Monitor och Fysisk ekonomi, juni 2015

Innehåll:

1. Ledare: "Heroes of our Time"
2. Obama ljög om ambassadörsmord, Syrienkriget och IS
3. Tysk kritik mot isolering av Ryssland
4. Presidentkandidat Martin O´Malley är Wall Streets fiende nummer 1
5. Storbankerna och narkoterrorismen
6. Grekland fortsätter undgå EU:s bankdiktatur
7. 6 juni: EAP firar Sverige!

Fysisk ekonomi, juni 2015. Innehåll:
8. Kinas utvecklingskorridorer i gamla och nya världen
9. Byggstart för Nordens hamn vid Indiska oceanen
10. Mer än hälften av världens kärnkraft under konstruktion i BRIKS
11. EAEU och BRIKS gemensam agenda
12. BRIKS i Medelhavet

LADDA NED MONITOR (PDF) - LADDA NED FYSISK EKONOMI (PDF)

Monitor, maj 2015

1.Ledare: "Heroes of our Time"

Mänsklighetens hittills djupaste insikt i ämnet psykologi är det fenomen som behandlas av den klassisk-grekiska tragedin, en tradition vi i modern tid främst förknippar med William Shakespeare och Friedrich Schiller.

Föremål för tragedin är rollfigurernas kollektiva oförmåga att göra det uppenbara för att undgå undergången, vi kan kalla det selektiv varseblivning. Anledningen till att tragöderna baserar sina berättelser på riktiga länders historia är, att riktiga civilisationer otaliga gånger faktiskt gått under - alla i samma blinda övertygelse om den egna immuniteten mot de psyko-sociala och kulturella åkommor deras föregångare dukade under för.

I dramat liksom i verkligheten finns alltid den röst man kunde ha lyssnat på och hörsammat. Hjältarna var dock antingen för få eller så omöjliggjorde samhällsstrukturen deras inflytande.

Västvärlden står nu inför en handfull individer i respekterad ställning, vars ord även basunerats i etermedia, som nu kräver fred.

De forna tyska socialdemokratiska ledarna Helmut Schmidt, Gerhard Schröder och nuvarande utrikesministern Frank-Walter Steinmeier utmanar nu öppet USA:s och EU:s konfrontation med Ryssland och Kina.

I USA har demokraten Martin O'Malley klivit fram och utmanat, inte bara Hillary Clinton och Jeb Bush i presidentvalet 2016, utan också de internationella finanskretsar som i decennier dikterat både USA:s och EU:s ekonomiska politik.

Greklands premiärminister Alexis Tsipras vägrar på mötena i Bryssel att ytterligare svälta sitt folk för att betala på de illegitima skulder som ger de europeiska storbankerna sin globala maktställning, av vilka grekiska statsobligationer bara är ett exempel. Han kräver i stället en internationell skuldsaneringskonferens.

Detta stoppar visserligen varken finanskrisen, samhällsförfallet eller krigen i Ukraina och Syrien men sammantagna erbjuder dessa fem hjältars kampanjer förutsättningarna för en lösning genom att undanröja dess två hinder: 1) Finansindustrins makt och 2) Konflikten mellan Västvärlden och BRIKS.

Bättre chanser får man inte i en pågående tragedi.

2. Obama ljög om ambassadörsmord, Syrienkriget och IS

Den 18 maj tvingades USA:s utrikesdepartement och USA:s militära underrättelsetjänst DIA att offentliggöra mer än 100 sidor hittills hemligstämplade dokument. De innehåller informationer om terrorangreppet mot det amerikanska konsulatet i den libyska staden Benghazi den 11 september 2012. USAs ambassadör i Libyen, Christopher Steven, samt tre andra amerikanska tjänstemän omkom. Det var organisationen Judicial Watchs enträgna arbete som ledde till dessa viktiga dokumenten frisläpptes med hjälp av lagen om informationsfrihet (FOIA).

En av rapporterna skrevs den 12 september 2012 dagen efter attacken och innehåller en detaljerad beskrivning av de terrornätverk som länge förberett terrorattacken på uppdrag av al-Qaida. Rapporten var inte en slutgiltig bedömning, men den skickades till toppfolk i president Obamas regering, bl a i Vita huset och i Säkerhetsrådet.

