Monitor och Fysisk ekonomi, januari 2015

Innehåll:
1. Ledare: Med morgondagens ögon
2. Bravo Grekland!
3. Motion om Glass-Steagall lagd i USA:s representanthus
4. LaRouche: ECB:s desperata jättepaket driver världen till krig
5. Gorbatjov varnar: Risken för atomkrig är mycket stor
6. Historisk presskonferens: Obama mörkar om terrorismen!
7. BRIKS-uppropet stöds av namnkunniga personer
Fysisk ekonomi
8. Nya Manhattanprojektet för att rädda USA:s själ
9. Arbetet har påbörjats på den historiska Nicaraguakanalen
10. Kina storsatsar i Latinamerika och Karibien.
11. Sannfärdigt om Kinas ekonomi i Economist
12. Kina överträffar sig självt
13. ”Kinas projekt får kinesiska muren att se liten ut”

MONITOR - LADDA NED PDF

FYSISK EKONOMI - LADDA NED PDF

Monitor, januari 2015

1. Ledare: Med morgondagens ögon

Att andra världskriget bröt ut i september 1939 var inget som gick att läsa i morgontidningarna denna sensommar för 75 år sedan. Även efter kriget var det långtifrån självklart vilken händelse som skulle förklaras som det officiella utbrottet.

Redan i juni 1931 invaderade Japan Manchuriet, vilket i allra högsta grad var en internationell angelägenhet som mycket väl kvalificerar för samma titel. Kanske vore en lämpligare tidpunkt dock fransk-sovjetiska anti-Hitler-pakten i maj 1935? Eller tysk-japanska antikommunistpakten i november 1936? Eller varför inte bombningen av Pearl Harbor 1941 som ju drog in USA och gjorde konflikten global? Invasionen av Polen har satts som en relativt godtycklig kompromiss av brittiska historiker efter kriget.

Ännu svårare kommer högst hypotetiska överlevande ha att sätta officiellt utbrottsdatum på ett förment tredje världskrig. Var det 11 september 2001? Eller 2004 när Nato nådda ryska gränsen? Kanske arabiska våren 2011? Eller när Obama 2015 ger flygunderstöd åt ukrainska armén i Donbas och Putin kommer till deras undsättning?

Det vi måste göra är att med framtida historikers ögon blicka tillbaka på 2015 och säga vad som hade kunnat förhindra kriget. Det som utgör en tragedi är just avsaknaden av denna inställning hos människor med inflytande. Det historikern Friedrich Schiller kallar hjältar.

Vi har dock inte med någon klurig gåta att skaffa. Lösningen finns runtomkring oss. Den gör sig påmind varje dag med BRIKS’ framfart. BRIKS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika) och deras bundsförvanter världen över vill inte ha krig med atlantmakterna men har gjort klart att de kommer försvara sin rätt till ekonomisk utveckling till sista blodsdroppen om de angrips.

Angreppen pågår redan för fullt, från IS-krigare i Syrien till nazistmiliser i Donetsk, bägge med amerikanska vapen i händerna i färd med att störta alla regeringar allierade med Putin och BRIKS. Den amerikanske presidentens tal till nationen den 20 januari togs av både rysk och kinesisk media mycket hårt. Frasen: ”Ryssland är isolerat och deras ekonomi i spillror - det är så Amerika utövar ledarskap!” lämnade lite tolkningsutrymme. En snabb jämförelse av BRIKS’ tillväxtsiffror  med USA:s konkursbo gör dock citatet ganska obegripligt men sabelskramlet desto begripligare: Obamas kontrollörer behöver krig mot BRIKS’ lösning idag precis som Hitlers sponsorer i USA och Storbritannien 1933 med tysk hjälp ville stoppa president Franklin Roosevelts typ av lösning på depressionen.

De flesta EU-regeringar är dock emot en upptrappning av konfrontationen med BRIKS och emot nya sanktioner. När EU:s utrikesministrar träffades den 19 januari hände inget nämnvärt. Undantagen är Polen, Baltikum och kalla krigaren Angela Merkel. Med Syrizas valseger i Grekland, vilka inte bara tydligt motsatt sig sanktionerna, utan förkastar hela EU:s åtstramnings- och diktatpolitik, är läget öppet - kan Grekland kan alla.

Anledningen till att politiker som borde veta bättre spelar med är, att de hur som helst inte tror sig kunna göra något åt det och därför vill vara på den sida som förefaller starkast, dvs USA. Små saker kan dock få stora konsekvenser: Media världen över har stämt in i LaRoucherörelsens krav på att bevisen för Saudiarabiens roll i 9/11-attacken släpps, som Obama alltjämt håller hemligstämplade. Det blåsväder nu även Sverige hamnat i angående alliansen med Saudiarabien kan, om vi tar tillfället i akt, få en hel epok att gå i graven med kung Carl XVI Gustavs nyligen framlidne kollega och ordensbroder Abdullah bin Abdul Aziz al-Saud.

