Monitor och fysisk ekonomi, december 2010: Självmordsbomb i Stockholm

Ladda ned nyhetsbrevet Monitor (pdf)

Ladda ned bilagan Fysisk ekonomi (pdf)

Innehåll:
1. Ledare: Självmordsbomb i Stockholm: Förstå sammanhanget!
2. Går Sveriges ekonomi som tåget? Ja, verkligen!
3. I London tror man inte på euron,
4. LaRouche: Vi har en allians!,
5. 5. 2, 5 miljarder människor satsar på samarbete,
6. Island: Vi lät bankerna gå och mår bättre,
7. (S)-krisen en spegelbild av samhällstragedin,
Fysisk ekonomi dec 2010:
8. LaRouche: Förstå nyckelbegreppet energiflödestäthet Upplös äktenskapet mellan Rand Paul och Barack Obama

Monitor dec 2010

Ledare: Självmordsbomb i Stockholm:Förstå sammanhanget!

Om man inte förstår det stora, till och med globala sammanhang i
vilket självmordsbombningen i centrala Stockholm skedde, kommer det hela
antingen att framstå som en absurd händelse, eller leda till förenklade
och falska förklaringar om islam och religion.

Det är den globala finansiella och ekonomiska sammanbrottsprocessen
(som har pågått i mer än 40 år) som är den överhängande faktorn som
bestämmer nästan alla stora politiska och sociala händelser i världen
idag.

Sammanbrottskrisen har två överlappande aspekter:

1. Det globala finanssystemet har kontrollerats av oligarkiska
intressen i Londons City åtminstone sedan 1971, då efterkrigstidens
Bretton Woods-system övergavs. Samma brittiska imperium har styrt
världspolitiken med sina geopolitiska manipulationer av etniska och
religiösa grupper och hela länder, enligt metoden härska genom att
söndra. Men nu har detta imperium kommit till sitt lagbundna
sammanbrott. Med näbbar och klor försöker det hålla sig vid liv, eller
dra alla med sig ner i djupet.

2. Sammanbrottskrisen har skapat ett farligt socialt fenomen bland
ungdomar som ser sig själva utan framtid och utan hopp. Detta har
reflekterats i de många vansinniga skolskjutningarna i USA, Tyskland och
senast i Finland. En stor del av ungdomarna idag upplever att de är
lämnade åt sitt öde av samhället, staten och sina föräldrar. Fyrtio år
av postindustriell politik, nedskärningar i namn av att balansera
statsbudgetar och en pessimistisk grön ideologi som betraktar människor
som parasiter och bakterier har fått "många ungdomar att känna
psykologiskt utanförskap", som Lyndon LaRouche utryckte det i en
kommentar till Stockholmsdådet. Med våldsamma dataspel eller (som i
självmordsbombarens fall) al-Qaidas propagandafilmer som enda
underhållning är det inte så förvånande att många ungdomar ser på detta
samhälle med mordisk avsky.

Intressant nog finner man båda dessa faktorer hos självmordsbombaren i
Stockholm. Taymour Abdulwahhab förvandlades från en vanlig svensk
ungdom till en fanatisk våldsman i hjärntvättslaboratorierna i Luton,
England.

Att politiker, ekonomer och även en del medborgare kan tycka att
åtstramning är bra för att lösa en ekonomisk kris, att banker och
spekulanter måste räddas på bekostnad av realekonomiska investeringar
och nationers och vanliga människors välfärd, att en minskning av
världsbefolkningen (läs: folkmord) för att bevara naturen är OK, och att
bomba sönder och på annat sätt straffa hela nationer i Asien och Afrika
i namn av att sprida demokrati också kan gå för sig, men samtidigt säga
att en sak som självmordbombningen i Stockholm eller skolskjutningen i
Jokela inte går att förstå, är mycket märkligt.

I detta mörker bär LaRoucherörelsen i Sverige och i världen facklan
för att visa vägen ut ur denna överhängande mörka tid. Med våra
ekonomiska program (banklagen Glass-Steagall och Världslandbron för
infrastrukturutveckling) kan vi ge hopp och en uppgift till dagens
människor och kommande generationer i alla nationer. Det är vår och
allas uppgift i detta livet att "fatta all sanning, att våga all rätt,
och bilda det sköna med glädje!"

Webcast med Lyndon LaRouche lördag den 22 januari kl. 19 svensk tid. Gå in via larouchepac.com

Går Sveriges ekonomi som tåget? Ja, verkligen!

Euron, eller "Rosemarys baby", som Helga Zepp-LaRouche kallar den,
står inför sitt sammanbrott. "Den sista striden: Hur Europa ruinerar sin
valuta" var omslagsrubriken på Tysklands stora veckotidskrift Der
Spiegel förra veckan! Om du tycker att EAP varit alarmistiska, så jämför
med vad Der Spiegel skrev: "Euron kan brytas upp före jul, med ännu
värre konsekvenser än Lehman Brothers-konkursen, och det är förunderligt
hur totalt handfallna alla politikerna är i denna kris." - Och julen
är om två veckor!