Det är därmed klart att president Obama kände till att attacken i Benghazi utfördes av en al-Qaida närstående grupp som hämnd för att en libysk ledare för al-Qaida dödats i ett amerikansk drönaranfall i Pakistan i juni 2012. Men Obama och hans stab spred lögnen om att terrorattacken skulle ha börjat med en spontan demonstration mot en internetvideo som förtalat profeten Muhammed.

I mitten av september 2012 gick den amerikanska presidentsvalkampanjen på högvarv. Obama ville bli återvald och byggde delvis upp sin kampanj runt temat att han besegrat al-Qaida och dödat Osama bin Laden. Om sanningen om Bengazi kommit fram hade han kanske förlorat valet. Det kan förklara de groteska lögner som regeringsrepresentanter fabricerade och ständigt har upprepat.

Av de offentliggjorda dokumenten framgår även följande:
• Regeringen kände till att vapen smugglades till Syrien via Benghazi mellan oktober 2011 och september 2012. Den amerikanska regeringen lät det ske trots att det ledde till ett blodbad i Syrien och trots att FN beslutat om ett vapenembargo mot Syrien. Det var denna smuggling de möten handlade om som ambassadören Chris Stevens höll i dagarna innan angreppet som kostade honom och tre medarbetare livet. Stevens ska enligt mötesprotokoll ha varit mycket kritisk till det som pågick samt till al-Qaida-knutna milisers ökade inflytande och var således en belastning för både Obama och jihadisterna. Samma folk styr idag i Tripoli och gör miljonvinster på att smuggla flyktingar över Medelhavet till Europa.

• Redan i augusti 2012 kände man till att terrorgruppen ISIS tänkte upprätta ett kalifat i Syrien och i Irak, om USA inte ändrade sin politik. Trots detta ingrep inte USA på ett tidigt stadium mot IS.
DIA skulle kunna ha förlängt processen fram till frigivandet av dokumenten med hjälp av juridiska finter om ledning så velat. Men uppenbarligen beslöt man att offentliggöra bevisen för Obamas lögner nu, kanske för att skapa en möjlighet att avsätta presidenten.

Bara en vecka tidigare kunde man läsa journalisten Seymour Herschs uppseendeväckande bidrag i London Review of Books som handlade om Obamas lögner om hur Bin Laden dödades. Detta byggde också på medvetna läckor i Obamas egen administration. Parallellt med detta diskuterar den amerikanska kongressen intensivt frågan om regeringens NSA-spioneri och polisstatsmetoder liksom regeringens hemligstämpling av den saudiska regeringens inblandning i terrordåden den 11 september 2001, vilket finns dokumenterat i Kongressens egen utredning. Allt detta skulle var för sig vara tillräcklig grund för att fälla Obama inför en riksrätt och avsätta honom.

3. Tysk kritik mot isolering av Ryssland

I Tyskland växer opinionen för att återuppta normala förbindelser med Ryssland. Inför G7-toppmötet i Bayern den 7 och 6 juni gav en rad politiska personligheter uttryck för missnöje med att Ryssland för andra året i rad inte bjuds in att delta i samtalen på statsledarnivå. Skälet som anges ära Rysslands annektering av Krimhalvön. Både "vänster-" och "höger-"politiker protesterar mot detta beslut. Det som förenar de politiska polerna är att man på olika sätt ger uttryck för, att det utan Ryssland inte kommer att gå att lösa någon av de tragiska kriser som finns. Tyska maskinexporten till Ryssland har också minskat med 28 procent med lidande näringsliv som följd, medan USA ökat sin export till Ryssland.

De två forna socialdemokratiska förbundskanslerna Helmut Schmidt (96) och Gerhard Schröder fördömer Angela Merkels stöd till Storbritanniens, Sveriges och Baltikums antiryska EU-linje och uteslutningen från G7.

Schmidt går ett steg längre och säger att han vid toppmötena inte bara vill se Ryssland, utan även Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika, av en tillfällighet länderna i alliansen BRIKS, vilken i den europeiska debatten hittills enbart fördömts. Det var Schmidt som med franske presidenten Valery Giscard d'Estaing på sin tid grundade G6 vilket med Kanada blev G7 och med Ryssland mellan 1998 och 2013 var G8. Giscard d'Estaing har även han beklagat utvecklingen.

