Monitor och fysisk ekonomi, juni 2011: I den finansiella stormfloden: Rädda människorna!

Monitor och Fysisk ekonomi, juni 2011 Innehåll:

1. Ledare: I den finansiella stormfloden: Rädda människorna!
2. Riksdagen: Staten skall ej betala bankförluster!
3. Ännu en (s)-tidning vill dela banker i kris
4. Marcy Kapturs tal i USA-kongressen
5. "Indignados" i Madrid kräver bankdelning
6. Obamas smutsiga operationer mot LaRouche
7. Obama kan stå inför sitt Watergate
Fysisk ekonomi juni, 2011
8. LaRouche: Matprisreglering nu!
9. Torka? Skär bort gräsmattan under spekulantens fötter! av Jacques Cheminade,
10. FDR:s prisregleringar stoppade inflationen 1942

Ladda ner nyhetsbrevet Monitor (pdf)

Ladda ner bilagan Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor, juni 2011

1. Ledare: I den finansiella stormfloden: Rädda människorna!

Juni blev den dramatiska månaden för finans- och banksystemet som vi sade den skulle bli, men de beslut som EU-ledarna och den amerikanska regeringen borde ha tagit (det vill säga att konkursförklara finanssystemet och separera de giftiga skulderna från den produktiva ekonomin och därefter börja återuppbygga den reala ekonomin med nya krediter till produktion), blev inte av. De politiska ledarnas illusion av att systemet på något mystiskt sätt kommer att klara sig, bara de tror lite mer på det, liknar den gamla religiösa fundamentalisten som, när hans stad hotades av en stormflod, trodde att Gud skulle komma och rädda hans liv utan att han gjorde någonting. När polisen kom till hans hus för att flytta honom till ett säkert ställe, vägrade han följa med. När vattnet steg och en räddningsbåt kom för att ta honom, vägrade han. När vattnet steg ännu mer blev han tvungen att sitta på taket. Då kom en helikopter för att rädda honom, men han vägrade och sa återigen: "Gud kommer att rädda mig." Till slut drunknade han. När han kom till himlen, brast han ut mot Skaparen: "Jag trodde på dig! Varför kom du inte för att rädda mig?" Skaparen svarade lugnt: "Jag gjorde det, men du vägrade följa med. Först skickade jag en polisbil, sedan en räddningsbåt, och till sist en helikopter. Men du vägrade envist följa med och rädda ditt liv!"

EU-ledarna och president Barak Obamas envisa tro på systemet och marknaden, kommer inte bara förinta deras regeringar, utan ta hela samhällets ekonomi och överlevnad med i den kommande finansiella stormfloden, om inte något görs för att väcka dem.

Ju snabbare de kommer, eller vi tvingar dem, att förstå att räddningen finns tillgänglig och de inte behöver tro och vänta, desto mer av den realekonomiska potentialen och humankapitalet kan vi rädda. Men tack och lov, börjar de lösningar som LaRoucherörelsen för länge sedan har skickat ut i samhället, få fotfäste bland både politiker och en del av befolkningen. I amerikanska kongressen hettar debatten till om återinförandet av Glass-Stegall lagen, och antalet kongressledamöter stödjer Marcy Kapturs lagförslag (se Monitor majnumret) har stigit dramatiskt. Obama gör det värre för sig, eftersom han för att sabotera detta har splittrat kongressen och tar till diktaturbefogenheter. Befolkningen och gräsrotsbasen i demokratiska partiet, arbetarrörelsen, bönder och andra har synat Obamabluffen. Han är en marionett i händerna på Wall Streets och Londons finansintressen, och de gör nu uppror mot det demokratiska parti och den regering som förrått dem. Det amerikanska facket AFL-CIO har beslutat att både stödja Glass
-Steagall-motionen och vägrat stödja Obamas omvalskampanj. I Europa har ungdomsrevolten i Grekland och Spanien (Los Indignados), som har spridit till andra europeiska länder och hela vägen till Sergels torg i Stockholm, tagit upp kravet på en bankdelningslag på fullt allvar och gjort det till ett av sina krav. Sist, men inte minst, Sveriges riksdag, efter många månader av kampanjer och påtryckningar från LaRoucherörelsen, tog ett viktigt beslut den 16 juni som visar att detta land kan vara på rätt väg. En enig svensk riksdag tog beslutet att staten inte skall betala eller ta på sig bankförluster. Står sig detta, kan vi undvika att hamna i samma kris som till exempel Irland. Detta är bara ett positivt steg som måste följas med flera. Men det steget visar att budskapet börjar komma fram.

Mycket mer dramatik kommer i juli, när den fulla omfattningen på systemets bankrutt, det folkliga upproret mot den felaktiga och galna åtstramningspolitiken och därtill omfattningen av matkrisen i världen kommer att träda fram. Det är tydligt nu att de omfattande översvämningarna i norra USA i kombination med torkan och bränderna i södra USA och torkan i Kina, Afrikas horn, Frankrike och delar av Västeuropa kommer att ha en enorm påverkan på världssituation. Det här handlar om mat på bordet och i munnen på människor, inte någon ideologisk debatt. Därför driver LaRoucherörelsen internationellt en kampanj för att öka matproduktion och reglera matpriserna och skydda dem mot spekulation (se bilagan Fysek). Detta måste ske parallellt med kampanjen för en ny rättvis finansiell och ekonomisk ordning.

