Monitor, augusti 2009: USA 2009 - Wir sind das Volk!

Monitor (pdf)

Fysisk ekonomi (pdf)

------------

Innehåll:
1. Ledare: USA 2009: Wir sind das Volk!
2. Massrevolten i USA: Vad handlar den om?
3. Kongressmän försöker stoppa Obamas "dödspanel"
4. Obamas sjukvårdspolitiska rådgivare: Låt de gamla dö i influensa!
5. LaRouche: USA är tändhatten som spränger finanssystemet i bitar
6. Tyska valet viktigare än nånsin

Fysisk ekonomi:
7."Så sätter vi en svensk på Mars"
8. LaRouche om rymdsatsningen: Sätt i gång nu och förbered resan till Mars
9. Bygg industrier på månen
10. En inspirerad kultur

Ledare:
USA 2009: Wir sind das Volk!

Tjugo år efter den östtyska befolkningens fredliga uppror mot DDR-regimen har det amerikanska folket fått nog av sina ledare i kongressen och Vita huset. Till skillnad från den lögnaktiga eller bara oinformerade rapporteringen i svenska och övriga europeiska medier, att en liten skara "högerextremister" och "rika republikaner" vill stoppa en "socialistisk" svart president Obama som vill ge alla sjukvårdsförsäkring, handlar upproret om att stoppa en nazistisk åtstramningspolitik och en korporativistisk (läs: fascistisk) allians mellan regeringen och mäktiga finansintressen styrda från London och Wall Street.

Efter åtta förödande år med Bush & Cheney kom en ung senator från Illinois på sin (av London köpta och betalade) vita springare till Vita huset. Han lovade det amerikanska folket guld och gröna skogar. Men efter åtta månader med honom har det amerikanska folket bara fått massarbetslöshet, tältbyar där miljontals familjer utkastade från sina hem är hänvisade att bo, historiens största statliga budgetunderskott och 48 bankrutta delstater som inte har råd att betala löner eller erbjuda tjänster. Och, för att strö salt i såren, Obama-administrationen fortsatte Bush-politiken att ösa pengar över bankrutta banker och finansbolag så att statsskulden nu är uppe i fantasisummor, över 24 000 miljarder dollar!

Lyndon LaRouche både förutsåg detta uppror i sin internationella webcast den 1 augusti (som vi annonserade i förra numret av Monitor) och leder det. Efter mer än 30 års systematisk total blockad mot LaRouche i amerikanska och europeiska medier har man nu, från Washington Post till New York Times, från CNN till BBC och Foxnews, tvingats medge att den som ligger bakom många argument mot Obamas nazistiska sjukvårdsplaner och det flitigt använda numera världsberömda Obamaplakatet med mustaschen, är LaRouche och hans aktiva ungdomsrörelse i LaRouchePAC. Själva reaktionen från medborgarna när de konfronterade sina valda kongressmän på de traditionella medborgarmötena var spontan. Men LaRouchePAC var katalysatorn som gav idéer, riktning och till och med disciplin åt revolterande medborgare. Inget våld har rapporterats från medborgarmötena hittills, en nagel i ögat på svenska mediereportrar som talar om "nynazister" och "högermilis".

LaRouche varnade den 1 augusti för att om kongressen och Vita huset inte ändrar sin missriktade bankräddningspolitik och försök att spara pengar på redan urkramade amerikaner, finns risk att upproret så småningom urartar till ett kaos liknande den franska revolutionen där ingen kan styra befolkningen. Det brittiska imperiet skulle glädja sig om USA hamnar i en sådan situation, eftersom USA med sitt historiskt unika konstitutionella kreditsystem kan leda världen mot ett nytt system, som kan ge imperiets monetaristiska globaliseringssystem dödsstöten.

LaRouche menar att USA inte behöver någon revolution. Det var en lyckad revolution man gjorde mot det brittiska imperiet 1776 och den räcker eftersom den ledde till grundandet av den första fria konstitutionella republiken i modern tid. USA:s grundningsfäder grundade därmed ett politiskt och ekonomiskt system vars främsta uppgift och mål är att försvara och främja det gemensamma bästa. På den grunden kan USA i dag gå vidare och dra hela den bankrutta kasinoekonomin genom en konkurssanering och införa ett nytt, produktionsbefrämjande kreditsystem som kan finansiera en massiv ekonomisk återhämtning liknande den som president Franklin Roosevelt drog i gång 1933 och som LaRouche kräver i dag. Detsamma kan också vara grundstenen för ett internationellt kreditsystem för utbyggnad av transkontinental infrastruktur och till och med internationella rymdprojekt.

Om vi ser människor bara som objekt för ekonomiska kalkyler, där äldre, sjuka och handikappade människor bara är en belastning för samhället, som Obama och några av hans ekonomiska rådgivare gör, då går vi en mörk tid till mötes. Men om vi sätter människovärdet, och inte penningvärdet, framför allting annat, kan vi åstadkomma nästan vad som helst och sikta mot stjärnorna.