Matthias Platzeck, socialdemokrat och ordförande för det Tysk-ryska Forumet sa i en intervju att president Putin måste höra till G7-mötet (som då blir G8) för att Minsk-avtalet om Ukraina ska kunna genomföras förtroendefullt. Han nämnde att Ryssland också behövs för att få till stånd en lösning av sammanbrottskriserna i Mellanöstern, Iran, Afghanistan och Syrien. Eckhard Cordes, ledare för det tyska industriförbundets östeuropautskott, håller med att det är en missad chans att inte bjuda in Ryssland till en dialog med G7-länderna. "Det är alltid bättre att tala med varandra än att tala om varandra. Under en kris behöver vi sådana etablerade kanaler" sa Cordes.

I Bayern har Wilfried Scharnagl, en av den avlidne CSU-ledaren Franz Josef Strauss närmaste medarbetare har också yttrat sig klarsynt om relationerna med Ryssland. I en ny bok, "Vid avgrunden. Stridsskrift för en annan samtalston med Ryssland." pläderar han för att Rysslands position måste förstås. "Om någon tror att Ryssland kan tillåta att Krim, som spelar en central roll i rysk historia, går förlorat eller att Ukraina blir Natomedlem och som sista konsekvens av det, att en amerikansk amiral sitter som chef i Sevastopol" så har han fel.

Krimhalvön annekterades inte av Ryssland, säger Scharnagl, "det var en utträde och inte en annektering. Samma Väst som talar upprört om en folkrättsvidrig annektering av Krim, där man tillfrågade befolkningen, säger inte ett ord om att Khrustjov 60 år tidigare, utan att ha frågat en enda människa, gav Ukraina Krim från Sovjetimperiet med ett enda penndrag."

Scharnagl slår fast att orsaken till krisen mellan Väst och Ryssland ligger i att Väst ignorerade den stora förändring som skedde 1989 och 1990 då Sovjetunionen upphörde att existera. "I Väst fortsatte man en politik som om ingenting hade ändrat sig" säger han, och "det var ett misstag att vi tänkte: ´Nu kan vi betrakta Ryssland som förlorare´ --och det kan säkert härledas till USA (att vi tänkte så)....Gorbatjov är besviken på oss. Den ryska ledning hade andra föreställningar då. Och alldeles bestämt inte att Nato skulle utvidgas."

Intressant för svenska Gorbatjovfans är att just Gorbatjov har skrivit ett förord till Scharnagls bok --- och i andra sammanhang mer än en gång yttrat sin oro för att sanktions- och konfrontationspolitiken mot Ryssland skulle kunna leda till ett tredje världskrig.

4. Presidentkandidat Martin O´Malley är Wall Streets fiende nummer 1

Med Martin O ´Malley blir det strid om vem som skall representera det Demokratiska partiet i det amerikanska presidentvalet nästa år. Hittills har det framställts som en tävling mellan Hillary Clinton och Jeb Bush.

Martin O´Malley har valts två gånger till borgmästare i Baltimore och till guvernör i delstaten Maryland. När han den 30 maj tillkännagav sin kandidatur angrep han direkt Wall Street med sitt krav på bankdelning enligt Glass-Steagall för att få slut på Wall Streets korrumperande inflytande på amerikansk politik och ekonomi.

Detta har fått flera tidningar att utnämna O´Malley till Wall Streets fiende nummer 1. Detta har inte avskräckt O´Malley. Tvärtom, han välkomnar det. I sina egna TV-annonser tar han själv upp det och nämner det som slutkläm efter att ha börjat med att säga: "Vår ekonomi är inte pengarna,.. Det är människor!" Däremellan tar han några huvudpunkter från sitt tal som också uppmärksammats stort i media, nämligen att Goldman Sachs skulle vara nöjda med både Jeb och Hillary, men det amerikanska presidentämbetet är inte en krona som skall lämnas fram och tillbaka mellan två kungliga familjer.

Lyndon LaRouche har sagt att av de presidentkandidater som hittills ställt upp är O´Malley utan tvekan den mest kvalificerade. Avgörande för hans rörelse är att han styr upp övergångsperioden, från nu till dess att Obama i förtid avlägsnas från sin post, för att kunna återuppbygga det amerikanska presidentskapet i linje med konstitutionen och det synsätt som grundningsfäderna hade.

5. Storbankerna och narkoterrorismen

Äntligen börjar svenska myndigheter med hjälp av nya lagar sätta fingret på svenska bankernas kontroll av den organiserade brottsligheten, narkotikahandeln och terrorismen. Sedan LaRoucherörelsen år 1978 gav ut boken AB Narkotika (DOPE Inc.: Britains Opium War against the U.S.) har vi drivit en kampanj för att börja bekämpningen av narkotika från toppen dvs. i bankerna. Sverige har legat långt efter USA där storbankerna avslöjats (men inte stoppats från att) tvätta miljarder av den mexikanska knarkmaffians inkomster. Sverige ligger ännu längre efter Argentina som nu för penningtvätt kastar ut narkotikahandelns centralbank HSBC - Hongkong and Shanghai Banking Corporation, grundad i Hongkong efter andra opiumkriget för att sköta den brittiska kronans opiumhandel med Kina.

