Monitor december 2012: Är krig nya namnet för fred?

Monitor december 2012. Innehåll:

1. Ledare: Är krig det nya namnet för fred?
2. Schillerinstitutets konferens i Tyskland: Ett nytt paradigm för civilisationens överlevnad
3. Cheminade i möte med president Hollande
4. Kesha Rogers fick 80.000 röster
5. Europa satsar på Mars-utforskningen
6. Tiberg i Aftonbladet jämför Obama med 3:e riket
7. Tony Blair om EU: ”På den tiden gällde det fred, nu gäller det makt!”
8. Fredspristagaren EU planerar krig
9. Glass-Steagall går framåt på Island
Fysisk ekonomi december 2012:
10. Kriget mot öknen kan samla hela världen

Monitor: Tryck som pdf

Fysisk ekonomi: Tryck som pdf

Monitor

1. Ledare: Är krig det nya namnet för fred?

Till skillnad från Schillerinstitutets konferens i Tyskland i slutet av november, som talade för fred genom ekonomisk utveckling och dialog mellan kulturer, talade ledarna för Europeiska Unionen årets mottagare av Nobels fredspris (!) för mer krig i världen. USA:s president var helt med på noterna. Den gemensamma nämnaren för både EU:s och USA:s politik, till exempel mot Syrien, är inget annat än det nygamla brittiska imperiet. Talesmannen för detta är Tony Blair som den 10 december skrev följande om EU:s roll i världen i en debattartikel i Dagens Nyheter:

- Argumenten för EU är starkare än för 66 år sedan när projektet påbörjades. På den tiden gällde det fred, i dag gäller det makt. Kinas befolkning är tre gånger större än EU:s och dess ekonomi blir med tiden världens största. Indien har mer än en miljard invånare.

Så tolkade Blair världen, eller i avskalad form: En djungel där bara de starka överlever. Dagen efter Nobelfesten träffades EU:s utrikesministrar och beslutade om ännu hårdare tag mot Syrien och mer stöd för den så kallade syriska oppositionen som har blivit avslöjat att följa det militära ledarskapet av Al-Qaidas gren Jabhat Al-Nusra, vars självmordsbombare dagligen slår till mot Syriens armé, säkerhetsstyrkor och civila. Andra beslut som fick stöd av ”fredspristagarna” var utplaceringen av Natos antirobotsystem i Turkiet, officiellt som skydd mot Syrien men i själva verket en förberedelse för en utvidgning av konflikten till Iran och Ryssland. Redan stödet till kriget inne i Syrien är ett brott mot FN:s stadgar och internationell rätt som skyddar suveräna nationer mot militärt anfall. Men antirobotsystemen som genomdrevs trots både Rysslands och Kinas skarpa protester, är en ännu värre upptrappning.  Som Blair gjorde det tydligt, handlar det hela om att försvaga Kina, Indien och Ryssland och deras allierade och stoppa deras ekonomiska framgångar. Vart detta tydligt leder till, som Lyndon LaRouche har varnat, är ett globalt krig.

Men Schillerinstitutets och LaRoucherörelsens mobilisering i flera led mot krigspolitiken fortsätter särskilt i både i USA och Europa, för att det är här det hela kan vändas. En bred krigsopposition avslöjar rader av skandaler och brott mot internationell och nationell rätt, men det krävs mer. Utan idéer om alternativ till denna galenskap i form av en annan politik med ekonomisk utveckling och internationellt samarbete, blir inte freden möjlig. Det är just detta alternativ som har lagts fram på de högsta nivåerna i Europaparlamentet, USA:s kongress och runtom i världen av representanter av Schillerinstitutet och LaRoucherörelsen.

Med detta nummer av Monitor avslutar vi året 2012 som varit en fasansfull utförslöpa ner mot krig och ekonomisk kollaps.  Men detta år behöver inte vara förlorat om det kan bli till en användbar läxa för ett förnyat försök för att rädda civilisationen på hela planeten och skapa riktig fred. Det nya namnet för fred har fortfarande bara ett namn: Utveckling. Vi kan lägga till: Dialog mellan kulturer och civilisationer.

På Schillerinstitutets konferens, som vi ger en delrapport från här, men som kan ses komplett  i  videoform på vår hemsida, lade representanter för flera nationer i världen fram de tydliga alternativen till årets hemska eskalering mot världskrig. Schillerinstitutets ledare Helga Zepp-LaRouche och hennes medarbetare presenterade en tydlig och enkel fredsplan som kan samla alla nationer runt ett alternativ till de pågående krigen i världen: Ett krig mot fattigdom och mot öknarna.

Det nya året bör och skall inte se ut som det gångna. Det som skiljer oss människor från alla andra varelser är att vi kan välja att ändra vårt sätt att leva och bete oss, och ändra världen omkring oss, i stället för att godtyckligt acceptera dess skenbart oföränderliga villkor.

God Jul och Gott Nytt År!