Massrevolten i USA: Vad handlar den om?

Den 25 juli 2007 förklarade den amerikanska ekonomen Lyndon LaRouche på en webcast som direktsändes från Washington, att det internationella finanssystemet hade nått slutfasen i den sammanbrottskris som han länge varnat för. LaRouche menade att hela finans- och banksystemet var bankrutt och måste omorganiseras genom en konkurssanering.

En vecka senare bröt bankkrisen ut i USA och senare i hela världen. Det kallades felaktigt för "bolånekrisen". Två veckor senare krävde LaRouche att kongressen skulle anta hans lagförslag Homeowners and Bank Protection Act med syftet att både stoppa utmätningar av husägare som inte kunde betala sina lån och att samtidigt skydda bankernas legitima tillgångar och verksamhet. Samtidigt skulle den enorma mängden spekulativa värdepapper som fyllde bankernas böcker frysas.

LaRouches förslag vann stort stöd i delstaternas kongresser men Bush-administrationen och kongressen i Washington vägrade att acceptera en konkurssanering under tryck från finansintressen i London och Wall Street som ville bli kompenserade för sina spelskulder.

Bush-administrationen inledde bailout-processen (räddningsaktioner för bankrutta banker) med skattebetalarnas pengar. När Barack Obama blev USA:s president 2009 fortsatte han sedeltryckeriet för att rädda bankerna och spekulanterna samtidigt som han började planera stora "besparingar" i samhällsviktiga tjänster, speciellt sjukvården som svarar för 16 procent av USA:s BNP. Obamas planerade "sjukvårdsreform" tillför inga nya pengar till vården och de 47 miljoner amerikaner (ca 15 procent) som saknar sjukförsäkring, utan i stället ska man "ta" från den dyra vården av de gamla, kroniskt sjuka och handikappade. Genom att ransonera vården inom de statliga sjukförsäkringssystemen (som nu omfattar ca 28 procent av befolkningen) och neka dessa kategorier nödvändig medicin och behandling påstår Obama och hans rådgivare att USA på tio år kan spara 1 000 miljarder dollar och samtidigt inkludera de oförsäkrade.

Läget idag: Efter 23 700 miljarder statliga skattedollar för att rädda bankerna, står flera miljoner familjer utan bostad, 81 regionala banker har gått i konkurs, den amerikanska bilindustrin är nästan ett minne blott, officiellt är arbetslösheten 10 procent, inofficiella sifror talar om 30 procent. Bara en tredjedel av de arbetslösa får någon ersättning. Hela industristäder är nu spökstäder, infrastrukturen fortsätter att förfalla, 48 av 50 delstater klarar inte av att betala ut full lön till sina anställda och drar in på polis, brandkår m.m., det statliga budgetunderskottet har ökat till 1 800 miljarder dollar och beräknas bli hela 10 000 miljarder dollar för de kommande tio åren, enligt regeringens optimistiska prognoser.

Intressant nog gav president Obama den 25 augusti Ben Bernanke, en av arkitekterna bakom denna katastrof, förnyat förtroende som chef för Federal Reserve.

Vilken "sjukvårdsreform"?

LaRouche gav den nytillträdde president Obama en viss prövotid för att visa att han inte var det som LaRouche hade anklagat honom för att vara under valkampanjen 2008: Ett verktyg för Londons och Wall Streets finansintressen och inte en folkhjälte. LaRouches avvaktande hållning byggde på att det fanns goda krafter i den nya administrationen och även intelligenta ekonomiska rådgivare i administrationens omedelbara närhet. Men i mars-april i år bestämde sig Obama för att frysa ut även sina få goda krafter och lyssnade bara på "beteendeekonomer" som Larry Summers, Peter Orszag och Timothy Geithner. En av deras stora måltavlor för plundring för finansintressenas räkning blev "sjukvårdskostnaderna".

LaRouche konstaterade den 11 april att Obama lider av ett Nero-komplex och varnade för att de ekonomer han valt att lyssna på skulle börja driva igenom en fascistisk åtstramningspolitik. Undersökningar gjorda av LaRoucherörelsen i USA (LaRouchePAC.com) rörande dessa ekonomers planer visade att de var en kopia av NICE, National Institute for Health and Clinical Excellence, ett institut som funnits i England och Wales sedan 1999 och som utfärdar riktlinjer för hur ransoneringen av vård till gamla och kroniskt sjuka ska gå till. Men även det är en kopia av Hitlers "Tiergarten 4"-politik från och med 1939 för att ge "barmhärtighetsdöden" till människor som lever "liv som inte är värda att leva". LaRoucherörelsen spårade vidare upp tidigare skrifter av Obamas sjukvårdspolitiska rådgivare, framför allt Ezekiel Emanuel, som har förespråkat dödshjälp och kommittéer, numera allmänt kända som "dödspaneler", som ska avgöra vem som får och inte får vård beroende på kostnader och andra av NICE uppställda kriterier för vilka liv som är värda att rädda. I Obamas "reformförslag" är det IMAC (Independent Medicare Advisory Council) som tilldelas den funktionen. LaRouchePAC offentliggjorde genast dessa upptäckter och spred dem över hela USA, och uppmanade kongressen och befolkningen att göra motstånd mot denna nazipolitik. LaRouchePAC skapade den nu världsberömda Obamabilden med Hitlermustasch som blev så populär på alla politiska möten angående sjukvårdsreformen. Obama-administrationen lyckades inte driva igenom sjukvårdsreformen före kongressens sommarupphåll och kommer att möta nya svårigheter när kongressen åter samlas i september.