Mitt i det värsta ekonomiska och finansella sammanbrottet i Europa
skryter finansminister Anders Borg och olika myndigheter med att
Sveriges ekonomi går som tåget. Borg säger till och med att Sveriges
ekonomiska tillväxt är i nivå med Kinas! Men vi ser inte tusentals nya
kilometer höghastighetsbanor byggas som i Kina, för inte tala om
magnettåg! Vi bygger inga vattendammar och kärnkraftverk och vi har
inget månlandningsprogram som kineserna. Vi bygger inte ens nya bostäder
till kommande generationer. Inte heller några nya industrier ...

Så vad lever den svenska tigern på? Borg och andra invaggar svenska
folket i en falsk säkerhet, istället för att säga sanningen om den
europeiska och globala krisen och arbeta för de riktiga lösningarna som
LaRoucherörelsen gjort på ett enastående sätt.

Den svenska tågtrafiken och X2000 ger en mer rättvisande bild - en
sönderkörd ekonomi som hålls ihop av rost och röta. Årtionden av
försummat underhåll av järnvägarna leder till spruckna järnvägshjul och
rälsbrott. Avregleringen av tågtrafiken ledde till en idiotkonkurrens,
där det första som hände var att underhållsverkstäder stängde. Billiga
tåg, inköpta från Italien eller andra länder ovana vid vårt klimat, har
sparat ihop till kortsiktiga vinster, men också sparat in svenska jobb
vid de stora nu hädangångna svenska järnverkstäderna. Ökat tågkaos blev
det självklara resultatet.

Hur blev det så?

Ända sedan 1980-talet har ekonomin lagts om till post-industrialism
och nedskurna realinvesteringar. Finanssystemet har styrts om till
finansbubblor. För varje kris har än mer av samhällets sparade kapital,
skatteinkomster och nyskapad kredit kastats in i nya bubblor för att
hålla bubbelsystemet flytande. Banksystemet har räddats med enorma
subventioner, frihet att plundra sina kunder och frihet till vild egen
spekulation. Det är alltid storbankerna som skall prioriteras, enligt
Anders Borgs ordning och reda-politik, genom att de kallas
"systemviktiga". D.v.s. de hotar med att bankomaterna skall stängas och
alla betalningar stoppas, liksom handels- och företagskrediter, om de
inte får nya pengar att spekulera med, för att ta igen gamla
spekulationsförluster.

Det gäller inte bara det svenska banksystemet utan hela det
internationella finanssystemet, som domineras av den
brittiskkontrollerade bankgruppen Inter Alpha, där bl.a. Nordea ingår.
Inter Alpha, som utgör kärnan i det nutida brittiska imperiet, har
drivit på varje steg i utvecklingen mot "fria" finansmarknader ända
sedan det statligt reglerade finanssystemet avvecklades, i och med att
Bretton Woods- systemet med fasta växelkurser bröts sönder 1971. Inter
Alpha kontrollerar det internationella finanssystemet främst genom de
enorma spekulationsfonder som kallas hedgefonder, vilka är inhysta i
helt oreglerade bankcentra i bl.a. brittiska Karibien.

Inter Alpha-bankerna vill att europeiska länder som Grekland, Irland
och tidigare Lettland och Island, tvingas på knä för att betala
bankernas förluster. De försöker t.o.m. få EU att med nya regler ta över
kontrollen över alla EU-ländernas budgetar. Deras alternativ är helt
tydligt diktatur och mördande åtstramning, precis som på 1920- och
1930-talet.

Lösningen: Glass-Steagall!

Det finns bara ett sätt att nu undvika kaos och diktatur och det är
att bestämma sig för att prioritera människorna och real-investeringarna
före bankernas spekulationsskulder. Det gör man genom att dela
bankerna. Ett i hela västvärlden beprövat sätt att dela bankerna är
banklagen Glass-Steagall som stiftades i USA 1933. Den lagen sanerade
det amerikanska banksystemet från "det glada 20-talets" excesser.
Bankerna krymptes ned, men kunde hållas igång och betalningssystemet
fungerade. Lagen höll sedan bankerna stabila i ett halvt århundrade.
Bakom lagen stod USA:s president Franklin D. Roosevelt, som ville
styra om kreditsystemet för att sätta miljoner i arbete i "New Deal". I
Sverige hade vi en motsvarande banklag fram till 1980-talets
avregleringar, som betydde att finanssystemet var uppdelat i tre
åtskilda delar: 1. affärsbanker (för betalningssystem, insättningar och
affärsutlåning) samt 2. finansbolag (för olika sorters ren spekulation
och risktagande) och 3. försäkringsbolag. Endast de hårt reglerade
affärsbankerna garanterades av staten.

