Monitor och Fysisk ekonomi, januari 2014

Monitor, januari 2014. Innehåll:
1. Ledare: EU - En bankrutt storinkvisitor
2. Helga Zepp-LaRouche: Rädda världsfreden
3. Ukraina: Från tvistefråga till bro
4. EU: Katastrof för Östeuropas medlemsstater
5. Rättsprocess om Saudiarabiens roll i 11/9 2001
6. Belgien: Fyra parlamentsledamöter och Agora Erasmus i bankdelningsupprop
7. Kina på väg att industrialisera månen

Fysisk ekonomi, januari 2014:
8. EU:s Bankunion: En katastrof för företagen

Monitor                 Tryck som pdf
Fysisk ekonomi     Tryck som pdf

Monitor, januari 2014:

1. Ledare: EU - En bankrutt storinkvisitor

EU-ländernas regeringar och massmedia vänder ett blint öga mot ukrainska nynazistiska UNA-USO och Svoboda, och kallar deras mordbränder och attacker på ukrainsk polis och belägring av den folkvalda regeringens byggnader för revolution. Samma krafter i EU driver en häxjakt på motståndare till EU här hemma. De drar alla motståndare till EU och EU:s fascistiska bankdiktatur över en kam och kallar dem högerextrema och invandrarfientliga. Samma hyckleri bevittnar världen i Syrien, där de USA- och EU-stödda "rebellerna" i Syrien visat sig vara en grupp blodtörstiga massmördare och terrorister.

Kampanjen i Sverige mot EU-motståndet började med en artikel av utrikesminister Carl Bildt den 31 december med rubriken "Främlingsfientlighet och Europafientlighet är släkt". Det följdes av en rad reportage i DN, SVD och andra media. Svenskt Näringslivs och LO:s representanter parades ihop för att skriva på samma tema.

I Grekland användes smutsigare och även blodiga metoder för att sätta munkavle på EU-motståndet. En rad attentat och motattentat mellan höger- och vänsterextrema grupper i september 2013, utnyttjades för att förbjuda allt EU-motstånd speciellt inom parlamentet. När det nynazistiska partiet Gyllene Gryning, som var ett konstgjort politiskt parti för att lägga beslag på EU-motståndet från andra legitima oppositionspartier, fråntogs flera av sina 18 platser i parlamentet, vägrade rege-ringen att hålla nya val. Statsministern Antonis Samaras från partiet Ny demokrati och vice statsministern Evangelos Venizelos från Pasok, förklarade att det som behövs i Grekland var "rättvisa, stabilitet, men inga val", och tydliggjorde att detta var krav från Greklands partners och kreditgivare i Euroområdet.

Denna desperata reaktion mot EU-motståndet, och EU:s reaktion mot Ukraina, som valde att rädda sin ekonomi genom att knyta sig till Ryssland och andra nationer österut istället för till EU, är en reaktion på att den ekonomiska och politiska makten i världen håller på att flytta österut, till Eurasien! Kina, Ryssland, Indien och deras allierade i Asien och Östeuropa är nu de nya potentiella världsmakterna i världen.

Politiska ledare i EU och USA är fokuserade på två saker som båda nu är bankrutta ekonomiskt, socialt och politiskt. 1) Här hemma är deras fokus enbart på åtstramningar och bankräddningspaket;.De försöker rädda ett hopplöst bankrutt bank- och finanssystem på bekostnad av både företagens och befolkningens överlevnad. De kunde ha valt den beprövade och nu populära bankdelningslagen, som kan avlägsna den spekulativa cancern från banksystemet, men EU- byråkraterna, och bankerna som förser dem med deras idéer, hittar i stället på nya sätt att plundra befolkningen och företagen i Europa för att köpa mer tid och resurser för finanssystemet. 2) Utåt bidrar EU (under Nato-flagg och "demokratispridningens" mantel) till krig och destabilisering runt omkring i världen i äventyrligheter ämnade att hävda sin globala hegemoni. Om USA och EU inte slutar med sin krigiska utrikespolitik, kommer vi att hamna i en global konflikt med Euroasiens makter, speciellt Ryssland och Kina.

Det finns försök från vissa kvarter i USA och Ryssland att lugna ner läget, som till exempel genom fredskonferensen om Syrien i Geneve. Amerikanska säkerhetstjänster samarbetar med ryska för att förhindra terrorism mot olympiaden i Sotji. Men de verkliga krafterna och orsakerna bakom spänningen i världen måste avslöjas för att hitta en riktig lösning för dessa kriser på liv och död. Först och främst måste sanningen om de bankrutta transatlantiska finanssystemet fram och bankdelningslagen måste bli huvudfrågan i USA och Europa. Vad gäller krigen i Sydvästasien och problemet med terrorismen, måste den brittisk-saudiska rollen i skapandet, finansieringen och styrning också komma fram. Alla bevis för detta finns tillgängliga, men hemlighålls av Obamaadministrationen. I detta nummer av Monitor presenteras alla dessa olika aspekter som måste betraktas som en helhet, inte olika frågor eller nyhetssammanfattningar.