I början av augusti fick kongressmännen, precis som LaRouche hade varnat skulle hända om de inte backade från sitt stöd till Obamas planer, på hemmaplan smaka på de frustrerade medborgarnas vrede. Motståndet mot sjukvårdsreformen och "dödspaneler för mormor" blev medborgarnas sätt att uttrycka sin frustration över sammanbrottet av hela samhällets ekonomi och Obamas svek.

Obama fortsätter ljuga

När USA:s stora nyhetsmedier började beskriva LaRouchePAC som den största källan för attacken på Obamas nazistiska sjukvårdspolitik, ryckte presidenten själv, den brittiska regeringen och massmedia ut för att försvara denna politik. Problemet var att deras argument mot LaRouche förstärkte misstankarna och avslöjade dem som kallsinniga kalkylerande byråkrater som väger människoliv i pengar. I sitt försvarstal den 11 augusti i New Hampshire excellerade Obama i sofisteri och populism och kritiserade de privata försäkringsbolagen som tar ut en hel del av sjukvårdskostnaden som vinst.

Men Obama har ingen intention att stoppa de privata försäkringsbolagen. Han har redan fått två riktiga förslag om hur sjukvårdskrisen kan lösas och alla amerikaner garanteras vård oberoende av om de kan betala eller inte. Obama är emot båda förslagen eftersom de utestänger de privata bolagen från vården.

Det första förslaget kommer från LaRouche och kräver ett slut på de privata försäkringsbolagen, de s.k. Health Maintenance Organizations, HMO (som omfattar mer än halva befolkningen), och en återgång till Hill-Burton-systemet som var i kraft från 1946 till 1974. Under president Nixon upphävdes lagen om statligt stöd till delstaterna för att de skulle kunna ge sjukvård till alla som behöver den. Under Nixon röstade kongressen samtidigt igenom Health Maintenance Act 1973 som gav upphov till de ovan nämnda HMO. Arbetsgivare i USA betalar sina anställdas sjukvårdskostnader genom dessa HMO som senare förhandlar och kanaliserar en del av pengarna till vårdgivarna och tar ut resten i avgift och vinst. I dessa HMO, som ofta ägs av riskkapitalbolag, slukas en tredjedel av sjukvårdskostnaderna till byråkrati, marknadsföring, bonusar och andra icke vårdrelaterade utgifter. Elimineringen av detta slöseri skulle räcka till vård åt alla oförsäkrade, eftersom de staliga systemen, typ Medicare, endast förbrukar två procent i administrativa kostnader.

Det andra förslaget kommer från den afro-amerikanska kongressmannen John Conyers från Michigan, som kräver ett stopp för HMO och instiftandet av vad han kallar Single-Payer Health Care, där en statlig fond sköter betalningarna till sjukhus och läkare utan mellanhänder (liknande till en viss grad de svenska landstingens betalningsansvar). Nobelpristagaren i ekonomi år 2008 Paul Krugman har räknat ut att single-payer-systemet kan spara upp till 200 miljarder dollar per år, pengar som nu försvinner ner i försäkringbolagens fickor. Denna summa är dubbelt så stor som de 1 000 miljarder dollar på tio år som Obama och hans rådgivare vill spara genom att neka äldre personer dyr behandling. John Conyers har presenterat sitt lagförslag för diskussion och omröstning i kongressen under september. Obama-administrationen och dess torpeder i kongressen som talmannen Nancy Pelosi är motståndare till Conyers förslag. Conyers har i sin tur förklarat för sina väljare, de flesta fattiga afro-amerikaner, att han aldrig kommer att rösta för Obamas reform.

Wir sind das Volk!

Visst har sjukvårdsreformen blivit huvudfrågan i massrevolten i USA, precis som reseförbudet i DDR blev direkt orsak till massrevolten 1989, men den underliggande orsaken i både fallen är befolkningens totala misstro mot systemet, regeringen och politikerna. Därför kommer befolkningen ut och säger "Wir sind das Volk!": Vi är folket, och ni ska se till vårt och våra barns och nationens bästa. Det är därför ni sitter på den position ni sitter på. Annars måste vi ta bort er!

