Monitor och fysisk ekonomi januari 2010

Monitor (pdf)
Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor och fysisk ekonomi januari 2010-1
Innehåll:
1) Det nya årets enorma möjlighet
2) Så kollapsade klimatmötet!
3) Storbritanniens största nederlag sedan amerikanska revolutionen
4) Järnvägsprojekt genom Afrika sätts igång
5) Kina försvarar ekonomisk utveckling
6) Europa på väg ut ur historien?
7) Britiska bomber för att gömma nederlaget i Köpenhamn
8) Londonistan
9) Patriotism driver proteströrelsen i USA
Innehåll i Fysisk ekonomi januari 2010:
10) Island hjälper Haiti - Sverige stjälper Island
11) Regeringen offrar Saab och Volvo PV för klimatlögnen

Det nya årets enorma möjlighet!

År 2009 lämnade oss med segervittring. Det öppnade dörren för att vi det här året ska kunna totalt besegra det ruttna brittiska imperiets politik (läs: ofri handel, globalisering och fascistisk åtstramning) och skapa en ny, rättvis världsordning baserad på respekt för alla nationers suveränitet, självständighet och rätt till ekonomisk utveckling.

2009 var året då den globala uppvärmningsmyten frös inne!

Det var ett spännande år för världen och för LaRoucherörelsen, speciellt med segern i Köpenhamn mot klimatlögnen. EU:s ledare och USA:s president, direktstyrda av brittiska regeringen och kungahuset, försökte förslava världen med hjälp av ett uppdiktat "hot mot klimatet". Ett klimatavtal skulle tvinga nationer att avsäga sig sin självständighet och rätten till ekonomisk och industriell utveckling under en världsklimatdiktatur. Kina och Indien, med uppbackning från Brasilien och Sydafrika, stod upp för sina rättigheter mot de gamla kolonialmakterna och knäckte Köpenhamnskonspirationen.

Kina och Indien utgör, tillsammans med Ryssland och ett friare USA, kärnan i Lyndon LaRouches förslag om en ny världsekonomisk ordning baserad på ett av dessa nationer initierat kredit- och valutasystem som kan finansiera den euroasiatiska/afrikanska/amerikanska landbrons infrastruktur- och utvecklingskorridorer. Detta skulle hjälpa världen besegra fattigdom, svält och krig. Dessutom skulle människornas ögon öppnas mot framtiden och stjärnorna, när de slipper den pessimistiska gröna ideologin med sina idéer om begränsade resurser och folkmordsintentioner. Världen behöver fler människor, fler välutbildade, kreativa och välmående människor.

Den nya världsordningen kan inte ha kommit som en överraskning för dig som följt vad vi i LaRoucherörelsen har rapporterat om under det gångna året. Till skillnad från massmedia och den politiska eliten som togs på sängen i Köpenhamn, har vi inte bara förutsett denna utveckling, utan spelat en nyckelroll i att skapa den. Lyndon LaRouches ständiga dialog med politiska ledare, ekonomer och vetenskapsmän i Ryssland, Kina och Indien har format denna nya allians intellektuellt, även när ledare från dessa nationer har tvekat om att den skulle komma i gång. De ekonomiska avtal som slöts mellan Ryssland och Kina i mitten av oktober var det fysiska startskottet för denna nya ordning.

I höst kommer LaRoucherörelsen i Sverige - EAP att delta i kommun- och riksdagsvalen. Vi sparkade igång kampanjen redan i oktober förra året med pamfletten "Här skapas jobben" med LaRoucheplanen, som en vägledning åt alla andra partier och medborgare som är intresserade av att rädda nationen och dess ekonomi och framtid. Vi är mycket glada för alla medlemmar och vänner som har stött oss politiskt och ekonomiskt. Vi säger tack! Men var beredd på mer "action". Till dem som har tittat på oss i smyg och tyckt om det vi säger och gör, vill vi säga: Kom ut ur garderoben! Det monster ni har varit rädda för är försvagat och bankrutt. Globaliseringsimperiet står med ena foten i graven. Hjälp oss att knuffa ner det! Se till att nästa år också får ett lyckligt slut !
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så kollapsade klimatmötet!