2. Helga Zepp-LaRouche: Rädda världsfreden

Inför det nya året vände sig Helga Zepp-LaRouche till sina tyska medborgare i ett åtta minuter långt tal. Hon betonade hur extremt spänt världsläget är pga. att två block i världspolitiken arbetar med komplett motsatta strategier. Det ena blocket är de eurasiska ländernas utveckling av realekonomi och teknologiskt framåtskridande, dvs Kina, Indien Sydostasien och Ryssland. Till den sidan är Ukraina på väg att ansluta sig. Mot detta block står de transatlantiska länderna som alla är på väg att bryta samman p g a monetärism och en felaktig miljöpolitik.

Risken för ett världskrig har sina rötter i de transatlantiska ländernas strävan att härska över ett världsimperium, sa Zepp-LaRouche. Det första världskriget utlöstes inte av skottet i Sarajevo 1914, utan började faktiskt med att Tysklands kansler Bismarck avsattes 1890. Därpå följde olika geopolitiska manövrer som ledde till att schackbrädet var uppställd för krig. Risken för världskrig idag kommer inte från Kinas ekonomiska tillväxt, utan från den transatlantiska politiken för en utvidgning av EU och NATO österut. Med dessa geopolitiska schackdrag blir Ryssland och Kina omringade och försätts i en situation där deras möjligheter till motangrepp neutraliseras.

Det stora risken idag är att ett kärnvapenkrig utlöses, vilket med största sannolikhet skulle leda till att mänskligheten utplånas. Men våra politiker vägrar att diskutera detta, sa Zepp-LaRouche. Tyvärr förstår inte heller befolkningen denna fara och hur nödvändigt det är att bekämpa den.

Det som nu sker är inte resultaten av en "inkompetent politik", utan är resultatet en medveten politik från delar av den transatlanditska världen. Den angloamerikanska oligarkin, med talespersoner som Storbritanniens prins Philip, arbetar för att drastiskt minska världsbefolkningen.

Det har aldrig tidigare i historien existerat en större risk för att mänskligheten skulle kunna utplånas, sa Zepp-LaRouche. Därför är vår viktigaste uppgift under 2014 att avvärja krigsfaran. För att lyckas med det, måste vi förändra vår ekonomiska politik. Påve Franciskus har helt riktigt sagt att dagens ekonomiska politik dödar. Vi måste avskaffa kasinoekonomin och införa en bankdelningslag och ett kreditsystem i Franklin Roosevelts anda.

När det gäller Tyskland, måste vi utvärdera landets geostrategiska situation i Bismarcks anda. Vi behöver goda relationer med Ryssland och Kina. Det ligger helt enkelt i Tysklands intresse att tillsammans med Ukraina, Ryssland och Kina samarbeta om den Nya sidenvägen och att genomdriva en ny paradigm som bryter helt med ideologin för globalisering och världsimperium.

Om någon skulle tvivla på att vi har att göra med ett världsimperium eller en avsikt att bygga ett sådant, borde dessa tänka igenom konsekvenserna av att NSA och dess brittiska motsvarighet spionerar på alla samtal och kommunikationer, manipulerar datorer och mycket mer i denna riktning, som alldeles säkert inte bara tjänar terroristbekämpningen. Vi måste bryta med imperiepolitiken. Vi måste skapa en allians av suveräna nationalstater som arbetar tillsammans för mänsklighetens gemensamma målsättningar.

3. Ukraina: Från tvistefråga till bro

Nu när de västeuropeiska länderna visat så stort intresse för Ukraina borde de snabbt utnyttja att det inte blir något samarbete inom ramen för det industrifientliga EU, i synnerhet som det är en bro för hela Europa till Centralasien och Kina.
Ukrainas beslut, att inte ansluta sig till handelsavtalet med EU, berodde på att man ville behålla sin högteknologiska industri och inte bara bli en råvaruleverantör till EU. Detta är en stor fördel eftersom det öppnar för ett avancerat industriellt samarbete. Tyskland har sedan länge ett flygtekniskt samarbete med Ukraina, vilket också kan leda vidare till samarbete med Ryssland. Just ett sådant triangelsamarbete mellan Västeuropa, Ukraina och Ryssland har föreslagits från både Ukraina och Ryssland.

Under en konferens om Ukraina som hölls i Moskva den 26 december, sa professor Ruslan Grinberg, chef för det Ekonomiska institutet vid Ryska vetenskapsakademin:
- Från att vara en tvistefråga måste Ukraina bli en bro till samarbete, sa Grinberg. Vår målsättning är att skapa ett gemensamt område mellan Lissabon och Vladivostok.

Fortfarande fanns illusioner på konferensen att den konfliktsökande organisationen EU, skulle kunna vändas till att bli partner i triangelsamarbetet. Någon partner för industriellt samarbete kommer det aldrig att bli av EU som t.o.m. visat sig kunna stöda uttalat nynazistiska organisationer i oppositionsdemonstrationerna i Ukrainas huvudstad Kiev.

De ryska och ukrainska olje- och gasverksamheterna är den stora utgångspunkten för samarbete med massor av enskilda västföretag, som gör bäst i att vänja sig vid en framtid utan EU. Det handlar om den nödvändiga jättelika upprustningen av Ukrainas nedslitna gasnät. Det ligger inte bara i Ukrainas intresse utan även i den västeuropeiska industrins intresse att garantera en effektiv och störningsfri gasleverans.

