Monitor augusti 2012: Jättesteg för mänskligheten

Monitor augusti 2012, Innehåll:
1. Ledare: Curiosity: Ett jättesteg för mänskligheten!
2. Bankdelningsförslag i isländska Alltinget
3. Dagens Nyheter stöder bankdelning
4. Brittisk finansfraktion ger LaRouche rätt om Glass-Steagall
5. Artikel av Hussein Askary den 30 juli 2012: Vi är i final: Två lag kvar i finanskrisens slutspel!
6. Bankdelning nödvändig för att stoppa knarket
7. Ja, hoten att anfall Iran är på allvar!
Fysisk ekonomi ersätts i detta nummer av flygbladet "Inkalla Utrikesnämnden!" med följande text:
8. För att styra upp den havererade svenska utrikespolitiken mot Syrien och Vitryssland: Inkalla Utrikesnämnden!

Monitor: Tryck som pdf

Fysisk ekonomi ersätts av flygbladet Inkalla Utrikesnämnden: Tryck som pdf

Monitor
1. Ledare: Curiosity: Ett jättesteg för mänskligheten!

Den lyckade landsättningen av Nasas rullande Marsforskningslaboratorium Curiosity den 6 augusti kunde inte ha varit mer välkommen än nu. Denna framgång ger oss en avgörande möjlighet att med den våg av optimism, som nu sprider sig internationellt kring den fantastiska prestationen, ta de nödvändiga politiska besluten för att få igång rymdprojektet för Jordens strategiska försvar (Strategic Defense of the Earth, SDE). SDE föreslogs av den ryska regeringen i höstas, och är en utvidgning av Lyndon LaRouches förslag om det Strategiska försvarsinitiativet som president Reagan lade fram 1983, om ett laserförsvar mot kärnvapen.

SDE skall gemensamt försvara Jorden mot alla former av hot från rymden, såväl asteroider som kärnvapen. I Sverige är det hittills bara Monitor och i tidningen Ny Solidaritet som beskrivit detta gigantiska och oundgängliga fredsprojekt. I Ny Solidaritet presenterades det tillsammans med andra rymdprojekt och, som en del av förberedelserna för rymdkoloniseringen, utvecklingen av Norrbotten och Arktis. LaRouche har varmt välkomnat det ryska förslaget som nödvändigt för mänsklighetens överlevnad i galaxen, den enda varelsen som har den kreativa förmågan att skapa möjligheter att kontrollera sin miljö.

Inför och efter Curiositys landning har skämten om koloniseringen av Mars tystnat och ersatts av stolthet och entusiasm. Även svenska media berättar nu om sådana planer, precis som media gjorde efter månlandningen 1969. Det är dags att ta tag i möjligheterna nu!

I en diskussion den 6.8 med LPAC:s fem kandidater i det amerikanska kongressvalet, beskrev Lyndon LaRouche vilka utmaningarna är:

- Vi måste börja tänka på fler rymdbilar! Eftersom vi måste se och utforska Mars som en plats att leva på, för att finna svar på viktiga frågor [om livets utveckling och utrotningsperioderna av arterna i galaxen - red.] och för att förbereda för ett fullskaligt SDE-projekt.

- Vi måste omedelbart få igång samarbetet med Kina och Ryssland om SDE-projektet. Vi måste vara en del av det. Vi behöver det! Vi kan inte vänta en hel generation på SDE!

- Vi måste använda den möjlighet som denna landsättning ger, för att få igång SDE-projektet. Om vi kan styra något från Mars, eller från omloppsbanor runt Mars, genom att placera föremål i Mars omloppsbana, så kan vi faktiskt få en högre grad av kontroll över mänsklighetens öde på Jorden. Det är det som vi måste förklara för folk. Vi måste visa för folk vad allt detta handlar om. Vi måste komma i kontakt med veteraner från rymdprojekten, från Nasa, som kan berätta vad dessa möjligheter är.

Ironiskt nog kom detta genombrott, med ett projekt som planerades för tio år sedan, just när Obama sitter vid makten - på samma sätt som månlandningen 1969 kom långt efter initiativtagaren president Kennedys död, när Nixon var president. 1969 hade finansintressena, som började ta över USA och konsoliderade sin makt genom att skilja dollarn från guldet 1971, redan givit månprojektet en dödsstöt, även om det haltade vidare ett tag tills det slutligen dog av budgetnedskärningarna. Idag har nedskärningarna skruvats åt ännu mer under Obama, som fullständigt saboterat de bemannade rymdfärderna på alla sätt han kunnat, tillsammans med annan grundforskning. Som Obama sagt om nya månprojekt:

- Vi har redan varit där ...

