Monitor och Fysisk ekonomi, februari 2011: Den historiska chansen 2011

Innehåll:
1. Ledare: Den historiska chansen 2011
2. Glöm Wikileaks – nu kommer Angelidesutredningen!
3. IMF erkänner sin inkompetens,
4. Egypten: Revolt mot IMF och globaliseringen,
5. Hedgefonder väller in i vetespekulationen,
6. Manipulerade vetepriser slår mot Nordafrika,
7. Glass-Steagall kan stoppa hyperinflationen,
8. Gerry Adams: Befria folket från bankskulderna!
9. Tom Gillesberg inför Folketingets EU-utskott,
10. Maud backar från elmobbningen,
Fysisk ekonomi februari 2011
11. Ny film från EAP-TV: Världslandbron

Ladda ned nyhetsbrevet Monitor (pdf)

Ladda ned bilagan Fysisk ekonomi (pdf)

Monitor februari 2011

1. Ledare: Den historiska chansen 2011

De första tolv dagarna i februari 2011 skådade så dramatiska förändringar i den världsstrategiska situationen att Lyndon LaRouche kunde säga: "Allting har förändrats. Och den signalhändelse som definierar hela denna förändring är det som hänt i Kairo." Runt hela världen erkänns nu globaliseringspolitikens ekonomiska misslyckande, vilket öppnar aldrig tidigare skådade möjligheter att äntligen driva igenom LaRouches förslag om en ny, rättvis ekonomisk världsordning. Samtidigt som egyptierna frigjort sig från en regim som genomdrivit Internationella valutafondens hårdhänta diktat till skada för sin egen befolkning, fördöms i en intern rapport IMFs pinsamma inkompetens och misslyckande. Detta strax efter det att den statliga amerikanska Angelidesutredningen i detalj slagit fast de galna misstag som orsakat finanskrisen genom fyra årtionden av avregleringar och ohämmad finansspekulation.

Det globaliserade finanssystemet har gått in i vad som liknar ett minfält, där minsta felsteg kan utlösa en kedjereaktion som leder till en total urblåsning av den finansiella sektorn, inklusive bankerna, som i kollapsen i Europa på 1300-talet. Angelidesutredningen är den första ansvarsfulla reaktionen från någon av västvärldens styrande institutioner på den största finanskrisen i mänsklighetens historia. Den har satt fart på debatten om att sanera bankerna och rädda deras allmännyttiga delar med hjälp av bankdelningslagen Glass-Steagall. LaRoucherörelsen mobiliserar nu massivt politikerna i USA till stöd för detta med hjälp av den 576-sidiga Angelidesutredningen, som redan är en bäst-säljande ekonomibok på Amazon.

Wall Street och medierna, inte minst i Sverige, försöker förtiga Angelidesutredningen, men dess tyngd innebär att alla fortsatta räddningspaket till bankerna nu bevisligen är både onödiga och skadliga. De senaste dagarna har också valdebatten på Irland svängt, med innebörden att bankerna inte ska få något jättelikt statligt understöd på befolkningens bekostnad. Detta är effekten av en tydlig agitation från Sinn Fein och dess ledare Gerry Adams, som säger åt IMF att "åka hem och ta sina pengar med sig". Mycket snabbt kan EU:s ekonomiska politik svänga bort från finansmarknadsavregleringarna. Angelidesutredningen måste nu göras känd för alla politiker i Sverige och andra länder så att världen kan lösgöra sig ur globaliseringens mördande ekonomiska politik.

Speciellt mot utvecklingsländerna har IMFs politik varit förödande. Att västvärlden först nu, efter att ha stött Mubarak som president i 30 år, plötsligt har upptäckt att han är en "diktator", beror på att han genomdrivit hela det paket som IMF skrivit honom på näsan. Han har devalverat valutan, stoppat Egyptens ambitiösa infrastrukturprogram och genomfört IMFs bestämda kvot av privatiseringar. Jordbruksskydden har avvecklats så att Egyptens jordbruk ställts om från att tillgodose den egna befolkningens matbehov till export av bomull, frukt och grönsaker. Följden har blivit en plundring av Egypten som berikat inte bara en grupp egyptier utan också många i västvärlden, samtidigt som arbetslösheten har skjutit upp till 30 procent.

Revolten i Egypten riktade sig inte bara mot Mubarak, utan mot alla aspekter av IMFs politik. Det breda stödet för en återuppbyggnadspolitik i detta viktiga land, som också är den europeiska civilisationens vagga, kan inspirera hela Afrika och Sydvästasien. Europa måste bistå Egypten med rejäla fysiska projekt för att stödja infrastruktur- och stadsbyggnad. Men mest av allt måste Europa skrota allt som har att göra med IMF och det internationella finanssystemets plundringsmekanismer. Egypten kan när som helst explodera i kaotiska matkravaller, om den ohämmade spekulationen i livsmedel inte stoppas med internationella prisregleringar. Egypten kan inte sätta sitt folk i arbete utan ett internationellt införande av Glass-Steagall-lagar och realekonomiskt inriktade -nationella kreditsystem.