2. Bravo Grekland!

Det grekiska folket gjorde uppror mot den rådande ekonomiska världsordningen i parlamentsvalet den 25 januari när man röstade fram vänsteralliansen Syriza till en jordskredsseger. Det är ett slag i ansiktet på den Trojka bestående av EU, Europeiska

Centralbanken och IMF som tvingat Grekland till en mördande åtstramningspolitik för att rädda Europas banker. Syriza har nu kunnat bilda regering tillsammans med partiet Oberoende greker vars ledare Panos Kammenos talade på Schillerinstitutets jubileumskonferens i Frankfurt i oktober 2014 och är en stark förespråkare för bankdelning. Det innebär att grekiska folket har valt den första europeiska regeringen som vänder sig mot den bankrutta europeiska oligarkin som fullständigt maktgalet räddat sina banker och styrt hela den ekonomiska politiken ned i avgrunden.

Lyndon LaRouches sa när han fick höra om Syrizas framgång, att ”det är en genomgripande seger som kan säkra ett skifte i hela det europeiska och transatlantiska läget”. Att grekerna strömmade till för att rösta mot Trojkan är en av flera händelser den senaste tiden, som kan få hela Eurosystemet att falla samman. LaRouche pekade särskilt på det schweiziska beslutet att frikoppla sin valuta från euron, vilket utlöste avsevärda förluster på Wall Street och i Londons City.

Det grekiska valresultatet kommer att ”få stora återverkningar i Tyskland”, sa LaRouche. ”Merkel & Co är i ett svårt läge och försöker hävda att allt är under kontroll i Europa. I själva verket har de ingen kontroll, vilket visas av det grekiska valresultatet. De kommer att skakas hårt och kommer inte längre att kunna låtsas att åtstramningspolitiken fungerar.”

”Detta är jättebra”, sa LaRouche och slog fast att ”mänsklighetens fiender har fått en smäll och alla borde vara glada!”

Syriza fick 36 procent av rösterna vilket gav 149 platser av parlamentets tre hundra. Det inkluderar de femtio extra platser som största partiet får enligt det grekiska systemet utöver proportionen motsvarande röstandelen. Partiet Oberoende greker

(ANEL) , som också mobiliserade mot bankernas politik, fick 4,75 procent i valet vilket gav 13 platser. Dessa båda partier har bildat regering med Syriza partiledare Tsiprias som premiärminister och Panos Kammenos som försvarsminister.

I sitt segertal sa Syrizaledaren Tsipras:
- Hoppet har segrat ... Grekland har sagt nej till åtstramningen katastrof och skräck... Vi har vunnit tillbaka vår värdighet och självständighet.”

Partiledaren för Oberoende greker Panos Kammenos sa att grekerna genom valet har beslutat återupprätta ”suveräniteten, demokratin och författningen. Det Grekland som regeras via epost finns inte mer!”

Panos Kammenos var en av talarna när Schillerinstitutet höll sin europeiska jubileumskonferens den 18-19 oktober 2014 i Frankfurt, Tyskland, på temat: ”Den nya Sidenvägen och Kinas månprogram: Människan är den enda kreativa varelsen!” Kammenos tal hade rubriken: ”Grekland och den Nya sidenvägens ekonomiska utvecklingskorridor”. I talet förde han fram sin kritik mot Trojkan och förespråkade en reform av banksystemet genom bankdelning och riktade krediter för att bygga de projekt som kan integrera Grekland och Balkan i BRIKS’ Nya sidenvägsstrategi. Hans program för ekonomisk återuppbyggnad av Grekland presenterades i 15 punkter.

I västliga media utmålas Kammenos som högerextremist trots att hans parti i hög grad består av avhoppare från de båda stora partierna som styrt Grekland i årtionden. Dessa mediaattacker mot honom beror snarare på hans kritik mot bankerna som är hysteriska efter valet och rädda för att inte längre få förtur framför människor och realekonomi i det nya Grekland.

Kammenos har besökte kongressen i Washington den 4 december 2013 för att argumentera för återinförande av bankdelningslagen Glass-Steagall och gav en intervju till LaRouchePAC i samband med det besöket. Ett bra sätt att få en uppfattning om den nya regeringen är att läsa Kammenos tal i Frankfurt och intervjun, som båda hölls på engelska.

3. Motion om Glass-Steagall lagd i USA:s representanthus

Marcy Kaptur, som sitter i den amerikanska kongressens representanthus för Demokraterna, och som under den förra mandatperioden drev frågan om ett återinförande av bankdelningslagen Glass-Steagall, har nu lagt en ny motion med samma krav.

Ytterligare 24 kongressledamöter står bakom motionen, som skulle riva upp vissa bestämmelser i Gramm-Leach-Bliley-lagen och återinföra bankernas uppdelning i affärsbanker å ena sidan och finansbolag å den andra, i enlighet med vad som stadgades i Glass-Steagall-lagen från 1933.

Motionen benämns H.R. 381. Länkar till texten finns på eap.nu.

4. LaRouche: ECB:s desperata jättepaket driver världen till krig

Den Europeiska centralbanken beslutade den 22 januari att pumpa ut ett nytt rekordstort hyperinflationsdrivande bankräddningspaket i ett desperat försök att rädda Europas bankrutta finansinstitutioner. Detta karakteriserades av Lyndon LaRouche som ”en total fars” som enbart kommer att snabba slutkollapsen av det transatlantiska finanssystemet dominerat av Londons City och Wall Street.