2. Riksdagen: Staten skall ej betala bankförluster!

Ett avgörande beslut togs den 16 juni av en i denna fråga enig svensk riksdag, vilket kan rädda svenska folket från att hamna i en irländsk skuldkris. Riksdagens beslut är överraskande och avgörande. Sverige började styras bort från avgrundens rand, dvs ett land som hamnar i skuldfällan pga förnyad bankräddning för att därefter plundras för att betala en orättvis gigantisk statsskuld. Beslutet är ett stort steg i riktning mot återinförande av bankdelningslagen Glass-Steagall i Sverige.

Riksdagsbeslutet var att i ett utlåtande slå fast följande:

"Ett ramverk bör bygga på regler och principer som tydligt klargör att alla banker, oavsett om de är stora eller små, kan avvecklas, hur det kan göras och att det är bankägarna och kreditgivarna som ska stå för kostnaderna, inte skattebetalarna, vilket till stor del var fallet under finanskrisen."

Sammanfattningen, sid 1, Finansutskottets utlåtande 2010/11:FiU27 "Europeiskt ramverk för hantering av banker i kris"

Förutom att det står i utlåtandet, slogs detta fast i debatten av både Bo Bernhardsson och Ulla Andersson, representanterna i finanspolitiska frågor för Socialdemokraterna respektive Vänsterpartiet. Så här sa Bo Bernhardsson:

- När det gäller den svenska synen på det här ramverket finns det en bred enighet i riksdagen. Banker, stora som små, måste kunna avvecklas. Bankägare och kreditgivare måste stå för kostnaderna, inte skattebetalarna....

- Det som hänt för ju tankarna till bilden om hur svansen viftar på hunden. Det är väl det vi ser. Det pågår alltså en internationell, och svensk, diskussion om enskilda bankkoncerners och banksystemens storlek i förhållande till enskilda länder och ekonomier. Det pågår en diskussion om gränsdragningar mellan olika finansiella verksamheter och om möjligheterna att dela upp banker. Det här är frågor som måste tas på största allvar. Diskussionen måste fortsätta. Vi är inte färdiga på långa vägar. Jag yrkar bifall till förslaget i utlåtandet. Men jag är säker på att vi återkommer till ämnet ganska snart.

Så här sa Ulla Andersson i sitt ännu tydligare tal:

- Herr talman! Ett gemensamt regelverk är viktigt för att minska ett överdrivet risktagande i den finansiella industrin, så kallad moral hazard. Ett ramverk för krishantering bör därför bygga på regler och principer som tydligt klargör att alla banker, oavsett om de är stora eller små, kan avvecklas. Hur det kan göras och att det är bankägarna och kreditgivarna som ska stå för kostnaderna, inte skattebetalarna, vilket till stor del var fallet under finanskrisen, skriver ett så gott som enigt utskott. Det är väldigt viktiga och bra utgångspunkter för det fortsatta arbetet kring finansiell reglering.

Utlåtandet innebär att svenska Riksdagen nu slagit fast, att inte bara bankägarna, utan även kreditgivarna skall betala kostnaderna för en bank i kris, och inte skattebetalarna. Kreditgivare är hela den finansmarknad som krävt att den skall vara skadeslös i bankkriserna på Island, på Irland och genom de enorma bankstöden som givits ut i världen under bankkrisen sedan 2008.

Den svenska Riksdagens beslut är därför ett stort steg för att rädda svenska folket från att hamna i en Irländsk situation. Just pga av den irländska regeringens garanti till bankernas kreditgivare, hamnade landet i krisen. Från att ha haft en mycket låg statsskuld, tvingades landet skuldsätta sig så att stadsskulden sköt i höjden. EU-kommissionen, Europeiska centralbanken - ECB och internationella valutafonden - IMF, den beryktade "Trojkan", tvingade på ett jättelikt "lånepaket" på Irland för finansiera bankstödet och garantin till bankernas kreditgivare.

Den 31 maj 2011 var den svenska statsskulden 1054 miljarder kronor , vilket motsvarade cirka 35 procent av 3301 miljarder kr som var bruttonationalprodukten för 2010. Skulden har minskat från nästan 80 procent 1995. Det var bankkrisen 1990 - 1994 som gjorde att Sveriges stadsskuld blev så hög. Den hade då fördubblats från 600 till 1300 miljarder kr. Vid en ny Lehman-liknande internationell bankkris kan svenska staten snabbt återigen hamna i en sådan skuldsättning, och en fortsättning på den svenska bankkrislösningspolitiken av åtstramningar, privatiseringar och uppbyggnad av nya finansbubblor. Det som Sverige genomgått, är precis det, som Trojkan nu med ännu större kraft, försöker påtvinga Grekland och Spanien.

Vad som gör att Sverige riskerar att åka på en förnyad statlig skuldsättning, i den hisnande storleksordningen av en halv till en hel BNP, är de svenska storbankernas enorma storlek. De fyra storbankernas balansomslutning är 4,5 gånger BNP. Till det kommer deras derivatpositioner som är mångdubbelt större. Den svenska bankverksamheten är därmed i klass med bankparadiset Schweiz´. Som vi rapporterat tidigare har Sverige tidigare givit dessa bubbelbanker en obegränsad garanti eftersom de anses vara systemkritiska. Riksrevisionen avslöjade i en rapport (Se Fysisk ekonomi nr 3/2011) under våren att denna "implicita garanti" att de svenska skattebetalarna skall hålla igång de svenska storbankerna, även gällde det baltiska banksystemet eftersom de dominerar även där. I en internationell finansiell systemkris behöver man inte se förluster på mer än drygt 20 procent i de svenska storbankerna för att det skall handla om BNP-belopp.