I sista stund kom vändpunkten för världspolitiken och världsekonomin i form av sammanbrottet för klimatkonferensen i Köpenhamn. Schillerinstitutet var med i Köpenhamn dag för dag och bidrog till att besegra mörkrets gröna krafter.
I Köpenhamn gjorde sig den nya dynamiken, som går under namnet LaRouches fyrmaktsstrategi, gällande. De tre stora nationerna, Kina, Ryssland och Indien har, redan innan den fjärde nationen USA anslutit sig, dragit igång ett samarbete om gigantiska infrastrukturprojekt och stabilisering av sina valutatillgångar. Länderna i tredje världen, under ledning av G77-gruppens ordförandeland Sudan, valde att ansluta sig till denna tillväxtpolitik. De anslöt sig därför till Kina och Indien, när de sade nej till de gamla kolonialländernas försök att dominera dem i klimatets namn. De vägrade skriva på bindande avtal som förhindrar deras industrialisering och påtvingar dem fattigdom, svält och massdöd. Hoppet om en framtid med ekonomisk utveckling från den nya fyrmaktsdynamiken fick dem att fatta mod och göra den revolt alla kunde se i Köpenhamn mot västvärlden och det nya brittiska imperiet. De tackade i praktiken nej till hela det paradigm av nolltillväxt och plundring som genomfördes av den anti-industriella 1968-
rörelsen.

Helga Zepp-LaRouche berättade på The LaRouche Show, LaRouches politiska aktionskommittés veckoprogram på www.larouchepac.com, om de möjligheter som öppnar sig efter klimatkontrollmaffians snöpliga misslyckande i Köpenhamn. Hon betonade att det verkliga syftet med konferensen varken hade med "global uppvärmning" eller vetenskap att göra. Det handlade om en full offensiv från oligarkin med centrum i London att döda miljarder människor. Hon sa att deras misslyckande i Köpenhamn var en vändpunkt och att vi nu befinner oss i en extraordinär situation i historien, där idéernas makt kan segra. Harley Schlanger, som var programvärd, tillade att vändpunkten samtidigt var Obamas Waterloo.

Helga Zepp-LaRouche sa, att det nu finns möjlighet att ha en ärlig diskussion, och ta kål på myterna bakom den uppblåsta frågan om människans klimatpåverkan. Vi är på väg in i ett mycket turbulent år, tillade hon, då det kommer att bli tydligt att all politik som drivits av Obama och EU har misslyckats.

I programmet medverkade också Stefan Tolksdorf, som berättade om vad LaRouches ungdomsrörelse hade gjort på möten och seminarier omkring Köpenhamnskonferensen. De genomförde omfattande diskussioner med delegater från hela världen och arrangerade möten och ett seminarium med Schillerinstitutet i Köpenhamn och hade delat ut fyra olika flygblad skrivna av Helga Zepp-LaRouche i sammanlagt 12.000 exemplar. Han berättade att man kunde följa hur budskapet, allteftersom dagarna gick, sjönk in hos delegaterna. Han tyckte det var roligt att se de utländska delegationerna köa utanför Bella konferenscenter och huttrande i den iskalla vinden vänta på att få komma in på en konferens om "global uppvärmning".

Avslutningsvis fick Helga Zepp-LaRouche frågan vad Friedrich Schiller erbjuder, för att vi skall kunna ta vara på denna historiska ögonblick. Hon svarade att för Schiller är människan mycket större än sitt öde, hon behöver aldrig acceptera att vara bunden av omständigheterna utan måste identifiera sig med de stora frågorna som mänskligheten står inför.

Storbritanniens största nederlag sedan amerikanska revolutionen

Så karakteriserade Lyndon LaRouche det brittiska imperiets nederlag på klimatmötet i Köpenhamn, i en diskussion med medarbetare den 20 december. Detta nederlag, utdelat av alliansen mellan Indien och Kina, understryker det stora skifte som pågår i riktning mot den fyrmaktsallians av Kina, Indien, Ryssland och USA som Lyndon och Helga LaRouche och deras medarbetare arbetat för de senaste årtiondena. I och med de gigantiska ekonomiska avtalen mellan Kina och Ryssland i mitten av oktober fördes denna fyrmaktsstrategi in i en avgörande fas.

Nu hänger det på ansvarsfulla ledare i fyrmaktsalliansens nationer, och särskilt USA, sa LaRouche, att följa upp segern med konkreta åtgärder för att en gång för alla begrava globaliseringen och styra världsekonomin mot återhämtning.

Ett viktigt bidrag i den riktningen gjorde den ryske järnvägsministern Vladimir Jakunin, i en intervju den 19 december i brittiska Sunday Express. Jakunin berättade att man i Ryssland arbetar med projekt för att med järnvägar knyta samman världen, bl.a. genom byggandet av en järnvägstunnel under Berings sund som kommer att knyta ihop Nordamerika och Asien.

- Tillsammans med nya järnvägsförbindelser genom Alaska och östra Ryssland skulle tunneln göra det möjligt att köra både gods- och passagerartåg från USA till London längs ett enda spår, sa Jakunin.

- Vi har kontakt med länder i Latinamerika, Afrika och med arabländer och Kina, förklarade Jakunin. Det ligger i allas intresse att järnvägar byggs.