2. Schillerinstitutets konferens i Tyskland: Ett nytt paradigm för civilisationens överlevnad

Schillerinstitutet höll en internationell konferens i Frankfurtområdet helgen den 24-25 november för att diskutera ”Ett nytt paradigm för civilisationens överlevnad”. Ca 300 deltagare från 25 länder i Europa och Mellanöstern och från USA kom för att söka lösningar på vår tids två stora kriser.

Den första är det alltmer spända läget, särskilt i Mellanöstern och Gulfregionen (Sydvästasien), som hotar att eskalera till krig, ett nytt världskrig som skulle innebära full insats av kärnvapen och utplåna den mänskliga civilisationen. Den andra stora krisen är det accelererande finansiella sammanbrottet i västvärlden, och framför allt i euroområdet.

Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche framhöll i sitt inledande tal på lördagen vikten av ekonomisk utveckling i hela Sydvästasien, helt oberoende av alla religiösa och etniska konflikter. Det som behövs är den omedelbara utsikten om en ”Marshallplan” för hela det område som sträcker sig från Centralasien till Persiska viken, och från Afghanistan till Medelhavet, som skulle föra upp diskussionen på ett högre förnuftsplan, och kunna garantera alla överlevnad och en framtid. Det som behövs, sa hon, är inget mindre än en ny Westfalisk fred.

Det akuta krigshotet skulle kunna avvärjas, menade Helga Zepp-LaRouche, med ett fokus på mänsklighetens gemensamma mål. I den riktningen pekar den ryske vice premiärministern Dmitrij Rogozins förslag om ett gemensamt amerikansk-ryskt robotförsvarssystem (Strategic Defense of the Earth - SDE) som skulle försvara mot både robotangrepp och hot från rymden, som t.ex. stora asteroider. Helga Zepp-LaRouche manade också till utveckling och installation av system som kan varna för jordbävningar, vulkanutbrott och extrema väderförhållanden.

Ekonomisk utveckling – inte krig.

Omedelbart därefter talade Irans ambassadör i Tyskland, Ali Rheza Sheikh Attar. Han beskrev Sydvästasien som den geografiska och kulturella bron mellan tre kontinenter: Asien, Europa och Afrika. Att nationerna i detta viktiga område kan samarbeta med varandra är av central betydelse för alla de andra nationerna på dessa tre kontinenter. Ambassadören gick också in på några av de infrastrukturprojekt i Iran som involverar flera länder, t.ex. den iranska vattenvägen från Kaspiska havet till Persiska viken, järnvägen från nordöstra Iran till Centralasien genom staden Mashhad och en oljeledning som går från Tadzjikistan genom Afghanistan och in i nordöstra Iran. Iran satsar betydande medel på dessa projekt, sa Sheikh Attar.

Framtidsorienterade stora infrastrukturprojekt som en väg ut ur den nuvarande sammanbrottskrisen, särskilt för Sydvästasien, Nordafrika, Centralasien och Medelhavsområdet, presenterades av svenska EAP:s ordförande Hussein Askary, som själv är född i Irak (se detta nummer av Fysisk ekonomi). Han följdes av Bassam Tahhan, professor i arabisk kultur i Paris, som bemötte västmediernas grovt förvanskade bild av krisen i Syrien, och av de krafter som bekämpar regimen. Ghoncheh Tazmini från Institute for Strategic Studies i Lissabon talade sedan om ”En omtolkning av Iran: En vän snarare än fiende”, och visade att den iranska ledningen faktiskt agerar förnuftigt.

Bemannade och obemannade rymdfärder var tema för nästa session, med den franske rymdexperten Didier Schmitt och Antonio Güell, expert på rymdmedicin, som huvudtalare. De presenterade de tekniska möjligheter som ligger öppna för hela mänskligheten, med t.ex. det europeisk-ryska ExoMars-projektet och satellitteknik som kan användas för att förbättra människors hälsa.

Utväg ur sammanbrottskrisen

Jacques Cheminade, som kandiderade i det franska presidentvalet och leder Solidarité et Progrès, inledde söndagens överläggningar med att varna för krigsfaran, och den katastrof i politiska och sociala termer som den pågående finansiella härdsmältan leder till. Han underströk behovet att införa ett nytt paradigm i politiken, och sätta punkt för den geopolitiska tradition som avspeglar sig i den imperieroll som den finansiella huvudstaden London spelar, i globaliseringen och i europolitikens monetariska upplägg.

Euron kan aldrig räddas med sådana metoder, sa Cheminade, de betyder tvärtom Europas undergång. Det som behövs är att vi i stället banar väg för en ny, rättvis ekonomisk världsordning, en världsordning som inte tjänar finansvärldens fiktiva fordringar, utan människan och hela mänsklighetens ekonomiska och sociala framåtskridande. Hörnstenarna i en sådan rättvis världsordning är en delning av bankerna i linje med den amerikanska Glass-Steagall-lagen, som avskaffades 1999 och behöver återinföras i dag, införandet av ett kreditsystem, som kan förse den reala ekonomin med produktiva krediter, samt förbud mot alla typer av krig.