2. Glöm Wikileaks - nu kommer Angelidesutredningen!

Bekräftelsen på hur rätt LaRoucherörelsen hade, både för trettio år sedan och efter 2008, kom från officiellt håll i USA den 27 januari. Då avlämnade Angelidesutredningen sin rapport och slog fast att orsaken till 2008 års finanskris var just avregleringarna av finansmarknaderna och speciellt avskaffandet av bankdelningslagen Glass-Steagall. Lyndon LaRouche konstaterade att denna utredning är den enda icke lögnaktiga officiella amerikanska utredningen på decennier.

Angelidesutredningen, officiellt Finanskrisutredningen (Fin-an-cial Crisis Inquiry Commission), tillsattes av den amerikanska kongressen i maj 2009 och slår nu i sin 576 sidor tjocka rapport fast att:

►Krisen var ett resultat av mänskliga handlingar eller brist på handlingar, inte ett naturfenomen eller resultatet av datamodeller som löpt amok.

► Krisen berodde på ändrade värderingar i den finansiella och politiska världen under de senaste tre årtiondena, genom att finansmarknaderna avreglerades och den offentliga kontrollen försvann.1999 upphävdes banklagen Glass-Steagall med följd att bankerna plötsligt kunde ägna sig åt samma spekulationsverksamhet som finansbolagen; år 2000 infördes lagar som tillät miljarder nya sorters derivat. Den förre centralbankschefen Alan Greenspan pekas ut som den största förespråkaren för dessa avregleringar.

► Landets främsta ekonomiska auktoriteter - centralbanken, finansvärlden och regeringen - förstår sig inte på ekonomiska processer. Det resulterade i krisen och den hopplöst inkompetenta hanteringen av den. Inledningen till rapporten slutar med konstaterandet: "Den största tragedin vore att godta visan att ingen kunde förutse detta, och att man därför inte kunde göra något för att förhindra det. Om vi tror det, kommer det att hända igen."

Ordföranden för utredningen, Phil Angelides, har i den ena intervjun efter den andra uppmanat allmänheten att gå in på www.fcic.gov/ och själva läsa rapporten. Han säger att han levt hela sitt liv i finansföretagens närhet, men att han är "mållös" och "upprörd" över vad som framkom under utredningen.

- I hur hög grad vårt finanssystem förändrades från att vara ett system som skulle stödja den reala ekonomin - företag, jobbskapande, välståndet i vårt land - till att bli ett system som handlade om hur pengar skapar pengar, rena finansiella trick, till stor skada för landet. Allt beskrivs i rapporten. Det är en berättelse som aldrig dör.

I en TV-intervju underströk Angelides att "det är slående hur lite som har ändrats" sedan sammanbrottet 2008:
- Massor av samma riskfaktorer finns fortfarande kvar.

På frågan om det kan hända igen svarade han:
- Utan tvekan.

Angelides betonade att den "enormt livliga" försäljningen av bokversionen av rapporten visar på en hunger hos det amerikanska folket att få veta hur detta kunde hända, och hur man kan förhindra att det händer igen.

3. IMF erkänner sin inkompetens

Internationella valutafondens internrevision, Independent Evaluation Office, IEO, har just lämnat sin rapport om fondens agerande före finanskrisens utbrott 2007. I den 50-sidiga rapporten radar IEO upp en lång lista exempel på IMF:s exempellösa inkompetens: Man upptäckte inga risker i finanssystemet och utfärdade inga varningar, fondens arbete uppvisade analytiska svagheter och problem i organisationsstrukturen, grupptänk och förutfattade meningar, felaktiga grundantaganden och bristfälliga analysmetoder, brist på samarbete mellan olika avdelningar, oklar ansvarsfördelning och rädsla för att gå ut med kritik. Tillsynsorganen skötte inte sitt arbete och blundade för problem. Rapporten talar också om kognitiva fördomar, om organisatorisk blindhet, om information som bara accepterades om den passade in i det förväntade, om ett tankesystem oförmöget att förklara sambandet mellan makroekonomiska processer och finanssektorn, ett stereotypt sätt att tänka, ett indoktrinerat motstånd mot råd utifrån, en anpasslig mentalitet och värst av allt: inga påföljder för fel och misstag som begicks på grundval av det invanda sättet att tänka.

Rapporten är också kritisk till att IMF hyllade USA och Storbritannien för att de var så "lätta på handen" i sin regleringspolitik. "IMF rekommenderade andra utvecklade länder att följa USA:s och Storbritanniens exempel som ett sätt att hjälpa dem att uppmuntra finansiellt nytänkande. IMF gjorde ingen riktig analys av vad som drev på bostadsbubblan eller vilken betydelse penning- och finanspolitiken kan ha haft för den här utvecklingen."

Helga Zepp-LaRouche konstaterade i ett uttalande den 11 februari att varje normalt företag genast skulle avskeda medarbetare som visade upp en lika skandalös inkompetens, eller placera dem någonstans där de inte kunde göra mer skada.