Den 19 maj i år åkte Nordea och Handelsbanken på storböter från Finansinspektionen på grund av allvarliga brister i sitt arbete mot penningtvätt, Svenska Dagbladet skriver att kritiken från Finansinspektionen är minst sagt sylvass. "Nordeas system har i princip släppt igenom vad som helst", säger FI:s chefsjurist Per Håkansson. Problemet med penningtvätt är växande och allvarligt - i Sverige tvättas över 100 miljarder kronor varje år, enligt myndighetens beräkningar. Nordea har enligt FI haft "stora brister" i sitt arbete med att motverka penningtvätt.

"Det innebär att den som har velat tvätta pengar eller finansiera terrorism med stor sannolikhet har kunnat göra det utan att Nordea haft möjlighet att upptäcka det", skriver myndigheten i ett pressmeddelande.

Bristerna hos Nordea har enligt FI funnits under flera år och FI beskriver det hela som "mycket allvarligt" vilket är grunden till att banken får en varning och den högsta möjliga straffavgiften på 50 miljoner kronor.

Även Handelsbanken åkte på 35 miljoner kr i böter. Totalt får de två bankerna böta 85 miljoner kronor.

Det handlar om pengar från kriminella som förtjänats på ett olagligt sätt som skickas mellan konton på ett sådant vis att de till slut tycks vara hederligt intjänade. Pengarna används bland annat för att finansiera terrorism, konstaterar FI och poängterar att det är "oerhört viktigt" att bankerna gör vad de kan för att motverka detta.
- Nordeas system har i princip släppt igenom vad som helst. Detta är allvarligt. Man har inte haft någon fungerande infrastruktur för att upptäcka eller motverka penningtvätt. Bristerna gäller många delar av regelverket. Det här är inte acceptabelt för någon bank, men man kan inte sticka under stol med att det här gäller Sveriges största bank och en bank som anses vara globalt viktig, säger Per Håkansson, FI:s chefsjurist.
- Varken Finansinspektionen eller vi har upptäckt någon form av penningtvätt eller misstänkt kriminalitet under undersökningen, utan det är enbart processerna eller rutinerna i banken som man tittat på, säger Johan Wallqvist.

Detta kommenterades av SvD:s börskrönikör Patricia Hedelius:
"FI uppskattar att 100 miljarder kronor tvättas i Sverige varje år. Förutom terrorfinansiering betyder det ett stort pågående mänskligt lidande när pengar från brottslig verksamhet, som trafficking, barnporr och droghandel, kan förvandlas till något som ser ut som skattade vinster från hederlig verksamhet."
"Att svarta pengar kan göras om till vita handlar ytterst om att människor far riktigt illa. Finansiering av terrorism är också ett hot ett som blivit allt allvarligare, en miljon kronor kan orsaka oerhört mycket skada i fel händer. Därför är alla försök till att minska penningtvätt värda att applådera."

6. Grekland fortsätter undgå EU:s bankdiktatur

Den grekiske premiärministern Alexis Tsipras sa i parlamentet den 5 juni att "den grekiska regeringen kan inte gå med på absurda förslag". Det han syftade på var den plan som ordföranden för EU-kommissionen Jean-Claude Juncker tidigare i veckan hade lagt fram som slutbud för Grekland i de pågående förhandlingarna om Greklands lån.

Enligt tidningen Katherimi insisterade Tsipras på att skuldlättnader och ekonomiska stimulanser måste ingå i avtalet för att föra in en lösning på lång sikt för Greklands ekonomiska problem.
- Vi behöver inte bara en överenskommelse, vi behöver en definitiv lösning, både för Grekland och för Europa, som kan sätta punkt för talet om ett grekiskt utträde ur eurozonen, sa han.
- De förslag som hittills har lagts fram innebär samma åtstramning som har varit en del av de grekiska räddningspaketen ända sedan de först inleddes för fem år sedan.
- Att strypa ett lands budget är en moralisk fråga som står i strid med Europas grundningsprinciper, och den väcker välgrundade frågor rörande Europas framtid, sa han.

