Monitor och Fysisk ekonomi, april 2015

LADDA NED MONITOR (PDF) - LADDA NED FYSISK EKONOMI (PDF)

Monitor april 2015. Innehåll:

1. Ledare: Enda vägen framåt
2. USA: Glass-Steagall blir en fråga i presidentvalet
3. Hela Norden går med i AIIB och Nya sidenvägen
4. Grekisk utredning om statsskuldens legitimitet
5. Tysklands utrikesminister i USA: Skicka inte vapen till Ukraina
6. Ukraina-krisen: Förnuftet talar från Tjeckien
7. Saudiavtalet avbröts i sista stund
8. Riksdagsman Schlyter stöder europeisk skuldkonferens

Fysisk ekonomi:
9. Schillerinstitutet i storoffensiv för fred och BRIKS
10. Indien visar vägen
11. Nicaraguakanalen byggs trots sabotageförsök
12. Argentina firar starten av ett nytt kärnkraftverk
13. EIR i Egypten EIR spenderade en vecka i Egypten i mars för att bevaka Egyptiska utvecklingskonferensen och Internationella vattenteknikkonferensen som samtidigt hölls i Sharm el Sheikh i södra Sinai

Monitor april 2015:

1. Ledare: Enda vägen framåt

Föremål för politiken är framtiden. Detta sägs så ofta att frasen nästan känns uttjatad. Ändå verkar just dessa ord för både politiker och medborgare vara de allra svåraste att ta till sig. Låt oss för ett ögonblick bena ut vad de innebär. Kina har sjösatt något för världen som aldrig skådats i mänsklighetens historia.
BRIKS-banken NDB:s grundande förra året och invigningen av Asiens infrastrukturinvesteringsbank (AIIB) i år, med mer än 50 länder, däribland Sverige, som grundare (trots press från regeringen Obama att bojkotta initiativet) markerar början på en revolutionär omvandling av hela civilisationen.
Enda jämförbara processen var utvecklingen i USA under president Franklin Roosevelt på 1930-talet - fast nu i global skala! Kinas president Xi Jinping har till och med personligen bjudit in sin amerikanske kollega Obama att omfamna BRIKS projekt att höja mänsklighetens levnadsstandard och produktivitet men utan framgång.
BRIKS är nämligen oförenligt med dagens USA. Under Obamas dryga sex år vid rodret och åtta år av Bush dessförinnan är USA en dekadent, döende kultur, vars enda alster är åtstramning, permanent krig och otyglat samhällsförfall, öppet i färd med att försöka krossa Kinas kulturoptimism, visioner och hängivenhet till global utveckling.
Ironiskt nog bygger Kinas politik på Sun Yat-sens republikanska revolution som 1911 störtade den imperialistiska Qing-dynastin, inspirerade av USA:s en gång revolutionära ideal. Det handlar alltså inte om öst mot väst, eller kommunism mot kapitalism, utan om imperium mot republiker, en konflikt som utkämpas i alla länder och system.
I denna universalitet ligger utvägen ur bluffkonflikterna, något till och med Dalai Lama insett, som även han nu lovprisar president Xi och säger sig vilja lägga gammalt groll bakom sig.
Alla har vi minnen. Hur nära förknippade med andra människor de än är, tillhör de i slutändan alltid individen och individen dör. Det som förbrödrar nationer och folk är därför aldrig deras gemensamma förflutna. Hur djupt traditioner än sitter, både bra och dåliga, är de ändå en förlängning av det som en gång var.
Politiskt ledarskap är därför vårt förhållande till det som ännu inte är. Att hörsamma ett framtida samhälles rop på hjälp att få komma till.
Det är utifrån den ståndpunkten Kinas visionära ledarskap måste förstås.