För IMF:s ledning finns bara ett sätt att visa att man vill rätta till sina många och grova misstag, sa hon: Man måste omedelbart ställa sig bakom återinförandet av en global Glass-Steagall-lagstiftning. Om inte, måste man avgå.

4. Egypten: Revolt mot IMF och globaliseringen

Länderna i Mellanöstern och Nordafrika har fått sina ekonomier förstörda av de senaste 30 årens s.k. globaliseringspolitik, med öppna gränser, utförsäljning av statlig egendom och brist på investeringar i infrastruktur och jordbruk, som IMF och Världsbanken tvingat på dem med stöd av USA och Europa. Arbetslösheten är skyhög och utkomstmöjligheterna krymper - en hel generation i åldrarna 18 till 35 har berövats allt framtidshopp.

Vad gäller Egypten så krävde IMF i början av 1990-talet, som villkor för en nedskrivning av utlandsskulden med hälften, att Egypten skulle sälja ut sina statliga företag, sänka importtullarna på livsmedel och textilier, öka den inkomstgenererande exporten av bomull, grönsaker och frukt samt avskaffa jordbruksstödet och subventioneringen av priset på mat och bränsle. Detta betydde slutet för den egyptiska textilindustrin och livsmedelproduktionen för inhemsk konsumtion. Men det värsta var privatiseringen av infrastruktur som transporter, vattenförsörjning och telekommunikationer, eftersom det betydde kraftigt höjda kostnader för bönder och småföretagare samtidigt som internationella storföretag kunde sko sig.

Från det egyptiska folkets synpunkt var det mest upprörande att utförsäljningarna skedde i maskopi med företagsintressen som på olika sätt var knutna till medlemmar i regeringen, inklusive Hosni Mubaraks egen familj. På detta sätt skapade man en förmögen och korrupt elit, som är mera lojal mot den internationella finansvärldens intressen än mot den egyptiska nationen.

Mer än 30 år gick förlorade för den egyptiska nationen när de förslag som Lyndon LaRouche och hans medarbetare lade fram för den egyptiska regeringen 1981-83, med målet att göra Egypten självförsörjande med livsmedel med hjälp av stora investeringar i vatten- och jordbruksinfrastruktur, saboterades av anglo-amerikanska intressen med Henry Kissinger i spetsen, vilkas allt överskuggande intresse gällande Egypten och andra stora utvecklingsländer har varit att "minska befolkningen". USA:s "biståndspolitik" gentemot Egypten har ironiskt nog betytt att Egypten har dragit undan mattan för sin egen livsmedelsproduktion och blivit beroende av USA för sin livsmedelsförsörjning.

Men, som Lyndon LaRouche har poängterat, varken den egyptiska regeringen eller det egyptiska folket kan lösa denna kris på egen hand. Endast en global lösning kan ge Egypten och andra länder hopp om en framtid för kommande generationer.

5.Hedgefonder väller in i vetespekulationen

Spekulationen i spannmålsderivat stiger till nya höjder samtidigt som hedgefonderna väller in på Chicagobörsen, och även på börserna i Kansas City och Minneapolis. I handeln med vetederivat går det vilt till. På Chicagobörsen ökade hedgefonder och placerare under veckan som slutade den 8 februari sina långa positioner netto, d.v.s. vadslagning på stigande priser, med 19 procent till 51  787 kontrakt. Det är den högsta noteringen sedan förra spekulationstoppen i augusti 2008. Den 9 februari, då det amerikanska jordbruksdepartementet kom ut med en rapport som visade att världens vetelager minskat, gick vetederivaten på Chicagobörsen i topp med ett pris som var mer än dubbelt så högt som i juli förra året.

Det är centralbankerna i västvärlden, ledda av den amerikanske centralbankschefen Ben Bernanke, som helt brottsligt driver på spekulationen genom att pumpa ut likviditet till bankerna. Sedan bostadsbubblorna kollapsat lånar bankerna nu till råvaruspekulation. Själv skyller Bernanke på att Egypten och andra länder i tredje världen driver upp spannmålspriserna genom att köpa mer mat.

6. Manipulerade vetepriser slår mot Nordafrika

Egypten och Nordafrika är världens största veteimportregion och drabbas nu hårt av de skyhöga, manipulerade spannmålspriserna. De senaste åren har regionen stått för 18 procent av den globala veteimporten. Egypten och de nordafrikanska länderna Marocko, Mauretanien, Algeriet, Tunisien och Libyen har alla brist på vete. Av totalt 133 miljoner ton vete som importerades i hela världen 2009-2010 gick 21,4 miljoner ton till Egypten och Nordafrika. Nu står befolkningen inför vetepriser som redan är omöjliga och dessutom stiger bortom all kontroll. Detsamma gäller priserna på majs och annan importerad basmat.

Inte ens sedan tusentals tunisier börjat fly till Europa för att komma undan den ekonomiska kollapsen, har EU eller Sverige ens andats om att göra något, varken mot spekulationen med livsmedel eller mot att livsmedel eldas upp i bilarnas biobränsle.

