Monitor och Fysisk ekonomi, januari 2012: Ett nytt år av möjligheter

Monitor och Fysisk ekonomi, januari 2012
Innehåll:
1. Ledare: Ett nytt år av möjligheter
2. Danske utrikesministern diskuterade krigshotet med Schillerinstitutet
3. Obamas nya försvarslag är snäppet värre än Hitlers Ermächtigungsgesetz
4. Obamas nya "Hitlerlag" fördöms
5. "Inget atomkrigshot från Iran"
6. Förhandla på allvar med Iran!
7. Taxiförare tvingade Montis regering att backa
8. Sedel-bazookan nedgraderad!
9. Nordiska vänsterpartiledare för bankdelning
10. Lord Vickers "bankdelning" är en trojansk häst
Fysisk ekonomi
11. Flygbladet: 2012 Året för Tredje världskriget - eller början på förnuftets tid?

Ladda ner Monitor (pdf)

Ladda ner Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor, januari 2012

1. Ledare: Ett nytt år av möjligheter

LaRoucherörelsens mobilisering under november och december, som fortsatte under jul- och nyårshelgen, lyckades förhala det brittisk-amerikansk-israeliska försöket att sprida kriget vidare från det förstörda Libyen till Syrien och Iran. Ryssland och Kina var också avgörande i att sätta p för sådana försök, både i FN och i Medelhavet. Ryssland skickade sitt enda hangarfartyg Amiral Kusnetsov till Syrien för att inskärpa sin nolltolerans mot krig. Risken fanns ändå för ett krig mellan Nato och Ryssland. Men kloka huvuden i den amerikanska militären, både i aktiv tjänst som general Martin Dempsey, och pensionerade men politiskt aktiva individer som förre Centcom-befälhavaren general Joseph Hoar, ställde upp på LaRoucherörelsens sida och varnade redan i november för att ett krig mot Iran kan bli ett världskrig. Hans Blix och andra gjorde kraftiga markeringar mot vanvettet i den krigshets som rått de senaste tre månaderna, efter mordet på Moammar Kaddafi.

En viktig israelisk-amerikansk krigsövning, med syftet att försvara Israel mot iransk vedergällning med långdistansrobotar efter ett amerikanskt eller israeliskt angrepp, ställdes in. Analytiker pekade på att det var USA:s militära befälhavare som inställde övningen på grund av ilskan som mordet på ännu en iransk kärnforskare väckte. Mycket tyder på att brittiska eller israeliska underrättelseorgan låg bakom attentatet. Nu ropas det i amerikanska och även europeiska medier på behovet av en diplomatisk lösning på frågan om iranska "kärnvapen" och förhandlingar mellan Iran och stormakterna om att få internationella observatörer tillbaka in i Iran. IAEA har faktiskt fortsatt sitt inspektionsarbete i Iran de senaste åren, men det är de "hemliga" iranska anläggningarna som väcker misstankar och till och med lögner och fantasier om Irans intention att skaffa sig atombomber. Iran har redan accepterat att återgå till förhandlingsbordet. I Syrien har Ryssland lyckats få en del oppositionella grupper att söka en dialog med regeringen för att få igång politiska reformer.

Men faran är inte över, eftersom orsaken till problemet inte har hanterats på rätt sätt. Kollapsen av det brittiskdominerade finansiella och ekonomiska systemet är drivkraften bakom försöken att starta ett världskrig där imperiets "konkurrenter" - Kina, Ryssland och USA - krossar varandra. Detta är imperiets "slutgiltiga lösning" på finanskriser, som gav oss både det första och det andra världskriget där britterna manipulerade allianser och motallianser. City of London och Wall Street som styr den brittiska regeringen och president Obama, ser hellre att världen går under än att imperiet skulle förlora sin kontroll över världens finanser och råvaror.