LaRouche betonade att det är just Wall Streets och Londons kollaps som driver världen mot ett Armageddon av kärnvapenkrig, eftersom en desperat finansoligarki vill ha krig mot Ryssland och Kina för att kunna behålla sin politiska makt i världen, när banksystemet går mot sin slutliga upplösning.

De biljarder [eng: quadrillions] dollar av spelskulder som byggts upp av Wall Street och dess europeiska partners kan inte betalas och är på mot en krasch i närtid, slog LaRouche fast.

Och [europeiska centralbankchefen Mario] Draghis försök att tapetsera över den oundvikliga konkursen för dessa spelskulder genom sin senaste hyperinflationistiska centralbankssvindel, kommer enbart att accelerera kollapsen av den reala ekonomin i det transatlantiska området - och mata på den desperata krigsdynamiken.

LaRouche varnade för att Obamaregeringen aktivt förbereder för krig mot Ryssland. Besöket (1) i Kiev av den amerikanska europaarméns befälhavare Ben Hodges var för att få till stånd en direkt amerikansk militär närvaro på marken i Ukraina - officiellt för att ”träna” ukrainska styrkor för att krossa upproret i öst. Amerikanska trupper skall skickas till Ukraina under våren och Washington förser redan Ukraina med tung militär materiel som skall användas i gränsområdena.

LaRouche var rak på sak:
- Detta är ett steg till krig mot Ryssland, taget av Obama. Ryssarna kommer inte luta sig tillbaka och vänta. Detta kan leda till att USA förintas med kärnvapen!

Tidigare samma vecka betonade LaRouche:
- Vi har inte mycket tid. Man måste förstå att det finns en tidsfaktor som gör att vi är på gränsen till att hotas av kärnvapenkrig. Varifrån kommer då hotet om kärnvapenkrig? Det kommer huvudsakligen från Wall Street. Wall Street är den faktor inne i USA som är länkad med sådant i Europa och på andra håll där man har samma problem.

- Haken i detta är att om de går in i ett kärnvapenkrig, avser Wall Street och London att göra det snart, snart och inte om ett tag för det är inte möjligt. Varför så snart? Därför att britterna och liknande krafter inte har något val. Man kan inte ha en hyperinflationär ökning av värdelösa finansiella fordringar, som bara är mer och mer i konkurs. Det är inte möjligt.

- Så vi måste ta ansvar för situationen genast. Vi måste sänka Wall Street. Vi skall sätta dessa bastarder i konkurs. Hur?

Genom att förklara att de faktiskt är i konkurs. Därför måste man mobilisera människor politiskt att säga att vi inte tänker hålla liv i dessa skulder. Wall Street kommer att skrivas ned till vad det är värt.

Wall Street är hopplöst i konkurs och får inte tillåtas förstöra det som finns kvar av den amerikanska realekonomin. Den senaste statistiken på varaktiga konsumtionsvaror visade att försäljningen sjönk i december 2014 för den fjärde månaden i

rad, vilket indikerar att realekonomin kollapsar. Samtidigt håller Wall Streets kasino på att implodera i en ny 20.000 miljarder dollar stor krasch. Det är med sådana belopp storbankerna spekulerat i lån, och framför allt derivat, i den med dagens oljepris kraschande utvinningen av olja och gas från skifferfyndigheter.

LaRouche diskuterade detta igen den 27 januari och sa att vad som behövs är omedelbara beslut på presidentnivå för att sätta Wall Street i konkurs och ersätta det genast med ett tillfälligt system med federal kreditgivning för att sätta igång nödvändig satsningar på kapitalintensiv infrastruktur och jobbskapande.

- Vi behöver omedelbara lämpliga åtgärder för att stänga Wall Street. Alexander Hamiltons princip är vår modell.

- Alternativet är kärnvapenkrig med Ryssland. Vi måste få Obama under kontroll genom att få ett nytt ekonomiskt system på plats. Antingen går vi Hamiltons väg eller så är situationen hopplös.

- Så sent som under Clintonregeringen fanns förmågan att genomföra en sådan omstrukturering utan Wall Streets parasiter. Om det inte sker någon sådan omedelbar åtgärd för att sätta Wall Street i konkurs genom att återinföra bankdelningslagen

Glass-Steagall och få ett federalt kreditsystem på plats för att hålla igång den reala ekonomin, så kommer Wall Street att krascha och kräva att räddas.

- Det kommer att bli tändhatten för att starta ett nytt världskrig ... Vi måste sänka Wall Street nu för att undvika ett förintande kärnvapenkrig.

- Det senaste genombrottet i det grekiska valet i söndags som sa nej till
Trojkan massmord, kommer också att driva på kärnvapenkriget, kommenterade LaRouche ironiskt, eftersom det kommer att ytterligare öka Londons och Wall Street desperation över att att deras system är på väg att smälla.