Sätt ett internationellt pristak nu, kräver Lyndon LaRouche. Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche skrev den 12 februari att man med tanke på torkan i nordöstra Kina, tillsammans med den enorma spekulationen med matråvarorna, måste utgå från att matpriserna kan bli mycket högre.

Eftersom en sådan utveckling kommer att leda till hungerrevolter i 80 länder, som FN har varnat, och kommer att slå mot den nya regeringen i Egypten oavsett vem som ingår i den, så måste åtgärder vidtas snarast.

Schillerinstitutet kräver därför att priserna på mat i världen omedelbart regleras. Priserna måste frysas på en låg nivå ända till dess att produktionen åter kommit ikapp, genom en reform av världens finanssystem och en återupplivning av den fysiska ekonomin genom projekt som Världslandbron. Detta är enda sättet att undvika den svält och det kaos som blir resultatet om västvärlden tillåter spekulationen för att hålla ett dött pengasystem under armarna.

7. Glass-Steagall kan stoppa hyperinflationen

Bankerna är nu helt desperata över bergen av ruttnande värdepapper i finanssystemet och lockar sina kunder till en allt vildare spekulation. Just nu luras bankkunderna in i råvarububblor, där de hjälper till att driva upp priserna på metaller och mat till förödande nivåer för företag och fattiga människor, för att skapa vinster så att finanssystemets pyramidspel inte ska braka ihop. Det är också till dessa råvarububblor som centralbankernas miljardstöd till västvärldens banker söker sig.

En Glass-Steagall-lagstiftning skulle inte bara skydda dagens mobbade svenskar från monetär plundring, utan är också det avgörande vapnet för att få stopp på hyperinflationen.

Med Glass-Steagall behöver de nedbantade bankerna (utan bergen av ruttna spekulationspapper) nästan inte något stöd alls. Därmed befrias bankkunder och skattebetalare från att fortsätta pumpa in pengar för att hålla igång bankernas bubblor. Statsbudgeten kan inriktas på att hålla igång statsfunktioner och välfärd igen. Riksbank och kreditsystem kan inriktas på att få igång den reala ekonomin och jobben. Därmed avslutas den massiva sedeltryckningen för att finansiera bankräddningspaketen. Inflationsmotorn stängs av.

När finansbolagen gör konkurs och det gigantiska berget av spekulationspapper kollapsar så elimineras inflationseffekterna från även den hittills gjorda sedeltryckningen, som länge blåst upp bubblor och massor med fiktivt kapital. Glass-Steagall stoppar därmed hyperinflationen genom att värdepappersmängderna bantas ned till en mycket lägre nivå jämfört med den reala ekonomin. Samtidigt börjar den reala ekonomin öka. Endast på detta sätt kan den accelererande hyperinflationsexplosionen av råvaru- och matpriser stoppas slutgiltigt. Ett prisstopp på mat och energi och ett förbud mot derivathandeln på råvarubörserna är ett nödvändigt, men bara provisoriskt, skydd mot prishöjningarna.

8. Gerry Adams: Befria folket från bankskulderna!

Inför det irländska parlamentsvalet den 25 februari kräver Sinn Feins partiledare Gerry Adams en sanering av banksystemet för att rädda landet. Gerry Adams säger klart ifrån, att folkets skulder måste skiljas från bankskulderna. Det är en Glass-Steagall-politik han föreslår, där han sätter den reala ekonomin och statsfinanserna före hjälppaket för att betala bankernas förluster på spekulationen i den brustna fastighetsbubblan.

Det är därför han säger till IMF: "Åk hem och ta era pengar med er!" Detta har blivit ett av Sinn Feins viktigaste slagord i valkampanjen. Om inte staten skall hjälpa de förlustdrabbade bankerna att betala sina fordringsägare, behöver inte staten låna från IMF och EU. Statens budget är finansierad om understödet till bankerna stryks, d.v.s. om den förra förrädarregeringens löfte att garantera bankernas alla lån upphävs, liksom dess avtal med IMF/EU. Då är Irland fritt att bestämma sin egen ekonomiska politik, utan inblandning från IMF/EU och utan de fruktansvärda åtstramningarna.

Sinn Fein drog igång sin valkampanj i Dublin den 2 februari framför ett monument över frihetshjälten James Connolly. Gerry Adams sa:

Sinn Feins valparoll "Det finns en bättre väg!" kommer att genljuda genom hela det irländska folket, som har fått höra att de inte hade något annat val, än att möjligtvis förhandla till sig lite bättre villkor och acceptera en framtid med misär och nedskärningar.