Lösningen på detta problem har Lyndon LaRouche förklarat hur tydligt som helst. Det ruttna imperiet måste begravas, och ersättas med ett nytt finansiellt och ekonomiskt system med en tydlig åtskillnad mellan affärsbanker och finansbolag så att världens nationer befrias från de enorma spelskulderna som har skapats i det globala spekulationskasinot. Sedan kan det sanerade banksystemet med stöd från suveräna stater skapa så mycket krediter som behövs för realekonomiska investeringar i infrastruktur, industri, jordbruk, utbildning, vård och vetenskaplig forskning. Dessa storskaliga projekt kan sedan samla alla världens nationer, speciellt stormakterna, som idag ser ut att vara på kollisionskurs, till att samarbeta i en win-win-situation. Imperiernas tid har kommit till sitt slut. Oligarkin och mänskligheten kan inte längre leva på samma planet. En av dem måste försvinna.

Just nu debatterar våra politiska ledare om vi skall skynda oss att sätta oss i en snabbgående sjötaxi packad med sedlar för att köpa oss en biljett till en lyxsvit på den kantrade kryssaren som heter eurons räddningsfond. Det vore bättre för världen och nationen Sverige nu och för framtiden om de i stället debatterade vilka långsiktiga satsningar vi behöver göra både här hemma och tillsammans med andra nationer. De människor i detta land som vill att mänskligheten överlever oligarkins mörka tid, har en viktig uppgift i att studera LaRoucherörelsens idéer och förslag och att göra dem tillgängliga för både politiker och andra medborgare.

2. Danske utrikesministern diskuterade krigshotet med Schillerinstitutet

Den danske utrikesministern Villy Sövndal samtalade med danska Schillerinstitutets ordförande Tom Gillesberg om krigshotet den 20 december i Köpenhamn. Sövndal tog emot ett flygblad och fick stöd för sitt klara ställningstagande att Danmark inte skall delta i något nytt krig mot vare sig Syrien eller Iran. Detta är mycket viktigt eftersom Danmark nu är ordförandeland i EU. Diskussionen spelades in på video och finns länkad från larouche.se

Än en gång kunde Executive Intelligence Reviews korrespondent Michelle Rasmussen ställa en fråga till utrikesminister Villy Sövndal på hans presskonferens på utrikesdepartementet den 13 januari. Sövndal uttalade sig igen om sitt motstånd mot dessa nya krig. Den kinesiska officiella nyhetsbyrån Hsinhua rapporterade Sövndals svar.

3. Obamas nya försvarslag är snäppet värre än Hitlers Ermächtigungsgesetz

I samband med att USA:s president Barack Obama skrev under den så kallade National Defense Authorization Act (NDAA) på nyårsafton, förklarade en av hans medarbetare att presidenten inte kommer att hinna arbeta så mycket med kongressen under det kommande året, eftersom han måste driva valkampanj och även i övrigt kommer att resa en hel del. Därför kommer landet att styras med diktat, s.k. executive orders.

Utöver missbruket av executive orders har Obama utökat sin användning av ett annat anti-konstitutionellt tilltag från Bush-tiden, nämligen s.k. signing statements, som är ett slags markering som presidenten kan göra i samband med att han undertecknar nya lagar. Märk väl att det här är precis de saker som Obama gick emot i sin valkampanj.

Obamas mest uppseendeväckande "svek" mot dem som trodde på honom, är att han tillåter att samma metoder som använts mot "illegal combatants" på den ökända Guantanamobasen på Kuba nu kan användas mot amerikanska medborgare på amerikanskt territorium. All rättssäkerhet sätts ur spel.

Politiska mord har Obama redan utfört. Enbart med hjälp av drönare rör det sig om 5700 fall. Det mest kända fallet är mordet på Khaddafi. Till och med amerikanska medborgare har bragts om livet utanför USA, i ett fall mördade man planlagt och medvetet en 16-årig pojke. Nu kan detta alltså ske på amerikansk mark.

NDAA gör det lagligt för militären att spärra in amerikanska medborgare på obestämd tid, utan rättegång och utan att det sker i laga ordning (due process - i enlighet med det fjärde tillägget till den amerikanska konstitutionen) om personen "ingår i eller på allvar" stöder en grupp som är i krig med USA eller "annan ansluten makt". I sitt signing statement lyser Obamas avsikt igenom: "Några i kongressen fortsätter insistera på att begränsa våra antiterrorexperters möjligheter" att bekämpa terrorismen, genom att vilja "ta bort de metoder som har gjort oss säkrare". För att kunna "bekämpa terrorismen" kommer han därför, säger han i Carl Schmitts anda, att bortse från de begränsningar som faktiskt finns kvar i lagen, och ger därmed sig själv helt fria händer.