2. USA: Glass-Steagall blir en fråga i presidentvalet

I flera tal och intervjuer skickar en möjlig kandidat i nästa års amerikanska presidentval chockvågor genom Wall Street.
Den fd guvernören i Maryland, demokraten Martin O'Malley, gav, på frågan vad han skulle göra för att höja lönerna och minska inkomstklyftorna, om han blev vald till president, det raka svaret: "Återinföra Glass-Steagall."
I MSNBC-TV:s politiskt betydelsefulla morgonprogram "Morning Joe" visade O'Malley att det inte bara var tom retorik, när han förklarade: "I sjuttio år [med bankdelningslagen Glass-Steagall] hindrade vi bankerna från att spekulera med våra pengar, och rasera vår ekonomi och köra över det gemensamma bästa."
Det förhållandet att ex-guvernören tvingar upp frågan till ytan, och att den uppmärksammas i media, kan visa sig bli en "spelvändare" i amerikansk politik, som banar vägen för en genomgripande kursomläggning i Washington.
I en intervju i tidskriften Salon förklarade O'Malley att med Glass-Steagall "skulle vi inte tillåta att banker som är försäkrade hos oss, får spekulera vilt med våra pengar och sedan tvingas rädda dem." Han riktade indirekt kritik mot president Obama och demokraterna i kongressen för att de inte gör något för att få stopp på den våldsamma spekulation som tog fart när Glass-Steagall upphävdes 1999.
Han fortsatte: "Om en bank är för stor för att få gå omkull, för att det skulle skada vår nations gemensamma bästa, då är den för stor och då måste vi bryta upp den, innan den bryter ner oss." I ett angrepp på spendersamma Wall Street-lobbyister, och kongressmän som rättar sig efter dem för att få donationer till sina valkampanjer, förklarade han att det inte blev någon bankdelning efter finanskraschen 2008 därför att "det finns penningintressen som har tentakler in i kongressen".
Lyndon LaRouche välkomnade denna bredsida från O'Malley, och sa att han är "den ende just nu som är kvalificerad att vara presidentkandidat".
Nyhetsmedier i både USA och Europa har gjort en stor sak av statistik som påstås visa att den amerikanska ekonomin är tydligt på väg uppåt, men om man tittar närmare så bygger det på en spekulationsbubbla, främst i aktier. Företag lånar pengar med nästan nollränta och köper sedan sina egna aktier för dessa lånade pengar. Inga investeringar har gjorts i tillverkningsindustri, i modernisering av anläggningar och maskinparker, eller i tekniska innovationer. Därför fortsätter lönerna
att falla i USA, och jobben som har skapats sedan 2009 har mest varit tillfälliga anställningar, på deltid och dåligt betalda.
O'Malley är inte ensam om att vilja återinföra Glass-Steagall - senatorerna Elizabeth Warren och Bernie Sanders, båda möjliga presidentkandidater, har också förordat det - men det var först när O'Malley gjorde sitt utspel som media började ta upp det som en fråga för presidentvalet.