I en radiointervju förklarade han hur Sinn Fein skiljer sig från de andra partierna:
- Vi är mot deras gulliga enighet om nedskärningar. Vi hävdar att det finns medel som räcker för statens behov hela det här året. Vi tänker nämligen låta bankernas fordringsägare ta förlusterna och lägga fram en bankproposition om att skydda insättarna. Vi kommer då inte att behöva komma tillbaka till lånemarknaderna förrän 2012, genom att vi separerar statens skulder från bankernas skulder.
- Krisen beror inte på att staten inte kan betala för sig. Krisen beror på att staten, med andra ord de vanliga medborgarna, har lastats på denna enorma skuld.
- Och tro inte att lånen från IMF och EU är någon slags välgörenhet mot det irländska folket från dessa stora länder och finansiärer. De försöker skydda sina egna banker.
- Vi har inte råd med det! Hur i himmelens namn ska vi betala tillbaka 80 miljarder euro, när människor pressas till det yttersta, människor som redan går på knäna, gamla människor? Vi kan inte ens betala räntan: sex miljarder euro. Hur i himmelens namn kan någon förvänta sig att vi ska betala det som sammanlagt över tiden kommer att bli mycket mer än 80 miljarder euro. Våra barnbarnsbarn kommer att fortsätta att betala detta.
- Det handlar om vanligt sunt förnuft. Om man påbördas en skuld, som kommer att uppgå till 80 miljarder euro, som ska användas för att betala banker, för att de ska betala fordringsägarna och man inte har råd med det, så slår man inte in på den vägen.

9. Tom Gillesberg inför Folketingets EU-utskott

Schillerinstitutets ordförande i Danmark, Tom Gillesberg, avgav den 28 januari ett koncist och effektivt vittnesmål om finanskrisen inom EU och hur den måste lösas, inför det danska Folketingets EU-utskott. Schillerinstitutets framträdande var första punkten på dagordningen vid EU-utskottets möte under ledning av socialdemokraten Anne-Marie Meldgaard. Hela inlägget, med en hel rad åtföljande powerpointbilder, finns att läsa på danska och engelska på www.schillerinstitut.dk Det kan också ses som video på Folketingets egen hemsida.

Betydelsen av detta vittnesmål underströks drygt en vecka efteråt då Amager Bank gick i konkurs. Det var bara Schillerinstitutet som hade varnat för att bankkrisen på intet sätt var över och att staten riskerade stora förluster om inte en Glass-Steagall-lag infördes och bankstödspolitiken omedelbart avbröts. Bara tre månader tidigare ansågs Amager Bank så stabil av statens alla experter och andra förståsigpåare i finansvärlden att staten då sköt till ett extra aktiekapital på två miljarder Dkr och dessutom en garanti på 13,5 miljarder Dkr, mot att ägare till banken sköt till 750 miljoner Dkr. Den 8 februari förklarade den nya styrelsen plötsligt banken i konkurs eftersom hela aktiekapitalet var förbrukat.

Alla undrar nu hur regeringen kunde ge godkänt till detta stora bankstöd, som nu till stora delar är borta.

Amager Banks konkurs har sänt chockvågor genom hela finansvärlden. Inte sedan bankkrisen på Island har långivare till banker fått ta en så stor smäll. Långivarna beräknas förlora 41 procent av sina fordringar på banken.

10. Maud backar från elmobbningen

Regeringens nyliberala fasad spricker inför anstormningen från det rasande folket. Det brittiska imperiets idémässiga och finansiella järngrepp lossnar i Sverige, precis som i Nordafrika och Mellanöstern, där regimerna som vaktat över globaliseringens och Internationella valutafondens ekonomiska politik, nu tvingas öppna en dialog.

İ en debattartikel i Dagens Nyheter den 3 februari berättade näringsminister Maud Olofsson under rubriken "Elpriserna måste regleras för att skydda konsumenten" att regeringen samma dag lagt ett förslag om att skydda den grupp av elkonsumenterna som inte gjort ett aktivt val, utan tilldelats ett så kallat tillsvidarepris. Uppemot en fjärdedel av alla elkunder i Sverige har avtal som många gånger är väsentligt dyrare än andra typer av avtal. För en vanlig villaägare kan det handla om tusentals kronor i högre kostnader, skrev hon och fortsatte: "Därför vill jag och Centerpartiet reglera elhandelsbolagens prissättning. Syftet är att garantera ett skäligt elpris också för kunder som inte gjort ett aktivt val. Det är ett första steg i att stärka konsumenternas ställning."

Det som Maud Olofsson ingriper mot är den mest upprörande mobbningen av bl.a. gamla människor, som har varit helt försvarslösa mot elbolagen och inte ens kunnat skriva nya avtal. Det viktiga är dock, att en reglering av prissättningen på el är en seger för principen att regeringens uppgift är att främja den allmänna välfärden och har rätt att använda sig av nationalstatens maktmedel för att uppnå detta i strid mot den "fria marknaden" (det brittiska imperiet). Vad det handlar om är den Westfaliska fredens princip: nationalstaten är den organisationsform som är bäst på att utveckla välfärd både för det egna landet och för grannländerna, gentemot imperiets impuls att plundra tvärs över alla nationsgränser.

Det är en stor principiell seger, som det svenska folket med kraftfull agitation och massiva protester uppnått mot mobbarna på den "fria" elmarknaden. Precis som i Nordafrikas revolter mot globaliseringen måste nu en fungerande ekonomisk politik och utvecklingsstrategi formuleras för att ytterligare steg skall tas.

Regeringen måste nu drivas till att skydda också andra elkonsumenter och sänka elpriserna för företagen så att ungdomar, som så länge också övergivits av både denna och föregående regering, kan få jobb.