NDAA innehåller även skärpta sanktioner mot Iran, något som redan lett till att Iran hotar med att stänga Hormuzsundet, och därmed strypa 40 procent av världens oljetillförsel. Den republikanske presidentkandidaten Ron Paul har påpekat att Iran faktiskt har rätt att göra det, eftersom Obamas sanktioner redan innebär rena krigshandlingar. En upptrappning här eller någon annanstans kan som bekant mycket snabbt eskalera till ett fullskaligt kärnvapenkrig.

4. Obamas nya "Hitlerlag" fördöms

Många av Obamas tidigare anhängare har nu fått upp ögonen för vilken politik som faktiskt har förts. En sådan person är sångaren och medborgarrättsaktivisten Harry Belafonte, som presenterade sin självbiografi "Min sång - Mina minnen" vid ett framträdande i New York den 29 december, som sändes i PBSTV. Belafonte sa att de "progressiva" inte alls är representerade i Obamas regering och erkände att han blivit lurad av Obama:

- När han sa "Yes we can" , fyllde jag precis som alla andra ut tanken. Han fyllde aldrig ut "Yes we can - VADÅ?", sa Belafonte och skrattade.

- Vi fyllde ut, med det vi trodde han talade om ...

Obamas nya "antiterrorlag" har fått självaste ACLU, den främsta organisationen för medborgarrättsjurister, att fördöma honom. På nyårsafton, samma dag som lagen skrevs på, skickade ACLU ut ett pressmeddelande där organisationens VD Anthony D. Romero slog fast:

- Det som president Obama gjort idag är en smutsfläck på hans rykte. Han kommer för evigt att bli ihågkommen som den president som skrev in obegränsad internering utan åtal eller rättegång i lagen.

- Vi är otroligt besvikna på att president Obama skrev på denna nya lag, trots att regeringens åklagare redan i rättegångar har gått långt i hävdandet av rätten till internering. Allt hopp om att Obamas regering skulle vrida tillbaka George Bushs konstitutionella excesser i kriget mot terrorismen, raderades ut idag. Lyckligtvis är makten tredelad i vårt statsskick, och sista ordet har Högsta domstolen, som ännu ska döma om hur omfattande interneringsrätten ska vara. (Betoning i originalet)

Konstitutionsjuristen Bruce Fein jämför NDAA med en ökänd lag från 1850, som innebar att den som misstänktes vara en förrymd slav nästan omöjligen kunde bemöta den anklagelsen och utan rättegång kunde interneras för resten av livet.

"NDAA ger presidenten rätt att fängsla vilken amerikan som helst på livstid för en påstådd förbindelse med internationell terrorism riktad mot någon allierad till USA bara för att presidenten tycker det, vilket är själva definitionen av tyranni, så som den formulerades av den amerikanska konstitutionens fader James Madison", skrev Fein i en artikel i Daily Caller.

5. "Inget atomkrigshot från Iran"

"Det finns inget vapenhot från Irans helt kontrollerade kärnkrafts- och kärnforskningsprogram", skriver en av USA:s ledande kärnvapenexperter i ett öppet brev till president Obama. Experten heter Clinton Bastin och har varit direktör för USA:s program för tillverkning av kärnklyvningsmaterial och kärnvapenkomponenter. Bastin har arbetat i ledande positioner i den amerikanska statsförvaltningen sedan 1950-talet och har tjänstgjort som konsult åt regeringen i ickespridningsavtalsfrågor. 1970 gick han i detalj igenom de amerikansk-iranska samarbetsplanerna för kärnkraft och har hållit sig à jour med Irans kärnkraftsprogram sedan dess.

I sitt brev till Obama, som även skickats till Irans FN-ambassadör och gjorts offentligt för vetenskapstidskriften 21st Century & Technology, skriver Bastin:

"Sanktioner baserade på falska påståenden om ett hot har skadat Irans ekonomi och iraniernas dagliga liv, försvårat fungerande förhandlingar med Iran för att lösa problemen och ökar farorna i världen.