3. Hela Norden går med i AIIB och Nya sidenvägen!

Sverige, Finland, Norge och Island har tätt efter Danmark bestämt sig för att ansöka om medlemskap i Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken (AIIB) som grundningsmedlemmar.
Det var en dramatisk islossning i sista stund sedan hela Västvärlden i mer än ett år ställt sig avvisande till den av Kina och 20 andra asiatiska länder initierade AIIB. Den
stora omsvängningen skedde först den 17 mars i år, bara två veckor innan sista anmälningsdagen för de länder som ville bli grundningsmedlemmar i AIIB, då Storbritannien bröt isen i Väst och anmälde sig, tätt följt av Frankrike, Tyskland, Italien, Schweiz och Luxemburg. Därefter gick även Österrike, Sydkorea, Australien med, trots USA:s fortsatta press mot dem att hålla sig utanför. I Norden bröt Danmark isen den 27 mars, Sverige och Finland följde efter den 30 och den 31, sista dagen för att kunna bli grundningsmedlem, bestämde sig även Norge och Island för att lägga in sina ansökningar. De enorma projekten som kommer att startas med AIIB, och de enorma summorna, blev helt enkelt för stora för att dessa västländer skulle hålla sig borta. Nu står USA med sin vasall Japan övergivet i sitt försök att fortsätta dominera det globala finanssystemet på sina villkor.
AIIB föreslogs av Kinas president Xi Jinping i oktober 2013 för att finansiera utbyggnaden av den Nya sidenvägen genom Asien till Europa, som ingår i Kinas stora strategi "En väg, ett bälte". Samtidigt lanserades också Sidensjövägen.
AIIB handlar därför om all slags infrastruktur för utvecklingen av dessa transportkorridorer och regionerna intill.
Man kommer således inte satsa på några virtuella investeringar, utan i att flytta tonvis med berg, jord, stål och cement för att det skall bli vägar, järnvägar, vatten, energi, städer och telekommunikationer i ett bälte för att knyta samman Asiens olika delar med varandra och Europa, Afrika och Amerika.
Det handlar om att sätta hundratals miljoner människor i produktiva jobb och bygga bort fattigdomen så fort det bara går.
Det är en islossning för de uländer som länge kämpat mot den nuvarande orättvisa världsordningen. Kina ser det som ett förverkligande av det landet kämpat för sedan andra världskrigets seger över fascismen och grundandet av FN för 70 år sedan och Alliansfria rörelsens Bandungkonferens för 60 år sedan, som president Xi Jinping sa inför den stora Boao-forumet för Asien den 28 mars i år.
Med hjälp av Konfucius och Mencius, djupt inbäddade i den kinesiska kulturen, mobiliserar nu Kina sin nästa fas av ekonomisk utveckling som skall vara innovationsdriven. Det innebär att Kina nu drar samman och satsar stort på att lägga sig i frontlinjen för världens vetenskaper med de mest avancerade ekonomiskttekniska projekt världen någonsin skådat.
Det hittills mest storslagna är det kinesiska rymdprogrammet för att men baser och gruvor på månen utvinna helium-3, som skall användas för mycket effektivare fusionskraft på jorden.
Kinas ekonomiska politik, liksom BRIKS tillsammans, är inriktad på vad som behövs för framtiden. Detta är det nya sättet att tänka inom den nya ekonomiska politiken de håller på att skapa i LaRouches anda. Med sin satsning på universell vetenskap håller BRIKS under Kinas ledning på att skapa en form för samarbete mellan civilisationer där tänkandet, kunskapsutbytet och det sant mänskliga sätts i fokus.
I 25 år har LaRoucherörelsen i Sverige (EAP) och internationellt kämpat för att Sverige, Norden och hela världen skall satsa på strategin för utveckling av den Nya sidenvägen.
I 40 år har har Lyndon och Helga LaRouche samarbetat med uländer för denna politik som nu omfattas av BRIKS och därmed en majoritet av världens befolkning. Genom att Sverige ansökt om medlemskap i AIIB har man i de facto anmält sitt intresse för Nya sidenvägens storslagna ekonomiska utvecklingspolitik.
Det är inte klart om den svenska regeringen känner till detta, även om det framgår tydligt av den AIIB-rapport som skrivits av myndigheten Tillväxtanalys under Näringsdepartementet.
Det är ett stort steg att en rad västländer har sett sig tvungna att orientera sig till Nya sidenvägsstrategin och till de länder som är kärnan i BRIKS, ett så stort steg att de flesta i de Västländer som gått med ännu inte vet vad de gått med i. Det går helt emot de västerländska nykoloniala maktstrukturerna som hittills ensidigt dikterat det globala finanssystemets villkor.
Om politiken fullföljs kan det bli det definitiva steget bort från Västvärldens krigspolitik, monetarism, arbetslöshet och åtstramning.
Sverige och många Västländer har dock signalerat att de tänker ta med sig sina sjuka virus in i AIIB för att den gamla Västdominerade ekonomiska politiken skall styra även denna nya institution. Det kommer att bli en fortsatt stor strid om detta, och det är därför nödvändigt att känna till varför Kina tog inititativ till AIIB.

4. Grekisk utredning om statsskuldens legitimitet

Det grekiska parlamentet tillsätter en särskild utredning för att skapa klarhet i landets skuldsituation och fastställa vilka skulder som är legitima och vilka som inte är det. Det meddelade talmannen i det grekiska parlamentet, Zoe Konstantopoulou, på en presskonferens den 17 mars. Det blir den första utredningen av detta slag i ett land som står under eurozonens finansiella övervakning.
Konstantopoulou sa att en sådan utredning var det minsta man kunde göra för Grekland och hela den europeiska gemenskapen, så att "sanningen kommer fram och rättvisa kan skipas". Vilka som ska ingå i utredningen kommer att tillkännages i början av april och de första resultaten väntas komma i juni.
Utredningen ska klargöra vilka skulder som är legitima och ska betalas. Konstantopoulou nämnde fall av korruption och mutor, bl.a. gällande Siemens och vapenaffärer, som ökat på den offentliga skuldbördan och måste betraktas som olagliga.
Hon påminde också om historiska exempel på skuldavskrivningar, som Londonöverenskommelsen för Tyskland 1953. Utredningen kommer att bli "ett mycket mäktigt förhandlingsverktyg för samhället, för människorna", inte bara för Grekland utan för hela Europa, sa hon.
Tilläggas kan att det som utredningen kommer fram till kommer att vara värdefullt även om landets "europeiska partner" inte går med på någon skuldkonferens eller drastisk skuldavskrivning och grekerna går över till Plan B, eftersom man då vet vilka skulder som den grekiska regeringen inte känns vid.
På presskonferensen medverkade också Europaparlamentarikern för Syriza Sophia Sakofara och professor Eric Toussaint från Kommittén för avskrivning av tredje världens skulder, CADTM, från Belgien. Sakofara krävde redan 2011, som grekisk parlamentsledamot, en granskning av den grekiska statsskulden, med skuldkommissionen i Ecuador som förebild.
Hon uteslöts ur det socialistiska Pasok-partiet när hon röstade emot den första skuldöverenskommelsen. Toussaint satt med i Ecuadors skuldkommission, som presidenten Raphael Correa tillsatte 2008 - den enda officiella kommissionen av detta slag hittills. Den nuvarande premiärministern Tsipras bjöd in Toussaint till Grekland redan 2012 och 2013 för samtal om skuldproblematiken.
På presskonferensen talade Toussaint om "hemska skulder", skulder som är skadliga för landets gemensamma bästa.
Han menade att hela det 246 miljarder euro stora "räddningspaketet" från EU kunde betecknas som sådana hemska skulder, eftersom merparten gick direkt till utländska banker.
Dessutom var lånevillkoren sådana att de drog ur proppen ur den grekiska ekonomin och störtade halva befolkningen i fattigdom.