Hur står då dominobrickorna? Det snabbaste scenariot för en svensk ny bankkris uppstår om den internationella banklånemarknaden återigen fryser till is. Det kan uppstå så fort Grekland inte betalar sina lån eller omförhandlar dem. Då kommer alla grekiska statspapper i de europeiska bankerna omedelbart nedvärderas. De flesta grekiska statspapper finns i grekiska banker, som omedelbart kommer på obestånd. Det mest kritiska är den då de portugisiska bankernas lån till de grekiska bankerna på 10 miljarder dollar. Om de portugisiska bankerna hamnar i kris, är nästa dominobricka de spanska bankerna, som har lånat 85 miljarder dollar till Portugals banker. De spanska bankerna har i sin tur lånat hundratals miljarder dollar från Tyskland, Frankrike och Storbritanniens banker och framför allt från ECB. Detta kommer dessutom att skapa förödelse i den mångdubbelt större överbyggnaden av finansiella derivat. Osäkerheten om vilken bank som är på obestånd, kommer snabbt bli så stor att hela banklånemarknaden kommer att gå i baklås, precis som i Lehmankkrisen. Bankerna i eurozonens krisländer kommer definitivt stå utan lånemöjligheter, sedan deras enda tidigare källa, ECB, kommer att vara i konkurs pga av nedvärderingen av deras stora innehav av statsobligationer från krisländerna. ECB kämpar för sin överlevnad när de vägrar godta tyska krav på nedskrivningar av Greklands statslån.

Det är i denna situation de jättelika fyra svenska storbankerna snabbt kommer att hamna i kris. De har sedan länge slutat förlita sig på privatkunders insättningar, utan gjort sig beroende av internationella banklån så till den grad att deras lån motsvarar 1,5 svensk BNP. Det innebär att Riksbanken skulle behöva hosta upp belopp i närheten av en halv eller hel svensk BNP.

Om den svenska bostadsbubblan samtidigt kollapsar så behövs det inte så mycket nedgång på bostadspriser för att bankerna dessutom skall hamna i åtföljande kreditförluster på stora bitar av en svensk BNP. Det beror på att den svenska totala skuldsättningen, både privat och statlig, är i storleksordningen 2,5 svensk BNP.

Beslutet innebär att en enig Riksdag är beredd att även låta stora bankers skulder avvecklas utan att det faller på skattebetalarna. Det är både rimligt och möjligt. Bankernas verksamhet är så stor i förhållande till landets ekonomi, att alla går under om Sverige, likt Irland, skulle försöka hålla bankerna som helhet flytande. Det som däremot går att göra, är att hålla igång de relativt små systemviktiga delarna av bankerna. Det är de delar som sköter betalningssystem, insättarkonton och direkta krediter till människor och företag. Detta innebär att människor och realekonomi prioriteras framför hela finanssystemet enligt Glass-Steagalls-lagens principer. Statens krediter kan då kanaliseras med hjälp av bankerna till projekt och produktivt arbete, i stället för bankernas svarta hål i storleksordningen en BNP.

Problemet som kvarstår är att Riksdagens inte har gjort utlåtandets ståndpunkt till lag. Därför behövs en Glass-Steagall-lag.Utlåtandet kan bli styrande, men måste fastslås i lag för att de folkvalda skall kunna motstå de enorma påtryckningarna från mäktiga svenska och internationella bankirer. Med ett återinförande av Glass-Steagall-principerna i svensk banklagstiftning skulle det redan från början vara svårt för även mäktiga bankirer att komma åt det statliga stödet för att rädda sina spekulationsverksamheter.

3. Ännu en (s)-tidning vill dela banker i kris

Sedan två viktiga regionala (s)-tidningar klart krävt en bankdelning (se förra Monitor) har nu Västerbottens folkblad som tredje tidning i Sverige på ledarplats förespråkat en bankdelning. Ledarskribenten Magnus Granberg pekar på att de europeiska regeringarna i en bankkollaps efter en grekisk betalningsinställelse, måste tillgripa en bankdelning i samband med ett förstatligande. Det är en mycket bättre linje än Anders Borgs tuffa totalövertagande av banker i kris. Vid en systemisk bankkollaps kommer inte bara aktiekapitalet ryka, som Anders Borg tror, efter att tursamt, innan krisen blev värre, lyckats sälja vidare de hittills två förstatligade svenska bankerna: Carnegie och HQ.

När många banker samtidigt går under, i vad som kallas en systemisk bankkris, kan massor med spekulationsaffärer samverka till att skapa sådana förluster i bankerna att staten genom ett förstatligande tar på sig enorma betalningskrav till bankernas kreditgivare. Ett förstatligande blir då en annan ("radikal") form av bankräddningspaket, där staten täcker upp det privata banksystemets förluster. Exemplen från Storbritannien borde förskräcka. Där har staten tagit på sig enorma förluster från förstatligandet av bankerna Northern Rock, Lloyds och Royal Bank of Scotland.