Slutprodukten för Irans gascentrifuger ska bli höganrikad uranhexafluorid, en gas som inte kan användas för vapentillverkning. Att omvandla gasen till metall, tillverka komponenter och montera ihop dem med mycket explosiva material med hjälp av en farlig och svår teknik, som aldrig har använts i Iran, skulle ta många år efter det att man smusslat undan tre ton låganrikad urangas från helt kontrollerade lager. Det vapen man då kan bygga, skulle, om det var avsett att skickas iväg med en robot, ha en effekt motsvarande ett kiloton vanlig dynamit.

Ritningar på vapen funna i Iran av IAEA:s inspektörer är förfalskningar, gjorda av dissidenter för att skada Iran. En ritning för ett atomvapenprogram skulle förvaras i ett topphemligt kassaskåp och aldrig ses av inspektörer."

Bastin går i detalj igenom problematiken i en intervju i La­Rou­cherörelsens vetenskapstidskrift 21st Century Science & Technology, 18 november 2011. Den finns på http://www.21stcenturysciencetech.com/Articles_2011/Bastin_Interview.pdf

6. Förhandla på allvar med Iran!

En av de många högre f.d. tjänstemän i USA som nu kraftfullt varnar för ett krig mot Iran, är Paul Pillar, en f.d. topptjänsteman vid CIA och f.d. chef för Mellanösternsektionen i Nationella underrättelserådet. Den 11 januari, samma dag som den iranske kärnfysikern Mostafa Ahmadi Roshan mördades i Teheran, kommenterade Pillar det inträffade i en artikel i nättidskriften The National Interest:

"Dödandet av en utländsk individ utomlands i politiskt syfte av antingen en icke-statlig aktör eller av hemliga agenter för en stat, är en internationell terroristhandling. Det är åtminstone så den amerikanska lagen definierar det som publiceras i utrikesdepartementets årliga rapporter om terrorism. Det var bland annat denna form av terrorism som gjorde att Iran sattes upp på listan över stater som stöder terrorism. Under 1980-talet och in på 1990-talet utförde Iran otaliga mord på politiskt oppositionella exiliranier, i såväl Europa som i andra länder i Sydvästasien. Iranierna upphörde i praktiken med denna mordverksamhet för ett och ett halvt årtionde sedan ...

Iran har själv blivit offer för denna form av terroristvåld ... Man kan föreställa sig vad reaktionerna skulle bli om något motsvarande hände i USA. Tänk vad svaret skulle bli, om bara en vetenskapsman (och inte fyra eller fem), som var anställd vid något av USA:s nationella laboratorier, hade blivit mördad på samma sätt och utländska aktörer misstänktes ligga bakom ...

Sätt er nu i iraniernas ställe. De har inte bara råkat ut för seriemord på sina vetenskapsmän, utan råkar ut för det i ett sammanhang fyllt av andra tecken på utländsk fientlighet, inklusive ekonomisk krigföring, sabelskrammel och en tävling bland amerikanska politiker om vem som kan göra det giftigaste uttalandet mot Iran.

Mina aningar om ansvaret för dödandet av iranska vetenskapsmän ligger nära Trita Parsis, som säger att mordet troligtvis genomfördes av en regional aktör, som föredrar en militär konfrontation med Iran framför en kompromiss som tillåter Iran att behålla sina urananrikningsanläggningar, även om de inte bygger en bomb. Problemet för USA är, eftersom man så inställsamt försvarar den regionala aktören ifråga, att man ses som ansvarig för vadhelst den aktören gör och kan räkna med att få del i varje därav följande förebråelse eller motattack för vad den aktören gör ...

Det rätta amerikanska svaret på allt detta är att energiskt försöka komma igång med förhandlingar med Iran, med utgångspunkt från det nyligen framförda iranska förslaget till en samtalsrunda med grupp P5+1 [USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina + Tyskland]. Detta är det enda vägen ut ur den allt djupare spiralen av ömsesidigt förstärkta fientligheter, som morden bara är en del av. Och om, som Parsi antyder, det senaste terrorattentatet var avsett att åtminstone delvis avbryta sådana samtal, är det desto större anledning att förhandla på allvar."