Detta var också det budskap som den amerikanske statsmannen Lyndon LaRouche förmedlade till konferensdeltagarna via en video, i vilken han eftertryckligt varnade för risken för ett kärnvapenkrig. Fred och ekonomisk utveckling är inte en ”valmöjlighet”, sa LaRouche, utan en tvingande nödvändighet, om mänskligheten ska ha någon framtid.

De följande talarna visade på hur ekonomisk utveckling är nyckeln till en lösning på den nuvarande strategiska krisen. Aiman Rsheed, en ingenjör från Kairo, presenterade det banbrytande ”Africa Pass”-projektet som skulle förbinda hjärtat av Afrika i Burundi med Medelhavet, vid Sidi Barrani. Den etiopiske generalkonsuln i Frankfurt, Mulugeta Zewdie Michael, talade om vikten av bygget av ”Millenniumdammen” i den Blå Nilen för Etiopien och hela regionen. Han följdes av amerikanen Michael Billington, Asienrådgivare till Lyndon LaRouche, som läste upp en hälsning till konferensen från Daisuke Kotegawa, Japans f.d. högste representant i IMF, innan han beskrev Asiens historia mot bakgrund av den eurasiska landbrons utveckling.

Europolitikens katastrofala konsekvenser skildrades av: Theodore Katsavenas, ekonomiprofessor vid universitetet i Pireus, och författare till en ny bästsäljande bok om att Grekland borde gå tillbaka till drachman; George Tsobanoglou från det grekiska sociologförbundet; professor Wilhelm Hankel, initiativtagare till flera överklaganden av europolitiken till den tyska författningsdomstolen; den spanske undersökande journalisten Daniel Estulin; och Loretta Presotto, aktivist i en nybildad medborgarorganisation i Florens. En hälsning till konferensen till stöd för en delning av bankerna kom från Alfheidur Ingadottir,  isländsk Alltingsledamot.

En panel om behovet av en kulturell renässans avslutade konferensen, som hade bjudit på flera framföranden av klassisk musik. Höjdpunkten var en konsert på lördagkvällen, med en trio komponerad av Schuberts vän Lachner, Va pensiero-kören ur Verdis opera Nebukadnezzar samt delar av Beethovens opera Fidelio.

3. Cheminade i möte med president Hollande

Frankrikes president Francois Hollande tog emot den franska LaRoucherörelsens ledare Jacques Cheminade för ett halvtimmeslångt samtal i Elyséepalatset den 7 december. Samtalet kretsade kring hur det franska politiska systemet kan reformeras. Cheminade, som var en av de tio kandidaterna i presidentvalet, presenterade sitt förslag om hur man kan förhindra att partiväsendet får dominera den politiska processen. Cheminade överlämnade en tiosidig sammanfattning av sina idéer om hur man kan få slut på det smutsiga systemet för partifinansiering liksom politiseringen av Konstitutionsdomstolen (Conceil Constitutionelle), som dömer över valsystemet. Cheminade menar att det är viktigt att behålla det inflytande som lokalt valda politiker har över urvalet av presidentkandidater.

Cheminade och Hollande diskuterade också den förestående franska bankreformen. Cheminade förklarade nödvändigheten av en fullt genomförd bankdelning i enlighet med den s.k. Glass-Steagall-lagen.

President Hollandes möte med Cheminade finns på presidentens officiella hemsida.

4. Kesha Rogers fick 80.000 röster

I kongressvalet i Texas 22:a valdistrikt fick LaRouchedemokraten Kesha Rogers 80.000 röster, vilket motsvarade 32 procent. Det var dubbelt så många röster, jämfört med det förra kongressvalet för två år sedan. Hon kämpade för att avsätta Obama och stoppa hans slakt av den amerikanska rymdstyrelsen Nasa och dess stora rymdcenter i hennes valkrets Houston. Den sittande republikanske kongressmannen Pete Olsen vann valet med 160.000 röster. De andra kandidaterna, en libertarian och en från de Gröna, kom långt efter med röstsiffror på under 10.000.

5. Europa satsar på Mars-utforskningen

President Obamas nedmontering av USA:s rymdforskning slår även mot Europas rymdverksamhet. USA har dragit sig ur samarbetsprojektet ExoMars med Europeiska Rymdorganisationen ESA om att utforska planeten Mars. När Europas rymdministrar träffades i Neapel, Italien den 20 till 21 november beslutade man sig att istället samarbeta med Ryssland, som ställer upp med en bärraket för projektet, men det fattas fortfarande europeiska pengar. Påpekas bör, att hela ESA:s årsbudget endast omfattar 4 mdr euro och ExoMars i sin tur således endast 30 procent! ESA:s budget motsvarar alltså en biobiljett per europé och ExoMars mindre än en tredjedel av den. Om biljoner euro utan problem kunde beviljas för att undsätta finansmarknader och gå i borgen för spekulanter, kan vi då inte leta på 200 miljoner för ett för mänsklighetens framtid avgörande projekt?