Ledaren för Västerbottens Folkblad i Umeå den 24.6 med rubriken "Världsekonomi på dekis" skriver så här:
"Det finns inga genvägar ur krisen men den väg Europas borgerlighet utstakat leder mot en ravin. I längden går det inte att komma runt det faktum att viktiga delar av kontinentens banker lånat ut ofantliga summor till bankrutta länder. Banker kommer att kollapsa och om de inte ska ta med sig samhällsekonomin i fallet måste de förstatligas."

"I det läget vore rimligast att låta staten överta bankernas systemviktiga funktioner. Det handlar om betalningssystem, insättarkonton och krediter till människor och företag. Bankernas spekulativa verksamhet, deras egenhandel, borde däremot lämnas därhän."

Ledaren förespråkar att socialdemokratin tar ställning för proteströrelserna med en sådan politik och dessutom krav på massiva statliga investeringar. Det skulle innebära ett uppbrott från flera årtionden av finansiell utsvältning av den reala ekonomin och ett återtagande av styrningen av kapitalflödena liknande årtiondena då Gunnar Sträng, med uppbackning av det amerikanskstyrda valutasystemet Bretton Woods, såg till att landet kunde utvecklas.

VF-ledaren avslutas:
"Med ett program för statlig kontroll över banker samt offentliga investeringar, för att bekämpa bankkris och arbetslöshet, kan Europas vänster skapa en enad front med de nya rörelserna. Det skulle ge arbetarrörelsen något den saknat under den hopplösa och reformlösa period av globalisering som varat i ett kvartssekel - offentlig makt över kapitalbildning och kapitalrörelser."

4. Marcy Kapturs tal i USA-kongressen

Marcy Kaptur är kongressledamot och initiativtagare till Glass-Steagall - motionen HR 1489, som får allt fler medmotionärer. Den 24 juni var det 20 st sedan bl.a. förre demokratiske presidentkndidaten Dennis Kucinich tillkommit. En parallell motion väntas också läggas fram i senaten inom kort. I USA växer nu stödet för Kapturs motion över hela landet. Förutom många uttalanden från delstatspolitiker, har stora nationella organisationer som amerikanska LO, AFL-CIO, liksom fackförbundet International Association of Machinists and Aerospace Workers och svenska LRF:s motsvarighet, National Farmers Organization, klart stött ett återinförande av Glass-Steagall-lagen.

Marcy Kaptur är demokrat från Ohio och har i flera tal inför representanthuset riktat skarp kritik mot förre Federal Reserve-chefen Alan Greenspan och 1999 års avskaffande av Glass Steagall-lagen. Det gällde även talet den 14 juni, dagen före 78-årsdagen för Franklin D. Roosevelts Glass Steagall-lags införande. Kaptur talade denna gång med anledning av en nedskärning av statens utgifter (i detta fall för matvaror till fattiga från jordbruksbudgeten):

- Gå tillbaka till 90- talet och läs vad Alan Greenspan skriver. Han är en stor förespråkare för en rå hänsynslös individualism och Ayn Rands filosofi, eller hur? Gör alla hans vänner rika! JP Morgan Chase, Wells Fargo, Goldman Sachs, Morgan Stanley - det är i sanning en spektakulär samling individer på Wall Street som plundrade Amerika.

- De tog våra jobb genom att outsoursca dem. De sänkte värdet på våra fastigheter till botten, och nu har det gått så långt att vi till och med har ett lagförslag som bokstavligen kommer att ta maten ifrån 350 000 kvinnor och barn. Så, vems är då felet?

- Här är en litet inlägg från en väljare bosatt mitt distrikt. Hon säger att: 'Utan hjälpen från Frälsningsarmén skulle jag ha hamnat på gatan. Jag kämpar varje dag för att få ekonomin att gå ihop så att mina barn ska kunna ha tak över huvudet. Jag har ett jobb, men med två barn att försörja, blir det ändå svårt att få pengarna att räcka till. Jag har stora problem med att kunna betala hyra och andra räkningar. Jag önskar att det fanns mer hjälp till föräldrar som mig själv.'

- Som ni alla vet är majoriteten av ledamöterna i detta hus, kristna. Jag vill inte göra någon större sak av det, även om jag är en av dem. Säger inte första stycket i bergspredikan att 'Ge mat åt dem som hungrar'? Det står ju inte 'rå hänsynslös individualism'. Jag förespråkar individualism liksom alla andra i den här kammaren. Men jag säger er detta - det finns en hjärtlöshet hos dem som roffar åt sig på andras bekostnad och vänder resten av det amerikanska folket ryggen. Så när oljebolagen gör rekordvinster, men betalar noll cent i skatt, är det något som är allvarligt fel. Då står det inte rätt till med USA. Det amerikanska folket vet det. De röstade inte bort många av kongressledamöterna i november, för att de trodde att ni var ett bättre alternativ. De ville bara ha en stor förändring och de kommer att fortsätta att rösta för en förändring tills det att de ser sina livsvillkor bli bättre. Deras liv kommer inte att bli bättre, såvida vi inte gör något åt det som Alan Greenspan, Goldman Sachs, Bank of America och de andra gamarna på Wall Street, har utsatt landet för..."

- Så jag står nu på samma sida som det amerikanska folket - inte för de rikas intressen som plundrar landet. Ni känner alla till hedgefonder? De har en skattesats på 15 procent. Kongressledamot Elizabeth Loomis [republikan från Washington] har nämnt att företag i hennes valdistrikt betalar 35 procent i skatt. Varför håller vi inte gamarna på Wall Street ansvariga för det de gjorde? Låt dom få betala sin rättmätiga del av skatten. Vi har ju inte ens kunnat ta en enda penny från deras direktörsbonusar. Inte en enda ynka penny! Denna institution hade inte stake nog att stå emot?