7. Taxiförare tvingade Montis regering att backa

Claudio Giudici, facklig ledare för taxiförarna i italienska Toscana, lyckades stoppa den italienska teknokratregeringens första förslag om en avreglering av taxinäringen, och mobiliserar nu för att stoppa en eventuellt förnyad framstöt från regeringens sida. Taxiavregleringen ingår i det s.k. "blod och tårar"-programmet som den av Mario Monti ledda regeringen är ålagd att genomföra för att Italien ska återfå "finansmarknadens" förtroende.

Med metoder lånade från den "arabiska våren" fick Giudici, som också är medlem i LaRoucherörelsens italienska avdelning Movimento Solidarietà, sina kolleger att organisera en "spontan" protest på flygplatsen och centralstationen i Florens, och spred sedan nyheten på Facebook och Twitter. Under några timmar fredagen den 9 december genomförde taxiförarna en strejk på de internationella flygplatserna i Florens, Milano och Rom (undantag gjordes för handikappade, barnfamiljer och för patienter och personal på väg till sjukhus). Det var allt som behövdes. Nästa dag drog regeringen tillbaka avregleringsförslaget. Och sedan kunde man se och höra Claudio Giudici intervjuas i alla TV-soffor och stora tidningar.

Att Giudici och hans taxikolleger lyckades besegra regeringen Monti uppmärksammades internationellt också av Financial Times den 29 december. Financial Times konstaterade att Monti, som i sin tidigare befattning som EU-kommissionär tog strid mot världens största företag, nu lidit ett förödmjukande nederlag: "mannen som tvingade Microsoft på knä rår inte på landets taxiförare".

Några dagar senare, den 3 januari, citerade Financial Times ur en insändare som Giudici skrivit till tidningen. Under rubriken "Mäktiga lobbygrupper bromsar Montis reformer" skrev Guy Dinmore: "Claudio Giudici, som leder det landsomfattande taxiförbundet Uritaxis Toscana-avdelning, försvarar sitt motstånd mot den föreslagna avregleringen som en 'passionerad aktion av krafter engagerade i ett faktiskt demokratiskt motstånd mot Italiens förvandling från en republik till en oligarkisk stat'. I ett mejl förklarar Giudici att taxiförare, apoteksinnehavare, tidningsförsäljare och butiksägare är medborgare med rösträtt som motsätter sig att 'regeringschefen tillsätts av en rad krafter inom och utanför landet ... med en nyliberal plan siktande på att lägga landet ... i händerna på en finansoligarki'."

Över hela Italien fortsätter taxiförarna nu sin mobilisering för att stoppa ett väntat nytt försök från Monti att få igenom avregleringen, som man menar går ut på att bana väg för taxinäringens övertagande av finanshajar. På sätena i taxibilar över hela Italien ligger ett flygblad som Giudici skrivit.

8. Sedel-bazookan nedgraderad!

Från USA har Barack Obama och hans finansminister Timothy Geithner högljutt krävt att EU-länderna ska bygga upp räddningsfonden EFSF till att bli den "stora bazookan" som kan stabilisera eurokrisbankerna och lugna marknaderna. Nu är det inte mycket kvar av dessa stora ord, sedan Standard & Poor's nedgraderat själva räddningsfonden, som skulle rädda länderna som hamnat i kris sedan de räddat bankerna. Räddarnas räddare (EFSF-fonden) som Geithner lovade skulle kunna växlas upp till 2.000 miljarder euro, kommer nu kanske att ha möjlighet att få ihop 300 miljarder euro eller något liknande, och även den målsättningen falnar snabbt. Eftersom räddningspaketen till bankerna på Irland och i Portugal redan använt delar av EFSF, kommer "bazookan" i verkligheten att inte vara mer än en 100-200 miljarders puffra.