ExoMars är av högsta intresse, då planen, efter inledningsfasen till 2016, är att 2018 landa en europeisk Marsfarkost på planeten utrustad med kapacitet att ta borrprover på två meters djup, där sannolikheten att finna eventuella spår av historiskt eller nuvarande liv är större än på ytan. Den blir ett komplement till Curiosity, då ExoMars ger oss ovärderliga uppgifter för att utforska planeten i framtiden, särskilt vad gäller instrument för att spana efter asteroider som kan hota Jorden. Programmet kan således bli en pusselbit i det ”Strategiska försvar av Jorden” som Ryssland initierat och uppmanat världen, i synnerhet Europa, USA och Kina, att delta i.

Vissa journalister och politiker har genom åren gjort sig lustiga när EAP drivit kampanjer för Marskolonisering. Detta är typiskt för ett samhälle som enbart lever i nuet och pengabingen, utan tanke på plikter gentemot framtida generationer. Det har visat sig tydligt, att multiplikatoreffekten i ekonomin från investeringar i rymdfart de senaste tio åren legat på mellan 4,5 och 6,2 gånger insatsen. Tar man med i beräkningen inverkan på produktion och indirekt påverkan ligger de på hela 8,5 till 9,7, innefattat samhälleliga förändringar. Det betyder att statens satsningar på rymdinvesteringar är gratis bara med skatteintäkterna av den tia ekonomin växer med för varje krona staten satsar.

Mycket viktigare än dessa siffror är emellertid hur ”rymdfarten berikar och stärker mänskligheten. I sökandet efter svaret på frågor som varifrån vi kommer, var vår plats i universum är och hur vårt öde ser ut kan förena länder och folk runt en gemensam sak, ge ny kunskap, inspirera ungdomen och stimulera teknologisk och kommersiell innovation här på Jorden”.

Citatet som  kommer från ett uttalande av världens rymdmyndigheter 2007, gäller än mer i dag, i en värld hotad av destruktiv social åtstramningspolitik, snar diktatur och upptrappning mot nya konflikter med start i Mellanöstern, som blivit ett nytt Balkan. Europa måste vara med i utforskningen av Mars och se till att programmet ExoMars genomförs trots president Obamas sabotage.

6. Tiberg i Aftonbladet jämför Obama med 3:e riket

"Bödeln i Vita huset" är rubriken på Joar Tibergs krönika i Aftonbladet den 16 november.  Tiberg inleder:

"Presidenten har förlorat alla begrepp - fortsätter ge order om drönarattacker. När språket släpper i fogarna, öppnar sig mot nya tomrum, då är det farligt på riktigt. Det skedde i Tyskland på trettiotalet, ett civilisationssammanbrott, när mobila eutanasikliniker började rulla genom riket, och handikappade avrättades.”

Aftonbladet blir därmed den första tidning i Sverige efter Ny Solidaritet som tagit upp jämförelsen av Obamas politik med Hitlers. Artikeln går igenom de annars i Sverige helt nedtystade artiklarna i amerikansk press om hur Obama personligen varje tisdag bestämmer vilka människor, inklusive deras släktingar, barn och grannar, som skall sättas upp på CIA:s dödslista för drönarattacker. Krönikan går igenom det helt avhumaniserade språkbruket och vittnesmålen om hur känslokall Obama är när han fattar besluten om att döda människor i fjärran länder.

Den 3 december gjorde den fd presidentkandidaten Ralph Nader en liknande attack på Obamas drönarpolitik i tidningen CounterPunch. Nader jämförde likt LaRouche Obama med de romerska kejsarna men sa att han inte pekar ned med sin tumme offentligt, utan att allt hålls absolut hemligt ”i strid med internationell lag, vanlig lag och konstitutionen”. Han varnar för att med justitieminister Eric Holders envetna motstånd mot att släppa fram någon utomstående insyn eller rättslig prövning, visar att det enda vi kan räkna med att Obama kommer att försöka skapa ”ett hemligare, våldsammare imperialt presidentskap som sliter sönder konstitutionens maktdelning och balans”.

7. Tony Blair om EU: ”På den tiden gällde det fred, nu gäller det makt!”

EU är viktigare än någonsin för det brittiska väldet argumenterar den förre brittiske premiärministern och Obamarådgivaren Tony Blair i DN den 10 december. Då artikeln mystiskt fallit bort från DN.se publicerar vi lite av texten igen. Blair skriver:

- Argumenten för EU är starkare än för 66 år sedan när projektet påbörjades. På den tiden gällde det fred, i dag gäller det makt. Kinas befolkning är tre gånger större än EU:s och dess ekonomi blir med tiden världens största. Indien har mer än en miljard invånare.

Hans främsta argument för att Storbritannien ska verka inom EU är för att vara en världsmakt, dvs. inte för EU utan för Storbritannien:
- Vårt land förlorar sin globala ledarroll ... Storbritannien kommer aldrig lättvindigt att omfamna Europatanken. Men att så sker är absolut nödvändigt för att landet ska förbli en världsmakt, politiskt och ekonomiskt.
- Att vi [britter] ska kunna etablera nya relationer till länder som Kina och Indien är rena fantasier. Ingetdera land kommer någonsin att sätta sina relationer till ett Storbritannien utanför EU framför dem till EU.