Liksom tyska företag nu uppmuntras att engagera sig i de nu öppnade enorma möjligheterna för industriellt samarbete med Ukraina, måste även svenska företag kliva in stort i det Ukraina som anslutit sig till Stillahavsområdets tillväxtekonomier. Det ökade ekonomiska samarbetet måste sedan användas för att bana väg för ett normaliserat mellanstatligt samarbete.

4. EU: Katastrof för Östeuropas medlemsstater

Den ryske vetenskapskademiledamoten Sergei Glaziev har lagt fram ett djärvt förslag att länder, såsom Grekland, Cypern och även Turkiet, skall erbjudas klara sig mycket bättre genom att lämna EU och gå med i den Eurasiska tullunionen och även den Eurasiska ekonomiska unionen som är under bildande.

Artikeln som är i en av flera översiktsartiklar inför nyåret om potentialen i Eurasiens ekonomiska integration och bär titeln "Vem står som vinnare? Politiska och ekonomiska faktorer i regionala integrationsprocesser". Den utkom på engelska den 27 december 2013 i "Russia in Global Affairs". Artikeln beskriver de fördelar som Ukrainas ekonomi kommer att ha av att samarbeta i den Eurasiska tullunionenen, till skillnad från den förödelse som landet skulle hamnat i om de anslutit sig till EU:s frihandelsregim. Glaziev, som tidigare var vice generalsekreterare för Eurasiatiska ekonomiska gemenskapen och numera är rådgivare åt president Vladimir Putin, beskrev några av de chockerande exempel på förödelse av den reala ekonomin som de östeuropeiska nationerna erfarit, efter att gått med i EU under 2000-talen. Dessutom inkluderade han även Grekland. Här nedan följer en lista med de mest chockerande exemplen som han tog upp:

Grekland har till följd av de reformer som de på order av EU har genomfört, sett sin bomullsodling reduceras till hälften. Produktionskvoterna inom jordbrukssektorn har slagit hårt mot den lokala vintillverkningen. Den en gång så berömda varvsindustrin har nästintill helt upphört. Greklands redare har köpt 770 fartyg från utlandet sedan landet gick med i Europeiska Unionen.

Ungern har i princip helt avvecklat tillverkningen av de en gång så populära Ikarusbussarna, som under de bästa åren toppade produktionen med 14,000 bussar per år.

Polen stängde igen 90 procent av sina kolgruvor efter inträdet i EU år 2004. Av de över 300.000 personer som hade arbete där, står över 75 procent utan jobb. Varvsindustrin är i en stor kris. Det stora varvet i Gdansk, där det under 1960-70-talen tillverkades flest fartyg i hela världen, har nu delats upp i två overksamma företag. Flertalet mindre varv har tvingats stänga och de anställda har flytt till Västeuropa. Innan Polen gick med i EU hade man en utlandsskuld på 99 miljarder dollar. Vid början av 2013 var siffran uppe i 360 miljarder dollar.

Lettland har helt tvingats ge upp sin elektronik- och biltillverkningsindustri.

I Litauen har man skurit ner 75 procent av nötkreatursbeståndet då enskilda medborgare slutat hålla med kor som följd av kvoteringar inom mjölkproduktionen. På EU:s order har Litauen stängt ner kärnkraftverket Ignalina, vilket ledde till ett importberoende av el. De behöver nu en miljard euro för att avveckla Ignalinaverket.

Estlands nötkreatursbestånd har reducerats med 80 procent av ursprungsantalet sedan jordbruket lagts om till framställning av biobränsle. Maskinfabriken och Voltaverken i Tallinn, som brukade framställa kraftgenereringsmaskiner, har tvingats stänga ner. På EU:s uppmaning tvingades landet att slakta två tredjedelar av elproduktionen, från 19 TWh till 7 TWh.

Efter denna sammanställning av det "bedrövliga resultatet" av EU-medlemskapet, konstaterade Glaziev att det inte går att ge ett enda seriöst argument om varför ett samarbete med EU för de sex länderna i EU:s s.k. Östliga partnerskap (Armenien, Azerbadjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina) skulle vara till fördel för dem. "Opartiska analyser" pekar istället på att det endast finns rent politiska motiv bakom politiken för det Östliga partnerskap som EU arbetat fram, nämligen att de forna Sovjetstaterna genom samarbete med EU, skulle förhindras att ingå i eurasiens ekonomiska integration med Ryssland. Att det finns en antirysk politik framkommer tydligt när man ser till de ständiga försöken av politiker och hemliga underrättelsetjänster i Natoländer att blanda sig i nyligen frigjorda staters inrikespolitiska angelägenheter, piska upp antirysk propaganda och främja politiska krafter som är emot Ryssland. Alla de västerländskt influerade "färgade" revolutionerna i postsovjetiska stater byggde på en rasande ryssofobi med syfte att förhindra integration med Ryssland.

