWAPA XXI möjligheter till samarbete med Ryssland om Arktis utveckling och genom järnvägar ända fram till den planerade tunneln under Berings sund.

Nästan hälften av NAWAPA XXI-rapporten ägnas åt förslaget att finansiera NAWAPA genom att återställa USA:s historiskt förankrade statsstyrda kreditsystem. Det första steget är att återinföra bankdelningslagen Glass-Steagall så att giltiga skulder kan avskiljas från spelskulder, och därefter kan nästa steg tas, som är att upprätta den tredje nationalbanken i USA:s historia. Precis som beslutet att bygga NAWAPA XXI återstartar USA:s ekonomi och ökar den fysiska försörjningen så att det amerikanska folket kan överleva, så kan det också snabbt återskapa det amerikanska kreditsystemets trovärdighet. Historiska exempel på hur en sådan nationalbankspolitik har stabiliserat det amerikanska kreditsystemet i mycket svåra lägen belyses detaljerat. Det handlar om: 1) den förste finansministern Alexander Hamiltons upprättande av USA:s första nationalbank, 2 ) den andra nationalbanken och president John Quincy Adams system för inhemska ekonomiska utvecklingsprojekt, 3) Abraham Lincolns återstabilisering av det amerikanska penningsystemet genom lansering av den enhetliga grönfärgade dollarn, the Greenback och 4) det senaste exemplet på ett förnuftigt system med statliga krediter, Franklin D. Roosevelts finansiering av New Deal med Reconstruction Finance Corporation (RFC) och Tennessee Valley Authority (TVA).

NAWAPA XXI är resultatet av två års utredning och planering av forskare från LaRouchePAC i samarbete med en grupp frivilligt medverkande ingenjörer och andra experter på områdena kärnteknik, jordbruk, transportsystem, ingenjörskonst, projektering samt geoteknik. Enligt LaRouchePACs forskargrupp kommer denna första utgåva av rapporten snart att följas av en andra, grundad på gensvaret från de nya experter som LaRouchePAC vänder sig till under den intensiva uppsökande verksamhet man precis har påbörjat.

Vid presentationen av rapporten den 7 april poängterade Dave Christie, som är LaRouchePAC:s kongresskandidat i delstaten Washingtons nionde valkrets, att det finns en klart märkbar, positiv förändring i inställningen bland fackföreningar, ingenjörer och andra jämfört med 2010 när man gick ut med sin första presentation av NAWAPA. Christie konstaterade:
- Under vår första kampanj för NAWAPA hade många fackföreningar och experter lurats. De hade lurats av stimulanspaketet. Nu har de sett hur hemsk Obama är, att hans stimulanspaket var en bluff och de är upprörda. Landet faller samman och intresset är större för stora idéer.

Huvudförfattaren Michael Kirsch uppmanade regeringen, samt ledande personer inom industri, teknologi och naturvetenskap, att ta på sig uppgiften att verkligen genomdriva NAWAPA och se till att detta projekt definierar debatten under innevarande valår med sin patriotiska, nationella målsättning.
- Rapporten är tillägnad John F. Kennedy. I hans anda är NAWAPA-projektets tema nationens enighet och suveränitet, det vill säga förmågan att fritt försörja och skapa utvecklingsmöjligheter för sina medborgare. Det gäller varje delstat. Det gäller unionen av delstater. Varje produktivitetsökning på ett ställe innebär en ökning på ett annat ställe. NAWAPA XXI ökar nationens styrka som en helhet, sa Kirsch.

10. Hur USA har råd att bygga NAWAPA

För monetaristiskt lagda personer kan det komma som en överraskning, men enbart det faktum att en betydande grupp amerikaner beslutar sig för att NAWAPA skall byggas, är en tillräcklig grund för att projektet går att finansiera. Projektet kommer att skapa så mycket nya produktionsförutsättningar att det i sig är mycket lönsamt. Det är också så stort att det får en genomgripande effekt på hela den amerikanska ekonomins alla delar.

Det gäller då bara att finna mekanismer för att översätta denna framtida nationella ökning av produktiviteten till en finansiering idag, men avgörande för att det skall lyckas är att många amerikaner med stöd av sin regering visar så stor beslutsamhet att bygga NAWAPA att det blir klart för alla att det kommer att bli gjort.

När projektets trovärdighet är säkerställd, kan finansieringen ordnas. Det innebär att ett folk som är utfattigt i ett slag, med ett beslut om att lyfta sig i håret för att realisera en stor slumrande potential, kan flytta sig bort från konkursens rand. Det som landets invånare i framtiden kommer att skapa genom sitt arbete representerar värdet i ekonomin.

Att förstå ekonomi

Om man bortser från alla pengar och betalningar, och ser på hur den fysiska ekonomin fungerar praktiskt, så går det mycket väl att förstå hur ett folk, som bestämmer sig för att försvara sig mot en fientlig attack eller drar igång ett stort projekt, får en helt annan trovärdighet och respekt. Det gäller även om detta folk till största delen saknar kunskaper eller maskiner. När ett folk går ut i krig, saknar merparten av alla nya soldater erfarenhet av militär teknik och krigföring. De skaffar sig detta om de har beslutat sig. Samma sak gäller dem som engagerar sig i ett stort nationellt projekt, som när Sverige bestämde sig för att bygga ut kärnkraften eller Norge bestämde sig för att borra efter olja och gas i havet.