Som kommentar till Jakunins intervju sa LaRouche att är den pekar på vad som måste göras som uppföljning till det brittiska nederlaget i Köpenhamn. Han sa:

- En sådan världsomfattande järnvägsförbindelse, från Eurasien till Afrika, genom Europa och in i Nord- och Sydamerika, skulle innebära en ny idé om samarbete mellan självständiga nationalstater. Det skulle innebära en global ekonomisk produktionsprocess, som skulle vara ett enormt stort steg framåt för att lösa mänsklighetens nuvarande kris.

- Stegen mot ett ökat samarbete mellan Kina, Ryssland, Indien och USA är en verklig global reform, fortsatte LaRouche. Det är en revolution i ekonomi och statsledning. Kontinenter kommer att knytas samman i nationalstaternas gemensamma intresse. Detta är det verkliga alternativet till globalisering.

Järnvägsprojekt genom Afrika sätts igång

Ytterligare en bekräftelse på hur världen har ändrat sig, sedan Brittiska imperiet besegrades på klimatkonferensen i Köpenhamn, kommer från Afrika. Precis enligt LaRouche-planen för Afrika beslutade en rad Afrikanska nationer, med Sudan och OIC (Organization of Islamic Conference) i spetsen, sig för att påbörja byggandet av järnvägen mellan Dakar-Port Sudan. Järnvägen kommer att länka samman östra och västra Afrika med en 10.000 kilometer lång järnvägslinje och utvecklingskorridor.

Uttalandet kom i samband med ett möte mellan Turkiets och Egyptens utrikesministrar och OIC: s ordförande Ekmeleddin Ihsanoglu den 2 januari, i den egyptiska turistorten Sharm El-Sheikh, där de diskuterade givarkonferensen för Darfur (inte FN:s, utan stödet från OIC) som ska hållas i mars. Lösningen på den humanitära krisen i Darfur är att kasta ut det Brittiska imperiet och satsa på ekonomisk utveckling i regionen, som några av LaRouches medarbetare, inkl. EAP:s partiledare Hussein Askary, föreslog på Konferensen om Internationell Rättvisa i Khartoum i april förra året.

Under mötet fastslog Professor Ihsanoglu att järnvägsprojektet mellan Dakar och Port Sudan har fått ett stort stöd från både Ryssland och Kina men även att OIC har accepterat arbetsplanen för projektet och kommer att börja diskutera hur det ska finansieras, med hjälp av de nationer som berörs av projektet samt Islamic Development Bank och OIC. Huvudkontoret för projektet kommer att placeras i Sudan.

I december 2009 inledde Sudans president Omar Hasan Al-Bashir en konferens med OIC: s infrastrukturministrar, med att ta upp projektet och tackade OIC för det stöd de givit projektet. Den Sudanesiske infrastrukturministern, Philip Thon Leek, berättade för konferensdeltagarna att hela världen kommer att gynnas av projektet. Leek fortsatte beskriva hur Sudan tänker binda samman landet med sina alla sina grannar med hjälp av järnvägar, och uppmanade alla ministrarna att göra sitt yttersta att stöda det transafrikanska järnvägsprojektet på grund av dess betydelse för att uppnå utveckling och politisk stabilitet.

Ingenjören Hamza Omar Al-Fadhelabi, ordförande för Sudans järnvägsmyndighet, sade att projektet kommer att ha en huvudkorridor med en 8.000 km lång stamlinje, varav 4000 kilometer redan är sammanbundna, men behöver reparationer och ombyggnad. De resterande 4000 är förgreningar till några av medlemsländernas huvudstäder. Al-Fadhelabi tillade att stamlinjen inte genomkorsar ett par av staterna, såsom Libyen, Uganda och Djibouti, men även de kommer att kopplas samman med projektet. Han förklarade att järnvägslinjen kommer att göra det möjligt att färdas direkt från Östafrika till kontinentens västra kust.

Läs mer och se filmerna på wwwlarouche.se!

Kina försvarar ekonomisk utveckling

I en intervju för nyhetsbyrån Xinhua förklarade premiärminister Wen Jiabao den 27 december hur Kinas regering ser på sin roll rörande den ekonomiska krisen. Han stod orubbligt fast vid Kinas linje på klimatkonferensen i Köpenhamn och passade även på att ge britterna en känga. Han pekade på att i-länderna inte håller sina utsläppslöften, och nämnde en artikel han läst på väg hem från Köpenhamn. Där beskrevs hur en mor i södra Kina eldade i kolugnen för att värma sig och sin familj. "Sådana förhållanden gäller måhända inte för barn i England", sa Wen. Han gav sedan en bild av hur tillvaron ser ut för många männi¬skor i världen i dag:

- Man måste se vissa fakta i vitögat: nämligen, att 1,6 miljarder människor saknar elektricitet och 2,3 miljarder bara har kol eller ved för att värma sina hem och laga sin mat. Kina är på väg att utvecklas men elanvändningen per capita är bara mellan en fjärdedel och en tredjedel av i-ländernas och även bilismen per capita är liten i jämförelse med i-ländernas. Befolkningen är stor, den inhemska utvecklingen ojämlik och de flesta jordarna lämpar sig inte för odling; det är de villkor vi står inför. Vi tänker inte beträda samma väg mot industrialisering som i-länderna, och utveckla ekonomin genom att offra miljön. Men vi tänker hålla fast vid vår rätt att utveckla vårt land.