Framgången med Curiosity har skett trots Obama och nu, med denna uppvisning av vad mänsklig kreativitet faktiskt kan åstadkomma, måste Obama lagligt avlägsnas tillsammans med de bojor av miljöargument och monetarism som dömt en majoritet av mänskligheten till fortsatt misär - och hotar mänsklighetens överlevnad. Från ett stort steg för mänskligheten, som Neil Armstrong sa när han som den första människan steg ner på månen, måste vi nu ta nästa!

2. Bankdelningsförslag i isländska Alltinget

Ett förslag till bankdelning enligt Glass-Steagall lades i april i år fram i det isländska parlamentet Alltinget. Det var en hel grupp på 15 alltingsledamöter från partier och oberoende representerande alla utom 16 av alla 63 alltingsledamöter. Förslaget är att finansministeriet skall snabbutreda införandet av en bankdelningslag för att undvika risken för nya störningar i den nationella ekonomin. Förslaget nämner uttryckligen Glass-Steagall som en modell.

Bankdelningsförslaget lades fram som en reaktion på en rapport från Finansministeriet i mars i år, vilken ansågs alltför svag av många alltingsledamöter. En motion lämnades in men hanns inte med innan sommaruppehållet. Motionen ville att utredningen skulle vara klar före den 1 oktober då Alltinget återsamlas. Eftersom det ej blev något beslut, kommer en ny motion att lämnas in för att få fram utredningen till den 1 februari 2013. Under sommaren har en ny utredning påbörjats av finansministeriet, men även den väntas bli för svag i sina krav på bankdelning. Med sitt förslag vill de 15 alltingsledamöterna se till att Island blir ledande i lösningen av globala finanskrisen eftersom man i så fall blir det första landet världen som inför bankdelning.

Initiativtagaren Álfheidur Ingadóttir är en fd isländsk hälsovårdsminister från Vänsterpartiet-De gröna, ett parti som ingår i regeringen och har Steingrimmur J. Sigfusson på finansministerposten. Steingrimmur J. Sigfusson uttalade sig positivt om Glass-Steagall när han i Köpenhamn tillfrågades av Michelle Rasmussen, dansk korrespondent för Executive Intelligence Review. Steingrimmur var också med bland de fem nordiska vänsterledare som tillsammans med Jonas Sjöstedt krävde bankdelning i en gemensam artikel på DN Debatt den 18 februari i år.

Álfheidur Ingadóttir vill med motionen hindra banker att "använda statligt skyddade insättningar för riskabla investeringar".

- Det bästa sättet att hindra banker att skapa spekulationsbubblor är att införa lagar som Glass-Steagall från 1933, som i mer än sex årtionden höll de amerikanska affärsbankerna åtskilda från investeringsaktiviteter.

Bloombergs hade den 3 augusti en bakgrundsartikel om den spräckta isländska spekulationsbubblan och fann att även ledande isländska bankirer stödde bankdelningsförslaget. Bankdirektören Petur Einarsson på banken Straumur Investment Bank sa:

- Att ge banker för mycket fri tillgång till insättningar - pengar som de inte behöver betala tillbaka om något går fel - är inte någon särskilt lysande idé.

Petur Einarsson tyckte att Europa borde se på Island för att få en uppfattning om hur mycket skada ett förvuxet banksystem kan vålla:

- Europa lider nu av samma slag sjuka som drabbade Island 2008. De förändringar som behöver göras skall gynna insättarna och företagen som dessa finansinstitutioner skall tjäna, snarare än institutionerna själva.

3. Dagens Nyheter stöder bankdelning

Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt och hans viceordförande Ulla Andersson försökte bredda debatten om bankdelning och infrastrukturinvesteringarna över blockgränsen med sin artikel på DN Debatt den 31 juli. Svaret kom blixtsnabbt, men inte från politikerna utan från huvudledaren i Dagens Nyheter dagen efter. Ledarskribenten Håkan Boström svarade positivt på alla Vänsterpartiets tre punkter inklusive bankdelning. Eftersom DN är den gamla kommunistätartidningen från kalla krigets dagar, var Boström tvungen att reservera sig lite för att förslaget kom från vänster. Men det bjuder säkert Vänsterpartiet på, eftersom det är just så piruetterna går, när en dialog över blockgränsen etableras.

I avsnittet om bankdelning skrev DN:

"Även förslaget om att utreda en begränsning av de statliga bankgarantierna till att endast gälla bankernas kärnverksamhet är värt att ta på allvar. Statliga bankgarantier är något av ett nödvändigt ont - motiverat av behovet att skydda småsparare och undvika systemhotande bankkonkurser. Att banker och investmentbolag också tar risker är ett naturligt inslag i en fungerande marknadsekonomi - men det senare bör staten om möjligt inte underblåsa på det sätt som i praktiken skett under senare år. Sverige är här inget undantag. Med en banksektor som i sin storlek i förhållande till BNP tillhör de största i Europa utgör svenska banker i dag en inte obetydlig riskfaktor för svenska skattebetalare."