- Jag säger er detta, droppen som fick bägaren att rinna över, var avskaffandet av Glass-Steagall-lagen 1998. Lagen som hade separerat affärsbankerna från finansbolagen. Ni känner alla till namnet på lagförslaget? Det fanns inte en enda demokrat som skrev under på förslaget. Det var republikanerna Gramm, Leach och Bliley. De bara pressade det igenom representanthuset - men jag röstade inte för förslaget. Sen kom Wall Street och där kan vi snacka om rå/hänsynslös individualism."

- Jag tänker inte tillåta att någon i mitt valdistrikt, eller något annat distrikt för den delen, ska betala för vad de har ställt till med. Jag har mött människor som står i kö utanför Frälsningsarmén för att de är arbetslösa och jag vet vilka som har orsakat detta. Dessvärre har jag inte tillräckligt med makt och inflytande för att hålla dom ansvariga. Jag hoppas att Gud gör det, för vad de har gjort är oförlåtligt. Deras 'råa hänsynslösa individualism' är inte patriotisk, den är inte kristen och den kommer att fördärva landet."

5. "Indignados" i Madrid kräver bankdelning

Den spanska proteströrelsen mot åtstramningspolitiken och räddningspaketen har antagit kravet på bankdelning av typ Glass-Steagall. Den 15 juni presenterade M15-rörelsen (uppkallad efter protestdagen den 15 maj) en 31-sidig sammanställning kallad "Öppet förslag från ekonomiarbetsgruppen", där man kan läsa följande under punkt 10:

"Demokratisk kontroll och insyn i statliga och privatägda bankverksamheter. Underställande av finansmakten under den demokratiska makten. Bortskiljande av placerings- och spekulationsaktiviteter. Utkrävande av ekonomiskt och rättsligt ansvar för finansverksamheter, kreditvärderingsinstitut och sådana institutioner som Spaniens centralbank, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden."

Längre fram vidareutvecklar man detta med hänvisning till 1978 års grundlag, vars portalparagraf garanterar en "rättvis ekonomisk och social ordning":

"Vi vill därför, som Grundlagen föreskriver, återvinna den demokratiska kontrollen över dessa maktbefogenheter. Denna kontroll är konkretiserad genom uppdelningen av verksamheterna för affärsbanker och finansbolag och försäkringsbolag. Affärsbanker ägnar sig de insättningar människor gör för sitt sparande, och skapar en nytta åt samhället, vilken vi därför anser vara nyttig och nödvändig. Däremot ägnar finansbolag och försäkringsbolag sig huvudsakligen åt kapitalskapande som är improduktivt för helheten [av samhället], grundat på spekulation med de insättningar spararna gjort, med avsikt att berika individer genom transaktioner på finansmarknaden. Denna åtgärd syftar således till att skydda folkets insättningar från marknadsrisker."

Redaktionens kommentar:

Det är viktigt att skilja mellan det Glass-Steagall-förslag som förespråkats över hela världen av LaRoucherörelsen och det Brittiska förslaget. Det gäller att hålla sig till Glass-Steagalls ursprungliga totala åtskillnad av affärsbanker, finansbolag och försäkringsbolag. Britterna trycker på för det förslag till "inhägnad av kasinoverksamheterna" som föreslagits av Engelska centralbankens chef Mervyn King. Enligt hans förslag skall affärsbankverksamheterna och spekulationen separeras, men under gemensamt tak, och ägare. Banken skall där dela upp verksamheten i två interna avdelningar, varav bara affärsbanksdelen skall ha statlig insättargaranti. Detta inkompetenta förslag upphäver inte ägarnas intressekonflikt, som i den amerikanska Glass-Steagall, där ingen person får ha något att göra med den andra verksamheten vare sig som ägare, ledningsperson, anställd, placeringsrådgivare, konsult eller revisor. Ändå försöker britterna spela ut sitt förslag som ett alternativ till Glass-Steagall.

6. Obamas smutsiga operationer mot LaRouche

Högt uppsatta källor i amerikanska regeringsinstitutioner och det demokratiska partiet har varnat Lyndon LaRouche för Obamaadministrationen. De säger att den har satt igång en storskalig offensiv för att smutskasta och förhindra honom och hans organisation från att spela den viktiga rollen de har haft de senaste månaderna i framtagandet av en lösning för krisen. Dessa varningar kom i samband med den accelererande urartningen av administrationens arbetssätt, då presidenten började försöka kringgå kongressens konstitutionella rätt att förklara och tillåta krig mot Libyen.

Motivet för Obamaadministrationens trakasserier mot LaRouche uppges vara att det demokratiska partiets ledarskap, och deras kontrollörer i Wall Streets och Londons finansimperium, är livrädda för att Obamaadministrationens kollaps kan göra LaRouche till en folkhjälte, eftersom LaRouche är den politiske ledare som vågat säga sanningen om presidenten och hans brittiska kontrollörer. Därför utövades massiva påtryckningar och utpressningar mot ledamöter i amerikanska senaten som John Kerry, John McCain, Harry Reid, liksom mot Nancy Pelosi i representanthuset, till att helt skamlöst och mot bättre vetande försvara Obamas olagliga krigshandlingar och hans försök att spela diktator. LaRoucherörelsen har blivit mer och mer känd i dessa kretsar och i stora delar av befolkningen som ledare för en återgång till det Hamiltons, Lincolns och Roosevelts amerikanska politiska ekonomiska system. Denna omläggning av den amerikanska politiken kan inledas med en ja-röstning till återinförandet av banklagen Glass-Steagall i kongressens representanthus, genom Marcy Kapturs motion HR 1489.