Europa på väg ut ur historien?

I Frankrike befinner sig den politiska eliten och näringslivets toppar i chocktillstånd sedan man förlorat flera stora internationella kontrakt, till framför allt asiatiska budgivare. En som gett fritt utlopp åt paniken över att Europa är på väg ut ur historien, och Asien på väg in, är Jacques Attali, en grå eminens från Francois Mitterrands tid och en av oligarkins få intellektuella av den gamla stammen som fortfarande har ett hum om grundläggande strategiska realiteter.

I en krönika i L'Express undrade Attali om européerna har fattat att man riskerar att försvinna ut ur historien. "Alla borde inse att hotet är högst påtagligt. Flera händelser de senaste veckorna (att européerna inte fick vara med i slutförhandlingen på Köpenhamnsmötet, att Volvo köps av ett kinesiskt företag, att den första privatiserade infrastrukturen i Europa - en del av en motorväg i Polen - tas över av ett kinesiskt bolag och att Abu Dhabis kärnkraftskontrakt gick till koreanerna) visar att det som somliga har förutspått i mer än 30 år håller på att bli verklighet: att världens centrum håller på att flyttas från Atlanten till Stilla havet."

Om Europa "inte tar ledningen, inte blir medvetet om faran", skriver Attali, "då är detta slutet. För gott." Han manar "statsmän och -kvinnor, klarsynta, modiga ... att anta utmaningen och peka ut den smala vägen." Det som Attali, en helhjärtad förespråkare för överstatlighet, har i åtanke är dessvärre inte LaRoucheplanen.

Brittiska bomber för att gömma nederlaget i Köpenhamn

Amerikanska mediers helt dominerande linje att diskutera "inget annat än terrorism" är ett desperat försök från britternas sida att byta samtalsämne, bort från det faktum att deras imperium blev helt överkört på klimatkonferensen i Köpenhamn av Kina och Indien enligt "fyrmaktsdynamiken".

Det sa den amerikanske statsmannen Lyndon LaRouche den 3 januari. Han fortsatte:

- Denna ständiga manipulering av nyheterna för att flytta fokus för nationernas strategi, med hjälp av distraktioner och "förändring av trender", fortsätter att vara det brittiska imperiets arbetssätt, i synnerhet då imperiet fått på nöten strategiskt av de suveräna nationalstaternas förkämpar.

Efter den brittiska miljöförpackade folkmordspolitikens totala misslyckande i Köpenhamn, verkar från och med den 20 december de internationella medierna ha ändrat sin nyhetsrapportering till "terrorism och åter terrorism". De amerikanska söndagspratshowerna förstärkte den tendensen: Ingen av dem tillät någonting att diskuteras förutom terrorism, terroristbekämpning och Jemen.

- Britterna ändrar sig hela tiden, kommenterade LaRouche och fortsatte:

- Dessa ändringar av de "senaste trenderna" är inte "statistiska". De styrs av det brittiska imperiet. Vad den "senaste trenden" än är, så stämmer den inte. Det som verkligen pågår är det ständiga: Ändra, ändra, ändra på trenden.

- Men London och saudierna är alltid fienderna. Terroristerna som påstås ha återtagit ledarskapet över al-Qaida kring Persiska viken, efter att ha släppts till Jemen från Guantánamo (enligt många medier och proffstyckare), släpptes i själva verket till Saudiarabien! Tre faktorer ignoreras ihärdigt i det ständiga "terror"- tjatet: 1) den uppenbara roll som "Londonistan" har i indoktrinering, rekrytering och finansiering av terroristnätverk; 2) den saudiska rollen i samma verksamhet; och 3) frågan: "Varför är USA på väg att skicka 35.000 fler soldater till Afghanistan?"

Med tanke på den brittiska planen att, tillsammans med Obama, bilda en särskild, gemensamt finansierad polisstyrka i Jemen; Storbritanniens och USA:s samtidiga beslut den 3 januari att stänga sina ambassader i Jemen; samt meddelandet att FN:s diskussion om Afghanistan som planerats för våren, nu kommer att äga rum den 28 januari i London, med programmet åtminstone delvis förändrat till att handla om terrorism, kunde LaRouche slå fast:

- Obama har inga planer. Han är en nolla. Det är det brittiska imperiet som har planer.