Den fysiska ekonomins utveckling är grunden som alla värderingar i pengar måste bygga på. Det betyder att bara den som förstår den fysiska ekonomin kan förstå det rätta värdet av en ny uppfinning, en omorganisation, en ny maskin, ett nytt nationellt transportsystem etc. Den som för sina kalkyler tittar på bokför-ingen i pengar räknat blir alltid hopplöst felinformerad, eftersom bokföringen alltid visar på förra årets produktivitet.

Den nya produktivitet som entreprenören och samhällsbyggaren ser, finns aldrig i någon bokföring. Den nya produktiviteten kommer in där först under kommande år, men då saknas de möjligheter till ökad produktivitet som tillkommit under tiden. Bokföringen ligger alltid efter och alla beräkningar som bygger enbart på den blir således fel. De sparbösseekonomer, som tyvärr idag styr hela länder utifrån hur mycket pengar de har, kan aldrig förstå potentialen i slumrande mänskliga och ekonomiska resurser. De räknar sina pengar som bara blir färre ju mer de sparar.

Det amerikanska kreditsystemet

USA har möjlighet att finansiera NAWAPA eftersom man inte bara har de fysisk-ekonomiska förutsättningarna för att skapa enorma produktivitetsökningar, utan också de subjektiva, i form av sin historiska tradition att skapa krediter, enligt det "amerikanska ekonomiska systemets" metod. Redan de första kolonisterna i Massachusetts Bay skapade ett finanssystem som byggde på den slumrande produktionsförmågan. Kredit skapades med utgångspunkt enbart från att olika entreprenörer insåg vissa möjligheter. Detta finanssystem fungerade utmärkt ända tills kolonialmakten stoppade det efter Venedigpartiets maktövertagande i England 1688.

När USA befriade sig togs denna "kreditsystem"-tradition upp i form av bildandet 1790 av en första nationalbank kallad Bank of North America. Samma beslutsamhet som fått kolonisterna att vinna befrielsekriget, användes där till att lösa det katastrofala ekonomiska läget. Alla skulder som revolutionsarmén dragit på sig, innebar att ekonomin (i pengar räknat) var katastrofal. Både statens skulder och delstaternas skulder övertogs då av denna nationalbank. Men banken försattes inte i konkurs pga dessa skulder, eftersom statens auktoritet (beslutsamhet) garanterade hela denna skuld till dess fulla värde med en kvartalsvis ränta. Folket krävde då inte in sina fordringar hos banken utan använde skuldpapperen som pengar. Skulden blev med denna metod i stället en tillgång som nationell valuta. Med återvunnen trovärdighet för den nya nationens skulder kunde man därefter ta nästa steg och börja skapa kredit.

1791 tillfördes banken ett kapital. Samtidigt började banken ta emot privatpersoners insättningar och började också förvalta den federala statens tull- och skatteinkomster till dess de skulle utbetalas för olika statliga ändamål. Allt detta användes som grund för att ge ut kredit till inhemska ekonomiska utvecklingsprojekt. Statens skulder och penningsystem värdesäkrades således på hela nationens framtida produktionsförmåga och inte på hur mycket pengar man hade i sparbössorna.

I återkommande attacker från brittiskstyrda amerikanska finansintressen slogs detta kreditsystem sönder och makten över kreditens användning återfördes till bankerna. Som motdrag startades en andra amerikansk nationalbank 1816, Lincoln införde den enhetliga dollarn "Greenback" 1862, Roosevelt införde sin fond RTC och nu föreslår LaRouchePAC en tredje amerikansk nationalbank baserad på NAWAPA XXI. Varje gång det amerikanska ekonomiska systemets metod att använda nationalbankskrediter infördes, uppstod ett enormt ekonomiskt uppsving, som påverkade hela världens utveckling. På basis av Friedrich Lists skrifter infördes det amerikanska systemet med uppfinnardriven ekonomisk utveckling i hela Europa, därefter med den industriella revolution i slutet av 1800-talet och återigen med Roosevelts Bretton Woods-system och återuppbyggnaden efter andra världskriget. Samma effekt kan väntas på hela världsekonomin om USA i dagens läge återinför sitt kreditsystem och andra länder inspireras att ta efter. I sektion III av NAWAPA XXI-rapporten sid 56-81 finns en koncentrerad sammanfattning av dessa dramatiska och avgörande strider.

Användningen av nationalbankskrediten bygger på synsättet att det är människorna och den fysiska ekonomins behov och möjligheter som är utgångspunkten för ekonomin. Kreditsystemet kopplas till den subjektiva vilja som en stat kan mobilisera genom sina representativa politiska organ. Systemet är därför helt skilt till sin karaktär från det anglo-holländska monetaristiska systemet som överlåter penningsystemet, trots att det garanteras av staten, till privata banker, som låter tillgången på pengar styra samhällsekonomin.

NAWAPA XXI-rapporten inklusive dess detaljerade förslag till kreditsystem presenteras med flera filmer på engelska på LaRouchePAC.com/infrastructure. Rapporten kan också laddas ned där gratis. Ett tryckt exemplar kan beställas mot ett rekommenderat bidrag på $100. Ring 001 800-929-7566 till USA eller ring till 08-98 30 10 till Schillerinstitutet! Eller skriv till nawapaxxi@larouchepac.com