7. Obama kan stå inför sitt Watergate

I båda partierna i amerikanska kongressen pågår en revolt mot president Obamas flagranta brott mot regeln i USA:s konstitution om kongressens beslutanderätt om krigsförklaringar, en regel som 1971 förtydligades genom Lagen om krigsbefogenheter (War Powers Act). LaRouche pekade i ett uttalande den 17 juni på att situationen påminner exakt om de tidiga skedena i Watergate-skandalen, som ledde till dåvarande presidenten Richard Nixons undergång. Upproret kom igång i början juni och avslöjade att presidenten ljög för att undgå sin skyldighet att vända sig till kongressen för att erhålla tillstånd för kriget i Libyen.

En hög amerikansk underrättelsekälla, med nära förbindelser till Vita Huset, kommenterade rakt på sak den 17 juni: "President Obama överträder Lagen om krigsbefogenheter och den amerikanska konstitutionen. Obamas argumentation att den amerikanska militärens inblandning i Libyen är en 'humanitär intervention' är ett försök att kringgå lagen."

LaRouche pekade på det ironiska i att det samma vecka var 40 år sedan Pentagondokumenten läcktes, vilka på 7.000 sidor avslöjade den hemlighållna omfattningen av den amerikanska inblandningen i Vietnam 1945-71: "Pentagondokumenten var en del av mosaiken i inledningen till Watergate-skandalen, och Daniel Ells-berg har rätt, när han säger att Nixon skulle ha varit avundsjuk på president Obamas förmåga, att verka kunna komma undan från sina allvarliga brott mot konstitutionen. Men nu vidtas åtgärder i kongressen med stöd från båda partierna för att återställa det konstitutionella styret. Och jag tror att detta är början till slutet för Obamas presidentskap."

I en intervju med MSNBC den 9 juni, varnade senator Jim Webb för "faran av att tillåta ett prejudikat, vilket tillåter en president att använda argumentet om en 'humanitär kris' för att rättfärdiga militära ingripanden. Detta är inte så USA:s regering är menad att fungera", sade han. "Detta skapar ett mycket brett prejudikat, där vi i framtiden kan se, hur en president kan fatta egna beslut att använda militärmakt och sedan inte i tid söker tillstånd hos kongressen".

Fysisk ekonomi juni, 2011

8. LaRouche: Matprisreglering nu!

Både brittiska imperiets hyperinflationistiska bankstödspolitik och det ökande hotet av matbrist orsakad av spekulation gjorde att Lyndon LaRouche den 7 juni satte igång kampanjen: "Vi kräver matprisreglering nu!" Det är enda sättet att undvika en katastrof, med bl.a. mass-svält för både det amerikanska folket och resten av världen.

LaRouche var rak på sak:
- Vi är i en situation nu, där särskilt USA drivs in i en hyperinflation på matpriserna - och andra priser. Det finns bara ett sätt att ta itu med detta: Arbeta inte emot höjningen av matpriserna utan krossa dem! Man inför reglering. Orsaken är att det inte finns någon anledning till, att bara för att det är brist på mat, också priserna höjs! Och om någon vill höja dem och argumenterar: ' Man måste göra det eftersom det är brist. Vi måste tjäna pengar, förstår du?' Då säger du: 'Nej, i fängelse skall du!'

- Så vi behöver omedelbar prisreglering.

- Detta går tillbaka till vad Franklin Roosevelt gjorde under liknande omständigheter. Det var under krigsförhållanden, men vi är i en stridssituation just nu ifråga om mattillgångarna, ifråga om livsvillkoren därute på stridsfältet.

Det finns också andra områden som borde prisregleras, inklusive energi, lade LaRouche till, men det man skall börja med är maten. Genom att vidta denna åtgärd kan vi sopa bort spekulanterna, och försörja miljoner amerikaner, som just nu tvingas välja mellan att äta eller betala annan nödtorft. Om någon säger att presidenten inte håller med och inte tänker göra så, tillade LaRouche, är svaret enkelt:
- Gör er av med honom!

9. Torka? Skär bort gräsmattan under spekulantens fötter!
av Jacques Cheminade, presidentkandidat för EAP:s franska systerparti Solidarité et Progrès

Jordbävningar i Japan, tornados i USA, översvämningar i Kanada och kraftig torka i Kina, Texas och runt om i Europa. Planeten vi bor på utsätts för stora påfrestningar av naturliga fenomen vars verkningar får allt större effekter. I Frankrike, där torkan är återkommande, är det redan nu mycket värre än under torkperioderna 1949 och 1976. Till detta ska räknas de konsekvenser som är resultatet av en katastrofal jordbrukspolitik, som under de senaste åren verkat som bestraffningar på matproducenterna vilka därigenom blivit förhindrade från att bygga upp reserver av kapital, djurfoder och utsäde.

1.Nödåtgärder som måste genomföras, GENAST!