Bankerna måste omedelbart delas enligt Glass-Steagall. Så kan
människorna i bankkrisen befrias från att betala bankernas gigantiska
spekulationsförluster, utan att de allmännyttiga delarna av bankerna går
under. Så kan alla EU-länder mitt i en euro-kollaps börja använda sina
kreditsystem för att sätta folk i jobb med viktiga statliga
infrastrukturprojekt. Det är så man får riktig ordning och reda i
statsfinanserna, inklusive tågtrafiken.

I London tror man inte på euron

I Londons City, världens finanscentrum, tror man inte att euron
kommer att finnas kvar särskilt länge till. Konsultfirman CEBR ger bara
euron 20 procents chans att överleva, eftersom kraven på sänkt
levnadsstandard gör den ohållbar.

Chefen för CEBR Douglas McWilliams sa i en tidningsintervju den 14
december att människorna i Irland, Grekland, Spanien, Portugal och
Italien måste minska sin konsumtion med 15 procent om euron ska klara
sig. Detta är mer än de 14 procent som britterna fick minska sin
konsumtion med under andra världskriget.

- Det finns inget exempel i modern tid på att levnadsstandarden har
sänkts i fredstid i den omfattning som krävs för att behålla euron i
dess nuvarande form. Nedskärningar i den behövda omfattningen har
faktiskt bara med knapp nöd lyckats genomföras i krigstid. Det är därför
som euron har högst en chans på fem att klara sig, sa McWilliams.

Han hänvisade till CEBR:s senaste Global Economic Prospects, där man
pekar på fyra andra saker som måste till för att euron ska klara sig,
samtliga osannolika: Den tyska tillväxten måste varaktigt överstiga 3
procent i minst fyra år; en europeisk räddningsfond, tillräckligt stor
för att rädda Spanien och Italien, måste byggas upp; ett system som ger
EU viss makt över den ekonomiska politiken i de ekonomiskt svagare
länderna måste konstrueras och inlemmas i ett nytt EU-fördrag; och de
offentliga utgifterna i de ekonomiskt svagare länderna måste minska med
runt 10 procent av BNP.

Kolumnisten Ambrose Evans-Pritchard, ett språkrör för Londons City,
skrev i Daily Telegraph den 14 december att euron är i "stort behov av
en begravningsentreprenör", eftersom ingenting av allt det som pratas om
kommer att bli verklighet. Det kommer inte att bli några
euro-obligationer, ingen ökning av den 440 miljarder euro stora
räddningsfonden och inga stora uppköp av statsskulder från Europeiska
centralbankens sida, eftersom det betyder att man måste slå sönder
nationalstaten och att Tyskland måste hosta upp pengarna för hela övriga
Europa. "Hur kan Tyskland och Frankrike utan vidare gå med på planer
som gör EU till en skuldunion, med gemensam finanspolitik, skatteuppbörd
och budgetpolitik, det stoff som krig och revolutioner vävts av i
århundraden? Att göra det är att montera ned de gamla europeiska
nationalstaterna i allt utom till namnet."

Även om Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes
president Nicolas Sarkozy försöker så kommer det att stoppas av den
tyska författningsdomstolen.

Han citerar Hans-Werner Sinn på det tyska ekonomiska IFO-institutet:
"Om vi lägger ihop skulderna i länderna i den sydvästra delen av Europa
så förpestar vi våra barns framtid: skuldnivåerna är astronomiska."

Han slutar med frågan: "Ska vi skylla på dem som har oturen att sitta
vid makten nu, eller på de skyldiga i Maastricht som skapade den här
domedagsmaskinen? Om projektet som sådant är ruttet, så är det
sannerligen en begravningsentreprenör som eurozonen mest behöver."

LaRouche: Vi har en allians!

I en diskussion med sina medarbetare söndagen den 12 december
betonade Lyndon LaRouche, att det finns en internationell allians som
kan ersätta det pågående vansinnet.

Allt som hänt hittills i krisen saknar relevans, sa han.

- När vi nu närmar oss jul, är varje del av världen färdig att
explodera. Därför har vi i LaRoucherörelsen, genom våra initiativ, en
möjlighet att åstadkomma en radikal omsvängning bort från den rådande
internationella politiken.

LaRouche betonade att verkligheten, tvärtemot det vansinne som
dominerar den nuvarande skenbara politiska geometrin, är att det finns
en internationell kombination av nationer som håller med om det som
LaRouche föreslår.

- Om man läser av världsläget utifrån det som kan uppfattas som
rådande trender, är läget nedslående. Men om man inser att vi går in i
en ny period, som skulle kunna bryta upp allting, då finns det fog för
optimism.

Se på vilken kombination av nationer som håller med oss, sa LaRouche.

- Vi har Kina, som i huvudsak håller med oss. Indien är viktigt.
Ryssland är extremt viktigt. Vi måste byta vårt fokus till detta nätverk
av stater generellt. Fokusera inte bara på Nawapa! Det är bara en
utgångspunkt till ett bredare globalt utvecklingsperspektiv, som
inbegriper bland annat Plinho i Mexico, överbryggandet av Darienluckan
för att komma till Colombia och hela vägen vidare till Argentina. Det
inbegriper det afrikanska utvecklingsprogrammet Transaqua. Det
inbegriper Beringssundsprojektet och utvecklingen av Sibirien.