Enligt Glaziev skulle ett svar på rådande EU-politik vara att "bjuda in de länder som utsatts för diskriminering av EU:s överstatliga institutioner till det Eurasiska samarbetet." Där borde både Grekland och Cypern vara högsta prioritet. Cypern skulle kunna bli ett slags "pilotprojekt för de nationer som vill övergå från europeisk till eurasisk integrering, framförallt p.g.a. det ekonomiska beroende nationen har gentemot Ryssland samt att Oberoende Staters Samvälde - OSS (Commonwealth of Independent States - CIS) blivit avgörande sedan landets banksystem försattes i bankrutt. Grekland å sin sida står inför en förödmjukande avkristning och fråntagande av egendom ägd av den ortodoxa kyrkan och staten till förmån för europeiska fordringsägare. Båda länderna är nära sammanlänkande kulturellt och affärsmässigt till Ryssland, poängterar Glaziev. Han pekade också på att Kazakstans president Nursultan Nazarbaiev välkomnat Turkiet att delta i den Eurasiska integrationen.

5. Rättsprocess om Saudiarabiens roll i 11/9 2001

Beslutet från Appellationsdomstolen i New York den 20.12.2013 innebär en sensationell vändning i utredningen av de terrorattacker som sedan tolv år ändrat världen som ingen annan händelse sedan kennedymordet. Domen banar väg för en rättegång krävd av 11 septemberoffrens familjer mot saudiska regeringen och välgörenhetsorganisationer. Det kommer ha dramatiska konsekvenser.

Domstolen fann att de "särskilda omständigheter" som omgav attackerna den 11 september står över argumentet om ett annat lands suveränitet. Därmed kommer det fall äntligen synas i sömmarna, som familjerna till de 3000 människor som miste livet i attacken mot World Trade Center redan 2006 försökte gå till domstol med. Det handlar om anklagelser mot fyra saudiska prinsar, en saudisk bankir och saudiska välgörenhetsorganisationer för att ha finansierat al-Qaida-terroristerna inför attacken den 11/9 2001.

Det handlar här inte bara om de verkliga omständigheterna, vem som fanns bakom den attack, som tog USA en bra bit på vägen mot en polis- och övervakningsstat, där NSA:s utsvävningar bara är de uppenbaraste följderna, utan framför allt också om den systematiska mörkläggningen av färska spår som skulle kunna lett till att brottet uppklarats. I amerikanska Kongressen under senaste veckorna orsakade ledamoterna Walter Jones och Stephen Lynch stor uppståndelse med ett krav på att äntligen offentliggöra de 28 sidor ur den 800-sidiga rapporten från utredningen av 11 september som dåvarande presidenten George W. Bush utan förklaring hemligstämplat.

Den 15.12.2013 kom en sensationell artikel i New York Post med titeln "Inside the Saudi 9/11 Coverup" (Inifrån mörkläggningen av 11 september) med läckt material ur de 28 sidorna som hänvisar till memoranda från CIA och FBI, i vilka det talas om "obestridliga bevis" enligt vilka saudiska regeringen, höga diplomater och underrättelsefolk finansiellt och logistiskt stött flygplanskaparna. Underrättelsedokumenten tydde på den direkta inblandningen av saudiska ambassaden i Washington och konsulatet i Los Angeles i attackerna 11 september som därmed inte bara är av terroristisk natur utan utgör krigshandlingar.

"Skyddar regeringen saudierna?" frågar artikelförfattarna. Underrättelsefolk ska ha rapporterat till tidningen att de upprepat hindrats från att följa spår som skulle lett till saudiska ambassaden i Washington, som uppenbarligen haft en besynnerlig makt över Vita husets och FBI:s hålling angående utredningen av attackerna. Omedelbart efter att president Bush träffat saudiske ambassadören prins Bandar i Vita huset ska han ha gett FBI i uppdrag att evakuera tiotals saudiska tjänstemän samt Osama bin Ladins familjemedlemmar ur USA.

Dessa fakta och många fler har sedan länge dokumenterats av LaRoucherörelsen och i EIR. Det nya är att New York Post, med en halv miljon läsare, satt historien i kontexten av ledamoterna Jones' och Lynchs kampanj. NYP kräver avslutningsvis att 11 septemberutredningens alla resultat offentliggörs, även om detta kommer rubba de amerikansk-saudiska relationerna för alltid; hotet om en lika fruktansvärd attack idag är alltför allvarligt.

Brådskan att avslöja Saudiarabiens roll i attackerna den 11 september framhäver även fd senatorn Bob Graham i en rad intervjuer och artiklar. Graham var en av ordförandena i Senatens och Kongressens gemensamma utskott som utredde 11 september och har på sistone ofta gett uttryck för sin frustration över tystnadsplikten gällande de nämnda 28 sidorna.

I en intervju med Real News Network betonade han nyligen att om Saudiarabiens roll i stödet till attackerna kom fram, så skulle det ha enorma effekter på nuvarande amerikanska politiken, vid en tidpunkt då Saudiarabien sätter press på USA för en militär intervention i Syrien och mot en avspänning i relationerna till Iran. Det skulle få enorma konsekvenser om det visade sig, att saudiska regeringen var källan till finansiellt och logistiskt terroriststöd och del i ett system genom vilket dessa människor obemärkt kunde stanna i landet anonyma och under så lång tid. Det skulle fullständigt vända uppochned på relationerna till Saudiarabien.