Nedgraderingen av nio europeiska länders statspapper var ett grundskott mot den brittiskstyrda marknadens krav på den gigantiska livbojen EFSF. Eftersom Frankrike och Österrike nedvärderades från toppbetyget AAA, är det nu bara fyra av eurozonens länder kvar att garantera EFSF-fonden, nämligen Tyskland, Luxenburg, Finland och Nederländerna. Om även värderingsinstituten Fitch och/eller Moody's följer efter Standard & Poor's, kommer EFSF att tvingas betala allt högre räntor för det lilla man kan samla ihop.

Ironin som Bloomberg och andra finansinriktade medierapportörer pekar på, är att även om EFSF hade kvar sin räddningskapacitet på 300 miljarder euro, skulle den knappast kunna göra något åt den pågående skuldkraschen. Man konstaterar att nedvärderingen därför egentligen är ointressant. Eurosystemet är slut.

"Bazooka", det amerikanska granatgeväret, var något som USA:s förre finansminister Hank Paulson talade om, när det första 700 miljarder stora bankräddningspaketet TARP lanserades i USA. Det skulle vara så stort (och skräckinjagande som en bazooka) att marknaden skulle bli så skrämd att den lugnade sig vid blotta anblicken. Pengarna skulle då aldrig behöva användas utan bara visas upp för att imponera på marknaden. Med denna argumentering gick paketet igenom kongressen och naturligtvis sade inte bankerna nej till så mycket pengar, inte minst utländska banker, som dolde sig bakom de amerikanska bankernas krav och fick en stor del av paketet. I själva verket fick bankerna ett stöd på sammanlagt 24.000 miljarder dollar enligt SIGTARP juni 2009. 2011 rapporterades att det amerikanska bankstödet uppgick till 29.000 miljarder dollar.

9. Nordiska vänsterpartiledare för bankdelning

Den nyvalde partiledaren Jonas Sjöstedt i Vänsterpartiet har gjort en rivstart med att kräva bankdelning vid den ena debatten efter den andra. Det innebär att alla politiker i Sverige nu måste ta ställning till kravet och att det kommer att diskuteras brett i hela landet.

Den 18 januari tog Sjöstedt ytterligare ett steg, genom att samla sex partiledare från Vänsterpartiets systerpartier i Norden till ett gemensamt uttalande för bankreglering, inklusive bankdelning. De som framträdde tillsammans med honom i en artikel på DN-debatt den dagen var Kristin Halvorsen, Sosialistisk Venstreparti (Norge), Paavo Arhinmäki, Vänsterförbundet (Finland), Steingrimur Sigfusson, Vänstergröna (Island), Högni Höydal, Tjodveldi (Färöarna) och Kuupik Kleist, Inuit Ataqatigiit (Grönland). Detta innebär att man nu även på Grönland diskuterar bankdelning. Det innebär också att bankdelningsfrågan är uppe på regeringsnivå genom Arhinmäki som är kulturminister i Finland, Halvorsen som är kunskapsminister i Norge och Sigfusson som är finansminister på Island.

De sex nordiska vänsterpartiledarna skriver: "Som företrädare för vänsterpartier i ett antal nordiska länder kräver vi att finansmarknaden regleras så att skattebetalarna slipper stå för notan när bankerna ska räddas. Samhällsviktig bankverksamhet måste skiljas från finansiell spekulation och kraven på bankernas förmåga att leva upp till sina åtaganden måste stärkas."

Katastrofalt är dock att man inte ansluter sig till Glass-Steagall, utan till Lord Vickers fuskdelningsförslag. "För länder där marknadsfinansierade investeringsbanker utgör en betydande del av finanssektorn bör en bankdelningslag införas som skiljer traditionell bankverksamhet från spekulativ investmentverksamhet i likhet med vad en brittisk bankutredning nyligen föreslagit."

Den sista meningen ovan visar, att man inte helt lagt fast sitt förslag, vilket är avgörande om det ska ha någon positiv effekt över huvud taget. Vickersförslaget syftar inte till att lösa dagens kris alls utan ska vara infört först om åtta år, 2019. Vickersdiskussionen visar att det är nödvändigt att återinföra den ursprungliga, fullständigt separerade banklagstiftningen Glass-Steagall till punkt och pricka. Ger man efter det minsta på det kravet, kommer allt att urvattnas av det ena tillägget efter det andra och göra hela bankdelningsdiskussionen till ett slag i luften.