Hela världssystemet håller på att rasa ihop och de som är pessimister är på fel sida, underströk LaRouche.

- Vårt jobb är att visa ledarskap genom att ge folket en aning om vad
som kan och måste göras. Vad kan vi göra åt pessimismen? Vi kan göra en
hel del. De enda goda nyheter som finns där ute, är de som vi skapar.

2, 5 miljarder människor satsar på samarbete

Efter att ha börjat i stort sett från noll har Kina och Indien ökat
sitt samarbete i en accelererande takt. Asiens två jätteländer med
sammanlagt 2,5 miljarder invånare ingick ett ekonomiskt samarbetsavtal
vid den kinesiske premiärministern Wen Jiabaos första besök hos sin
indiske kollega Manmohan Singh år 2005. Den 15-17 december i år
återbesöker Wen Jiabao Indien tillsammans med en delegation bestående av
400 kinesiska näringslivsrepresentanter.

Ledningarna i både Beijing och New Delhi inriktar sig på att fördjupa
förtroendet mellan länderna, eftersom det finns stora risker att
orosstiftare på båda sidor vill använda olika problem, militärintressen,
gränskonflikter, gränsöverskridande floder mm., för att öka spänningen
mellan dem. Splittringen mellan Kina och Indien har underhållits av
brittiska geopolitiska intressen i århundraden och är idag
huvudanledningen till att britterna varit så intresserade att utvidga
kriget i Afghanistan till Centralasien och Pakistan. Den amerikanske
presidenten Obama antog vid sitt besök i Indien den 5-9 november en
"pro-indisk" hållning, som användes för att spela upp konflikter med
Kina, från både amerikansk och indisk sida, rapporterar Executive
Intelligence Review från New Delhi.

Det ekonomiska samarbetet används däremot som en motor för freden
här, precis som varit fallet i Europa mellan Tyskland och Frankrike. Den
indiske utrikesministern Nirupama Rao har varit indisk ambassadör i
Kina och är en nyckelperson för detta fredsarbete. På ett
Kina-Indien-forum organiserat av det indiska näringslivet den 13
december sa Rao, att Indien ser Kina som sin största granne och ser fram
emot "att på ett verkligt och direkt sätt bygga broar med Kina och lära
mer om Kina, för att skapa fler relationer till ömsesidig nytta".

- Vi behöver mer kinesiska investeringar i Indien, speciellt i den
växande infrastruktursektorn. Det som Kina lyckats med ifråga om
infrastrukturutbyggnad och byggande av det Nya Kina, är verkligen ett
exempel för oss att studera, sa Rao.

Den kinesiske ambassadören Zhang Yan svarade i samma anda:

- När Kina och Indien tar varandra i hand kan det få positiva
effekter inte bara i deras respektive länder, utan i världen i stort.

Detta är nödvändigt eftersom båda länderna står inför enorma
ekonomiska utmaningar. Den indiska tidningen Financial Express pekade
på, att Kinas strategiska omsvängning till expansion av sin enorma
hemmamarknad, bort från beroendet av export till de krisdrabbade
europeiska och amerikanska marknaderna, kommer att erbjuda stora
öppningar för Indien. Tidningen citerade Anil Bhardwaj,
generalsekreterare för Fisme, som representerar små och medelstora
företag:

- Det är dags för indiska företag att utforska och erövra den
kinesiska marknaden, när draken efter recessionen fokuserar på att skapa
inhemsk efterfrågan för att ersätta sin traditionella exportinriktade
ekonomiska tillväxtstrategi.

Å andra sidan har kinesiska banker visat stort intresse att
finansiera infrastrukturprojekt i Indien, både i energi- och
transportsektorerna. Indiens 12:e femårsplan, som börjar 2012,
innehåller investeringar i infrastruktursektorn för 1.000 miljarder
dollar. Kinesisk finansiering kommer att vara billigare än från annat
håll och skulle kunna hjälpa infrastrukturprojekt här som riskerar
strypas av finansieringsproblem, menade Financial Express. Det indiska
kraftbolaget Reliance Power har redan fått låna 10 miljarder dollar för
att köpa utrustning till sitt kraftprojekt i Sasan från Shanghai
Electric. Wen Jiabaos besök väntas leda till ett jättelikt
samarbetsavtal på sammanlagt 20 miljarder dollar.

Island: Vi lät bankerna gå och mår bättre

Islands president Olafur R. Grimsson förklarade i en intervju för
Bloomberg.com att hans land har klarat sig mycket bättre tack vare att
man vägrade att betala bankernas förluster och lät dem gå omkull.