Graham kräver att utredningen av 11 september omedelbart åter öppnas. Där ligger också det explosiva i domen i New York, för när de anklagades immunitet upphävs kommer en hel radda ytterligare laddade frågor komma upp på bordet. Till dessa hör utredningen av familjen Bushs relationer till diverse saudiska klaner, samt frågan varför president Obama brutit vallöftet gentemot anhöriga till offren från attackerna mot World Trade Center att offentliggöra de nämnda 28 sidorna och till dags dato håller fast vid hemlighetsstämpeln.

Sedan kommer det även handla om prins Bandars roll som Saudiarabiens underrättelsechef och misstankar som redan upprepat kommit fram om finansieringen av al-Qaida-nätverk i Syrien samt självklart omständigheterna kring mordet på amerikanske ambassadören Stevens under angreppet på konsulatet i Benghazi den 11.9.2012 och mörkläggningen efteråt, som även den blivit viktigt ämne för flertalet av de utredningar amerikanska Kongressen tillsatt.

Man bör minnas att Lyndon LaRouche redan åtta månader innan den 11 september 2001 varnat för en "riksdagshusbrand" i USA. Makthavarna tänker, varnade LaRouche, under ekonomisk och social kris genom en sådan statskupp med diktatoriska medel försöka behålla kontrollen de annars skulle tappa. Och i en idag kultförklarad tvåtimmars liveradiosändning med Jack Stockwell, under attackerna mot World Trade Center, betonade LaRouche att det vore otänkbart att dessa kunnat utföras utan medhjälp från kriminella element i USA.

Om det nu dock visar sig att en skäggig bin Ladin i en avlägsen grotta i Afghanistan inte var den som i det väsentliga var ansvarig den 11 september, utan att Saudiarabiens regering spelat en central roll, så kommer strålkastarljuset även riktas in på Storbritanniens nyckelroll som kontrollör av inte bara Saudi, utan även de nätverk runt Bush (och senare Obama) som varit inblandade i mörkläggningen och den samtidiga hetsen att använda terrordåden för att starta krigen mot Afghanistan och Irak.
Då måste även demokratiske senatorn Ed Markey, ordförande för underutskottet för internationell utveckling i utrikesutskottet, ges högsta uppmärksamhet, som i ett brev till president Obama från 9 november uttrycker oro för att Saudiarabien snabbar på sitt kärnvapenprogram, vilket innefattar transport av pakistanska kärnvapen som Saudiarabien betalt för och nu vill hämta hem till saudiskt territorium.

Avslöjandet av denna fasansfulla historia är dock framför allt brådskande för att sanningen om de gångna tolv årens politik kommer att utgöra ett avgörande bidrag för att stoppa den rådande krigshetsen mot Ryssland och Kina. Det var och är nämligen imperiets politik - ett försök att göra världen foglig under ett globalt oligarkiskt system - som fött alla dessa fasor.

6. Belgien: Fyra parlamentsledamöter och Agora Erasmus i bankdelningsupprop

Den belgiska regeringen lägger just nu sista handen på sitt förslag till en ny bankreform. Fyra ledande parlamentsledamöter och Karel Vereycken, initiativtagare till Agora Erasmus, ett forum för politisk diskussion som är anknutet till LaRouche-rörelsen och Jacques Cheminades rörelse i Frankrike, griper gemensamt in i debatten med ett upprop för en strikt bankdelningslag, byggd på principerna i president Roosevelts Glass-Steagall-lag.

Undertecknarna är: Den förre ministern och ordföranden för det flamländska socialistpartiet (sp. a) Bruno Tobback, kommunalpolitikern från Gent och ordförande för sp.a:s parlamentsgrupp Karin Temmermann, förre viceordförandes för sp.a Dirk van der Maelan, ordföranden för de Gröna i parlamentet Meyerem Almaci och Agora Erasmus´ grundare, Karel Vereycken. I uttalandet betonas att en bankreform måste utformas med den amerikanska Glass-Steagall-lagen som förebild, där en strikt delning av storbankerna står i centrum. Trots att Belgien är ett litet land skulle det med en sådan lag kunna bli ett föredöme för andra länder.

I en intervju med Agora Erasmus i slutet av november uttalade sig Tobback för Glass-Steagall och angrep EU:s bail-in-politik (Cypernmodellen) som leder till att bankkonton beslagtas. Han krävde ett 100-procentigt skydd för banktillgodohavanden. Tobback har också skrivit brev till medlemmar i USA:s kongress och givit sitt stöd till att USA återinför Glass-Steagall-lagen.

Belgiens socialistiske premiärminister Elio di Rupo, har uttalat sig för full bankdelning för att minska bankernas storlek innan de knackar på regeringens dörr igen när det är bankkris. Han vill ha med det i den bankreform regeringen försöker genomdriva före valet 2014. Den som blockerar Glass-Steagall i regeringen, är hans finansminister kristdemokraten Koen Geens, som sagt sig föredra en begränsad uppdelning till olika delar inom respektive bank (liknande den brittiska bankuutredningen Vickerskommissionens förslag om "instängsling"). Premiärministerns förslag har även stötts av den socialistiske vicepremiärministern Laurette Onckelinx och ordföranden för det vallonska socialistpartiet Paul Magnette.