8. Fredspristagaren EU planerar krig

På EU:s ministerråd för utrikesfrågor i Bryssel samma dag som fredspriset utdelades i Oslo planerade den nyblivna fredspristagaren utvidgningen av kriget i Syrien. EU:s utrikesministrar fick där träffa Mouaz al-Khatib den senaste utlandsutnämnda företrädaren för den av Muslimska brödraskapet dominerade syriska ”oppositionen”. Denne ”syriske folkledare” valdes av Mellanösterns gamla kolonialmakterna och USA, när deras gamla marionetter i Syriska nationella rådet ansågs ”sakna kontakt med verkligheten” (citat Hillary Clinton). Storbritannien har erkänt al-Khatib och hans Nationella koalition som Syriens representant och utrikesminister William Hague beklagade att alla EU-länder inte också erkänner hans nya marionett.

Samtidigt var EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso i Oslo för att ta emot Nobels fredspris och förespråkade mer krig på ett sätt som tyvärr blivit typiskt för fredspristagare i dessa dagar. Barroso uttalade sig i Oslo å EU:s vägnar att ”det internationella samfundet har en moralisk plikt” att ingripa i Syrien mot ”denna fläck på världens samvete”.

Efter att tusentals Al Qaida-terrorister skickats in i Syrien genom ett samarbete mellan britter, Obama och saudier, låter det nu från den brittiska tidningen The Independent att ett ingripande i Syrien är nödvändigt för att FÖRHINDRA att Al Qaida tar över i Syrien pga av kriget. Independent avslöjade att ”ett hemligt möte nyligen hölls i London med militära ledare från Frankrike, Turkiet, Jordanien, Qatar, Förenade arabemiraten och en amerikansk trestjärnig general för en lång strategidiskussion.”

Samtidigt som EU på så sätt håller på att utvidga kriget i Syrien, så att det verkligen kan leda till en totalkonfrontation med Ryssland och Kina, så bedriver denna fredspristagare en åtstramningspolitik mot eurons krisländer liknande den som fördes av Kansler Brüning i mellankrigstidens Tyskland, vilket gjorde det möjligt för Hitler att komma till makten.

Vad som skall komma ut av EU:s ”fredspolitik” i Sydeuropa är inte klart ännu, men man gör allt för att återuppväcka de fasciststyren som fanns till endast för några årtionden i Grekland, Spanien och Portugal. Men det räcker inte för EU att driva fram nya diktaturregeringar i enskilda EU-länder. För att vara säker på att demokratin sätts ur spel, och därmed även en folkförankrad fredspolitik, inför EU själv en centralstyrning över euroländernas ekonomier utan något demokratiskt inflytande. Det innebär att även Europas stora länder destabiliseras och berövas sin demokratiska kontroll att förhindra krig, just i ett läge där EU i Syrien konfronterar kärnvapenmakterna Ryssland och Kina.

EU är inlåst i sin ekonomiska krigsdrivande åtstramningspolitik och är därmed helt i händerna på den brittiska imperiepolitiken att knäcka Rysslands och Kinas självständighet. Sker det inte i Syrien, skall det ske i Iran, Centralasien osv. Det som driver fram denna konfrontationspolitik är den globala åtstramningen för att betala finanskrisen, som inte bara skall tvingas på alla EU-länder, utan även Ryssland, Kina, Indien, Brasilien, Sydafrika och hela Tredje världen. I den globala ordningen som ligger i förlängningen av EU:s ekonomiska åtstramningspolitik, skall alla länder betala bankernas förluster i spekulationsbubblorna.

Men samtidigt som EU hyllas för fredspriset, utmålas de som försöker hindra EU:s krigspolitik och folkmordiska åtstramning som diktaturkramare. Sanningen är i stället att det är EU, som har blivit ett krigsverktyg för att provocera fram Rysslands och Kinas kapitulation för den brittiska imperiepolitikens nya globala finansordning. Närmare en politik för att starta ett tredje världskrig går inte att komma, än den EU driver idag!

9. Glass-Steagall går framåt på Island

I en hälsning till Schillerinstitutets konferens i Tyskland den 24-25 november berättade den isländska alltingsledamoten Alfheidur Ingadottir om sin motion för införande av bankdelningslagen Glass-Steagall på Island och det stöd den har från ledamöter i samtliga partier. Det breda stödet i Alltinget för motionen är en viktig faktor för att Glass-Steagall snabbt skall kunna införas. Det andra är att regeringen under ett år förberett en mer permanent bankkrislagstiftning för att hantera framtida bankkriser. I två utredningar har bankdelning övervägts från olika utgångspunkter, men man har stannat vid den brittiska modellen med en fuskbankdelning inom banken i olika avdelningar, vilket inte löser det nuvarande universalbanksystemets problem med jäv, spekulation och skuldbubblor. De folkvaldas ingripande är därför helt avgörande för att reformen skall fungera. Men eftersom bankreformen kommer att läggas fram i början på nästa år med en rad olika åtgärder, så kan Glass-Steagall införas på ett snabbspår genom att d
et läggs fram samtidigt med regeringens förslag, vilket är precis vad motionärerna avser. De kräver att regeringen före den 1 februari har bakat in Glass-Steagall i regeringens proposition. Det gör att det kan bli möjligt för Alltinget att besluta om Glass-Steagalls återinförande före nästa val i april nästa år.