5. Tysklands utrikesminister i USA: Skicka inte vapen till Ukraina

När Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier den 12 mars talade på ett möte som arrangerats av CSIS (Centret för strategiska och internationella studier) i USA:s huvudstad Washington D.C., varnade han i starka ordalag för att kriserna i världen innebär en ökad krigsrisk. Steinmeiers raka budskap och hans diplomatiska, men hårda, kritik mot Obama-administrationens för dess planer på att skicka vapen till Ukraina, går längre än all tidigare kritik. Ingen tysk utrikesminister har tidigare vågat kritisera USA:s utrikes-och säkerhetspolitik så skarpt, och framför allt inte på ett så prominent ställe som i CSIS högkvarter.
Steinmeier hade innan mötet träffat utrikesminister John Kerry och Susan Rice (som är medlem i USA:s nationella säkerhetsråd). Det råder inget tvivel om att han under detta privata möte var ännu skarpare i tonen.
I sitt tal till deltagarna på CSIS-mötet argumenterade Steinmeier direkt mot att skicka vapen till Ukraina. Om detta sker kommer det bara att förvärra krisen och leda till att ingen mer har kontroll, sa han.
Västtysklands förre socialdemokratiske förbundskansler, Helmut Schmidt, yttrade i en intervju till Bildzeitung som publicerades samma dag, den 12 mars, ett liknande budskap:
Han varnade för att ytterligare upptrappningar av krisen i Ukraina skulle kunna leda till "ett riktigt hett krig". Schmidt uttalade sig om en av de mest brännande frågorna för Ryssland: Natos och EU:s östexpansion. Han hänvisade till hur EG:s Maastricht-avtal i början av 1990-talet ligger till grund för expansionen in på fd Sovjetunionens och Warszawapaktens tidigare territorium.
Enligt Bildzetiung sa Schmidt: "Vi är inte skyldiga att gilla Putins politik.....Men vi måste förstå den med historien som bakgrund och ta den på allvar."

6. Ukraina-krisen: Förnuftet talar från Tjeckien

Ryssland tvingades att reagera på konflikten i Ukraina sa Tjeckiens förre president, Vaclav Klaus, i en mycket intressant intervju till den österrikiska Tiroler Tageszeitung. Maidanrörelsen hölls inte vid liv av en folkrörelse utan av stöd och pengar från väst. Med tanke på detta bär inte Ryssland skulden för situationen i Ukraina, sa Klaus. Tjeckiens nuvarande president har bekräftat att han, trots att han fått påtryckningar om att inte delta p g a krisen i Ukraina, kommer att vara i Moskva den 9 maj för att fira segern över fascismen för 70 år sedan.
I intervjun till Tiroler Tageszeitung sa Vaclav Klaus: "Jag tillhör en minoritet av politiker, journalister och intellektuella som menar att påtryckningarna kommit från väst. I denna mening är Ryssland inte skyldigt. Jag anser att det som Ryssland har gjort är en reaktion, ett framtvingat drag."
Vaclav Klaus avvisade antagandet om att det finns ryska trupper i östra Ukraina. På journalistens fråga svarade han: "Om ryska trupper med modern teknologi vore stationerade där, då skulle amerikanerna högljutt säga det varje dag. Men det säger de inte. Det betyder att det inte är så i verkligheten, det måste ni acceptera. Det är rykten och antaganden."
Klaus underströk att han är oroad över det höga pris som alla måste betala för upptrappningen. "Ukrainas politiker har inte ens startat seriösa förhandlingar. De vill lösa allt med kraft, inte med egen militär, utan med utländskt miltärbistånd.
För mig är detta oacceptabelt." Vaclav Klaus beskrev utförligt sina egna erfarenheter med delningen av Tjeckoslovakien. Det var oerhört viktigt att de berörda parterna förhandlade och inte tilllät västländerna (företrädda av t ex den dåvarande amerikanska utrikesministern Albright och Tysklands Genscher) diktera villkoren.
Klaus hänvisade också till den destruktiva roll som påskyndadet av associeringsavtalet med EU spelar för förstörelsen av Ukraina. I februari 2014 författade han tillsammans med en grupp kollegor en studie om Ukraina i vilken man varnade: "Att erbjuda Ukraina ett associeringtsavtal med EU fungerar som en impuls för att likvidera landet." Klaus sa i intervjun att han tyvärr ser att detta håller på att hända och att "efter tusentals döda och all förstörelse" kan han inte längre föreställa sig en framtid för landet.
Tjeckiens nuvarande president, Milo Zeman, har bekräftat (i Parlamentni Listy) att han tänker åka till Moskva och delta i firandet av segern mot fascismen den 9 maj för 70 år sedan. Att inte delta, som en del krävt av honom "p.g.a. krisen i Ukraina" skulle "såra minnet av 150000 ryska soldater som offrade livet under befrielsen av Tjeckoslovakien". Beslutet har lett till spänningar mellan amerikanska ambassaden i Prag och presidentkansliet.
Zeman tillbakavisade de uppiskade ryktena om att Ryssland tänker angripa de baltiska staterna. För Ryssland vore det "politiskt och miltärt självmord" sa han. President Zeman har flera gånger förklarat att han inte stöder EU:s sanktioner mot Ryssland och han har, som ende statschef i EU, öppet angripit det från USA understödda Bandera-nazi-inflytandet i Kiev.