7. Kina på väg att industrialisera månen

Kinesiska rymdsonden Chang'e-3 (mångudinnans) lyckade månlandning den 14.12.2013 och månbilen Yutus (Jadekaninens) lika lyckade färd timmar efteråt lägger grunden för det långsiktiga målet att industriellt utveckla månen. Efter de tidigare Chang'e-missionerna som rundat månen ger oss den aktuella missionen resultaten från intensiva undersökningar på plats och lägger därmed grunden till bemannade missioner i framtiden.

Kinas månforskningsprogram som pågår sedan mer än tio år har härnäst som mål att grundligt utforska vår närmsta granne och göra en förteckning över månens resurser. Kommande missioner ska exploatera dessa. Det handlar här inte om guld eller silver, utan mineraler, däribland den på jorden sällsynta isotopen helium-3 som kan tjäna som bränsle till en framtida världsekonomi baserad på fusionskraft.

Även om hittills inga formella regeringsbeslut finns om bemannade månresor arbetar kinesiska vetenskapsmän på ingenjörer på utkast till en månbas där även "utveckling av ny energi" planeras, vilket Zhang Yuhua som leder Chang'e-3-missionen förklarade på Shanghai Science Communication Forum. Kinesiska Folkets Dagblad rapporterade den 8.1 från mässan.
Zhang beskrev verksamheten på en sådan månbas. Det handlar om att öppna industri- och jordbruksproduktion på månen, framställa läkemedel i vakuum och "leta energi". Den av kinesiska vetenskapsmän mest omtalade energiråvaran på månen är helium-3, vilket på jorden är sällsynt men i hög grad legat ostört i månytan efter att ha dragit in från solen. Denna avancerade form av fusionskraft möjliggör flera tillämpningar inom energiproduktion, industri och kemi och kommer ge mänskligheten energi på både månen och jorden.

Fusionskraft på månen var redan från början en del av det kinesiska programmet. Redan för tio år sedan sa missionens "fader" Ouyang Ziyuan i sitt tal på Kinesiska vetenskapsakademins 12:e konferens, att man borde utfroska månen och de mineral som finns där, däribland helium-3. Nyligen förklarade han: "Det finns sammanlagt 15 ton helim-3 på jorden medan det på månen kan handla om mellan 1 och 5 miljoner ton. Helium räknas som långsiktigt, stabilt, säkert, rent och billigt material för mänskligheten för att nå kärnenergin genom kontrollerade fusionsexperiment... Det innebär att månens helium-3-tillgångar kan tjäna mänskliga samhället under minst 10 000 år". Målet är, menar han, "att hämta tillräckligt med bränsle för hela mänskligheten på jorden från månen".

Gerald Kulcinski från Wisconsins Universitet är en av pionjärerna i fusionskretsarna och har länge förespråkat utvinning av helium-3 från månen. Han har beräknat att det finns tio gånger mer energi där, än alla gas-, olje- och kolreserver på jorden."40 ton helium-3 skulle räcka för hela USA:s nuvarnade årliga elbehov", sa Kulcinski i tidningen Fortune den 13/1 2014.

Fysisk ekonomi, januari 2014:

8. EU:s Bankunion: En katastrof för företagen

I samband med besluten om införandet av en Bankunion för euroländerna har EU nu bestämt sig för att införa Cypernmodellen för bankkrishantering i alla EU:s medlemsländer. Det skall således bli fritt fram att beslagta större bankkonton, fr.a. företagarnas, för att täcka spekulationsförluster i krisbanker, samtidigt som spekulationen i bankerna tillåts fortsätta. Det var detta som hände på Cypern i mars 2013, så att massor med företag tvingades stänga och avskeda sina anställda.

För euroländerna innebär Bankunionen den största maktförskjutningen till Bryssel sedan euron infördes, skrev Adelina Marini på webbsidan euroinsider.eu, när beslutet kom före jul i samband med EU-toppmötet den 20 december 2013. Den blockerar dessutom möjligheten för enskilda länder att införa någon bankdelning. Instängsling (eng. ringfencing) av bankverksamheter i skilda avdelningar inom samma bankholdingbolag "skapar hinder för utövandet av de grundläggande friheterna och stör konkurrensen i den interna marknaden" står det i det denna dag beslutade dokumentet för Bankunionen.

EU har haft en utredning som diskuterat en full genomförd bankdelning liknande den amerikanska lagen Glass-Steagall, men tyvärr landade i stället förslaget i den ofullgångna brittiska fuskbankdelningen av att i vissa spekulationsbanker "stängsla in" den traditionella affärsbankverksamheten i en avdelning separerad från den resterande bankens spekulationsverksamhet.
EU-utredningen som lade fram det förslaget var den finske riksbankschefen Erkki Liikanens högnivågrupp som blev klar redan i oktober 2012. Nu har EU-kommissionen i stället pressat fram den Bankunion som föreslagits av Internationella regleringsbankens arbetsgrupp (BIS/FSB), som blockerar all bankdelning för att den skulle "störa konkurrensen".