Island befriade sig från bankernas utländska skulder, men svagheten är att bankernas inhemska skuldbubbla finns kvar. Den största delen av befolkningen och småföretagen sitter nu fast med låneskulder från olika system med indexerade lån, 85 procent av bolånen, som nu är helt omöjliga att betala och folk tvingas fortfarande från sina hus. De mesta handlar om inflationsindexerade lån som går tillbaka ända till 1980-talet. 13-15 procent av bolånen är valutaindexlån som tillkom 2005-2008 då lån kopplades till en utländsk valutakurs, vilket har gjort att lånen fördubblats efter finanskraschen när valutans värde halverades. Trots att denna bolånestock efter bankkrisen togs över till vrakpriser och trots att högsta domstolen har förklarat indexlånen för illegala fortsätter indrivningen av lånen till dess fulla nominella värde. Men domstolsutslaget innebär också att varken bolån eller de banker som äger dem går att värdera och handla med.

Bankerna och de hedgefonder som står bakom dem använder de inhemska skulderna för att ta igen förlusterna från bankkrisen. Situationen påminner delvis om Argentina där ett antal gamfonder köpt upp Argentinas statsskulder till vrakpris och nu använder en domstol i New York för att tvinga Argentina att betala fulla beloppet. Dels handlar det om att tjäna pengar, men också om ekonomisk krigföring som inte bara skall vara kostsam för Argentina, men också gör värderingen av Argentinska statspapper osäkra, så att de inte kan handlas med på kapitalmarknaderna. Argentinas kapitalförsörjning blockeras på detta sätt så att landets ekonomiska utveckling hålls tillbaka och den Argentinska modellen för nedskrivning av statsskulden hindras att sprida sig till krisländer som Grekland, där den nu diskuteras. Både Argentina och Island har brutit med globala finansordningen och utstår en storm av finansiell krigföring.

Glass-Steagall kommer att inrikta bankerna mer på den reala ekonomin och därmed en lösning av de skuldknutar som nu är en fotboja för de flesta islänningar direkt eller indirekt. Men dessutom måste landet våga lyfta sig ut kristänkandet till en vision om en framtid för Island. Utan en sådan vision om vad man skall leva på och bygga för, kommer inte Island att kunna stabilisera sitt kreditsystem och stärka sin valuta.

Egentligen finns Islands stora möjligheter strax bakom horisonten eftersom Arktis är på väg att utvecklas till en av världens heta ekonomiska zoner. Island behöver bestämma sig vilka infrastruktursatsningar man bäst kan göra för att kunna vara med i den kommande stora Arktissagan. Förutom Glass-Steagall och en nationell skuldsanering är det en sådan vision som är avgörande för att man med ett kreditsystem själva skall kunna skapa säkra krediter och sätta hela landets befolkning i produktivt arbete.

Fysisk ekonomi december 2012:

10. Kriget mot öknen kan samla hela världen

På en konferens i Flörsheim i Tyskland den 24-25 november presenterade Helga Zepp-LaRouche och Hussein Askary Schillerinstitutets alternativ till de krig som pågår i Sydvästasien. I stället för att dessa krig får fortsätta och riskera att leda till ett världskrig, skulle Schillerinstitutets plan kunna förena alla nationer kring ett gemensamt projekt för att utveckla och skydda planeten mot inre och yttre faror, samtidigt som man ökar förutsättningarna både för mer liv på jorden genom ökad makt åt klorofyllet och fotosyntesen, och för ökad ekonomisk tillväxt för nationer genom ökad produktivitet per individ och kvadratkilometer.

Planen går ut på att begränsa och till slut ta över öknarna på jorden med början i Sydvästasien och Nordafrika, speciellt i krigszonen Syrien-Turkiet-Irak-Iran-Israel-Palestina-Jordanien-Saudiarabien. Vapnen i detta krig blir då vatten, vetenskap och teknik. Att få stopp på den 13 miljoner kvadratkilometer stora öknen som sprider sig från Atlanten i Nordafrika till västra Kina är inget som en nation eller några hjälporganisationer klarar av, utan då krävs det en global kraftsamling av nästan alla nationer, stora som små. Detta blir ett gemensamt mål för mänskligheten och en ny metod för att skapa fred och stoppa konflikter i framtiden.

De ekonomiska principerna som används i detta program härstammar från Lyndon LaRouches utveckling av den ”fysisk-ekonomiska” vetenskapen:
1. Att ta existerande resurser (vatten och arbetskraft) och höja dem till högre nivåer av effektivitet.
2. Skapa nya ”naturtillgångar” (genom till exempel avsaltning av havsvatten).
3. Öka produktiviteten genom utveckling av ”den ekonomiska plattformen” (infrastruktur, agro-industriell utveckling, social utveckling genom avancerad utbildning... etc).