- Terroristsnacket är en reaktion på britternas nederlag på Köpenhamnskonferensen - den lilla drottningens verktyg för att uppnå global fascism. Den intensiva diskussionen om terrorism är en manöver typisk för det brittiska imperiet, för att distrahera från de infrastruktur- och kreditavtal som Kina, Ryssland och Indien har undertecknat och möjligheten att USA skulle börja spela sin sanna roll.

Londonistan

I en artikel i Daily Telegraph den 2 januari visade Ruth Dudley Edwards att universiteten i London är kläckningsanläggningar för muslimska terrorister. Omar Farouk Abdulmutallab, som hindrades från att spränga ett Northwest Airlines-flygplan över Detroit på juldagen, hade studerat vid University College London. Rektorn Malcolm Grant sa till Telegraph att Abdulmutallab "aldrig gav sina handledare anledning att oroa sig" och eftersom studenter antogs till universitetet på grundval av sina meriter kunde man inte ifrågasätta "deras politiska bakgrund, rastillhörighet eller religiösa tro". Därför ifrågasatte högskolan aldrig att Abdulmutallab började klä sig islamiskt och tittade inte närmare på innehållet i "Kriget-mot-terror-veckan" som han organiserade som ordförande för ett muslimskt sällskap.

Universiteten i London har fått massor av varningar. Schejk Musa Admani, en imam vid London Metropolitan University, bad både det brittiska inrikesdepartementet och universiteten att övervaka och kontrollera de islamiska sällskapen. Istället ordnade universiteten i hela London muslimska "bönerum", som togs över av extremister som bytte lås, visade starka propagandafilmer om hur muslimer led på grund av judar, amerikaner och britter, och inbjöd talare som försökte övertala studenterna att offra sina liv för islam.

För fyra år sedan pekade professor Anthony Glees i sin bok "When Students Turn to Terror" ut mer än 30 universitet där det fanns "extremist- och/eller terroristgrupper". Boken möttes med fientlighet från det akademiska etablissemanget. Ett år senare rapporterade en parlamentarisk kommission om en ökad antisemitism, i samband med det ökade stödet för islam på universiteten. Kommissionens slutsatser ignorerades.

Sedan dess har det kommit allt fler belägg för att ökända jihadister varit inskrivna vid brittiska universitet, som t.ex. Daniel Pearls mördare Ahmed Omar Saeed (London School of Economics), Londonbombaren Mohammad Sidique Khan (Leeds Metropolitan University), Kafeel Ahmed, som sprängde sig på flygplatsen i Glasgow Airport (Cambridge University) och Omar Rehman (Westminster University) som avtjänar ett 15-årigt fängelsestraff för att ha planerat att spränga flera mål i USA och Storbritannien. Det finns närmare 100.000 muslimska studenter på de brittiska universiteten, där extremister, som t.ex. medlemmarna i Hizb ut-Tahrir - som jobbar för att inrätta ett globalt kalifat - kan härja fritt.

Patriotism driver proteströrelsen i USA

Den amerikanska LaRoucherörelsen mobiliserar för att få USA att ansluta sig till Kina, Indien och Ryssland för att konsolidera fyrmaktspolitiken. Alla de amerikaner, som rättmätigt protesterar mot olika missförhållanden, uppmanas till att förstå hur det är det brittiska imperiet som är motståndare till det amerikanska systemet.

Under en viktig diskussion i början av året slog Lyndon LaRouche fast att missnöjesyttringarna i USA inte är partipolitiska. Det republikanska partiet fungerar inte och demokraterna håller på att bryta samman. LaRouche konstaterade också att de många s.k. oberoende väljarna är oförmögna att bilda ett tredje parti. Därför måste LaRouche-demokraterna satsa på en mobilisering över partigränserna. LaRouche sa:

- Det gäller för oss att organisera den masstrejkrörelse som "än så länge trevar sig fram utan klara perspektiv" till att förstå hur sant patriotisk USA:s författning är jämfört med det brittiska imperiet.

Man kan redan se att olika grupperingar från helt olika utgångspunkter ringar in samma fiender - ekonomiske presidentrådgivaren Larry Summers, finansministern Tim Geithner, Federal Reserve-chefen Ben Bernanke och president Obama - och att man försöker få igång gemensamma aktioner mot dessa. Vad vi ser växa fram är en "patriotisk" rörelse, som ser dessa politiker som fiender från främmande makt och ser hur kongressen är full av hemstöpta förrädare mot USA:s författning och principen om "general welfare", det gemensamma bästa.