7. Saudiavtalet avbröts i sista stund

Regeringens beslut att avbryta vapenavtalet med Kungariket Saudiarabien är ett viktigt steg mot terrorismen och krigspolitiken.
Med tanke på de nyheter som snart kan komma upp till ytan om Saudiarabiens inblandning i terrorism kommer det att bli än tydligare varför detta var ett riktigt steg. Anledningen är inte enbart det nu öppet rapporterade stödet till al-Qaida och IS, utan Saudiarabiens stöd till terrorism direkt mot USA. Detta diskuteras redan stort i amerikansk media men har även tagits upp i brittiska, franska och danska media
i samband med kravet på offentliggörandet av de 28 hemligstämplade sidorna i den amerikanska kongressens officiella rapport om terrordåden den 11 september 2001. Enligt många handlar dessa 28 sidor om, och det har bekräftats även genom senare tillkomna uppgifter, att den saudiska ambassaden gav omfattande hjälp till de flygplanskapare som genomförde terrordåden mot New York och Washington.
Om svenska näringslivsföreträdare klagar på att den svenska exporten till Mellanöstern kan bli lidande, bör frågan ställas varför de missade Mellanösterns största infrastrukturprojekt på hundra år - den nya Suezkanalen som startade i augusti förra året och kommer att vara färdiggrävd i sommar. Man bör också ställa frågan varför deltagandet från det svenska näringslivet på den stora ekonomiska utvecklingskonferensen i Sharm el-Sheikh den 13-15 mars lyste med sin frånvaro, när egyptiska regeringen tillkännagav nästa omgång av ännu större infrastrukturprojekt för energi, vatten, transporter, stadsbyggnad, industri, jordbruk m.m.
LaRoucherörelsens veckomagasin EIR bevakade emellertid konferensen (se FysEk).