På söndagen på G-7-mötet den 7 juni svarade Juncker med att anklaga premiärminister Tsipras för att förvränga Greklands långivares (Trojkans) position. Juncker sa:
- Jag ha inga personliga problem med Alexis Tsipras, snarare tvärtom. Han var min vän, han är min vän. Men vänskap kräver, för att upprätthållas, vissa minimikrav.

Uppenbarligen inkluderar dessa "minimikrav" en beredskap att döda sitt eget folk.

Den grekiske finansministern Yanis Varoufakis attackerade i en bloggkommentar samma dag Junckers och EU-kommissionens ståndpunkt. Varoufakis skrev:

"Ytterligare åtstramning krävs av en ekonomi som står på knäna, efter den häftigaste dosen åtstramning som något land någonsin har genomlevt i fredstid. Inget erbjudande om skuldlättnader. Ingen plan för att få fart på investeringarna. Och helt klart, fortfarande inte, inget "Tal om hopp" för detta krossade folk."

Det Varoufakis syftade på med det senare var ett tal hållet av den amerikanske utrikesministern James F. Byrnes 1946 efter Andra världskriget, som hade givit tyskarna hopp.

Det Grekland kräver är en skuldkonferens för alla EU:s krisländer där skulderna på ett ordnat sätt skrivs ned och EU:s ekonomiska politik läggs om till att åter börja investera i den reala ekonomin och sätta sina miljoner arbetslösa i produktivt arbete. Grekland lyckades skjuta upp IMF-betalningen på fredagen den 5 juni till slutet på månaden. Man utnyttjade en IMF-regel som tillåter skuldländer att samla sina räkningar till den sista dagen i månaden. EU vågade inte sätta något emot eftersom man är rädda att utlösa en ännu värre bankkrasch än efter Lehmankraschen 2008. Nu har Grekland lyckats förskjuta avgörandets stund till samma datum då även EU:s skuldavtal med Grekland också måste förnyas.

Grekland har under tiden skaffat sig stöd från BRIKS och har ansökt att gå med i deras Nya utvecklingsbank och valutastödsamarbete. De anser sig starka nog att fortsätta dra sig undan EU:s bankdiktatur.

EU blinkade och vågade inte sätta hårt mot hårt. Det enda EU har att komma med är tomma hot, hot som kommer ställa till kaos mest för dem själva, om de sätts i verket.

7. 6 juni: EAP firar Sverige!

Varje 6 juni uppstår massor av diskussioner om varför Sverige skall ha en nationaldag och vad som skall firas. Ofta slutar det med ett ryck på axeln eller fastnar i outgrundliga grubblerier. Det finns ett klart och enkelt svar på dessa frågor och det är att vi behöver ta hand om varandra. Det är det djupare syftet med nationen och meningen i slagord som frihet, medborgarskap och rättvisa.

Alla är svaga många gånger i livet, inte bara i början och på slutet, när våra egna krafter inte räcker. Men det handlar inte bara om överlevnad, utan om att vi ständigt behöver hjälp att förverkliga oss själva och nationen är medborgarnas gemensamma verktyg att ge oss själva bättre möjligheter till det.

Med hjälp av nationen kan vi hjälpa varandra ta fram så mycket kreativitet som möjligt i oss själva och hos varandra. Det kräver resurser långt över våra egna. Det kräver ett levande språk, utbildning, vetenskap, rörlighet, tillgänglighet, maskiner, energi, lokaler och alla styresformer, institutioner och verksamheter för att tillhandahålla det. Allt detta har sin historia av medborgare som ingripit för att förbättra detta gemensamma liv, ofta till priset av stora offer, umbäranden och död.

Även naturens potential förverkligas genom att varje nation kan utvecklas på sin hela yta och låta landet blomstra. Med kreativiteten kan människor lösa naturens problem med begränsade resurser. Nya material, energikällor och arbetsmetoder kan upptäckas och tillämpas av människor. Med sin kreativitet och kunnighet kan medborgarna utvidga friheten från nöd och återkommande resursbrist - potentiellt i oändlighet.

Det nationaldagen borde fira är således den svenska nationens förmåga till kreativitet, skapandekraft, dådkraft och förmåga att göra gott mot varandra.