LaRouche avslutade med att konstatera:
- Vi måste göra det som är nödvändigt när alla andra är trögstartade. Och det med den enkla med dödliga sanningen att Wall Street redan är dött, och det är den enda orsaken till att världen är på gränsen till en kärnvapenförintelse.

5. Gorbatjov varnar: Risken för atomkrig är mycket stor

Sovjetunionens siste statschef, Michail Gorbatjov, varnade i en intervju som den tyska tidskriften Der Spiegel publicerade den 9 januari för att konfrontationen mellan USA och Ryssland om Ukraina skulle kunna sluta med ett storkrig. ”Ett sådant krig idag skulle oundvikligen leda till ett atomkrig. Om en [av parterna - ö.a.] förlorar nerverna i denna upphetsade stämning, överlever vi inte de kommande åren.” Gorbatjov underströk att han menar allvar och sa: ”Jag säger inte något sådant lättfärdigt. Jag är verkligen mycket bekymrad.”

Gorbatjov beklagade den katastofala förtroendeförlusten mellan Ryssland och länderna i Väst. Man bör absolut ”tina upp” örhållandena. Med NATO-utvidgningen förstör Västalliansen den europeiska säkerhetsstrukturen. Gorbatjov har också tidigare varnat för följderna av NATO:s politik.

Han fördömde också den tyska regeringens hållning i krisen och påminde om landets historia: ”Det nya Tyskland vill lägga sig i allt. Som det ser ut vill många i Tyskland delta i den nya delningen av Europa.” Han varnade: ”Redan under andra världskriget försökte Tyskland en gång att utvidga sitt maktområde österut. Behöver de verkligen ännu en läxa?” Gorbatjov kallade sanktionerna ”urdumma och mycket farliga”.

6. Historisk presskonferens: Obama mörkar om terrorismen!

Det var ett ödesmättat, nästan spöklikt sammanträffande att presskonferensen med fd senatorn Bob Graham, ordförande för utredningen av terrordåden den 11 september 2001, och terrorattentatet mot franska satirtidningen Charlie Hebdo i Paris föll på samma dag den 7 januari. Graham, kongressledamöterna Walter Jones och Stephen Lynch, liksom anhöriga till offren från World Trade Center har hållit presidenterna Bushs och Obamas hemlighållande av ett helt kapitel ur utredningens rapport ansvarigt för att den sanna bakgrunden till 11 september fram till dags dato inte uppdagats och terrorvågen därför inte brutits. Presskonferensen på engelska kan ses här. [1] Här följer Grahams bidrag:

”BOB GRAHAM: Walter, tack för denna inledning. Jag vill också tacka Walter och Steve - kongressmännen Jones och Lynch - för deras ledarskap för att få upp frågan om de hemligstämplande 28 sidorna på kongressens dagordning. Jag tackar också familjemedlemmarna, som utan tvekan har varit den viktigaste kraften för de förändringar som har skett som ett resultat av 11 september, och de kommer att vara den viktigaste kraften för att övertyga presidenten att det nu är på tiden att det amerikanska folket får veta sanningen.

Det behövs kanske inte sägas, att mina kommentarer som jag tillfogar denna förmiddag, skiljer sig väsentligt från vad de skulle ha varit om inte händelserna i Paris denna förmiddag hade skett. Jag bedömmer att denna sak nu kommer i sitt rätta sammanhang.

Vad har konsekvenserna blivit av vägran att frisläppa de 28 hemligstämplade sidorna? Jag påstår att det finns tre konsekvenser. För det första, förnekandet av sanningen. En kärnfråga om 9/11 är om dessa 19 personer agerade ensamma eller hade ett understödsnätverk underlättade deras möjlighet att genomföra en mycket komplicerad operation. Ingen som har tittat närmare på vad som hände, inkluderande de personer jag just nämnde, har kommit till någon annan slutsats än att det är mycket osannolikt att de 19 personerna kunde ha agerat ensamma. Ändå är den amerikanska regeringens inställning att de agerade ensamma och att det inte finns något behov av någon ytterligare utredning om det fanns ett understödsnätverk.

Detta år är det 150 år sedan det amerikanska inbördeskriget slutade och under de senaste åren har vi haft nationella historielektioner där man varje dag jämförde med vad som hände 150 år tidigar under kriget. En av de sker jag lärde mig är att president Lincolns politik under hela kriget var att alla rapporter som kom till regeringen, speciellt till utrikesdepartementet, offentliggjordes dagligen. Han ansåg att, om det amerikanska folkets stöd skulle behållas, under ett krig som blev blodigare och blodigare, massor med stupade och stora förluster av egendom, måste det amerikanska folkets förtroende för att regeringen handlade riktigt behållas och att nyckel till detta förtroende var öppenhet. Jag önskar att vi använder Lincolns metoder när det gäller vad som hände den 11 september.