- Om masstrejkrörelsens aktivister och de potentiella ledarna mot förrädarna i Washington inte redan har identifierat den imperiala brittiska fienden och dess kontrollmetoder och handlingsmönster, så kommer de att göra det när vi förklarar det för dem. Detta kommer att göra att masstrejken växer i styrka, sa LaRouche.

Under kongressuppehållet i höstas var det många kongressledamöter som möttes av massprotester på torgmöten som de höll i sina hemdistrikt. Under juluppehållet var det tystare, eftersom inte många kongressledamöter vågade hålla sina sedvanliga torgmöten. Dessutom beslutade talmannen Nancy Pe¬losi att sammankalla kongressen en vecka tidigare än vanligt, vilket även det begränsade antalet torgmöten.

Det intresse som LaRouche-demokraternas förslag röner från vitt skilda delar av det politiska spektret visar att det finns stora möjligheter att mobilisera en tvärpolitisk "patriotisk" front mot det brittiska imperiet och dess marionett Obama till stöd för LaRoucheplanen och dess fyrmaktsöverenskommelse. Många oberoende pratshowvärdar tar t.ex. gärna en diskussion med LaRouche själv eller hans talesmän. Som exempel kan nämnas att LaRouches representant Harley Schlanger i början av året intervjuades i både den vänsterorienterade och radikale afro-amerikanske aktivisten Kharis radioprogram, och av Jeff Rense, som närmast kan beskrivas som extremt liberal, högerorienterad och konspirationsvänlig. Men lyssnarnas reaktion på LaRouches budskap var likartad och många från båda läger anmälde snabbt sitt intresse till LaRoucherörelsens kontor.

Fysisk ekonomi jan 2010:

Island hjälper Haiti - Sverige stjälper Island

Sedan den isländske presidenten Olafur Ragnar Grimsson i ett dramatiskt beslut den 5 januari drog på sig finansvärldens vrede har linjerna klarnat betydligt. Det var Island som var bland de första länderna som nådde Haiti med en hjälpsändning. Sverige utmärkte sig istället samma dag med att stjälpa Island. I stället för att hjälpa Island att klara sig igenom sviterna från den finansiella jordbävning landet drabbats av, uttalade sig Fredrik Reinfeldt den 14/1 mot att Sverige betalar det utlovade nödlånet till Island, ett beslut som håller upp hela IMF:s nödlån från även de andra nordiska länderna.

Vad Reinfeldt vill tvinga det isländska folket till är att betala 40 miljarder kr till bankernas spekulationsförluster. Skulden motsvarar en tredjedel av Islands BNP och ca 140.000 kr per person. Det blir en halv miljon kr per fyrapersonersfamilj. En sådan skuld med 5,5 procents ränta skulle börja driva familjer att i ännu högre antal lämna ön och sätta de kvarvarande i ännu större skuld, så att till slut hela landet skulle krossas genom avfolkning.

En namninsamling med kravet på en folkomröstning om detta samlade snabbt ihop mer än 62.000 namn, vilket motsvarar en fjärdedel av dem som får rösta. Den enorma folkliga proteströrelsen gjorde det möjligt för presidenten att gå emot hela det brittiska imperiet och det globala finanssystemet genom att tillåta folket att bestämma.

- Det är en hörnsten i den isländska republikens grundlagar att folket är den högsta domaren för lagarna, sa Grimsson.

Tvärtemot vad finanssystemet och deras tillskyndare ville, skall nu folket tillåtas rösta den 20, 27 februari eller 6 mars om skuldavtalet. Det man kommer att rösta ja eller nej till, är lagen som Alltinget antog den 30 december, inkluderande alla de förändringar som dikterats av de brittiska och holländska regeringarna, vilka eliminerade alla de skyddsvillkor Alltinget den 28 augusti hade enats om att ha i ett avtal för att reglera skulden. Om det blir nej i folkomröstningen kommer den gamla lagen med enbart de isländska villkoren att gälla.

Varför islänningarna protesterar

En ledare för proteströrelsen InDefence.is vid namn Olafur Eliasson, sa till EIRNS direkt efter presidentbeslutet, att redan den gamla lagen är en stor börda för Island. Hans organisation har byggts upp i protest mot att den brittiska regeringen år 2008 tog till en terroristlag för att beslagta de engelska tillgångarna i de isländska bankerna. Efter att man protesterat mot att den brittiska regeringen kallat alla islänningar för "terrorister", och fällt den gamla regeringen, började InDefence protestera mot att det isländska folket skulle ta ansvar för insättningarna i de holländska och brittiska filialbankerna till IceSave, en dotterbank till den konkursade isländska banken Landsbanki, pengar som aldrig investerats på Island utan bara använts till spekulation utomlands.