När man talar om kreativitet rör man sig nära begreppen om vad mänsklighet och nation är, men också om vad Gud är. I religiösa termer är nationen ett verktyg att förverkliga den skapande Gudens rike på jorden. Med hjälp av nationen ger vi mening åt uttrycket Guds kärlek till människorna. Det räcker inte med att varje människa kan få ett individuellt och likaberättigat människovärde genom att skaffa sig en egen relation till sin Gud. Med nationalstatsidén från italienska renässansen gjordes det möjligt att skapa styresformer och samhällsinstitutioner för att hjälpa allt större folkgrupper att förverkliga sitt människovärde.

Vår fred bygger på "den andres väl" som det står i den Westfaliska fredens avtal från år 1648 - Sveriges största gåva till mänskligheten, som Sverige tillsammans med Frankrike fortfarande är skyddsmakt för. Hela FN-stadgan är organiserad enligt Westfaliska fredens principer där alla länder i Generalförsamlingen har samma rättigheter oavsett storlek. "Den andres väl" innebär att vårt land kan leva i fred och välfärd enbart om våra grannländer också hjälps till välfärd. Med begreppet om "den andres väl" projiceras vårt firande av Sverige ut i världen som ett firande av antimperialism, fred, frihet, välfärd och framsteg för alla länder i världen.

Varje nation är olika sandlådor för kreativitet, vart och ett med hjälp av sitt språk, sin kultur, vetenskap, infrastruktur, styresformer och historia, precis som varje individ ges möjlighet till egen kreativitet genom eget garage, källare eller tonårsrum. Med kreativiteten kan vi finna vår mänsklighet och möjlighet till kontakt med andra folk på det djupaste planet.

Anledningen till att svenskarna har så svårt att fira nationaldagen är olika saker som slår sönder sammanhållningen i landet, bl a ett existerande förtryck från enväldiga myndigheter, en ofullgången demokrati, orättvisor, ojämnlikhet och en brist i förståelsen av det gemensamma syftet med nationen.

Men där finns också en propaganda framförd av olika feodala krafter som med snobbig nihilism gärna spottar på medborgerliga rättigheter, folkets representanter och institutioner. Ofta maskeras det som en återgång till ett liv nära naturen. Men oligarker och rika behöver inget samhälle till hjälp. När det händer något hämtas de från skogen av en lyxsuv eller ett jetplan till ett privatsjukhus eller välbetald advokat. Med hjälp av mäktiga korporationer och deras mediabolag kan de lätt konkurrera ut de folkvalda i inflytandet över sk "självständiga" statstjänstemän som i Sverige fortfarande har den verkställande makten att styra landet.

Hand i hand med den feodala propagandan mot nationen göms också imperiernas inflytande för att montera ned nationerna och varje motstånd mot deras globala herravälde och översitteri.

Även om Sverige aldrig någonsin varit ockuperat, pågår en ständig kamp för att skapa frihet för nationens förmåga att förnya kreativiteten, för rätten till förändring, för rätten att bli något bättre, för rätten att hjälpa varandra förverkliga varje medborgares livsmöjligheter. Europeiska arbetarpartiet EAP firar därför Sverige på nationaldagen den 6 juni för svenska folkets ständiga kamp att skapa sin framtid.

Fysisk ekonomi, juni 2015. Innehåll:
8. Kinas utvecklingskorridorer i gamla och nya världen

Kinas vice premiärminister Zhang Gaoli, meddelar att upp till sex stycken eurasiska utvecklingskorridorer med ett investeringsvärde på 900 mdr dollar, kan komma att byggas i samband med "Ett bälte, En väg" initiativet. Detta är bara en del av Kinas totala satsning på de enorma infrastrukturprojekt som landet vill göra. I dessa satsningar kommer närmare 60 länder inom och längs med utvecklingskorridorerna, att inkluderas och slutsumman förväntas landa på över 1000 mdr amerikanska dollar. Investeringarna kommer inte bara hjälpa Kina till en högre levnadsstandard, utan även de omkringliggande nationerna kommer kunna ta del av den avkastning som ges i form av avsevärt bättre välstånd.

Zhang gjorde detta uttalande om Kinas investeringsplaner, i samband med öppningsceremonin till en tvådagars konferens som anordnades av ASEM. Konferensen bar titeln "Industriell dialog om anslutning". Medlemmarna i ASEM är sammanlagt 53 stycken, där länder och organisationer från både Europa och Asien finns representerade.