10. Lord Vickers "bankdelning" är en trojansk häst

Lord Vickers mötte LaRoucherörelsens protester, när han kom för att tala på en konferens på Handelshögskolan i Paris den 10 januari. Det är hans förslag till "bankdelning" som den brittiska regeringen valt att stödja, i stället för Lyndon LaRouches förslag till en riktig bankdelning enligt den ursprungliga amerikanska bankdelningslagen Glass-Steagall.

Det omfattande stödet i Europa för den riktiga Glass-Steagall-lagen har tydligen oroat London så mycket att man bestämde sig för att skicka ut Lord Vickers på Europaturné. Genom sin s.k. oberoende bankkommission har Lord Vickers lagt fram ett förslag, som på venetianskt förledande manér syftar till att oskadliggöra det krav på bankreglering som LaRoucherörelsen drivit.

"Lord Vickers är Londons trojanska häst! JA till Glass-Steagall!" stod det på plakaten i Paris den 10 januari som fick studenter och andra åhörare på konferensen att nyfiket komma fram till LaRoucherörelsens ungdomar för att ta reda på vad som pågick. De tog emot flygbladen om det riktiga Glass-Steagall, som föreslagits av LaRouche och den franske presidentkandidaten Jacques Cheminade.

Vickers skulle träffa en hel rad politiker och bankirer i Paris, men sa i sitt tal att han "inte kom för att göra politik". I en intervju för Les Echos avslöjade han sig, när han ombads bemöta de franska bankernas motstånd mot en förändring av den nu rådande modellen med "universalbanker" (även kallade "finansiella stormarknader" där alla sorters finansverksamhet blandas). Vickers sa:

- Vår rekommendation är inte något fördömande av denna modell. Vi vill inte ha en total separation. Vi håller fast vid universalbankens fördelar, vad gäller t.ex. riskspridning. Vad vi vill lösa är frågan om det underförstådda statliga stödet till samtliga former av bankverksamhet, eftersom regeringen anser sig vara ansvarig för bankernas affärsbanksverksamhet.

Dagen därpå var Vickers inbjuden till Vigi-Eco (Comité de vigilance et d'analyse economique). Detta är en ny socialistisk tankesmedja som socialistpartiets presidentkandidat Francois Hollande har grundat för att kunna "erbjuda väljarna en ekonomisk analys av sina förslag". Frågan om bankdelning drivs av alla socialistpartiets kandidater i valet i maj.

En av dem som tog del av Vickers venetianskt sluga förslag på Vigi-Eco var Jean Peyrelevade, f.d. bankdirektör för Crédit Lyonnais, nu chef för Pariskontoret för det fransk-italienska finansbolaget Banco Leonardo och medlem i Vigi-Eco. Enligt tidningen Tribune sa Peyrelevade:

- Inhägnad är en utmärkt idé, om det är ett mellansteg. På medellång sikt förespråkar jag en fullständig separering av affärsbanksverksamhet från värdepappershandel.

Han såg Vickers förslag som en fullständig illusion eftersom:

- För ett finansbolag, som inte har tillgång till några insättares konton och därför inte har några riktiga likviditetsresurser, kommer det att vara frestande att hitta tunnlar och broar för att komma över affärsbankens likviditet, när den finns inom samma bank.

- Om man inte går utöver "inhägnad" kommer man att exponeras, på ett oförutsett sätt, för problemen med smitta mellan värdepappershandel och affärsbanksverksamhet, slog Peyrelevade fast.

Det faktum att britterna skickar en trojansk häst till Frankrike, tyder på att de bakom stängda dörrar faktiskt diskuterar en fullständig bankseparering. Eftersom många förvirrade och inkompetenta ekonomer faktiskt tror att "inhägnad" skulle vara ett "första steg" i riktning mot en reglering liknande Glass-Steagall, var den franska debatten mycket viktig och avslöjande.

Fysisk ekonomi, januari 2012

Se flygbladet: 2012 Året för Tredje världskriget - eller början på förnuftets tid?