Alla som vill sänka elpriset måste nu tala ur skägget och tala om hur det skall gå till. Eftersom det handlar om att skydda medborgarna och produktionen, kan priset sänkas direkt genom ett statligt beslut, som fastslår vad Maud Olofsson kallar ett "skäligt pris" med fasta priser för elkraft både till privatkonsumenter och industri. Det innebär att Sverige upphäver den tidigare avregleringen av elpriset som lett till den ödeläggande elprisexplosionen och vanvården av elsystemet.

Priset bestäms då inte längre av de dyraste energikällorna, vindkraft, olja, gas och kol. Med ett fast pris tjänar elbolagen inte längre på att minska produktionen och satsa på de dyraste kraftkällorna. För att öka sina inkomster tvingas de då att igen satsa på utbyggnad av elkapaciteten med kärnkraft.

Regeringen måste omedelbart ålägga Vattenfall att beställa nya kärnkraftverk och tillåta basindustrin, eller andra som vill bygga nya, att också göra det. Regeringen har nu ett erbjudande från General Electric Hitachi Nuclear Energy Ltd. (Se Fysisk Ekonomi januari 2011) att skapa nya fabriker i Sverige för att bygga olika kärnkraftsmoduler åt hela Europa, när de nuvarande kärnkraftverken skall börja ersättas. Med ett snabbt agerande kan regeringen alltså skaffa fram tusentals högkvalificerade jobb, genom att möjliggöra en återuppbyggnad av en svensk kärnkraftsverksindustri.

Om regeringen tillsätter en elpriskommission måste den ges i uppdrag att återinföra fastprissystemet, för att skydda elkonsumenter och säkerställa utbyggnaden av elförsörjningen.

Till idag har elkonsumenterna varit helt övergivna av Maud Olofsson, som utlämnat dem till elbolagen ungefär som svenska skolbarn genom skolplikten tvingas ihop med sina mobbare. Samma slags misshandel av svenska folket sker på massor av andra marknader, t.ex. järnvägstrafiken, vården, pensionssparandet, maten och framför allt finansmarknaden, där regeringen också har övergett konsumenterna och lämnat dem ensamma ute på skolgården i mobbarnas våld. Med en återetablerad välfärdsprincip i högsätet kan svenska folket tvinga regeringen att börja skydda befolkningen även på dessa områden.

Fysisk ekonomi februari 2011

11. Ny film från EAP-TV: Världslandbron

Idag har många av oss börjat vänja oss vid att bygga vindsnurror och annat miljö-krimskrams. Men nu är det dags att på allvar ställa oss frågan: Vad är egentligen infrastruktur?

Och varför är det viktigt, t.o.m. livsnödvändigt, att tänka på hur vi kan öka samhällets energiflödestäthet? Visst vill vi ha utveckling, men räcker det att smälla upp något projekt mitt ute i ödemarken för att man ska kunna kalla det "infrastruktur"? Med denna metod har sannerligen IMF lurat många länder i tredje världen in i skuldfällan och en därpå följande modern variant av slaveri!

Finns det en enda anledning till att vi inte på ett rigoröst sätt nu kan sätta i gång och utveckla världen på riktigt, så att sju miljarder människor, och långt fler, kan få leva sina liv i värdighet?

Tänk bara: Har det funnits någon tidpunkt i historien då mänskligheten inte använde någon teknologi eller infrastruktur alls? Har vi människor inte alltid gjort upptäckter av naturens och universums principer, och satt dessa upptäckter i arbete för att revolutionera samhället?

Människan och biosfären

Den ryske vetenskapsmannen Vladimir Vernadskij sa 1943:

"Historiens gång ändras inför våra egna ögon. För första gången i människans historia bestämmer å ena sidan massornas intresse och å andra sidan individens fria tanke männi-skans väg och sätter en standard för annars vaga uppfattningar om rättvisa. Mänskligheten blir i sin helhet en stark geologisk kraft. Här uppstår problemet med att återskapa biosfären i den fritänkande mänsklighetens tjänst, i sin isolerade totalitet. Detta biosfärens nya tillstånd, vilket vi närmar oss utan att märka det, är noosfären."

På den planet som för tillfället är vårt hem, Jorden, började livet långsamt att uppstå. De första livsformerna var encelliga organismer med enkla inre strukturer. På den tiden bestod Jordens atmosfär mest av sådana gasblandningar som vi idag förknippar med vulkaner - något ogästvänliga förhållanden enligt dagens standard. Solsystemets rörelse genom galaxen, förändringarna i Jordens omloppsbana i solsystemet och andra faktorer, gav upphov till klimatförändringar, såsom våldsamma globala uppvärmningar och nedkylningar. För 800 miljoner år sedan var planeten infryst, och glaciärerna nådde ända ned till ekvatorn. Under de kommande årmiljonerna pågick stora förändringar i temperaturen, geografin och havsströmmarna. Kontinenterna bröt sig loss och tog nya former. Högre livsformer utvecklades: enkla djur vilka utvecklade nervsystem och hjärnor. Växter utvecklades och spreds på land, liksom djuren. De landbaserade växterna utvidgade klorofyllverksamheten och skapade ett ständigt växande syre- och vattenkretslopp. Denna process, kallad fotosyntes, skapade en syrerik atmosfär, som i sin tur skapade det skyddande ozonskiktet, vilket möjliggjorde en fortsatt evolution för livet på Jorden.