Nu är läget tvetydigt och mycket känsligt, enligt LaRouche. Samtidigt som det öppnar för en förändring av hela systemet, bär det också med sig en stor fara om man inte lyckas sätta rätt folk på rätt plats i både kongressen och administrationen. De finansintressen, speciellt i London, som ser att Obama är på väg att misslyckas med det uppdrag de gav honom, kan försöka bli av med honom och dra hela USA genom blodigt kaos för att förhindra det mer ordnade och konsititutionsenliga alternativ som LaRouche förespråkar, ett alternativ som tar ifrån dem deras makt över USA:s och världens ekonomi. Därför har LaRouche manat alla att förhindra sådana försök att så kaos och våld och skydda både presidenten och de styrande institutionerna i USA. Men detta betyder att mer förnuftiga och patriotiska personer måste sättas in i Vita huset för att utöva "vuxentillsyn" över Obama, samtidigt som rådgivarna med naziliknande inställning sparkas ut.

Detta skulle göra det möjligt att, med LaRouche i en ledande ställning, skapa det kreditsystem som kan återuppbygga USA:s ekonomi och få med USA i ett samarbete med andra nationer i världen, speciellt Ryssland, Kina och Indien, för att skapa en ny ekonomisk världsordning och bygga hela världens ekonomi på sunda grunder.

Kongressmän försöker stoppa Obamas "dödspanel"

I den amerikanska kongressen pågår ett upprop för att försöka stoppa den s.k. "dödspanel" som president Obama insisterat på ska vara med i hans omdiskuterade sjukvårdsreform. Uppropet har hittills undertecknats av 75 ledamöter, 45 demokrater och 30 republikaner. Bland undertecknarna finns såväl liberala demokrater som konservativa republikaner, med stark representation från New York, Kalifornien och Massachusetts.

Uppropet vänder sig uttryckligen och bestämt emot Obamas och Vita husets idé om att ge Independent Medicare Advisory Council, IMAC, oinskränkt befogenhet att bevilja eller avslå provtagningar, läkemedel, behandlingar och sjukvård över huvud taget för äldre, fattiga och handikappade. Obamas allsmäktiga IMAC är "dödspanelen", vars existens förnekas i den svenska medierapporteringen.

Uppropet i kongressen, som har formen av ett brev till representanthusets talman Nancy Pelosi, kräver att varken IMAC "eller något som liknar det" ska finnas med i den kommande sjukvårdsreformen, något som Obama och budgetkontorets chef Peter Orszag villkorslöst kräver. Lagtexten om utvidgade befogenheter för IMAC är formulerad av Orszag i egen hög person.

Lyndon LaRouche har anklagat IMAC för att vara Obamas kopia av Hitlers "Tiergarten 4", en anklagelse som nu förknippas med LaRouches namn på möten i hela USA och i medier världen över. "Tiergarten 4", eller bara "T-4", var den inofficiella benämningen på Hitlers barmhärtighetsmordpolitik, uppkallad efter den adress i Berlin där naziregimens "dödspanel" hade sitt kontor.

I brevet till Pelosi framhåller man lite lamt att det är kongressens ansvar att utforma Medicare och därigenom värna utsatta grupper i ledamöternas hemdistrikt. Men inledningen är entydig: "Undertecknade kongressledamöter skriver för att uttrycka vårt bestämda motstånd mot 'Independent Medicare Advisory Council (IMAC) Act of 2009' och 'Medicare Payment Advisory Commission (MedPAC) Reform Act of 2009', och mot att något av dessa förslag inkluderas i 'America's Affordable Health Choices Act' (HR 3200) eller i någon annan lagstiftning."
Initiativtagare till uppropet är Richard Neal, demokrat från Massachusetts.

Obamas sjukvårdspolitiska rådgivare: Låt de gamla dö i influensa!

Ezekiel Emanuel, som är rådgivare i sjukvårdsfrågor till president Obamas budgetkontor och bror till Vita husets stabschef Rahm Emanuel, skrev i en artikel 2006 att äldre människor inte borde vaccineras mot influensa, utan lika gärna kunde dö. Den normala prioriteringen av äldre vid influensavaccinering skulle ersättas av vad han kallade en "alternativ etik". Artikeln hade rubriken "Vem ska få influensavaccin när inte alla kan få?" och publicerades den 12 maj 2006 i tidskriften Science av Emanuel Ezekiel, som då var chef för National Institute of Health Bioethics. Han beskrev sitt förslag som en "förfinad form av livscykelbaserad resurstilldelning" - människor i åldrarna 13-40 år ska ges företräde eftersom deras liv är mer värda. De äldre har redan gjort sitt och samhället har inte hunnit investera så mycket i dem som är yngre än 13.