För det andra. Det är en fråga om rättvisa. Ungefär 3000 anhöriga till de som dog 9/11 har i åratal sökt rättvisa med hjälp av vårt system. Den amerikanska regeringens ställningstagande har faktiskt varit att skydda Saudiarabien under alla steg i den rättsliga processen. När den amerikanska regeringen uppmanades att ta ställning tog den ställning mot amerikanska medborgares intresse att få rättvisa för att skydda den regering som, enligt min mening, var mest ansvarig för understödsnätverket. Ännu ett exempel från inbördeskriget: Britterna hade skrivit under en neutralitetsöverenskommelse med USA att de inte skulle lägga sig i inbördeskriget. Sedermera upptäcktes att brittiska varv hade byggt krigsfartyg för sydstaterna. När kriget var slut glömde inte USA. De vände inte ryggen till konsekvenserna av britternas svekfullhet. I stället drev de frågan och fick till slut ett erkännande från britterna och en liten kompensation för den skada som deras handlande medfört. Vilken skillnad mellan sättet som detta land då såg sig som en stolt försvarare av rättvisa för sina medborgare och vad vi upplever idag.

För det tredje. Det handlar om nationens säkerhet. Många som försvarar hemligstämpeln har ofta sagt att detta kan inte göras tillgängligt för den amerikanska befolkningen därför att det skulle vara negativt för vår nationella säkerhet. Det skulle påverka metoder och informationskällor eller avslöja annan information som det är olämpligt att allmänheten känner till. Men som de två kongressmännen just sagt, de har båda läst utredningen - inte för 12 år sedan, när jag deltog i författandet av den - utan de har nyligen läst den och har båda kommit till samma slutsats som vi gjorde för 12 år sedan; att ett offentligörande inte är ett hot mot vår nationella säkerhet.

I dag påstår jag att det är ett hot mot vår nationella säkerhet att inte offentliggöra de 28 sidorna och vi såg en effekt av detta idag i Paris.

Några fakta:

Saudierna vet vad de gjorde. De är inte människor som är omedvetna om konsekvenserna av sin regerings agerande. För det andra, saudierna vet att vi vet vad de gjorde! Någon i vår regering har läst dessa 28 sidor, någon i regeringen har läst alla andra rapporter som har dolts hittills. Och saudierna vet att det är så. Vad tror ni att saudiernas inställning till detta

skulle vara om de vet vad de gjort, om de vet att USA vet vad de gjort, och de ser att USA är antigen passiv eller direkt fientlig till att låta dessa fakta bli kända? Vad skulle Saudiarabiens regering göra under dessa omständigheter, vilket är precis vad de gjort under mer än ett decennium?

För det första, de har fortsatt, kanske ökat sitt stöd till en av de mest extrema former av Islam, wahhabismen, över hela världen, speciellt i mellanöstern. För det andra, de har i sin religiösa iver stött, finansiellt och på andra sätt, institutionerna som ska sprida dessa extrema former av islam. Detta inkluderar moskéer, koranskolor och militära grupper.

Al-Qaida var en saudisk skapelse; regionala grupper som al-Shabaab är till största delen en saudisk skapelse; och nu, IS är den senaste. Jo, jag hoppas och tror att USA kommer att krossa IS men om vi tror att det betyder seger är vi verkligen naiva!

IS är en konsekvens, inte en orsak - det är en konsekvens av extremismens spridning, huvudsakligen av Saudiarabien, och om IS

krossas kommer en ny institution att skapas, finansieras och stödjas för att föra uppdraget vidare. Så konsekvenserna av vår passivitet mot Saudiarabien har varit att vi tolererat denna följd av rörelser; våldsamma, extrema, otroligt skadliga för mellanöstern och ett hot mot världen som vi såg denna förmiddag i Paris.

Jag avslutar med att påpeka att detta är en mycket viktig fråga. Den kan tyckas avslagen för några men den är lika aktuell som rubrikerna vi kommer att läsa idag. Det är en fråga som går till kärnan av USA:s överenskommels med sin befolkning, att befolkningen ska ge regeringen trovärdighet och stöd att styra; att regeringen ska ge befolkningen de upplysningar så att de kan göra bra bedömningar om lämpligheten av regeringen agerande. Detta är lika fundamentalt som rättvisa till de som åsamkats lidande av denna otäcka union av extremism och ett mycket mäktigt land. Det handlar om säkerheten för USA:s befolkning.

Jag tackar ännu en gång för kongressmännens initiativ. Jag hoppas att de snart kommer att följas av många andra medlemmar av kongrssen som inser vikten av denna fråga. Och att sedan, till slut, att USA:s presiden förklarar att han kommer att tillämpa Lincolns standard av full öppenhet och lita på det amerikanska folkets intelligens, omdöme och patriotism för att bestämma vad den lämpliga handlingsstrategin kommer att bli.

Tack så mycket.”

Sedan presskonferensen har media världen över stämt in i fd senatorn Grahams krav och i här Sverige har vi fram till den 15 maj på oss att väcka debatt om lämpligheten i att vår närmaste allierade i Sydvästasien är världens värsta diktatur tillika ansvariga för 9/11-attacken, sponsorer av IS och spenderar miljarder på att hjärntvätta gudfruktiga muslimer i hela världen, inklusive Sverige.

I presskonferensens kölvatten har även USA:s fd utrikesminister och demokratiska partiets hetaste presidentkandidat Hillary Clinton gått med på att vittna i Kongressen om andra 9/11-attacken år 2012 där fyra amerikaner mördades i Benghazi, Libyen.