Livets utveckling är alltså på intet sätt en kaotisk massa slumpmässiga händelser. Vad livet snarare gör är att föra samman annars oorganiserade grundämnen, omsätta dem i organiserad form, och på så sätt inta en högre energiflödestäthet.

Liv finns visserligen endast i ett tunt skikt i troposfären, vilken omsluter hela planetens yta, men trots att det alltid endast utgjort en försvinnande liten del av jordmassan har livet likväl blivit en stark geologisk kraft.

Biosfärens utveckling mot ständigt komplexare organismer skapade slutligen förutsättningar för en ännu högre livsform; en särskild art som är kapabel att viljemässigt och medvetet upptäcka universums principer - en art som genom denna förmåga är kapabel att själv aktivt tillämpa och förstärka processens kreativa krafter: Den kreativa människan.

Världslandbrons uppkomst

Idén om en Världslandbro uppstod för ungefär 20 år sedan. När Berlinmuren föll var Helga Zepp-LaRouche den enda politiska ledaren i Tyskland som var förberedd på det. Eftersom Lyndon LaRouche förutsett Comecon-blockets kollaps och redan i oktober 1988 i ett tal i Berlin tillkännagivit att Tysklands återförening stod omedelbart för dörren, var båda makarna LaRouche på det klara med att en ny världsordning, baserad på ömsesidig ekonomisk utveckling mellan Öst och Väst, nu var möjlig. När 1989 års fredliga revolution lyckats få muren att falla, förkunnade Zepp-LaRouche att ett makalöst gyllene tillfälle för mänskligheten nu uppenbarats.

Samtidigt som Västeuropas regeringar togs fullständigt på sängen och inte hade några beredskapsplaner, publicerade Schillerinstitutet redan i januari 1990 en broschyr med titeln "Den produktiva triangeln Paris-Berlin-Wien - lokomotiv för världsekonomin". Zepp-LaRouche skickade en utförlig studie av detta förslag till Tysklands förbundskansler Helmut Kohl, tillsammans med ett personligt brev.

Efter Sovjetunionens kollaps utvidgade Schillerinstitutet, under Helga Zepp-LaRouches ledning, sitt utvecklingsprogram österut. Så skapades den Eurasiska Landbron. Under de följande åren organiserade hon över hela världen hundratals konferenser och arbetsgrupper som förde samman deltagare från alla världsdelar, särskilt från länderna i den tänkta strategiska fyrmaktsalliansen bestående av USA, Ryssland, Kina och Indien.

NAWAPA

Det första steget på programmet för NAWAPA ("North American Water & Power Alliance", Nordamerikanska vatten- och kraftalliansen) är en serie projekt som utformats för att ta stora mängder färskvatten från Alaska och Yukon i Kanada, och leda om det innan det går till spillo i Stilla havet, leda det genom Kanada, in i USA, och hela vägen ned till norra Mexiko. Detta åstadkoms genom en rad dammar, kanaler, tunnlar, sjöar och vattenpumpar, vilka vägleder vattnet tvärs över kontinenten, och möjliggör en storskalig bevattning som längs vägen skulle förvandla mycket av de tidigare ofruktbara landområdena.

Berings sund & Sibirien

Med starten på NAWAPA-projektet i Nordamerika förs även landförbindelsen mellan Amerika och Eurasien upp på dagordningen. Förbindelsen via Berings sund, ett projekt som först föreslogs i mitten av 1800-talet, kommer att leda järnväg, motorväg, kablar och rörledningar genom en tunnel under det isiga havsvattnet. Byggandet av Beringssundstunneln finns på agendan för många av de viktigaste nationerna i regionen.

Utvecklingskorridorer från Acapulco till Mumbai

Utvecklingen av stora landområden måste basera sig på ett ekonomiskt "kraschprogram", som skapar en tillräckligt tät grundläggande ekonomisk infrastruktur. Världslandbron består av utvecklingskorridorer: ungefär 100 km breda zoner med höghastighetstransport, vägar och järnvägar, kanaler och vattensystem, bevattning, kraftproduktion baserad på den nya generationens kärnkraft, elledningar, bränslepipelines, fiberoptiska kablar, nya jordbruks- och industriområden med gruvdrift och tillverkningsindustri, samt nya städer och universitet.

Ryggraden i alla dessa utvecklingsrutter är ett effektivt transportsystem, som snabbt och till en låg fysisk kostnad kan förflytta material från och till industrierna. Vägar är ineffektiva och korkar lätt igen. Vattentransporter är långsamma. Lufttransporter är dyra. Järnväg är redan det bästa alternativet, och med realiserandet av en princip på en högre plattform än hjulet, nämligen magnetisk levitation, kommer transportväsendet att gå in i en ny tidsålder.