Världen ändras nu så snabbt att det finns en chans att överleva. Nu måste fler träda fram för bankdelning från den borgerliga kanten, men också från socialdemokrater, fackföreningar och andra organisationer.

4. Brittisk finansfraktion ger LaRouche rätt om Glass-Steagall

I Storbritannien har en fraktion i etablissemanget insett att den enda chans de har att rädda sig och sina tillgångar, är att driva igenom ett bankdelningsförfarande i stil med Glass-Steagall-lagen. Den 13 juni sa Lyndon LaRouche att det visar att det finns folk i London som är tillräckligt intelligenta för att nu inse att han haft rätt med sitt krav om att återinföra Glass-Steagall-lagen. Systemet har rasat ihop.

I samma uttalande betonade LaRouche att varje reform måste sätta den fysiska ekonomins produktiva värdeskapande i centrum och från denna utgångspunkt måste industripolitiska beslut fattas. Eftersom det monetära systemet slutgiltigt har brutit samman, kan inte beslut fattas med ett monetaristiskt tänkesätt. LaRouche betonade att det katastrofala sammanbrott i ekonomin, som hotar oss, bara går att förhindra genom beslut om att utveckla realekonomin.

Den brittiska dagstidningen Financial Times krävde i en ledarartikel den 3 juli att Storbritannien måste genomföra en bankdelning enligt Glass-Steagall. Detta följdes med samma krav från andra som t.ex. Peter Hambro (från fd brittiska banken Hambros), lord Myners (finansexpert och fd finansminister för tjänstesektorn i Gordon Browns Labour-regering) samt Terry Smith, en ledande bankir i City of London.

Lord Myners, som är styrelsemedlem i den av Lord Jacob Rothschild ledda investeringsfonden RIT Capital Partners PLC och ordförande för Guardian Media Group, sa i en intervju den 4 juli att Vickers model,l som går ut på att ge bankerna tid till 2019 att rätta till sina gemensamma problem (ringfencing), inte räcker till. Bob Diamond har själv medgivit detta när det gäller Barclays.

- Vi behöver en komplett delning, och den är känd som Glass-Steagall-modellen, sa Myners.

Evening Standard publicerade den 6 juli en intervju med lord Hambro, som är ordförande för Rysslands näst största privata guldfirma Petropavlosk. Han sa att affärsbanker som ger krediter till industriproduktion borde ges statliga garantier för sina tillgångar, men investeringsbanker måste själva helt och hållet stå för sin verksamhet. Förr var dessa banker mycket försiktigare. Dagens problem har i stor utsträckning sina orsaker i att investeringsbankmän kan ta för sig av affärsbankernas kapital.

- De förlorar ingenting, och denna kultur har smittat affärsbankerna. De har aldrig hört ihop och nu måste de helt och hållet skiljas från varandra, slog lord Hambro fast.

En lista över dessa ledande bankirer som kräver bankdelning har sammanställts av Finance Watch, en internationell förening i Bryssel grundad 2010 av 22 europaparlamentariker för finansreform. Listan publicerades den 26 juli med följande inledning:

"Här är en lista på ledande bankirer som kräver en fullständig delning av bankernas detaljhandel från investmentbanker. Några av dem, såsom förre direktören för Citygroup Sandy Weill, har svängt om från sina tidigare ståndpunkter i vad Financial Times kallat en episk omvändelse. De ansluter sig till den kör av kommentarer som kräver en tydlig strukturreform som går längre än Volckers förslag i USA och Vickers förslag i Storbritannien."

Enligt Lyndon LaRouche skulle denna utveckling i Storbritannien kunna leda till att Obamas regering avsätts. Presidenten, finansminister Geithner och Federal Reserves chef Bernanke försöker med alla medel försvara sig mot det växande kravet på att återinföra Glass-Steagall-lagen. Och precis detta verkar inte längre behaga vissa finanskretsar.

5. Artikel av Hussein Askary den 30 juli 2012: Vi är i final: Två lag kvar i finanskrisens slutspel!

Den internationella LaRoucherörelsen och de regeringar, politiker, grupper och individer, som stödjer lösningen på den globala finanskrisen med en bankdelningslag (med den amerikanske presidenten Roosevelts lag Glass-Steagall som förebild), har kommit till finalen i sin strid mot de krafter som vill rädda det nuvarande London-Wall Street-imperiets bank- och finanssystem (med det brittiska imperiet som förebild).