8. Riksdagsman Schlyter stöder europeisk skuldkonferens

Den grekiska regeringens förslag på en europeisk skuldkonferens, för att skrota hela EU:s ekonomiska politik av åtstramning och sparande efter finanskrisen, stöds av riksdagsman Carl Schlyter (mp). Schlyter är en av Riksdagens mest kunniga i EU-frågor efter att ha suttit tio år i EU-parlamentet för Miljöpartiet och är nu ordförande för riksdagens EU-nämnd.
Det är ett personligt uttalande förklarade han efteråt till utfrågaren Ulf Sandmark från EAP vid folkets frågestund i Sveriges Riksdag den 14 mars. Frågan och svaret kan ses på Riksdagens webb-TV (länk på eap.nu).
Frågan om nedskrivning av skulderna för EU:s krisländer är tillsammans med bankdelningsfrågan den mest explosiva frågan i internationell finanspolitik idag. Endast om skulderna begränsas är det möjligt för krisländerna att sätta sina miljontals arbetslösa i arbete och återskapa länderna som välfärdsstater.
Det var genom skuldkonferensen 1953 i London som Tyskland kunde bli av med i genomsnitt 60 procent av sina skulder till olika länder och deras banker. Skuldavskrivningen banade vägen för det tyska ekonomiska undret av åter uppbyggnad efter andra världskriget.
Nu har grekiska regeringen föreslagit en europeisk skuldkonferens.
Det innebär att Grekland inte enbart vill lösa sina egna skuldproblem, utan hela EU:s och därmed göra EU:s ekonomiska politik expansiv så att man kan bygga länderna ur krisen . Om skulderna minskas kan de ekonomiska resurserna styras till infrastrukturinvesteringar så att länderna sätts i fullt arbete.
De internationella bankerna kommer att förlora sin makt med en sådan europeisk skuldkonferens. Finanssystemet skulle med skuldnedskrivningar göra stora förluster och bankerna vill vänta med en ny finanskrasch. En finanskrasch kommer i vilket fall eftersom de grekiska skulderna är obetalbara och i alla fall aldrig kan betalas. Bankerna hoppas på att förskjuta kraschen så att de kan fortsätta tjäna pengar och utnyttja krisen till att ta över Greklands och andra länders tillgångar billigt till priset av ökad misär.
Bankernas oro för finanskrisen är också orsak till krigspolitiken. En finanskrasch skulle göra att Västvärlden ej längre kan dominera världen militärt och ekonomiskt. Lösningen som nu håller på att genomdrivas är att snabbt, innan finanskraschen, pressa Ryssland, Kina och övriga BRIKS att kapitulera, genom regimförändringar eller militära nederlag.
En europeisk skuldkonferens skulle därför inte bara lägga om den ekonomisk politiken utan även krigspolitiken. Att en svensk riksdagsman tagit bladet från munnen och tagit ställning gör att debatten nu kan börja även i Sverige om Europa skall styras bort från samma krispolitik som på 1930-talet.

Fysisk ekonomi

9. Schillerinstitutet i storoffensiv för fred och BRIKS

Sista helgen i mars höll Schillerinstiutet fyra viktiga möten på tre kontinenter om krig eller fred i samarbete med Ryssland och BRIKS. I USA fortsatte serien möten i New York. I Australien hölls en större konferens där EAP:s Hussein Askary deltog via skype och i Berlin hölls det tredje mötet där i år på samma tema. Schillerinstitutets offensiv denna helg inleddes med ett debattmöte i Köpenhamn mellan Jens Joergen Nielsen, en känd journalist, författare och rysslandsexpert, och Tom Gillesberg,
Schillerinstitutets ordförande i Danmark, den 27 mars. Schillerinstitutet och Ryska sällskapet i Danmark samarrangerade mötet.
Debatten i Köpenhamn ägde rum veckan efter det att den ryske ambassadören i Danmark i en intervju sagt att Danmark är mål för det ryska kärnvapenförsvaret om landet bestämmer sig för att aktivt delta i Natos antirobotsystem.
Samma dag som mötet skedde tillkännagav den danska regeringen att landet ansöker om medlemskap i Asiatiska  infrastrukturinvesteringsbanken AIIB.
Jens Joergen Nielsens föredrag kan sammanfattas i två punkter: 1) Varför vi möjligen står inför ett kärnvapenkrig p.g.a. misstagen i den västliga politiken, inklusive Natos och EU:s expansion, planerna på att bygga upp ett antirobotsystem som är riktat mot Ryssland samt resultatet av kuppen i Ukraina. 2) Nödvändigheten av avdemonisera Putin. Nielsen beskrev dels hur Putin får skulden för Rysslands konkursmässiga tillstånd som Putin ärvde efter Jeltsins utplundringspolitik, dels att Putin nu tvingats
dra en gräns mot USA, EU och Nato trots sin strävan att återuppbygga Ryssland till ett starkt land i samarbete med Väst. Tom Gillesberg beskrev de enorma möjligheter som BRIKS erbjuder och Schillerinstitutets kampanj för att få Europa och USA att inleda ett samarbete för fred och utveckling med BRIKS, alltså också med Ryssland.
Bland de 85 deltagarna befann sig sex diplomater från fyra europeiska och asiatiska länder.

10. Indien visar vägen

Indiens premiärminister Narendra Modi läxade den 6 april upp iländer som förvägrar landet kärnbränsle för ren energi: "Ser ni ironin? Världen föreläser om klimatet men säger man till dem att man vill avancera med kärnkraft, då det är ett bra sätt att skydda miljön, och vill köpa bränsle till kärnenergi så vägrar de", sa Modi inför miljöministrarna från landets alla delstater.
Modi syftar på att regeringen Obama anför Indiens höga säkerhetskrav som skäl mot uranexport till landet.