EU-kommissionären Michel Barnier, som ansvarar för bankregleringen, kanske lägger ett förslag som uppföljning på Liikanenrapporten under våren, men detta kommer inte att kunna beslutas ens i år pga. EU-valet. Den av storbankerna dikterade Bankunionen har däremot drivits fram med rekordfart och är nu färdigförhandlat så att det kan beslutas av EU:s finansministrar och Europaparlamentet under våren före uppehållet för EU-valet. Därefter skall direktivet godkännas i medlemsländernas parlament och börja gälla 1 januari 2015.

Denna kupp kommer att konsolidera den bankdiktatur som i praktiken redan dominerar EU, som pumpar ut gigantiska räddningspaket antingen direkt till bankerna eller till krisländer för att de skall betala "skulder" till bankerna. Den tyske europaparlamentarikern Wolf Klinz uppgav den 11.12 2013 i den statliga radion DLF att summan som de europeiska skattebetalarna hittills i finanskrisen lagt ut för hjälpa krisbanker sammanlagt uppgår till 1615 miljarder euro. Samtidigt har ungdomar och andra hållits i rekordarbetslöshet och en dödlig åtstramning genomdrivits i EU:s krisländer.

Hur viktig är bankkrishantering?

Den som sköter bankkrishanteringen för ett land, har i praktiken makten att fördela de tillgångar banker förfogar över och dessutom även deras kunders. Varje bank har uppgörelser med företag genom lån och värderingar, som är avgörande för företagens existens. Den som har makten att sköta bankkrishantering beslutar om värderingarna på banklån och kan därför förändra den ekonomiska ställningen för banker men också i de företag bankerna beskyddar.

Den procedur EU nu reglerat börjar med beslutet om vilken bank som skall förklaras vara i kris. Därefter kan en av flera möjligheter väljas: Banken kan säljas eller rekonstrueras med ny ledning, bankens tillgångar kan överföras till särskilda broinstitutioner (typ Securum eller Retriva i svenska bankkrisen 1990-93), tillgångarna kan säljas eller så kan Cypernmodellen användas, dvs. att bankens skulder till långivare eller insättare skrivs ned eller görs om till (oftast värdelösa) aktier i krisbanken. Banken kan dessutom tillföras räddningspaket från en bankkrisfond eller från staten.

Procedurerna regleras i ett speciellt krishanteringsdirektiv (Bank Recovery and Resolution Directive - BRRD) som slutförhandlades inför EU-toppmötet före jul. LaRoucherörelsen - EAP har tillgång till detta dokument på 336 sidor som är mycket känsligt efter det som hände med företagen och andra insättare på Cypern, som förlorade 47.5 procent av allt de hade på sina bankkonton utöver 100.000 euro.

Företagens konton ej garanterade

EU-parlamentet med dess förhandlare Gunnar Hökmark respektive EU-kommissionens Michel Barnier i spetsen har högtidligt lovat att detta nya dokument innehåller särskilt skydd för "bankkonton för privatpersoner, mikro, små och medelstora företag". Det är på intet sätt automatiskt enligt texten, utan bara något som krishanteringsmyndigheten kan besluta "under extraordinära omständigheter" "om det hotar att få omfattande spridningseffekter så att det stör finansmarknaderna på ett sätt som hotar skapa en allvarlig störning för ekonomin i en medlemsstat eller EU". Denna skyddsklausul gäller i första hand värdepapper som är systemviktiga för finanssystemet, men nu kan även företagens insättningar hänföras dit om de hotar finanssystemet.

Företagarnas insättningar kan alltså sättas före bankens långivare utan säkerheter i hackordningen, men är fortfarande sämre placerade än alla stora långivare med säkerheter och dessutom sämre än massor med derivat, de mest spekulativa transaktionerna i banken. Alla lån med säkerheter och alla derivat kopplade till dem skall ha ut sina pengar innan företagen ser röken av sina pengar enligt Artiklarna 38(2) och 68(2) . Dessutom skall bankens alla skulder som skall betalas inom sju dagar också ha sina pengar före insättarna, och det är många i en finansvärld där långsiktiga investeringar är till eftermiddagen.

I utkastet till BRRD, som svenska riksdagsmajoriteten godkände hösten 2012, föreslogs rakt av att alla derivat var så systemviktiga att de skulle kunna skyddas före insättarna i Artikel 38 (3-4). Detta är lite nedtonat men i praktiken är Cypernmodellen fortfarande kvar som förut och gigantiska "systemviktiga" betalningar för derivatförluster prioriterade före företagarnas insättningar.

Maktkoncentrationen i eurozonen

För euroländerna är det etter värre, eftersom denna bankkrishantering enligt BRRD skall hanteras av en gemensam krishanteringsmekanism (Single Resolution Mechanism - SRM) och inte av nationella krishanteringsmyndigheter, som i övriga EU-stater, inkl. Sverige. I euroländernas SRM kommer det inte finnas något inflytande från någon vald nationell regering som det tidigare har det talades om. SRM skall skötas av en liten styrelse med fem icke valda tjänstemän och tjänstemän från de berörda ländernas nationella bankkrishanteringsmyndigheter. De skall lägga sina förslag till EU-kommissionen på hur banker och deras kunder skall stuvas om och om insättarnas pengar skall beslagtas. Endast om EU-kommissionen är oenig med SRM-styrelsens förslag skall regeringar kontaktas för att hjälpa EU-kommissionen att blockera förslagen. Men eftersom EU-kommissionen finns representerad i SRM-styrelsen är det föga sannolikt att det kommer att bli någon oenighet, och därmed något inflytande från medlemsländernas folkvalda överhuvudtaget.