- Skillnaden är att i Island lät vi bankerna gå omkull, sa han. Det
var privatbanker och vi pumpade inte in pengar i dem för att hålla dem
under armarna. Staten tog inte på sig de fallerade privatbankernas
skyldigheter.

Tidigare i år, då den isländska regeringen förhandlade fram
drakoniska villkor för en räddningsaktion som sedan godkändes av det
isländska alltinget, var det Grimsson som gjorde bruk av presidentens
rätt att underställa saken en folkomröstning, vilken resulterade i ett
rungande nej från isländarna.

- Island klarar sig mycket bättre än väntat, sa Grimsson.

- Den isländska statens betalningsansvar för utländska placerares
fordringar som härstammar från IceSave-konton i den fallerade Landsbanki
borde underställas en folkomröstning, sa han.

- Hur mycket kan vi begära att vanliga människor - bönder och fiskare
och lärare och läkare och sjuksköterskor - ska ställa upp med för att
betala fallerade privatbankers förluster? Den frågan, som har stått i
centrum för IceSave-saken, blir nu den brännande frågan i många
europeiska länder, sa Grimsson.

Efter det att Island sagt nej till villkoren för räddningsaktionen
gav IMF vika och började betala ut ett av IMF organiserat lån på 4,6
miljarder dollar. Nu sade Grimsson att Island kanske inte behöver hela
beloppet. Islands bankrutta banker delades, på så vis att placerares
fordringar på 85 miljarder dollar separerades från bankernas inhemska
verksamhet, och tack vare det kunde bankerna fortsätta att tjäna den
isländska ekonomin.

Storbritanniens och Hollands regeringar, med stöd av IMF och bl.a.
Sverige, försökte då tvinga Islands regering att åtminstone ta på sig
bankförlusterna för sina landsmäns insättningar i IceSave-banken.
Argumentet var att det var en virtuell internetbank som inte fanns på
plats utanför Island, och därför skulle isländska staten stå för
insättargarantin även för kunder i utlandet. I själva verket hade både
Storbritanniens och Hollands regeringar godkänt IceSave som bank för
sina invånare. De ville dessutom att islänningarna skulle betala den
holländska insättargarantins högre belopp till de holländska kunderna.
Enbart den lilla IceSave-delen av de isländska bankernas förluster hade
räckt för att ruinera det isländska folket i generationer, om inte
folkets protester och presidenten hade stoppat det.

(S)-krisen en spegelbild av samhällstragedin

Den svenska socialdemokratins nuvarande kris är en spegelbild av en
större tragedi. Hela västvärlden har bytt ut sin identitet som ett
produktivt och utvecklingsinriktat samhälle efter andra världskriget,
mot dagens degenererade konsumtionssamhälle. Krisen som drabbade
Socialdemokraterna i riksdagsvalet 2010 började för ungefär 40 år sedan.
Ända sedan Olof Palme startade omvandlingen av socialdemokratin i
malthusiansk riktning och gjorde Sverige till en del av den brittiska
gröna attacken på industrisamhället och civilisationen, har man försökt
sitta på så många stolar som möjligt allt eftersom socialdemokratins
traditionella ekonomiska och politiska bas kannibaliserats bit för bit.

1. Sossarna har velat sitta på den gröna stolen med
kärnkraftsmotstånd och industriell avveckling allt sedan Palmes tid, men
det blev en tydlig ideologisk linje med Göran Perssons "gröna folkhem"
på 1990-talet.

2. Sossarna vill vara frihandels- och globaliseringsivrare, och
finansoligarkins högsta beskyddare genom avreglering av finansmarknaden,
elmarknaden och privatisering av statliga tillgångar.

3. Sossarna vill vara bäst i klassen vad gäller nedskärningar,
besparingar och fascistisk åtstramning, allt i namn av att balansera en
budget som krymper på grund av avvecklingen av den industriella
produktiva basen, som är ett resultatet av de första två punkterna.

4. Sossarna har, speciellt de senaste åren, allierat sig med den
"liberala" imperialism som Tony Blair stod för. Svensk vapen-industri
såldes och blev en del av British Aerospace Systems tillgångar. Sveriges
försvarsmakt har omvandlats till en kolonial styrka som stödjer
anglo-amerikanska militära interventioner mot svaga nationer i Asien och
Afrika. Man har också offrat stora stycken av Sveriges suveränitet
genom EU-medlemskapet och Lissabonfördraget.

Problemet med detta, som visades i valresultatet senast, är att alla
dessa stolar redan är upptagna av andra partier. De som vill vara gröna
går till Miljöpartiet. De som vill vara frimarknadsliberala går till de
riktigt liberala. De som vill balansera budgeten och begränsa statens
roll i välfärden går till Moderaterna. De som vill stödja krig i andra
länder kan välja vilket parti som helst i högerblocket. Inte så många
stolar kvar för sossarna! Resten har gått i protest till
Sverigedemokraterna!

Men, men ...