Semifinalerna utspelade sig i juni och juli, och två lag blev utslagna. Först att slås ut var de krafter i London, Washington (med stöd från finansoligarkins springpojke president Barack Obama och hans finansminister Timothy Geithner) och Bryssel, som misslyckats med att få euroräddningspaketet att flyta. Den dödliga cocktailen av massiv likviditetspumpning till Europas banker och förödande åtstramningsåtgärder för de så kallade krisnationerna i euroområdet har misslyckats fatalt och en social revolt i dessa nationer (Grekland, Spanien, Italien och Portugal) hänger i luften. Den 27 juli utropade Tysklands Angela Merkel och Frankrikes François Hollande att de "skall göra allt för att rädda euron". Men redan i tredje meningen sade de att alla länder "inom sina egna förvaltningsområden ska fullgöra sina förpliktelser", dvs alla skall försöka klara sig på egen hand enligt sina nationella lagar.

Det andra laget som slogs ut i semifinal, var den fraktion i det fortlevande brittiska imperiet som försökte rädda finansimperiet till varje pris. De hade lagt fram ett falskt Glass-Steagall-förslag, den såkallade Lord Vickers-regeln, som behåller både de bankrutta finansbolagen och affärsbankerna under samma ägartak med en "inhägnad" (eng: ringfence) som separerar dem.

En annan fraktion i den brittiska eliten kom ut starkt den 3 juli med uttalanden på ledarplats i Financial Times till stöd för den riktiga Glass-Stegall! Denna debatt har vuxit till dramatiska höjder och listan på de lorder och parlamentsledamöter i Storbritannien som stödjer Glass-Steagall har blivit lång [1].

Nu när Sanford Weill, tidigare VD för den jättelika amerikanska blandbanken Citigroup och en av nyckelpersonerna i kampanjen för att bekämpa och avskaffa Glass-Steagall i USA 1999, har erkänt att hela avskaffandet av Glass-Steagall var ett misstag, har en del av den amerikanska eliten också bytt sida över en helg. På en och samma dag den 26 juli publicerade New York Times och Los Angeles Times ledare som erkände att de hade haft fel i sitt stöd för den misslyckade regeringspolitiken och i sitt motstånd mot Glass-Steagall.

Liborskandalen, där brittiska banker avslöjades ha manipulerat de globala räntemarknaderna och den brittiska centralbanken liksom den amerikanske finansministern Geithner avslöjades ha känt till denna manipulation sedan 2008 men inte gjort något åt den, blev droppen för många, och en ursäkt för andra, som hoppade från den sjunkande finansiella Titanic.

Historiens ironi utspelar sig ännu en gång. Massor av impotenta konspirationsteorier sprids om varför en viktig del av den brittiska och amerikanska eliten byter sida just nu! Denna elit har varit också LaRoucherörelsens politiska motståndare och många av dem även farliga fiender. Så varför tycker LaRoucherörelsen att vad de gör nu är rätt?

Svaret är enkelt om man har gjort sin historiska hemläxa. Dessa grupper tillhör ett gammalt imperium som försöker överleva krisen och inte vill begå självmord tillsammans med sitt finanssystem. För 62 år sedan kom hela det brittiska imperiet, personifierat av Winston Churchill, krypande till sin fiende Franklin Roosevelt, och bad honom på sina bara knän att rädda dem från samma Adolf Hitler som de tidigare stött, men som nu hotade deras imperium. London och Wall Street hade finansierat både Hitlera maktövertagande (t.ex. med pengar från George W. Bushs farfars bank Brown Brothers Harriman till det tyska nazistpartiet) och en planerad militärkupp mot Roosevelt 1934 genom American Liberty League. Roosevelt gick med på att hjälpa britterna och rädda världen från nazismen och fascismen, men på ett villkor, att det brittiska imperiet och de andra europeiska kolonialimperierna skulle avskaffas och att Afrikas och Asiens nationer skulle bli självständiga fria nationer.

Mycket lyckades Roosevelt åstadkomma före och under kriget, men det brittiska imperiet försvann inte. Roosevelt dog innan kriget var slut och president Truman med sina sympatier för imperiesystemet tog över i USA.

Efterkrigsgenerationen tillät det genom sin feghet och egoism. Roosevelts ideal begravdes under den nya förortskulturen och kulturrevolutionen som drevs igenom av den nihilistiska Kongressen för kulturell frihet med stöd från den brittiska och den korrumperade amerikanska underrättelsetjänsten.

Någon kanske frågar: Hur kan vi förhindra att imperiets elit tar över igen, om vi räddar dem en gång till?