SRM-styrelsen kommer också ha tillgång till en gemensam krishanteringsfond (Single Resolution Fund - SRF). Den kommer att vara pytteliten (70 miljarder euro år 2025 när den är påfylld) jämfört med dåliga lån i EU-bankerna på tusentals miljarder (1.200 miljarder euro enligt SvD 19.12 -13). Eftersom SRF-fonden kan låna och det är medlemsstaterna som garanterar den, så är det i själva verket statsbudgetarna som kommer att betala bankkriserna även i fortsättningen, fast nu också bankernas insättare.

SRM-styrelsen kommer att utgöra den centrala myndigheten i Bankunionen tillsammans med den gemensamma bankinspektionen (Single Supervision Mechanism - SSM), som redan är beslutat och upprättad. SSM har mycket makt bara genom de stresstester av banker som man nu genomför, eftersom man kan bestämma över värderingar av värdepapper i banker och hela banksektorer och därmed sätta dem i kris och överlämna dem till SRM.

När nu euroländerna inte kan skydda sina banker kommer hela hela omstruktureringen av banker i kris och deras företagskunder skötas utan insyn av några folkvalda. Det kommer att genomföras enligt de EU-riktlinjer som utformats av de internationella storbankerna genom Internationella regleringsbankens arbetsgrupp (BIS/FSB). Den nya chefen Danièle Nouy för SSM kommer mycket riktigt just från BIS. Bankunionen innebär därför fritt fram för en diktatorisk plundring av ländernas banker och näringsliv.

Bankunionen för euroländerna kommer att styra även länder som Sverige utanför eurozonen. Alla svenska storbanker har dotterbolag i euroländer och kommer därför vid kriser hanteras i samordning med eurozonens SSM/SRM. Även om banken har säte i Sverige, har den europeiska bankmyndigheten (EBA) avgörandet vid en konflikt mellan Riksgälden och SSM/SRM. För alla andra banker kommer Sverige vara bundet till den krishanteringsprocedur (BRRD) som är gemensam med eurozonen.

Bankunionen = Bankdiktatur

De samlade EU-lagarna om Bankunionen och bankkrishanteringen är de mest komplicerade texterna EU nånsin försökt införa. De innebär samtidigt att EU-byråkrater styrda av storbankernas finansinstitution BIS får rätt att stuva om i bankväsende och näringsliv i alla EU-länder. Sveriges banker och deras kunder kommer inte ha en chans att försvara sina tillgångar, om landet sätts i kris med några bett från internationella storspekulanter, t.ex. i den äventyrliga internationella finansieringen av den svenska bostadsupplåningen.

Bankfamiljen Wallenberg och Nordeas Björn Wahlroos driver på Bankunionen med högsta svansföring för att undvika bankdelningen och använda finanskrisen för att ta för sig från konkurrenterna. Men även de kan hamna i onåd och, i stället för att vara vargar, bli villebråd i den internationella huggsexan om olika länders tillgångar. Hur kan de tro att de för evigt har bättre överlevnadschanser än den italienska storbanken Monte dei Paschi di Siena, med oligarkiska förbindelser sedan den grundades på 1400-talet, som nu blivit villebråd?

För att skydda landets näringsliv från en vargflock av internationella storbanker med så mycket makt att de kan diktera EU:s banklagar, behöver alla aktörer i svenska näringslivet, från Wallenbergs storbolag till småföretag och vanliga löntagare, återinföra bankdelningen som nu har förbjudits i EU. Med Bankunionen är EU:s bankdiktatur oåterkallerlig, Det går alltså inte att vara med i EU, om näringslivet skall skyddas från framtida bankkriser.

Hur stoppa detta monster?

Bankunionen inkräktar så mycket på grundlagsskyddade nationella rättigheter, att den kräver fördragsändringar som måste godkännas av varje medlemsland i eurozonen. Eftersom Bankunionen inte gäller hela EU handlar det om ett mellanstatligt fördrag och inte någon ändring av EU:s "grundlag" Lissabonfördraget. Bankunionen kan blockeras om några få medlemsländer röstar nej till den och då faller också bankkrishanteringsdirektivet (BRRD) för hela EU. Motståndare till Bankunionen i euro-länderna måste därför uppmuntras att rösta nej, och det även om det leder till en upplösning av både eurozonen och EU.

För Sverige finns det bara en möjlighet och det är att genast genomdriva bankdelningen i strid med EU:s politik. Bara om bankerna är delade så att spekulationen är separerad från bankkontona i olika ägarbolag, så kan insättarnas pengar helt förhindras att gå till att täcka spekulationsförluster. Det innebär i praktiken att lämna EU. Låt oss så göra det! Bankunionen går inte att leva med.

av Ulf Sandmark den 20 januari 2014

EU-kommissionens första förslag till BRRD, 2012 (på svenska): http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2012:0280:FIN:SV:PDF