Låt oss säga att vi skulle vilja resa från Acapulco på den mexikanska västkusten, till Mumbai (Bombay) i Indien. Vi kan åka båt, eller börja vår resa genom det nybyggda världsomspännande transportnätverket från Acapulcos nybyggda magnettågsterminal.

Vostotjnij-kosmodromen

Inte långt från den Eurasiska Landbrons kraftigaste pulsåder bygger Ryssland en ny rymdstation med namnet "Vostotjnij". Denna rymdbas kommer att spela en viktig roll i människans framtida utforskning och kolonisering av rymden. Som en del av Världslandbron kommer denna kosmodrom att bli ett internationellt centrum för rymdflygningar.

Aralsjön

Söder om Transsibiriska järnvägen ligger den centralasiatiska öknen, där stora omdaningar, i samma stil som NAWAPA-projektet i Nordamerika, är redo att implementeras. Projektet att åter få liv i den nästan helt uttorkade Aralsjön föreslogs redan på 1940-talet av den ryske ingenjören Davidov och har sedan dess utvecklats ytterligare. På senare tid har Rysslands president Medvedev och Kazakstans president Nazarbajev åter fört upp detta projekt på dagordningen.

Aralsjön har krympt dramatiskt sedan 1960- och 1970-talen, då man i Sovjetunionen ledde om vatten från floderna Amur och Syr-Darja för vattenintensiva bomullsodlingar. Sjön torkade ut i allt snabbare takt. Detta ledde till att fisket i regionen förstördes. En 80-300 km bred landremsa runt sjön har fått avsevärt minskad nederbörd och i stället fått uppleva saltstormar.

Den potentiella lösningen ligger många mil nordost om Aralsjön, i Altaibergen i gränslandet mellan Ryssland, Kazakstan, Kina och Mongoliet, där floderna Ob och Irtysj har sina källor.

Oasplanen för Sydvästasien

I vår fortsatta färd längs de Eurasiska Landbroarna kommer vi till Sydvästasien, en knutpunkt mellan Eurasien och Afrika. Här kommer effekterna av en fyrmaktsöverenskommelse mellan USA, Ryssland, Kina och Indien att totalt förändra livet för befolkningen. Allteftersom denna utvecklingsdrivna politiska förändring omöjliggör det brittiska imperiets geopolitiska manipulationer, försvinner bränslet för konflikterna i denna region. Det djupgående ekonomiska samarbetet gör "dialogen mellan kulturerna" till grundval för diplomatin. Detta blir dödsstöten för globaliseringens ideologi och Samuel Huntingtons "kamp mellan civilisationerna".

Oasplanen presenterades redan på 1970-talet av Lyndon LaRouche för politiska ledare i Sydvästasien, såväl araber som israeler, som grunden för fred baserad på ekonomisk utveckling. Denna idé för inte bara med sig ekonomisk utveckling för länder i regionen, utan även fred i denna mycket känsliga del av det strategiska världsläget.

Transaqua för Tchadsjön i Afrika

Afrikas infrastrukturella utveckling är inte bara en stor teknologisk utmaning, utan ett lackmusprov på huruvida mänskligheten moraliskt är i stånd att överleva. Afrika ska inte vara tvunget att steg för steg genomleva 150 år av den industrialisering som Europa gick igenom, utan måste omedelbart ges tillgång till de modernaste teknologier som människans snille, arbete och ingenjörskonst skapat.

Jacques Cheminade leder det franska politiska partiet Solidarité et Progrès, som är en del av den globala LaRoucherörelsen. Han har gjort sig känd som en stark förespråkare av Transaqua-projektet, som inte bara syftar till att återfylla Tchadsjön till 1964 års vattennivå, utan även att återuppliva och utveckla hela den omkringliggande regionen. Kolonialismen lever fortfarande kvar i Afrika, menar Cheminade. Den lever kvar i form av det brittiska imperiets globaliseringssystem, som yttrar sig i brutal exploatering och påtvingade "naturreservat", i syfte att förhindra att Afrika börjar använda sina egna naturtillgångar för sin egen utveckling.

Jacques Cheminade ställer upp i det franska presidentvalet 2012.

Var människa!

Världslandbron - det globala programmet för utbyggnad av infrastrukturkorridorer, som Helga Zepp-LaRouche tog initiativ till år 1990 - står idag högt upp på dagordningen särskilt i asiatiska nationer, då deras regeringar är på det klara med att de endast kan förbättra sin situation genom att bryta sin underutveckling. Det ökande samarbetet mellan särskilt Ryssland, Kina och Indien, visar att konceptet "fred genom ekonomisk utveckling" är en universellt giltig princip.

Men hur är det med Europa? Vill vi verkligen att tiden ska stå still här i Europa? Ska Europa bli ett enda stort museum, vars framtid som industrisamhälle ser allt dystrare ut? Ironin är att en stor del av de teknologier som är relevanta och till och med nödvändiga för Världslandbrons utveckling kommer från Europa!

Se filmen med detta innehåll - och mer - på www.larouche.se

---