Hela presskonferensen kan ses och laddas ned via eap.nu.

7. BRIKS-uppropet stöds av namnkunniga personer

Mer än 200 prominenta personer från 20 länder har nu undertecknat uppropet om att USA och Europa ska samarbeta med BRIKS om att skapa fred och ekonomisk utveckling i världen.

Bland de senaste namnen från USA finns författaren, aktivisten och Princetonprofessorn dr Cornel West och filmskaparen Sean Stone. Från Italien har Paolo Grimoldi, parlamentsledamot och grundare av den parlamentariska gruppen ”Putins vänner”, satt sitt namn under uppropet den senaste veckan, tillsammans med flera andra personer i ledande ställning i Italien, Schweiz och Tyskland.

En som tidigare skrivit på är partiledaren Panos Kammenos för det grekiska partiet Oberoende greker. Han har nu blivit försvarsminister i den nya regeringen som hans parti bildat tillsammans med Syrizapartiet.

Bakom uppropet står Schillerinstitutet, som gick ut med det i november förra året som svar på Kinas president Xi Jinpings erbjudande till USA att samarbeta med Kina om de stora tvecklingsprojekt som går under namnet Nya Sidenvägen, och sluta med konfrontationspolitiken gentemot framför allt Ryssland och Kina.

Utöver den långa listan med prominenta personer från 20 länder stöds uppropet också av mer än 1000 vanliga medborgare i dessa och andra länder, som vill förmå sina regeringar att sluta med konfrontationspolitiken och i stället börja samarbeta med BRIKS på basis av den westfaliska fredens princip om ”den andres väl”. Schillerinstitutet fortsätter att värva stöd för uppropet från såväl intellektuella ledare som vanliga medborgare med avsikten att skapa en massrörelse för ekonomisk utveckling och fred.

Schillerinstitutets grundare Helga Zepp-LaRouche säger:
- Xi Jinpings erbjudande om samarbete kring Nya Sidenvägen är det viktigaste fredsinitiativet för att få bort världen från kanten till konfrontation och krig. Samarbete kring detta initiativ öppnar fantastiska perspektiv för mänskligheten. Jag uppmanar alla människor att sprida detta upprop och hjälpa till att få fler att stödja det.

Skriv på själv på eap.nu !

Fysisk ekonomi

8. Nya Manhattanprojektet för att rädda USA:s själ

Den 17 januari 2015 samlade Schillerinstitutet i New York för sjätte gången sedan det första mötet den 11 oktober 2014 människor runt teman som är välbekanta för denna hemsidas läsare. Idén med dessa möten är att de ska leda en ny amerikansk folkrörelse för att återskapa den sanna amerikanska drömmen. I klartext innebär det att USA måste återgå till en hamiltonsk kreditpolitik och samarbeta med BRIKS i stället för att som nu, riskera ett tredje världskrig för att ”rädda” de brittiska finansintressen på Wall Street. Temat för mötet den 17 januari löd: ”BRIKS återupplivar dr Martin Luther Kings dröm:

Ekonomisk rättvisa är en oförytterlig rättighet”. Nära 300 deltagare kom till mötet i Manhattans Riverside-kyrka där dr King höll sitt banbrytande tal mot Vietnam-kriget 1967.

Efter en filmvisning av Kings gripande tal från 1967 framförde Schillerinstitutets kör verk ur Händels Messias. På programmet stod sedan:

- Ett videoinspelat bidrag där Lyndon LaRouche uppmanade till ”en mobilisering för vår republik, en uppgift som kräver att vi riktar vår uppmärksamhet på Manhattan i New York, det som var Hamiltons New York City.”

- Helga-Zepp-LaRouche talade om möjligheten att förverkliga ”den underbara visionen om en värld utan krig och terrorism” som dr King och representanter för BRIKS förespråkar. Början till att förverkliga denna dröm är att se till att de 28 hemligstämplade sidorna ur kongressens undersökning om terrorattentaten den 11 september 2001 frisläpps, slog hon fast.

- Ramsey Clark, USA:s justitieminister mellan 1967 och 1969 talade om ”Martin Luther King, icke-våld, och amerikansk politik idag. Han berättade om sitt deltagande i medborgarrättsrörelsens demonstration i Selma, Alabama i mars 1965 och att han ägnat

sitt liv åt att ändra den ohyggliga sanning som dr King uttalade i kyrkan 1967, nämligen: ”Den största våldsleverantören på jorden är mitt land.”

- Thembile Joyini, som representerade FN:s sydafrikanska ambassadör, talade om BRIKS’ verksamhet.

- Ett videoinspelat bidrag från kongressledamoten Walter Jones. Han uppmanade deltagarna att ”fortsätta att slå på trumman”

för att de 28 hemligstämplade sidorna ska frisläppas. Jones bad deltagarna att kräva handling i denna fråga av sina senatorer och kongresledamöter.r trycka på

- Jeffrey Steinberg, redaktör för Executive Intelligence Review höll ett tal med rubriken: ”Det är dags att bryta tystnaden:

Vi måste återkalla den olagliga användningen av hemligstämpling från morden på MLK, RFK och JFK och till mörkläggningen av senator Grahams 28 sidor.”