11. Nicaraguakanalen byggs trots sabotageförsök

Kinesiska byggjätten HKND bemöter nu motstånd mot Nicaraguakanalen, från bland andra svenska medier.
Ordföranden Wang Jing sa på BBC den 18 mars att förarbetena inletts i december och bygget påbörjas i april när miljöutvärderingen är färdig. Kanalen mellan Atlanten och Stilla havet blir 28 mil, tre gånger så lång som Panamakanalen, och även betydligt bredare och djupare, så att nästa generation stora containerfartyg kan ta sig igenom. Kina ser kanalen som nödvändig för att möta BRIKS utökade världshandel.

Wang siktar på 50 mdr dollar i byggkostnad och fem års byggtid och tillbakavisar motståndare och skeptiker:
"Gärningar talar högre än ord. Vi tänker övertyga genom framgång". Han tar inte folk på allvar som säger att det är omöjligt på bara fem år och "samtidigt bara sitter på sitt rum och stirrar på kartan". Optimismen bygger han på bolagens färdigheter: "Kinesiska företag har vid det här laget sedan decennier samlat en skatt av erfarenhet och expertis på infrastrukturprojekt".

12. Argentina firar starten av ett nytt kärnkraftverk

Argentinas president Cristina Fernandez de Kirchner deltog tillsammans med tusentals kärnkraftsfysiker, ingenjörer och yrkesarbetare i ett evenemang den 18 februari för att fira att det nya kärnkraftsverket Atucha II denna dag nådde sin fulla kapacitet. Det levererar nu 745 MW till det nationella elnätet.
Byggandet av Atucha II har en lång historia med massor av bråk och kontroverser. Det påbörjades 1982, byggandet försenades och avstannade helt mellan 1994 och 2006 under en rad av nyliberala, IMF-kontrollerade regeringar. Presidenten Nestor Kirchner bröt med den politiken när han kom till makten 2003 och meddelade att Argentina skulle återuppta sitt nationella kärnkraftsprogram.
I sitt tal beskrev Cristina Fernandez allt som hade gjorts sedan 2003 för att återuppbygga kärnkraftsindustrin där landet en gång var ledande på den sydamerikanska kontinenten innan de tvingades bort från den rollen av krafter utifrån.
Sedan 2003, påpekade hon, har vi inte bara återskapat den vetenskapliga kapaciteten med hjälp av högkvalificerat arbete utan också återskapat vår suveränitet så att staten idag äger 45% av energiproduktionen jämfört med 5% 2003. Idag måste vi lägga mycket större vikt på den mycket billigare och renare kärnkraften.

13. EIR i Egypten EIR spenderade en vecka i Egypten i mars för att bevaka Egyptiska utvecklingskonferensen och Internationella vattenteknikkonferensen som samtidigt hölls i Sharm el Sheikh i södra Sinai