Samma princip om "livscykelbaserad resurstilldelning" dök upp igen i The Lancet den 31 januari 2009, där Ezekiel Emanuel presenterade den nytillträdda Obama-administrationens dödshjälpsstrategi. I stället för livscykel talade han om "kompletta liv" och åldersgruppen som ska prioriteras hade krympt ihop lite till 15-40 år. Om resurserna inte räcker till för den gynnade åldersgruppen ska man dra lott om vem som ska få ta del av de befintliga resurserna.

I tidigare artiklar har Ezekiel Emanuel skrivit att det är "självklart" att personer som "är oåterkalleligt förhindrade att vara eller bli delaktiga medborgare", exempelvis "patienter med demenssjukdom", inte ska vara garanterade att få sjukvård.

Åldersgränsen 15 år för tankarna till scenen i filmen "Schindlers list", där en man går längs perrongen och säger åt alla småpojkar som anländer till koncentrationslägret: "Kom ihåg att du är 15 år och kan arbeta!" De som var yngre avlivades, eftersom de inte ens var värda att bli slavarbetare.

LaRouche: USA är tändhatten som spränger finanssystemet i bitar

Vid en lunch med diplomater i Washington den 19 augusti upprepade Lyndon LaRouche sin prognos om ett nära förestående sammanbrott av hela det internationella finanssystemet. Han sa:

- Det som är säkert, om det inte sker en mycket radikal förändring mellan nu och mitten av oktober, är att vi nu upplever ett sammanbrott av hela det internationella finanssystemet. Detta är ingen överdrift; det är inte "kanske": Hela det internationella finanssystemet bryter samman.

- Hela systemet är färdigt att gå i bitar: Vad är tändhatten till denna sprängladdning? Tändhatten finns i USA, och handlar om effekterna av en dollarkollaps på de internationella marknaderna. Och när jag säger kollaps så menar jag kollaps. 48 delstater i USA är officiellt bankrutta; den amerikanska staten och Federal Reserve-systemet har skulder i storleksordningen 24-25 000 miljarder dollar. En kollaps i den storleken skulle driva varenda ekonomi i hela världen i konkurs, direkt. Det betyder att vi är på väg in i en kris, som kommer att slå till mellan nu och den 15 eller 25 oktober, vilket är efter budgetårets slut, som är i slutet av september. Då kommer den amerikanska statens hemligheter ut i offentligheten, och då om inte förr kommer hela USA-systemet att flyga i bitar. Och om det händer i USA så kommer alla delar av världen att känna av det; hela systemet går i konkurs. Kina råkar i kris. Om USA-dollarns värde kollapsar, vad är då Kinas dollarvärderade fordringar värda? Ryssland råkar i kris. De europeiska ekonomierna, inklusive den brittiska, kommer att sprängas sönder.

- Detta överhängande hot, som det finns alternativ till, är verkligheten just nu. Det är inte något som kommer att hända. Det är något som redan har hänt, på grund av att situationen ser ut som den gör.

Tyska valet viktigare än nånsin

Helga Zepp-LaRouche deltar i det tyska valet som kansler-kandidat och hennes parti, Medborgarrättsrörelsen Solidaritet - BüSo, ställer upp i de flesta delstaterna med många kandidater till tyska Förbundsdagen i Berlin. Det är en kraftfull intervention i den politiska röran i finanskrisens Tyskland. De flesta utvägarna ur krisen, där som här, är blockerade av att bankenas och finansmarknadens spekulationsförluster går före allt annat.

Endast tafatta enstaka försök att ingripa i den realekonomiska krisen har gjorts från de etablerade partierna. Tyska socialdemokraterna har talat om en målsättning att skapa fyra miljoner nya jobb, men hur det skall gå till och vad det skall handla om förutom värdelösa "gröna" jobb, har man inte lyckats prestera. Kristdemokraterna med förbundskansler Merkel i ledningen har försökt ingripa för att rädda Opels värdefulla produktionskapacitet, men med hjälp av Wall Streets och Obamas grepp över ägaren General Motors förhalas nu alla lösningar för att framkalla en arbetarrevolt mot Kristdemokraterna. Målsättningen, med detta sabotage mot Opel, är att få in de Gröna i vågmästarställning och kanske i regeringen, så att klimatfrågan och andra gröna vansinnigheter skall fortsätta blockera den reala ekonomin åt bankerna.

Helga Zepp-LaRouche pekar på i sin TV-annons att hon har varnat för denna finanskris i åratal och att hon vet vad som skall göras. Hon visar med diagram och bilder hur finanssektorns giftavfall, de osäljbara värdepappren som ligger som en surdeg och förgiftar hela finanssystemet, måste avlägsnas från bankerna genom konkursförfaranden. Staten skall sedan göra som under återuppbyggnaden efter kriget, "det tyska undret", och använda den statliga återuppbyggnadsbanken - KfW för att förmedla statliga krediter genom ett rekonstruerat banksystem till infrastrukturprojekt. På detta sätt vill BüSo skapa en intern ekonomisk efterfrågan och ett internationellt ekonomiskt samarbete, som kan sätta 10 miljon tyskar i arbete.