- Jason Ross, redaktör på LaRouche-rörelsens vetenskapstidskrift Twenty-First Century Science and Technology, avslutade mötet med en föreläsning om det ”förlovade land” som BRIKS håller på att bygga upp . Ross gick igenom de principer som ligger bakom den nya ekonomiska plattform som växer fram i BRIKS’ regi.

9. Arbetet har påbörjats på den historiska Nicaraguakanalen

Den 22 december förra året inleddes arbetet med de första förberedande projekten inför byggandet av en 278 km lång kanal som ska förbinda Atlanten och Stilla havet, och som Nicaragua bygger i samarbete med det kinesiska företaget HKND. I Rivas vid stillahavskusten anläggs nu tillfartsvägarna till hamnen i Britos, som ska ta emot de tunga grävmaskinerna.

Målet är att 5 procent av världshandeln till sjöss ska passera genom den nya Nicaraguakanalen, sa Nicaraguas vicepresident Hallesleven vid en ceremoni i Rivas.
- Vi skapar historia, sa HKND-chefen Wang Jing, som menade att hela mänskligheten kommer att få nytta av den nya kanalen. Handelsutbytet mellan öst och väst kommer att öka, och det kulturella utbytet kommer att berikas.

I huvudstaden Managua pekade president Daniel Ortega på att det är det förändrade läget i Iberoamerika och Karibien som helhet som har gjort det möjligt att äntligen förverkliga denna länge efterlängtade kanal. Han sa:

- Vi är idag en region där vi försvarar rätten till självbestämmande, där vi håller fram regionen som en region i fred. Det är ingen slump att detta projekt förverkligas när vi har lyckats ta detta stora historiska steg i riktning mot integration och endräkt mellan alla våra folk. Jag säger till våra latinamerikanska bröder att detta projekt tillhör Nicaragua, vårt Amerika och hela världen.

Genom det nu inledda samarbetet med Kina kommer nicaraguanerna att få jobb i anslutning till kanalprojektet, deklarerade Ortega. De kommer inte att behöva bege sig utomlands för att kunna försörja sig, och fattigdomen i Nicaragua kommer snart att vara utrotad.

Dr Telémaco Talavera, som är rektor för Jordbruksuniversitetet i Nicaragua och talesman för Nicaraguakanalkommissionen, säger i en intervju i det amerikanska nyhetsmagasinet EIR, med hänvisning till Kinas president Xi Jinpings erbjudande om ett ”win-win”-samarbete kring Nya Sidenvägen, att vi lever i en annan verklighet nu än under det kalla kriget. Världen styrs inte längre av geopolitik utan av ”geo-ekonomi”, där stora projekt som Nicaraguakanalen kan bli det som sätter fart på världsekonomin. Dessa stora projekt är en strategisk vision om en ekonomisk omvandling; de hjälper till att dra igång andra stora projekt runt om i världen, säger han.

Dr Talavera påpekar att BRIKS är en realitet som USA och Europa bara kan blunda för med risk för att det kommer att slå tillbaka mot dem själva. Europa och USA måste fortsätta att gå i riktning mot att verka för fred och inte tro att de äger världen och kan sätta sig över vad andra länder och folk tycker.

- BRIKS är en grupp tillväxtländer med stora möjligheter som spelar en alltmer betydande roll i världen. Jag skulle säga att Europa inte bara kan utan måste förena sig med BRIKS i ansträngningarna att bygga en ny världsordning byggd på ekonomisk utveckling, fred och respekt för det nationella självbestämmandet. Eftersom vi helt enkelt inte kan leva i en värld inriktad på konfrontation.

10. Kina storsatsar i Latinamerika och Karibien.

Att döma av  toppmötet mellan Kina och Latinamerikanska och karibiska statsgemenskapen CELAC (33 medlemsländer) i Peking den 8 januari är Nicaraguakanalen bara början. President Xi lanserade på toppmötet hisnande perspektiv för ekonomiskt och strategiskt samarbete:

- Handeln mellan regionerna har sedan milennieskiftet 25-faldigats från 10 miljarder till 257 miljarder dollar, vilket man i sin tur tänker fördubbla.

- Kina tänker höja direktinvesteringarna i området till 250 miljarder dollar.

- Stipendier för 6000 studenter från Latinamerika förbereds samt utbytesprogram för forskare.

11. Sannfärdigt om Kinas ekonomi i Economist

Den brittiska affärstidningen The Economist är trots sin liberala framtoning imperiets mest hårdföra organ för ekonomisk dominans och krigshets. Av någon anledning innehöll tidskriftens utgåva vecka 4 en extremt ärlig och insiktsfull artikel om Kinas hemmaekonomi, undertecknad med enbart signaturen ”S.R.” från Shanghai. Artikeln med titeln ”Från ett mycket stort underlag” avfärdar all hajp i Västvärldens medier om att Kinas ekonomi faller samman och ger en annan bild:

”Mycket av analysen om Kinas BNP-siffror för 2014, som regeringen offentliggjorde idag, har fokuserat på att ekonomin bromsar in... Men denna fokusering framstår snarast som närsynt. Förra året anslöt sig Kina till en exklusiv klubb: Dess produktion blev större än 10 biljoner dollar, vilket gjorde det till det andra landet i världen att åstadkomma detta (Amerika nådde denna nivå år 2000). I marknadspriser var Kinas produktion 10,3 biljoner dollar förra året, mer än fem gånger vad den var för tio år sedan, då den var 1,9 biljoner dollar.”