Vad detta handlar om, är att knäcka den spekulation som har huggit tag i jordbruksproduktionen och därigenom skapat den nuvarande matbristen. Detta handlar inte om att finans- eller jordbruksdepartementet skall lova skadeersättning eller allmosor.

a) Nödfoder till djuren: Förutom solidaritet mellan de som odlar fodret och de som föder upp boskap, måste staten, när det behövs, rekvirera hö och kraftfoder, och täcka dessa inköp med full betalning till odlarna. Här måste en viktig detalj ingå: Staten och regionerna måste återta ansvaret för järnvägs- och lastbilstransporterna hela vägen fram till den minsta bondgård.

b) Konstbevattningen måste prioriteras: Begränsa användningen av vatten till golfbanor, fritidsanläggningar och trädgårdar, så mycket som möjligt. Vattenreserverna måste användas till bevattning av grödorna. Punkt.

c) Avbryt produktionen av biobränslen: Staten måste stoppa all omvandling av spannmål till biobränslen, i synnerhet från majs. Sådana grödor måste istället reserveras till utfodring av boskapen. Om det blir nödvändigt, kan även viss matexport stoppas för att nå detta mål.

d) Finansmarknaden: Skilj bort spekulationsbanker (finansbolag) från banker som sysslar med krediter och sparkonton, dvs. inför Glass-Steagall-lagen globalt. Spekulation på jordbruksprodukter av fonder som enbart arbetar finansiellt, måste förbjudas.

II. Livsmedelssäkerhet

Vi måste redan idag tänka om hela jordbrukspolitiken och införa den fasta principen att staten skall ha självständig kontroll över livsmedelssäkerheten. Och använda denna utgångspunkt för att kunna rensa bort ogräset i form av världens matspekulanters malthusianska maktutövning.

a) Infrastruktur: Vi måste omedelbart investera i bygget av konstgjorda sjöar, bevattningskanaler och dammar. Detta för att göra vattnet till en lättillgänglig resurs för jordbruket, men också för att kunna "jämna ut" klimatet. Vi har beräknat, att om man sedan torkan 2003 kunnat lagra drygt 1-2 procent extra av det årliga regnvattnet, så hade mycket av torkans konsekvenser kunnat undvikas i år. Detta innebär ett slut på den nu gällande trenden, eftersom underhåll av sådan infrastruktur, som i dagsläget dessutom är på väg att privatiseras, har eftersatt. Eftersom jordbruket är en framtidsbransch, måste det därför ges medel och möjligheter att utveckla de redskap som krävs för ökad produktion. Detta kan bl.a. uppnås genom ett stärkt samarbete mellan Centrum för Rymdstudier (CNES) och det Nationella Institutet för Jordbruksforskning (INRA), för att öka kunskapen om marken och dess jordmån. På så sätt kan vi även utveckla olika tekniker för att kunna utnyttja jordens vattenresurser så optimalt som möjligt. I synnerhet hur satelliter kan underlätta i arbetet med riktad konstbevattning och få en ökad kunskap inom droppbevattningens ädla konst.

b) Reglering av matmarknaderna: I stället för att tvinga våra matproducenter att skydda sig på egen hand från prisfluktuationer, genom olika finansiella derivat som byter ägare på de oreglerade delarna av finansmarknaden, är det hög tid för både producentländer och konsumentländer, i synnerhet Nordafrika, att återuppbygga statliga livsmedelsreserver som ska kunna användas vid marknadsingripanden av olika slag, antingen av länderna var för sig eller regionalt. Så var det, när EU:s jordbrukspolitik (CAP) startades liksom under den amerikanske presidenten Franklin Roosevelt, som genom intelligent reglering och hantering av statliga matreserver, begränsade svinnet,och genom statliga köp och försäljningar, bröt och utestängde spekulationsattacker. För man måste ha klart för sig, att de "finansiella skyddsinstrumenten" mot prisförändringar lägger på en ökad kostnad på 40 euro på det internationella priset för ett ton spannmål, medan kostnaden för att lagra ett ton spannmål i en silo på ett franskt jordbrukskooperativ, uppgår till endast 10 euro per år.

c) Bättre prognosredskap: Investera i olika metoder (främst med hjälp av satelliter) för att göra väderprognoser, och fortsätt även ytterligare ett steg till genom att börja studera vilka konsekvenser jordens position har på solsystemets större cykler, och därmed på förekomsten av solstormar och därmed samverkande olika cykler i den biologiska mångfaldens osv.

d) Globala produktionskrediter: I ljuset av en ny världsordning som grundar sig på utgivning av produktionsinriktade statliga krediter, istället för, som idag, till ett monetaristisk hasardspel, kan vi en gång för alla avsluta det fruktansvärda nykoloniala missbruket av odlingsbar mark. För det behöver vi en internationell granskning av handel med jordbruksaktier och jordbruksmark, till fördel för den fysiska ekonomin och inte för finansmarknaden.. Matproduktionen kan då kraftigt ökas genom krediter och fasta matpriser, reglerade genom nationella och internationella överenskommelser,

Utmaningen att producera mat till en befolkning på nio till tolv miljarder människor 2050, börjar med att ifrågasätta och kullkasta det finansiella vansinne som har dominerat i världen under de senaste 40 åren och ersätta det med en världsordning baserad på gemensamma projekt och där prioritet ges till människans kreativitet och uppfinningsrikedom.