Helga Zepp-LaRouche har också lagt fram dessa förslag i på konferenser i Berlin direktsända på internet. I de två första gav hon en bländande och kunnig översikt över vad som kan göras. Hennes mångåriga arbete i samarbete med politiker och vetenskapsmän i Tyskland och i många länder för att få fram en lösning på krisen gav ett djup i argumenten skyhögt över vad de andra politikerna hittills presterat. Skall Tyskland åter bli "ett folk av diktare och tänkare", som det kallades under den stora klassiska perioden på 17- och 18-hundratalen och delta i ett globalt ekonomiskt uppsving kommer det bero på Helga Zepp-LaRouches lysande stjärna, som nu genom valkampajen inspirerar tyskarna långt utanför hennes egnas partis.

Missa inte den tredje och sista konferensen i Berlin som kommer att direktsändas (med engelsk översättning) den 22 september alldeles före Tyska förbundsdagsvalet den 27 september. Gå in via larouche.se eller bueso.de

Fysisk ekonomi augusti 2009

Bilaga till Schillerinstitutets nyhetsbrev Monitor augusti 2009

"Så sätter vi en svensk på Mars"

Så löd rubriken i Expressen den 25 augusti på en artikel som Christer Fuglesang skrivit för att publiceras samma dag som han skulle varit på väg till ISS med rymdfärjan Discovery. Så här dramatiskt börjar han sin artikel:

"Mars 25 augusti 2032. En internationell besättning från Jorden har precis landat på vår röda grannplanet och förbereder sig för att kliva ut i det öde, vackra ökenlandskapets kraftiga vindar. En av dem är Svea Svensson, Sveriges tredje astronaut. Miljontals mil bort väntar en hel värld med andäktig spänning. - Osannolikt? Inte ur teknisk synvinkel, men kanske ur politisk. Redan om drygt ett decennium kommer människor åter att gå på månen. Troligen blir det amerikaner eller kineser, men de kan också komma att ta med sig andra nationaliteter. På samma sätt kommer människor en dag även att åka till Mars. Frågan är snarare när och vilka, än om. Vill vi vara med, Europa och Sverige?"

Med denna inledning, som faktiskt är närmast identisk med Lyndon LaRouches upprop 1988 "Kvinnan på Mars", inspirerar Fuglesang alla svenskar att lyfta sig i håret och börja tänka framåt. Det är just den inställningen som är grunden för den ekonomiska politik LaRouche talade om i sitt tal till diplomaterna i Washington den 19 augusti. (Se nedan)

Tack vare Christer Fuglesang ligger Sverige bra till för att delta i ett internationellt rymdprojekt för att ta människan till planeten Mars. Fuglesangs långa kamp för att komma ut i rymden med Nasas rymdskyttel Discovery och utmärka sig som en svensk-norsk superfixare på den internationella rymdstationen ISS har väckt en enorm entusiasm i Sverige och hela Norden. Denna entusiasm ger Sverige chansen att använda rymdprojekt för att komma ur krisen.

Rymdprojekt är mer än gratis

Den som kan något om ekonomi, i motsats till bokhållarna i regeringen, vet att den första förutsättningen för att skapa nya värden i ekonomin är folkets entusiasm, speciellt bland de unga, för att göra något nytt och svårt. Rymdtekniken är, trots de svindlande kostnaderna, något som lönar sig, genom all den nya teknik som utvecklas och leder till att nya produkter tas fram som kan säljas och ge pengarna tillbaka. På så sätt kan man säga att rymdprojekt är mer än gratis. Det är bara att peka på datamaskinrevolutionen som fick sådan skjuts tack vare de amerikanska månlandningsprojekten. Hur mycket har inte världen tjänat på IT-teknik sedan dess, liksom på digitalklockor, mikrovågsugnar, rökdetektorer, batteridrivna skruvdragare, nya material och allt möjligt annat?

Under efterkrigstiden kunde Sverige samlas kring projektet att försvara sig och utvecklade en mycket avancerad flyg och robotteknik, som gjorde det möjligt för Sverige att bli en framstående IT-nation. Teknikutvecklingsmässigt sett var det en svensk motsvarighet till det amerikanska månprojektet. Det har skapat den rätta industriella basen, som är Sveriges andra stora tillgång för att delta i ett internationellt Marsprojekt. Hellre än att delta i den brittiska geopolitiken att dra igång nya konflikter med Ryssland för att motivera en ny svensk försvarssatsning, borde Sverige nu sätta denna flygindustri i arbete med rymdteknik.