Gröna bälten

Projektet kan börja genast med användning av existerande resurser längs de redan utbyggda delarna av Världslandbron/Euroasiatiska landbron. Huvudtekniken, som kan bli första försvarsskölden mot ökenspridningen, är att plantera såkallade gröna bälten i utkanterna av samhällen och längs regionala och transkontinentala transportleder. Dessa bälten skall vara 5-10 km breda och hundratals kilometer långa i flera led. Lämpliga plantor i de gröna bältena skulle vara de traditionella plantorna som tål värme, torka och salt, som palmträd, eukalyptus, olivträd, tamarind och indiska jujubeplantor. Det bör vara en kombination av lövträd och fruktgivande plantor som kan både temperera klimatet, stoppa sandstormar och ökenspridning men samtidigt producera mat och näring till befolkningen. Forskning på nya typer av spannmål och andra grödor anpassade för detta klimat är redan igång och kan utvecklas vidare.

Vattenkällor

De gröna bältena kan börja planteras i flera områden i Afrika och Asien samtidigt genom att bryta öknen i nord-sydlig riktning i flera sektioner eller ”krigsfronter” för att försvaga den samlade effekten av öknen. Schillerinstitutets studie framhåller tre huvudsakliga vattenkällor för att försörja projektet med vatten:

1. Flytta vatten från vattenrika till vattenfattiga områden.

Detta är stora och kontinentvida projekt som har funnits på ritbordet i många år. Några exempel är: att flytta vatten med hjälp av en 2.300 km lång kanal från Ob i Sibirien och Petjora i norra Ryssland (båda floderna rinner ut i Ishavet) och vända vattnet söderut dels mot ökenområden i Centralasien, dels mot den uttorkade Aralsjön och östra Kaspiska havet och Iran. I Afrika finns båda Transaquaprojektet, för att flytta vatten från Kongofloden i östra Kongo till Tchadsjön och den stora afrikanska öken, och Afrika Pass-projektet, för att flytta vatten från de stora sjöarna i Östafrika och Kongofloden till den sudanesiska och egyptiska öknen i norr. Afrika Pass-projektet presenterades på Schillerinstitutets konferens av den egyptiske ingenjören Aiman Rsheed.

Andra projekt är byggandet av vattendammar vid de stora floderna, som det turkiska projektet ”South Eastern Anatolia Project” eller (GAP) över floderna Tigris och Eufrat i kombination med stora kanalbyggen och utveckling av jordbruksteknik som har förvandlat denna del av södra Turkiet till en av de största jordbrukszonerna i regionen. En idé som har funnits i samband med de turkiska projekten sedan 1980-talet är ”Peace Pipeline” för att flytta vatten med hjälp av stora rörledningar från floderna Ceyhan och Syahan i östra Turkiet till Israel, Palestina och vidare till Persiska viken. Men projektet togs aldrig på allvar under hela fredsprocessen mellan Israel och arabländerna.    

Alla dessa projekt är fullt genomförbara och tekniskt möjliga, det som saknas för att de skall påbörjas är den politiska viljan och de ekonomiska resurserna.

2. Avsaltning av havsvatten:

Det har byggts och byggs enorma anläggningar för att avsalta havsvatten i Persiska viken, där tvåtredjedelar av allt avsaltat vatten i världen produceras. Saudiarabien får 70 procent av dricksvattnet till sina 26 miljoner invånare genom avsaltning. Problemet är att avsaltningen sker med naturgas och olja som bränsle (1,5 miljoner fat olja per dag i Saudiarabien!) Denna situation är ohållbar på sikt, när dessa länder behöver tredubbla avsaltningen de kommande 10-15 åren. Dessutom saknar flera länder i området gas och olja, som Palestina, Israel och Jordanien. Lösningen på detta är att bygga småskaliga högtemperaturreaktorer, där spillvärmen kan användas till avsaltning och elektricitet för samhället och industriell verksamhet.

Enligt atomenergiorganet IAEA är kärnkraft den effektivaste och renaste metoden för att avsalta havsvatten i superstora mängder. Detta ingick tidigare i amerikanska administrationers fredsplaner, som president Eisenhowers plan ”Atoms for Peace” och LaRouches ”Oasplan” sedan 1970-talet för att lösa den arabisk-israeliska konflikten genom ekonomiskt samarbete.

3. Grundvatten:

Det pågår en propagandakampanj från den internationella gröna rörelsens och olika FN-organs sida mot användning av grundvatten, speciellt de djupa urbergsreservoarerna. Propagandan säger att detta vatten har lagrats där i miljontals år och att detta vatten är ”fossilt” och oförnybart. Därför, säger man, bör detta vatten ”lämnas till framtida generationer”! Inte bara finns det enorma mängder vatten under ökenområden i Afrika, i Darfur och Libyen till exempel, som kan pumpas i mer än hundra år och lösa massor av politiska, ekonomiska och sociala problem, utan vetenskapsmän som Nasa-experten Farouk El-Baz och geologen Rober Bisson har använt rymdsövervakningsteknik (remote sensing) och utvecklat en ny teori om grundvatten som säger att de djupa reservoarerna påfylls kontinuerligt.