Normalt ger varje land en insättargaranti för sina medborgares insättningar i banker som tillåts verka i det landet. Denna gång avkrävdes Islands skattebetalare garantiansvaret för 320.000 insättare i Holland och Storbritannien, lika många som hela den isländska befolkningen. Eftersom Island inte har pengar till detta, erbjöd sig Hollands och Storbritanniens regeringar att betala insättargarantin till sina respektive medborgare, mot att Island tog på sig lån till respektive regering motsvarande dessa insättargarantier. Island "erbjöds" därför att ta på sig en skuld på 40 miljarder kr man aldrig kommer att se röken av.

Efter mycket hårda påtryckningar gick det isländska Alltinget den 28 augusti med på att anta dessa lån, men bara betala i en takt som man ansåg sig ha råd med utan att riskera landets överlevnad och självständighet. Först och främst lade man ett tak på den årliga skuldbetalningen vid 6 procent av BNP:s tillväxt utöver vad den var 2008 före krisen, dvs utan tillväxt skulle ingen betalning kunna göras. Om skulden inte var betald efter 15 år skulle resten skrivas av. Dessutom slog man fast att Island inte skulle släppa kontrollen över sina naturresurser och om andra länder i den fortsatta utvecklingen av krisen inte betalade insättningar för andra länders folk, skulle Island ha rätten att ensidigt säga upp avtalet.

Storbritannien och Holland vägrade ge några lån på dessa isländska villkor och krävde ändringar för att ta bort det mesta av dem. Alltinget godkände dessa ändringar i ett nytt beslut den 30 december med mycket knapp övervikt (33 röster mot 30). Ändringarna, som finns att läsa på engelska på Alltingets hemsida (althingi.is), innebar att Island skulle betala hela räntan på lånen (5,5 procent) varje år vilket motsvarar hälften av Islands årliga kostnad för sjukvård. Visserligen skulle taket på betalningen av amorteringarna behållas, men räntan som är det värsta läggs alltså utanför och amorteringarna skall i gengäld fortsätta efter 15-årsgränsen tills de är betalda till fullo, som en Versailles-skuld. Det är detta avtal Island skall folkomrösta om. InDefence uppmanar alla andra länder att stöda Islands rätt att säga nej till detta slaveri i generationer.

Det anglo-holländska monetära systemet kräver blod

De skandinaviska länderna har erbjudit lån som ingår i IMF:s lånepaket till Island. I stället för att kräva att IMF betalar ut lånet omedelbart eller direkt ge Island lån, hotar nu Sverige att dra tillbaka lånet om inte Island tar på sig den mångdubbla skulden. Island behöver reserver i utländsk valuta för att garantera sina betalningar för livsnödvändig import. De brittiska och holländska regeringarna hotar redan med fullständig finansiell blockad mot Island, som då återigen får stora svårigheter att importera endast med hjälp av kontantbetalningar. Den som från svensk sida klarast uttalat sig för att Island skall ta på sig dessa orimliga skuldbetalningar och krossas och avfolkas, är den svenske riksdagmannen Carl B Hamilton, som krävt att Sverige drar tillbaka lånet till Island om islänningarna röstar nej. Denne bödel, som redan 2008 krävde att huvuden måste rulla på Island, fick 2009 i Riksdagens godkännande av lånet in villkoret att Island måste gå med på de anglo-holländska villkoren.

Denna blodtörst som Carl B Hamilton tillsammans med de brittiska och holländska regeringarna uppvisar, har inget med ekonomiskt förnuft att göra. Det finns ingen som långsiktigt tjänar på att ta livet av sina grannländer, vare sig det gäller Island eller Lettland. För både Holland och Storbritannien vore förlusterna av att Island inte betalar relativt små. Det är en principfråga för hela det brittiska imperiet. Om inte reglerna följs i det monetaristiska systemet kommer inte insättare utomlands vara skyddade. De skulle börja flytta hem sina pengar och det skulle vara slutet för Londons Citys globala maktställning.

Island behöver LaRoucheplanen

De kämpande isländarna behöver nödlånen men för att kunna vinna måste de också få stöd för att använda de vapen som finns i LaRoucheplanen :

1) En banklagstiftning av Glass-Steagall-typ för att skilja bort spekulationen från de samhällsnyttiga funktionerna i banksystemet, har Island redan delvis genomfört, eftersom Island genast sa nej till att ta på sig bankernas skulder motsvarande 10 gånger Islands BNP. De återöppnade isländska bankerna tillåts också enbart betjäna den inhemska ekonomin. En Glass-Steagall-lag är nödvändig för att göra det mycket tydligare, varför isländska staten inte skall stå för insättarnas förluster i IceSave och inte heller för andra kvardröjande och kommande spekulationsverksamheter.