En rymdsatsning skulle löna sig ännu mer, om Sveriges storindustrier inriktades på att avknoppa nya företag på samma sätt som de gamla uppfinnarstyrda företagen gjorde. Runt rörtångens och skiftnyckelns uppfinnare J.P. Johanssons gamla smedja i Enköping utvecklades både en lampfabrik och en ventilationsfläktfabrik. Dagens storföretagare måste sluta se företagen som en kassako för kontantutbetalningar till ägarna och börja se sig som industribyggare. Nya företag som uppstår runt det gamla är inte ett "problem" som dränerar företaget på arbetskraft och driver upp lönerna. Storföretagen borde börja tänka på fördelarna med att deras spinoffteknologier vidareutvecklas till starka industrikluster, som hjälper det gamla företaget att utveckla den nya tekniken och öka konkurrenskraften.

Sverige kan mobilisera sina resurser och, precis som Fuglesang, göra en stor insats för att mänskligheten skall utveckla
rymden. Det är inte möjligt för någon privat marknad att få igång detta. Det krävs statliga investeringar för att, liksom
med alla stora infrastrukturprojekt, öppna nya fronter för utveckling och företagande. Det innebär att den svenska ekonomin
måste få en ny inriktning. Det finns ingen framtid i att använda statens resurser till att täcka finanssystemets gamla
förlustpapper. Om regeringen slutar med detta, finns möjligheter att med statliga lån finansiera framtidsinvesteringar på
Jorden och i rymden. Ja, man skulle även kunna låna ut tre miljarder och rädda den värdefulla produktionskapaciteten i
Saabs bilfabriker och deras underleverantörer.

Om regeringen förstod något om ekonomi, skulle man omedelbart göra som Fuglesang skriver i sin artikel och öka anslagen till de internationella rymdprogrammen. Det europeiska rymdsamarbetet ESA har inget mål efter ISS och borde ges stabilitet genom att tas med i EU:s budget, skrev han. Vore det något med regeringen skulle EU-ordförandeskapet just användas till att fira Fuglesangs rymdfärd med att föreslå att ESA antar målet att sätta också svenskar och européer på Mars!

LaRouche om rymdsatsningen: Sätt i gång nu och förbered resan till Mars

I sin webcast den 1 augusti efterlyste Lyndon LaRouche en 50-årig satsning på en bemannad rymdfärd till planeten Mars. Vid en lunch med diplomater i Washington den 19 augusti ombads han utveckla sina tankar kring detta närmare.

Han sa:

- För det första måste vi omskola folk i ekonomi för de flesta av våra ekonomer förstår sig inte på hur man sköter en "Så sätter vi en svensk på Mars" ekonomi. Jag har några goda vänner som är ekonomer, fast de är inte av den där hemska Wall Street-sorten.

- Men problemet är att folk inte förstår vad rymdsatsningen handlar om.

- Det finns ett långsiktigt mänskligt motiv till rymdsatsningen. Det första är att det helt enkelt är nödvändigt att göra det. Vi kan inte bara sitta på en planet som den här planetens fångar, och vänta på katastroferna som troligen kommer att hända med den här planeten. Det där ligger förstås långt in i framtiden, men ibland måste man tänka långt in i framtiden.

- Det andra är att om man ska kunna upprätthålla en ekonomi så måste man ha vetenskapliga och teknologiska framsteg. Och då behöver man en spjutspetssatsning. Spjutspetssatsningen ända sedan 1920-talet - som faktiskt började i Tyskland, fast det fanns folk i USA som också var inblandade, som Goddard - var idén att man skulle resa till månen. Det stod klart för alla astronomer och alla kompetenta personer över huvud taget, att om man skulle bege sig ut i rymden, utanför Jorden, så måste man börja med att resa till månen, vår egen måne, och göra månen till den bas varifrån man beger sig ut i rymden - i ekonomisk mening. För att göra det måste man bygga industrier på månen så att man kan tillverka utrustningen man ska använda för att bege sig ut i rymden.

- Nu är det ett tiotal nationer som har bestämt sig för att resa till månen. Varför? Därför att det finns intelligenta personer i dessa nationer. Dessa nationer begriper, att om man inte är på månen så kommer man inte att ta sig utanför Jorden. Och därför kommer man inte att kunna ta sig utanför Jorden. Och därför att om man ska kunna lösa en del av problemen på Jorden, så måste man ta sig till månen.

- Och nästa ställe man måste ta sig till är Mars. Vi kan ta oss till Mars.

- Men då handlar det om relativistisk vetenskap. Sättet att åka till Mars är att man har ett kärnkraftsdrivet system, som är kraftkällan för en steglös acceleration respektive inbromsning som ger en gravitation på 1G hela vägen mellan Jorden och Mars. Det betyder att man kan färdas från månen till Mars måne Phobos på en tid som räknas i dagar. Man måste ha ett fält på 1G eller ett magnetfält. Man kan inte skicka ut en människa i rymden i 200 dagar eller mer i tyngdlöst tillstånd. Då skulle man få en grönsak, en degklump, i slutändan, inte en människa. Det behövs gravitation för att en människa ska klara färden från en bana runt vår måne till en bana runt Marsmånen. För det behövs steglös acceleration och inbromsning, om man vill vara säker på att människan faktiskt ska komma fram.