Svaret är: Först och främst räddar vi nationerna genom denna lagstiftning, sedan ska vi sluta vara fega och impotenta! När vi lyckas få våra politiker att genomföra den lagstiftning som krävs för att dela bankerna och rädda världen från spelskulderna som stryper mänskligheten, och sedan när vi börjar skapa nationella krediter för nationella och internationella gemensamma projekt för infrastruktur, industri, jordbruk och vetenskap, då måste vi vakta våra politiker och ledare som pitbullterrier. Den enda garantin för frihet och demokrati är att medborgarna vakar över sina rättigheter och kommande generationernas intressen och drömmar.

LaRoucherörelsen har gjort en särskild mobilisering i Washington de senaste veckorna för att förmå kongressen att lagstifta om Glass-Steagall innan den stänger för sommarsemester den 1 augusti. Marcy Kapturs motion HR 1489 om att återinföra Glass-Steagall stöds nu av 78 ledamöter av representanthuset. Det finns ingen anledning att vänta på mer stöd. Dessutom bör det demokratiska partiet hitta ett alternativ till Obama inför det kommande presidentvalet före konventet som hålls den 3-6 september.

I Tyskland har finansministern Wolfgang Schäuble öppnat för att kunna stödja Glass-Steagall med en delning av "universalbankerna". Schäuble, som gjorde detta i Die Welt den 29 juli, har varit en av dem som motsatt sig denna idé och ivrigt kämpat för att rädda euron. Dagen därefter publicerade en av de största tyska publikationerna, Der Spiegel, en ledare till stöd för bankdelning.

Här i Sverige har våra politiker inga höga hästar längre att kliva ner från, utan bör komma tillbaka från sina semestrar för att göra sina förpliktelser för att skydda den svenska nationen. Innan de gick på semester i juni, diskuterade de bankdelningslagen Glass-Steagall i Riksdagen, men utan att komma till en majoritet för förslaget som stöddes av både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Om t.o.m. ledande bankirer i London och på Wall Street kunnat ändra sig 180 grader, har de andra partierna ingen ursäkt att inte göra det!

En annan plan där finalen utspelar sig är på den globala strategiska arenan. I Syrien utkämpas nu en internationell strid, inte mellan olika syriska grupper, utan mellan dem som tillhör imperiet, och dem som försvarar mänskligheten och principerna för en civiliserad existens genom försvaret av principen nationell suveränitet och självbestämmande.

Obama-administrationen, Storbritannien och deras allierade i Mellanöstern Saudiarabien, Qatar och Turkiet, stödjer öppet tusentals utländska terrorister i Syrien med vapen, kommunikationsmedel och pengar. Målet är inte demokrati och frihet för det syriska folket, utan en fortsättning på regimförändringspolitiken och avskaffandet av nationell suveränitet i namn av "humanitärt ingripande". Ryssland och Kina har motsatt sig denna politik, liksom toppskiktet av den amerikanska militären, som vet att den kommer att leda till större regionala krig med Iran och Pakistan och till slut ett globalt krig mot Ryssland och Kina - alltså ett världskrig!

Sambandet mellan krigspolitiken och kollapsen av finanssystemet är tydligt, eftersom de krafter som vill hålla liv i sitt bankrutta finanssystem nu inte har något annat alternativ än krig för att kuva andra nationer och tvinga dem att betala för den globala kasinoekonomin. Å andra sidan, eftersom en ordnad omorganisering av bank- och finanssystemet endast kan ske genom fullständigt suveräna och självständiga nationella parlament och regeringar och genom avtal mellan nationalstater, så måste principen nationell suveränitet upphävas. I Europa gör man det genom flytten av det ekonomiska självbestämmandet till övernationella organ som EU, ECB och EU-kommissionen, som är styrda av privata bank- och ekonomiska intressen. I andra delar av världen gör man det genom IMF och Världsbanken, eller genom direkt militärt ingripande.

Denna idiotiska krigspolitik måste upphöra och fredliga medel för att lösa krisen i Syrien, som till exempel FN:s sändebud Kofi Annan och hans plan, måste stödjas. Sveriges regering och massmedia måste sluta med krigshetsen och stödja Kofi Annans fredsplan som den nya FN-medlaren Lakhdar Brahimi fortsätter arbetet med.

Ditt ansvar mot dig själv, kommande generationer, mänskligheten och landet är att se till att stödet till dessa idéer ökar i landet, och att ditt stöd till LaRoucherörelsen intensifieras.