Deras modell kallas ”The Mega Water Shed Model” och säger att de traditionella teorierna om grundvatten inte tar hänsyn till det faktum att stora mängder regn- och snövatten som faller på höga bergskedjorna sipprar djupt ner genom tektoniska sprickor i bergen som leder vattnet djupt under marken och över långa avstånd, ibland flera hundra kilometer under urbergformationerna. Den traditionella teorin säger att det mesta av regnvattnet flyter över land eller dunstar, och en liten mängd tränger genom sedimentlagren under marken och fångas in mellan dessa lager och berggrunden. Detta är den vanliga grundvattenkällan som finns. Men den andra teorin finns också och har bevisats av dessa vetenskapsmän.

Det finns många metoder för att spara regnvatten på ytan och effektivisera lagringen av detta vatten och liknande idéer. Dessa må vara bra, men är otillräckliga för att lösa ett planetärt problem.

Modern bevattningsteknik

Vad gäller bevattningssystemen så måste helt nya teknologier användas. Traditionellt i Sydvästasien, speciellt nära floderna, översvämmas åkrarna med vatten i bevattningssyfte. Med denna gamla teknik avdunstar den största delen av vattnet, en del sipprar genom jorden och ökar salthalten i den, och bara en bråkdel av vattnet når plantorna och deras rötter.

Detta slöseri kan avhjälpas med modern bevattningsteknik. Till exempel kan droppteknik användas, så vatten leds fram till varje planta eller träd med hjälp av slangar med hål placerade intill varje träd. Detta minskar en stor mängd av det vatten som dunstar bort. Ett ännu effektivare system är underjordisk droppteknik där ett nät av slangar grävs ned under marken så att vattnet leds direkt till plantornas rötterna. Denna teknik har använts och utvecklats mycket vid Israels jordbruksuniversitet i Negevöknen. Detta är något Israel skulle kunna bidra med till sina grannar som ett sätt att överbrygga de politiska spänningarna. Vad gäller spannmål så är system vridbara ramper med sprinklers mest effektiva i att spara vatten.

Odling utan jord

Annan teknik som kan öka produktiviteten i jordbruket och använder vattnet maximalt är teknologier framsprungna ur rymdforskningen. Hydroponics och aeroponics är två växthusodlingssystem som inte använder jord. Plantor planteras i det första fallet direkt i en mineralberikat vattenbassäng. Med den andra tekniken hänger rötterna i luften och besprutas av en blandning av vatten och mineraler. Denna teknik är mest lämpad för odling av grönsaker, där bönder i Kalifornien har bevisat att produktiviteten kan ökas tre- och fyrfaldiga gånger jämfört med öppna fält. Men den viktigaste aspekten av dessa system är att inget vatten försvinner, eftersom vattenångan i växthusen återvinns hela tiden. Dessa system som är mycket populära i Gulfstaterna nu, bidrar till livsmedelssäkerheten, men har ingen större effekt på klimatet utanför växthusen.

4. Naturligt kretslopp:
Den ultimata vattenkällan i framtiden när kriget mot öknen börjar ta fart, är det naturliga kretsloppet som cirkulerar vattnet genom avdunstning från den ökade växtligheten upp i atmosfären där det förvandlas till regn, och på så sätt skapar en självunderhållande process. De nya gröna områden som skapas genom erövringen av den bördiga jorden i öknen skapar nya och mildare klimatmönster, och kan återskapa det lokala klimat som fanns där öknarna är idag för 20.000 år sedan under slutet av den sista istiden. Dagens ökenområden var bördiga skogsområden, liknande de nuvarande tropiska regnskogarna, fulla med liv. Detta kan återskapas och människan kan i dessa områden få tillbaka sin roll som en fri trädgårdsmästare istället för att vara den nuvarande vandrande slaven lidande under naturgudarnas nycker.

I kombination med de järnvägssystem och andra transportleder som Schillerinstitutet har beskrivit som de Eurasiska Landbroarna och Världslandbron, kan Sydvästasien bli navet i världsekonomin och freden i världen istället för att vara världsgeopolitikens tuppfäktningshåla som nu hotar hela världen med ett världskrig. Naturtillgångarna i området som olja, naturgas, fosfat och även uran kan användas, inte för att säljas till förbränning, utan som industriråvaror för petrokemiska, plast- och kemiska industrier som ökar mervärdet för dessa råvaror flerfaldigt. Den utbildning och kulturella utvecklingsnivån som kommer att krävas av dessa samhällen för att nå denna plattform av ekonomisk utveckling, kommer att minimera och kontrollera inflytandet från den religiösa fanatismen som idag sprider sig över hela den islamiska världen. En ny renässansrörelse kan blomstra i dessa regioner som skedde på 700-900-talet i Bagdad och senare i Spanien där hela världens kultur, vetenskap och filosofi hittade en bördig jord.

Det här är inte fantasi utan en praktisk lösning som går att genomföra redan inom en vecka eller en månad om den politiska viljan kan mobiliseras i Europa, USA och dessa regioner, precis lika väl som ett nytt världskrig kan börja nästa vecka eller nästa månad i avsaknad av ett mänskligare alternativ!

----