Det finns en enda utväg från denna tragedi för både
Socialdemokraterna och nationen. Detsamma gäller andra europeiska länder
och USA. Följ Lyndon LaRouches rekommendationer för att stoppa den
nuvarande marschen mot det finansiella och realekonomiska sammanbrottets
avgrund. LaRouche rekommenderar de berörda nationerna att sätta stopp
för den massiva finansiella spekulationen som har dränerat samhällena på
kapital och resurser genom att vidta följande specifika och beprövade
åtgärder:

1. Avbryt räddningsaktionerna för finansbubblan med sedeltryckning på
båda sidorna av Atlanten och återinför banklagen Glass-Steagall för att
separera allmännyttiga banker från finansbolag.

2. Sätt stopp för det gröna vansinnet, och starta ett nytt kredit-
och valutasystem med USA, Kina, Ryssland och Indien i spetsen för att
skapa stora mängder av statliga krediter för investeringar i storskaliga
infrastruktur-, industri-, jordbruks- och vetenskapliga projekt
globalt. Detta betyder att vi rullar tillbaka effekterna av mer än 200
års brittisk imperialism, geopolitiska krig, svält och fattigdom.

Sossarnas bas har alltid varit den industri- och utvecklingsinriktade
arbetarrörelsen, samt småföretagarna och uppfinnarna, d.v.s. innan den
stora omvandlingen började under Palme. Sossarna kan återta den basen om
de går tillbaka till sin ursprungliga identitet.

Sossarna måste också förstå den viktigaste poängen här. Det handlar
inte om ett politiskt parti. Det handlar om en hel nation. Sossarna
måste sluta prata om sitt parti och börja diskutera vad som är bra för
nationen!

I allt som jag sett från sossarnas egen kriskommission och andra
massmedie- och expertkommentarer handlar debatten om allt annat än den
gigantiska elefanten som sitter mitt i vardagsrummet. Elefanten är de
fyra viktiga punkterna som måste diskuteras både bland sossar och alla
medborgare nu!

Av Hussein Askary

Fysisk ekonomi dec 2010:

LaRouche: Förstå nyckelbegreppet energiflödestäthet: Upplös äktenskapet mellan Rand Paul och Barack Obama

Barack Obama är helt inställd på att föra en fascistisk
åtstramningspolitik i USA - i öppen maskopi med likasinnade bland
republikanerna som nu kunnat stärka sin ställning i kongressen. Allt som
en logisk konsekvens av Obamas politik att sätta bankernas intressen
före människornas. Lyndon LaRouche kallar det för vad det är:
sinnessjukt.

När demokraterna i kongressen vägrade följa LaRouches råd att avsätta
Obama före valet den 2 november beseglade de sitt eget öde och gick mot
ett förkrossande valnederlag. Nu, säger LaRouche, har de demokrater som
vill att landet och partiet ska överleva en sista chans till
äreräddning, innan den nyvalda kongressen tillträder i januari. Det
första de måste göra är att avsätta Obama och därmed upplösa hans
äktenskap med Rand Paul-republikanerna.

Under månaderna före valet var det många ledande demokrater som
anklagade Obama för att medvetet sabotera partiets chanser i valet, som
ett led i en slug taktik inför presidentvalet 2012. Med republikanerna i
majoritet i representanthuset eller senaten, eller båda, skulle Obama
nämligen kunna skylla alla sina nederlag i kongressen på dem, och det
skulle öka hans chanser att bli omvald 2012.

Demokraterna hade all anledning att vara arga på Obama och hans
"Chicago Boys" för att de sopade banan för republikanernas valseger, men
deras pajkastning missar den mycket fulare verkligheten: Obama och hans
administration har hoppat i säng med de fascistiska krafterna i det
republikanska partiet, anförda av den nyvalde senatorn från Kentucky,
Rand Paul. Detta är inget taktikspel. Det är en total inriktning på att
föra en rent fascistisk, mördande åtstramningspolitik, och låta den
federala staten och delstaterna monteras ner i en våg av
budgetnedskärningar.

I en TV-intervju några dagar efter valet förklarade Obama stolt att
han tänkte banta ner socialförsäkringssystemen - pensionsutbetalningar,
sjukvård m.m. - så hårt att till och med de mest renläriga republikanska
libertarianerna skulle häpna. Källor i Vita huset uppgav att man så
fort valresultatet stod klart inledde samtal med republikanerna om en
"partiöverskridande" plan för att slakta Amerika.

Åtstramningspakten visade upp sig den 10 november, när republikanen
Alan Simpson och demokraten Erskine Bowles, som tillsammans leder
presidentens budgetunderskottskommission, ivrigt erbjöd sina egna tuffa
bantningsförslag, tre veckor innan kommissionen skulle lägga fram sitt
officiella förslag. Deras åtstramningar var så brutala att de skulle
eliminera varje chans till ekonomisk återhämtning i USA, och skapa kaos i
alla delstaterna. Obama och Paul uttryckte sitt stöd för
åtstramningsförslagen med några timmars mellanrum.