6. Bankdelning nödvändig för att stoppa knarket

När Rysslands nationella samordnare för narkotikabekämpning, Viktor Ivanov, talade på utrikespolitiska institutet i Buenos Aires den 27 juni förklarade han att ett system med delade banker är förutsättningen för att man effektivt ska kunna bekämpa den internationella knarkhandeln och återetablera nationell suveränitet. Han sa:

- Vi måste förändra den rådande finansiella arkitekturen. Affärsbanker och investeringsbanker måste säras så att vi kan försvara kreditgivande finansoperationer mot spekulation. Vi måste säkra stabila växelkurser mellan nationella valutor och vi måste säkra långfristiga krediter för utveckling av infrastruktur. Statscheferna i de narkotikadrabbade länderna måste gemensamt kräva att dessa nödvändiga åtgärder genomförs.

Ivanov sa att dagens internationella penning- och finanssystem har byggts upp på förstörda nationer som tvingats till underutveckling genom att systemet sugit ut deras resurser och berövat dem rätten till nationell suveränitet. Den nya finansarkitekturen måste ersätta detta system, förklarade Ivanov och visade med ett trestegsprogram hur nationer kan återvinna rätten att självständigt utveckla sina nationalekonomier. Ivanov sa:

- Först gäller det att skapa den infrastruktur som behövs för att organisera ett modernt jordbruk med stabila marknader. För det behövs ett kreditsystem med låga räntor för jordbrukarna, vetenskapligt och industriellt tekniskt stöd för jordbruket (utsäde, gödsel samt kapacitet att producera jordbruksmaskiner), ett utbildningsväsende för att skola agronomer och andra jordbruksyrken, såväl som hårda protektionistiska åtgärder för att försvara jordbrukare som odlar tillåtna produkter.

- Det gäller sedan att skapa förutsättningar för andra förvärvsmöjligheter för att minska antalet familjer vars välstånd hänger på att de lyckas med jordbruket. Detta innebär att man måste skapa en nationell högteknologisk industri som kan sysselsätta befolkningen. Ett exempel är Malaysia, som, från att ha varit ett underutvecklat jordbruksland, på ett par årtionden har utvecklats till ett ledande högteknologiskt land.

- För det tredje måste staten bli självständig och utrustad med ett oberoende system för finanser och krediter. Varje land måste ha rätt till egen utveckling. Det monetära och finansiella system som världen har idag, som byggts upp på förstörda nationer och på att suga ut deras resurser, är huvudorsaken till att knarkhandeln kunnat breda ut sig i hela världen.

Efter att ha lagt fram detta trepunktsprogram förklarade Ivanov att en bankdelning måste till för att öppna vägen för dessa åtgärder.

Den 21 maj deltog Ivanov på den tredje internationella Världsforumet mot narkotika (wfad.se), som hölls i Stockholm.

Vid sidan av Ivanov har Antonio Costa, som länge var chef för FN:s avdelning mot narkotikahandel och kriminalitet (UNODC), pekat på det internationella finanssystemets djupa inblandning i knarkhandeln. Costa har slagit fast att det nuvarande internationella finanssystemet inte skulle kunna existera utan det flöde av olagliga pengar som hänger ihop med narkotikahandelns penningtvätt, och att den enda möjligheten att framgångsrikt bekämpa narkotikahandeln är att helt och hållet omstrukturera världsekonomin och dess finansarkitektur.

7. Ja, hoten att anfall Iran är på allvar!

Många försöker intala sig att just det höga tonläge, som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Ehud Barak använder när de hotar bomba Iran, tyder på att de inte menar vad de säger. Inte berättar man om ett kommande krig i media? Jo, det händer faktiskt! Lärde vi oss ingenting av Tony Blairs Irakkrig 2003-2011?

Den som vill ha ett otvetydigt klarläggande av att Bibi och Barak verkligen menar vad de säger, kan lyssna på Colin Kahl. Han var vice statssekreterare för Mellanösternfrågor i amerikanska försvarsdepartementet 2009-2011 och besökte Israel 13 gånger under denna tid. I en intervju den 14 augusti, gjord av Laura Rozen, avvisar Kahl metodiskt varje möjlig ursäkt att förneka denna realitet. De menar vad de säger!

Men vad händer? USA:s regering kan genom sitt försvarsdepartement lägga in veto mot varje öppen, på förhand känd israelisk militär attack. Israel är beroende av det amerikanska försvarsdepartementet i allt som gäller militär kapacitet. Och den amerikanska militärledningen säger i nuläget nej till en attack mot Iran. Ändå tänker Israel bomba. Varför? Därför att Obama säger: Ja!