Kina planerar att utveckla upp till sex stycken ekonomiska korridorer i västerled;
1) Kina-Mongoliet-Ryssland;
2) Nya Eurasiska världslandbron;
3) Kina-Central- och Västasien;
4) Kina-Indokina-Malackahalvön;
5) Kina-Pakistan och slutligen
6) Kina-Myanmar-Indien-Bangladesh.

Dessa utvecklingskorridorer skulle i sin tur förgrena sig i flera riktningar och medföra en enorm ekonomisk transformation. För att kunna finansiera projektet kommer, enligt artikeln, ekonomiska medel ges av AIIB (Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken) och Nyasidenvägsfonden.

Kina tar på sig ledartröjan i den nödvändiga utvecklingen för att styra världen in i ett nytt ekonomiskt system där människans kreativitet och skaparkraft är motorn i ekonomin.

I Brasilien undertecknade samtidigt Brasiliens president Dilma Rouseff och Kinas premiärminister Li Keqiang över 30 samarbetsprojekt där Kina skall investera 450 mdr kronor (53 mdr dollar) i infrastruktur, industri och jordbruk. Förutom detta diskuterades ytterligare 170 mdr från Kina till en "Fond för produktivt samarbete" som ska gå till utvecklingsplaner för industriellt samarbete. Bägge länderna ser detta som ett sätt att höja nivån över bara råvaror och handel. Detta är, som en brasiliansk diplomat uttryckte det, "en Marshallplan utan politiska eller ideologiska krav." Rouseff sa att bakom dessa projekt ligger "högre värden". "Kina", konstaterade hon, "är en mångtusenårig civilisation med stor kulturell rikedom som övervunnit kolonial plundring och traumat efter två världskrig för att nu återta sin ledande plats i det internationella systemet. I dag är Kina ett land vars bidrag till världen är baserat på idéer som fredlig utveckling, den kinesiska drömmen och Konfucius harmonibegrepp, "att stabilitet är
viktigt för en mer rättvis och jämlik värld...Vänskapen mellan Kina och Brasilien, bortom de konkreta framsteg vi har sett, är också baserat på immateriella värden som jämställdhet, gemensamt förtroende och ännu en gång, harmoni och respekt för olikheter."

Under premiärminister Lis besök i Chile blev det ännu tydligare vad som är på gång. Kina kommer, förutom att finansiera järnvägen från Brasilien till Peru, se till att flera transkontinental sträckor längre söderut som mellan Porto Alegre i södra Brasilien och Coquimbo i mellersta Chile samt mellan Buenos Aires och Santiago/Valparaiso byggs ut.

Frågan man ska ställa sig är varför detta har stoppats så länge och varför det skall behövas att ett land, Kina, som för 40 år sedan var ett utfattigt u-land, måste se till att detta förverkligas. Och var står Sverige? Skall vi fortsätta att stå på sabotörernas sida och fortsätta med vårt oreserverade stöd till City of London och Wall Street med deras spekulations- och åtstramningspolitik eller borde vi inte hellre alliera oss med BRIKS?

9. Byggstart för Nordens hamn vid Indiska oceanen

Indien investerar nu stort i Chabahar vid Omanbukten, Iran. Hamnen är slutstation för östra benet på nord-syd-korridoren genom Afghanistan till Ryssland och Europa. Den byggs av indiska koncernerna Kandla och Jawaharlal Nehru och beräknas öppna i slutet på 2016.

Till skillnad från västra benet, som börjar i Bandar Abbas vid Hormuzsundet, sitter det östra direkt ihop med motorvägen Garland i Afghanistan som binder samman de fyra storstäderna Herat, Kandahar, Kabul och Mazar-e-Sharif. Indiens intresse för Chabahar har varit på gång sedan 2000 men blivit allvar i och med Rouhanis makttillträde.

När sanktionerna mot Iran var som hårdast skapade Indien rubriker genom att direkt byta livsmedel mot iransk olja, utanför det frysta finanssystemet. Genom sjö-land-korridoren kringgår Indien brittiska imperiets utnyttjande av Pakistan för att blockera åtkomsten till Afghanistan, Centralasien, Ryssland och Europa. Godstransporter mellan exempelvis Malmö och Bombay kommer via Chabahar uppskattningsvis gå 50 procent fortare mot idag.

Indisk-pakistanska relationer kan mjukas upp i och med den hamn Kina samtidigt bygger i Gwadar, Pakistan nära iranska gränsen. Iran har redan byggt stora oljeraffinaderier i Gwadar och är i färd med att dra pipelines.