”Vidare betyder ökningen av Kinas ekonomiska storlek att den långsammare tillväxten skapar lika stor ökning i efterfrågan som dess turbotillväxt gjorde enbart en kort tid innan. Förra årets tillväxt, även med inflationen borträknad, gav en BNP-ökning på 4,8 biljoner yuan, nästan exakt samma som år 2007, när tillväxten rusade till 14,2 procent och inflationen var väsentligt mycket högre.” Artikeln tillägger att ekonomin, nu mer baserad på intern efterfrågan vilket ökar tjänstesysselsättningen, ”är ännu bättre på att skapa jobb med 13,2 miljoner nya jobb i städerna, jämfört med 12 miljoner 2007.” The Economist erkänner faktiskt att regeringens siffror anses vara sanningsenliga, och tillägger att de som skriker om ”den långsammaste tillväxten på åratal” borde dra sig till minnes att ”Kinas ekonomi är mer än 25 gånger större än den var 1990”.

12. Kina överträffar sig självt

Kina gör det som alla länder borde göra: bygger jättelika infrastrukturprojekt, för att förbättra livskvaliteten för sina invånare, och hjälper till att exportera den tekniken till resten av världen. Förr var det USA som innehade den tätplatsen som föregångsland i världen.

För Kina, liksom för de andra BRIKS-länderna, är den här inställningen bara naturlig och självklar. Ett tydligt exempel på det är att 290 mil ny höghastighetstågräls har öppnats för trafik bara de senaste månaderna, vilket gör att Kina nu har sammanlagt ca 1.400 mil höghastighetstågräls. Man kan jämföra med USA, där man i Kalifornien just har tagit de första spadtagen till 130 mil räls för höghastighetståg, som ska öppnas för trafik år 2029, och nu har ca 72 mil befintlig räls.

Kina är alltså helt inställt på ekonomisk utveckling och tekniska framsteg, vare sig det gäller höghastighetståg, gruvdrift på månen för utvinning av helium-3 för fusionskraft, nya satsningar på kärnkraft, inklusive framtagning av en egen reaktortyp, medverkan i finansiering av en stor gasledning tvärs genom Asien, eller hjälp till andra länder att bygga dammar och kanaler. Läs nedan om några av de senaste och mest imponerande projekten. Med den här takten kommer Kina snart att få det amerikanska järnvägsnätet att se ut som kinesiska muren.

13. ”Kinas projekt får kinesiska muren att se liten ut”

Kinas ambitiösa infrastrukturbyggen står i skarp kontrast till den nästan totala bristen på några sådana planer i USA, skrev New York Times den 12 januari med ovanstående rubrik. Även om man försöker ösa lite av den vanliga transatlantiska pessimismen över Kinas anmärkningsvärda bedrifter, så kan man inte blunda för mängden projekt som Kina är i gång med. Man ger en kort översikt över den internationella omfattningen av Kinas satsningar (bl.a. Nicaraguakanalen och tunneln under Berings sund), men koncentrerar sig sedan på utvecklingen inom landets gränser.

”I november gav den mäktiga utvecklings- och reformkommissionen klartecken för planerade satsningar på 21 mycket stora infrastrukturprojekt, inklusive nya flygplatser och räls för höghastighetståg, som beräknas kosta nästan 115 miljarder dollar”, skrev New York Times, bland annat:

- En tunnel från Dalian till Yantai, världens längsta undervattenstunnel, under Bohaihavet.

- Shanghai Tower, 632 meter högt, världens näst högsta byggnad.

- I Dalian ett kollektivtrafiksystem och världens största offshore-flygplats, som byggs på en konstgjord ö.

- I Peking världens största byggnad, The New Century Global Center, nästan tre gånger större än Pentagon.

- En bro över Jiaozhoubukten, världens längsta bro över hav, 42 km lång, med sexfilig körbana, invigd 2011.

- Shanghais djupvattenhamn Yangshan, anlagd 3 mil ut i Östkinesiska havet, förbunden med en av världens längsta broar, vilket gör Shanghai till världens största hamn för containerfrakt.

Där finns förstås också arbetet med att leda vatten från södra till norra Kina, de öst-västliga oljeledningarna och det vidsträckta höghastighetstågnätet, som man fortsätter att bygga ut.

New York Times citerade till slut Huang Yukon, ekonom på Carnegie Endowment for  International Peace, en tankesmedja i Washington: ”Kina har alltid haft en historia av megaprojekt. De har det i blodet, i kulturen, i samhället. Om  projekten ska ha någon effekt på landet måste de vara stora. De är av uppfattningen att det är de som ska bygga infrastrukturen åt resten av  världen.”

---