Bygg industrier på månen

- Med den här typen av system kan man ta sig till en bana runt Mars inom loppet av dagar; inte månader, inte 200 dagar. Vi vet att mänskligheten kräver att vi befriar oss från Jordens begränsningar. Men vi kommer inte att kunna göra allt på en gång. Vi kommer att göra det i vissa steg. Och det första steget är att resa till månen. Att bygga upp vissa industrier på månen. Planen för industribyggen på månen drogs upp för flera år sedan, flera decennier sedan. Man bygger upp industrierna på månen av forskningsskäl, men också av tillverkningsskäl. Som bränsle kommer vi antagligen att använda helium-3. Och helium-3 är en isotop som är vanligt förekommande på månen. Det är det bästa bränslet för interplanetariska rymdfärder. Därför måste vi ta oss upp dit och börja lära oss att hantera den här helium-3-processen, eftersom vi kommer att driva farkoster som färdas i betydande antal med människor ombord till en bana runt Mars med helium-3-drivna system.

- Vi talar om en 50-årscykel, ungefär, vilket är forskningscykeln, för att vi säkert ska komma till den punkten att människor kan bosätta sig på Mars i en experimentell koloni och sedan återvända hem igen. Inom en 50-årsperiod kan vi klara det. Och detta är början på människans inträde i rymden mer generellt. Människan höjer sig över att vara begränsad till Jorden, till att bli delaktig mer allmänt i solsystemet. Och när man tänker på vad steglös acceleration med en gravitation på 1G innebär, så skiljer sig andra delar av galaxen inte så mycket. Med den här tekniken har forskningen plötsligt tagit ett jättekliv bortom allt som man hittills kunnat föreställa sig. Man kan nu tänka sig att mänskliga varelser, levande mänskliga varelser, kan arbeta i galaxen, kanske inte detta århundrade, kanske inte nästa århundrade, men om ett par hundra år kommer människor att kunna arbeta inte bara i bana runt Jorden, inte bara i solsystemet, utan i galaxen. Och då kommer vi att upptäcka vad som finns därute, vad människorna ska göra.

- Samtidigt har vi barn. Femtio år är två generationer barn, som växer upp. Några har studerat på universitet. Vi måste vara medvetna om det. Vi måste tänka på mänsklighetens framtid. Vad är det vi måste göra? Vi måste inspirera barnen som går i skolan i dag med förebilder, inspirera dem med idén om att göra detta. Det kommer att finnas barn som säger: "Mamma, får jag åka till Mars? Hinner jag åka till Mars innan jag blir gammal, som du?" Det är ett sådant sätt att tänka, en sådan kultur, som man präntar in i nationens kultur och politik, som inspirerar folk till att tycka att deras liv betyder något.

En inspirerad kultur

- Alla människor tänker helt naturligt på odödlighet. De uppfattar inte att odödlighet är något som bor i köttet, utan att den finns i det som de gör för hela mänskligheten. "Farfar är död, farfarsfar är död, varför levde han? Mamma, du ska dö. Varför lever du? Mamma, jag ska dö. Varför lever jag?" När man lägger fram den här typen av förslag, den här typen av idéer, så får man plötsligt en annan kultur. Man får en inspirerad kultur och inte en kultur med en slavmentalitet. Och framtiden för mänskligheten hänger på att vi kan göra upp med den här slavmentaliteten som hänger ihop med den s.k. gröna kulturen, den framstegsfientliga kulturen. Vi måste få tillbaka känslan av att mänskligheten har ett uppdrag med sin existens, till skillnad från djuren.

- Vad är det för fel på Obama? Obamas sjukvårdsreform säger att "människor är bara djur. Man måste styra över hjorden, man måste gallra i hjorden. De som är för unga ska inte ha sjukvård. De som är över femtio ska inte ha sjukvård. Man ska sköta befolkningen på samma sätt som en bonde sköter sin boskapshjord." Det är Obamas politik. Något människovärde finns inte för den fascisten. Vi måste ha en annan inställning. Vi måste tänka på kulturen. Vi måste ge människor en känsla för den kultur som har skapat dem. Vi måste ge dem en känsla för den kultur som är på väg. Vi måste ge dem en känsla av att vara delaktig i mänsklighetens framtid, även om de inte får uppleva den själva. En känsla av andens odödlighet, själens odödlighet.

- Det är detta som utmärker en högtstående kultur. Att vi känner att vi gör något för mänsklighetens framtid. Att även om vi själva inte får uppleva det, så vet vi att det kommer Och kravet på oss är: Låt oss se till att vi inte kastar bort våra liv. Låt oss se till att våra barnbarn och barnbarnsbarn faktiskt får leva i ett bra samhälle på grund av att vi har levat och gjort det här nu i dag.

- Det är det som är hemligheten med kulturen: att tänka som en människa. Inte som ett djur.