Jordbruket är nyckeln som kommer att öppna dörren till framtiden och är nära knuten till utforskningen av rymden. Genom att vi kan se planeten ovanifrån och förstå effekterna av solvindar och kosmiska fenomen, så kan vi även bättre organisera produktionen av mat nere på jorden. Så låt oss därför inte lämna jordbruket i händerna på giriga intressen som bara tänker på ägande och inte på produktion. För att kunna hitta gräset, måste vi skära bort gräsmattan under spekulantens fötter.

10. FDR:s prisregleringar stoppade inflationen 1942

Den 30 januari 1942 förklarade president Franklin D. Roosevelt varför man måste lagstifta om prisregleringar. Han sa:

- 1942 års Emergency Price Control Act är ett viktigt vapen i vår arsenal mot angreppet från axelmakterna.

- Ingenting kunde bättre tjäna våra fienders syften än om vi föll offer för inflation. Den samlade ansträngning som fordras för seger, betyder självklart ökade uppoffringar från var och en av oss, eftersom en allt större andel av våra varor och vårt arbete går till framställningen av fartyg, stridsvagnar, flygplan och kanoner. En verksam prisreglering kommer att se till att dessa uppoffringar fördelas rättvist.

- Lagen är på det hela taget lätt att genomföra. Den uppfyller den grundläggande målsättningen att inrätta en enda myndighet, som bemyndigas att fastställa ett tak för priser och hyror över ett brett fält, att stävja därmed sammanhängande spekulationer och manipulationer, samt att köpa och sälja varor i avsikt att uppnå maximal produktion. För att göra pris- och hyresregleringen effektiv ges myndigheten befogenhet att utreda och beivra försök till överträdelser samt att inleda rättsprocesser mot lagöverträdare. Ett ytterligare verktyg är möjligheten för privatpersoner att driva civilmål om tredubbla skadestånd.

- Men en prisreglering måste vara behäftad med stora brister som ett demokratiskt instrument om den inte skyddar individen med garantier mot obetänksamhet eller godtycke. Lagen ger visserligen myndigheten långtgående befogenheter, men ålägger den en lika stor skyldighet till rättvis behandling. Den måste, så långt det är görligt, rådgöra med näringsgrenarna innan prisregleringar införs, och till varje sådan reglering måste den foga en förklaring av vilka överväganden den grundas på. Bestämmelserna om justeringar sörjer för flexibilitet i tillämpningen. Personer som påverkas negativt av en åtgärd kan få snabb och effektiv gottgörelse i appellationsdomstolen. Myndigheten kan återkalla tillstånd endast via rättssystemet. Myndigheten är slutligen ålagd att kvartalsvis redovisa sitt arbete för kongressen.

- Jordbrukspolitiken som har tagit form sedan 1933, har satt paritet i priser och inkomster som mål. Det finns ingenting i denna lag som kommer att förhindra att bönder erhåller paritet eller skälig ersättning. Men jag tror att de flesta bönder inser, att när jordbrukspriserna stiger högt över paritet, så är det fara å färde. Ett av de bästa sätten att undvika för stora prisstegringar är givetvis en ymnig produktion. Och jag hoppas att jordbrukspriserna kan hållas på en sådan nivå att bönderna får skälig ersättning för en ökande produktion.

- När jag skänker mitt bifall åt denna lagstiftning, gör jag det i förvissningen, stärkt av kongressens ledare, att den inte innehåller någonting som kan tydas som en inskränkning av befintliga myndigheters befogenheter, exempelvis Jordbrukskreditsällskapet [Commodity Credit Corporation, en statlig kreditinstitution som finansierade jordbrukares utveckling och stabiliserade utvecklingen av priser på spannmål och insatsvaror] att sälja jordbruksvaror som ett led i sin sedvanliga verksamhet. När jag avslog motionen H.R. 5300, i mitt budskap till kongressen den 25 augusti 1941, framhöll jag det ytterst ofördelaktiga med varje åtgärd ägnad att bestämma priser genom att godtyckligt undanhålla statligt ägda varulager från de normala handelskanalerna. Jag framhöll vidare att Jordbrukskreditsällskapet skall ha friheten att göra sig av med varor som inköpts under dess överinseende på ett ordnat sätt, för annars blir det omöjligt att upprätthålla ett normalt spannmålsmagasin, som kan skydda bönder mot överskott och konsumenter mot brist; och att en begränsning av detta bolags befogenheter kraftigt skulle öka dess förluster, omintetgöra verkningarna av den förda politiken samt strida mot våra nuvarande prisregleringssträvanden genom att svika konsumenternas förtroende.

- Införandet av en prisregleringslagstiftning betyder inte att slaget mot inflationen är vunnet. Jag betvivlar det kloka och lämpliga med vissa delar av lagen, och tillägg till den kan komma att behöva göras längre fram. Dessutom kan inflationen inte besegras med enbart prisregleringar. Till det behövs en därför avpassad skatte- och budgetpolitik, ett brett upplagt sparprogram, en förnuftig produktionssatsning samt en effektiv prioriterings- och ransoneringspolitik.

Slutligen kommer alla skyddsvallar mot inflationen slå slint, om inte vi alla - företagaren, arbetaren, bonden och konsumenten - är fast beslutna att hålla stånd. När allt kommer omkring, som Woodrow Wilson sa: "Den bästa slagkraften finns i ett fritt folks spontana samarbete."

---