Åtstramningar fel väg

I ett framträdande på LPAC-TV veckan efter valet slog Lyndon LaRouche
fast, återigen, att budgetåtstramningar inte kommer att lösa utan
tvärtom bara förvärra USA:s ekonomiska problem.

- Komplikationen här är att väldigt få amerikaner har någon kompetens
ifråga om ekonomi. De vet inte vad ekonomi är! Det är anledningen till
att dessa svindlare kan komma undan med dessa lögner och svindlerier,
och få amerikanerna att gå med på en politik som faktiskt kommer att ta
livet av dem, i stora antal!

- De begriper inte vad som händer med dem, eller med ekonomin. De är
tokiga! Det betyder inte att de är dumma i huvudet, men det betyder att
de är felutbildade, till den grad att de har hjärntvättats till att
medverka till sin egen undergång! De säger: "Vi måste göra så här och så
här." Och den politiken kommer att betyda massmord på den amerikanska
befolkningen, och nationens undergång.

- Problemet är att folk tror att budgetar, pengar i sig, bestämmer
över ekonomin. Man tänker dra in på vissa infrastruktursatsningar, som
den amerikanska ekonomins själva existens är beroende av. Rand Paul har
en hel lista - han hittade inte på den själv; han kopierar den bara från
några knäppgökar som lurade honom att tro på saker som han inte har en
aning om.

Den ekonomiska dårskapens ursprung

Dårskapen i USA:s politik kommer just nu från två håll, sa LaRouche:

- Det ena är Federal Reserve-systemet, som för en politik som leder
till hyperinflation, precis som i Tyskland 1923. Hyperinflationen börjar
redan ta fart, och det kommer att ta död på inte bara USA utan hela
världsekonomin.

- Den andra kliniska dårskapen på ekonomins område är Rand Paul det
absolut värsta exemplet på. Rand och hans gelikar bedriver en fascistisk
politik som har sin upprinnelse i Habsburgområdet, och som började med
Nietzsche. Den fortsattes av den tyske ekonomen Werner Sombart, som var
nazistisk i sin politik, även om han inte gick med i nazistpartiet, och
därefter av ytterligare en från Österrike-Ungern, Joseph Schumpeter.

- Alla de här är faktiskt exponenter för en specifikt fascistisk
politik, inklusive Rand Paul, som egentligen inte kan någonting - han
kan inte ens kamma håret. Han är "kliniskt inkompetent", han har
ingenting i politiken att göra. Han röstades in i senaten bara på grund
av att Obama var så avskydd att folk röstade i panik på republikanerna,
utan att tänka på om det var den mänskliga eller omänskliga sortens
republikaner. Rand Paul hör till de omänskliga republikanerna. Han har
inga egna idéer, han bara kopierar från andra källor.

Ett ekonomiskt nyckelbegrepp

Det finns ett djupare problem här, sa LaRouche, och det är att från
1960-talet och framåt har mer och mer ekonomisk kompetens gått förlorad.
De flesta s.k. ekonomer i dag saknar elementära grundkunskaper i
ekonomi.

- Till exempel blotta tanken på att skära ner infrastruktur, och
banta federala satsningar av alla de slag, kommer faktiskt att påskynda
den amerikanska ekonomins sönderfall, och betyda massmord på den
amerikanska befolkningen, som ett resultat av den här politiken. Det är
massmord - exakt jämförbart med Adolf Hitlers politik, om man ser till
de ekonomiska effekterna.

- Före 1960-talet hade vi en agro-industriell orientering, som byggde
på vetskapen att en förbättring av den grundläggande ekonomiska
infrastrukturen är förutsättningen för ökad produktivitet - det vill
säga det hjälper inte att folk bara arbetar hårdare - och måttet på
detta heter energiflödestäthet. Nästan ingen nu verksam ekonom som jag
känner till vet vad energiflödestäthet är, men det är ett absolut
nyckelbegrepp när det gäller teknologiskt och ekonomiskt
framåtskridande.

- För att förstå vad det innebär, kan man tänka sig att man skickar
kraft genom ett rör, av en viss given storlek. Ju mer värme som passerar
genom detta rör, desto kraftfullare är ekonomin. Människan är ensam om
att använda elden. Apor skyr elden - de är trädkramare.

- Eld är ett annat ord för kraft. Genom hela sin historia har
människan gjort bruk av kraftkällor med högre och högre
energiflödes-täthet. Vi har gått från att elda med ved, till att elda
med träkol, vilket är en förbättring jämfört med ved, och sedan till
stenkol och koks, och därefter upp genom kedjan till oljerelaterade
bränslen, som har en högre energiflödestäthet i kraftöverföringen per
yt-enhet.

Kärnkraftens nödvändighet

Nu, sa LaRouche, har vi kommit till ett läge där hela planetens fortsatta existens hänger på användningen av kärnkraft.