2) Skydd för husägarna genom LaRoucheplanens "Lag för skydd av hem och hus, och banker" (HBPA) behövs också för att inte människor skall tvingas flytta från ön pga låneskulder på sina bostäder. Den förra regeringen tog på sig alla huslån från bankerna för att huslåntagarna inte skulle bli försvarslösa brickor på de internationella finansmarknaderna. Tyvärr skedde det till fulla värdet på huslånen trots att de var tagna under bostadsbubblan före kraschen. Det gör att regeringen, för att se till att folket kan bo kvar på ön, kan, helt onödigtvis om man följt HBPA, tvingas ta på sig kostnaden för nedskrivning av dessa lån.

3) Det kreditsystem som LaRoucheplanen innehåller är ett av de viktigaste vapnen mot den anglo-holländska kreditblockaden. Ett kreditsystem skött av Islands nationalbank kan förse den inhemska ekonomin med alla de krediter som krävs för att hålla igång och expandera den reella ekonomin. Det är enbart för utrikeshandeln och import av investeringsvaror som landet behöver utländsk valuta genom solidaritetslån från andra länder.

4) För att slutgiltigt undkomma det blodtörstiga anglo-holländska monetära systemet behöver Island LaRoucheplanens fyrmaktsöverenskommelse för en ny, rättvis ekonomisk världsordning. Det skulle innebära slutet på möjligheten för ett privatkontrollerat monetaristiskt system att genomföra blockader av krediter och nödvändiga insatsvaror.

LaRoucherörelsen i Danmark har därför uppmanat alla isländska ledamöter av det isländska Alltinget att stödja LaRocheplanen. Men den isländska och lettiska revolten mot det globala finanssystemet ställer också alla riksdagmän och parlamentariker i resten av världen inför kravet att välja sida: Livet med LaRoucheplanen, eller döden med det anglo-holländska-svenska monetära systemet.

Regeringen offrar Saab och Volvo PV för klimatlögnen

Regeringen kastade in 8 miljarder kr till EU:s pott för att "snabbstarta klimatavtalet". Det var inget annat än mutpengar för att förmå u-landsledare att för alltid frånsäga sig sina länders möjlighet till industrialisering och modern levnadsstandard med t.ex. kylskåp och bilar. Till lån åt Königsegg, eller något annat svenskt konsortium, för att hålla igång Saab eller Volvo PV hade regeringen inga pengar.

Vändpunkten för världspolitiken och världsekonomin i form av sammanbrottet för klimatkonferensen i Köpenhamn kom i sista stund. Det kanske inte räcker för att rädda bilproduktionen i Trollhättan, men det borde kunna bli räddningen för den ovärderliga produktionskapacitet som finns i Saabfabriken och dess underleverantörer.

Sverige borde stödja tredje världen, ansluta sig till LaRoucheplanens fyrmaktsstrategi och genomföra den fullt ut i Sverige med konkurssanering av bankerna, inrättande av ett kreditsystem och satsningar på infrastrukturprojekt för att sätta alla arbetslösa i fullt produktivt arbete. Det första steget måste vara att konsolidera fyrmaktsstrategin genom att hjälpa USA att ansluta sig till de tre länderna som redan har börjat sitt stora samarbete. Tillsammans kan dessa fyra utmana de internationella bankerna, multinationella företagen, råvarukarteller och livsmedelskarteller och initiera en ny, rättvis ekonomisk världsordning. Det innebär en möjlighet att lyfta hela tredje världen ur fattigdomen vilket innebär att alla, som kan producera något, kommer att behövas, framför allt sådana kvalificerade yrkesarbetare, ingenjörer och fabriker som Saabs och Volvo PV:s.

Nu är det dags för regeringen att dra igång stora infrastrukturprojekt i Sverige, vilka kan bli modellprojekt för världens modernisering på bästa sätt. De delar av Saabfabriken, som inte tillverkar bilar längre, kan omedelbart börja sättas i arbete med en sedan åratal planerad modernisering av de svenska städernas lokaltrafik med spårtaxi. Regeringen kan se till att satsningen på höghastighetståg i Sverige görs med 21:a århundradets magnetsvävarteknik och inte med 1800-talets rälsbundna system. Ny teknik ger jobb i Sveriges teknikföretag, och kan sedan exporteras.

Regeringen måste använda LaRoucheplanen, så att Riksbanken kan styra upp krediterna till en statlig kapitalbudget för att sätta hela landet i fullt arbete. Nu hänger allt på regeringen och riksdagen om Saabfabriken och dess underleverantörer skall kunna hållas igång. Med en aktiv näringspolitik av denna New Deal-modell kan dessa mirakelmän och -kvinnor tillverka nästan vilka maskiner som helst.