För den som är lite insatt är det mest övertygande beviset för att det faktiskt föreligger ett överhängande hot om kärnvapenkrig från Obama och hans kontrollör Tony Blair, att genuina ledare ställer sig upp och riskerar sina karriärer, sitt anseende och sina liv, för att förhindra ett krig till varje pris. Främst bland dem är Lyndon LaRouche, den amerikanske försvarsstabschefen Martin Dempsey, den ryske presidenten Vladimir Putin och kinesiska ledare. På samma sätt måste vi alla agera för att på laglig väg stoppa Obama som ett hot mot mänsklighetens existens.

Allvaret understryks av att ytterligare en person sällat sig till den listan och riskerat allt. Det är den amerikanske ambassadören i Turkiet Frank Ricciardone. Den 14 augusti fronderade han öppet mot Obama på ett i normala lägen osannolikt sätt. Strax efter att utrikesminister Hillary Clinton lämnat Turkiet, där hon av Obama beordrats att skapa gemensamma samordningscentraler för att upprätta "fria zoner" och "flygförbudszoner" inne i Syrien, en krigshandling som förebådar ett världskrig med kärnvapen, sågade ambassadör Ricciardone varje möjlighet att skapa "fria zoner" eller "flygförbudszoner" utan stöd av FN:s säkerhetsråd. Han gjorde det i en diskussion med turkiska journalister som sedan sattes upp på ambassadens hemsida. Ricciardone har en 33-årig diplomatisk karriär bakom sig med bl.a. riskfyllda militära övervakningsuppdrag i Sinai.

Fysisk ekonomi ersätts i detta nummer av flygbladet "Inkalla Utrikesnämnden!" med följande text:

8. För att styra upp den havererade svenska utrikespolitiken mot Syrien och Vitryssland: Inkalla Utrikesnämnden!

Utvecklingen av de svenska relationerna till både Syrien och Vitryssland visar att Sveriges utrikespolitik har hamnat i en krissituation som kräver ett omedelbart inkallande av Utrikesnämnden.

1) Sveriges television visade den 1 augusti massakern på femton ledande medlemmar av El-Berrifamiljen i staden Aleppo, bland dem en parlamentariker, utförd av jublande medlemmar av den s.k. Fria syriska armén.

2) Dagen efter rapporterade Ekoredaktionen att president Obama auktoriserat CIA att ge stöd till samma "rebeller". USA säger sig inte själva ge direkt vapenhjälp men det görs genom allierade, berättade Ekoredaktionen och fortsatte: "USA ska också samarbeta med Turkiet, Saudiarabien och Qatar i en bas i Adana i södra Turkiet där kommunikationsmateriel och militärt stöd till Assadmotståndarna fördelas."

3) Den 10.8 rapporterade Sveriges television även om den brittiska regeringens stöd till "rebellerna".

Dessa tre uppgifter, som trovärdigt fastslås nu även av svenska statens media, slår omkull hela grundvalen för den svenska Syrienpolitiken, som är att den syriska regeringen är i en konflikt med en rebellrörelse av syrier för syrier. Det står nu klart att Sverige stöder en hittills hemlighållen attack av stormakter på Syrien, igångsatt utan stöd av FN-systemet och direkt motverkande den fredsplan Kofi Annan verkade för. Sverige har här hamnat på samma sida som terrorister, vilka vi på andra ställen i världen bekämpar som våra fiender. Med flygförbudet till Syrien har våra sanktioner riktats mot det syriska folket och våra egna strandsatta medborgare.

Detta försök att fälla Syriens regering från västvärldens och dess allierades sida innebär en konfrontation med Ryssland, Kina och stora delar av Tredje världen, vilka håller fast vid FN-stadgans och Westfaliska fredens grundläggande begrepp om nationell självständighet och frihet från väpnade attacker från utländska makter. Denna konfrontation gör att den militära spänningen i världen stiger till i nivå med det kalla krigets dagar. Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg Försvar och Säkerhet hade den 9.8 ett inlägg med rubriken "Detta är inte rebellen vi sökte" [4] och beskriver hur västvärlden idag är allierad med extrema, våldsinriktade "jihadister" i både Nordafrika och Mellanöstern. Uppspelet av stormaktsstridskrafter i området beskrevs i inlägget "Syrien allt längre från fred" [5] den 3.8 så här: "I de yttre banorna börjar nu Medelhavet bli fullt av örlogsfartyg. Den ryska styrkan befinner sig söder om Kreta, men är ännu inte samlad i sin helhet. Kina har anlänt med två fartyg för att 'vänja Medelhavet vid nya förhållanden' som det heter i den interna kinesiska rapporteringen. Parallellt med detta genomför fyra fartyg ur indiska flottan örlogsbesök i Israel. Nato genomför Active Endeavor för fullt i östra Medelhavet. Det är nästan som att se spelet Civilization utspela sig, fast i verkligheten. Nu krävs det att några aktörer höjer sig över mängden..."