- Det är särskilt tydligt ifråga om Kina och Indien. Kina och Indien
gör stora investeringar i kärnkraft, och rankas därför som kanske de
enda vettiga befolkningarna som finns kvar i världen, vad gäller
ekonomisk politik. De gör det därför att de behöver det. I Indien t.ex.
har man en väldigt stor del av befolkningen som i princip saknar
infrastruktur, saknar förutsättningar för att kunna producera någonting
över huvud taget.

- Om de kan få tillgång till kraft i mer koncentrerad form, som kan
assistera i infrastrukturutbyggnaden i den delen av ekonomin, så kommer
hela den indiska befolkningen att få det bättre. Det är därför som
indierna har bestämt sig för kärnkraften, inklusive tooriumcykeln, som
har stora fördelar när det gäller att skapa bättre villkor för dessa
områden med en mindre, fattig befolkning.

- Kina satsar också på kärnkraft, av samma skäl, fast med en annan
inriktning. De satsar på fusionskraft. De tänker åka till månen -
samtidigt som den mångalne Obama försöker hindra oss från att invadera
hans territorium: månen.

- Förklaringen till att Asien gör framsteg, i sin ekonomiska politik,
är att man löser problemet med underutvecklade delar av befolkningen
genom att öka energiflödestätheten som finns tillgänglig för
infrastruktur, och för produktion. Det gör att även en fattig,
lågutbildad befolkning kan göra framsteg, med hjälp av en förbättrad
infrastruktur! Infrastrukturen måste byggas ut över hela territoriet -
man bygger upp en plattform för framåtskridande, under hela
befolkningen, som lyfter upp dem, även de allra fattigaste. Kina måste
göra detta. Kina kan inte överleva utan det.

Stabila valutor ett krav

Till detta, sa LaRouche, krävs ett valutasystem med fasta växelkurser. Man måste ha stabila valutaförhållanden.

- USA och andra länder försöker skrämma Kina till att ge upp en
stabil valuta. USA och britterna säger till Kina: "Gör konkurs - som vi!
Vi gör konkurs: gör som vi, annars dödar vi er." Men Kina gör motstånd.

- Rysslands motstånd är svagare, fast det kan bli mycket starkare,
eftersom krisen i sig kommer att driva Ryssland till att inta en tuffare
hållning, vad gäller investeringar i aktiv energiflödestäthet. Det är
Rysslands enda chans.

- Ryssland har samtidigt enorma råvarufyndigheter, inte bara i
Sibirien. Man har mer än man kan göra av med själva, för tillfället.
Kina och Indien däremot behöver ett stort tillskott av
energiflödes-täthet i form av kraft, för att kunna förädla råvaror som
nu existerar som mineralfyndigheter i Sibirien.

- Om Sibirien således utvecklas, som det borde, med Nawapa-projektet
som exempel och förebild, så kan Kina och andra länder i Asien få den
hjälp de behöver för att göra framsteg, och tillgodose befolkningens
behov. Allt detta hänger på att man går över till kraftkällor med högre
energiflödestätheter.

- Det betyder att om vi ens ska kunna försörja den nuvarande
befolkningen i Europa och USA, och andra delar av världen, så måste vi
skynda oss att gå över till ett fullt utnyttjande av kärnkraft och
fusionskraft. Annars kommer vi att gå under.

Den gröna dårskapen tar kål på världen

- De som hjärntvättar befolkningen till att acceptera den s.k. gröna
politiken är skvatt galna, och de är dessutom ett hot mot USA:s, och
andra länders, blotta existens. Vindsnurror duger bara till att döda
fåglar - som kraftkälla är de rena dårskapen! Kärnkraften är den
billigaste kraftkällan i världen i dag, räknat i kraftkostnad.
Vindsnurror förbrukar faktiskt mer kraft än de producerar! Likadant med
solpaneler. Solpaneler duger till en sak: om man sätter dem på taket och
huset börjar brinna så går det inte att släcka branden! Vattenstrålen
som riktas mot elden kommer att bli strömförande och döda brandmannen
som håller i brandslangen.

- Och dessutom ger de ingenting, i kraft räknat! Vi har personer som
t.ex. USA:s president, som i praktiken är helt galna, som driver igenom
en sådan politik, som betyder USA:s undergång. Och samtidigt förhindrar
de det som måste göras, för att ens den nuvarande befolkningen ska kunna
behålla sin levnadsstandard.

Ingen av dessa personer, och ingen i det republikanska partiet, har
någon som helst kompetens ifråga om ekonomi. Ingen alls! Om de får ta
över makten, med den politik de nu för fram, så kommer de att ta kål på
USA, och om USA faller så faller hela världen i en kedjereaktion,
inklusive Ryssland, Kina och Indien. Att stöda det republikanska partiet
i den politiken är därmed lika med landsförräderi! Därför säger jag:
Man kan inte göra kompromisser med dessa republikaner, eller med
demokrater som har samma åsikter. Fienden har gått till angrepp och
försöker döda dig: Du försvarar dig. Och du försvarar din nation, och
det som den står för och dess konstitution.

---