Utvecklingskonferensen var en rungande framgång, både emotionellt och ekonomiskt för egyptiska nationen.
Landet har blivit ungt på nytt och vägen till framtiden tydligt utstakat. Runt 2000 delegater från 112 länder deltog, däribland 30 statsöverhuvuden och ledare för multinationella företag.
Konferensens titel "Framtidens Egypten" satte tydligt tonen, att målet är framtiden, inte uppnå kortsiktiga fördelar.
Folket och regeringen är nu förenade för att meddela världen, att dagens Egypten är ett nytt land. Alla gamla vanor rörande ekonomiska och politiska angelägenheter är inte längre giltiga, även om många frågor ännu inte lösts. 30 års ekonomisk förödelse genom IMF:s, Världsbankens, USA:s och EU:s frihandelspolitik har fått ned landet på knä men nu har återuppbyggnadsarbetet påbörjats.
Konferensen hade tre delar: 1. Donationskonferensen, där Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Kuwait donerade 12 mdr dollar till Egyptiska centralbanken för att finansiera statliga infrastrukturprogram. 2. Regeringen presenterade sina visioner och projekt för investerarna.
Största projektet är Nya Suezkanalen. Det kommer utgöra 30 till 35 procent av landets ekonomi när det är färdigställt. Suez internationella industri- och logistikcenter kommer täcka tre delstater, Port Said, Ismailia och Suez, samt innefatta sex hamnar, säger Yehia Zaki, vd för Dar al-Handasah Egypt som presenterade projekten på konferensen. Projektet kommer kosta 15 miljarder dollar och dra 6 gigawatt energi samt innefatta tre ekonomiska zoner med en sammanlagd yta på 500 kvadratkilometer:
1. Östra Port Said-zonen, där lastkajer och 40 kvadratkilometer av lätta och medeltunga industriområden ska ligga. Denna innefattar nya östra Suezhamnen, vars första fas redan färdigställts.
2. Qantara-zonen, där livsmedelsindustrin ska ligga, pga närhetern till jordbruksområdena, samt textilindustri och bostadsområden.
3. Ain al-Sokhna-zonen, som omfattar 80 kvadratkilometer i nordvästra Suez, där hamnen mot Gulfstaterna ska ligga, som förbinder landet med Asien och övriga Afrika. Där ska även medeltung och tung industri byggas och bindas ihop med industristaden Hilwan sydost om Kairo genom 6 mil gods- och snabbtåg. Hilwan, snart en förort till Kairo med sina 650 000 invånare, byggdes ut under Nasser för att bli Egyptens industriella hjärta som, förutom bil- och militärfabrikerna samt maskin och verkstadsindustrin, även huserar de största stål- och cementverken.
Transportminister Hani Dhahi meddelade på konferensens andra dag en rad av regeringens stora planer för transport- och logistikprojektet. Dhahi förklarade att departemantet undertecknat sex avtal på sammanlagt 2,2 mdr dollar: Med kinesiska AZIC International Holding Co för järnvägsbyggena (värt 500 milj); en viljeförklaring att dra och elektrifiera järnväg mellan Alexandria och Abu Qir med italienska TrenItalia (värt 490 milj); godsjärnväg från Suezhamnen Ain Sukhna och centrala Helwan; med Förenade arabemiratens Dubai Ports World för att bygga lagerterminal för flytande gods i Ain Sukhna samt ett 250-miljonerskontrakt för Alexandrias nya hamnterminal.
President el-Sisi tillkännagav inför konferensen regeringens planer att kultivera 1,7 milj hektar ökenområde väster om Nildalen. Uppodlingen av öknen och ett framtidja pärlband av nya agro-industriella centra och bostadsområden är nyckeln till att lösa den demografiska obalansen i landet där 89 milj invånare är koncentrerade på endast 6 procent av landytan medan ofantliga potentiellt bördiga öknar ligger öde. Jordbruksminister dr Salah Hilal meddelade på konferensen att viljeförklaringar och protokoll undertecknats med investerare för att omedelbart återta och kultivera 91 600 hektar. Han tillade att Statliga jordbruksforskningsinstitutet erbjuder investerarna studierna och att han personligen tänker delta i att uppföra projekten. Enligt ett avtal ska företag från Förenade arabemiraten kultivera 92 400 hektar till jordbruks- och livsmedelsprojekt i Kom Ombo, på villkor att företaget tar fram genomförbarhetsstudien inom 3 månader. 1,2 milj feddan skall förberedas för investeringar i al-Mughara, östra Oweinat, östra Sewah, Gamla Farafra, sydost om Qattarasänkan, väster om el-Minia, Toshkikällorna, Toshkikanalen samt väster om Kom Ombo. Hilal tillade att preidenten vill integrera projekten till agro-industriella komplex som ska bidra till landets ekonomiska utveckling överlag.

Utländska investeringar var tredje konferensdelen.

En viktig fråga är hur allt ska försörjas med energi? I slutet på 2013 hade landet sammanlagt 31 gigawatt elproduktion. Förutom den gigawatt kärnkraftverket som Ryssland bygger i al-Dhabaa i nordväst vid Medelhavet knep tyska Siemens och amerikanska GE kontrakt att öka kapaciteten med över 10 gigawatt inom två till tre år.
Då ingen gas, olja eller kol finns över att försörja några nya kraftverk med och det är otänkbart att köpa det till världsmarknadspris skrevs nästa kontrakt med BP (14 mdr dollar) och italienska ENI (5 mdr) om att prospektera och utvinna främst ny gas men även oljefält i Medelhavet.
BP bedömer att det finns 55 milj fat råolja och 142 mdr kubikmeter naturgas i nordvästra nildeltat som kan hämtas i en takt av 34 milj kubikmeter per dag. Det skulle innebära att landets gasproduktion ökar med 25 procent från och med 2017. Potentiellt finns 200 mdr kubikmeter till för framtida behov.
ENI:s projekt beräknas tillföra 200 milj fat olja och 37 mdr kubikmeter gas.
Efter en vecka i Egypten och samtalat med folk på alla nivåer står det klart att landet har blicken mot framtiden att de har läge att bygga den. Det som behövs är framförhållning och större fokus på hela det världsläge Egypten befinner sig i samt tydlig förståelse för social fysisk ekonomi.

Var är Sverige?

Det sorgliga är att både svensk politik och näringsliv lyser med sin frånvaro när miljardkontrakten delas ut.
Det är dock inte för sent för utrikesminister Wallström att återupprätta de mellanösternrelationer som rojalisterna påstår ha skadats så av regeringens beslut att sluta sälja försvarsmateriel till Saudiarabien. Nästa egyptiska fredsmaterielorder kan gå till Volvo, Scania och ABB.

---