Krigsvetenskapsakademins blogg jämförde redan i november situationen med uppspelet till första världskriget [6]. Det som talar för det, är de stora block av länder som nu står mot varandra, där minsta gnista i skärningspunkterna, likt skottet i Sarajevo, kan utlösa storkriget. I Israel förs en öppen debatt för och emot en väpnad attack mot Irans urananrikningsanläggningar. En sådan attack skulle omedelbart ställa mänskligheten inför dess största existenskris någonsin, eftersom den enorma kärnvapenkapacitet USA samlat utanför Iran är långt större än vad som skulle kunna behövas mot Iran, dvs den är även riktad mot Ryssland och Kina. Enbart att diskussionen i Israel förekommer och att president Obama fortsätter att förse Israel med utrustning för att kunna genomföra en sådan attack och just genomför en storövning tillsammans med Israel om antirobotförsvar mot iranska motattacker, visar hur nära världen har kommit ett kärnvapenkrig.

Sveriges konflikt med Vitryssland måste ses mot bakgrund av ovanstående globala militärpolitiska läge om svenska befattningshavare överhuvud taget skall kunna göra sig en föreställning om de reaktioner Sveriges politik mot Vitryssland möter. Vitryssland och Ryssland förbereder sitt totalförsvar inför det kärnvapenhot, som Västvärlden under brittisk ledning inscenerar för att tvinga alla länder på jorden att underkasta sig diktaten att vara med betala Västvärldens finanskris och inte köra om den krisande Västvärlden i ekonomisk utveckling och makt. Det är så det är och uppfattas utanför Västvärlden och dess allierade.

I den tillspetsade militära situationen blir det förståeligt att Vitryssland prioriterar sitt militärsamarbete med Ryssland för att försvara sina gränser. Den svenska PR-byrån Studio Totals inflygning över vitryskt territorium har militära aspekter som inte kan bortses från, hur oskyldig nallebjörnsaktionen än verkar. En sådan inflygning är ett test på Vitrysslands militära beredskap och övervakningssystem, som kan ge mycket värdefull militär information. Det går inte att bortse från Vitrysslands territoriella suveränitet, som den svenska statsledningen gör i detta fall. Om någon svensk myndighetsperson på något sätt varit inblandad i detta "PR-uppdrag", måste konsekvensen bli mycket allvarligare än för Tillväxtverkets restaurangräkningar.

Målet bakom den svenska regeringens tal om demokrati i Vitryssland är att ändra det ekonomiska systemet där. UD:s "biståndsstrategi" har med "förbättrade förutsättningar för marknadsekonomi och ett närmande till EU" i definitionen på "demokratisk utveckling". Man stöder IMF:s krav på "behovet att minska statens roll i ekonomin genom privatiseringar, ökat utrymme för fri pris- och lönesättning och reformering av den finansiella sektorn", dvs nyliberala privatiseringar ska ingå i "demokratin". Hittills har Vitryssland ej tillåtit några väststyrda oligarkers plundring genom privatiseringar och inte heller släppt in de svenska banker, som härjat i de baltiska grannländerna. Landet har därför hållit igång sin industri och jordbruk och därför bättre än grannländerna hållit sina pensionärer vid liv och sina kvinnor borta från prostitutionsslaveri i Väst. Befolkningen har därför i huvudsak slutit upp bakom den Vitryska statsledning som står svenska regeringens regimförändringslista tillsammans med Syrien, men inte Saudiarabien.

Regimförändring må vara tillåten enligt Tony Blairs imperiala doktrin om "rätten" till humanitära interventioner, men skulle svenskar tillåta att Vitryssland eller Syrien utnyttjade denna "rätt" till att betala svenska organisationers regeringsopposition i Sverige?

Sverige har ett ansvar att upprätthålla principen om icke-inblandning i sin egenskap av skyddsmakt, tillsammans med Frankrike, för den med oändligt stora svenska uppoffringar ernådda Westfaliska freden - Sveriges största gåva till mänskligheten - som etablerade principen att både små och stora nationer har samma rätt till sin frihet och oberoende. Men idag är det Ryssland och Kina som försvarar den Westfaliska fredens principer och FN-stadgan, inte Sverige.

Det är Utrikesnämnden som har uppgiften att "höja sig över mängden" för att säkra fred och utveckling i utrikesrelationerna. Där koordineras utrikespolitiken mellan Regeringen och Riksdagen under ordförandeskap av statschefen. Det är det forum där Sveriges politiska ledning kan mötas och omedelbart rätta till den nuvarande utrikespolitiska krisen, så att Sverige inte bidrar till ett världskrig.

Därför måste Utrikesnämnden omedelbart inkallas!

-----