Iran har dessutom avsatt 14000 hektar för Chabahars anslutande frihandels- och industriområde, finansierat av Indien och flertalet europeiska investerare, särskilt tyska, ivriga att etablera sig på de allt kapitalstarkare asiatiska marknaderna.
Sverige har således ett och ett halvt år på sig att reservera en kajplats i både Chabahar och Gwadar.

10. Mer än hälften av världens kärnkraft under konstruktion i BRIKS

De senaste 50 åren byggdes och drevs nästan all kärnkraft i iländer. Sedan förra året har ett skifte nu ägt rum, vilket blev tydligt sig Kärnkraftsmässan "Atomexpo" i Moskva 1-3 juni, där 2000 delegater från 48 länder deltog.

På denna mässa brukar normalt ryska statliga RosAtom visa upp sin teknik och skriva avtal med internationella partners, övervägande traditionella partners i Östeuropa och fd sovjetrepubliker. I år stod dock Rysslands samarbete med Latinamerika, stillahavsländerna och Afrika i centrum.

Det var tydligt att BRIKS idag är drivkraften för kärnkraftsutbyggnaden. 40 av världens 76 kärnkraftverk under konstruktion ligger i BRIKS-länder och andra sluter sig i tilltagande grad till dem.

Ledaren för argentinska delegationer Julio de Vido beskrev kärnkraftens betydelse för Argentina och kunde stolt visa att de mellan 2003 och 2014 satsat 11 mdr dollar på kärnkraftsprogrammet men tänker tredubbla det de kommande tio åren. Tyska företrädare svarade med att Tyskland tvärtom satsat 23 mdr euro på att subventionera förnybar energi, vilket minskat elproduktionen och skapat elbrist som drivit upp importen och priserna.

RosAtoms nya affärsidé är att erbjuda länder som vill ta steget in i atomåldern olika finansieringsalternativ och därmed möjliggöra stora framtidsinvesteringar. Ansvarig för programmet Kirill Komarov visade statistik på 29 reaktorer beställda av utlandet för sammanlagt över 100 mdr dollar vilket till 2020 väntas öka till 150 mdr.

På mässan slöts skrev sedan en mängd nya avtal:
• Med Tunisien om användning av radioisotoper i industrin, sjukvården och jordbruket liksom utbildning av personal.
• Utvidgat samarbete med Indonesien i bygget av en experimantreaktor.
• Forskningsreaktorer i Ghana.
• Förhandlingar med Kubas forskningsminister om samarbete och datautbyte.

11. EAEU och BRIKS gemensam agenda

I maj träffades statscheferna för Eurasiska ekonomiska unionen EAEU (Ryssland, Vitryssland, Kazakhstan, Kirgisistan och Armenien) i Moskva.

Mötet har sedan lett till EAEU-avtal med Kina om samfinansiering av infrastrukturprojekt inom ramen för Nya sidenvägen.
2011 slöt EAEU frihandelsavtal med Ukraina, Moldavien och Tadzjikistan, vilket sätter Ukrainas associationsavtal med EU i nytt perspektiv.

Vietnam och Egypten tecknade frihandelsavtal med EAEU förra vintern och ryske EU-ambassadören Vladimir Tjesjov lobbar för ett avtal med EU, som alternativ till det impopulära TTIP. Så sent som på ekonomitoppmötet i Davos i januari myntade Angela Merkel av alla uttrycket "frihandelszon från Lissabon till Vladivostok".

Skillnaden i och med majmötet är att huvudfokus, till skillnad mot dess ursprungliga förebild WHO, inte ligger på tullar, utan på fysisk-ekonomisk utveckling.

12. BRIKS i Medelhavet

Tack vare relationerna mellan Kina, Ryssland, Egypten, Grekland och Cypern ser utsikterna för östra Medelhavet för första gången lite mer lovande ut.

Bygget av Nya suezkanalen och Kinas ambitioner att göra Pireus till "Medelhavets Rotterdam" har nu fått Hewlett Packard, GREE, ZTE, Sony, Huawei och Dell att vilja etablera sig i området och rederier som MSC och Maersk expanderar.

Samtidigt har GazProms chef Alexej Miller meddelat att gasledningen South Stream under Svarta havet kan börja leverera rysk gas till Turkiet 2016. Putin har lovat Tsipras kredit till grekiska företag för bygget av den grekiska komponenten av ledningen.

USA:s rivalledningar TransAdria och IGB kan tidigast 2018 leverera azerisk gas, varför grekerna väljer South Stream.

---